ZOFIA SAWANIEWSKA-MOCHOWA

Institutet för slavistik vid Polska vetenskapsakademien i Warszawa

ORCID-id: https://orcid.org/0000-0003-2916-6736

FORSKNINGSOMRÅDEN: dialektologi, etnolingvistik, dialektlexikografi, regional polska.

DOI: https://doi.org/10.35321/bkalba.2024.97.07

EMILIA WRÓBLEWSKAS DAGBÖCKER FRÅN 1850–1886, FÖDD BENIOWSKA, SOM KÄLLA FÖR SPRÅK- OCH KULTURFORSKNING¹

NYCKELORD: dagboksskrivande, kvinnohistoria, 1800-talet, Litauen, digital utgåva av källor, nordöstlig gränspolska.

ANNOTATION

Artikeln visar de olika forskningsperspektiv som Emilia Wróblewskas omfattande dagboksarv öppnar för lingvister och kulturhistoriker; materialet förvaras i handskriftsavdelningen vid Wróblewski-biblioteket, Litauens vetenskapsakademi, i Vilnius. Den relativt okända författarens skrifter från 1800-talets Litauen förtjänar en mångsidig humanistisk reflektion och att föras in i den breda vetenskapliga diskussionen. Detta är syftet med det dokumentations- och forskningsprojekt som för närvarande pågår: att presentera Wróblewskas manuskript i en digital utgåva med kritisk bearbetning och att belysa de ideologiska, språkliga och litterära aspekterna av kvinnligt självbiografiskt skrivande under delningstiden.

¹ Artikeln har tillkommit inom ramen för projektet Emilia Wróblewskas egodokument från 1850–1886 – vittnesbörd om en polsk kvinnas liv och ideologiska hållningar i den intellektuella kretsen i Vilnius. Digital utgåva av 7 dagböcker med kritisk bearbetning och e-monografi, finansierat 2023–2028 inom programmet ”Nationella programmet för humanioras utveckling”, projektnummer NPRH/F/SP/507578/2021/11, modulen ”Fundament”. Projektets partner är Wróblewski-biblioteket vid Litauens vetenskapsakademi i Vilnius och Centrum för digital kompetens vid Warszawas universitet. Denna text är av explorativ karaktär och bygger på en preliminär excerpering av källorna; de reflektioner och iakttagelser som presenteras gör därför inte anspråk på att utgöra en fullständig studie med omfattande slutsatser. En fullständig språklig och stilistisk analys av Wróblewskas skrifter kommer först att presenteras i den medförfattade e-monografi som avslutar projektet.

140

BENDRINĖ KALBA | 97

SAMMANFATTNING

Artikeln visar vilka olika forskningsperspektiv som öppnar sig för lingvister och kulturhistoriker genom analysen av Emilia Wróblewskas rika dagboksarv, som förvaras vid manuskriptavdelningen på Wróblewski-biblioteket vid Litauens vetenskapsakademi i Vilnius. En relativt lite känd författares skrifter från 19^th-talets Litauen förtjänar en mångfacetterad humanistisk reflektion och att i högre grad göras kända inom forskarsamhället. Målet med det pågående dokumentations- och forskningsprojektet är därför att presentera Wróblewskas manuskript i form av en digital kritisk utgåva och att belysa de ideologiska, språkliga och litterära aspekterna av kvinnlig intimistisk litteratur, skapad under delningarna och det ryska imperiets herravälde.

Kvinnligt intimistiskt skrivande från 1800-talet väcker allt större intresse, men också polarisering i synen på denna litteraturgenre. Vissa forskare betraktar denna typ av skapande som en marginell historisk källa och som epigonisk litteratur med tvivelaktigt konstnärligt värde; andra ser tvärtom kvinnors egodokument som uppriktiga vittnesmål om författarnas liv och verksamhet, och samtidigt som dokument över händelser skildrade genom de skrivandes känslor och uttryck (Griškaitė 2012: 296). Kvinnligt biografiskt skrivande från 1800-talets Litauen utgör värdefulla, om än alltför lite utnyttjade, källor för studier av språk, åsikter och strävanden hos kvinnliga aktivister ur den bildade klassen, deras organiska arbete för att bevara grundläggande värden (tjänst för fosterlandet och samhället, tro på Gud, familj, kvinnors utbildning samt patriotisk och medborgerlig fostran av barn) och för att utforma överlevnadsstrategier efter de nationella befrielseupprorens nederlag. Kvinnors hållningar och de dilemman de mötte när de engagerade sig i offentlig verksamhet vid 1800-talets slut och 1900-talets början är ett område som blir allt tydligare närvarande i såväl den samtida polska som den litauiska historieskrivningen (se exempelvis: Kałwa 1997, 2014; Bairašauskaitė 2011; Żarnowska 2014 eller studierna i serien Kobieta i... under redaktion av Anna Żarnowska och Andrzej Szwarc).

I denna korta skiss vill jag endast antyda vilka intressanta forskningsperspektiv Emilia Wróblewska, född Benjowski, öppnar för humanister genom sitt rika dagboksarv och varför dessa manuskript bör göras tillgängliga för forskare i form av en modern digital utgåva, som vittnesbörd om en kvinna ur den bildade vilniusiska kretsens liv, språk och värdesfär under tiden efter upproren – en kvinna som förverkligade sig inom olika områden: som amatörförfattare, hängiven mor och lärare, men också som en person som var olycklig i sitt äktenskap och slets inombords mellan konserva-

ZOFIA SAWANIEWSKA-MOCHOWA. Dzienniki Emilii z Benjowskich Wróblewskiej

z lat 1850–1886 jako źródło do badań językowo-kulturowych

141

tywnego społeczeństwa (zob. Medišauskienė 2001) a potrzebą przekraczania granic ról społecznych i poszukiwania dróg osobistego rozwoju intelektualnego. Aspiracje edukacyjne i samokształceniowe kobiet na Litwie od końca XVIII w. do początku w. XX przedstawiła szerzej Olga Mastianica w książce pod znamiennym tytułem Praverus namų duris (Po uchyleniu drzwi domu), ukazując stopniowe ewoluowanie ich ról społecznych, od opiekunki domu i co najwyżej pomocnicy mężczyzny, ku aktywności intelektualnej i zawodowej (Mastianica 2012). Emilia Wróblewska nie należy do postaci, które są opisywane w podręcznikach historii czy literatury polskiej, jak i litewskiej, ale też nie jest to osoba przez badaczy zupełnie niedostrzegana. Jest wspominana w publikacjach na temat dawnej Biblioteki Wróblewskich w Wilnie (np. Białokozowicz 2002: 207–208), jej imię figurowało obok imienia męża w nazwie tej instytucji (Biblioteka im. Eustachego i Emilii Wróblewskich, obecnie Biblioteka Litewskiej Akademii Nauk im. Wróblewskich). Wzmiankowali o niej też biografiści jej męża, zesłańca, lekarza-homeopaty i społecznika, Eustachego Wróblewskiego (1826–1891), a zwłaszcza badacze życia, działalności i postaw ideowych jej synów, Tadeusza Stanisława Wróblewskiego (1858–1925), słynnego wileńskiego adwokata, bibliofila, działacza społecznego, zesłańca i Augustyna Aniceta Wróblewskiego (1866–po 1913), naukowca, biochemika, socjalisty, teoretyka i propagatora anarchizmu. O obecności diarystyki Wróblewskiej w wileńskich zbiorach archiwalnych informowała w 1999 r. również historyczka Tamara Bairašauskaitė, ale przedstawiła te źródła fragmentarycznie (Bairašauskaitė 1999: 36–37). Cenny walor informacyjny dla zainteresowanych XIX-wieczną diarystyką kobiecą mają dane archiwalne na temat dzienników Wróblewskiej wraz z syntetycznym streszczeniem ich zawartości, umieszczone w bazie elektronicznej Archiwum Kobiet², opracowanej w Instytucie Badań Literackich w Warszawie.

Den litauiska forskaren Reda Griškaitė (2012, 2017) har fört in Wróblewskas gestalt mer ingående i den historiska diskursen. Hon har utförligt presenterat intressanta biografiska aspekter och dagboksförfattarens verk som en värdefull källa för litteratur- och historievetenskaplig forskning. Hon har också presenterat utvalda dagboksanteckningar från olika år, men ingen av de sju volymerna i Wróblewskas dagboksarv (omfattande omkring 1 200 sidor) har hittills utkommit i en kritisk utgåva.

² http://archiwumkobiet.pl/autor/wroblewska-emilia [åtkomst 2024 02 13].

142

BENDRINĖ KALBA | 97

Dagboksförfattarens egodokument, hon föddes 1830 i staden Kobryn i Grodnos guvernement som dotter till Augustyna Kryńska (1809–1869) och major Bartłomiej Beniowski (1800–1867), deltagare i novemberupproret och emigrant (Lewak 1935: 429), kräver fortfarande en grundlig språk- och kulturvetenskaplig undersökning och bör sättas i relation till kvinnligt skrivande och till den biografiska, familjemässiga och sociala kontexten. Uppvuxen i romantisk patriotism lärde hon känna sin far, en emigrant efter novemberupproret och verksam i exil (Harris 2019), först efter mer än 20 år i London. Hon beundrade honom för hans mod, enastående minne och vetenskapliga arbeten, och skrev i sin dagbok om sin landsflyktige far: ”för allt kunde han finna på främmande jord, / men detta skulle han förgäves söka – hjälp, råd, ära / kan alla ge honom, men ett hjärta, är det så lätt att finna / och dessutom bland engelsmän” (DBW1, Wilno, 16 september 1851, k. 38r)⁳.

Även Emilias mors syster, Leokadia, född Kryńska, Andrzejkowiczowa (1810–1882), engagerade sig i den nationella självständighetsrörelsen. Hon drev en flickpension i Vilnius, som stängdes efter januariupproret 1864. Tack vare R. Griškaitės detaljerade arkivundersökningar (2017: 102–103) vet vi nu att Emilia Wróblewska var en, för sin tid, välutbildad kvinna. Hon fick sin utbildning hemma, därefter vid de bästa flickpensionerna i Vilnius och vid adelsinstitutet i Vilnius. Hon hade fallenhet för språk och behärskade franska, tyska, ryska och engelska. Hon åtog sig också gärna att översätta böcker som hon lät hämta från utlandet. Hon översatte sin fars vetenskapliga arbete från engelska till polska A Handbook of Phrenotypics for Teacher and Student (London 1842)⁴, och från franska en samling religiösa meditationer med titeln Les Paillettes d’Or (Okru

³ I citaten ur Wróblewskas dagböcker bevarar jag originalens språkliga särdrag. Jag moderniserar inte dagboksförfattarens stavning enligt dagens ortografiska regler; den kan återspegla regionala uttalsdrag och gränslandens språkbruk samt dokumentera ortografisk-fonetiska processer som ännu pågick i det allmänna polska språket under 1800-talet. Jag tar inte heller bort överstrykningar som skribenten själv gjort i texten. Jag moderniserar endast interpunktionen och inför skiljetecken som behövs av syntaktiska och logiska skäl. Jag betraktar författarens bruk av bindestreck eller längre streck i nedre indexläge som en grafisk manérism. Ibland fungerar de som punkt, semikolon eller ellips, men kan också förebåda ett inskott. Jag utesluter inte heller att skribenten på detta sätt signalerade starka känslotillstånd (ett slags emotiv interpunktion).

⁴ Handskriften med denna översättning, omfattande 60 blad och försedd med ett förord av Wróblewska daterat den 16 november 1886, har bevarats i samlingarna vid Wróblewski-biblioteket vid Litauens vetenskapsakademi (hädanefter förkortat BW LAN), sign. F9–242. Hon tog sannolikt med sig sin fars bok från London efter 1855; ett exemplar av Beniowskis verk förvaras vid BW LAN, sign. 41915.

ZOFIA SAWANIEWSKA-MOCHOWA. Dzienniki Emilii z Beniowskich Wróblewskiej z lat 1850–1886 jako źródło do badań językowo-kulturowych

143

chy złote. Wiązanka malutkich rad dla uświęcenia i uszczęśliwienia życia⁵). År 1851 började hon arbeta som lärare i grundläggande undervisning vid den pension som drevs i Vilnius av den tidigare nämnda mostern Andrzejkowiczowa och Emilias mor, Augustyna z Kryńskich Beniowska. Hon fick också tillstånd att ge privata lektioner i franska. Dagböckerna dokumenterar Wróblewskas förkärlek för det grundläggande arbetet, som hon förstod som att uppfostra barn (stärka deras moraliska karaktär) och utbilda dem. De visar också hennes fallenhet för vetenskapligt arbete och slutligen hennes strävan efter självförkovran genom att välja varierad läsning för att fördjupa sina kunskaper inom olika områden och utveckla sin andlighet.

Wątkiem, który wymaga gruntownego zbadania jest podana przez R. Griškaitė (2017: 90) za biografami rodziny Wróblewskich i badaczami oświaty na Litwie w XIX w. (por. Romanowski 2003: 285) informacja o prowadzeniu przez Emilię przez 40 lat tajnej pensji dla dziewcząt w Wilnie, w której edukację początkową pobierały uczennice z najznakomitszych miejscowych rodzin. Sugeruje to inskrypcja „40 lat dzieci uczyła” umieszczona na nagrobku Wróblewskiej na cmentarzu na Starej Rossie. W samych dziennikach nie znajdujemy na ten temat informacji, być może był to ze strony autorki rodzaj autocenzury, by nie zdradzać szczegółów, które mogłyby zagrażać bezpieczeństwu uczennic i ich rodzin, gdyby trafiły w nieodpowiednie ręce. W jednym tylko wpisie, dokonanym prawdopodobnie w 1884 r., w Notatach różnych zatytułowanych Moje mysli (bardzo trudnych do odczytania), podzieliła się taką refleksją: „Jestem nauczycielką od 15 r. życia, a / teraz mam już lat 54. [nieczytelne], więc od lat zajmuję się pracą tak ciężką dla innych, a dla mnie tak miłą, kocham wiek dziecin[n]ny, młodociany” (NRW2, k. 17v), Z prostego wyliczenia wynika zatem, że niemal 40 lat Wróblewska zajmowała się nauczaniem u podstaw.

⁵ BW LAN, sign. F9–928, 929. I en och samma häftesvolym finns översättningar av två meditationssamlingar, märkta med separata signum, sammanlagt 155 blad. I BW LAN:s manuskriptkatalog anges åren 1871–1873, medan den första samlingen i själva källan dateras till åren 1868–1870 och den andra till 1871–1873. Kataloguppgiften innehåller också en notis om att manuskriptet publicerades under titeln Złote okruchy (1877) på Józef Zawadzkis tryckeri. Utgåvan saknar emellertid uppgift om vem som utförde översättningen. På titelsidan står endast undertiteln Zbiorek pierwszy, men själva boken innehåller båda samlingarna, vilket går att konstatera genom att använda det digitaliserade exemplaret av Złotych okruchów från församlingsbiblioteket i Liszki, se https://polona.pl/item-view/056e4994-7432-4324-bd9d-3e2465385e0c?page=4 [åtkomst 2023 12 01]. En jämförelse mellan översättningsmanuskriptet och den publicerade texten visar otvetydigt att det är Wróblewskas översättning. Det förblir dock gåtfullt varför översättarens namn inte angavs i publikationen.

144

BENDRINĖ KALBA | 97

Dagboksförfattaren förverkligade sig inte bara som amatörförfattare och översättare, utan var också, vilket hennes dagböcker tydligt vittnar om, en mor med starka känslomässiga band till sina barn, engagerad i deras intellektuella utveckling. I Pedagogiska anteckningar, nedtecknade 1867 under vistelsen i London, avslöjade hon att hon borde använda tiden borta från familjen så väl som möjligt till att studera frenotypik⁶, läsa historiska verk, lära sig engelska och ”arbeta <...> med allt som jag ser kan vara till nytta för mina barn” (NPW, bl. 1v).

Av Wróblewskis sju barn nådde endast två söner vuxen ålder. Wróblewska upplevde förlusten av tre söner (Władysław, Zygmunt och Kazimierz) och två döttrar (Stanisława och Maria). Dottern Maria, för vilken hon förde dagbok, dog när hon ännu inte fyllt 18 år. Dagboksförfattaren dog 56 år gammal och skrev dagboksanteckningar under nästan 30 år av sitt liv, med ett längre uppehåll under åren 1873–1877 och 1879–1883. Hon tillhörde de kvinnor som, som R. Griškaitė träffande uttryckte det, ”inte kunde låta bli att skriva” (Griškaitė 2017: 109).

Emilia Wróblewskas handskrivna kvarlåtenskap utgör en värdefull källa för lingvistisk forskning med skilda inriktningar. Polskan är ett konstitutivt värde i den patriotiska adelsfamiljens axiologiska sfär, men ingen av de forskare som hittills studerat dagboksförfattarens manuskript har fokuserat på deras språkliga värden, grafiken i hennes anteckningar eller den stilistiska och genremässiga mångfalden i Wróblewskas skrifter. Ändå är hennes egodokument (inte bara dagböcker, utan även brev, översättningar och referat av läsning⁷) värdefulla

⁶ Frenotypik (eng. phrenotypics) var det namn Bartłomiej Beniowski gav den maskin han själv konstruerat för att förbättra minneskapaciteten och tillgodogöra sig en stor mängd data. Mer om detta, se: Griškaitė 2017: 98. Dagboksförfattaren själv kallade sin fars uppfinning ”minnesbilder” och ”minnesunder”; i förordet till sin översättning från engelskan av Beniowskis verk skrev hon: ”Hans uppfinningsrika sinne sökte en motormaskin <...>, som hundra gånger snabbare skulle prägla detta enorma / vetande i hans minne, som han ville överföra till sitt / minne – och som, vid sidan av sin snabbhet, skulle ha / sådan kraft att den, när den en gång präglat det i hjärnan, / skulle etsa det så djupt där att det blev ett med den – / en enda oupplöslig helhet. Han tänkte, sökte, / undersökte alla den urgamla Mnemonikens / (minneskonstens) system och skapade till sist genom / olika kombinationer, med sin egen uppfinningsrikedom, / denna motormaskin; han ordnade dess kugghjul och axlar” (BW LAN, sign. F9–242, bl. 2r–2v].

⁷ Wróblewska började sammanfatta lästa böcker och samla anteckningar från olika kunskapsområden (ekonomi, antik historia, Vilnius historia och kultur, geografi) den 15 november 1871 (NRW1, bl. 1r). De vittnar om hennes breda intressefält. I början av manuskriptet Innehållet i min läsning förklarade hon syftet med sitt arbete: ”Jag skriver detta med tanke på min dotter, för att / uppmuntra henne att själv, när hon blivit äldre, / sammanfatta varje verk hon läst—

ZOFIA SAWANIEWSKA-MOCHOWA. Dzienniki Emilii z Beniowskich Wróblewskiej z lat 1850–1886 jako źródło do badań językowo-kulturowych

145

ett vittnesbörd om 1800-talets polska, sådan den skriftligt användes av intellektuellt aktiva företrädare för Vilnius intellektuella kretsar.

Dagboksförfattaren hade breda språkliga kompetenser. Hennes verk präglas av språklig omsorg och lexikal rikedom, samtidigt som Wróblewskas anteckningar uppvisar olika slags variation, som kan vittna både om den dåtida stavningens variation och om förekomsten av en särskild grafisk dialekt i manuskripten, liksom om att Vilniusintelligentsians uttalsdrag på 1800-talet avspeglas i skriften. Den polska dagboksförfattarens regionala språkfärg, som redan märks vid en inledande läsning av dagboksfragmenten, kräver en noggrann kvalitativ och kvantitativ analys och en jämförelse med språket i texter av andra 1800-talsförfattare från Litauen som skrev på polska, liksom med tendenserna i 1800-talets allmänna polska. Endast ett komparativt angreppssätt gör det möjligt att fastställa förekomsten av regionala företeelser i Wróblewskas skrifter och särdragen i hennes individuella stil.

Även en ytlig genomgång av dagboksförfattarens anteckningar från olika år visar att hon varierar i användningen av konsonanter i de tre serierna: den väsande (Z), den mjukt fräsande (Ź) och den sj-liknande (Ż), något som grafiskt tar sig uttryck i avvikelser i användningen av diakritiska tecken (prickar och streck). Irena Bajerowa (1986: 33) beskrev tillståndet för diakritiska tecken i 1800-talets handskrifter som ännu inte standardiserat och ofta slarvigt. Wróblewska utelämnar också relativt ofta diakritiska tecken eller återger dem på ett ojämnt och inkonsekvent sätt, och använder streck och prickar tämligen fritt (exempel ges längre fram i artikeln). Därför krävs försiktighet när man utifrån en icke-standardiserad skriftbild rekonstruerar förhållandet mellan en grafisk enhet (grafem) och dess ljudliga realisering. Målet med den digitala utgåvan är att återge dagboksförfattarens dagböcker så troget som möjligt i förhållande till originalet och bevara den grafiska variationen, för att därefter genomföra jämförande undersökningar som kan bedöma hur uttalsdrag avspeglas i skriften. Utifrån de hundra manuskriptsidor som hittills har transkriberats kan man redan antyda två motsatta tendenser i Wróblewskas dagboksskrivande, sannolikt med artikulatorisk grund: utelämnande av markering för palatala konsonanter i ordslut (typen pa-mięć, odbyt, dziś, tydzień, bądź, wyraz ’wyraź’) och markering av mjukhet hos konsonanten c i samma position (typen pomóc). Förekomsten av sekundära processer i fram-

—fört det för sig, ty först då kommer det verkligen att gagna henne. / Jag började för sent, men det kan aldrig vara / för sent att ta ett gott steg” (NRW1, bl. 1r).

146

BENDRINĖ KALBA | 97

Palatalisering och depalatalisering av konsonanter i olika positioner i en nordgränsvariant av polskan är naturligtvis inget överraskande; vi har nämligen många belägg för dessa fenomen från olika utvecklingsfaser och funktionella varieteter av polska i Litauen (Kurzowa 1993: 237, 239–240).

Forskningsmässigt intressant är det faktum att en person ur intelligentsian, beläst, i kontakt med olika texter, språkkunnig och verksam som lärare, och som använder en hög variant av polskan⁸, trots sina språkliga färdigheter påverkas av regionalt språkbruk. I detta sammanhang bör Zofia Kurzowas iakttagelse nämnas: hon ansåg att störningar i distributionen av konsonanter från de tre serierna var ”den mest iögonenfallande egenskapen hos filomaternas konsonantism”, och att hela användningsområdet för konsonanter från de tre serierna var ”det enda område inom fonetiken där filomaterna inte lyckades komma till rätta” (Kurzowa 1972: 47, 67; Bajerowa 1986: 125). Det visar sig att även detta område, som befinner sig på gränsen mellan grafi och uttal, vållade Wróblewska svårigheter, även om hon klarade det betydligt bättre än filomaterna. Att modernisera dagboksskriverskans manuskript till dagens skriftskick och avlägsna den variation som också präglade den allmänna polskans ortografi och morfonologiska system på 1800-talet (Bajerowa 1986: 123–124) skulle emellertid beröva dessa källor värdet av autentiska vittnesbörd om 1800-talets polska i kvinnliga egodokument från Litauen. Det bör tilläggas att de korta citaten ur Wróblewskas manuskript som återges i databasen Archiwum Kobiet har moderniserats och därför saknar dokumentationsvärde för språkhistorikern och forskaren i regional polska. Endast R. Griškaitė har försökt bevara originalets stavning och segmentering i de citerade dagboksavsnitten, men hon har inte behandlat variationen i diakritiska tecken, förekomsten av särpräglade former eller de regionala förutsättningarna för dagboksskriverskans polska. Jag framför inte detta som någon kritik, eftersom forskaren ägnade sig åt analys av dokumentens innehåll (och genomförde den på ett utmärkt sätt), inte åt frågor inom grafemik, fonetik eller morfonologi. Våra

⁸ Tym terminem określam za Anną Zielińską (2002: 12) wariant polszczyzny używanej na Litwie przez inteligencję pochodzenia ziemiańsko-szlacheckiego. Określenie to, motywowane socjolingwistycznie, wydaje się adekwatne do dobrej znajomości języka polskiego Wróblewskiej jako przedstawicielki warstwy ziemiańsko-szlacheckiej, która zasiliła szeregi inteligencji wileńskiej. Trudno na wstępnym etapie badań wyrokować, jaki twórca mógł być dla piszącej inspiracją i wzorcem literackim do naśladowania, ale warto w przyszłości skonfrontować polszczyznę diarystki z językiem jej współczesnych popularnych autorów, np. Syrokomli (por. Trypućko 1955–1957; Karaś 2022), który przyjaźnił się z Eustachym Wróblewskim, mężem Emilii.

ZOFIA SAWANIEWSKA-MOCHOWA. Dzienniki Emilii z Beniowskich Wróblewskiej z lat 1850–1886 jako źródło do badań językowo-kulturowych

147

läsningar sammanfaller för övrigt i huvudsak, vilket jag kan konstatera utifrån citaten ur utvalda manuskript publicerade av R. Griškaitė (2012), även om vissa skillnader förekommer. Exempelvis skulle jag tolka raźnych (Griškaitė 2012: 241) som różnych ’olika’ (DWB1, k. 38r), eftersom grafemet z z med otydligt markerat diakritiskt tecken i Wróblewskas manuskript återger såväl fonemet [ž] som [ź]. I detta fall underlättar dock sammanhanget den korrekta tolkningen av formen, eftersom det handlar om människor różnych wiekiem i narodem i stanem⁹; läsningen do późna (Griškaitė 2012: 275) är däremot, vid jämförelse med manuskriptet, utan tvekan do późna (DBW1, k. 7r); slutligen är den oprecisa återgivningen chrescianki (Griškaitė 2012: 264) en form som i manuskriptet förekommer som chrześcjanki (DMW, k. 2r), med allografen rz som återger fonemet [ž]. Med tanke på de iakttagna skillnaderna i läsningen av dagboksskriverskans handskrift är den bästa lösningen, både ur språkforskarens och historikerns metodologiska perspektiv, att förbereda en digital utgåva av dagböckerna med fri tillgång, där manuskriptet presenteras i två vyer: en transkription av originalet kompletterad med ett nätverk av interaktiva kommentarer och en visuell återgivning av originaltexten.

Då kommer det att vara möjligt att föreslå korrigeringar av de föreslagna läsningarna utifrån den referensram som används och att yttra sig om vissa problematiska stavningar hos Wróblewska, vilka förändras med åren. Den mest grafiskt varierade formen, vilket redan nämnts ovan, är återgivningen i skrift av fonemet [ž], som noggrant betecknas som ž och rz, och mindre noggrant eller rentav manérartat som z z med ett streck av varierande längd ovanför bokstaven eller en bra bit ifrån den. I exemplen nedan återger jag schematiskt denna sista typ av skrivning som <ź>, för att skilja den från tecknet ź, som betecknar ljudet [ź], exempelvis i ordet jeśli ’om’, vilket återspeglar en assimilation med avseende på tonande (jeśli > jeźli). Dagboksskriverskans stavningar där konsonanten z förekommer i stället för förväntat ž eller ź och vice versa kräver en mer fullständig tolkning och sökande efter paralleller i andra litauiska författares skrifter från 1800-talet. Det är centralt att fastställa förekomsten av dessa fenomen i hela materialet och undersöka de närmare förutsättningarna, eftersom det gör det möjligt att avgöra om vi har att göra med faktiska

9 Emilia Kolinko, översättare och redaktör för den polska utgåvan av Griškaitės text, införde den moderna stavningen różnych och avlägsnade samtidigt avspeglingen av regionalt uttal i form av växlingen ó > o (Griškaitė 2017: 100). Även andra citat ur Wróblewskas manuskript normaliserade hon enligt dagens ortografiska regler.

148

BENDRINĖ KALBA | 97

fonetismer (dvs. avspeglingar av gränslandets uttal) eller fel i användningen av diakritiska tecken, som beror såväl på normens svaghet som på författarens förbiseenden, eftersom hon ofta skrev under stark känslomässig press. Följande utdrag ur olika manuskript av Wróblewska dokumenterar den ovan nämnda variationen i användningen eller utelämnandet av diakritiska tecken:

Ack, hur stor / är den sanningen, ‹źe Herrens ok är milt och hans börda / lätt. Den änglalika jungfrun Kazimiera bidrog inte litet / till att lysa upp livets väg för mig, till att väcka / en större kärlek hos mig till mitt yrke / och mina plikter. Gud välsigne Jał! och belöne henne för det som / hon har gjort för mig!

<...> ty vad och till vad> livet har vi fått, om inte för att genom det förtjäna himlen. / En månad av ett förstrött liv, fullt av misstag, / är förlorad för himlen. Man måste arbeta, man måste / svettas, ty himmelriket lider våld, och våldsverkarna rycker det till sig / (existentiella och religiösa betraktelser, DBW1, Vilnius, 28 januari 1855, f. 86r).

I dag har alla mina andliga / övningar visat mig målet för / mitt ‹liv och mitt öde, vilket / är Gud; de har visat mig det mest fullkomliga sättet / att tjäna Honom, genom att öva mig i helig likgiltighet, / det vill säga att vara redo för allt[ting]. / Mitt hjärta har genomsyrats av denna / stora och grundläggande sanning: ‹att jag / är skapad för Gud och endast för detta / (meditationer under reträtt, WEW, 1854, dag I, k. 1v–2r).

Eustachys likgiltighet inför / mig, att han helt glömt mig [bläckfläck, formad som en tår], ‹hans liv / utanför hemmet – kort sagt allt som bevarade / hans hänsyn till mig [oläslig strykning] / och som hittills bedrövat mig, och orsakat / mina tårar, kommer att bli något / naturligt och vardagligt för mig. Jag torkar mina tårar, driver bort sorgen, / jag ska vara lugn, leende och glad, / ty att fullgöra Guds vilja med ständig klagan / och jämmer är inte kristet (DBW3, k. 23r–23v).

Eftersom‹ż>ingenting kan rättfärdiga mig i dödens och domens stund, bör jag inte nu säga / ”jag kan inte, det är svårt för mig”, för dessa / ursäkter öppnar inte himlen för mig / och skyddar mig inte från / helvetet (meditationer under reträtt, WEW, 1854, andra dagen, k. 5v–6r].

Skulle‹ż>läsningen vara ett sätt att minnas / fadern; skulle det att tränga in i hans själ / vara till ingen nytta för mig [?] Åsynen av denna stora ande, / hans geniala idéer, / denna omättliga kunskapstörst, denna ständiga / strävan efter fullkomlighet, hans / uthållighet i arbetet lyfter mig, / och gör mig stolt, ‹om man så får säga, / och visar mig samtidigt hur dyrbar / tiden är, hur de stunder som jag förslösar / gagnlöst som dotter till denne framstående man kunde jag använda till / att utveckla någon enda / förmåga, om så bara en enda, som jag måste ha ärvt från min far, / och förädla den så / att den kunde gagna / min familj och vara till nytta för det allmänna / (om fadern Bartłomiej Beniowski, NPW, Londyn, 1867, k. 2r–2v).

ZOFIA SAWANIEWSKA-MOCHOWA. Dzienniki Emilii z Beniowskich Wróblewskiej 149 z lat 1850–1886 jako źródło do badań językowo-kulturowych

Man kan också betrakta dagboksförfattarens polska ur ett etnolingvistiskt, närmare bestämt axiologiskt perspektiv, eftersom värderande koncept framträder i de personliga vittnesmålen vid sidan av den historiska och sedvänjemässiga kontexten och kan rekonstrueras utifrån språket. Att till exempel utforska begreppet PATRIOTYZMs räckvidd i Wróblewskas skrifter kräver att detta värde sätts in i ett större begreppskomplex (Bartmiński 2020: 109) och presenteras i relation till andra värden som var viktiga för henne och, i vidare mening, för dåtidens intelligentsia, såsom FÄDERNESLAND, GUD, FAMILJ, ARBETE, UPPFOSTRAN. Vi är överens om att den semantiska kärnan i konceptet PATRIOTYZM är kärleken till fäderneslandet, men den tar sig uttryck i olika patriotismmodeller: heroisk, romantisk, positivistisk, nationell, kristen, lokal och andra (Karolak 1993; Brzozowska 2006, 2009). Emilia Wróblewska, vägledd av epokens filosofiska tänkande och idén om arbete vid grunden, valde en annan strategi för att tjäna fäderneslandet än hennes omgivning. Hon stöder idén om ett uppror, men dagböckerna dokumenterar framför allt hennes positivistiska patriotism, förstådd som utbildning och fördjupning av den intellektuella sfären, stärkande av själen genom innerlig religiositet och kristen etik samt omsorg om att bevara grundläggande värden inom familjen. De uttrycker också lokal (regional) patriotism, vilket bland annat framgår av följande dagboksanteckning, en replik på yttrandet från en emigrants dotter som återvänt från Frankrike till hemlandet:

hon tycker inte om / vårt fattiga Litauen efter det lysande Pary<ź>u, med / sitt svarta bröd, eländiga hotell, förtryckta / bönder [?]. I förbigående har jag sett främmande / länder, men från P... ropar jag: men framför all komfort, / bon genre och den så högljutt och vitt och brett omtalade / civilisationen i Östern föredrar jag mitt fattiga land! Allt / älskar jag i det, både jorden, människorna och vår mulna himmel. / Gud, låt mig så och skörda med dessa människor, / leva med dem och dö med dem! (DBW2, Wilno, 23 februari 1858, k. 42r).

En patriotisk karaktär har också några av Wróblewskas anteckningar i den redan nämnda anteckningsboken med titeln ”Moje myśli”. Här anknyter hon till konceptet mściciela, som är bärande för den heroiska patriotismen och som ska resa sig för att gottgöra de oförrätter som tillfogats Polen och återupprätta rättvisan:

Likaså har vi<> inte rätt att avsäga oss en enda / av våra urgamla strävanden, eftersom<><> våra hjältar, våra martyrer, [överstruket] skulle / uttala en fruktansvärd förbannelse över dem som överger den heliga saken. / Vi lever! Det är inte sant att Polen ligger i graven. <...> våra skalder, våra filosofer vittnar om det, / våra målare, våra skulptörer, våra arbetare på varje<> område // Vi lever, ty våra gravar…

150

BENDRINĖ KALBA | 97

—martyrer ropar med hög röst och påminner / Europa om det stridslystna folket – frihetens sköld! // Dessa gravar, dessa ben efter Polens hjältar, är / vår rikedom, källan till vår framtid // Ur dessa ben ska en hämnare resa sig! (NRW2, december 1883, k. 18r–18v).

Författaren är mycket kritisk till det ryska imperiet, som hon betraktar som ett ”väldigt fängelse” (NRW2, k. 19v). ”Detta folk, som kallar sig ryskt och / menar att det inte bara är civiliserat, / utan rentav civilisationens apostel!, kämpar / vanligtvis ’i Guds namn’, ’i Kristi namn’” (NRW2, k. 19v). Dagboksförfattaren fördömer också den ryska panslavismen, som ”skulle vara löjlig, / om den inte hängde som Damoklessvärdet / över alla jordens folks huvuden” (NRW2, k. 20r). Rysslands imperialistiska handlingar i Europa (så aktuellt än i dag!) ställde hon mot polackernas hållning, då de var redo att kämpa för andra nationers självständighet:

Därför kan vi vara stolta. Vi har / alltid varit de icke självständiga folkens / främsta förtrupp – och så är vi fortfarande. // Det vittnar de hundratusentals gravhögarna om, / där våra fäder och våra bröder ligger begravda, / de som stupade i den ändlösa kampen / mot dessa vilda barbarer i eu / ropeiska kläder” (NRW2, k. 20r).

Wróblewska engagerade sig, som redan nämnts, i sina egna barns patriotiska och medborgerliga fostran, och de två dagböcker hon skrev för dem utgör en särskild litterär genre – ett slags vägvisare genom värdenas värld. Språkligt är de däremot ett intressant vittnesmål om användningen av en moderlig stil präglad av ömhet och känslomässighet (Masojć, Sawanie wska-Mochowa 2024: 38). Dagboksförfattaren tilltalade ofta barnen direkt med deras namn, som framtida läsare av dagböckerna:

Maryjko, mitt allra käraste barn, i dag, på nyårsdagen, / ger jag dig denna bok i nyårsgåva; bevara den som ett minne från din mor, som älskar dig mer än allt på jorden! (DMW, Wilno, januari 1865, k. 2r);

Kom ihåg, / Tadziuniu, i ditt senare liv att lidande och smärta / börjar redan i vaggan, att alla måste lida – lär dig / därför, min lille son, och vänj dig från barndomen vid mod / och tålamod. Därför skämmer jag inte bort dig och ömkar / dig inte alltför mycket, även om varje, allra / minsta smärta du känner djupt genljuder i mitt hjärta. Men / jag vet inte vad som väntar dig i livet, kanske kommer du att / behöva uthärda mycket; även om jag ville skydda dig med / mitt eget bröst mot alla projektiler, skulle jag aldrig / stå ut med att min son, av brist på mod och ståndaktighet, lämnade / pliktens väg, eller att han av rädsla för lidandet blev / en otacksam son till fäderneslandet, en dålig kristen—

ZOFIA SAWANIEWSKA-MOCHOWA. Dzienniki Emilii z Beniowskich Wróblewskiej z lat 1850–1886 jako źródło do badań językowo-kulturowych

151

FIG. 1. Mina tankar, sign. F9–883 (NRW2, fol. 20r). Fotokopia från källkorpusen som gjorts tillgänglig av BW LAN inom ramen för projektet.

152

BENDRINĖ KALBA | 97

och / medborgare. Lid hellre, mitt barn, lid för andra / och för andras skull, än att du i skändlig ro / skulle slumra bort och förspilla livet! (DTW, Vilnius, 11 juni 1859, fol. 17v);

Till min Augustynek // Min käre son, i dag börjar du ditt 21:a år. / Om ett år är du myndig, och jag kanske / redan vilar i graven bredvid min älskade / Maryjka, vars minne nu har vaknat så / starkt i ditt hjärta och, som du säger, väckt / en så innerlig längtan efter denna systerliga ande, / som under sin livstid drog dig, det tanklösa barnet, / till att offra dig för dem som lider (DMW, Vilnius, 7 juli 1886, fol. 46r).

När dagboksförfattarinnan tar upp existentiella och moralisk-religiösa ämnen gör hon nästan regelbundet en samvetsrannsakan. Hon delar förtroligt med sig av sina andliga behov och sitt ständiga sökande efter en fördjupad relation till det heliga och ett autentiskt trosliv. Stilistiskt kan man i strukturen hos många dagboksanteckningar urskilja konstitutiva drag för det privata bönespråket: tacksägelser, böner, meditationer och trosmanifestationer, ursäkter för den egna ofullkomligheten och syndfulla naturen, förmaningar samt, på det lexikala planet, ett högstämt ordförråd med expressiva funktioner. Till de centrala orden i Wróblewskas religiösa diskurs hör: själ, synd, Hans (Guds) vilja, tro, dygd, Ängel, barmhärtighet, men också högmod och ånger. På syntaxens plan märks förekomsten av långa fraser och upprepningar.

Inlägg i religiös stil kännetecknas också av en särskild dialogicitet; bruket av andra person visar att dagboksförfattarinnan för en inre dialog med sig själv och ger sig själv förmaningar:

I dag mer än någonsin, håll fast / vid Gud, lev med en stark och enkel tro, / sök inte lyckan här på jorden, / utan i den allra innerligaste / föreningen med Honom, ty klarare i dag / och mer påtagligt än någonsin / ser du hur människan utan Gud, / även om hon vore det största geniet, / är intet, men hur hon först blir / verkligt stor när hon är förenad / med Honom (anteckning efter faderns död, NPW, London, 1867, fol. 3r);

Också du ska dö, så bekymra / dig inte alltför mycket om de / jordiska tingen; gör vad du bör, / gör vad som står i din makt, och / lämna resten åt Herren. Tänk dagligen / på döden och ordna ditt liv, / ordna dina angelägenheter så att den aldrig plötsligt / överraskar dig. Må ditt samvete, / dina angelägenheter och dina plikter alltid vara i ordning; / må ingen efter din död klaga över att du inte gjorde något / som du borde ha gjort. Skjut inte upp / något till senare som du kan göra / i dag, ty döden kan ta dig i detta ögonblick. Som kristen / gör vad du kan medan du lever för / din själ. Ta vara på varje / tillfälle att sona dina synder – frukta synden, låt inget tillfälle / att främja dygden eller fullkomna dig gå förlorat (som ovan, NPW, fol. 3v–4r].

ZOFIA SAWANIEWSKA-MOCHOWA. Dzienniki Emilii z Beniowskich Wróblewskiej z lat 1850–1886 jako źródło do badań językowo-kulturowych

153

SLUTSATSER

Emilia Wróblewskas handskrivna kvarlåtenskap, som av nödvändighet har presenterats selektivt, förtjänar för det första grundliga grafemiska studier och utvecklingen av det tydligast möjliga sättet att beskriva dagboksförfattarinnans grafolekt. För det andra öppnar den olika kunskapsperspektiv för forskare med intresse för kvinnligt självbiografiskt skrivande, vilka kan utforskas med hjälp av en mångsidig analytisk verktygslåda, såsom herstoria, autobiografiforskning, (axio)lingvistik och genologi. För det tredje kräver en fullständig förståelse av de språkliga, litterära och dokumentära värdena i Wróblewskas dagböcker att de sätts i relation till 1800-talets dagboksskrivande praktiker och att jämförande hänsyn tas till språkfenomen i texter av manliga och kvinnliga författare från 1800-talets Litauen samt till de huvudsakliga förändringsriktningarna i det allmänna polska språket under 1800-talet. Dagboksförfattarinnans anteckningar återspeglar såväl olika tendenser i dåtidens allmänna polska språk som regionalt språkbruk. Å ena sidan märks normens svaghet när det gäller användningen av diakritiska tecken, å andra sidan förekommer talrika processer av depalatalisering och sekundär palatalisering av konsonanter, vilka, satta i relation till riktlinjerna för kodifieringen av det allmänna språket, åtminstone bör tolkas som frekvensbetingade regionalismer.

KÄLLOR

DBW1 – Emilia Beniowskas (Wróblewskas) dagbok 1850–1855 (dagbok från ogifta år), BW LAN, sign. F9–183, 92 blad.

DBW2 – Dagbok av Emilia Wróblewska, född Beniowska 1856–1859, BW LAN, sign. F9–272, 117 blad.

DBW3 – Dagbok av Emilia Wróblewska, född Beniowska 1860–1870, BW LAN, sign. F9–236, 170 blad.

DMW – Marjas Wróblewskas dagbok, förd av modern Emilia Wróblewska, född Beniowska 1865–1878; därtill en anteckning daterad 7 juli 1886 med titeln Till min Augustynek, skriven med anledning av sonens tjugoförsta födelsedag, BW LAN, sign. F9–152^b, 47 blad.

DTW – Tadeusz Wróblewskis dagbok, förd av modern Emilia Wróblewska, född Beniowska 1859–1886, BW LAN, sign. F9–149, 100 blad.

NPW – Emilia Wróblewskas [oläsligt] Om arbetsordningen. Pedagogiska anteckningar 1867 (anteckningar förda i London), BW LAN, sign. F9–311, 56 blad, på polska och franska.

154

BENDRINĖ KALBA | 97

NRW1 – Diverse anteckningar av Emilia Wróblewska 1871, BW LAN, sign. F9–902, 35 blad.

NRW2 – Diverse anteckningar av Emilia Wróblewska ”Mina tankar” 1883–1884, BW LAN, sign. F9–884, 56 blad i dåligt skick.

WEW – Wrażenia Emilii Wróblewskiej, 1854, BW LAN, sygn. F9 – 998, 17 kart: Wrażenia i wynikające z nich uczucia i postanowienia z odbytych Rekolekcyi 1854 Gr 16 (opis przeżyć z sześciu dni rekolekcji).

LITERATURA

Archiwum Kobiet 2013–2018, zespół red. pod kierunkiem M. Rudaś-Grodzkiej, Warszawa: Instytut Badań Literackich Polskiej Akademii Nauk. Pobrano z: http://archiwumkobiet.pl/autor/wroblewska-emilia [dostęp 2024 02 13].

Bairašauskaitė Tamara 1999: Dzienniki szlachty litewskiej z XIX wieku w zbiorach wileńskich. – Białostocczyzna 2(54), 32–37.

Bairašauskaitė Tamara 2011: Moteris šeimoje ir visuomenėje. – Devynioliktas amžius: visuomenė ir valdžia, red. T. Bairašauskaitė, Z. Medišauskienė, R. Miknys, Vilnius: Baltos lankos, 457–468.

Bajerowa Irena 1986: Polski język ogólny XIX wieku: Stan i ewolucja 1: Ortografia, fonologia z fonetyką, morfonologia, Katowice: Uniwersytet Śląski.

Bartmiński Jerzy 2020: Z czym „rymuję się” WOLNOŚĆ? Koncept WOLNOŚCI w polu leksykalnym, w pojęciowej słowosieci i w konceptosferze. – Język i pamięć: Księga jubileuszowa dedykowana Panu Profesorowi Wojciechowi Chlebdzie z okazji 70. urodzin, red. W. Mokijenko, J. Tarsa, Opole: Uniwersytet Opolski, 105–115.

Białokozowicz Bazyl 2002: Tadeusz Stanisław Wróblewski – założyciel Biblioteki im. Emilii i Eustachego Wróblewskich, patriota Wilna i obrońca praw człowieka. – Wilno i świat: Dzieje środowiska intelektualnego 1, red. E. Feliksiak, M. Leś, Białystok: Towarzystwo Literackie im. Adama Mickiewicza, Oddział Białostocki, 207–228.

Brzozowska Małgorzata 2006: Patriotyzm. – Język. Wartości. Polityka: Zmiany rozumienia nazw wartości w okresie transformacji ustrojowej w Polsce: Raport z badań empirycznych, red. J. Bartmiński, Lublin: Wydawnictwo Uniwersytetu Marii Curie-Skłodowskiej, 399–402.

Brzozowska Małgorzata 2009: Patriotyzm i nacjonalizm w polskim dyskursie ideologicznym. – Etnolingwistyka. Problemy Języka i Kultury 21, 103–118.

Griškaitė Reda 2012: Emilijos Beniovskytės-Vrublevskienės (Emilia z Beniowskich Wróblewska, 1830-10-05–1886-12-23) dienoraščiai (1850-08-05–1886-09). – Archiwum Lithuanicum 14, 227–308.

ZOFIA SAWANIEWSKA-MOCHOWA. Dzienniki Emilii z Beniowskich Wróblewskiej z lat 1850–1886 jako źródło do badań językowo-kulturowych

155

Griškaitė Reda 2017: Dzienniki Emilii z Beniowskich Wróblewskiej, przełożyła z litewskiego E. Kolinko. – Pamiętnik Literacki 108(1), 89–133. Pobrano z: https://rcin.org.pl/dlibra/publication/82666/edition/64658/content [dostęp 2023 12 01].

Harris Emma 2019: Bartłomiej Beniowski 1800–1867: Cosmopolitical Chartist and Revolutionary Refugee, Warszawa: Wydawnictwa Uniwersytetu Warszawskiego.

Kałwa Dobrochna 1997: Ze studiów nad historią kobiet w XIX wieku: Metodologia, stan badań. – Historyka Studia Metodologiczne 27, 123–132.

Kałwa Dobrochna 2014: Historia kobiet – kilka uwag metodologicznych. – Dzieje kobiet w Polsce: Dyskusja wokół przyszłej syntezy, red. K. A. Makowski, Poznań: Wydawnictwo Nauka i Innowacje, 13–28.

Karaś Halina 2022: Język gawędy ludowej Wielki Czwartek Władysława Syrokomli na tle polszczyzny ogólnej i północnokresowej XIX wieku. – Władysław Syrokomla: Szkice i studia: W dwusetną rocznicę urodzin i sto sześćdziesiątą rocznicę śmierci pisarza, red. naukowa K. Kościewicz, B. Kuryłowicz, H. Sokołowska, Białystok: Uniwersytet w Białymstoku; Wydawnictwo Prymat, 17–40.

Karolak Ireneusz 1993: Patriotyzm. – Nazwy wartości: Studia leksykalno-semantyczne 1, red. J. Bartmiński, M. Mazurkiewicz-Brzozowska, Lublin: Wydawnictwa Uniwersytetu Marii Curie-Skłodowskiej 1993, 157–176.

Kurzowa Zofia 1972: Studia nad językiem filomatów i filaretów: Fonetyka, fleksja, składnia, Kraków: Uniwersytet Jagielloński, Państwowe Wydawnictwo Naukowe.

Kurzowa Zofia 1993: Język polski Wileńszczyzny i kresów północno-wschodnich XVI–XX w., Warszawa–Kraków: Wydawnictwo Naukowe PWN.

Lewak Adam 1935: Beniowski Bartłomiej. – Polski słownik biograficzny 1, red. W. Konopczyński, Kraków: Polska Akademia Umiejętności, 429.

Masojć Irena, Sawaniewska-Mochowa Zofia 2024: Dzienniki dla dzieci prowadzone przez Emilię Wróblewską jako źródła do badania polszczyzny inteligencji wileńskiej XIX wieku. – Poradnik Językowy 1, 24–44. DOI: 10.33896/PorJ.2024.1.2. https://www.journals.polon.uw.edu.pl/index.php/pj/article/view/1301.

Mastianica Olga 2012: Praverus namų duris: moterų švietimas Lietuvoje XVIII a. pabaigoje – XX a. pradžioje, Vilnius: Lietuvos istorijos institutas.

Medišauskienė Zita 2001: Moters idealas Lietuvos konservatorių akimis (XIX a. vidurys). – Feminizmas, visuomenė, kultūra 3, 118–127.

Romanowski Andrzej 2003: Pozytywizm na Litwie: Polskie życie kulturalne na ziemiach litewsko-białorusko-inflanckich w latach 1864–1904, Kraków: Universitas.

156

BENDRINĖ KALBA | 97

T r y p u ć k o J ó z e f 1955–1957: Język Władysława Syrokomli (Ludwika Kondratowicza): Przyczynek do dziejów polskiego języka literackiego w wieku XIX, 1–2, Uppsala: A.-B. Lundequistka Bokhandeln; Wiesbaden: Otto Harras-sowitz.

Z i e l i ń s k a A n n a 2002: Polska mniejszość na Litwie Kowieńskiej: Studium socjolingwistyczne, Warszawa: Slawistyczny Ośrodek Wydawniczy.

Złote okruchy (Les Paillettes d’Or) 1877: Wiązanka malutkich rad dla uświęcenia i uszczęśliwienia życia: Przekład z francuzkiego: Zbiorek pierwszy, Wilno: Nakładem drukarni Józefa Zawadzkiego. Pobrano z: https://polona.pl/item-view/056e4994-7432-4324-bd9d-3e2465385e0c?page=4 [dostep 2023 12 01].

Ż a r n o w s k a A n n a 2014: Czy przełom XIX i XX wieku otwierał kobietom przejścia ze sfery prywatnej do sfery publicznej? Rola barier obyczajowych. – Rocznik Antropologii Historii 4(2/7), 279–290.

Gauta 2024-03-11

Priimta 2024-04-15

ZOFIA SAWANIEWSKA-MOCHOWA

T H E D I A R I E S O F E M I L I A W R Ó B L E W S K A, NÉE B E N I O W S K A, F R O M Y E A R S 1850–1886 A S A S O U R C E F O R L I N G U I S T I C A N D C U L T U R A L R E S E A R C H

S u m m a r y

The article initiates interdisciplinary research on the rich manuscript heritage of Emilia Wróblewska née Beniowska from the years 1850–1886, related to the preparation of a digital edition of her seven manuscripts. Reda Griškaitė was the first to introduce the intimate writings of this little-known author from 19^th century Lithuania into the historical discourse. She drew attention to the literary and documentary values of Wróblewska’s diaries, which were important from the point of view of researching Lithuanian society of that day. However, the diary’s Polish as her primary language system has never been a subject of linguistic analysis. Wróblewska’s entire work (diaries kept for herself, for her son Tadeusz and daughter Maria, various notes, reading notes, translations of the texts from French and English) was created in Polish, so it constitutes a unique linguistic document of the era.

The article draws attention to the fact that the diarist’s Polish language requires researching from various perspectives, taking into account such aspects as: 1) the author’s grapholect and the diacritic variability; 2) frequency of regional phenomena and individual characteristics; 3) the presence of processes characteristic of

ZOFIA SAWANIEWSKA-MOCHOWA. Dzienniki Emilii z Beniowskich Wróblewskiej z lat 1850–1886 jako źródło do badań językowo-kulturowych

157

the general language of the 19^th century (especially recessive and expansive features), 4) stylistic and genre diversity of women’s diaries (the richness of expressivisms and emotionalisms, the use of elements of ‘maternal style’ in children’s diaries – a specific genre of intimate diaries, the use of constitutive features of the language of a private prayer).

The diary’s Polish language should also be looked at from an axiolinguistic perspective, since in addition to the historical and moral context, her personal testimonies reveal evaluative concepts that can be reconstructed on the basis of language. Discovering the capacity of the concept of PATRIOTISM in Wróblewska’s writing requires including this value in a broader conceptual complex and presenting it in relations with other values important for her and, more broadly, for the intelligentsia of that time, such as HOMELAND, GOD, FAMILY, WORK, EDUCATION. The semantic dominant element of the concept of PATRIOTISM is love for the homeland, but it translates into the functioning of various models of patriotism: heroic, romantic, positivist, national, Christian, local and others. Wróblewska’s diaries document her positivistic patriotism, understood as educating herself and deepening her intellectual sphere, refreshing her spirit through zealous religiosity and Christian ethics, and maintaining fundamental values in the family, as well as embracing local patriotism.

KEYWORDS: diaries, herstory, 19^th century, Lithuania, digital edition of sources, Polish language from the former North-Eastern Borderlands.

ZOFIA SAWANIEWSKA-MOCHOWA Instytut Slawistyki Polskiej Akademii Nauk ul. Jaracza 1 00-378 Warszawa [email protected]

ZOFIA SAWANIEWSKA-MOCHOWA

1850–1886 METŲ EMILIJOS BENIOVSKYTĖS-VRUBLEVSKIENĖS DIENORAŠČIAI – KALBOS IR KULTŪROS TYRIMŲ ŠALTINIS

S a n t r a u k a

Straipsniu inicijuojami tarpdisciplininiai Emilijos Beniovskytės-Vrublewskienės (1850–1886) turtingo rankraštinio paveldo, kurio pagrindu rengiamas skaitmeninis septy­nių jos dienoraščių leidimas, tyrimai. Šios mažai žinomos XIX amžiaus Lietuvos bajorės rankraščius į istorinio diskurso akiratį pirmą įtraukė Reda Griškaitė. Ji atkreipė dėmesį į moterų dienoraščių literatūrinę bei dokumentinę vertę

158

BENDRINĖ KALBA | 97

ir jų svarbą tyrinėjant šio laikotarpio Lietuvos visuomenę. Tačiau diaristės vartojama lenkų kalba, kuri jai buvo gimtoji, iki šiol nebuvo lingvistinės analizės objektas. Visa Vrublevskienės rankraštinė kūryba (dienoraščiai, rašyti sau, sūnui Tadui bei dukrai Marijai, įvairūs užrašai, skaitytų knygų santraukos, tekstų vertimai iš prancūzų ir anglų kalbų) lenkų kalba, todėl yra svarbus šios epochos kalbinis dokumentas.

Straipsnyje atkreipiamas dėmesys į tai, kad į dienoraščio kalbą reikia žiūrėti iš įvairių perspektyvų, atsižvelgiant į tokius aspektus: 1) autorės rašybos grafines savybes ir diakritinių ženklų variantiškumą; 2) regioninių savybių ir individualių bruožų dažnumą; 3) XIX amžiaus bendrinei kalbai būdingų procesų (ypač nykstančių ir ekspansyvių bruožų) raišką; 4) moterų dienoraščių stilistinę ir žanrinę įvairovę (ekspresinės ir emocinės leksikos gausa, motinos stiliaus elementai dienoraščiuose, skirtuose vaikams, specifinis intymių dienoraščių žanras, privačiai maldos kalbai būdingos ypatybės).

Į dienoraščio kalbą reikėtų pažvelgti ir aksiolingvistiniu požiūriu, nes Vrublevskienės asmeniniai liudijimai, be istorinio ir moralinio konteksto, atskleidžia aksiologinius konceptus, kuriuos galima rekonstruoti remiantis kalba. Norint suprasti PATRIOTIZMO sampratos turinį Vrublevskienės kūryboje, reikia įtraukti šią vertybę į platesnį sąvokų kompleksą, nurodant ryšius su kitomis jai, o plačiau – to meto inteligentijai svarbiomis vertybėmis, tokiomis kaip TĖVYNĖ, DIEVAS, ŠEIMA, DARBAS, UGDYMAS. Semantinė PATRIOTIZMO sampratos dominantė yra meilė tėvynei, tačiau ji pasireiškia įvairiais patriotizmo modeliais: herojiniu, romantiniu, pozityvistiniu, tautiniu, krikščioniškuoju, lokaliniu ir kt. Vrublevskienės dienoraščiuose dokumentuotas jos pozityvistinis patriotizmas, kuris suprantamas kaip savęs ugdymas ir intelektinių aspiracijų gilinimas, dvasios palaikymas per uolų religingumą bei krikščionišką etiką ir pagrindinių vertybių šeimoje išsaugojimas. Vrublevskienės dienoraščiuose taip pat atspindimas lokalinis patriotiškumas.

ESMINIAI ŽODŽIAI: dienoraščiai, moterų istorija, XIX amžius, Lietuva, šaltinių skaitmeninimas, šiaurės rytų paribio lenkų kalba.

ZOFIA SAWANIEWSKA-MOCHOWA Instytut Slawistyki Polskiej Akademii Nauk ul. Jaracza 1 00-378 Warszawa [email protected]

ZOFIA SAWANIEWSKA-MOCHOWA. Dzienniki Emilii z Benjowskich Wróblewskiej z lat 1850–1886 jako źródło do badań językowo-kulturowych

159