ACTA LINGUISTICA LITHUANICA

LI (2004), 113–114

A N M Ä R K N I N G A R

Remarks

S M Å S A K E R 4

Den form kylė, som F. Kuršaitis påstås ha hört i Katyčiai, hade väl redan börjat falla i glömska; den jämfördes med cylo ‘kielė’ i de fornpreussiska handskrifterna.

I hela Klaipėdaområdet har sedan Walter Fenzlaus tid den oregelbundna övergången ie, uo > i·, u· varit känd (se W. Fenzlau, Die deutschen Formen der litauischen Orts- und Personennamen des Memelgebiets, Halle, 1936, 45). Vladas Grinaveckas (Žemaičių tarmių istorija, Vilnius, 1973, 195) publicerade nya fakta från samma område; de återgavs också i nyutgåvan av Jānis Endzelīns skrifter¹ och i Vytautas Mažiulis Prūsų kalbos etimologinis žodynas (band 2, Vilnius, 1993, 184). Den nyligen utkomna, mycket betydelsefulla monografin av Aloyzas Vidugiris, Zietelos lietuvių šnekta, återger åter samma uppgift – ett belägg för arvet från Zietela och det fornpreussiska språket (s. 342).

Tyvärr är övergången ie, uo till vokalerna i·, u· ett nytt fenomen i dessa dialekter, och uttalet varierar ofta – samma person kan säga dú·k | də·k, l'i·p | lē·p, vi·nc | vė·nc ir ki·le | kė·le (från Šilutė till Dovilai och Dreverna), medan dialekten i Katyčiai (med mina belägg från 1964 pri·šinks ‘motsatt’, kari·mini ‘armé’, m'i·ls ‘kär’) i högre grad visar samband med žemaitiska dialekter. Enligt äldre dialekttalare var Katyčiai-dialekten, där F. Kuršaitis hörde kylę, helt genomsyrad av den žemaitiska dunininkai-dagbrytardialekten. I övrigt var alla lokalbor tvåspråkiga – de talade tyska och litauiska, särskilt när de umgicks med de anställda katolska arbetarna. (Detta har redan behandlats mer utförligt tidigare; se V. Vitkauskas, ”Lietuvių kalbos kylė – naujybė”, Kalbotyra 44 (1), 1995, 93–94; det hade bara förbisetts). Antanas Juškas form är endast ett belägg för den så kallade dunininkai-dialekten (LKŽ_v 776).

S M Å S A K E R 5

Mellan Kuršėnai och Raudėnai låg en väldig mosse Gelžė (g'el'ž'i Krš | g'el'ž'e Rdn, Trš, Pp). Folk plockade säckar fulla med tranbär och odon, samlade ihop hö och kunde under somrarna låta flera kor och andra djur gå på bete.

Under sovjettiden dränerades mossen i samband med att naturen omdanades; vattnet pumpades bort, och varken tranbär, odon, hö eller betesmarker fanns kvar. Man tänkte börja bryta torv, och myndigheterna lät till och med bygga flera trevåningshus åt torvarbetarna. Geologerna förutsåg stora fyndigheter och enorma mängder torv, men efter att man brutit en del upphörde produktionen efter några månader; ytterligare en tid transporterade man bara bort en del torvsmulor.

¹ Endzelīns, J., Darbu izlase 4a, Rīgā: Zinātne, 1982, 238 (ges i allmänhet som en variant av kielės, kylė).

114

PASTABOS

Lokalbefolkningen beklagade förstås att ha förlorat en sådan källa och sade metaforiskt att Gelžės inte längre finns – bara g'elž'ė.l'e | g'elž'ė.l'i, g'elž'ė.k'e | g'elž'ėž'k'i. De unga ortnamnsinsamlarna uppfattade dessa som varianter av ortnamnet Gelžės och lämnade in dem till ortnamnsregistret som nya former, Gelžėlė, Gelžikė från byn Švendriai i Raudėnai socken²; dessa behandlas i en särskild avhandling och artikel (Acta Linguistica Lithuanica 41, 63, 78).

KURIOSITET 6

Samogiterna (och de höglandsdialekter som talas i Vilniusområdet) har inte diminutivsuffixet -ėlis. I nordlig samogitisk dialekt finns duob'ėl'ėlis | duob'ėl'ėlis ~ dobilėlis, -ėlio, m'erguž'ėl'ė ~ mergužėlė, balon'dėl'ė ~ balandėliai,, i sydlig samogitisk dialekt duob'ėl'ėlis, merguž'ėl'i, balun'dėlė,, i västlig samogitisk dialekt duob'ėl'ėlis, merguž'ėlė, ba-la.n'dėl'ė, och så vidare.

Jag tror att detta beror på regressiv vokalassimilation, där e tidigare blandades samman med de spända i, u och ie i paradigmet, eftersom uttalet började bli ei, e; därför generaliserades formen -elis, -elė. Detta skedde inte på grund av lettiskans inflytande, eftersom lettiskan helt saknar detta suffix (utom i lån från litauiskan), och andra språk har över huvud taget knappast haft något inflytande i detta fall.

Vilniusdialekterna har också formerna b'ernužė.l'i.s, m'erguž'ėl'ė, karv'ėl'ėi med flera. Det beror inte heller på slaviska språks inflytande att både tvåstaviga och flerstaviga substantiv har suffixet -elis. Eftersom många Vilniusdialekter inte har och sannolikt aldrig har haft vokalen e:, utan endast den långa, öppna vokalen e: (vid sidan av förlängt e:): vaik'ė.l'i.s och b'ernužė.l'i.s, m'erg'ė.l'e. och m'erguž'ė.l'ė. Tydligen har den utjämnade vokalen e bevarats i hela paradigmet. Därför kan man inte hävda att detta kanske kommer från slaviska språk – på samma sätt som lettiskt inflytande antas för samogitiskan (Laimis Bilkis, Acta Linguistica Lithuanica 41, 70); de språken saknar suffixet -elis (-elis) i diminutiv betydelse. Intrycket är att toponymispecialisterna inte känner till den geografiska utbredningen av diminutivsuffixen -elis, -elis, eftersom det i Ceikini finns Šežiuakėlė (ALL 41, 70), i Tirkšliai Kuziškėlė (ALL 41, 72), i Linkmenys Polymėlis (ALL 41, 72), i Ignalina Teletnykėlis (ALL 41, 76), och så vidare.

Vytautas Vitkauskas

Litauiska språkets institut

P. Vileišio g. 5, 10308 Vilnius, Lietuva

Mottaget 2004 11 08

² Där bor nu nyare invånare, eftersom de gamla brändes levande år 1945 under julafton och jul.