JŪRINA ŠVAMBARYTĖ-VALUŽIENĖ

Institutet för litauiska språket

Forskningsområden: analys av dialekter i skriftliga källor, dialektlexikografi och dialektlexikologi, sociolingvistik, syntax.

En viktig aspekt av litauisk dialektologi: dialektordböcker

En viktig aspekt av litauisk dialektologi: dialektordböcker

ANNOTATION

Denna artikel syftar till att beskriva den litauiska traditionen att sammanställa dialektordböcker, vars utveckling sträcker sig från slutet av 20^th-talet till början av 21^st-talet. Artikeln behandlar femton dialektordböcker utgivna 1944–2017: periodisering, struktur (omfång, olika sätt att presentera lexikonet) och geografisk spridning, vilket återspeglar målet att bevara gränsdialekter och subdialekter för vetenskapliga och pedagogiska ändamål.

NYCKELORD: dialektordböcker, subdialekter och subdialektgrupper, typer av ordböcker, urval av ordförråd (lexikon), periodisering.

ANNOTATION

I denna artikel behandlas den skola för utarbetande av litauiska dialektordböcker som växte fram från slutet av 1900-talet till början av 2000-talet. Femton ordböcker över talvarieteter som publicerades 1944–2017 översiktligt presenteras, det vill säga tiden för deras utarbetande, struktur (omfattning, sätt att återge lexikonet) och geografiska spridning, vilken visar strävan att bevara gränsområdenas dialekter och talvarieteter för vetenskapliga och pedagogiska ändamål.

VIKTIGA NYCKELORD: ordböcker över talvarieteter, talvarieteter och grupper av talvarieteter, ordbokstyp, ordbokens omfång (lexikon), tidpunkt för utarbetandet.

Įžvalgos / Insights

263

JANA ŠVAMBARĖ-VALUŽIENĖ

INLEDNING

Junggrammatikerna (Junggrammatiker) är en språkvetenskaplig skola som uppstod i Tyskland (Leipzig) i slutet av 1800^th-talet. Den påverkade framväxten av många slags specialordböcker på olika språk (franska, tyska, italienska, svenska, ryska med flera). Språkvetenskapliga arbeten på litauiska utgjorde inget undantag.

Perioden 1944–2017 som beskrivs i artikeln präglas av betydande historiska, politiska, ekonomiska och kulturella förändringar. Den omfattar både den andra sovjetiska ockupationen (1944–1990) och åren efter det återupprättade självständighetsåret (sedan 1990). Denna särskilda period, som omfattar mer än 70 år, betraktas som en epok av språklig utveckling, etablering av standardspråket, dialektutjämning och forskarnas strävan att bevara det litauiska språkets lexikon (både skriftligt och talat). För att uppnå dessa mål har en anmärkningsvärd mångfald av ordböcker sammanställts.

Det viktigaste ordboksarbetet under Litauens första självständighetsperiod var insamlingen av material till Lietuvių kalbos žodynas (Litauisk ordbok) och utarbetandet av denna ordbok. Arbetet upphörde inte under den andra sovjetiska ockupationen och fortsatte senare, när Litauens självständighet hade återupprättats. Material till Lietuvių kalbos žodynas samlades in från olika källor, äldre skriftliga källor och litauiska dialekter; sammanställningen av just denna ordbok var därför en oavbruten process, trots försöken att stoppa dess utgivning.¹ Eftersom dialektlexikonet (dialekt, subdialekt och grupper av subdialekter) i Lietuvių kalbos žodynas varken återspeglade utvecklingen av en specifik dialekt, subdialekt eller grupp av subdialekter (nya ords tillkomst eller äldre arveords försvinnande) eller dialekternas utbredning eller tillbakagång, innebar det att dialektlexikonet inte återspeglade dialektfenomenens inre och yttre utveckling, och behovet av dialektordböcker uppstod.

Den språkliga rörelsens början stimulerade utarbetandet av dialektbeskrivningar och insamlingen av dialektdata. Därför var dialektologerna fast beslutna att inte bara studera dialekter utan också bevara deras särpräglade lexikon.² Vytautas Vitkauskas, sammanställaren av den första dialektordboken, skriver i dess inledning: ”Sommaren 1954 försökte jag, uppmuntrad av professor Balčikonis, samla in och anteckna ord och fraser från trakten kring mitt hem i Kuršėnai” (Vitkauskas 1976: 3). Dialektologerna uppmuntrades att samla in

¹ For more information, see Pukis 2013: 31–298.

² Mer information om data finns på termes.lki.lt eller http://www.termes.lt.

264

Acta Linguistica Lithuanica LXXIX

Important Aspect of Lithuanian Dialectology: Dialect Dictionaries

dialektalt ordförråd så snabbt som möjligt på grund av hotet: processen med dialektutjämning och förändring, som hängde samman med förändringarna i den språkliga modellen hos den äldre och yngre generationen, landsbygdens tillbakagång och det standardiserade språkets stärkta ställning (ibland var det senare en påtvingad process).³ Aldonas Pukis, som har sammanställt några ordböcker över den västaukštaitiska dialekten i Kaunasregionen, skriver: ”Mitt intresse för ord och ordböcker, som väcktes av professor Balikonis och utvecklades av professor Kazlauskas, fick mig att börja förberedelsearbetet för Zanavykų šnektos žodynas (ordbok över Zanavykai-subdialekten): att ansvara för insamlingen av kartoteket, leda författargruppen, redigera texten och senare koncentrera mig på Kazlų Rūdos šnektos žodynas (ordbok över Kazlų Rūdos-subdialekten)” (Pukis 2013: 7).

Professionell forskning om subdialekter har alltid varit nära knuten till syftet att bevara de lexikala särdragen hos språkvarieteter för framtida generationer. Forskningsmaterialet visar hur arbetet med att sammanställa dialektordböcker organiserades och hur det organiseras i dag. Forskningsmaterialet omfattar ordböcker över litauiska dialekter, subdialekter och deras grupper, utgivna mellan 1944 och 2017.⁴ Syftet med denna artikel är att belysa framväxten av litauisk dialektlexikografi utifrån ordböcker över dialektordförråd som utkom 1944–2017.⁵

För att uppnå syftet fastställdes följande mål: 1) att analysera en möjlig periodisering av dialektordböcker och presentera den för forskarsamhället; 2) att diskutera dialektordböckernas strukturella delar (omfång, ortografi osv.); 3) att presentera den lokala bilden av dialektordböckerna (geografisk spridning i Litauen och dess etniska områden); 4) att jämföra litauisk forskning om dialektordböcker med dialektologernas forskning i de närliggande baltiska staterna.

För att underbygga slutsatserna används deskriptiva och komparativa metoder, med särskild tonvikt på dialektordböckernas geografiska spridning (lokalisering).

³ För mer information om den språkliga situationen i slutet av 20^th-början av 21^st århundradet, se Švambarytė-Valužienė 2014.

⁴ Enligt författaren betraktas 2017 som referenstidpunkt.

⁵ Författaren analyserar inte frågan om dialektordböckernas lexikografi, eftersom den skulle höra hemma i ett teoretiskt arbete snarare än i en översiktsartikel. För mer information om dialektordböckernas teoretiska frågor och urvalet av dialektala ord, se Sakalauskienė 2010, 2014. För mer information om ordbokstyper, se Jakaitienė 2005, 2006; Zubaitienė 2015.

Įžvalgos / Insights

265

JANA ŠVAMBARĖ-VALUŽIENĖ

DIALEKTORDBÖCKERNAS PERIODISERING

Den första litauiska dialektordboken, sammanställd av Vytautas Vitkauskas, publicerades 196. Hela den 70 år långa period som beskrivs i denna artikel kan delas in i två delar. Inte en enda dialektordbok publicerades under de första tre decennierna av den sovjetiska ockupationen, från 1944 till 1976. Den första perioden med mer intensiv utgivning av dialektordböcker omfattar decenniet 1976–1988. Därefter följde åter ett kort uppehåll i utgivningen av dialektordböcker. Inga ordböcker publicerades under perioden 1988–1990.

En ny era för litauiska dialektordböcker började efter återupprättandet av självständigheten. Perioden 1990–2017 kan också delas in i två perioder. Fem ordböcker publicerades under perioden 1990–2008 och fyra dialektordböcker publicerades under perioden 2008–2017. Periodiseringen av de senaste årtiondena grundar sig främst på skillnader i kvalitet, inte kvantitet. Femton dialektordböcker publicerades under den sovjetiska ockupationen (1944–1990) och åren av återupprättad självständighet (1990–2017). De sammanställdes av både professionella lingvister och amatörer. Alla strävade efter att bevara dialektens särprägel på alla nivåer: ordförråd, morfologi, ordbildning, syntax och fraseologi, till och med registret över egennamn. Alla ordböcker kan beskrivas utifrån minst fem aspekter: tid, omfång, ortografi, dialekt och plats.

Sammanfattningsvis bör det sägas att de litauiska dialektordböckernas historia kan delas in i tre perioder: 1978–1988 (de första dialektordböckernas tillkomst), 1988–2008 (perioden med den mest intensiva sammanställningen och utgivningen), 2008–2017 (perioden med vetenskapligt grundade dialektordböcker i flera band). Sex dialektordböcker publicerades under den mer än 40 år långa sovjetiska ockupationen och nio dialektordböcker, huvudsakligen i flera band, gavs ut under 25 år av ett självständigt Litauen (se Diagram 1).

DIAGRAM 1. Utgivningen av litauiska dialektordböcker (kvantitativ aspekt)

26

Acta Linguistica Lithuanica LXXIX

Important Aspect of Lithuanian Dialectology:

Dialect Dictionaries

TYPER AV DIALEKTORDBÖCKER

Dialektordböcker hör till gruppen förklarande ordböcker, som delas in i två kategorier: en ordbok över en viss dialekt, subdialekt eller subdialektgrupp, eller en ordbok över alla dialekter i ett visst språk. De femton ovan nämnda ordböckerna syftar främst till att bevara subdialekternas och subdialektgruppernas ordförråd. Šiaurės rytų düninkų šnektų žodynas i den sydžemaitiska Varnai-regionen, den sydaukštaitiska Druskininkų tarmės žodynas, Pietinių pietų aukštaičių šnektų žodynas och den östaukštaitiska Kupiškėnų žodynas är flerdialektala ordböcker. Dialektordböcker (ordböcker över dialekter, subdialekter eller subdialektgrupper) är vanligtvis en-, två- eller trebandiga. Det finns en ordbok i fyra band. Enbandsordböcker dominerade fram till slutet av 20^th-talet. Dialektordböcker i flera band är ett särskilt kännetecken för den litauiska dialektlexikografin från början av 21^st-talet.

Litauiska dialektordböcker delas in i två stora grupper efter omfång. Enbandsordböcker publicerades vanligtvis fram till år 2000, och efter 200 började fler ordböcker i två, tre eller fyra band att ges ut. Fem ordböcker kan klassificeras som differentierade eller specialiserade ordböcker. Tio ordböcker kan kallas fullständiga ordböcker. Ordböckernas upplagor minskar stadigt. Exempelvis var den första litauiska dialektordbokens upplaga tre tusen exemplar, medan en ordbok som publicerades 2016 endast trycktes i tvåhundrafemtio exemplar.

Återgivningen av dialektuppslagsorden varierar. Det finns exempel skrivna på standardspråket. Därför framträder de utmärkande dialektdragen bara delvis. För att skriva andra ord används en förenklad fonetisk transkription, som återger de mest betydelsefulla dragen hos en dialekt. Den fonetiska transkription som bygger på den så kallade Köpenhamnstraditionen används allmänt (se Diagram 2).

DIAGRAM 2. Återgivning av dialektspråk i litauiska dialektordböcker (ortografisk aspekt)

Dialektordböcker visar att förklaringen av uppslagsorden varierar: hänvisningar som lk, bk och förklaringar med synonymer används inte; en beskrivande

⁶ lk – litauiskt litteraturspråk, bk – standardlitauiska.

Įžvalgos / Insights

267

JANA ŠVAMBARĖ-VALUŽIENĖ

Förklaringen är begränsad och den mest lämpliga motsvarigheten till uppslagsordets betydelse anges (se Diagram 3).

DIAGRAM 3. Typ av förklaring av uppslagsord

Fördelningen av dialekter som återspeglas i de analyserade ordböckerna visar att det finns tre ordböcker över litauiska žemaitiska dialekter (Vytautas Vitkauskas, Šiaurės rytų dünininkų šnektų žodynas; Juozas Aleksandravičius, Kretingos tarmės žodynas; Birutė Vanagienė, Šiaurės vakarų žemaičių žodynas) och tolv ordböcker över litauiska aukštaitiska dialekter (Jonas Petrauskas, Aloyzas Vidugiris, Lazūnų tarmės žodynas; Gertrūda Naktinienė, Aldona Paulauskienė, Vytautas Vitkauskas, Druskininkų tarmės žodynas; Aloyzas Vidugiris, Zietelos šnektos žodynas; Vitas Labutis, Daušių krašto žodynas; Zanavykų šnektos žodynas; Dieveniškių šnektos žodynas; Klementina Vosylienė, Kupiškėnų žodynas; Angelė Vilutytė, Kaltanėnų šnektos žodynas; Aldonas Pukis, Kazlų Rūdos šnektos žodynas; Žaneta Markevičienė, Aurimas Markevičius, Vidiškių šnektos žodynas; Lietuvininkų tarmių žodynas; Asta Leskauskaitė, Vilija Ragaišienė, Pietinių pietų aukštaičių šnektų žodynas) (se diagrammen i appendix och Diagram 4).

DIAGRAM 4. Kvantitativ fördelning av litauiska dialektordböcker

28

Acta Linguistica Lithuanica LXXIX

Important Aspect of Lithuanian Dialectology: Dialect Dictionaries

Som framgår av diagrammen i appendix omfattar dialektordböckerna vanligtvis mellan 30 000 och 50 000 illustrerande exempel. I de dialektordböcker som utkom fram till 2017 illustreras uppslagsorden både med exempel från talspråket och med dialekt-, subdialekt- eller subdialektgruppsord ur Lietuvių kalbos žodynas. Under de senaste åren har uppslagsorden illustrerats med exempel ur dialekternas talspråk (se Diagram 5).

DIAGRAM 5. Ordförrådets omfattning i litauiska dialektordböcker (i tusental)

Mer än 950 000 lexikala enheter finns representerade i litauiska dialektordböcker. Sättet att återge lexikala enheter varierar från fonetisk transkription till förenklad fonetisk transkription och till och med standardspråk. Källorna till de lexikala uppgifterna är talspråk och folklore, både i muntlig och skriftlig form, skriftliga källor (publicerade texter och manuskript), folksagor och sånger, folkmedicinska ord med mera. Daukšių krašto žodynas är ett exempel på en ordbok där regionala person- och ortnamn tas upp.⁷

Det är nio år mellan den första ordboken Šiaurės rytų dunininkų šnektų žodynas och den andra ordboken Lazūnų tarmės žodynas. Den tredje, Druskininkų tarmės žodynas, publicerades tre år senare. Vi kan anta att ett tioårigt uppehåll (1988–1998) ägnades åt att undersöka och strukturera de uppgifter som samlats in under den språkliga rörelsen, liksom åt att förbereda och sammanställa dialektordböcker, söka lämpliga metoder och förbereda arbetet med en ordbokstext.⁸

⁷ Författaren bedömer inte ordböckerna utifrån vetenskapliga kriterier.

⁸ För mer information om den språkliga rörelsen, se Pukis 2016.

Įžvalgos / Insights

269

JĀNINA ŠVAMBARĖ-VALUŽIENĖ

Diagrammet visar att nästan allt arbete med att sammanställa ordböcker utfördes av välkända lexikografer vid Institutet för litauiska språket (tidigare Institutet för litauiska språket och litteraturen, 1952–1990): Vytautas Vitkauskas, Aloyzas Vidugiris, Klementina Vosylaitė, Gertrūda Naktinienė med flera. Dessa forskare delade med sig av sina erfarenheter till den yngre generationens dialektologer, som sammanställde och redigerade ordböcker, skrev texter till ordböckerna och utarbetade några dialektordböcker. Danguolė Mikulėnienė, Rima Bākienė, Asta Leskauskaitė, Vilija Ragaišienė med flera bör nämnas.⁹

DIALEKTORDBÖCKERNAS GEOGRAFISKA UTBREDNING

Geografiskt sett är alla dialektordböcker från den aktuella perioden (1944–2017) ojämnt fördelade i Litauen (se kartan).

Den geografiska spridningen av litauiska dialektordböcker visar att en betydande del av ordböckerna över dialekter och subdialekter representerar dialekter och subdialekter i perifera områden samt etniska regioner som nu tillhör Belarus.

⁹ Tack till Vilija Ragaišienė för hennes synpunkter på avsaknaden av uttömmande översikter över dialektordböcker och på avsaknaden av artiklar som behandlar lexikografins främsta teoretiska problem: typer av ordböcker, struktur och metoder för ordboksarbete.

270

Acta Linguistica Lithuanica LXXIX

Important Aspect of Lithuanian Dialectology: Dialect Dictionaries

Dialektordböckerna har sammanställts ojämnt ur geografisk synvinkel. Den geografiska och statistiska analysen visar att de subdialekter som har undersökts grundligt ur lexikografisk synvinkel är den sydsamogitiska subdialekten i Varniai, den nordsamogitiska i Telšiai och Kretinga samt den västaukštaitiska i Kaunas och de östaukštaitiska i Kupiškis, Širvintos och Vilnius, liksom den sydaukštaitiska. De subdialekter som undersöks är den sydsamogitiska i Raseiniai, den västaukštaitiska i Šiauliai samt de östaukštaitiska i Panevėžys, Anykščiai och Utena.

Analysen av typerna av litauiska dialektordböcker visar att de uttömmande ordböckerna dominerar. Den främsta och uppenbara slutsatsen är därför att uppgifterna i litauiska dialektordböcker i betydande grad kan berika och utöka lexikalförrådet i den stora akademiska Lietuvių kalbos žodynas. Uppgifter från alla dialektordböcker visar en viss regions etniska särprägel, historiska händelser och hur de värderas. Dessutom bidrar de till att forma individens språkliga självkänsla och identitet samt väcker intresse för den egna dialekten.¹⁰

Det är värt att betona dialekternas anmärkningsvärda mångfald och deras betydelse för skapandet av en språklig identitet.

EN INBLICK I DE BALTISKA LÄNDERNAS LEXIKOGRAFISKA VERK

Situationen när det gäller sammanställningen av dialektordböcker är mycket likartad i Lettland. Det är uppenbart att det största antalet ordböcker publicerades efter att Lettland återvann sin självständighet.¹¹ Bland dem bör nämnas Eduards Ādamsons och Elga Kagaines ordböcker i ett band Vainižu izloksnes vārdnīca (2000) samt Brigita Bušmanes Nīcas izloksnes vārdnīca (2017). Lettiska dialektologer skriver, liksom de litauiska, uttömmande ordböcker, vanligtvis i två band. Tvåbandsordböckerna av Sarmite Balode (Sarmite Balode) och Iga Jansone Kalnienas izloksnes vārdnīca (2017) samt Antonina Reķēnas Kalupes izloksnes vārdnīca (1998) publicerades.

Lettiska forskare riktade uppmärksamheten mot de många jämförelseformerna, som är unika och i hög grad berikar standardspråket. Sīles izloksnes salīdzināmo vārdnīca (2001), sammanställd av Maiga Putniņa och Agris Tīmuska, bygger på

¹⁰ Se Lietuvių kalbos žodynas.

¹¹ Ett särskilt tack riktas till docent Edmunds Trumpa, Lettlands universitet, institutionen för lettiska och baltiska studier, avdelningen för baltisk språkvetenskap.

Įžvalgos / Insights

271

JANA ŠVAMBARYTĖ-VALUŽIENĖ

på jämförelserna av en subdialekt. Under den sovjetiska ockupationen publicerades i Lettland en ordbok i tre band av Elga Kagaine och Silvija Raģe, Ērģemes izolsnes vārdnīca (1977–1983). Fem ordböcker (och en jämförelseordbok) publicerades i Lettland under perioden 1944–2017. En undersökning av dialektordböcker publicerade i Litauen och Lettland visar att förhållandet är 6:1 för perioden 1940–1998 och 9:4 för perioden 1998–2017. Lettiska lingvister förbereder en sammanställning av alla lettiska dialekter – Latviešu valodas dialektu atlants.¹² Under de senaste åren har lettiska ordböcker även getts ut i elektronisk form.¹³

I början av 1900-talet (närmare bestämt 1920) utarbetade estniska lingvister ett program och riktlinjer för sammanställning av dialektordböcker. Ordböcker (elektroniska versioner) från olika delar av Estland – Kihnu, Seto, Hii¹⁴ – finns tillgängliga. Några av dem, till exempel Small Dialectological Dictionary, sammanställdes under perioden 1982–1989. År 2011 publicerades Vanapärase Võru mude sõnaraamat (The Dictionary of old Võru Dialect). Institutet för estniska språket förvarar det alfabetiska arkivet för dialektordböcker (2,7 miljoner papperslappar). Estniska lingvister förbereder den virtuella databasen DED (Dictionary of Estonian Dialects), som kommer att vara tillgänglig för alla samhällsmedlemmar. Databasen kommer att innehålla ord från det estniska standardspråket och från alla dialekter av språket.¹⁵ Några av de fakta som nämnts ovan visar att estniska dialektologer har gjort ett betydande avtryck inom dialektstudier. Å andra sidan föredrar estniska lingvister elektroniska ordböcker framför tryckta.

To summarize the dialectological work accomplished by Baltic linguists since 1990, we can mention two approaches. Lithuanian dialectologists prepared dictionaries which cover almost all the peripheral areas of the country as well as ethnic territories. Latvians prepared subdialect or specialized dictionaries (such as the comparative dictionary of dialects). They are also determined to publish the collection of all Latvian dialects. Estonians prefer to digitize manuscript and published dictionaries of Estonian dialects and to prepare a single digitized database.

¹² See Latviešu valodas dialektu atlants. Lesika (1999); Latviešu valodas dialektu atlants. Fonētika (2013).

¹³ See Balode, Jansone 2017.

¹⁴ Seto Dictionary (2016), Eastern Dialect Dictionary (2016), Hii Dictionary (2015), Kihnu Dictionary (2013). See https://www.eki.ee/EN.

¹⁵ For more information, see Kalvik, Kendla 2018: 52.

272

Acta Linguistica Lithuanica LXXIX

Important Aspect of Lithuanian Dialectology: Dialect Dictionaries

SLUTSATSER

Forskningsmaterialet tyder på att den litauiska skolan för sammanställning av dialektordböcker började ta form under 1960- och 1970-talen. Det bör noteras att författarna och sammanställarna av dialektordböcker först i början av 2000-talet började frångå de metoder och principer som användes vid utarbetandet av Lietuvių kalbos žodynas. I stället använder de egna metoder (till exempel att presentera ord i tematiska grupper eller i alfabetisk ordning, att använda fonetisk transkription – som kan variera från förenklad och nära standardspråket till detaljerad fonetisk transkription – samt att beskriva dialektdrag, från deskriptiva redogörelser till vetenskapliga undersökningar, och annat). Därför kan den litauiska dialektlexikografiska skolan anses ha etablerats först från och med år 2000.

Under perioden 1944–2017 publicerades femton dialektordböcker i Litauen. Denna epok kan delas in i två kortare perioder som präglas av betydande historiska förändringar: den första sträcker sig från 1944 till 1990 och den andra från 1990 till 2017. Den första perioden omfattar åren av sovjetisk ockupation och kan delas in i två mindre perioder: åren då de första dialektordböckerna utkom (1976–1988) och åren då inte en enda dialektordbok publicerades (1988–1990). Perioden av återupprättad självständighet (1990–2017) kan också delas in i två delar: 1) 1990–2008, då fem dialektordböcker publicerades, och 2) 2008–2017, då fyra dialektordböcker utkom.

Fem av de ovan nämnda femton ordböckerna betraktas som differentialordböcker, medan tio räknas som uttömmande (systematiska) ordböcker. Under en period av 70 år har upplagorna minskat dramatiskt. Den första dialektordboken, som publicerades 1976, trycktes i 3 000 exemplar, medan en ordbok som publicerades 2016 hade en upplaga på 250 exemplar.

Dialektologerna vid Litauiska språkets institut strävar efter att undersöka och bevara språket i perifera områden: dialekterna i etniskt litauiska områden eller subdialekterna och subdialektgrupperna i gränstrakterna, liksom dialekterna och subdialekterna i Litauens periferi.

Även om de specifika principerna för ordbokssammanställning fortfarande diskuteras, är det uppenbart att ordböcker sammanställs för vissa ändamål. Bland dessa bör nämnas deras bestående värde, betydelse för vetenskaplig forskning samt praktiska och pedagogiska nytta. År 2011 gavs den digitala ordboken Lithuanian Dialects / Lietuvių tarmės ut på CD.

Dialektordböcker kompletterar inte bara större lexikografiska verk (såsom Lietuvių kalbos žodynas), utan speglar också regionens etniska särdrag, historiska händelser och tolkningen av dem, den språkliga självkännedomen och självkänslan hos enskilda personer samt väcker intresse för den egna dialekten.

Įžvalgos / Insights

273

JĀNINA ŠVAMBARTE-VALUŽIENĖ

REFERENCES

Ādamsons Eduards, Kagaine Elga 2000: Vainžu izloksnes vārdnīca. Rīga: Latviešu valodas institūts.

Balode Sarmīte, Jansone Ilga 2017: Kalnienas izloksnes vārdnīca 1–2. Rīga: LU Latviešu valodas institūts.

Bušmane Brigita 2017: Nīcas izloksnes vārdnīca. Rīga: Latviešu valodas institūts.

Jakaitienė Evalda 2005: Leksikografija. Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas.

Jakaitienė Evalda 2006: Žodynų istorijos apybraiža. Vilnius: Vilniaus universiteto leidykla.

Kagaine Elga, Rūķe Silvija 1977–1983: Ērģemes izloksnes vārdnīca 1–3. Rīga: Zinātne.

Kalvik Mari Liis, Kendla Mari 2018: The Dictionary of Estonian Dialects: Past and Present – Sõnaraamat (E-Book), 52.

Latviešu valodas dialektu atlants. Fonētika. Rīga: Zinātne, 2013.

Latviešu valodas dialektu atlants. Leksika. Rīga: Zinātne, 1999.

Lietuvių kalbos žodynas 1–20, 1941–2002, elektroninis variantas (antras elektroninis leidimas), red. kolegija: Gertrūda Naktinienė (vyr. redaktorė), Jonas Paulauskas, Rūtė Petrokienė, Vytautas Vitkauskas, Jolanta Zabarskaitė. Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2013.

Lietuvių tarmės / Lithuanian Dialects 3. Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2011.

Pupkis Aldonas 2013: Juozas Balčikonis ir didysis „Lietuvių kalbos žodynas“. Vilnius: Lietuvių kalbos institutas.

Pupkis Aldonas 2016: Lietuvių kalbos sąjūdis 1968–1988 m. Vilnius: Lietuvių kalbos institutas.

Putniņa Maiga, Agris Timuška 2001: Sīnes izloksnes salīdzināmu vārdnīca. Rīga: LU Latviešu valodas institūts.

Reķena Antonīna 1998: Kalupes izloksnes vārdnīca 1–2. Rīga: Latviešu valodas institūts.

Sakalauskienė Vilija 2014: Lietuvių tarminių žodynų tipai ir jų rengimo principai – Leksikografija ir leksikologija 4. Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 141–157.

274

Acta Linguistica Lithuanica LXXIX

Important Aspect of Lithuanian Dialectology: Dialect Dictionaries

Sakalauskienė Vilija 2010: Dialektizmų atranka dabartinės ir bendrinės lietuvių kalbos žodynuose. – Leksikografija ir leksikologija 2. Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 295–305.

Švambarytė-Valužienė Janina 2014: Kalbinio punkto gyvavimo situacija: XX a. vidurys–XXI a. pradžia. – Acta Linguistica Lithuanica 71. Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 215–228.

Vitkauskas Vytautas 1970: Tarmių žodynų tipai ir sudaromo principai. – Lietuvos TSR Mokslų akademijos darbai, A serija 2(33), Vilnius, 153–170.

Zubaitienė Vilma 2015: Lietuvių tarmės. Prieiga per internetą: http://web.vu.lt/fl/v.zubaitiene/files/2015/04/Tarmiu_zodynai.pdf.

Svarbus lietuvių dialektologijos aspektas: šnektų žodynai

SANTRAUKA

Straipsnyje aptariama lietuvių kalbos tarmių žodynų rengimo raida nuo 1944 iki 2017 m. Kaip žinoma iš istorijos, jaунagramatikų (kalbotyros kryptis, susiformavusi Leipcige (Vokietija) XIX a. pabaigoje ir gyvavusi iki XX a. pradžios) skleistos idėjos padėjo rasti šimtmečio darbui – didžiajam Lietuvių kalbos žodynui. Kur kas vėliau, apie XX a. 7–8 dešimtmetį, ėmė kurtis ir lietuviškoji tarmių žodynų rengimo mokykla. Tiesa, tik XXI a. pradžios tarmių žodynuose stengiamasi kiek atsiriboti nuo Lietuvių kalbos žodyno rengimo principų ir apsibrėžti savuosius (līdzinis ir nelīdzinis žodžio pateikimas; fonetinės transkripcijos taikymas (nuo supaprastintos ir artimos bendrinei kalbai iki išsamios fonetinės); tarminių ypatybių aprašai (nuo aprašomųjų iki mokslo tiriamųjų) ir pan.). Taigi apie susiformavusią lietuvių tarmės leksikografijos kryptį galėtume kalbėti nuo 2000 m.

Nors dar iki dabar tebesvarstomi atskiri žodyno rengimo principai, bet matyti, kad tarmių žodynai rengiami turint kelis tikslus: išleidžiami, mokslo tiriamieji, taikomieji ir mokomieji (2011 m. mokymo tikslais išleistas kompiuterinio žodynėlio – kompaktinės plokštelės Lietuvių tarmės / Lithuanian Dialects 3 dalis).

Lietuvos okupacijos (1944–1990) ir antrosios Lietuvos Nepriklausomybės metais (1990–2017) išleista 15 šnektų žodynų, parengtų profesionalių kalbininkų ir mėgėjų. Visi jie straipsnyje apibūdinami laiko, apimties, užrašymo (tarminių ženklų) ir geografiniu požiūriais.

Įžvalgos / Insights

275

JANINA ŠVAMBARYTĖ-VALUŽIENĖ

Pastebėta, kad 1990–2008 m. buvo intensyviausias šnektų žodynų rengimo ir leidimo metas. Nuo 2008 iki 2017 m. pasirodo jau mokslinių pagrindų parengti keliatomiai šnektų žodynai.

Visi šnektų žodynai pagal apimtį yra dvejopi: vienatomiai arba keliatomiai. Iki 2000 m. daugiausia rengti vienatomiai žodynai, o nuo 2000 m. ima rodytis dvitomių, tritomių ir keturtomių lietuvių kalbos šnektų žodynų.

Žodynų iliustraciniai pavyzdžiai užrašomi įvairiai. Yra žodynų, parašytų bendrine kalba. Labai dažnai šnektų žodynų sudarytojai naudoja supaprastintą fonetinę transkripciją. Naujausių tarminių šnektų žodynų iliustraciniai pavyzdžiai jau pateikiami išsamia fonetine transkripcija.

Tarmių požiūriu žodynai pasiskirstę taip: 3 skirti žemaičių šnektoms (Vytauto Vitkausko Šiaurės rytų dūnininkų šnektų žodynas (1976), Juozo Aleksandravičiaus Kretingos tarmės žodynas (2011), Birutės Vanagienės Šiaurės vakarų žemaičių žodynas (t. 1, 2014, t. 2, 2015)), o 12 – aukštaičių šnektoms (Jono Pauksko, Aloyzo Vidugirio Lazūnų tarmės žodynas (1985), Gertrūdos Naktinienės, Aldonos Paulauskienės, Vytauto Vitkausko Druskininkų tarmės žodynas (1988), Aloyzo Vidugirio Zietelos šnektos žodynas (1998), Vito Labučio Daukšių krašto žodynas (2002), Zinaávyčių šnektos žodynas (t. 1, 2003, t. 2, 2004, t. 3, 2006), Dieveniškių šnektos žodynas (t. 1, 2005, t. 2, 2010), Klemenios Vosylytės Kupiškėnų žodynas (t. 1, 2007, t. 2, 2010, t. 3, 2012, t. 4, 2013), Angelės Vilutytės Kaltanėnų šnektos žodynas (2008), Aldono Pupkio Kazlų Rūdos šnektos žodynas (t. 1, 2008, t. 2, 2009), Žanetos Markevičienės, Aurimo Markevičiaus Vidiškių šnektos žodynas (2014), Lietuvininkų tarmių žodynas (2014), Astos Leskauskaitės, Vilijos Ragaišienės Pietinių pietų aukštaičių šnektų žodynas (t. 1, 2016)).

Geografiniu požiūriu daug šnektų žodynų yra parengta iš paribio vietų. Lietuvių kalbos instituto dialektologų ir tarmininkų, dirbusių Lietuvos aukštosiose mokyklose (Vilniaus universitete, Edukologijos universitete), tikslinai tiriama ir saugoma šnektų ar tarmių periferija: lietuvių kalbos tarmių etninėse Lietuvos žemėse ar Lietuvos paribyje esančių šnektų, taip pat ir Lietuvos teritorijoje išsidėsčiusių lietuvių kalbos šnektų bei tarmių paribo leksika.

Straipsnyje priminė ir latvių bei estų tarmių žodynų rengimo tradicija bei esama padėtis.

Įteikta 2018 m. spalio 10 d.

JANINA ŠVAMBARYTĖ-VALUŽIENĖ

Institute of the Lithuanian Language

Petro Vileišio g. 5, LT-10308 Vilnius, Lietuva

[email protected]

276

Acta Linguistica Lithuanica LXXIX

Important Aspect of Lithuanian Dialectology:

Dialect Dictionaries

Author (-s) / compiler (-s)¹⁶ | Title of dictionary | Dialect, subdialect | Publishing date | Sample of vocabulary | Type of dictionary Vytautas Vitkauskas | Šiaurės rytų aukštaičių tarmynas | Southern Žemaitian (Eastern Varniskiai) | 1976 | 50 thousand | Differential Jonas Petraška, Aloyzas Vidugiris | Lietuvių tarmių žodynas | Eastern Aukštaitian Viniškiai (Eastern Dzūkai) | 1985 | 30 thousand | Exhaustive Gertrūda Naktinienė, Aldona Paulauskienė, Vytautas Vitkauskas | Druskininkų tarmės žodynas | Southern Aukštaitian (Dzūkai) | 1988 | 50 thousand | Exhaustive Aloyzas Vidugiris | Zietelos tarmės žodynas | South-east Aukštaitian | 1998 | 40 thousand | Exhaustive Vitas Labutis | Dieveniškių rašto žodynas | South of Western Aukštaitian | 2002 | Not specified | Differential² Aldonas Pupkis, Klementina Vosylytė and others | Zanavykų šnektos žodynas | Western Aukštaitian Kauniškiai | Vo. 1, 2003; Vo. 2, 2004; Vo. 3, 2006 | 120 thousand | Exhaustive Laima Grumadienė, Danguilė Mikulėnienė, Aloyzas Vidugiris, Kazys Morkūnas | Dieveniškių šnektos žodynas | Eastern Aukštaitian Viniškiai | Vo. 1, 2005; Vo. 2, 2010 | 50 thousand | Exhaustive

¹⁶ The mark // is followed by the names and surnames of compilers. Sometimes there are names of both authors and compilers mentioned. Compilers finished preparing the dictionary after the death of authors. In those dictionaries where texts were written by the group of authors, names of editors are enclosed after the mark //.

LITHUANIAN DIALECT DICTIONARIES

Įžvalgos / Insights

277

J A N I N A Š V A M B A R Y T Ė - V A L U Ž I E N Ė

Author(s) / compiler(s) | Title of dictionary | Dialect, dialect subgroup | Publishing date | Sample of vocabulary | Type of dictionary Angelė Vilutytė | Katalėnų šnektos žodynas | Eastern Aukštaitian (Vilnius) dialect | 2008 | 40 thousand | Exhaustive Aldonas Pupkis | Kazlų Rūdos šnektos žodynas | Western Aukštaitian (Kaunas) dialect | Vol. 1, 2008; Vol. 2, 2009 | 60 thousand | Exhaustive Juozas Aleksandravičius // Danguolė Mikulėnienė, Juozas Palionis | Kretingos tarmės žodynas | Northern Žemaitian (Kretingiškiai) | 2011 | Not specified | Differential Birutė Vana[gienė] // Danguolė Mikulėnienė, Daiva Vaišnienė | Birutės Vana[gienės] / Danguolės Mikulėnienės / Daivos Vaišnienės | Northern Žemaitian | Vol. 1, 2014; Vol. 2, 2015 | Not specified | Differential Žaneta Markevičienė, Aurimas Markevičius | Žanetos Markevičienės, Aurimas Markevičius | Eastern Aukštaitian (Širvintiškiai) dialect | 2014 | Not specified | Exhaustive Jonas Bukantis // I. K. Tokužytė, Loreta Litutkaitė, Virginia Vėverienė | Lietuvių tarmių žodynas | Western Žemaitian and Western Aukštaitian – the Southern area of the Small Lithuania (Klaipėda region) | 2014 | Not specified | Differential? Asta Leskauskaitė, Vilia Ragaišienė | Pietų Lietuvių šnektų žodynas | Southern Aukštaitian (Southern Dzūkai) | Vol. 1, 2016 | Not specified | Exhaustive

278

A c t a L i n g u i s t i c a L i t h u a n i c a LXXIX