Bendrinė kalba / Standard Language 2025, Nr. 98, p. 1–11 Contents link / Turinio nuoroda ISSN 2351-7204 (elektroninis / online)

POLSK DIALEKTOLOGI OCH UTMANINGARNA MED DEN FÖRÄNDERLIGA SPRÅKSITUATIONEN I BYAR – TIDIGARE FORSKNING OCH EN NY BESKRIVNING AV DIALEKTER UNDER NYA FÖRHÅLLANDEN (EN ÖVERSIKT ÖVER PROBLEMET)¹

Polsk dialektologi och utmaningarna med den föränderliga språksituationen i byarna – tidigare forskning och en ny beskrivning av dialekter under nya förhållanden (en beskrivning av problemet)

MACIEJ RAK, fakulteten för polska studier, Jagiellonska universitetet. E-post: [email protected] ORCID ID: https://orcid.org/0000-0003-0042-1406 Forskningsområden: polsk dialektologi, dialektal lexikografi, dialektal fraseologi, den polska lingvistikens historia.

https://doi.org/10.35321/bkalba.2025.98.03

SAMMANFATTNING

Dynamiska förändringar i språksituationen i polska byar kräver ett annat förhållningssätt till dialekternas roll i lingvistisk forskning. Hittills har dialektologin lyft fram två faktorer: landsbygdsprägel och geografisk differentiering, men den har förblivit självständig från sociolingvistiken. I dag fokuserar dialektologin på dialekternas generationsmässiga, situationsbetingade och könsmässiga variation, det vill säga på strikt sociolingvistiska faktorer. Dialektologin har under de nya språkliga förhållandena i den polska byn utvecklats till en underdisciplin inom sociolingvistiken och använder sociolingvistiska metoder.

NYCKELORD: dialektologi, sociolingvistik, polska dialekter, dialekter i en ny social situation.

SAMMANFATTNING

Dynamiska förändringar i språksituationen i polska byar kräver ett annat förhållningssätt till dialekternas plats i lingvistisk forskning. Hittills har dialektologin urskilt två faktorer: landsbygdsprägel och geografisk differentiering, men den har förblivit självständig från sociolingvistiken. I dag ägnar dialektologin störst uppmärksamhet åt dialekternas generationsmässiga, situationsbetingade och könsmässiga variation, det vill säga åt strikt sociolingvistiska faktorer. Dialektologin har under de nya språkliga förhållandena på den polska landsbygden blivit en underdisciplin inom sociolingvistiken och använder sociolingvistiska metoder.

NYCKELORD: dialektologi, sociolingvistik, polska dialekter, dialekter i en ny social situation.

Denna artikel syftar till att diskutera den polska dialektologiska forskningens historia och presentera ett möjligt nytt tillvägagångssätt för att beskriva språksituationen på den polska landsbygden. Som det visar sig kan de gamla metoderna och den tidigare forskningen av olika skäl inte fortsätta att användas i praktiken.

¹ Jag har redan behandlat detta ämne i två artiklar (Rak 2021, 2023).

Upphovsrätt © 2025 Maciej Rak. Publicerad av Institutet för litauiska språket. Detta är en artikel med öppen tillgång som distribueras enligt villkoren i licensen Creative Commons Erkännande. Licensen tillåter obegränsad användning, spridning och återgivning i alla medier, förutsatt att den ursprungliga upphovspersonen och källan anges. // Utgiven av Lietuvių kalbos institutas. Šis straipsnis yra atviros prieigos, platinamas pagal „Creative Commons“ priskyrimo licencijos sąlygas, leidžiančias neribotai naudoti, platinti ir atkurti turinį bet kokioje laikmenoje, nurodant autorių ir šaltinį. Mottagen: / Gauta: 2025-02-25. Godkänd: / Priimta: 2025-05-23.

1

Med tanke på att den samtida polska dialektologin befinner sig i en viss tillbakagång presenterar jag här främst teoretiska reflektioner.

EN ÖVERSIKT ÖVER DEN POLSKA DIALEKTFORSKNINGENS HISTORIA

Den vetenskapliga dialektologins början i Polen markeras av utgivningen av Lucjan Malinowskis bok, Beiträge zur slavoischen Dialektologie. I. Ueber die Oppelnsche Mundart in Oberschlesien (1873). Naturligtvis hade dialekter också behandlats tidigare, men de verk som publicerades vid den tiden var vanligen av fragmentarisk karaktär. Runt L. Malinowski, som var professor vid Jagiellonska universitetet och sekreterare för Språkkommissionen vid Akademien för konst och vetenskap, bildades den första vetenskapliga skolan i de polska områdena i ordets fulla bemärkelse. Dess företrädare började uppskatta fonetiska undersökningar med en modifierad notation som återgav ordens uttal. Det rörde sig naturligtvis om en förenklad notation, långt ifrån det slaviska alfabet som används i dag.

Bland Malinowskis studenter fanns Jan Bystroń, Stanisław Dobrzycki, Wojciech Grzegorzewicz, Władysław Kosiński, Szymon Matusiak, Roman Zawiliński och Kazimierz Nitsch. Nitsch stod för de viktigaste insatserna och betraktas allmänt som den polska dialektologins fader. Malinowskis övriga lärjungar begränsade sig i praktiken till beskrivningar av dialekten i en enskild by, en liten region eller ett enda dialektdrag. Bilden av den polska dialektologin förändrades helt genom Jan Karłowiczs Dictionary of Polish Dialects (1900–1911) och de synteser som K. Nitsch utarbetade (1915 [1957]).

Under mellankrigstiden (liksom på Malinowskis tid och under 1900-talets två första decennier^th) var Kraków det främsta centrumet för dialektologisk forskning i Polen, närmare bestämt Jagiellonska universitetet och Polska akademien för konst och vetenskap. I Warszawa etablerades under mellankrigstiden en dialektologisk skola kring Witold Doroszewski, inriktad på synkronisk-sociologisk (statistisk) forskning. Inriktningen angavs av artikeln Mowa mieszkańców wsi Starożreby [Tal hos invånarna i byn Starożreby] (Doroszewski 1934), som bland andra Milka Ivić (1975: 82) betraktar som ett banbrytande arbete inom sociolingvistiken. I dag företräds denna skola av Halina Karaś.

Efter andra världskriget fortsatte å ena sidan forskningen inom språkgeografin (två dialektatlaser över hela landet skapades då: Mały atlas gwar polskich [Liten atlas över polska dialekter], redigerad av Kazimierz Nitsch och Mieczysław Karaś (MAGP), och Atlas gwar polskich [Atlas över polska dialekter] av Karol Dejna (AGP)); å andra sidan intensifierades det lexikografiska arbetet. Det är alltså ingen tillfällighet att 1900-talet inom polsk språkvetenskap brukar kallas ordböckernas århundrade. Då började utgivningen av Słownik gwar polskich [Ordbok över polska dialekter] PAN (polsk förkortning: SGP PAN), Słownik gwar Ostródzkiego, Warmii i Mazur [Ordbok över dialekterna i Ostróda, Warmia och Masurien] (SGOWM) och Słownik gwar śląskich [Ordbok över schlesiska dialekter] (SGŚ), vilka fortfarande ges ut. Av de större lexikografiska projekten har Bernard Sychta fullbordat Słownik gwar kaszubskich na tle kultury ludowej [Ordbok över kasjubiska dialekter mot bakgrund av folkkulturen] (SychSGK). Hittills har 2000-talet präglats av ordböcker med ett tydligt etnolingvistiskt angreppssätt, till exempel Słownik gwary orawskiej [Ordbok över oravadialekten] (KąśSGO) och Ilustrowany leksykon gwary i kultury podhalańskiej [Illustrerat lexikon över dialekten och kulturen i Podhale] (KąśILG), av Józef Kąś; Ilustrowany słownik gwary i kultury spiskiej [Illustrerad ordbok över dialekten och kulturen i Spisz] av J. Kąś och Maciej Rak (KąśRakILG); Słownik gwar Lubelszczyzny [Ordbok över dialekterna i Lublinregionen] av Halina Pelcowa (PelSGL); samt Słownik gwary i kultury Kujaw [Ordbok över dialekterna och kulturen i Kuyavien], redigerad av Zofia Sawaniewska-Mochowa (SGiKK).

2

Det är värt att notera att den polska dialektologin inte har hamnat på efterkälken jämfört med andra grenar av språkvetenskapen. Strukturalismens landvinningar användes för att beskriva dialekternas fonologiska system (t.ex. Karaś 1965; Laskowski 1965; Dejna 1973; Reichan 1980). I vidare bemärkelse började sociolingvistiska faktorer beaktas när dialekterna blev alltmer upplösta (t.ex. Dunaj 1986; Kurek 1990; Kąś 1994). Slutligen vände sig forskarna till etnolingvistiken (t.ex. KąśSGO; KąśILG; KąśRakILG; PeISGL), som i den polska kontexten har en kognitiv inriktning.

Enligt K. Nitsch har dialektologins grundläggande mål, det vill säga att beskriva språkets geografiska differentiering, i dag ersatts av andra specifika mål till följd av de dynamiska socioekonomiska och demografiska förändringar som ägde rum i den polska byn efter andra världskriget: 1) att skydda dialekter som håller på att försvinna och återuppliva dem; 2) att undersöka förändringarnas riktning på språkets samtliga nivåer i byarna; 3) att beskriva varje element med ursprung i dialekten och beakta hur det kommer till uttryck i alla möjliga texter.

De tidigare praktiska mål som K. Nitsch formulerade och arbetade för – att utarbeta en fullständig och detaljerad allmän dialektordbok och en noggrann atlas över polska dialekter – har förlorat sin relevans. Den polska dialektologin har därmed tappat sin drivkraft, något som forskarna varit medvetna om åtminstone sedan 1970-talet, vilket den omfattande litteratur som belyser den kod som byborna använder och dess variation och heterogenitet vittnar om. Med eller mot sin vilja får sociolingvistiken allt större betydelse här, och dialektologin fungerar följaktligen i praktiken som dess underdisciplin.

Mot bakgrund av kommentarerna i föregående stycke kan man ställa en fråga som också ingår i artikelns titel: hur skulle dialektologins nya forskningsmetoder kunna se ut? Svaret bör föregås av två preciseringar: den första gäller språksituationen i den polska byn och dialektologernas förhållningssätt till förändringarna; den andra behandlar forskningserfarenheter från andra discipliner som också tar upp den bredare frågan om folkloristik.

SPRÅKSITUATIONEN I POLSKA BYAR

Den samtida polska byn skiljer sig från staden i början av 1900-talet (som bekant låg observationerna av byspråket under denna period till grund för K. Nitschs forskning och hans definition av dialektologi) på följande sätt:

1. Ekonomitypen är en annan. Den stora majoriteten av byborna försörjer sig inte genom att bruka jorden, vilket bland annat innebär att de pendlar till större orter eller städer, bedriver agriturism, arbetar lokalt inom andra yrken än jordbruk, tjänar pengar utomlands eller lever på pension. Även jordbruket har förändrats: de redskap och maskiner som användes för ett sekel sedan finns numera endast på museer, vilket är anledningen till att ikonografi spelar en så viktig roll i de dialektordböcker som skapas under 2000-talet, eftersom lexikonet alltmer skiljer sig från verkligheten. Byarna har elektrifierats, avlopps- och vattenförsörjningssystem är nästan norm, och tillgången till medier och Internet är i stort sett densamma i hela Polen. Därmed suddas gränsen mellan by och stad ut – alltså något som utgjorde en av grundvalarna för den traditionella förståelsen av dialektologi.

2. Böndernas samhällsklass finns inte längre. Som mest kan vi tala om dagens bybor som böndernas ättlingar. Utöver dem bor det människor i byarna (antalet och åldern beror på olika faktorer, särskilt områdets naturförutsättningar och avståndet till tätorterna) som har flyttat från städerna. Detta förklarar den långsamma men stadiga nedgången i urbaniseringsgraden i Polen. Följaktligen har allt som dialektologer, etnologer och folklorister brukade beskriva eroderats kraftigt, däribland dialekter, ett särpräglat axionormativt system, en särskild typ av folkreligiositet, agrocentrism, folkliga seder och muntlig folklore. Det är omöjligt för byborna att – för att bevara folkkulturen och dialekten – avstå från civilisationens och utbildningens framsteg och frivilligt döma sig själva till att leva i ett bymuseum.

3

att bevara folkkulturen och dialekten – ge upp civilisationens och utbildningens landvinningar och frivilligt döma sig själva till att leva i ett bymuseum.

3. Polska dialekter håller på att upplösas på alla nivåer (t.ex. förlust av mazurering (t.ex. czekać i stället för dialektalt cekać, szkoda – dial. skoda, żaba – dial. zaba, jeżdże – dial. jezdze); störningar i äldre långa vokaler (t.ex. ptak – dial. ptok eller ptouk, śnieg – dial. śniyg eller śnig, koń – dial. kóń eller klyń) och realisering av nasala vokaler (t.ex. wąs – dial. wons eller wos, idę – dial. ide eller idem eller idym, ręka – dial. rynka eller ronka eller reka); förlust av typiskt dialektalt ordförråd (t.ex. dialektala benämningar på förlovning: namowiny, nomowiny, nomówiny, rajynie, rynkowiny, umówiny, zrynkowiny ersätts av ett enda rikstäckande ord zaręczyny); undanträngning av dialektala ordbildningar till förmån för rikstäckande sådana (t.ex. biały – dial. białasty, czerwony – dial. czerwonasty; rzemeczek – dial. rzemyszek). De bevaras bäst i Schlesien och i södra delen av Lillpolen (Podhale, Orava, Spiš), men även här finns tydliga interferenser med vardaglig polska, vilka har beskrivits i nästan trettio år. Vi har hört talas om dialekternas försvinnande i minst 150 år, och dialektologerna har fortfarande annat att göra ute i fält än att arbeta med tidigare insamlat material. Dialekter utvecklas, liksom alla levande språk, och denna process kan inte stoppas.

FOLKLORENS STÄLLNING SEDD UR ANDRA DISCIPLINERS PERSPEKTIV

FOLKLORISTIKENS FRÅGA SEDD UR ANDRA DISCIPLINERS PERSPEKTIV

Åttio år efter andra världskrigets slut och förändringen av Polens gränser fäster dialektologerna fortfarande betydligt större vikt vid dialekterna i Lillpolen, Schlesien, Storpolen och Masovien. De västra och norra områden som tidigare tillhörde Tyskland (det vill säga Nedre Schlesien, Lubusz vojvodskap, Västpommerns vojvodskap, den västra och norra delen av Pommerns vojvodskap samt den norra delen av Ermland-Masuriens vojvodskap) har däremot betecknats som nya bladdialekter, där integrationsprocessen enligt antagandet pågår. Så är dock inte alls fallet.

Figur. De polska dialekternas utbredning inom Polens gränser

Figur. De polska dialekternas utbredning inom Polens gränser

4

Den dialektologiska kartan över Polen, sådan vi känner den, utarbetades genom K. Nitschs arbete efter kriget. Isoglosserna kunde – helt förståeligt – inte sträcka sig från det förkrigstida Polens område till de territorier dit den polska befolkningen från de östra gränslanden och andra delar av landet efter 1945, liksom lemker och ukrainare som fördrivits under operationen ”Wisła”, flyttade på ett i stort sett okoordinerat sätt. MAGP beslutade därför att utelämna dessa regioner.

Andra discipliner som också behandlar folklore har avgränsat undersökningsområdet på ett annat sätt. Men låt oss börja med mellankrigstiden. Då utarbetades två atlaser i Kraków: Mieczysław Małeckis och Kazimierz Nitschs Atlas językowy polskiego Podkarpacia [Språkatlas över det polska Podkarpacie] (AJPP) samt Kazimierz Moszyńskis Atlas kultury ludowej w Polsce [Atlas över folkkulturen i Polen] (AKLP). Den förstnämnda omfattade den större Podkarpacie-regionen (inklusive uppgifter från det lemkiska området). AKLP omfattade i sin tur hela det polska mellankrigsstatens territorium, även områden bebodda av den ukrainska och belarusiska befolkningen. Båda atlaserna skapades samtidigt.

Efter kriget publicerades MAGP och Polski atlas etnograficzny [Polsk etnografisk atlas], redigerad av Józef Gajek (PAE). En tydlig skillnad mellan dessa verk framträder dock. MAGP omfattar endast 7 punkter på de tidigare tyska territorierna som urval, ”vilka representerar polska centra i de ukrainska, belarusiska och litauiska områdena, vars befolkningar efter kriget flyttade till de återvunna västra territorierna”. Polski atlas etnograficzny [Den polska etnografiska atlasen] omfattar däremot ”hela den polska statens område och således även de landområden som återfördes efter andra världskriget”. Ett försök att komma till rätta med denna situation var den två volymer omfattande Mały atlas językowy województwa gorzowskiego [Liten språkatlas över Gorzów vojvodskap] (MAJWG). Det visade sig dock att tillämpningen av de metoder som K. Nitsch utvecklat för att beskriva material som är mycket mer komplext än traditionellt förstådda dialekter inte gav de förväntade resultaten. I stället för isoglosser ordnade sig företeelserna på kartorna som isolerade punkter. Trots dessa olägenheter ger MAJWG oss viss insikt i den faktiska språksituationen i Lubuskie-regionen, om vilken vi senare fick betydligt mer kunskap genom Anna Zielińskas redan citerade Mowa pogranicza. Studium o językach i tożsamościach w regionie lubuskim [Gränslandets språk. En studie av språk och identiteter i Lubuskie-regionen] (2013).

Som en följd av det ovan skisserade synsättet beskriver etnografer (liksom sociologer, demografer och statistiker) hela Polen inom dess nuvarande gränser, medan dialektologer inriktar sig på dialekterna i Lillpolen, Mazovien, Storpolen och Schlesien och visar de förändringar som äger rum i dessa regioner. De tidigare tyska territorierna betraktas däremot ur ett sociolingvistiskt och kommunikativt perspektiv.

HUR SKULLE NY DIALEKTOLOGISK FORSKNING OM DEN POLSKA LANDSBYGDEN KUNNA SE UT?

För det första behöver man anamma ett nytt synsätt på dialektologin, som inte längre betraktas som studiet av språklig geografi utan helt enkelt som studiet av landsbygdens språk, särskilt språket hos människor som har bott på en viss plats i generationer. Det sistnämnda kravet är dock inte en condicio sine qua non, eftersom vi kan konstatera att nyinflyttade ibland tillägnar sig dialekten och det lokala levnadssättet i en landsbygdsmiljö. Det visar sig alltså att det inte längre är nödvändigt att söka upp de äldsta informanterna, eftersom deras berättelser i praktiken antingen ger en restbild av det som oåterkalleligen har försvunnit (eller i bästa fall håller på att försvinna) in i historien, eller ofta återger sådant de hört av sina föräldrar eller mor- och farföräldrar, enligt principen: förr brukade man säga så, men i dag säger man det inte längre på det sättet. Denna typ av talbruk blottlägger främst ett passivt ordförråd.

5

För det andra, eftersom:

1) Vi hämtar fortfarande huvudsakligen information om polska dialekter från verk där materialet samlades in från människor födda i slutet av 1800-talet^th;

2) Det finns fortfarande områden på Polens karta som är dåligt undersökta ur dialektologisk synvinkel;

3) Det finns behov av att upprepa forskningen efter flera decennier för att utifrån den ange förändringarnas omfattning och riktning;

4) En akustisk beskrivning av dialekter är lovande.

Det är värt att från grunden genomföra omfattande deskriptiv forskning i hela landet. Naturligtvis är detta ingen lätt uppgift. I praktiken skulle den bestå i att sammanställa en mycket stor och representativ inspelningsdatabas, som efter lämplig bearbetning skulle utgöra en korpus över polska dialekter, något som Halina Karaś efterlyste redan för elva år sedan. På så sätt skulle vi få tillförlitlig information om hur människor faktiskt talar i polska byar, eftersom forskningen i själva verket handlar om talad polska.

Med hänsyn till den särskilda komplexiteten i språksituationen i de territorier som införlivades med Polen efter 1945 är det värt att tillämpa metoden att beskriva språkliga/kommunikativa gemenskaper, som Anna Zielińska (2013) använde i Lubuskie-regionen.

För det tredje kan stora dialektologiska projekt som inte kommer att genomföras ersättas av andra, både landsomfattande och regionala, mer avgränsade projekt. Till de förstnämnda hör exempelvis ämnet regionalismer, som fortfarande är dåligt utforskat. En banbrytande studie på detta område, som också anknyter till dialektologin (som bekant har vissa regionalismer sitt ursprung i dialekter), skulle vara en atlas över regionalismer. När det gäller regionala dialektologiska projekt har vi redan flera ordböcker med ett nyare förhållningssätt till dialektordförråd, till exempel från Lillpolen (SGM), Schlesien (SGŚ), Lublin (PeISGL), Podhale (KąśILG), Orava (KąśSGO), Spisz (KąśRakILG), Kujavien (SGiKK) samt en serie regionala ordböcker från Storpolen. Som man kan se kräver vissa regioner, såsom Podlachien och Suwałki, fortfarande ytterligare studier. När det gäller detaljerad forskning återstår utan tvekan mycket arbete inom vokabulär och dialektsyntax.

För det fjärde kan dialektens andra liv skönjas i kulturella texter i vid bemärkelse, däribland litteratur, film och låtar inom ”disco polo”. Intresset för de första texttyperna väcktes av Stanisław Dubisz bok Stylizacja gwarowa w polskiej prozie trzydziestolecia powojennego [Dialektal stilisering i polsk prosa under de trettio åren efter kriget] (1986). Monika Kresa behandlar dialektal stilisering i film (t.ex. 2019), medan Bogusław Skowronek och Natalia Zborowska (2021) har karakteriserat texterna till ”disco polo”-låtar ur ett språk- och kulturperspektiv. Redan vid en första anblick uppvisar dessa låtar många paralleller med traditionell muntlig folklore, särskilt kärlekssånger (genom parallella bokstavliga och bildliga bilder, användning av samma rekvisita och liknande metaforer). Dialekter förekommer också på internet, vilket är föremål för studien.

För det femte är dialektlitteratur ett särskilt ämne, och den skrivs framför allt av författare från Podhale, Orava och Spisz. En granskning av denna litteratur utifrån lexikal statistik gör det möjligt att urskilja en dialektal litterär stil som skiljer sig från de vardagliga och konstnärliga stilar som Jerzy Bartmiński (1990) beskrivit. Den konstnärliga stilen utvecklas ur den vardagliga, och den litterära ur båda, samtidigt som den använder ett större antal svårbegripliga ord.

För det sjätte bör dialektologin svara mot samhällets förväntningar, vilka bland annat kommer till uttryck genom revitalisering av dialekter inom regionala folkdans- och sånggruppers verksamhet och vid olika slags framträdanden. När det gäller samhällets förväntningar på dialektologer är det viktigt att ta till vara den möjlighet som Polens ratificering av

6

UNESCO:s konvention om tryggande av det immateriella kulturarvet år 2011 erbjuder. Sådant kulturarv omfattar naturligtvis dialekter.

För det sjunde kan dialektologin stärkas metodologiskt och materiellt genom att man anknyter till ämnets historiska rötter. I arkiven finns fortfarande manuskript som kan förändra vår syn på den polska vetenskapens historia. Viktiga kommentarer om dialektologisk forskningsmetodik finns också exempelvis i brev skrivna av K. Nitsch.

För det åttonde kan vi förändra allmänhetens uppfattning om dialektologin genom att popularisera dess resultat på Internet. Detta sker exempelvis genom portalen Dialekty i gwary polskie. Kompendium internetowe [Polish Dialects. An Online Compendium] redigerad av H. Karaś². Behovet av sådana populariserande insatser bekräftas av resultaten från en undersökning i perceptuell dialektologi bland studenter vid den humanistiska fakulteten (som inte studerar språk) vid universitetet i Szczecin. De insamlade svaren visar och bekräftar att de svarande som inte är språkvetare uppfattar Polens dialektologiska karta på ett helt annat sätt.

Ett förslag utformat på detta sätt skulle exempelvis kunna leda till en ny atlas över polska dialekter, som även tar hänsyn till nya, tidigare okända beteckningar. Detta är naturligtvis ingen lätt uppgift. Våra beslut har trots allt sina rötter i en lång tradition av dialektologisk forskning, som jag kortfattat skisserade i artikelns första del.

SLUTORD

Utan tvekan bör dialektologiska studier omfatta hela Polens territorium. Eftersom de områden som tidigare tillhörde Tyskland och de områden som tillhörde Republiken Polen före 1945 emellertid uppvisar skilda språkliga situationer måste detta beaktas i beskrivningen av byspråket. När det gäller de västra och norra landsdelarna verkar det bästa vara den metod som A. Zielińska föreslagit och tillämpat, det vill säga att undersöka kommunikationsgemenskaper som för vidare dialekterna och traditionerna från de områden de kom ifrån, eller – om de inte har bytt bostadsort (jag syftar på den polska befolkning som bodde i de östra provinserna i den tyska staten, vilka införlivades med Polen) – för vidare förkrigstidens språkliga och kulturella förbindelser.

As for the areas that were within the borders of the Republic of Poland before 1945, it seems justified to undertake descriptive studies. It turns out (cf. the remarks from the section Linguistic situation in Polish villages) that the disintegration of dialects is already so advanced that instead of searching for traces of older dialect features, i.e. conducting retrospective research, it is better to simply note and describe the current features of the dialect understood as the language of the countryside. Since dialectology is connected with folklore, new research should also be aimed at recording new realisations of the artistic style of the dialect. For this reason, the spectrum of research will include, for example, party and disco polo works. Even a cursory comparison of texts of traditional verbal folklore (e.g. Bartmiński 1974) and disco polo song lyrics reveals many similarities in terms of subject matter (mainly love), symbolism, parallelisms and vocabulary (e.g., the presence of short pronominal forms: me (moje), twe (twoje), swe (swoje), mego (mojego), twego (twojego), etc.). Since the tradition of describing spoken language in Poland dates back to the 1970s (see e.g. Dunaj 2019), the developed methods can be successfully applied to material recorded in rural areas.

De teser som framförs i denna artikel, särskilt en beskrivande redogörelse för språket i byar i hela Polen, skulle göra det möjligt för oss att bryta dödläget inom dialektologisk forskning.

² http://www.dialektologia.uw.edu.pl/index.php.

7

BIBLIOGRAPHY

AGP: Atlas gwar polskich [Atlas of Polish Dialects], v. I–IV, Dejna Karol, Warszawa: Wydawnictwo Uniwersytetu Łódzkiego, 1995.

AIPP: Atlas językowy polskiego Podkarpacia [Language Atlas of the Polish Podkarpacie], v. I–II, M. Malecki, K. Nitsch, Kraków: Polska Akademia Umiejętności, 1934.

AKLP: Atlas kultury ludowej w Polsce [Atlas of Folk Culture in Poland], K. Moszyński, v. 1: 1934; v. 2: 1935; v. 3: 1936, Kraków: Polska Akademia Umiejętności.

B a r t m i ń s k i J e r z y 1974: „Jaś koniki poi” (Uwagi o stylu erotyku ludowego) ["Jaś watered the horses" (Remarks on the Style of Folk Eroticism)]. – Teksty. Teoria literatury, krytyka, interpretacja 2(14), 11–24.

B a r t m i ń s k i J e r z y 1990: Folklor – język – poetyka [Folklore – Language – Poetics], Wrocław–Warszawa–Kraków: Zakład Narodowy im. Ossolińskich.

D e j n a K a r o l 1973: Dialekty polskie [Polish Dialects], Wrocław–Warszawa–Kraków–Gdańsk: Zakład Narodowy im. Ossolińskich.

D o r o s z e w s k i W i t o l d 1934: Mowa mieszkańców wsi Staroźreby. Opis i tezy teoretyczne [Speech of the Inhabitants of the Village of Staroźreby]. – Prace Filologiczne 16, 249–278.

D u b i s z S t a n i s ł a w 1986: Stylizacja gwarowa w polskiej prozie trzydziestolecia powojennego (nurt ludowy w latach 1945–1975) [Dialect Stylization in the Polish Novels of the Thirty Years after the War], Wrocław–Warszawa–Kraków–Gdańsk–Łódź: Zakład Narodowy im. Ossolińskich.

D u n a j B o g u s ł a w 1986: Dialektologia a socjolingwistyka [Dialectology and Sociolinguistics]. – Acta Universitatis Lodziensis. Folia Linguistica 12, 15–23.

D u n a j B o g u s ł a w 2019: Badania polszczyzny krakowskiej – przeszłość i teraźniejszość [The Past and the Present of Research into Cracow Polish]. – LingVaria 14(1), 35–47, DOI: https://doi.org/10.12797/LV.14.2019.27.02.

I v i ć M i l k a 1975: Kierunki w lingwistyce [Directions in Linguistics], Wrocław–Warszawa–Kraków–Gdańsk: Zakład Narodowy im. Ossolińskich.

K a r a ś M i e c z y s ł a w 1965: Polskie dialekty Orawy 1. Fonetyka i fonologia [Polish Dialects of Orava 1. Phonetics and Phonology], Kraków: Uniwersytet Jagielloński.

K a r ł o w i c z J a n 1900–1911: Słownik gwar polskich [Dictionary of Polish Dialects] I–VI, Kraków: Nakładem Akademii Umiejętności.

K ą ś J o z e f 1994: Interferencja leksykalna słownictwa gwarowego i ogólnopolskiego (na przykładzie gwar orawskich) [Lexical Interference of Dialectal and General Polish Vocabulary (Based on the Example of Orava Dialects)], Kraków: Nakładem Uniwersytetu Jagiellońskiego.

KąśILG: Ilustrowany leksykon gwary i kultury podhalańskiej [Illustrated Lexicon of the Dialect and Culture of the Podhale Region], J. Kąś 2015–2019, v. I: A–B, Bukowina Tatrzańska – Nowy Sącz, 2015; v. II: C–Do, Bukowina Tatrzańska – Nowy Sącz, 2015; v. III: D–Gr, Bukowina Tatrzańska 2016; v. IV: Gu–Kol, Kraków, 2017; v. V: Koł–Mad, Nowy Sącz, 2017; v. VI: Mał–Nie, Nowy Sącz, 2018; v. VII: Nij–Pap, Nowy Sącz, 2018; v. VIII: Par–Pou, Nowy Sącz, 2018; v. IX: Pow–Sce, Nowy Sącz, 2019; v. X: Sch–Śró, Nowy Sącz, 2019; v. XI: Śry–Wych, Nowy Sącz, 2019; v. XII: Wyci–Ż, Nowy Sącz, 2019.

8

KaśRakILG: Ilustrowany słownik gwary i kultury spiskiej [Illustrated Dictionary of the Dialect and Culture of the Spisz Region], J. Kaś, M. Rak, v. I: A–J, Kraków: Księgarnia Akademicka, 2024.

KaśSGO: Słownik gwary orawskiej [Dictionary of the Orava Dialect], J. Kaś, Kraków: Księgarnia Akademicka, 2003.

Kresa Monika 2019: Filmowa stylizacja gwarowa na przykładzie lwowskiego bałaku w polskich filmach fabularnych (1936–2012) [Cinematic Dialect Stylization on the Example of Lviv Balak in Polish Feature Films (1936–2012)], Warszawa: Nakładem Wydziału Polonistyki Uniwersytetu Warszawskiego, Instytut Języka Polskiego Uniwersytetu Warszawskiego.

Kurek Halina 1990: Metodologia socjolingwistycznego badania fonetyki języka mówionego środowisk wiejskich (na przykładzie kilku wsi Beskidu Niskiego) [Methodology of Sociolinguistic Research on the Phonetics of Spoken Language in Rural Environments (Based on the Example of Several Villages in the Low Beskids)], Kraków: Nakładem Uniwersytetu Jagiellońskiego.

Laskowski Roman 1965: System fonologiczny gwary wsi Moszna w powiecie krapkowickim [The Phonological System of the Dialect of the Village of Moszna in the Krapkowice District]. – Zeszyty Naukowe UJ. Prace Językoznawcze, 191–210.

MAGP: Mały atlas gwar polskich [Small Atlas of Polish Dialects] 1–13, K. Nitsch, M. Karaś, Wrocław–Kraków: Polska Akademia Nauk, 1957–1970.

MAJWG: Mały atlas językowy województwa gorzowskiego [Little Language Atlas of the Gorzow Voivodeship], v. 1: ed. Z. Zagórski, A. Sieradzki, E. Grzelakowa, Poznań, 1992; v. 2: ed. Z. Zagórski, Poznań: Uniwersytet im. Adama Mickiewicza w Poznaniu, 1996.

Malinowski Lucian 1873: Beiträge zur slavischen dialectologie I. Ueber die Oppelnsche Mundart in Oberschlesien [Contributions to Slavic Dialectology I. On the Opole Dialect in Upper Silesia], Leipzig: Druck von Bär & Hermann.

Nitsch Kazimierz 1915 [1957]: Dialekty języka polskiego z 3 mapami [Polish Dialects with 3 Maps], Wrocław–Kraków: Zakład Narodowy im. Ossolińskich [first edition in: Encyklopedia Polska Akademii Umiejętności 3: Język polski i jego historia z uwzględnieniem innych języków na ziemiach polskich [Polish Encyclopedia of the Academy of Arts and Sciences 3: The Polish Language and Its History, Including Other Languages in Poland] 2, Kraków, 1915: nakładem Akademii Umiejętności, 238–343].

PAE: Polski atlas etnograficzny [Polish Ethnographic Atlas] I–VI, ed. J. Gajek, Wrocław: Polskie Towarzystwo Ludoznawcze, 1964–1981.

PeISGL: Pelcowa Halina, Słownik gwar Lubelszczyzny [Dictionary of the Dialects of the Lublin Region] I: Rolnictwo – Narzędzia rolnicze. Prace polowe. Zbiór i obróbka zbóż, 2012; II: Rolnictwo – Transport wiejski. Rośliny okopowe i paszowe. Gleby i rodzaje pól. Uprawa lnu i konopi. Zbiór siana, 2014; III: Świat zwierząt, 2015; IV: Sad i ogród warzywny. Budownictwo i przestrzeń podwórza, 2016; V: Świat roślin, 2017; VI: Pokarmy, 2019; VII: Odzież i obuwie, przędzenie lnu i tkanie płótna, 2020; VIII: Człowiek i rodzina, higiena i choroby, meble, sprzęty i prace domowe, 2020; IX: Przestrzeń wsi. Ukształtowanie powierzchni. Życie społeczne i zawodowe, 2021; X: Obrzędowość i obyczajowość ludowa, Lublin, 2022; XI: Meteorologia i astronomia, czas, kolory, Lublin, 2022; XII: Czynności – miary – uczucia – cechy i właściwości – inne. Teksty gwarowe. Indeks haseł, Lublin: Wydawnictwo Uniwersytetu Marii Curie-Skłodowskiej, 2023.

9

Rak Maciej 2021: Dialektologia wobec zmian językowych na polskiej wsi. Jak mogłoby wyglądać nowe spojrzenie? [Dialectology Towards Language Changes in the Polishvillage. How Could a New Look Like?]. – Studia Linguistica 16, 173–184.

Rak Maciej 2023: Dialektologia i socjolingwistyka – nowe ujęcie w nowych warunkach językowych Polski [Dialectology and Sociolinguistics – a New Approach to the New Linguistic Conditions of Poland]. – Język Polski 103, 3, 5–15.

Reichan Jerzy 1980: Małopolskie gwary jednonośówkowe [Lesser Poland's Mononasal Dialects] 1–2, Wrocław–Warszawa–Kraków–Gdańsk: Zakład Narodowy im. Ossolińskich.

SGiKK: Słownik gwary i kultury Kujaw [Dictionary of Dialects and Culture of the Kuyavia Region] 1, A–H, ed. Z. Sawaniewska-Mochowa, Bydgoszcz: Wydawnictwo Uniwersytetu Kazimierza Wielkiego, 2017.

SGM: Słownik gwar małopolskich [Dictionary of Małopolska Dialects], ed. J. Wronicz, v. 1: A–Ó, 2016; v. 2: P–Ż, 2017, Kraków: Instytut Języka Polskiego Polskiej Akademii Nauk.

SGOWM: Słownik gwar Ostródzkiego, Warmii i Mazur [Dictionary of Dialects of Ostróda, Warmia and Masuria], v. I–VII, ed. Z. Stamirowska (v. I–III), H. Perzowa, D. Kołodziejczykowa (v. IV–V), D. Kołodziejczykowa, K. Sobolewska (v. VI), K. Sobolewska (v. VII), Wrocław–Warszawa–Kraków–Gdańsk, 1987 (v. I), Wrocław–Warszawa–Kraków, 1991 (v. II), Warszawa–Kraków, 1993–2018 (v. III–VII): Zakład Narodowy im. Ossolińskich, Wydawnictwo Polskiej Akademii Nauk, Instytut Języka Polskiego Polskiej Akademii Nauk.

SGP PAN: Słownik gwar polskich [Dictionary of Polish Dialects], ed. M. Karaś (Źródła, v. 1), J. Reichan (v. 2–9, no. 2), S. Urbańczyk (v. 2–5), J. Okoniowa (v. 6–9, no. 2), B. Grabka (v. 7–9, no. 2), R. Kucharzyk (v. 9, no. 2–v. 10, z. 2), v. 1–3: Wrocław–Warszawa–Kraków 1977–1991, v. 4–10: Kraków, 1992–2021: Zakład Narodowy im. Ossolińskich, Instytut Języka Polskiego Polskiej Akademii Nauk.

SGŚ: Słownik gwar śląskich [Dictionary of Silesian Dialects] I–XVI, ed. B. Wyderka, Opole: Instytut Śląski, 2000–2017.

Skowronek Bogusław, Zborowska Natalia 2021: Disco polo. Analiza lingwistyczno-kulturowa [Disco Polo. Linguistic and Cultural Analysis], Kraków: Wydawnictwo Naukowe Uniwersytetu Pedagogicznego im. Komisji Edukacji Narodowej w Krakowie.

SychSGK: Sychta Bernard, Słownik gwar kaszubskich na tle kultury ludowej [Dictionary of Kashubian Dialects against the Background of Folk Culture], v. I: A–G, 1967; v. II: H–L, 1968; v. III: Ł–O, 1969; v. IV: P–Ř, 1970; v. V: S–T, 1972; v. VI: U–Ż, 1973; v. VII: Suplement, 1976, Wrocław–Warszawa–Kraków–Gdańsk: Zakład Narodowy im. Ossolińskich.

Zielińska Anna 2013: Mowa pogranicza. Studium o językach i tożsamościach w regionie lubuskim [Language of the Borderlands. A Study of Languages and Identities in the Lubusz Region], Warszawa: Slawistyczny Ośrodek Wydawniczy SOW.

10

MACIEJ RAK

POLISH DIALECTOLOGY AND THE CHALLENGES OF THE CHANGING LINGUISTIC SITUATION IN VILLAGES – NEW METHODS IN NEW CONDITIONS

Summary

Dynamic changes in the linguistic situation in Polish villages necessitate a different approach to the role of dialects in linguistic research. Until now, dialectology has exposed two factors: rurality and geographic differentiation, but it has remained independent of sociolinguistics. Today, dialectology focuses on generational, situational and gender diversity of dialects, that is, on strictly sociolinguistic factors. Dialectology in the new linguistic conditions of the Polish village has evolved into a sub-discipline of sociolinguistics, utilising sociolinguistic methods.

With that in mind, it is worthwhile to carry out extensive descriptive research across the country from scratch. Of course, this is not an easy task. In practice, it would consist in the preparation of an extensive, representative database of recordings, which – after appropriate processing – would form a corpus of Polish dialects. In this way, we would obtain reliable information on how people actually speak in Polish villages, as the research actually concerns spoken Polish. Taking into account the particular complexity of the linguistic situation in the territories that were incorporated into Poland after 1945, it is worth applying the method of describing linguistic/communicative communities, which Anna Zielińska (2013) practised in the Lubuskie region.

Major dialectological projects that will not be implemented can be replaced by others, both nationwide and regional, specific ones. The former, for example, includes the (still poorly recognised) topic of regionalisms. The second life of dialect can be seen in broadly understood cultural texts, including literature, film and ‘disco polo’ songs. A separate topic is dialect literary output, which is practised primarily by authors from Podhale, Orava and Spisz. A look at this literature from the perspective of lexical statistics makes it possible to distinguish a dialect literary style different from the colloquial and artistic styles. Dialectology should respond to social expectations, which are manifested, among other things, in the form of revitalising dialects for the activities of regional folk dance and song groups and different types of performances. Strengthening dialectology in methodological and material terms can be achieved by drawing on the discipline's historical roots. We can change the public perception of dialectology by popularising its achievements on the Internet. A suggestion outlined in this way could result, for example, in a new atlas of Polish dialects that also takes into account new, previously unknown designations.

11