SERHIY YERMOLENKO

Institutionen för allmän språkvetenskap

O.O. Potebnia-institutet för språkvetenskap

Ukrainas nationella vetenskapsakademi

Forskningsområden: semiotiska aspekter av olika diskurs- och texttyper (vardagsspråk, skönlitteratur, poesi och ordspråk), studier av inre form på olika språkliga nivåer samt studier av sambanden mellan den semiotiska strukturen hos olika typer av språkliga tecken och diskursens epistemologiska perspektiv.

TITLAR PÅ DIKTER BLYGA OCH BARFOTA: OM JAN TWARDOWSKIS VAGA SYNEKDOCHISKA BIBLIONYMER

”Titlar på blyga och barfota dikter”: om Jan Twardowskis vaga synekdokiska biblionymer

ANNOTATION

Författaren fokuserar på några titlar till dikter av den polske författaren och prästen Jan Twardowski (1915–2006), vilka han kallar synekdokiska (eftersom de upprepar en del av den text de benämner), i synnerhet de titlar som verkar vara innehållsfattiga, slumpmässigt och godtyckligt valda samt vagt, om ens alls, motiverade av diktens innehåll. Han förklarar deras särart med de semiotiska egenskaper hos motivation som utmärker dem som namn på poetiska texter, å ena sidan, och deras roll som en integrerad del av den poetiska texten, å andra sidan: när sådana textfragment lyfts ur sitt sammanhang och placeras i titelns framträdande position betecknar de inte bara texten formellt enligt principen ”pars pro toto”, utan omtolkas också och får en ny betydelse samtidigt som de tillför dikten en ytterligare innebörd. Den skenbara vagheten hos sådana titlar fungerar som ett sätt att få läsaren att söka efter den information de tillför texten. Genom sin vaghet och yttersta stilistiska anspråkslöshet uttrycker dessa titlar drag i J. Twardowskis poetik som återspeglar de kristna dygderna fattigdom och tron på det otroliga.

136

Acta Linguistica Lithuanica LXXII

Titlarna till Poems Timid and Barefoot: om Jan Twardowskis vaga synekdokiska biblionymer

NYCKELORD: Jan Twardowski, biblionym, teckenrepresentation, motivation, textstruktur.

ANNOTATION

Straipsnyje analizuojami kai kurie lenkų autoriaus kunigo Jano Tvardovskio (1915–2006) eilėraščių pavadinimai, kurie vadinami sinekdochiniais (pavadinimai pakartoja dalį jais pavadinto teksto), ypač tie, kurie atrodo neinformatyvūs, atsitiktinai pasirinkti ir neaiškiai arba iš viso nepagrindžiami eilėraščio turiniu. Paaiškinama jų kilmė, kurią, viena vertus, nulemia semiotiniai jų, kaip poetinio teksto vardų, motyvacijos požymiai, o kita vertus – jų, kaip sudedamosios poetinio teksto dalies, vaidmuo: išimti iš konteksto ir patalpinti matomoje pavadinimo vietoje, šie teksto fragmentai ne tik formaliai nurodo į tekstą, vadovaujantis pars pro toto principu, tačiau jie yra ir naujai interpretuojami, įgydami naują reikšmę ir suteikdami eilėraščiui papildomą prasmę. Tariamas tokių pavadinimų neaiškumas naudojamas kaip priemonė, skatinanti skaitytoją ieškoti informacijos, kurią jie suteikia tekstui. Dėl savo neaiškumo ir visiško stilistinio kuklumo šie pavadinimai išreiškia tokius Jano Tvardovskio poetikos bruožus, kurie atspindi krikščioniškąsias neturto dorybes ir tikėjimą nepaprastais dalykais.

VIKTIGA BEGREPP: Janas Tvardovskis, biblionym, teckenuttryck, motivation, textstruktur.

Föreliggande artikel undersöker titlarna på poetiska verk av den framstående och mycket populära polske författarprästen Jan Twardowski (1915–2006), med fokus på dem som jag kallar synekdokiska. Artikelns ämne är således aktuellt på två sätt och berör två områden inom språkvetenskaplig forskning: det ena mer specifikt, studiet av J. Twardowskis titlar som en del av hans poetiska språk och uttryckssätt, det andra mer allmänt, teorin om (litterära) egennamn. Jag närmar mig dessa titlar semiotiskt och betraktar dem som tecken vars objekt är de verk som de hänvisar till. Förhållandet mellan textens titel (även kallad biblionym, se: Подольская 1988: 42) och den återstående text som den benämner (eller själva texten) är dock ambivalent och mer komplext än i andra typer av tecken. Titeln betraktas nämligen å ena sidan som en integrerad del av textens struktur, den inledande delen, den som läsaren först möter (Kostkiewiczowa 1976: 474). Å andra sidan kan titeln också förekomma helt självständigt, exempelvis genom att representera texten i bibliografiska listor eller fotnoter. Denna dubbla karaktär i titelns förhållande till den text den hänvisar till kommer till uttryck i titelns egenskap av språklig entitet: Yu.O.Karpenko hävdade

Straipsniai / Articles

137

SERHIY YERMOLENKO

att titeln, betraktad som textens namn, är en enhet på lexikal nivå, medan den som inledande textkomponent är en mening (Карпенко 1975: 4). Han påpekade också att biblionymens dubbelhet beror på att både texten och dess namn har samma, det vill säga språkliga, uttrycksform (ibid.); därtill kan man tillägga att texttiteln, till följd av denna dubbelhet, betecknar sig själv tillsammans med själva texten.

Hur det än må vara är förhållandet mellan det litterära verket och dess rubrik ännu mer komplicerat. Hur viktig titelsättningen än är för en bok eller artikel som inte är skönlitterär, är ett sådant biblionym i sig bara en etikett eller märkning, det vill säga ett yttre attribut till den text det betecknar, en textkomponent med en nominativ och informativ (och eventuellt övertalande) funktion: att identifiera texten den hänvisar till och skilja den från andra genom att presentera den på ett effektivt och tilltalande sätt (därför kan även titlar på strikt vetenskapliga verk innehålla ett tydligt inslag av bildspråk och stilistiskt värde; jfr H.Popowska-Taborskas samling av verk och minnesbilder med titeln ”Z różnych szuflad”, Roman Jakobsons fantasifulla titlar, såsom ”Poetry of grammar and grammar of poetry”, Daniel Nettles monografi ”Vanishing Voices. The extinction of the world’s languages”, David Bellos bok ”Is that a fish in your ear? Translation and meaning of everything” och liknande). Artikeln «До питання про пареміологічний парадокс» av lingvisten och paremiologen Z.H.Kotsiuba är ett utmärkt exempel på en rubrik där alla relevanta funktioner är i balans: titeln återger objektivt verkets innehåll och introducerar därför på ett lämpligt sätt läsaren till de ämnen som behandlas, samtidigt som omnämnandet av en paradox ofelbart väcker läsarens nyfikenhet och fungerar som en extra stimulans som omedelbart fångar intresset för artikeln.

Å andra sidan är titeln på ett litterärt verk, utöver allt detta, direkt och i betydligt högre grad involverad i verkets semantiska struktur, särskilt när det gäller poesi, där titeln, med tanke på diktens (relativa) korthet och att versrader i allmänhet är kortare än prosarader, visuellt integreras i texten, som kan uppfattas med en enda blick. Denna involvering beror förmodligen på den egenskap hos konstnärliga verk (både verbala och icke-verbala) som består i deras övergripande iconicitet: i ett sådant verk är varje formellt drag meningsbärande, så att varje förändring av formen också leder till en förändring av betydelsen; se (Milewski 1969: 14–15; Єрмоленко 2006: 185–193). Därför är variationen bland titlar på litterära verk i allmänhet större än bland icke-litterära verk. I.R.Gal’perin påpekade att den litterära titeln ofta inte uttrycker sin betydelse direkt (vilket är ännu en följd av textens konstnärliga karaktär: det är välkänt att konsten inte tolererar ett rakt språk, se (Потебня 1976: 340)); dess innebörd är i stället metaforiskt eller metonymiskt ”beslöjad”. Enligt honom kan litterära titlar klassificeras efter den form av information de innehåller på följande sätt: 1) symboltitel, 2) citattitel

138

Acta Linguistica Lithuanica LXXII

Titles of Poems Timid and Barefoot: on Jan Twardowski’s Vague Synecdochical Biblionyms

titel, 3) budskapstitel, 4) anspelningstitel, 5) berättande titel (jfr kapitelrubriker i engelska romaner från 18^th-talet) (Гальперин 2007: 134). Det betyder dock inte att det inte finns litterära verk utan namn eller verk med enkla och föga informativa namn, eftersom sådana också förekommer; jfr dikter som betecknas med tre asterisker i stället för en titel, liksom diktsamlingar som (av förlaget eller författaren) helt enkelt kallas ”Poems”, till exempel N.K.Kybal’chychs första diktsamling ”Поезії” (1913) eller B.Olijnyks bok med samma namn (1986). Sedan finns det naturligtvis romaner och berättelser som fått namn efter sin huvudperson, såsom Stephen Kings Dolores Claiborne, Christie, eller Carrie. Även om man kanske inte helt instämmer med I.R.Gal’perin, som ansåg att N.D.Arutiunova hade fel när hon hävdade att L.N.Tolstojs romantitel Anna Karenina inte fyller en introducerande funktion (ibid.) – för det gör den uppenbarligen – är detta namn ändå mer än bara ett namn också för den som inte känner till romanens innehåll sedan tidigare. När det förekommer i titeln på ett konstnärligt verk antas det syfta på den unika litterära gestalten (å andra sidan kan ett sådant namn vara motiverat och därmed uttrycka en intertextuell anspelning, genom att hänvisa till en föregående text eller följa en mer allmän litterär tradition; se exempelvis L.Yu.Gornakovas avhandling om det alluderande ryska poetonymet Лиза (Горнакова 2010)), medan den efterföljande texten måste göra resten, särskilt hjälpa personnamnet att förverkliga sina potentiella semantiska drag: i Anna Karenina skapas sådana drag, enligt A.A.Fomin, genom kontrasten mellan de paronymiskt tolkade fragmenten av efternamnen – som oppositionen KVADRAT kontra CIRKEL – (Каре)нина och (Обло)нский (Фомин 2012). I en vidare mening kan man här dra en parallell till konstfotografier eller målningar med titlar som Mary, Louise och liknande, där antroponymerna används som titlar och betyder något väsentligt annat än vad de betecknar i vardagligt bruk, även om personerna på bilderna faktiskt bär dessa namn.

Men det finns också mer komplicerade litterära titlar, och även deras originalitet kan variera, eftersom, som T.Kostkiewiczowa påpekar, ”sättet att utforma titeln på det litterära verket liksom dess struktur underordnas de allmänna principerna för det aktuella verkets poetik; eftersom de är historiskt föränderliga blir de föremål för konventionalisering tillsammans med andra beståndsdelar av det litterära verket” (Kostkiewiczowa 1976: 474); detta innebär i synnerhet att valet av titel kan styras av litterära modenycker (jfr följande utdrag ur Vladimir Nabokovs memoarer ”Другие берега”: ”...и у меня была с собой целая кипа беленьких книжечек стихов со всей гаммой тогдашних заглавий, т.е. от простецкого «Ноктюрны» до изысканного «Пороша»” (Набоков 1991: 167)).

Om vi nu övergår till titlarna på J. Twardowskis dikter, är de även de av skiftande karaktär hos denne synnerligen ovanlige författare (hans biografi, skriven av journalisten Magdalena Grzebałkowska för ”Gazeta

Straipsniai / Articles

139

SERHIY YERMOLENKO

Wyborcza”, har titeln ”Ksiądz Paradoks”); några är ganska vanliga och traditionella, till exempel Matka Boża Powstańcza [1, 20]¹, O ludzkim sercu pod wielkim baldachimem [1, 86], Wiersz dydaktyczny [2, 396], Zaufalem drodze [1, 405], Posąg Dawida [1, 64], Modlitwa [1, 77; 1, 87; 1, 127; 1, 160; 1, 264; 2, 143] (förutom de sex dikterna med denna titel finns det ytterligare tre där Modlitwa förekommer tillsammans med andra ord), Ku wodzie [2, 330], Do Jezusa umęczonego organami [1, 141], Do albumu (det finns tre dikter med detta namn: [2, 21; 2, 244; 2, 387]), Do albumu po raz drugi [2, 141], Dobranocka [2, 386] och så vidare. Bland dessa finns sådana av den typ som Galperin kallade metonymiska, eftersom de återges av ett ord, en mening eller ett yttrande som också förekommer i texten och därmed representerar den; semiotiskt sett kan titlar av detta slag betecknas som indexikala (det vill säga tillhörande de indexikala tecknen enligt Ch.S.Peirces förståelse (Ермоленко 2006: 19–20), det vill säga tecken som bygger på olika slags närhet mellan dem och deras objekt) och man bör tillägga att de även är ikoniska (återigen enligt den peirceanska klassificeringen av de representerande relationerna mellan tecknet och dess objekt), eftersom den del av texten som återges i titeln liknar, eller är identisk med, motsvarande textfragment. Hädanefter kommer jag att kalla dem synekdokiska, både för korthetens skull och eftersom ett av deras väsentliga kännetecken är att de är motiverade enligt principen ”pars pro toto”. Bland J. Twardowskis titlar av denna typ finns några som är tämligen ovanliga, och det är dessa som står i fokus för denna artikel.

Den synekdokiska typen av titlar är naturligtvis i sig helt vanlig, och bland J. Twardowskis biblionymer finns det ganska många sådana vanliga och, om man så får säga, anmärkningslösa namn. Av de två dikter vars titlar innehåller ordet koniec (Koniec [1, 419] och Koniec nie-koniec [2, 398]) förekommer ordet emellertid på andra ställen i texten endast i den första (Koniec – to klamczuch w świecie nieskończonym). Båda titlarna verkar dock vanliga och förutsägbara, eftersom de två dikterna faktiskt handlar om slutet; rubrikerna uttrycker alltså dikternas tema och sammanfattar följaktligen deras innehåll.

Och ändå finns det i J. Twardowskis poesi också biblionymer som tematiskt verkar nästan sakna samband med texten de betecknar och vara inadekvata, eftersom de ger intryck av att vara slumpmässigt eller godtyckligt valda, utan att motiveras eller bestämmas av texten och därför vara illa lämpade, eller inte alls lämpade, att representera den dikt de syftar på. Det enda de har gemensamt med den senare är ett ord eller en fras som förekommer i den. Oavsett deras sammansättning är deras huvudsakliga

¹ The examples are drawn from his verse collection: Twardowski Jan. Miłosc milosci szuka. Wiersze 1937–1998. Warszawa: PIW / Poznan: Ksiegarnia Swietego Wojciecha, 1999. V. 1–2.

140

Acta Linguistica Lithuanica LXXII

Titles of Poems Timid and Barefoot: on Jan Twardowski’s Vague Synecdochical Biblionyms

en gemensam egenskap är att det finns ett tämligen löst eller rentav (skenbart) icke-existerande betydelsemässigt samband med den dikt de benämner.

Sådana biblionymer är inte heller okända i litteraturen, och skälen till deras val kan vara olika. Ta till exempel rubriken på W. Somerset Maughams novell The book-bag, som inte omedelbart anknyter till novellens ämne: en kärleksrelation mellan en bror och en syster, återberättad av en annan engelsman för berättaren, som reser i Malaya. Även om relationens karaktär otvetydigt kan utläsas av det som sägs, uttrycks den aldrig direkt, vare sig i författarens berättelse eller i den inbäddade berättelsen. Kanske är det detta tema, som på den tiden var ”för känsligt att ta i”, som förklarar varför novellen fått en något missvisande titel med en ganska långsökt motivering (novellen börjar med att berättaren berättar om sin läslust, som får honom att ta med sig en väldig bokväska när han reser; hans malajiske värd, en brittisk resident, lånar Byronbiografin av honom, och vissa detaljer i den får honom att berätta sin egen historia om kärleken mellan en syster och en bror).

Den (skenbara) bristen på motivation hos J. Twardowskis poetiska biblionymer tycks dock vara av ett helt annat slag och inte ha något att göra med tabubelagda ämnen (J. Twardowski, som religiös poet, undvek faktiskt aldrig svåra och kontroversiella frågor om tro och religion och försökte aldrig bevisa det som inte kan bevisas). Betrakta till exempel en av J. Twardowskis mest populära dikter, Kiedy mówisz [2, 68]. Den korta texten är tillägnad Aleksandra Iwanowska, hans mångåriga assistent och litterära sekreterare, och är en imperativ yttring i andra person, uppenbart riktad till adressaten som svar på hennes brev, fyllt av klagomål över olyckor och motgångar. Diktens två slutrader sammanfattar budskapets kärna: a od zwykłych rzeczy naucz się spokoju / i zapomnij że jesteś gdy mówisz ze kochasz. Den fras som motsvarar titeln återfinns i den andra av dessa rader, med den skillnaden att frasen i texten inleds med det relativa pronominaladverbet gdy, medan gdy i titeln ersätts, kanske av eufoniska skäl, med dess variant kiedy. Tagen för sig tycks frasen dock inte på något betydelsefullt sätt anknyta till diktens huvudidé, sådan den uttrycks i dessa rader eller, för den delen, i hela texten; snarare handlar den om något annat. I en dialogkontext (som ett brevväxlande) tycks textfragmentet gdy mówisz ze kochasz syfta på något som adressaten tidigare sagt, med ett särskilt eftertryck på det påstådda, det vill säga ännu inte (fullständigt) bevisade, innehållet i det återgivna/citerade uttalandet. I själva verket är det dock ett idiomatiskt uttryck med ungefär samma betydelse som gdy kochasz, men det framhäver sanningshalten i detta påstående (gdy naprawdę mówisz ze kochasz ”om du verkligen menar vad du säger” = gdy naprawdę kochasz ”om du verkligen älskar”): att avsändaren framställer något som återgivet av adressaten själv (gdy mówisz ze kochasz).

Straipsniai / Articles

141

SERHIY YERMOLENKO

fungerar som ett medel för att uttrycka eftertryck, uppenbarligen grundat på följande resonemang: ”När något sägs vara sant måste det vara sant”, med det underförstådda antagandet att det att säga något är liktydigt med att tala sanning. Med andra ord bygger uttrycket på en språksyn som inte är olik Grices princip, i synnerhet kvalitetsmaximen, som avser sanningshalten i det som sägs (Грайс 1985: 222–223). Att lyfta frasen gdy mówisz ur sitt sammanhang och använda den som diktens titel tycks därför framhäva ett ytterligare tema: individens ansvar att uttala sig sanningsenligt, särskilt när man hävdar något väsentligt om sig själv (såsom att man besitter en kristen dygd).

En sådan titel förändrar alltså den poetiska yttringens fokus: den avviker från huvudtemat och betonar någon annan aspekt av diktens innehåll, eller tillför till och med en ny aspekt. I dikten Lura [2, 344], som består av endast fyra rader, förekommer till exempel detta ord, som betecknar en vattnig dryck eller maträtt, i diktens första hälft, där en kyrkogård om hösten skildras: Listopad cmentarz pusty / deszcz zimna lura. Denna skildring utgör bakgrund till följande yttrande (som fälls av en ospecificerad person): - to straszne – ktoś mówi / przestać kochać zmarłego dlatego że umarł. Ändå är det som titeln framhäver ett drag i denna bakgrund: ett kallt höstregn. Detta drag, lagt ovanpå det efterföljande yttrandet, kan emellertid tolkas som en metafor för ett slags svag och därmed otillräcklig kärlek, som upphör när den älskade dör; det gemensamma draget hos kärleken och en vattnig dryck är deras svaghet (jfr särskilt definitionen av lura: ”svag, föga mustig dryck” (Dubisz 2004), å ena sidan, och å andra sidan attributet silny, som beskriver kärlek i ordets egentliga mening, såsom i definitionen av miłość: ”ett starkt känslomässigt band som förenar människor som står varandra nära” (ibid.)).

I dikten Na pół [2, 176] förekommer adverbialfrasen, som betyder ”hälften” och används som biblionym, senare i texten där den modifierar participet przedarte, och det senare är en beståndsdel i en nominalfras utan huvudord, bestående av flera bestämningar (Niedokończone / przerwane / przedarte na pół / niekochane / nic już nie warte) som delar den semantiska egenskapen ”otillräcklig”. Av dessa bestämningar att döma kan man dra slutsatsen att betydelsen hos det utelämnade huvudordet bör tolkas som ”ditt liv”: verbet i andra personens imperativ, nie wybrzydzaj, som följer omedelbart efter dem, visar att hela texten är en apostrofisk utsaga riktad till den icke namngivna personen, möjligen till det lyriska subjektet självt (det vill säga talaren så som denne framställs i konsttextens inre värld), som förmodligen beklagar sitt livs otillräcklighet. Men om vi tar hänsyn till diktens allmänna idé (något i stil med ”otillräcklighet är ett allmänmänskligt villkor”), kommer det som adverbialfrasen använd som titel preciserar att förstås som människans lott. I diktens allmänna kontext betecknar därför titeln Na

142

Acta Linguistica Lithuanica LXXII

Titles of Poems Timid and Barefoot: on Jan Twardowski’s Vague Synecdochical Biblionyms

pól antyder att människans natur också i grunden är splittrad, inte helhetlig, och därför motsägelsefull, bestående av två delar, en god och en ond. Titeln är alltså också indexikal, både formellt och semantiskt, och tillför diktens budskap en viktig generalisering och en djupare filosofisk innebörd.

I en annan dikt av J. Twardowski, som också behandlar den existentiella aspekten av människans villkor och har titeln Na okrągło, ingår denna adverbiala fras också i dikttexten. Frasen är polysemisk; dess primära betydelse är ”runt” och den sekundära ”oavbrutet, oupphörligen”. Eftersom denna mycket korta dikt handlar om ensamhet och främlingskap, och na okrągło i texten preciserar huvudsubstantivet jęk (Samotność pośród ludzi / podrapana droga / telefon jak ryba śnięta / skrzynka na listy dla serca pułapka /...jęk na okrągło / samotność bez Boga), är det uppenbart att frasen används i sin sekundära betydelse. Men eftersom den har placerats på den framträdande platsen som diktens titel tycks den tillföra ytterligare en innebörd, vars grund är frasens bokstavliga betydelse, som förmedlar bilden av något runt eller cirkelformat. Dessutom talar författaren i första raden om ensamhet bland människor (Samotność pośród ludzi) och i den sista om ensamhet utan Gud (samotność bez Boga); denna ”ensamhet”, som på ett betydelsefullt sätt nämns två gånger, i början och i slutet av dikten, för också med sig bilden av cirkularitet, av en sluten cirkel, som är en välkänd symbol för en hopplös situation som förblir densamma trots alla ansträngningar; jfr det polska idiomet med motsvarande inre form koło (kółko) się zamyka ”vissa situationer och faktorer betingar varandra och omöjliggör därmed en lösning på problemet; trots många vidtagna åtgärder är situationen densamma som i början” (ibid.)². Så bedömer poeten denna sorts ensamhet: som ändlös och desperat. Dessutom bör det noteras att cirkularitet betraktas som ett kännetecken för en hednisk (eller mytisk) tidsmodell (Мелетинский 1992: 252–253)³, till skillnad från den linjära och riktade (och även hoppfulla) tidsbild som kristendomen omfattar (Леон-Дюфур et al. 1998: 927).

I en annan dikt av J. Twardowski, Na słomce, motsvarar titeln den prepositionsfras som förekommer på en annan framträdande plats, nämligen allra sist i den sista raden och därmed i textens sista mening: Matka Boska mnie trzyma / jak niezdarną bańkę na słomce. I början föreställer sig det lyriska jaget sin död vid altaret (Przygasnę przy ołtarzu iskierka po iskierce / zostaną tylko buty jak przydeptane serce), och den sista raden i denna korta dikt uttrycker, genom liknelsen med en såpbubbla, hjärtats farligt bräckliga

² Ibid.

³ Элиаде Мирча. Миф о вечном возвращении. Архетипы и повторяемость, пер. с франц. Спб.: Алетея, 1998, 249 с.; Мелетинский Е.М. Время мифическое. – Мифы народов мира. Энциклопедия 1, гл. ред. С.А.Токарев. Москва: Сов. энциклопедия, 1992, С. 252–253.

Straipsniai / Articles

143

SERHIY YERMOLENKO

tillstånd (under de första åren av sitt prästämbete led J. Twardowski av ett oklart men allvarligt hälsoproblem som aldrig diagnostiserades (Grzebalkowska 2011: 133)). Det kan noteras att frasen na słomce, som i texten används som en del av liknelsen jak niezdarną bańkę na słomce, syntaktiskt sett är ett platsadverbial inuti ett jämförelseadverbial; frasen hör alltså till den sista meningens syntaktiska och semantiska periferi. Med andra ord återger poeten, när han jämför sig själv med en bubbla som Jungfru Maria håller på ett sugrör, i diktens titel endast en perifer (men förmodligen betydelsefull) egenskap hos denna bild. Därigenom utelämnar han en direkt hänvisning inte bara till sig själv utan också till det föremål han jämför sig med (en bubbla), och anger endast var bubblan finns (dvs. på ett sugrör). Detta gör titeln dubbelt indexikal, eftersom den är en del av hela dikttexten såväl som ett fragment av den som uttrycker en sammansatt bild (ett sugrör i stället för en bubbla på ett sugrör i stället för det lyriska jaget). Trots att diktens tema är poetens tillstånd döljer titeln honom genom att placera honom, så att säga, bakom sugröret. Det kan tilläggas att ett sugrör, dvs. ett torkat sädesstrå, är lätt, bräckligt, snabbt förtärt av eld och lätt drivet av vinden, vilket gör det till en perfekt metaforisk bild för något eller någon som är lika bräcklig, sårbar och förgänglig. Titeln döljer således det lyriska jaget och framhäver det samtidigt.

Samma indirekta och, så att säga, partiella benämning av entiteten i den textinterna världen exemplifieras av biblionymen Gorętsza od spojrzenia [1, 99]. I den dikt som den syftar på finns en uppräkning av det lyriska jagets önskningar, både negativa och positiva, uttryckta genom infinitivfraser. Först berättar jaget vad det inte vill vara (Żeby nie byc taką czcigodną osobą / ktorej podają parasol / ktorą do Rzymu wysyłają...), därefter vad det vill vara (Ale byc chlebem / ktory krają / żywicą którą z sosny na kadzidło skrobią / czymś z czego robią radio / żeby choremu przy termometrze śpiewało /... żółtym dla dzieci balonem). Övergången från det förra till det senare, som grammatiskt markeras genom skiftet från negation till affirmation, signaleras också av det dubbla radavståndet. Den sista av de positiva önskningarna är att alltid vara en hostia (dvs. ett nattvardsbröd): // a zawsze hostią małą / gorętszą od spojrzenia / co się zmienia w ofierze. Denna önskans betydelse betonas återigen av det dubbla radavstånd som skiljer det diktfragment som innehåller den (och som också är diktens sista fragment) från det föregående. Det är alltså hostian som jämförelsebisatsen i diktens titel beskriver. Detta görs dock indirekt: hostian nämns inte, utan dess egenskap (”hetare än blicken”) anges i stället. Följden blir att fokus förskjuts från författarens önskningar till hostian, som framställs genom sin egenskap snarare än direkt. Förskjutningen blir ännu tydligare genom ändringen av kasusformen: i titeln står adjektivet gorętsza i nominativ

144

Acta Linguistica Lithuanica LXXII

Titles of Poems Timid and Barefoot: on Jan Twardowski’s Vague Synecdochical Biblionyms

i stället för instrumentalis. Detta fokus på hostian överensstämmer med vad som sägs om den i diktens sista rad (co się zmienia w ofierze), som uttrycker författarens underliggande önskan om osjälviskhet, självförnekelse och självuppoffring för Guds skull, jfr: Tunc Iesus dixit discipulis suis si quis vult post me venire abneget semet ipsum et tollat crucem suam et sequatur me (Matth. 16, 24). Jämförelsen mellan hostian och blicken med avseende på temperatur och, metonymiskt såväl som metaforiskt, känslans intensitet (Апресян 1995: 2, 460; Черниш 2003: 129–151, 392) antyder förmodligen att gemenskapen med den osynlige Guden genom offer är närmare, viktigare och djupare än gemenskapen med andra människor genom ögonkontakt.

Det finns dock också fall i J. Twardowskis biblionymikon som är betydligt mindre entydiga. I dikten med titeln Kochanowskiego przekład psalmow räknar författaren exempelvis upp materiella och andliga föremål som han hade ägt under sina tidiga år och som han ber Herren att återge honom, så att han sedan kan ta dem med sig i graven. Bland dessa finns...herbaty gorzkiej łyk w manierce /i umarłego ojca list, / sweter od siostry, matki serce Kochanowskiego przekład psalmów / spalony z Wilczą w czas powstania i wszystko czego życzę innym – a sam niestety nie dostanę och så vidare [1, 46]. Även om Jan Kochanowskis översättning av Psaltaren, som betraktas som ett mästerverk i den polska litteraturen och ett monument över det polska litteraturspråket, bara är ett av föremålen på denna lista, nämns den betydelsefullt nog två gånger i dikten, både i texten och i titeln. I själva dikten upprepas kollokationen Kochanowskiego przekład psalmow på den första raden i den andra strofen, där den intar en tämligen framträdande position i textstrukturen. Ändå framgår det inte av texten vad det är som gör boken så speciell för det lyriska jaget. Å andra sidan kan man anta att författaren betonade bokens värde i jämförelse med sina övriga önskningar just genom att nämna den i titeln.

Det finns också andra dikter där motivet till valet av den del som används som titel verkligen förefaller oklart, eller snarare där något sådant motiv tycks saknas helt. I dikten Z pliszka siwa [2, 186] återfinns exempelvis den motsvarande prepositionsfrasen med ett objekt som betecknar fågeln sädesärla (Motacilla alba L.) i ett avsnitt som räknar upp sådant man minns efter någons död: jak pachniał orzech suszona lawenda / jak wujek kochał ciotkę w pamiętniku / bawił dowcip o kuchni z widokiem na cmentarz / spotkanie we dwoje nad wodą zieloną / z pliszką siwą co pogląda na wysokich nóżkach / nad Narwią zwą ją starą panną młodą. Denna lista ingår i författarens reflektioner över döden och dess avgörande roll i att bevara allt som fyller livet med kärlek och är lika flyktigt och förgängligt (liksom trivialt och vardagligt) som livet och kärleken själva. Sädesärlans plats bland dessa minnen är dock tydligt perifer; fågeln är bara sällskap vid och, så att säga, vittne till en träff på floden Narews strand. Men med hänsyn till den ovan nämnda kontexten och J. Twardowskis välkända franciskanska biofili (Czernysz, Jermolenko 2000: 12), hans kärlek till djur och växter samt hans livslånga intresse för zoologi och botanik, och om man dessutom antar att han hade en personlig erfarenhet knuten, om än löst, till sädesärlor eller någon särskild sädesärla som höll till vid Narews stränder, så är det just omnämnandet av sädesärlan i titeln som ger ornitonymen en generaliserad innebörd och gör denna älskvärt lilla fågel till en symbol för allt som döden gör odödligt.

Straipsniai / Articles

145

SERHIY YERMOLENKO

var vittne till en träff på floden Narews strand. Men med hänsyn till den ovan nämnda kontexten och J. Twardowskis välkända franciskanska biofili (Czernysz, Jermolenko 2000: 12), hans kärlek till djur och växter samt hans livslånga intresse för zoologi och botanik, och om man dessutom antar att han hade en personlig erfarenhet knuten, om än löst, till sädesärlor eller någon särskild sädesärla som höll till vid Narews stränder, så är det just omnämnandet av sädesärlan i titeln som ger ornitonymen en generaliserad innebörd och gör denna älskvärt lilla fågel till en symbol för allt som döden gör odödligt.

Således får ett fragment i en dikt, genom att göras till diktens titel, en betydelsefull framträdande plats i diktens helhet, hur obetydlig och slumpmässigt vald titeln av detta slag än kan tyckas vara. Det är just genom sin skenbara brist på betydelse som fragmentet signalerar att det rymmer en djupare mening.

På ett eller annat sätt kan det specifika budskap som en titel av detta slag förmedlar vara långt ifrån uppenbart och snarare framstå som en fråga än ett påstående. Dikten W grudniu [2, 187] skildrar exempelvis årstidshändelser som inträffar under olika månader: W marcu przylatują zięby… / w maju mignie wilga jak w niebieskim fartuszku dziewczynka / w październiku czernieją szpaki / w grudniu kocha / podaje nam ręce / na śmierć grzecznie ubrana choinka. Varför är det då just december som nämns i titeln? Kanske främst på grund av julen, den viktigaste högtiden i den romersk-katolska liturgiska kalendern, som firas i december och förknippas med julgranen: när julgranen beskrivs som kärleksfull, som sträcker sig mot människor och offras för dem, liknar den tydligt Jesus. Denna likhet stärks ytterligare av associationer mellan korset och trädet, eftersom det grekiska ξύλον ”trä” betecknar det kors som Jesus Kristus dog på i Nya testamentet som en kontextuell synonym till σταυρός (Apg 5, 30; 10, 39; 13, 29; Galaterbrevet 3, 13; 1 Petrusbrevet 2, 24; se även (Дворецкий 1958: 2, 1147)). Men hur är det med de andra månaderna? J. Twardowski nämner fyra av dem: två vårmånader (mars och maj), en höstmånad (oktober) och en vintermånad (december), men ingen sommarmånad. Under alla dessa månader utom december bevittnar man händelser i vilda fåglars liv, så att fåglarna (bofinken, oriolen och staren) ställs mot granen. Vad denna motsättning mellan ”fåglar och träd” innebär är inte omedelbart uppenbart, åtminstone inte för mig, och frågan är öppen för diskussion. Kanske var det trots allt just en diskussion som får en att begrunda dikten och dess titel som författaren ville väcka.

De tidigare diskuterade poetiska biblionymerna hos J. Twardowski, eller deras komponenter, hade appellativa motsvarigheter i sådana lexikala klasser som substantiv, adjektiv och adverb. I J. Twardowskis biblionymikon finns det dock också synekdokiska titlar som bildas genom användning av enheter från andra lexikala klasser. Dessa titlar

146

Acta Linguistica Lithuanica LXXII

Titles of Poems Timid and Barefoot: on Jan Twardowski’s Vague Synecdochical Biblionyms

ger också intrycket av att vara ett slumpmässigt och godtyckligt val, och detta intryck kvarstår även vid närmare granskning. Några av dem har bildats genom användning av verbet, jfr. Ryczał [2, 53] eller Spojrzał [1, 190], där ryczał och spojrzał också är de ord som respektive dikt inleds med. Den första titeln är tämligen tydligt motiverad: dikten skildrar en ospecificerad persons reaktion på kärlekens förlust, följd av det lyriska subjektets uppmaning (Ryczał na cztery strony że miłość odeszła... głuptasie nie wybrydzaj / wystarczy że przyszła). Samtidigt är det ganska ovanligt, både grammatiskt och stilistiskt, att bilda en biblionym av en finit verbform i preteritum utan att den åtföljs av några andra ord, som om författaren, på jakt efter en (synekdokisk) titel men utan att vara särskilt upptagen av uppgiften, helt enkelt använde ordet enbart för att det råkade vara det första han stötte på i texten.

Den andra titeln upprepar diktens första ord, som också utgör dess första rad. Dessutom är det ett av de fyra verbala predikaten i texten och hänvisar tydligt till samma utelämnade subjekt, som bör tolkas som Jezus, vilket raden stanął w kącie załamał odjęte z krzyża ręce särskilt tydligt visar. Dikten handlar om Jesus Kristus, som när han betraktar kyrkans rikt dekorerade interiör tänker att allt detta kanske inte är för Honom (i pomyślał / chyba to wszystko nie dla mnie). Titeln återger alltså en perifer del av diktens tema (så som det förstås inom ramen för funktionell satsanalys): en kyrka sedd av Kristus, vilken sedan ställs mot diktens rem, Kristi omdöme. Ändå kan det finnas mer i detta än en perifer motivering och en ogrammatisk bildning. En annan tolkning av titeln förefaller möjlig: den kan knyta Jesu blick i en kyrka till det välkända kristna begreppet och motivet Guds allseende öga (eller försynens öga), som är känt både i Polen och på andra håll och vanligen avbildas som ett öga omgivet av en gloria och inneslutet i en triangel (Oko opatrzności 2014). I så fall skulle titeln antyda ungefär ”Gud vakar och ser allt” och därmed påminna läsaren om att försöka se allt, också kyrkliga angelägenheter, så som Han ser det.

Dikten Sześć listków, vars titel innehåller ett räkneord, handlar om en man i så djup självmordsförtvivlan att allt ter sig svart för honom. Men hans bild av verkligheten är inte sann, vilket bevisas av örten przyłaszczka “hepatica”, som kommer till honom och visar sina sex blå kronblad alldeles under näsan på honom. Diktens innehåll bygger alltså på färgsymbolik, där kontrasten mellan svart och blått uttrycker motsättningen mellan förtvivlan och hopp. Eftersom blåsippan framställs som bärare av hoppets blå färg hade det varit naturligt om biblionymen, som nämner dess kronblad, också hade nämnt deras färg i stället för deras antal. Men titeln framhäver det motsatta: antalet snarare än färgen. Förmodligen var antalet blåsippans kronblad i sig lika viktigt för författaren.

Straipsniai / Articles

147

SERHIY YERMOLENKO

jämförelsevis lika viktigt, jfr. i detta avseende hans dikt Pisze (Piszę to co widzę niczego nie zmysłam...[2, 188]), där han bland annat påpekar att prästkragen ibland har nittioåtta kronblad, liksom andra fakta om växter och djur. Dessutom är det möjligt att även detta antal kronblad hos blåsippan, enligt poeten, symboliserar hopp – annars, varför skulle han särskilt nämna det i titeln på en dikt som handlar om förtvivlan och hopp?

Några av J. Twardowskis biblionymer härrör från pronomen av olika slag. Bland titlar som bildats med personliga pronomen som syftar på Jesus Kristus är exempelvis Ty (senare ändrad till Kaznodzieja [1, 158]) synekdokisk; pronomenet återkommer sedan allra först i den första raden (Ty co nie zbawiasz dusz prośniętych słowami). Detsamma gäller Z Tobą [1, 136], medan pronomenet endast förekommer i titeln i On [2, 102] och Porzucili wszystko i poszli za nim [2, 373].

Det finns också pronominella titlar av andra slag, exempelvis två biblionymer som innehåller det relativa pronomenet który utan utsatt korrelat: Który [1, 214] och Ktory stwarzasz jagody [1, 331]. I den senare dikten upprepas satsen som ligger till grund för titeln i den första raden efter pronomenet Ty, medan korrelatet i den förra förblir outtalat (Który stworzyłeś / pasikonika jak szmaragd z oczami na przednich nogach...). I båda fallen är det Herren som poeten tilltalar i sin meditation eller vädjan, och i båda dikternas texter inleder który en attributiv bisats där några av Herrens skapelser (levande varelser, djur såväl som växter, och även vissa andliga väsen) räknas upp tillsammans med några av sina utmärkande drag.

I alla dessa titlar med pronomen som syftar på Gud, direkt eller anaforiskt, tycks denna mycket sparsamma indexikala representation (som anger snarare än namnger) följa det tredje av de tio budorden: ”non adsumes nomen Domini Dei tui in vanum nec enim habebit insontem Dominus eum qui adsumps erit nomen Domini Dei sui frustra” [Exodus, 20, 7; Deuteronium 5, 11; cf. aslo Proverbia 30, 9]. Samtidigt överensstämmer detta anspråkslösa och till och med torftiga sätt att hänvisa till Gud, genom att helt enkelt peka ut Honom i stället för att kalla Honom vid klingande namn, med J. Twardowskis återkommande önskan om en kościół utan någon utsmyckning, jfr. exempelvis den redan nämnda dikten ”Spójrzał” eller följande rader ur dikten ”Jak długo” [1, 200]: pokaż się choć na chwilę w kościele – rozebranym do naga ze świecidełek / jak święci co nie mają nic do ukrywania... Uttrycket rozebranym do naga ze świecidełek är betydelsefullt nog syntaktiskt tvetydigt, eftersom det kan tolkas som en bestämning antingen till kościele eller till den underförstådda mottagaren av författarens vädjan, det vill säga Kristus; författaren önskar att båda ska vara befriade från utsmyckningar som de inte behöver.

Och detta motsvarar också J. Twardowskis benägenhet att ge sina egna verk lika torftiga, odekorerade namn, en benägenhet som särskilt kommer till uttryck i hans

148

Acta Linguistica Lithuanica LXXII

Titles of Poems Timid and Barefoot: on Jan Twardowski’s Vague Synecdochical Biblionyms

Titlar som bildats genom att använda andra typer av pronomen liksom andra klasser av funktionsord, eller formord (såsom konjunktioner och partiklar), är tämligen talrika, jfr: A jednak [1, 357], Chociaż [2, 161], Choćby [1, 298], Choćbyś [2, 205], Co potem [2. 126], Czemu [2, 77], Dlaczego [1, 372; 2, 128], Dlatego [1, 231], Gdyby [1, 401], Ile [2, 73], Jakże [1, 442], Jeszcze [1, 351], Jeszcze nie [1, 164], Jeśli [1, 385], Już [2, 130], Kiedy [1, 234; 2, 110], Którędy [1, 215], Który [1, 214], Może [1, 261], Nie [1, 167], Nie tak nie tak [1, 305]. Nie tylko [2, 23], Ta sama [1, 448], Tak [2, 372]. Ten sam [2, 123; 2, 158], Teraz [1, 409], To [2, 192], To samo [1, 289], Tylko [1, 417; 2, 33; 2, 206; 2, 318], Wszystkiego [1, 318; 2, 223]. Vissa av dem är synekdokiska och förekommer på andra ställen i dikten, medan andra inte gör det. I båda fallen tycks dock skälet till att de valts som titlar åtminstone delvis hänga samman med den ”fattigdom” som utmärker deras semantiska innehåll i språksystemet, det vill säga utanför den specifika användningskontexten — något som understryks av att de står ensamma i titeln.

Men detsamma gäller, mutatis mutandis, J. Twardowskis poetik i allmänhet. I dikten ”Królewna ze Skępego” beskrev han sina dikter på följande sätt, när han talade till Jungfru Maria av Skępe (den helgedom han särskilt höll av): …wiersze nieśmiale i bose / takie co nie idą jak krytyk za modą / …takie co nie świecą jak szyja ozdobna / za które nie płacą dolarami Nobla [2, 166] (och för att betona sin amatörmässighet som författare kallade han sig hellre präst som skriver poesi än poet). Hans poetik följer alltså ett av de tre kristna evangeliska råden, fattigdomens, liksom Senecas sentens Res sacra miser (som finns på frontonen till den tidigare byggnaden för Warszawas välgörenhetssällskap, där ärkestiftets välgörenhetscenter ”Caritas” nu är inrymt). Därutöver finns en annan kristen tradition (med vissa påfallande paralleller inom zenfilosofin), som många av J. Twardowskis titlar tycks följa och som den välkända parafrasen av Tertullianus yttrande (från hans ”Carne Christi”) kärnfullt uttrycker: ”Credo quia absurdum” (Credo quia absurdum 2014). I dikten med den synekdokiska och så knapphändiga titeln ”Jesteś” skrev J. Twardowski: bo gdzie sensu już nie ma to sens się zaczyna [2, 78]. Det förklarar varför J. Twardowskis biblionymikon rymmer titlar som tycks trotsa logiska förklaringar och samtidigt utmanar läsaren att upptäcka det budskap de förmodligen döljer, i enlighet med den grundläggande principen i författarens poetik: eftersom Gud talar ett språk som är ologiskt ur den mänskliga logikens synvinkel kan vi tala om Honom endast genom paradoxen (Czernysz, Jermolenko 2000, 12). Tillämpad på J. Twardowskis biblionymer kan denna princip formuleras så här: ”Nomino quia absurdum”; deras absurditet är ett tecken på en djupare mening som de förmedlar.

Straipsniai / Articles

149

SERHIY YERMOLENKO

LITTERATUR

Апресян Юрий 1995: Избранные труды. II. Интегральное описание языка и системная лексикография. Москва: Языки русской культуры.

Гальперин Илья 2007: Текст как объект лингвистического исследования. Москва: КомКнига.

Горнакова Лариса 2010: Аллюзивный русский поэтоним Лиза. Дисс. на соиск. уч. ст. канд.филол. наук. Иваново.

Грайс Герберт 1985: Логика и речевое общение. – Новое в зарубежной лингвистике. В. XVI. Лингвистическая прагматика. Москва: Прогресс, 217–237.

Дворецкий Иосиф 1958: Древнегреческо-русский словарь. Москва: Гос. изд. иностр. и нац. слов.

Єрмоленко Сергій 2006: Мовне моделювання дійсності і знакова структура мовних одиниць. Київ: Вид. Дім Дм. Бураго.

Карпенко Юрій 1975: Назва твору як об’єкт ономастики (переважно на матеріалі творчості Миколи Бажана). – Повідомлення Української ономастичної комісії, 13, 5–10.

Леон-Дюфур Ксавье et al. 1998: Словарь библейского богословия. Киев, Москва: Кайрос.

Мелетинский Елеазар 1992: Время мифическое. – Мифы народов мира. Энциклопедия. Москва: Советская энциклопедия.

Набоков Владимир 1991: Другие берега. Ленинград: Политехника.

Подольская Наталья 1988: Словарь русской ономастической терминологии. Москва: Наука.

Потебня Александр 1976: Эстетика и поэтика. Москва: Искусство.

Фомин Анатолий 20126: Квадратура круга семьи Карениных: om den associativa potentialen hos två efternamn på huvudpersonen i L. N. Tolstojs roman. – Вопросы ономастики 2(13), 63–82.

Черниш Тетяна 2003: Слов’янська лексика в історико-етимологічному висвітленні. Київ: без видав.

Элиаде Мирча 1998: Миф о вечном возвращении. Архетипы и повторяемость. Санкт-Петербург: Алетейя.

150

Acta Linguistica Lithuanica LXXII

Titles of Poems Timid and Barefoot: on Jan Twardowski’s Vague Synecdochical Biblionyms

Czernysz Tatiana, Jermolenko Sergiusz 2000: O księdzu który pisze wierszy. – Twardowski Jan. Trzeba iść dalej, czyli spacer biedronki. / Wybór, tłum. na jęz. ukr., wstęp i przypisy Tatiana Czernysz i Sergiusz Jermolenko. – Kraków, Kijów: Kajros, 9–13.

Dubisz Stanisław 2004: Uniwersalny słownik języka polskiego. Versia 1.0. Warszawa: PWN.

Grzebałkowska Magdalena 2011: Ksiądz Paradoks. Biografia Jana Twardowskiego. Kraków: Znak.

Kostkiewiczowa Tereza 1976: Tytuł. – Głowiński M., Kostkiewiczowa T., Okopień-Sławińska A., Sławiński J. Słownik terminów literackich. Wrocław etc: Ossolineum, 474.

Milewski Tadeusz 1969: Teoria znaku. – Milewski T., Z zagadnień językoznawstwa ogólnego i historycznego. Warszawa: PWN, 7–26.

Twardowski Jan 1999: Miłość miłości szuka. Wiersze 1937–1998. Warszawa: PIW; Poznań: Księgarnia Św. Wojciecha.

Credo quia absurdum 2014: http://en.wikipedia.org/wiki/Credo_quia_absurdum [visited 07.08.2014].

Oko opatrzności 2014: http://pl.wikipedia.org/wiki/Oko_opatrzności [visited 07.08.2014].

TITLARNA TILL ”DIKTER BLYGT OCH BARFOTA”: OM JAN TVARDOVSKIS OTYDLIGA SYNEKDOKISKA BIBLIONYMER

SAMMANFATTNING

När artikelns författare analyserar prästen Jan Tvardovskis dikttitlar ur motivationssynpunkt riktar han främst uppmärksamheten mot de titlar som återger en till synes obetydlig del av dikttexten. Studien visar emellertid att sådana titlar är

Straipsniai / Articles

151

SERHIY YERMOLENKO

en mer integrerad del av textens semantiska struktur än ett yttre tecken; deras särpräglade stilistik återspeglar vissa kristna dygder.

Inlämnad den 28 februari 2015.

SERHIY YERMOLENKO

Ukraine / Україна, 08292, Київська область, місто Буча, вул. Садова, №70/1

Ukraine / Україна, 01001 Київ, вул. Грушевського, №4, Інститут мовознавства ім. О.О.Потебні НАН України [email protected]

152

Acta Linguistica Lithuanica LXXII