ANNA KACZAN

Maria Curie-Skłodowska-universitetet i Lublin

ORCID-id: https://orcid.org/0000-0001-7717-0532

FORSKNINGSOMRÅDEN: etnolingvistik, språkets världsbild, polsk folkkultur.

DOI: https://doi.org/10.35321/bkalba.2024.97.05

SÅ VACKER, OCH ÄNDÅ SÅ FUL – BILDEN AV KLINT I POLSK FOLKKULTUR

NYCKELORD: klint, stereotyp, språk- och kulturpräglad världsbild, polsk folkkultur.

ANNOTATION

Artikeln presenterar den språk- och kulturpräglade bilden av klint, en växt som kategoriseras som ogräs, blomma och ört. Den fullständiga artikeln om KĄKOL kommer att ingå i den åttonde växtvolymen i Słownika stereotypów i symboli ludowych, med titeln Grzyby, chwasty, skupiska roślin, redigerad av Jerzy Bartmiński och Stanisława Niebrzegowska-Bartmińska. I enlighet med den kognitiva definitionens utgångspunkter rekonstruerades folkets föreställning om klint på grundval av språkliga data (bland annat folkloristiska texter av olika slag: ordspråk, sånger, berättelser om föreställningar och skriven bondepoesi) samt så kallade paralingvistiska data (det vill säga dokumenterade föreställningar och beskrivningar av folkliga praktiker – rituella, magiska eller medicinska). Dokumentationsmaterialet kommer från kortregistret till Słownika stereotypów i symboli ludowych, som finns vid Jerzy Bartmińskis etnolingvistiska enhet i Lublin.

SAMMANFATTNING

Artikeln presenterar den språkliga och kulturella bilden av klätt, en växt som kategoriseras som ogräs, blomma eller ört. Den fullständiga versionen av uppslagsordet om klätt (polska: KĄKOL) kommer att ingå i Dictionary of Folk Stereotypes and Symbols, volymen Mushrooms, Weeds, Plant Clusters, del VIII, redigerad av Jerzy Bartmiński och Stanisława Niebrzegowska-Bartmińska. I enlighet med den kognitiva definitionens utgångspunkter rekonstruerades folkbilden av klätt på grundval av språkliga data (däribland olika typer av folkloristiska texter: ordspråk, sånger, trosberättelser och nedtecknad bondelyrik) samt så kallade kollingvistiska data (dvs. dokumentation av föreställningar och beskrivningar av folkliga praktiker: rituella, magiska eller medicinska).

ANNA KACZAN. Jakie to ładne, a takie szkudne – obraz kąkolu w polskiej kulturze ludowej

97

Materialet kommer från databasen tillhörande Dictionary of Folk Stereotypes and Symbols, som arkiveras vid Jerzy Bartmińskis etnolingvistiska enhet, UMCS, Lublin.

Åkerklätt (Agrostemma githago L.) är ett vanligt ogräs som förr oftast växte i säden. Numera hotas det av utrotning på grund av användningen av herbicider och effektivare rensning av spannmålskornen; därför har det tagits upp på den polska rödlistan i kategorin NT (near threatened) – nära hotad art¹. Det är numera nästan omöjligt att se åkerklätt i dess naturliga miljö, men dess frön går att köpa i trädgårdsbutiker, eftersom ogräset som tidigare ansågs skadligt numera sås i trädgårdar och på ängar – det betraktas som en blomma.

Syftet med artikeln är att presentera den språkliga och kulturella bilden av klätt i den polska folkliga traditionen. I enlighet med den kognitiva definitionens utgångspunkter, där ”huvudsyftet är att redogöra för hur talare av ett visst språk uppfattar ett objekt” (Bartmiński 1988: 169), har rekonstruktionen av föreställningen om klätt byggt på ordförråd (benämningar, synonymer, fraseologismer), texter (ordspråk, sånger, trosberättelser, nedtecknad bondelyrik) samt folkliga föreställningar och praktiker, så kallade språknära data (Bartmiński 1996: 11). Det dokumentationsmaterial som återges kommer från Jerzy Bartmińskis etnolingvistiska enhet vid UMCS, där den lubelska Słownik stereotypów i symboli ludowych (SSiSL)² utarbetas. För artikelns syfte har jag sammanfört den förklarande delen med dokumentationsdelen, som i Słownik vanligtvis är åtskilda, och endast tagit med utdrag ur utvalda texter. Den fullständiga versionen av uppslagsordet KĄKOL kommer att publiceras i den sista häftesdelen av volymen om växter: Chwasty, grzyby i skupiska roślinne.

I folkbilden av klätt framträder följande fasetter, det vill säga specifika semantiska kategorier som är ”enhetliga ur någon synvinkel” (Bartmiński 1996: 16): benämningar, kategoriseringar, ursprung, utseende och egenskaper, mängd och växtplats, lokalisator, välsignelse, praktiker för att förebygga klätt, praktiska, rituella och magiska användningar, medicinska användningar, förutsägelser och symbolik. Valet av fasetter och deras ordningsföljd är inte slumpmässigt, utan beror på typen av uppslagsord och den valda överordnade komponenten (Bartmiński 1988: 182) – i fråga om klätt är det ogräs.

¹ https://pl.wikipedia.org/wiki/K%C4%85kol_polny.

² SSiSL har presenterats närmare av Katarzyna Prorok i artikeln: Słownik stereotypów i symboli ludowych jako słownik etnolingwistyczny (na przykładzie hasła perz) (Prorok 2023: 54–70).

98

BENDRINĖ KALBA | 97

KLINTE

[NAMN] Det panslaviska namnet kąkol³ (i fornpolskan även kąkolica SStp Urb 3: 263) är besläktat med litauiska kanikalas ’klocka, skramla’ och förs ibland tillbaka på ur-slaviska *kolkolъ ’ljudredskap (av bränd lera), av typen skallra eller kläpp’, sekundärt ’klocka, kyrkklocka’, från urindoeuropeiska *kel ’ropa, skrika, ljuda, klinga’ Bor SE 226, jfr. Sł SE 2: 118–119. Namnet kąkol motiveras således av klintens blomform, som påminner om en klocka, vilket bekräftas av växtens synonyma namn: dzwoniec SGP PAN 7: 320, dzwonek Udz Biec 145. Brückner förbinder namnet kąkol med ur-slaviska *kək-, kuk- ”om all slags krökning, böjning” Brüc SE 224, och motiverar dess uppkomst med stjälkarnas böjlighet och krokiga form Dub Ostr 131.

Andra synonyma namn på klint hänvisar till dess tillskrivna ursprung – diabeł SGP PAN 5: 511, diabelskie kwiaty, roślina diabelska Wan Pol 109, diabelskie ziele, bo mówili, że ono jest związane ze złymi mocami Pelc SGLub 5: 124. Namnen szatański kwiatuszek, złoducha kwiatki förklaras däremot av klintens blomutseende, eftersom den har sådana små taggar [= små kvistar] runtom Rog Wag 271, 314 – det är små tänder som sticker fram under kronbladen (Rogowska 1998: 77). Namnet zegarki SGŚ Wyd 14: 184 förklaras av likheten mellan ”klintblomman sedd ovanifrån och en urtavla”, eftersom mörka streck som liknar visare syns på de purpurfärgade kronbladen. När detta ogräs växer i spannmålen ”stjäl det brödet” (Rogowska 1998: 77), och kallas därför złodziejem Sych SGKasz 6: 235; möjligen har klintnamnet przepad Karl SJP 5: 153 också en liknande motivering. På grund av sina svarta frön bär klinten namnen czarnucha, czarnuszka Karl SJP 1: 746; namnen boligłów SGP PAN 2: 367 och szalonka Spól Naz 24 kan i sin tur ha samband med frönas giftiga egenskaper, även om namnet boligłów enligt Waniakowa snarare (och även syftande på blåklint) hänger samman med att detta ogräs förekommer rikligt i spannmålen, vilket kraftigt försvagar den och därmed bekymrar bönderna (Waniakowa 2019: 181).

[KATEGORISERING] Klint betraktas allmänt som ett ogräs, t.ex.: Klint är ett förskräckligt ogräs Pelc SGLub 5: 204, Konkol är ju ganska fin, eftersom den är violett, men den är också ett ogräs Kaś Podh 5: 35, liksom i folkpoesin:

³Ursprungligen syftade namnet kąkol på rajgräs (Lolium temulentum) SStp Urb 3: 262, som liksom kąkol är ett giftigt ogräs i spannmålsodlingar; därför kan det, när folkloristiska texter talar om kąkolu, avse rajgräs, allm. Fisch Roś 188. Namnet kąkol användes även om glimm (Lychnis) och svartkummin (Nigella sativa) Maj Słow 1: 129.

ANNA KACZAN. Jakie to ładne, a takie szkodne – obraz kąkolu w polskiej kulturze ludowej

99

Eller de där ogräsen. Jag ryckte upp dem på åkern och slet i mig själv..., men jag tyckte synd om – och åkern skulle ju ha blivit rensad – dessa åkervallmor och bleka klinter. (Stanisław Buczyński; Ad Złote 32);

Jesus ser: tomma stugor, tomma åkrar, osådda; tistlar och klin ter växer, igenvuxna och oönskade. (Maria Majchrzak; Niew Prow 160).

Enligt Bańkowski har namnet kąkol samband med litauiska keñkti ’skada’ Bań ES 1: 653, så redan själva namnet på denna växt implicerar hyperonymen ogräs. Klint kategoriseras också som en blomma (jfr klintnamnet – djävulsblommor), ibland med preciseringen åkerblomma, vild: Det är vilda blommor: blåklint eller modrak, kùnkùł, ognicha, mlyć, rùmmiùnek, macierzùnka, barwik Górn Malb 2: 203. I skriven bondeskaldning nämns den ofta tillsammans med andra åkerblommor: vallmo och blåklint:

När du hämtar mig, o Jesus, från denna sköna världs dal, låt mig ta med mig åkerblommor, vallmo, klin ter och blåklint. (Maria Gleń; TL 2005/1–4: 101);

Blommor och hjärtliga örter, givna människan av Guds nåd till nytta och glädje, plockade längs pilgrimsvägar: kamomiller, ringblommor /... / från vetefälten vallmo, blåklint, klin ter... besjungna av lärkan. (Stanisława Łapińska; Niew Pył 111).

Eftersom klinten välsignades och användes i magiska och (mer sällan) medicinska praktiker talade man också om den som ört, t.ex. i ordspråket: Även om man inte sår klint förökar sig denna ört NKPP kąkol 6 eller i en dikt:

Björk vid vägkapellet – du visade den första lilla stigen till mina fäders åker där alla slags örter växte, vallmo, blåklint, klin ter, och jag, en liten mask, hade ingen aning om hur mycket skönhet och färger jag skulle få se här (Władysław Koczot; TL 1997/3: 13).

100

BENDRINĖ KALBA | 97

[URSPRUNG] Man trodde att Gud sådde säden, och djävulen ogräset TL 2009/3–4: 44, vilket återspeglas i ordspråket: Gud förökar vetet, men djävulen frodar ogräset NKPP pszenica 17 (i Kasjubien sade man att ogräset är djävulens vete Sych SGKasz 2: 229) och i de redan nämnda namnen på ogräset – djävul, djävulsk växt, djävulsblommor/ört.

Övertygelsen om ogräsets djävulska ursprung påverkades sannolikt av Nya testamentets liknelse om ogräset (i äldre bibelöversättningar, exempelvis Jakub Wujeks, handlade liknelsen om corncockle), som Jesus berättar för folket⁴. Han förklarar sedan för apostlarna (Mt 13, 36–43) att den goda säden, vetet, är rikets söner, medan ogräset är den ondes söner. Fienden som sådde ogräset är djävulen. Kanske var det därför man i Pommern hävdade att man inte skulle plocka ogräset, eftersom det kunde leda till besatthet Sych SGKasz 1: 96. Man trodde också att Satan försökte locka ägarna till åkrar med mycket ogräs till synd Fisch Roś 187.

[UTSEENDE OCH EGENSKAPER] Corncockle växer högt och har långa, böjliga stjälkar som kan böjas, se namn. Stjälkarna förgrenar sig ofta, och därför talas det i sånger om en buske, det vill säga en corncocklebuske, till exempel:

På det halvbyliga fältet står en corncocklebuske, den borde grävas upp. Jag tyckte om grannens flicka, om de bara ville ge henne till mig! (Pieś Śl 2: 211);

På det kala fältet i Mazew står en vass corncocklebuske, gör dig inte närgången mot mig, pojk, din Mazew-slyngel (K 22 Łęcz 197).

Corncockle har små vita blommor och sådana rosa Pelc SGLub 5: 205. Om corncockleblommorna sägs också att de är filijetowe Kąś Podh 5: 35, purpurfärgade Pelc SGLub 5: 205; i den schlesiska dialekten betecknar adjektivet kąkolowy färgen violett SGŚ Wyd 14: 184. Corncockleblomman har klockform (därav dess namn dzwonek, dzwoniec) sådana piggar [= små spetsar] runtom (små tänder som sticker fram under kronbladen), och sedd uppifrån påminner den om en urtavla, se namn. Corncockle, herregud, så vacker den är, men så besvärlig – sade man Pelc SGLub 5: 205, eftersom när den blommat över får den sådana svarta små kulor, som sås ut och sedan växer upp igen⁵

⁴ Fienden sådde ogräs bland vetet medan människorna sov. Husbonden låter inte tjänarna rycka upp det, för att de när de samlar ogräset inte också ska rycka upp vetet tillsammans med det; först vid skördetiden säger han till skördefolket: Samla först ihop ogräset och bind det i knippen för att bränna det; men vetet ska ni föra in i min lada Mt 13, 24–30.

⁵ I själva verket sprider corncockle inte sina frön på marken – de mognar samtidigt som sädeskornen, skördas tillsammans med dem och kan sås först under nästa säsong https://www.sgs.com/pl-pl/aktualnosci/2024/05/nasiona-chwastow-w-zbozach.

ANNA KACZAN. Jakie to ładne, a takie szkudne – obraz kąkolu w polskiej kulturze ludowej

101

SGŚ Wyd 14: 184. Stora, tjocka, svarta frön (därav namnen czarny kąkol Rost Symb 1: 160, czarnucha, czarnuszka) är giftiga; jämför frasen od kąkolu oczy płyną NKPP blekot, obejrzeć się kąkolu ’bli galen, dum’ SOWM 3: 14. Enligt en vardaglig berättelse finns det inget levande väsen i världen som skulle äta det fröet, varken hästar eller hundar, ingen äter det, det är en fruktansvärd bitterhet TN Śliwnica 1994.

[MÄNGD OCH FÖREKOMSTPLATS] Kålkroten förekom allmänt, det fanns gott om den TN Chołowice 1998; i en sång tröstar soldaterna en flicka efter hennes älskades död:

Gråt inte, jungfru, gråt inte, sörj inte honom. Här kommer tusen, välj dig en. Om ni ändå vore som kornvallmo på åkern, ingen av er är lika stilig som Jasio. (Wisła 1899: 110).

Man ansåg att Varje åker ger kornvallmo NKPP kąkol 1, I varje säd måste det finnas kornvallmo Tred Kasz 132, men den växte oftast i vete och råg:

På Bachorzecks åker är vetet fullt av kornvallmo, men hos vår herre är vetet så vackert som en målning. (K 35 Przem 48);

På Zielńskis åker växer kornvallmo i rågen; när den blommar kommer jag, min kära, till dig. (Płat Krak 213).

Det rådde en övertygelse om att detta ogräs inte skulle försvinna Tred Kasz 132, inte skulle dö ut NKPP kąkol 3. Men nu sprutar man bort det, så det måste vara så att det inte finns någon kornvallmo Rog Wag 271. Som bondpoeten Władysław Koczot konstaterar: i sädesfälten har det på många år inte funnits några tistlar eller kornvallmo Niew Prow 111.

[LOKALISATOR] Man trodde att när kornvallmon vuxit upp satte sig djävulen gärna på den och vilade, osynlig för människans öga. ”Om man snurrar kornvallmon i handen kan man se hur djävulen rör sina horn därinne” Sych SGKasz 1: 96. Tron på att djävulen vistas på kornvallmon bekräftas av sägner:

En gång satt djävulen vid vägen, på en kornvallmo i sädesfältet, och väntade. När en flicka kom och plockade blomman for djävulen genast in i henne. Senare lyckades någon driva ut djävulen ur henne, men djävulen sade ändå: Jag går och sätter mig igen vid vägen och far åter in i henne eller i någon annan. (Sych SKoc 1: 96);

En äldre man från Rzeczyca Długa berättade vad som hände honom i ladan omkring år 1920. Dagen innan hade han rensat vete från kornvallmo. Han samlade ihop en hel del och bar det till ladan, där han lade det i en hög i hörnet intill väggen... han bestämde sig för att använda detta ogräs

102

BENDRINĖ KALBA | 97

som strö under boskapen. Eftersom åkerviolens stjälkar var alltför långa lade han dem på huggkubben för att hugga dem i små bitar. När han hade huggit ogrässtjälkarna några gånger med yxan såg han att något rörde sig i de avskurna bitarna som låg på marken. När han började fösa dem åt alla håll med yxbladet fick han syn på en liten djävul, kluven på mitten. (Gaj Stal 187).

[VÄLSIGNELSE] Åkerviol välsignades vanligen inte, eftersom det är ett ogräs Nieb Przes 155, men i vissa delar av Polen brukade det välsignas ZWAK 1890: 213, till exempel av bergsborna på Jungfru Marias himmelsfärdsdag (15 VIII), i tron att det då inte skulle växa i havren MAAE 1907: 115, Kąś Podh 5: 35.

Kąkol święcono także w wianuszkach w oktawę Bożego Ciała MAAE 1908: 120, TL 1997/2: 21.

[SEDER FÖR ATT FÖRHINDRA ÅKERVIOL] Man sade att åkerviol är bondens fiende TN Śliwnica 1994, eftersom den skadar säden mycket TN Chołowice 1998, och där den växer finns det inget bröd Sych SGKasz 6: 229. Därför tillämpades olika seder för att hindra den från att växa i säden.

Först plöjde man åkern djupt för att rensa jorden från ogräs – i sången Janiczek ger sig ut på åkern för att plöja upp åkerviol Rog Śląsk 45; under den första plogfåran lade man åkerviol och sjöng: Plöj, bonde, plöj, för du plöjer väl, så vete, så blir det havre Udz Biec 145. För att ”djävulen inte skulle så åkerviol” stack gårdsbonden i Pogórze strax efter midnatt, från påskafton till påskdagen, små kors gjorda av skott från kokoczka (eller andra växter) i åkern och välsignade dem med en palm Kot Urok 138. På annandag påsk – enligt en folkdikt – kastar varje bonde äggskal på åkern, så att åkerviol inte ska växa Lud 1895: 87.

Även pojkarnas fackeltåg runt åkrarna på pingst (den helige Andes utgjutelse) skulle förebygga åkerviol, andra ogräs och sädesjukdomar; då ropade man:

Fly, åkerviol, för jag ska sota dig. Och jag välsignar och driver bort ogräset. Fly, skräp, för jag ska lysa på dig! Lys, lys, fly, skräp! (Kot Urok 145).

På liknande sätt gjorde man på midsommarafton (23 VI) – ”käppar, örter: såsom åkerviol, blåklint etc.”, som hade torkats på vinden under hela året, bands ihop, fästes på en stång och tändes på; medan man sprang omkring med dem ropade man: I dag är det midsommarafton, midsommarbrasan tänds Lud 1902: 424.

ANNA KĄCZAN. Jakie to ładne, a takie szkodne – obraz kąkolu w polskiej kulturze ludowej

103

Med tiden började man bespruta säden: När säden växte höll man uppsikt så att det inte skulle växa för mycket åkerviol och annat ogräs. Man måste bespruta tegarna Kaś Podh 5: 35. Om åkerviol växte trots dessa åtgärder drog man upp den – motivet att rensa bort åkerviol är vanligt i poesi och sånger och har ofta en symbolisk (erotisk) innebörd:

den sista veteskörden ska susa efter dig, och ingen ska längre rycka upp åkerviol där; alla tegar du vårdat ska förvandlas till föräldralösa (Stanisław Pudełkiewicz; Wer Ojcz 245);

Kavaljererna kom hem från kriget och frågade de vackra flickorna: Har ni inte sett? Där borta på åkern plockar hon vete ur åkerviolen (Wisła 1902: 711);

I Sygneczów bakom herrgården växer råg med åkerviol. Gå, Maryś, och rensa bort den, så träffar du Jaś och för honom därifrån. Maryś gick för att rensa rågen, så att hon skulle få äta vitt bröd; hon träffade Jaś och tog med honom till rågen. Men i stället för att rycka upp åkerviol gick de och lade sig för att sova i skuggan. (Płat Krak 105).

Den uppdragna åkerviolen brändes:

Jag skulle också vilja rensa vetet från mjöldryga och rycka upp åkerviol och tistel för att bränna dem (Stanisław Buczyński; Niew Pył 30).

Även seder på Gregoriusdagen (3 IX), den så kallade åkerviolens fest, skulle förebygga åkerviol – i trakten kring Przemyśl sprang barnen tidigt på morgonen längs faderns åker med vetekakor (bochnoczkami i kukiołkami) och sjöng:

Åkerviol, åkerviol, väx inte på vår åker, utan på judens och herrns. Herrarna och judarna bakar vetekransar, men vi stackare har ingenting alls.

Sedan drog de upp åkerviolen och kastade den åt alla håll. När de kom till slutet av sin åker satte de sig och åt sina matsäckar; därefter återvände de till byn för att tillbringa resten av dagen med att roa sig Or L 1930: 17. På julafton (24 XII) kastade man det skräp som samlats upp från stugans golv över floden, i vattnet eller brände det på åkern, så att åkerviol och annat ogräs inte skulle förstöra grödorna Wes Śląsk 215.

104

BENDRINĖ KALBA | 97

Trots alla dessa åtgärder var spannmålskornen ofta förorenade med agrostemmas frön, och därför rensade man dem – med en såll Wit Bąj 48 eller en kvarn Bart PANLub 3: 84, eftersom mjöl med tillsats av agrostemma je carna Dub Ostr 132 och var bittert; kasjuberna sade om det: mąkol to kąkol Sych SGKasz 3: 123.

[PRAKTISKA ANVÄNDNINGAR] Agrostemma har en vacker blomma och böjliga stjälkar, därför flätade barn och flickor gärna kransar av den (agrostemmas latinska namn Agrostémma betyder bildligt: ‘växt som lämpar sig (används) för att fläta kransar’ Rej Poch 19), vilket återspeglas i sångerna:

Agrostemma, agrostemma, så dig inte på åkern, för flickorna tycker om dig, de plockar dig till kransar (ZWAK 1890: 213);

Hon gick över åkern och letade efter agrostemma, fann en liten blomma och flätade en liten krans (Święt Nadr 270);

Vite Jan, vite Jan! Finns där i herrgården den vackra Marysia, vite Jan! Hon har en krans av agrostemma, hon letar efter pojkar ute på åkern. Vite Jan! (Wisła 1899: 664).

Man gjorde buketter av agrostemma; man ansåg att det blev en vacker bukett TN Chołowice 1998:

Förvånad sitter lärkan, som kvittrar vid åkerrenen, och jagar bort med sitt kvitter: – Det är ännu inte skördetid! Under päronträdet vid vägen sätter jag mig förkrossad och trycker en liten bukett agrostemma mot bröstet (Ewa Jowik; TL 2017/1–2: 54).

Hej, jag är minsann en kung Bland skogar, sädesfält, ängar och åkrar! /…/ Mitt rikes land På mindre än en timme Ska jag gå runt, på tvären och längden, Segla över ett hav av sädesvågor, Som bugar sig för mig, Frambär sina skördar som tribut… Blombuketter, rika På vallmo, agrostemma, blåklint. (Antoni Kucharczyk; Pig Wyb 149).

[RITUELLA OCH MAGISKA ANVÄNDNINGAR] Agrostemmas blomma användes i ritualer och magi – vid skördefestens avslutning i Krakówtrakten flätade äldre kvinnor ”kransar av nässlor, tistel, leb iody, wilka, agrostemma och över huvud taget alla åkerogräs”; med kransarna på huvudet gick de till herrgården

ANNA KACZAN. Jakie to ładne, a takie szkodne –

obraz kąkolu w polskiej kulturze ludowej

105

tillsammans med flickorna, som hade kransar av vete. Husbonden gick ut på herrgårdens tröskel och tog kransarna från flickornas huvuden, medan kvinnorna med våld satte de ”omnämnda klättblommorna” på hans huvud och ropade: När man tar det goda, får man också ta emot det onda med det, för så har det redan blandats på Guds jord! K 6 Krak 96.

I Pommern trodde man att häxorna höll sabbat på midsommarafton (23 VI), och för att de inte skulle ta mjölken från korna flätade herdarna kransar av blåklint, klätt och tusenskönor eller blåklockor, hängde dem om kornas hals eller på deras horn och förde dem så utsmyckade från betet till byn Stel Pom 171. Om korna redan hade blivit förtrollade rökade husmödrarna dem med en välsignad klättblomma ZWAK 1890: 213.

På Johannes Döparens afton (23 VI) smyckade man sina hus med klätt, blåklint, åkervallmo och vicker Święt Nadr 114. I Mikułowice smyckade flickorna på Johannesdagen, vid soluppgången, statyer och kapell med kransar av blåklint, klätt, vallmo och gråbo Wisła 1891: 40.

[MEDICINSK ANVÄNDNING] Klätt användes sällan i läkekonst, eftersom dess frön är giftiga. Just därför drack man avkok på den för att framkalla missfall Kul Wiel 3: 99.

Vid svår reumatisk huvudvärk, så att det värker och dunkar i huvudet av smärta, lade man klätt som blötlagts i vatten på huvudet MAAE 1907: 144. Snuva hos barn behandlades genom att man lät dem lukta på krossad klätt som blötts i ättika och torkats ZWAK 1895: 31.

[PRZEPOWIEDNIE] Uważano, że kąkol w zbożu wygninie, gdy w Wielkim Tygodniu ZWAK 1890: 194, w Wielki Piątek jest mróz ZWAK 1886: 89.

[SYMBOLIK] Klätt, ett ogräs som kommer från djävulen, är en symbol för ondska, avund och osämja; jfr fras. så klätt, sprida klätt ’vålla ondska, osämja, avund’ S SFr 1: 322, äldre klätte ’bli ond’ Karł SJP 2: 311; i Kasjubien kallades en ond, värdelös person klättsåare, klättsåerska Sych SGKasz 2: 229. Denna symbolik är särskilt fast förankrad i ordspråk: Bland vetet måste det finnas klätt [= gott och ont förekommer tillsammans] NKPP pszenica 25; Den som sår klätt skördar klätt [= följderna av onda gärningar är alltid onda] NKPP kąkol 4; Varje åker ger klätt [= onda och oönskade ting förekommer överallt] NKPP kąkol 1. Klätt användes bildligt om oanvändbara och skadliga ting och människor Sł SE 2: 118, därav fras.

106

BENDRINĖ KALBA | 97

lika behövlig som klätt i säden ’helt onödig’ S SFr 1: 322, wędzelac kąkol elakt ’försörja någon på livstid’ Sych SGKasz 2: 229.

Klätt är en symbol för fattigdom, till exempel Vete i mundering, adelsman i säckväv [= om det finns mycket klätt i vetet är bonden fattig] NKPP pszenica 22; dže rosce kąkol, ni ma chleba Sych SGKasz 2: 229. I folkliga drömböcker betyder det missväxt Nieb Pol 170.

I uppvaktande och kärlekssånger förknippas klätt ibland med en pojke:

På Krakóws fält står två blåklintar – flickorna från Sandomierz är som rosa blommor. På Krakóws fält står två klätt – pojkarna från Sandomierz växer som popplar. (MAAE 1910: 199);

På det kala Mazewfältet står en vass tuva klätt; gör dig inte närgången, pojk, din Mazewsnorvalp. (K 22 Łęcz 197).

I sånger är flickans rensning av klätt en symbolisk bild av kärlek:

På Gocenowskis fält, vid gränsen mot Tarnów, plockade Kasiula klätt bland vetet. Med ena lilla handen ryckte hon upp klätt och med den andra vinkade hon åt Jasio. (Krzyż Kuj 1: 226);

Hos min mor på åkern växer klätt på två staj. Vem ska rensa det? Celadecki kan knappast. Jag ska själv gå och rensa det, och du, Jasio, kom efter mig. Men lek inte med mig, så att ingen får syn på oss. (K 21 Rad 38).

I modern bondelyrik uppfattas klätt, tack vare sin vackra blomma, som en prydnad på åkern, ett inslag i hembygdens landskap och en del av världens skönhet:

Min sandiga åker, prydd med klättblommor, för in bröddoft i oroliga hem (Kocz Pól 44);

Min by är sädesfält, genomvävda av färgstark klätt, blommande stockrosor framför stugan och en lärkas sång över fältet. (Wiesława Szymoniak; Niew Pył 211).

När du, Jesus, hämtar mig från denna vackra världens dal, låt mig ta med mig ängsblommor, vallmo, klätt och blåklint. (Maria Gleń; TL 2005/1–4: 101).

ANNA KACZAN. Jakie to ładne, a takie sz ma? – obraz kąkolu w polskiej kulturze ludowej 107

SLUTSATSER

Klätt var förr ett vanligt, besvärligt och skadligt ogräs som oftast växte i spannmål, särskilt i vete och råg. I folkkulturen tillskrivs dess ursprung sannolikt under inflytande av den bibliska liknelsen djävulen, därav namnen på klätt: djävul, djävulsblommor, satanisk liten blomma, onda andars blommor. Namnen framhäver också att klätt har vackra blommor; därför band barn och flickor kransar av det och gjorde buketter som prydde stugan. Trots sina giftiga svarta frön användes klätt i läkande behandlingar (till exempel mot huvudvärk). Liksom vallmo och blåklint⁶, som ofta växte tillsammans med det i säden (jfr. Ni har dålig säd, bara blåklint, vallmo och klätt Wiet SPog 60), kategoriserades klätt ibland som en blomma och en ört. För bonden var det emellertid framför allt ett ogräs, vars förekomst på åkern minskade skörden och krävde extra arbete (djupplöjning, rensning och bränning av de uppryckta stjälkarna). I dag kan vi sorglöst beundra klättblomman, eftersom den inte längre ”stjäl” vårt bröd...

KÄLLOR

Ad Złote – Gyllene korn. Antologi över den samtida folkpoesin från Zamośćtrakten, insamlad, redigerad och försedd med efterord av J. Adamowski, Lublin: Wydawnictwo Lubelskie, 1985.

Bań ES – Etymologisk ordbok över det polska språket, A. Bańkowski, vol. 1–2, Warszawa: Wydawnictwo Naukowe PWN, 2000.

Bart PANLub – Lubelskie. Polska folkvisor och folkmusik. Källor och material, red. J. Bartmiński, del 1: Årsvisor och årshögtider, del 2: Familjevisor och familjehögtider, del 3: Situationsvisor och situationstexter, del 4: Allmänna visor, del 5: Stånds- och yrkesvisor, del 6: Instrumentalmusik. Instrumentarium – utövare – repertoar, Lublin: Wydawnictwo Muzyczne Polihymnia, 2011.

Bor SE – Etymologisk ordbok över det polska språket, W. Boryś, Kraków: Wydawnictwo Literackie, 2005.

Brüc SE – Etymologisk ordbok över det polska språket, A. Brückner, Warszawa: Wiedza Powszechna, 1970.

Dub Ostr – Växtnamn i dialekterna i Ostróda-, Warmia- och Masurienområdena, S. Dubisz, Wrocław: Zakład Narodowy im. Ossolińskich, 1977.

⁶ Zob. artykuł Doroty Piekarczyk i Joanny Szadury: Chaber (Piekarczyk, Szadura 2007: 136–148).

108

BENDRINĖ KALBA | 97

Fisch Rós – Växter i folkliga föreställningar och seder. Adam Fischers ordbok, M. Kujawska, Ł. Łucaj, J. Sosnowska, P. Klepacki, Wrocław: Polskie Towarzystwo Ludoznawcze, 2016.

Gaj Stal – Andar och demoner i folktron från trakten kring Stalowa Wola – Rozwadów och Tarnobrzeg, W. Gaj-Piotrowski, Wrocław: Polskie Towarzystwo Ludoznawcze, 1993.

Górn Malb – Malborgsdialekten, H. Górnowicz, vol. 2, häfte 1–2, Gdańsk: Gdańskie Towarzystwo Naukowe, 1973–1974.

K 6 Krak – Samlade verk 6: Krakówregionen, O. Kolberg, Wrocław–Poznań: Polskie Towarzystwo Ludoznawcze, 1963.

K 21 Rad – Samlade verk 21: Radomregionen, O. Kolberg, Wrocław–Poznań: Polskie Towarzystwo Ludoznawcze, 1964.

K 22 Łęcz – Samlade verk 22: Łęczycaregionen, O. Kolberg, Wrocław–Poznań: Polskie Towarzystwo Ludoznawcze, 1964.

K 35 Przem – Samlade verk 35: Przemyślregionen, O. Kolberg, Wrocław–Poznań: Polskie Towarzystwo Ludoznawcze, 1964.

Karł SJP – Polska språkets ordbok, J. Karłowicz, A. Kryński, W. Niedźwiedzki, vol. 1–8, Warszawa: Państwowy Instytut Wydawniczy, 1952–1953.

Kąś Podh – Illustrerad ordbok över Podhaleregionens dialekt och kultur, J. Kąś, vol. 1–3, 2015–2016, Bukowina Tatrzańska–Nowy Sącz: Bukowińskie Centrum Kultury „Dom Ludowy”; vol. 4, Kraków: Wydawnictwo Astraia, 2017; vol. 5–12, Nowy Sącz: Małopolskie Centrum Kultury „Sokół”, 2017–2019.

Kocz Pól – Z pól i łąk, W. Koczot, Warszawa: Ludowa Spółdzielnia Wydawnicza, 1990.

Kot Urok – Mot onda krafter. Föreställningar och riter hos Podgórzanie, Rzeszowiacy och Lasowiacy, F. Kotula, Warszawa: Ludowa Spółdzielnia Wydawnicza, 1989.

Krzyż Kuj 1 – Kujawy. Polska folkvisor och folkmusik. Källor och material, B. Krzyżaniak, A. Pawlak, J. Lisakowski, del 1: Texter, Kraków: Polskie Wydawnictwo Muzyczne, 1974.

Kul Wiel 3 – Folkkulturen i Wielkopolska, red. J. Burszta, vol. 3, Poznań: Wydawnictwo Poznańskie, 1967.

Lud – Folket. Polska folkloristiska föreningens organ, 1895–.

MAAE – Antropologiska, arkeologiska och etnografiska material utgivna på initiativ av Antropologiska kommissionen vid Kunskapsakademien i Kraków 1–14, 1896–1919.

Maj Słow 1 – Ordbok över polska zoologiska och botaniska namn, med folkliga och vetenskapliga polska namn och synonymer som använts om djur och växter från 1400-talet fram till idag, källbelagda och sammanställda med latinska vetenskapliga synonymer i dubbel alfabetisk ordning samt utökade med jämförande material hämtat från andra slaviska språk

ANNA KACZAN. Jakie to ładne, a takie szkodne – obraz kąkolu w polskiej kulturze ludowej 109

slaviska, insamlade och sammanställda av E. Majewski, bd 1: Polsk-latinsk ordbok, Warszawa: Teodor Paprockis och kompanis bokhandel, 1889.

Nieb Pol – Polski sennik ludowy, S. Niebrzegowska, Lublin: Wydawnictwo UMCS, 1996.

Nieb Przes – Skräck av skräck. Växter i folkliga muntliga berättelser, S. Niebrzegowska, Lublin: UMCS förlag, 2000.

Niew Prow – Led oss till ljuset. En antologi med folklig religiös lyrik, insamlad, redigerad och försedd med ett förord av D. Niewiadomski, Lublin: förlaget Polihymnia, 1994.

Niew Pył – Där brödstoftet når solen. Motivet ”det lilla hemlandet” i folkpoesin från Lublinregionen. Antologi, insamlad och redigerad samt försedd med inledning och författarbiografier av D. Niewiadomski, Lublin: förlaget ”Polihymnia”, 2001.

NKPP – Ny bok med polska ordspråk och ordspråksliknande uttryck, utarbetad med utgångspunkt i S. Adalbergs verk av redaktionen under ledning av J. Krzyżanowski, bd 1–4, Warszawa: Państwowy Instytut Wydawniczy, 1969–1978.

Or L 1930 – Kornnejlikesfesten, A. Kordek, Orli Lot. Organ för de lokala turistföreningarnas ungdomskretsar inom Polska turistföreningen.

Pieś Śl 2 – Folksånger från polska Schlesien, utgivna och försedda med kommentarer av J. Ligęza och S. M. Stoiński, bd 2: Balladsånger om kurtis och kärlek, Kraków: Jagiellonska universitetets tryckeri, 1938.

Pig Wyb – Urval av folkliga författare, redigerad av S. Pigoń, del 2: Poeter och berättare, Wrocław: Ossoliński nationalinstituts förlag, 1948.

Pelc SGLub – Ordbok över dialekterna i Lublinregionen, H. Pelcowa, bd 1–12, Lublin: UMCS förlag, 2012–2023.

Płat Krak – Är vi inte sådana som vi är. Samling folksånger från östra och västra Krakówregionen, insamlad och redigerad av P. Płatek, Kraków: Krajowa Agencja Wydawnicza, 1976.

Rej Poch – De polska växtnamnen på latin: ursprung. Botanisk guide, M. Rejewski, Warszawa: Boken och kunskapen, 1996.

Rog Śląsk – Det polska folkets sånger i Övre Schlesien, J. Roger, Opole: Schlesiska institutet i Opole, 1976.

Rog Wag – Dialektens bild av växter i ljuset av namngivningsaktiviteten hos deras benämningar (med dialekten i byn Wagi i Łomża-distriktet som exempel), E. Rogowska-Cybulska, Gdańsk: Gdańsks universitets förlag, 2005.

Rost Symb 1 – Symbola ad historiam naturalem medii aevi, J. Rostafiński, del I, Kraków: Universitas Jagiellonica, 1900.

SGP PAN – Polsk dialektordbok, bd I–X, utarbetad av avdelningen för polsk dialektologi vid PAN:s institut för polska språket i Kraków under ledning av M. Karaś, från bd II under ledning av J. Reichan, från bd VI under ledning av J. Okoniowa, från bd IX,

110

BENDRINĖ KALBA | 97

del 2, under redaktion av R. Kucharzyk, Wrocław: Zakład Narodowy im. Ossolińskich. Polska vetenskapsakademiens förlag, 1982–.

SGŚ Wyd – Ordbok över de schlesiska dialekterna, vetenskaplig redaktör B. Wyderka, vol. 1–, Opole: Statliga vetenskapliga institutet – Schlesiska institutet, 2000–.

Sł SE 2 – Etymologisk ordbok över det polska språket, F. Sławski, vol. 2, Kraków: Sällskapet för det polska språkets vänner, 1958–1965.

SOWM 3 – Ordbok över dialekterna i Ostróda, Warmia och Masurien, utarbetad av arbetsgruppen för ordboken över dialekterna i Ostróda, Warmia och Masurien vid lingvistikavdelningen i Warszawa, vol. 3, red. Z. Stamirowska, H. Perzowa, Warszawa–Kraków: Polska språkforskningsinstitutet vid PAN, 1993.

Spól Naz – Namn på polska växter fram till 1700-talet, A. Spólnik, Wrocław: Zakład Narodowy im. Ossolińskich. Polska vetenskapsakademiens förlag, 1990.

S SFr – Fraseologisk ordbok över det polska språket, S. Skorupka, vol. 1–2, Warszawa: Allmänbildning, 1967–1968.

SStp Urb 3 – Fornpolsk ordbok, red. S. Urbańczyk, Wrocław: Zakład Narodowy im. Ossolińskich. Polska vetenskapsakademiens förlag, 1960–1962.

Sych SGKasz – Ordbok över kasjubiska dialekter mot bakgrund av folkkulturen, B. Sychta, vol. 1–7, Wrocław: Zakład Narodowy im. Ossolińskich. Polska vetenskapsakademiens förlag, 1967–1976.

Tred Kasz – Kasjubisk fraseologi och tro och sedvänjor (i jämförande perspektiv), J. Treder, Wejherowo: Museet för kasjubisk-pommersk litteratur och musik, Sällskapet för Wejherowos vänner, 1989.

Udz Biec – Bieczbygden. Det polska folket i distrikten Gorlice och Grybów, S. Udziela, Nowy Sącz: Sądecka förlaget, 1994.

Wan Pol – Polska dialektala namn på vildväxande gröna växter i slavisk belysning. Allmänna frågor, J. Waniakowa, Kraków: Jagiellonska universitetets förlag, 2012.

Wer Ojcz – Hembygd. Antologi med samtida folkdiktning, urval, bearbetning, efterord och register av S. Weremczuk, Lublin: Lubelskie förlaget, 1987.

Wes Śląsk – Traditionella inslag i sederna kring ”Gody-festen” i Nedre Schlesien, H. Wesołowska, [i:] Nedre Schlesiens landsbygd, red. A. Nasz, Wrocław: Polska etnologiska föreningen, 1970, 197–232.

Wiet SPog – Ordbok över Pogórzan-dialekten (från trakten kring Gorlice), A. Wietrzyk, under vetenskaplig redaktion av B. Grabka och R. Kucharzyk, Gorlice: Museet ”Karwacjan- och Gładysz-herrgårdarna” i Gorlice, 2011.

Wisła – Wisła. Geografisk-etnografisk månadstidskrift 1–21, 1887–1916.

Wit Baj – Bajdy och Moderówka, S. Witkoś, Poznań: Statliga jordbruks- och skogsbruksförlaget, 1977.

ZWAK – Samling av meddelanden till den nationella antropologin, utgiven på initiativ av Antropologiska kommissionen vid Akademin för lärdom 1–18, 1877–1895.

ANNA KACZAN. Jakie to ładne, a takie szkodne –

obraz kąkolu w polskiej kulturze ludowej

111

LITERATURA

Bartmiński Jerzy 1988: Definicja kognitywna jako narzędzie opisu konotacji. – Konotacja, red. J. Bartmiński, Lublin: Wydawnictwo UMCS, 169–183.

Bartmiński Jerzy 1996: O „Słowniku stereotypów i symboli ludowych”. – Słownik stereotypów i symboli ludowych 1: Kosmos, z. 1: Niebo, światła niebieskie, ogień, kamienie, red. J. Bartmiński, zastępca red. S. Niebrzegowska, Lublin: Wydawnictwo UMCS, 9–34.

Piekarczyk Dorota, Szadura Joanna 2007: Chaber, Konteksty. Polska Sztuka Ludowa 1, 136–148.

Prorok Katarzyna 2023: „Słownik stereotypów i symboli ludowych” jako słownik etnolingwistyczny (na przykładzie hasła perz). – Bendrinė kalba 96, 54–70.

Rogowska Ewa 1998: Z kaszubskiego zielnika: kąkol. – Pomerania 7/8, 76–77.

Waniakowa Jadwiga 2019: Polskie gwarowe nazwy chabra bławatka. – Centaurea cyanus L. na tle słowiańskim i europejskim. – Prace Filologiczne 74, 173–187.

Gauta 2024-10-26

Priimta 2024-11-07

ANNA KACZAN

THIS IS PRETTY, BUT SO DAMAGING –

THE LINGUISTIC AND CULTURAL IMAGE OF CORNCOCKLE IN POLISH FOLK TRADITION

Summary

The article presents the linguistic and cultural image of corncockle (Polish: KĄKOL) in Polish folk tradition, reconstructed within the methodology of Jerzy Bartmiński’s cognitive definition (full application in: Dictionary of Folk Stereotypes and Symbols). The description is based on lexical data (names, synonyms, phraseological unit), texts (proverbs, songs, written peasant poetry, belief stories), as well as folk beliefs and practices (i.e., the so-called co-linguistic data). The data come from Jerzy Bartmiński’s Ethnolinguistic Unit at UMCS, where the Dictionary of Folk Stereotypes and Symbols (SSiSL) is being compiled. In Polish folk culture, it was believed that corncockle (unlike wheat) was created by the devil (hence its other names: devil (diabeł), devil’s flower (diabelski kwiatek), devil’s herb (diabelskie ziele)). Corncockle is a weed that usually grows in wheat and rye. However, due to its appearance (beautiful flowers), it is also categorized as a flower (it was used for making bouquets or wreaths), and due to its medicinal

112

BENDRINĖ KALBA | 97

uses (despite the poisonous black seeds), it was sometimes perceived as a herb. To remove corn cockle from the fields, many measures were used, such as deep ploughing, weeding, or burning of uprooted plants. Corncockle is a symbol of something evil, harmful and useless. In courtship and love songs, the weeding of corn cockle by a girl symbolizes love. In written peasant poetry, corncockle is perceived as a decoration of the field (together with poppies and cornflowers), an element of the native village, and of the beauty of the world.

KEY WORDS: corncockle, stereotype, linguistic and cultural image of the world, Polish folk culture.

ANNA KACZAN Uniwersytet Marii Curie-Skłodowskiej w Lublinie Pl. Marii Curie-Skłodowskiej 4A/205 20-031 Lublin [email protected]

ANNA KACZAN

TAI GRAŽŲ, TAČIAU ŽALINGA – RAUGĖS KALBINIS IR KULTŪRINIS VAIZDINYS LENKŲ LIAUDIES TRADICIJOJE

S a n t r a u k a

Straipsnyje pateikiamas lingvistinis ir kultūrinis raugės (lenk. KĄKOL) įvaizdis lenkų liaudies tradicijoje, atkurtas pagal Jerzy Bartmińskio kognityvinio apibrėžimo metodiką (detalus taikymas Liaudies stereotipų ir simbolių žodyne). Aprašymas paremtas leksikos duomenimis (pavadinimais, sinonimais, frazeologiniais vienetais), tekstais (patarlėmis, dainomis, rašytine valstiečių poezija, tikėjimų pasakojimais), taip pat liaudies tikėjimais ir praktika (t. y. vadinamaisiais bendraisiais kalbiniais duomenimis). Duomenys gauti iš Jerzy Bartmińskio etnolingvistikos skyriaus UMCS, kur rengiamas Liaudies stereotipų ir simbolių žodynas (SSiSL). Lenkų liaudies kultūroje buvo tikima, kad raugę (kitaip nei kvietį) sukūrė velnias (iš čia ir kiti jos pavadinimai: velnias (diabel), velnio gėlė (diabelski kwiatek), velnio žolė (diabelskie ziele)). Raugė yra piktžolė, kuri dažniausiai auga kviečiuose ir rugiuose. Tačiau dėl savo išvaizdos (gražių žiedų) ji taip pat priskiriama gėlių kategorijai (buvo naudojama puokštėms ar vainikams pinti), o dėl medicininės paskirties (nepaisant nuodingų juodų sėklų) kartais buvo suvokiama kaip vaistažolė. Raugės iš laukų šalintos įvairiai, pavyzdžiui, giliai ariant, ravint ar deginant išrautus au-

ANNA KACZAN. Jakie to ładne, a takie szkodne – obraz kąkolu w polskiej kulturze ludowej

113

galus. Raugė yra ko nors blogo, žalingo ir nenaudingo simbolis. Piršlybų ir meilės dainose mergelė, ravinti rauges, simbolizuoja meilę. Rašytinėje valstiečių poezijoje raugės suvokiamos kaip lauko puošmena (kartu su aguonomis ir rugiagėlėmis), gimtojo kaimo, pasaulio grožio elementas.

ESMINIAI ŽODŽIAI: raugė, stereotipas, kalbinis ir kultūrinis pasaulio vaizdas, lenkų liaudies kultūra.

ANNA KACZAN

Uniwersytet Marii Curie-Skłodowskiej w Lublinie

Pl. Marii Curie-Skłodowskiej 4A/205

20-031 Lublin

[email protected]

114

BENDRINĖ KALBA | 97