LAIMUTIS BILKIS

Litauiska språkets institut

ORCID id: orcid.org/0000-0002-2902-4722

Forskningsområden: toponymi, antroponymi.

DOI: doi.org/10.35321/all83-08

OM URSPRUNGET TILL BYNAMNET ÝVOLIAI

Om ursprunget till bynamnet Ývoliai

ABSTRAKT

Med utgångspunkt i en analys av uppgifter från det levande språket och historiska källor behandlar artikeln ingående ursprunget och utvecklingen av namnet på byn Ývoliai, som ligger i Kražiai äldreskap i Kelmė-distriktet. Efter en genomgång av oikonymens belägg i det levande språket och en bedömning av deras tillförlitlighet dras slutsatsen att namnformen med lång vokal i ordets början är autentisk. Vid behandlingen av oikonymens användning i historiska källor ägnas störst uppmärksamhet åt analysen av anteckningarna i Kražiai församlings dopbok från 1656–1672, där namnet nämns för första gången. För att beakta inte bara namnets utan också den namngivna bosättningens historia presenteras både en toponymisk och en antroponymisk kontext för de historiska beläggen: omnämnandena av byn och dess invånare gås igenom ingående, och de inbördes relationerna mellan de personer som nämns i källorna klarläggs. Efter att det fastställts att personnamnet *Yvolis (Ivolis, Iwolowa, Iwolayte, Iwalowa, Iwolaytis, Iwoliene, Iwalwona) förekom i byn Ývoliai och dess omgivningar under andra hälften av 1600-talet dras slutsatsen att oikonymen utan tvekan har ett personnamnsursprung.

NYCKELORD: historisk toponymi, historisk antroponymi, oikonymers utveckling, oikonymers ursprung, historiska belägg av onymer.

ABSTRAKT

Baserat på analysen av uppgifter från det levande språket och historiska källor ger artikeln en omfattande redogörelse för ursprunget och utvecklingen av namnet på byn Ývoliai, som ligger i Kražiai äldreskap i Kelmė-distriktet. Efter en genomgång av oikonymens belägg i det levande språket och en bedömning av deras tillförlitlighet dras slutsatsen att namnformen med lång vokal i ordets början är autentisk. Vid behandlingen av oikonymens användning i historiska källor ägnas störst uppmärksamhet åt analysen av uppgifterna i Kražiai församlings dopregisterbok

178

Acta Linguistica Lithuanica LXXXIII

Om ursprunget till bynamnet Įvoliai

från 1656–1672, där detta namn nämndes för första gången. För att bedöma historien hos både namnet och den bebyggelse som bär detta namn presenteras den toponymiska och antroponymiska kontexten i de historiska uppteckningarna: omnämnandena av byn och dess invånare granskas ingående; de registrerade personernas inbördes relationer klarläggs. Eftersom det fastställdes att personnamnet *Yvolis (Iuolis, Iwolowa, Iwolayte, Iwalowa, Iwołaytis, Iwoliene, Iwalowna) faktiskt förekom i byn Yvoliai och dess omgivningar under andra hälften av 17^th-talet dras slutsatsen att oikonymen otvetydigt har antroponymiskt ursprung.

NYCKELORD: historisk toponymi, historisk antroponymi, oikonymers utveckling, oikonymers ursprung, historiska belägg för onymer.

Byn som kallas Yvoliai ligger för närvarande inom Kražių seniūnija i Kelmėdistriktet; tidigare hörde den till Kražių valsčius i Raseiniai län. Det har inte gått att hitta några undersökningar om ursprunget till detta namn eller om historien bakom den bebyggelse som bär det. Själva ortnamnets struktur¹ och ursprung är vid första anblicken inte tydliga och kan inte klarläggas utan en mer detaljerad språklig och historisk analys. Därför är syftet med artikeln att fastställa särdragen i denna oikonyms historiska utveckling samt den mest sannolika källan till dess ursprung. För att uppnå detta måste den historiska kontexten beaktas, det vill säga omnämnandena (uppteckningarna) av bebyggelsen och dess namn i historiska dokument analyseras, med uppmärksamhet inte bara på den toponymiska utan också på den antroponymiska aspekten av de historiska uppteckningarna. Det är också nödvändigt att undersöka utvecklingen av namnets användning i levande språk och i normerande källor och samtidigt fastställa dess verkliga, autentiska form.

Den första registreringen av oikonymen i levande språk får anses vara den obetonade namnform Ivoliai för byn i Pašilė församling, som Juozas Tumas-Vaižgantas skrev ned år 1904 (Vaiszgantas 1904: 56). Det inledande I:ts autenticitet väcker tvivel, eftersom även exempelvis oikonymerna Ylakiai, Ylakaičiai av Vaižgantas också skrevs ned som Ilakiai, Ilakaičiai (s. 52). Enligt folkräkningen som genomfördes 1923 anges i den 1925 utgivna förteckningen över Litauens bebodda platser Ivalių km², som tillhörde Kražių valsčius i Raseiniai län (LAV 211). År 1935 upprättades ett formulär för byns marknamn, där naturligtvis även själva bebyggelsens namn skrevs ned. Ortnamnen upptecknades efter den lokala invånaren Jonas Balsys av Antanas Tamošiūnas, lärare vid Karklėnų folkskola. Det bör påpekas att ortnamnen i formuläret är upptecknade mycket kompetent, med tydligt angivna accentuationer och intonationer³. Byns namn återges med lång vokal i ordets början och fallande intonation: Įvoliai. Ungefär vid samma tid började bebyggelsenamnen

¹ I kartoteket över ortnamn i levande språk ifrågasätts till och med på ett kort hur byns namn ska skrivas – Yvoliai eller Įvoliai.

² Enligt uppgifterna från 1923 fanns det 3 gårdar och 23 invånare i byn.

³ Jfr de upptecknade ortnamnen Atkračičiai, Gliminės, Šūnpakausis.

Straipsniai / Articles

179

LAIMUTIS BILKIS

administrerades av Kommissionen för efternamn och ortnamn, ledd av språkforskarna Antanas Salys och senare Juozas Balčikonis. I de akter som den upprättade överensstämmer formen på bynamnet och accentens placering med uppgifterna i Žemės vardynas-enkäterna, men här är den för žemaičiai karakteristiska brytande intonationen, motsvarande den ursprungliga stigande intonationen i den žemaitiska dialekten, markerad: Ĩvoliai (VB III 47). Efter kriget, när ortnamnen standardiserades, etablerades av okänd anledning en variant av bynamnet med fallande intonation – Ĩvoliai (LATSŽ II 100).

Vid en översikt över uppgifterna om oikonymens levande bruk och standardiseringens historia kan man hävda att den nuvarande formen med lång vokal i ordets början Yvoliai är genuin, eftersom den beläggs av de mellankrigstida källor som är närmast knutna till det levande språket – Lietuvos žemės vardyno-enkäterna samt akterna från Kommissionen för efternamn och ortnamn. Viss osäkerhet gäller intonationen, men de mellankrigstida uppgifterna gör det möjligt att betvivla äktheten hos den cirkumflex som uppträder i standardiseringskällan från andra hälften av 1900-talet.

Efter analys av de historiska källorna kan man konstatera att Yvoliai inte är en mycket gammal bosättning; den nämns inte i tyska krönikor eller gamla gods-inventarier. De första beläggen återfinns under andra hälften av 1600-talet. Åtminstone tills vidare kan man hävda att byn nämndes för första gången år 1661. I dopboken för Kražių församling från 1656–1672 är gudmodern Elžbieta Litvinienė, bosatt i Yvoliai, antecknad (Elisabeth Litwinowa de Villa Iwole); tillsammans med Kazimieras Stanėvičius (Casimirus Staniewicz) från byn Paalksniai⁴ döpte hon där den i samma by bosatte Baltramiejus Petraitis och hans hustru Kristina (Bartholomei Petraytis et Cristina de Paalksnie) dotter Ona (Annam) (KržKr₁ 83). Därefter nämns byn ganska ofta i denna dopbok. År 1662 antecknades att Karklėnai-bon Jonas Litvinas (Joannes Litwinis de Korklany) och en kvinna, benämnd Magdalena Iwolowa, bosatt i Yvoliai (de Iwole), döpte Kristoforas (Christophorus), son till Laurencijus Bukantis och Ona Jurgaitė från Karklėnai (Laurenty Butantis⁶ et Anna Jurgayte de Korklany). Samma år antecknades föräldrarna Jonas Stanislovaitis och hustrun Elžbieta, bosatta i Yvoliai (Joannis Stanisłowaytis et Elisabetha de Iwole), samt gudföräldrarna till deras son Andriejus (Andream): Jonas Laurinaitis från byn Ejučiai⁷ och Ona Yvolaitė från Yvoliai (Joannes Laurinaytis de Eiucie cum Anna Iwotayte de Iwole) (KržKr₁ 94). År 1663 nämns Yvoliai-bon Kazimieras Yvolis och hans hustru Magdalena (Casimiri Iwolis et Magdalena de Iwole), vars son Motiejus (Mathias) döptes av Stanislovas Kantauškis och Barbora Stanislovaitė från Karklėnai (Stanislaus Kantowski de Korklany cum

⁴ Paalksniai – en by i Kelmės kommun, Kražių församling.

⁵ Karklėnai – en småstad i Kelmės kommun, Kražių församling.

⁶ I boken är avd. Butantis tydligt skrivet; det är uppenbarligen skrivarens förvrängning av Bukantis.

⁷ Ejučiai – en by i Kelmės kommun, Kražių församling.

180

Acta Linguistica Lithuanica LXXXIII

Om ursprunget till bynamnet Ývoliai

Barbara Stanisłowayte) (KržKr₁ 98). Denna bosättning är också antecknad år 1664: vid denna tid döpte Karklėnai-borna Jurgis Yvolaitis och Elžbieta Kantauskaitė (Georgio Iwolaytis de Korklany cum Elisabetha Kantawskyte) Kazimieras (Casimirus), son till Kazimieras Jonaitis och Kotryna Kidikaitė från Yvoliai (Casimiri Jonaytis et Catharina Kidikayte de Iwole) (KržKr₁ 111). År 1668 nämns Yvoliai genom att Barbora Mikolaitė, bosatt där (Barbara Mikolayte de Iwolis), anges; hennes son Stanislovas (Stanislaus) döptes av Kražiai-borna Martynas Burokas och Magdalena Budrevičaitė⁸ (Martinus Burak cum Magdalena Budrewiczowna Crosentes) (KržKr₁ 172).

I den senare matrikelboken för Kražių församling, som omfattar dop- och vigselnotiser från 1680–1737, nämns Yvoliai också många gånger. År 1691 antecknades Yvoliai-bon Jonas Milius (Joanᵉs Milus de Iwole), som döpte Kotryna (Catharina), dotter till Kristoforas Milius och Marijona Mažrymaitė från byn Klibaliai⁹ (Christophori Milus de Klibale et Mariana Mažrymayte) (KržKr₁₁ 15). År 1720 anges som gudmor till sonen Stanislovas (Stanislaus) till Grigorijus Šurpickis och Agota Burtynaitė, bosatta i Yvoliai (Gregory Szurpick y et Agatha Burtynowna de Iwolis), även hon en invånare i denna by, Marijona Bargailienė (Mariana Bargaytowa de Iwolis) (KržKr₁₁ 25). I boken från 1721 är Yvoliai-bon Simons Liplevičius äktenskap med Barbora Milinovičaitė från byn Kupšeliai¹⁰ registrerat (Simon Liplewicz de Iwole) (Barbara Milinowiczowna de Kupszczeliszki) (KržKr₁₁ 169). År 1722 antecknades föräldrarna Kristoforas Šorpickis och Agota Leplinaitė, bosatta i Yvoliai (Christophori Szorpicki¹¹ et Agatha Leplinowna de Iwole), och gudföräldrarna Jonas Jalvanovskis¹² samt Kotryna Rutkovska (Joannes Jalwanowski cum Catharina Rutkowska) (KržKr₁₁ 45), liksom föräldrarna Danilas Kitas och Parasi ja Kitkovna samt gudföräldrarna Romanas Oferovskis och Ona Bargailienė (Danilo Kitał et Parasia Kitkowuna <...> Romanus Oferowski cum Anna Bargayłowa de Iwole) (KržKr₁₁ 46). Vidare i boken är följande namn på byn och dess invånare belagda: föräldrarna Eustochim Łukaszow et Mariana Bobrowska, gudföräldrarna Petrus Jakubowski cum Anna Ignatowiczowna de Iwol år 1723 (KržKr₁₁ 50);

^⁸ När artikeln rekonstruerar ogifta kvinnors litauiska efternamn beaktas inte standardspråkets utan dialektens uppgifter. I den sydžemaitiska varniškiai-dialekten läggs suffixet -aitė till faderns efternamn, oavsett vilken ändelse det har (jfr LKA III 120, karta nr 112). Detta bruk beläggs också av uppgifterna i de undersökta källorna, jfr de ogifta kvinnornas efternamn Jurgayte, Iwolayte, Kantawskayte. Därför rekonstrueras efternamnen genom att detta suffix läggs till, och inte de i standardspråket fastställda -ytė, -(i)ūtė.

^⁹ Klibaliai – en by i Kelmės kommun, Kražių församling.

^¹⁰ Kupšeliai – en by i Kelmės kommun, Kražių församling..

^¹¹ Avd. Szorpicki och Szurpick y, antecknat i samma Yvoliai år 1720, är uppenbarligen grafiska varianter.

^¹² Detta personnamns äkthet väcker tvivel, eftersom det är mycket otydligt skrivet i boken.

Straipsniai / Articles

181

LAIMUTIS BILKIS

föräldrar Joannis Bordasow et Catharina Akionka^¹³ de Iwole 1723 (KržKrᵢₙₙ 54); vittne Audagin Łukcho de Iwola 1724 (KržKrᵢₙₙ 176); man och hustru Constanting Arasimow cum Añ’a Zakrzewska de Iwole 1729 (KržKrᵢₙₙ 182); föräldrar Antony Zakrzewski et Anna Zakrzewska de Iwole 1730 (KržKrᵢₙₙ 118); föräldrar Cõ̃stanti Audachim, Añ’a Zacherewska De Sywoli 1730 (KržKrᵢₙₙ 119); föräldrar Casimirus Zakrowski et Anna Szantarskouna De Iwale, gudmor Anna Karbowska De Iwaliszki 1731 (KržKrᵢₙₙ 121); gudfar Matthias Anaszko de Iwola 1732 (KržKrᵢₙₙ 129).

Byn Yvoliai omnämns konsekvent även i senare kyrkliga dokument från Kražiai församling. I dopboken för åren 1736–1748 antecknades till exempel år 1744 föräldrarna Jurgis Milinavičius och hans hustru Kristina som bodde i denna by (Georgio Milinowicz et Christiña <…> de Iwole) samt gudmodern Marijona Jakimaitė (Marianna Jakimowna de Iwole) (KržKrₙₙ 106).

Under första hälften av 1800-talet nämns Yvoliai i dokument från Karklėnai kyrka, som vid den tiden var en filial till Pašilė församling. I dopboken för åren 1816–1829 finns följande anteckningar: Josepho Toluszewicz matre Ursula de Domo Kurpowiczowna de Villa Iwole 1817 (KrklKrᵢ 3), Antonio Toluszew⁽?⁾, Jōhana Łukszowna de Villa Iwole 1818 (KrklKrᵢ 7) och så vidare. I en något senare dopbok från Karklėnai kyrka är byn Yvoliai skriven i lokativ: We wsi Iwołach 1828 (KrklKrₙₙ 2). Byn och dess namn skrevs under 1800-talets mitt även med latinska och slaviska bokstäver i andra (icke-kyrkliga) källor: Иволе 1845 (PašPS 5), Iwole 1854 (Hołowiński 1854).

Analysen av historiska källor gör det möjligt att urskilja flera varianter av oikonymen Yvoliai som användes i dem. Oftast skrevs de Iwole (de Iwole, Иволе). Även formerna de Iwolis, de Iwol, De Sywoli, de Iwola, De Iwale, De Iwaliszki, We wsi Iwołach förekommer.

Först bör det uppmärksammas att det i inget fall, med undantag för den atypiska formen de Sywoli, återges någon lång vokal i ordets början. Detta kan dock inte vara ett skäl att betvivla att namnet Yvoliai från det levande språket är autentiskt, eftersom i källor skrivna på andra språk än litauiska i stället för y mycket ofta skrivs i, jfr. Iłłakaycie 1699, 1700 (YlJn 35) (= ^{Yłakaīčiai}¹⁴), de Iłakiow 1682, de Iłłoki 1688, 1689, 1699, 1702, 1703, de Iłoki 1682, de Iłłoki 1689, de Iłłokie 1698, 1699, de Iłłokif 1688, de iłokif 1677, de jłłokif 1678 (YlJn 2, 4, 10, 21, 22, 24, 34, 35, 38, 39), de ilocis, de Iłakiow 1713, de Iłakif, Iłłocis 1716, de Iłłocis 1718, 1720, de Iłłoki 1720, de Iłoki 1716, de Iłłokie 1719, de Iłłokie 1719, de Iłłokis 1718 (YlKr

^¹³ Personnamnet är otydligt skrivet, därför är den forms autenticitet som anges i artikeln tvivelaktig.

^¹⁴ Yłakaīčiai – en by i Ylakiai äldsteområde i Skuodas kommun.

182

Acta Linguistica Lithuanica LXXXIII

Om namnet Yvoliais ursprung

23, 24, 51, 56, 57, 59, 60, 73, 76, 84, 85, 87) (= Ylakiai¹⁵), Iniszki 1854 (Hołowiński 1854), Mhuuku 1892 (KnGGS 148) (= Yniškės¹⁶). Att historiska källor på andra språk än litauiska inte skiljer mellan långa och korta vokaler [i̯] och [i] i ortnamn har också påpekats av andra forskare inom litauisk namnforskning (se Gar­liauskas 1998: 184). Slut-e i ord (Iwole, Jwole, Iwale) och a efter en polsk palataliserad konsonant¹⁷ (Iwola) återspeglar sannolikt den för žemaiterna typiska monoftongiseringen av ändelsen –iai (–ei), det vill säga övergången till [e]. Många sådana fall har registrerats i žemaitisk historisk oikonimi, jfr. de Brukale (= Brukaliai), de kule (= Kuliai), de Rezgale (= Rezgaliai), ex Stanele (= Stanėliai) och så vidare (se Gar­liauskas 1998: 175), ze wsią Giwole 1777 (= Gyvoliai¹⁸) (IVK). Den vid ett tillfälle belagda formen de Iwolis är uppenbarligen latinisera­d och motsvarar pluralens ablativ. Detta är särskilt sannolikt eftersom källtexten är skriven på latin¹⁹. Skrivningen De Iwale hänger sannolikt samman med slavifieringen av litauiska ortnamn, där det långa [o̯] (i detta fall obetonat) betecknas med bokstaven a; jfr. de historiska oikonymerna från Punsko församling i slutet av 1600-talet och början av 1700-talet Furrmaniszki (= Fūrmoniškės), Jawoyszany, Jawoyszane (= Jova­iš­ėnys) (Palionis 2008, 193, 194); jfr. även skrivningarna från andra hälften av 1800-talet Гувалу 1865, 1892 (= Gyvoliai) (IVK). Den infinitiva formen de Iwol från 1723 kan ha uppstått efter analogi med genitiv plural av polska neutrumsubstantiv med nominativ plural på –a efter en palataliserad konsonant: nom. pl. Iwola → gen. pl. Iwol²⁰. Formen We usi Iwolach från första hälften av 1800-talet är förpoloniserad och motsvarar lokativ i det polska språk på vilket källan är skriven. Den form De Iwaliszki som belades en enda gång, år 1731, skulle kunna vittna om en tidigare variant av Yvoliai, *Yvoliškės eller *Yvoliškiai, men den enda förekomsten gör att detta fall måste bedömas försiktigt – det kan vara ett av skrivaren enligt någon annan analogi konstruerat uttryck, snarare än ett namn från det levande språket, särskilt som samma anteckning också innehåller oikonymformen utan suffix De Iwale. Skrivningen av Yvoliai De Sywoli är utan tvekan ett skrivfel, uppkommet genom att det verkliga bynamnet inte förstods eller hördes korrekt, men denna form är den enda där den långa vokalen återspeglas.

Analysen av de varianter som skrivits i historiska källor gör det möjligt att hävda att bynamnet Yvoliai som används i det levande språket är primärt. Dess olika former är betingade av

^¹⁵ Ylakiai – en ort i Ylakiai äldsteområde i Skuodas kommun.

^¹⁶ Yniškės – en by i Raudėnai äldsteområde i Šiauliai kommun.

^¹⁷ Källan är skriven på latin, men ortnamnen innehåller ganska många element från polska.

^¹⁸ Gyvoliai – en by i Viekšniai äldsteområde i Mažeikiai kommun.

^¹⁹ Jfr. historiska skrivningar de Kaulaakis (= Kaūlakiai), de Rymucis (= Rimūčiai), de Jabanif (= Sabōniai) och så vidare (se Gar­liauskas 1998: 164–165; 2004: 44).

^²⁰ Jfr. pol. nom. sg. pole, nom. pl. pola, gen. pl. pól.

Straipsniai / Articles

183

LAIMUTIS BILKIS

faktorer som i allmänhet kännetecknar den historiska litauiska toponymins utveckling: respekt för dialektala särdrag, förslavning, förpolskning samt skrivarnas kompetens. Om formen Iwaliszki (*Yvoliškės? *Yvoliškiai?) från första hälften av 1700-talet verkligen är äkta, bör den betraktas som sekundär, uppkommen senare än Y̌uoliai och inte bevarad till våra dagar.

De undersökta historiska källorna gör det möjligt att tämligen konkret förklara också oikonymens Y̌uoliai ursprung. Nyckeln finns i den tidigare nämnda dopboken från Kražiai kyrka för åren 1656–1672. Här anges år 1661 som dopvittnen Jonas Milkantas (dial. Milkontas^{) från byn Spiṙgiai21} och Ona Yvolienė från byn Pagiai²² (Joannes Milkont de Spirgie et Anna Iwalowa de Pagie) (KržKr₁ 73). I två notiser från 1662 anges som dopvittnen Jonas Litvinas från Karklėnai och Magdalena Yvolienė, bosatt i Yvoliai (Joannes Litwins de Korklany Cum Magdalena Iwolowa de Iwole) (KržKr₁ 89), samt Jonas Laurinaitis, bosatt i Eičiai, med Ona Yvolaitė från Yvoliai (Joannes Laurinaytis de Eiucie cum Anna Iwolayte de Iwole) (KržKr₁ 94). År 1663 nämns föräldrarna, Yvoliai-borna Kazimieras Yvolis och hans hustru Magdalena (Casimiri Iwolis et Magdalena de Iwole), samt deras son Motiejus (Mathias) (KržKr₁ 98). Åren 1664 och 1665 antecknas som dopvittnen, bosatta i Karklėnai, respektive Jurgis Yvolaitis med Elžbieta Kantauskaitė (Georgio Iwotaytis de Korklany cum Elisabetha Kantawskayte ibidem) (KržKr₁ 111) samt Jonas Litvinas med Ona Yvolienė (Joannes Litwin de Korklanis cum Anna Iwalowa ibidem) (KržKr₁ 127). I ytterligare en notis från 1665 är föräldrarna, bosatta i byn Ganyprova²³, Adam Butvilas och Ona Yvolaitė (Adami Butwilh et Anna Iwolayte de Goniprowa), samt dopvittnena Jurgis Yvolaitis från Karklėnai och Kotryna Račaitė från Ganyprova (Georgio Iwolaytis de Korklany Cum Catharina Raczayte de Goniprowa) (KržĮ 130). Samma Ganyprova-bo Ona Yvolaitė Butvilienė (Anna Iwolayte Butwilowa de Goniprowa) nämns åter som dopmoder åren 1666 och 1668 (Krž 146, 169). År 1669 döptes dottern Elžbieta (Elisabeth) till Andrius Yvolis, bosatt i Karklėnai, och hans hustru, vars andra personnamn var Mikulaitė²⁴ (Andrea Iwolis et <…> Mikulayte de Korklany), av Kotryna Jonušaitė Yvolienė, bosatt i samma by (Catharina Jonu layte Iwoliene de Korklany) (KržĮ 185). Samma år döptes sonen Samuelis (Samuel) till Melchioras Simonaitis och Elžbieta Yvolaitė, bosatta i byn Audeniai²⁵ (Melchioris Symonaytis et Elisabetha Iwolayte de Audenie); som dopvittne anges Jonas Yvolaitis från Karklėnai (Joannes Iwolaytis de

²¹ Spiṙgiai – en by i Kelmėdistriktet, Kražiai församling. ²² Pagiai – en by i Kelmėdistriktet, Kražiai församling. ²³ Ganýprova – en by i Kelmėdistriktet, Kražiai församling. ²⁴ Hustruns namn är oläsligt i källan. ²⁵ Audeniai – en by i Kelmėdistriktet, Užventis församling.

184

Acta Linguistica Lithuanica LXXXIII

Om ursprunget till bynamnet Ývoliai

Korklany) (Kržį 189). År 1670 nämns åter invånarna i Ganyprova, Adomas Butvilas och Ona Yvolaitė Butvilienė (Adami Butwilt et Anna Iwolayte Butwilowa de Goniprowa), vars dotter Magdalena (Magdalena) hade Jonas Yvolis från Karklėnai som dopfadder (Joannes Iwolis de Korklanis) (Kržį 194). I dopanteckningarna från samma år förekommer dessutom den redan nämnda dopfadder, Karklėnai-bon Kotryna Jonušaitė Yvolienė (Catharina Jonufzayte Iwolowa²⁶ de Korklany) (Kržį 198), samt modern Gertruda Yvolaitė och hennes make Kristoforas Vaičaitis, bosatta i Karklėnai (Christophori Wayczaytis et Giertrudis Iwolayte de Korklany), vars dotter Kotryna (Catharina) också döptes av Karklėnai-bon Jonas Yvolis (Joannes Iwolis) (Kržį 200). År 1671 antecknades två dopfaddrar: Elžbieta Yvolaitė från Vaiguva²⁷ (Elisabeta Iwalowna de Waygowa) (Kržį 220) och Zuzana Yvolaitė från Karklėnai (Zuzanna Wotayte de Korklany) (Kržį 210), vars andra personnamn troligen förkortades av skrivaren eftersom han inte uppfattade det ordentligt, genom att det inledande y:et utelämnades (i). Elžbieta Yvolaitė, som bodde i Audeniai och nämndes som dopfadder 1669, antecknades 1672 som hustru till Merchelis Leišaitis (Merchelis Leyfzaytis et Elisabetha Iwolayte de Audenis) och mor till sonen Jokūbas (Jacobus) (Kržį 230).

Av dessa uppgifter framgår att det i Kražiai församling under åren 1656–1672 bodde många människor vars andra personnamn hade roten Yvol-. I själva byn Yvoliai bodde Magdalena Yvolienė (Magdalena Iwolowa), Ona Yvolaitė (Anna Iwolayte), Kazimieras Yvolis (Casimiri Iwolis) med sin hustru Magdalena²⁸ (Magdalena) och sonen Motiejus (Mathias). Det är mycket möjligt att dessa var medlemmar av samma familj – man, hustru, dotter och son. I byn Pagiai antecknas Ona Yvolienė (Anna Iwalowa), i Karklėnai Jurgis Yvolaitis (Georgio Iwolaytis), Ona Yvolienė (Anna Iwalowa), Andrius Yvolis (Andrea Iwolis) med sin hustru, med flicknamnet Mikulaitė (Mikulayte), och dottern Elžbieta (Elisabeth), Kotryna Jonušaitė Yvolienė (Catharina Jonufayte Iwoliene, Catharina Jonufzayte Iwolowa), Jonas Yvolaitis (Joannes Iwolaytis), Jonas Yvolis (Joannes Iwolis), Gertrūda Yvolaitė (Giertrudis Iwolayte), Zuzana Yvolaitė (Zuzanna Wolayte); i Ganyprova Ona Yvolaitė Butvilienė (Anna Iwolayte Butwilowa); i Audeniai Elžbieta Yvolaitė (Elisabetha Iwolayte); i Vaiguva Elžbieta Yvolaitė (Elisabeta Iwalowna).

Personnamnena Iwolowa, Iwołayte, Iwolis, Iwalowa, Iwołaytis, Iwoliene, Iwalowna skrivs konsekvent i källan med i (I)²⁹, men detta kan förklaras också av andra

²⁶ Formen för hur denna kvinna benämns efter sin man skiljer sig: år 1669 antecknades den litauiska varianten Iwoliene, medan den polska Iwolowa antecknades 1670.

och 1670 års polska variant – Iwolowa.

²⁷ Váiguva – en by i Kelmėdistriktet, Vaiguva församling.

²⁸ Kvinnan som benämns Magdalena Iwolowa och Kazimieras Yvolis hustru Magdalena är sannolikt samma person.

²⁹ Jfr även det polska personnamnet Iwoła (SNP IV 231).

Straipsniai / Articles

185

LAIMUTIS BILKIS

analogin med skrivningen av historiska litauiska personnamn med [i] i ordets början, jfr pers. Ilowicz, Jlewiczą, Jłowicza: Yła (–ys, –ius?) (Zinkevičius 1977: 147), Mame Илаумц 1537 (= *Yłaitis), Iła 1702, Casimiri Iłа, Casimirg Iłа, Casimiri et Mariannæ Iłа 1685–1731 (= *Yła) (IAK), Įtaniflag jłokowicz 1678, jo–annej jłokowicz de jłokis 1680 (= *Yłakavičius), Josephus Iłakaytis 1698 (= *Yłakaitis) (YĮJn 4, 6, 10, 34), Jerzy Iłakis, Mathias Iłakis, Bartholomaeus Iłakis, Josephi Iłakis 1808–1820 (IAK) (= *Yłakis). Användningen av former med a i stammen (Iwołowa, Iwołowna) bör också hänföras till slavoniseringsfenomen, eftersom skrivning av a i stället för o är ett vanligt slavoniseringssätt i historiska litauiska personnamn^³⁰, jfr pers. Jadeyko < Sodeika, Tatarelis < Totorelís, Zylobralis (= *Žilabrolis, *Žilabrolys) (Ragauskaitė 2005: 61). Det bör uppmärksammas att a i stället för o skrivs i de varianter där även suffixen har ersatts med slaviska (polska) –ova, –ovna, medan o konsekvent bevaras i personnamn med litauiska suffix: Iwołayte, Iwołaytis, Iwołiene. Dessutom skrivs i i stället för y, som redan nämnts, i alla historiska belägg av bynamnet Ŷvoliai, vars autenticitet stöds av det levande språket.

Således belägger den historiska antroponymins uppgifter från andra hälften av 1600-talet att personnamnet *Yvolis (Iuvolis) förekom i själva byn Yvoliai och dess omgivningar; därifrån härleds utan tvivel oikonimet Ŷvoliai. Det rör sig om ett kollektivt bebyggelsenamn bildat av personnamnets pluralform. Av den tidigare översikten över omnämnandena av Yvoliai och dess invånare i historiska källor framgår att personnamnet *Yvolis inte längre nämns i byn Yvoliai efter 1680; det har inte heller påträffats i 1700-talets och första hälften av 1800-talets kyrkoböcker eller i församlingsmedlemsförteckningen från mitten av 1800-talet (1845). Efternamnet *Yvolis har inte heller bevarats till våra dagar; det är inte belagt i Lietuvių pavardžių žodyne (LPŽ).

Ursprunget till det antroponym som ligger till grund för själva bynamnets uppkomst är inte helt klart, men antroponymiska uppgifter i den viktigaste undersökta historiska källan – Kražių kyrkas dopbok för åren 1656–1672 – gör det möjligt att framföra en hypotes om ursprunget. Vid sidan av de i boken många gånger belagda personnamnen Iwołowa, Iwołayte, Iwołis, Iwałowa, Iwołaytis, Iwołiene, Iwałowna, som förutsätter stammen Yvol-, finns två fall utifrån vilka personnamnet *Gyvolis kan rekonstrueras. År 1660 antecknades dopvittnena Jonas Gyvolis och Liucija Vaičaitė, bosatta i Pašilė (Joannes Giwolis cum Lucia Wayczayte de Poszyle) (KržKr₁ 55), och år 1667 föräldrarna Albertas Gyvolis och Kristina Degutaitaitė, bosatta i samma by (Alberti Giwolis et Cristina Degutayćiowna de Paszyle) (KržKr₁ 151). I samma källa omnämns alltså under samma period personnamn i bosättningar som ligger nära varandra

^³⁰ Plg. Zinkevičius 2008: 48; Sinkevičiūtė, Račickaja 2014: 310.

186

Acta Linguistica Lithuanica LXXXIII

Om ursprunget till bynamnet Yvoliai

personnamnen ³¹Yvolis och *Gyvolis³² användes i bosättningarna. Därför kan man mycket försiktigt anta att *Yvolis är ett sekundärt personnamn bildat av *Gyvolis genom att g i ordets början fallit bort av extralingvistiska orsaker. Sådana företeelser inom historisk antroponymi har inte undersökts särskilt; de är uppenbarligen inte särskilt vanliga, men en tendens att utelämna eller lägga till konsonanter i början av onym kan åtminstone i denna källa beläggas av det redan nämnda pers. Zuzanna Wolayte (? ← Iwolayte) samt varianten av oikonimen Sywoli (← Ywoli). Att konsonanter faller bort eller tillkommer av extralingvistiska orsaker i början av historiska personnamn har också iakttagits i historiskantroponymiska undersökningar, jfr de möjliga personnamnsvarianterna Jakub Streygis, Michal Streygis och Marcin Treygis, Mateusz Treygis (Maciejauskienė 1991: 140). I så fall skulle den grund som oikonimen Yvoliai bygger på – pers. *Yvolis ← *Gyvolis – härstamma från lit. (žem.) gyvolis ‘boskap; levande kreatur, varelse, djur; en som uppför sig som ett djur’ (LKŽe). Detta skulle inte vara det enda sådana fallet inom litauisk oikonimi: även namnet på ett gods och en by i Viekšniųs äldste­döme Gyvoliai har sannolikt sitt ursprung i pers. *Gyvolis, *Gyvolys (jfr LVŽ III 218–219). Personnamnet *Gyvolis är belagt även i andra historiska källor: Giwolis 1743 (Žeimių församling), Gywolatis 1757–1767 (Ragainė) (IAK). Inom historisk antroponymi förekommer också dess strukturella variant *Gyvulis, *Gyvulys: Ian Giwulis 1678 (Pasvalio gods), Giwullys 1769–1822 (Ragainė), Giwulawcia 1740 (Žeimių församling) (IAK). Motivationen bakom dessa personnamn är uppenbarligen förknippad med negativa egenskaper, jfr lit. gyvolis ‘en som uppför sig som ett djur’, gyvulỹs ‘en ohövlig, obildad människa’, pers. Gyvulỹs, vars uppkomstmotiv är: ‘rufsig, ond; efter att ha trampat domaren på foten kallade denne honom ett djur’ (Butkus 1995: 221). Det kan vara så att de inte heller har bevarats till våra dagar på grund av sin negativa konnotation. I polskan beläggs å andra sidan antroponymer med sådan semantik inte bara i historiska källor utan också i nutida bruk, jfr polska pers. Bydłowski 1423, 1431, 1484 m.fl. (SSNO I 290), Bydłoch³³ 1469, Bydłoniak 1691, Bydłonik 1721, Bydłoń 1635, Bydłoński 1792 (Rymut 1991: 93), nutida Bydliński, Bydło, Bydłoń, Bydłowski (SNP I 594).

³¹ Från Pašilė, där pers. *Gyvolis är belagt, till Yvoliai och Karklėnai, där pers. *Yvolis är belagt, är det endast ungefär 4 respektive 5 km.

³² Denna ursprungshypotes skulle naturligtvis vara mer tillförlitlig om personnamnen *Yvolis och *Gyvolis i den historiska källan betecknade samma person, men några sådana fall har inte registrerats.

³³ Bredvid detta personnamn finns en anmärkning om dess ursprung: det härleds från pol. bydło ‘boskap, djur, kreatur’.

Straipsniai / Articles

187

LAIMUTIS BILKIS

SLUTSATSER

1. Analysen av data från det levande språket visar att den autentiska form av oikonymen som användes av lokalbefolkningen är Yvoliai. Den beläggs av de viktigaste och mest tillförlitliga ortnamnskällorna som samlades in under mellankrigstiden.

2. I historiska källor börjar byns namn nämnas under andra hälften av 1600-talet. Med hänsyn till faktorerna bakom och karaktären hos samt regelbundenheterna i slavifieringen och latiniseringen av litauiska ortnamn kan man hävda att de nedtecknade historiska formerna de Iwole (de Iwole, Иволе) (de vanligare) och de Iwolis, de Iwol, De Sywoli, de Iwola, De Iwale, De Iwalizski, We wsi Iwolach (de ovanligare) sannolikt också förutsätter oikonymformen Yvoliai.

3. Bynamnet Yvoliai har personnamnsursprung och härstammar från personnamnet *Yvolis, som förekom i byn Yvoliai och de omgivande områdena under andra hälften av 1600-talet och beläggs av de historiska formerna Iwolis, Iwolowa, Iwołayte, Iwalowa, Iwołaytis, Iwoliene, Iwalowna. I själva byn Yvoliai bodde Magdalena Yvolienė (Magdalena Iwolowa), Ona Yvolaitė (Anna Iwołayte), Kazimieras Yvolis (Casimiri Iwolis) med hustrun Magdalena (Magdalena) och sonen Motiejus (Mathias). Det är mycket möjligt att de var medlemmar av samma familj – man, hustru, dotter och son.

4. Hypotesen kan försiktigt framföras att personnamnet *Yvolis, som ligger till grund för oikonymens Yvoliai ursprung, av extralingvistiska orsaker kan härstamma från antroponymen *Gyvolis (Gi̇wolis), som är belagd från samma period i bosättningen Pašilė, belägen inte långt från byn Yvoliai.

FÖRKORTNINGAR

avd. — personnamn b. k. — standardspråk dgs. — plural gen. — genitiv pol. — polska lit. — litauiska mot. g. — femininum prvd. — öknamn pvd. — efternamn r. — distrikt nom. — nominativ vns. — singularis žem. — samogitiska

188

Acta Linguistica Lithuanica LXXXIII

Om ursprunget till bynamnet Ýuoliai

HISTORISKA KÄLLOR

Hołowiński 1854 – [Ignatius Hołowińskis handskrivna förteckning över ortnamn i Telšiai- och Samogitienbiskopsdömet]. Förvaras i arkivet vid Institutet för litauiska språkets centrum för forskning om baltiska språk och namnbestånd.

IAK – Alfabetiskt register över historiska personnamn. Fonden vid Institutet för litauiska språkets centrum för forskning om baltiska språk och namnbestånd.

YĮn – [Ylakiai kyrkas vigselbok för åren 1676–1738]. LVIA F. 1683, Apr. 1, B. 1. Tillgänglig online: http://www.epaveldas.lt.

YĮKr – [Ylakiai kyrkas dopbok för åren 1712–1721]. LVIA F. 1683, Apr. 1, B. 3. Tillgänglig online: http://www.epaveldas.lt.

IVK – Alfabetiskt register över historiska ortnamn. Fonden vid Institutet för litauiska språkets centrum för forskning om baltiska språk och namnbestånd.

KnGGS – Списокъ населенныхъ местъ Ковенской Губерніи, Ковна: Въ Типографіи Губернскаго Правленія, 1892.

KrklKrᵢ – [Karklėnai kyrkas dopbok för åren 1816–1829]. LVIA F. 1520, Apr. 1, B. 6. Tillgänglig online: http://www.epaveldas.lt.

KrklKrᵢᵢ – Księga Ochrzczonych Kościoła Filialnego – Roku 1827 Sporządzona. [Karklėnų bažnyčios 1828–1834 m. krikšto metrikų knyga]. LVIA F. 1520, Apr. 1, B. 8. Tillgänglig online: http://www.epaveldas.lt.

KržKrᵢ – [Dopplängd för Kražiai församling 1656–1672]. LVIA F. 1521, Apr. 1, B. 4. Tillgänglig online: http://www.epaveldas.lt.

KržKrᵢᵢ – [Dop- och vigselbok för Kražiai församling 1680–1737]. LVIA F. 1521, Apr. 1, B. 5. Tillgänglig online: http://www.epaveldas.lt.

KržKrᵢᵢᵢ – Metrica Baptisatorum Ecclesia Parochjali Crosensi [...] Ano 1736 Curam Animarum agente Iosepho Waygowski Comendario Crosensi Vicariūf. [Dopbok för Kražiai församling 1736–1748]. LVIA F. 1521, Apr. 1, B. 6. Tillgänglig online: http://www.epaveldas.lt.

LAV – Lietuvos apgyventos vietos, Kaunas: A. Bako spaustuvė, 1925.

PašPS – [Förteckningar över församlingsbor i Pašilė-kyrkan från 1845]. LVIA, F. 605, Apr. 8, B. 50. Tillgänglig online: https://www.genmetrika.eu/zemaítijos_par_sarasai.html.

VB – Förteckningar över bebyggda platser i Panevėžys och Raseiniai län från Kommissionen för efternamn och ortnamn (akter) 3, (maskinskrift). Förvaras i arkivet vid Centrum för forskning om baltiska språk och namn vid Institutet för litauiska språket.

Vaiszgantas 1904: Saṅraszas geografiszkųju Lietuvos vardu. – Dirva 1, 35–61. Prieiga internete: https://www.epaveldas.lt/.

Straipsniai / Articles

189

LAIMUTIS BILKIS

LITTERATUR OCH KÄLLOR

Butkus Alvydas 1995: Lietuvių pravardės, Kaunas: Æsti.

Garli auskas Vidas 1998: Lietuviškos oikonimų lytys nelietuviškuose XVI–XIX a. šaltiniuose. – Lietuvių kalbotyros klausimai 40, 123–204.

Garli auskas Vidas 2004: XVII a. Molėtų bažnyčios krikšto ir santuokos metrikų knyga, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas.

LATŠŽ – Förteckning över Litauiska SSR:s administrativa-territoriella indelning 2, red. Z. Noreika, V. Stravinskas, Vilnius: Mintis, 1976.

LKA III – Atlas över det litauiska språket 3. Morfologi, textförfattare S. Ambrazas, G. Belickienė, E. Grinaveckienė, A. Jonait yte, J. Lipskienė, K. Morkūnas, B. Vanagienė, A. Vidugiris, ansvarig red. K. Morkūnas, Vilnius: Mokslas, 1991.

LKŽe – Ordbok över det litauiska språket 1–20 (1941–2002): elektronisk version, huvudred. G. Naktienė, Vilnius: Institutet för litauiska språket, 2005. Tillgänglig online: http://www.lkz.lt.

LPŽ – Ordbok över litauiska efternamn 1–2, textförfattare A. Vanagas, V. Macijauskienė, M. Razmukaitė, ansvarig red. A. Vanagas, Vilnius: Mokslas, 1985, 1989.

LVŽ III – Ordbok över litauiska ortnamn 3, textförfattare V. Adamonytė, L. Bilkis, G. Blažienė, D. Kačinaitė-Vrubliauskienė, M. Norkaitienė, A. Ragauskaitė, M. Razmukaitė, D. Sviderskienė, ansvarig red. L. Bilkis, Vilnius: Institutet för litauiska språket, 2018.

Maciejauskienė Vitalija 1991: Lietuvių pavardžių susidarymas, Vilnius: Mokslas.

Palionis Jonas 2008: XVII a. pabaigos–XVIII a. pirmosios pusės Punios parapijos asmenvardžiai ir vietovardžiai, Vilnius: Vilniaus universitetas.

Ragauskaitė Alma 2005: XVI–XVIII a. kauniečių asmenvardžiai, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas.

Rymut Kazimierz 1991: Nazwiska polaków, Wrocław–Warszawa–Kraków: Zakład Narodowy im. Ossolińskich, Wydawnictwo, 1991.

Sinkevičiūtė Daiva, Rėčkaitė Veslava 2014: Lietuvių dvikamienių vardų kilmės asmenvardžiai ir jų kamienų užrašymo ypatybės Vilniaus naujųjų miestiečių ir laiduotojų 1661–1795 metų sąraše. – Archivum Lithuanicum 16, 295–322.

SNP I – Słownik nazwisk współcześnie w Polsce używanych 1, sammanst. K. Rymut, Kraków: Polska akademia nauk, Instytut języka polskiego, 1992.

SNP IV – Słownik nazwisk współcześnie w Polsce używanych 4, sammanst. K. Rymut, Kraków: Polska akademia nauk, Instytut języka polskiego, 1993.

190

Acta Linguistica Lithuanica LXXXIII

Om ursprunget till bynamnet Ŷvoliai

SSNO I – Słownik staropolskich nazw osobowych 1, A–D, red. W. Taszycki, Wrocław–Warszawa–Kraków: Zakład Narodowy imienia Ossolińskich, Wydawnictwo Polskiej akademii nauk, 1965–1967.

Zinkevičius Zigmas 1977: Lietuvių antroponimika. Vilniaus lietuvių asmenvardžiai XVII a. pradžioje, Vilnius: Mokslas.

Zinkevičius Zigmas 2008: Lietuvių asmenvardžiai, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas.

Om ursprunget till bynamnet Ŷvoliai

SAMMANFATTNING

Byn med namnet Yvoliai ligger i Kražiai äldsteområde i Kelmė kommun och tillhörde tidigare Kražiai distrikt i Raseiniai län. Ingen tidigare forskning om namnets ursprung och historien för den bosättning som bär detta namn kunde påträffas. Själva toponymens struktur och ursprung är inte uppenbara vid första anblicken; utan en mer ingående lingvistisk och historisk analys blir de inte heller klarare.

Efter en genomgång av de uppgifter om oikonymen som samlats in från det levande språket och om standardiseringens historia kan vi konstatera att dess autentiska form har lång [ī] i början av ordet och bär akut accent: Ŷvoliai. De källor från mellankrigstiden som står närmast det levande språket – de litauiska ortnamnsenkäterna (1935) och akterna från kommissionen för efternamn och ortnamn – vittnar också om denna form.

Analysen av de historiska källorna leder till slutsatsen att Yvoliai inte är en särskilt gammal bosättning; den nämns inte i tyska krönikor eller i de gamla herrgårdsinventarierna. De första beläggen återfinns under 17^th-talets andra hälft. Vi kan hittills konstatera att byn nämndes första gången 1661 i dopboken för Kražiai församling från 1656–1672: de Villa Iwole. Därefter nämndes byn ganska ofta i denna och senare kyrkoböcker. Analysen av de historiska källorna från 17^th–19^th-talen gör det möjligt att urskilja flera varianter av oikonymen Ŷvoliai som förekommer i dem. Den vanligaste formen är de Iwole (de Iwole, Иволе). Former som de Iwolis, de Iwol, De Sywoli, de Iwola, De Iwale, De Iwaliszki, We wsi Iwołach förekommer mer sporadiskt. Analysen av de belagda varianterna leder till slutsatsen att bynamnet Yvoliai, som används i det levande språket, är primärt. Dess olika former bestäms av faktorer som kännetecknar den allmänna utvecklingen av historisk litauisk toponymi: bedömning av dialektala drag, slavifiering, latinisering samt skrivarnas kompetens.

De historiska källor som undersöks i studien gör det möjligt att ge en tämligen konkret förklaring till oikonymen Ŷvoliais ursprung. Nyckeln finns i den ovan nämnda dopboken från Kražiai kyrka för åren 1656–1672. Dess uppgifter visar att under perioden

Straipsniai / Articles

191

LAIMUTIS BILKIS

1656–1672 var Kražiai församling till stor del befolkad av människor vars andra personnamn hade roten Yvol- I byn Yvoliai bodde Magdalena Iwolowa, Anna Iwolayte, Casimiri Iwolis, hans hustru Magdalena och sonen Mathias. Det är sannolikt att de tillhörde samma familj – man, hustru, dotter och son. Anna Iwalowa är registrerad i byn Pagiai; Georgio Iwołaytis, Anna Iwałowa, Andrea Iwolis, hans hustru med flicknamnet Mikulayte och dottern Elisabeth, Catharina Jonužayte Iwoliene (Catharina Jonužayte Iwolowa), Joannes Iwołaytis, Joannes Iwolis, Giertrudis Iwołayte, Zuzanna Wołayte är registrerade i Karklėnai; Anna Iwołayte Butwilowa är registrerad i Ganyprova; Elisabetha Iwołayte är registrerad i Audeniai, Elisabeta Iwałowna är registrerad i Vaiguva. Personnamnen Iwolowa, Iwołayte, Iwolis, Iwałowa, Iwołaytis, Iwoliene, Iwałowna stavas konsekvent med i (I) i källan, men detta kan också förklaras genom analogi med stavningen av andra litauiska historiska personnamn med [i] i ordinitial position.

Därmed vittnar den historiska antroponymins uppgifter från 1600-talets andra hälft om att personnamnet *Yvolis (Iwolis) existerade i byn Yvoliai och dess omgivningar, och därifrån kan ortnamnet Ývoliai otvetydigt härledas. Det skulle vara ett kollektivnamn för en bebyggelse, bildat av pluralformen av ett personnamn. Från och med 1680 nämns personnamnet *Yvolis inte längre i byn Yvoliai; det återfinns varken i 1700-talets–1800-talets första hälfts kyrkoböcker eller i församlingsmedlemsregistret från 1800-talets mitt (1845). Efternamnet *Yvolis har inte bevarats till våra dagar; det är inte upptaget i Lithuanian Dictionary of Surnames.

Ursprunget till det antroponym som utgör grunden för bynamnets ursprung är inte helt klart, men de antroponymiska uppgifterna i den viktigaste historiska källan – Baptism Register Book of Kražiai Church of 1656–1672 – gör det möjligt att framföra en försiktig hypotes om ursprunget. Utöver de många personnamnen Iwolowa, Iwołayte, Iwolis, Iwałowa, Iwołaytis, Iwoliene, Iwałowna som är upptagna i boken och antyder roten Yvol-, finns där två fall som gör det möjligt att rekonstruera antroponymen *Gyvolis. Faddrarna Joannes Giwolis cum Lucia Wayczayte de Poszyle, bosatta i Pašilė, registrerades 1660; föräldrarna Alberti Giwolis et Cristina Degutayčiowna de Paszyle, bosatta i samma by, registrerades däremot 1667. Således nämndes personnamnen *Yvolis och *Gyvolis, som användes i närliggande bosättningar, i samma källa och under samma tidsperiod. Vi kan därför försiktigt anta att *Yvolis är ett sekundärt antroponym som härstammar från *Gyvolis och uppkom genom att det ordinitiala g-et föll bort av extralingvistiska skäl.

Inlämnad den 15 oktober 2020.

LAIMUTIS BILKIS

Lietuvių kalbos institutas Petro Vileišio g. 5, LT–10308 Vilnius, Lietuva [email protected]

192

Acta Linguistica Lithuanica LXXXIII