BIRUTĖ TRIŠKAITĖ

Institutet för litauiska språket

ORCID-id: https://orcid.org/0000-0003-2286-4080

Forskningsområden: den skriftliga kulturen i Preussiska Litauen under 1500–1700-talen, den tvåspråkiga litauiska lexikografins historia.

DOI: doi.org/10.35321/all83-03

KRISTUPAS ERNSTAS TYDKĖS ANSÖKAN AV DEN 12 DECEMBER 1747: NYA FAKTA OM SEMINARIET I LITAUISKA VID UNIVERSITETET I HALLE

Christoph Ernst Tiedtkes ansökan av den 12 december 1747: Nya fakta om seminariet i litauiska vid universitetet i Halle

ABSTRAKT

Artikeln analyserar och publicerar ett dokument som hittades i Preussiska kulturarvets hemliga statsarkiv (ty. Geheimes Staatsarchiv Preußischer Kulturbesitz) i Berlin och som avslöjar nya fakta om seminariet i litauiska, grundat vid universitetet i Halle 1727. Det är en ansökan av Christoph Ernst Tiedtke (1722–efter 1772), alumn vid universitetets teologiska fakultet, styvson till Peter Gottlieb Mielcke (1695–1753) och halvbror till Christian Gottlieb Mielcke (1733–1807), skriven den 12 december 1747 och adresserad till det hemliga rådet (ty. Geheimer Rat) i Berlin. För historien om seminariet i litauiska vid universitetet i Halle är denna arkivkälla betydelsefull eftersom den ger uppgifter om seminariets avslutande verksamhetsperiod, som är nästan helt odokumenterad. På grundval av den information som finns dokumenterad i K. E. Tiedtkes ansökan visar artikeln att det efter 1740, som i historieskrivningen vanligtvis betraktas som året då seminariet i litauiska vid universitetet i Halle stängdes, ändå gjordes försök att fortsätta seminariets verksamhet.

NYCKELORD: 1700-talet, seminariet i litauiska vid universitetet i Halle, Christoph Ernst Tiedtke (Christoph Ernst Tiedtke), Gotthilf August Francke, Franz Albert Schultz.

Straipsniai / Articles

55

BIRUTĖ TRIŠKAITĖ

ANNOTATION

Artikeln analyserar och publicerar det arkivdokument som påträffats i Preußischer Kulturbesitzs hemliga statsarkiv (tyska: Geheimes Staatsarchiv Preußischer Kulturbesitz) i Berlin och som avslöjar nya fakta om det litauiska språkseminarium som inrättades vid universitetet i Halle 1727. Det är en skrivelse av Christoph Ernst Tiedtke (1722–efter 1772), utexaminerad från universitetets teologiska fakultet, styvson till Peter Gottlieb Mielcke (1695–1753) och halvbror till Christian Gottlieb Mielcke (1733–1807), skriven den 12 december 1747 och ställd till Geheime Rat (tyska: Geheimer Rat) i Berlin. Denna arkivkälla är betydelsefull för historien om det litauiska språkseminariet vid universitetet i Halle, eftersom den ger belägg för en nästan odokumenterad slutperiod i seminariets verksamhet. På grundval av uppgifterna i Tiedtkes skrivelse visar artikeln att det faktiskt gjordes försök att fortsätta seminariets verksamhet efter 1740, som i historieskrivningen vanligtvis betraktas som året då det litauiska språkseminariet vid universitetet i Halle lades ned.

NYCKELORD: 18ᵗʰ århundradet, det litauiska språkseminariet vid universitetet i Halle, Christoph Ernst Tiedtke, Gotthilf August Francke, Franz Albert Schultz.

Universitetet i Halle, grundat 1694, var den andra högre läroanstalten i kungariket Preussen där man på kung Fredrik Vilhelm I:s (Friedrich Wilhelm I., 1688–1740, regerade 1713–1740) initiativ började undervisa icke-litauiska teologistudenter i litauiska. Syftet med det litauiska språkseminariet, som öppnades i Halle 1727 vid universitetet, som betraktades som ett centrum för pietismens idéer och endast hade varit verksamt i tre decennier, var att utbilda pietistiskt orienterade präster och lärare med kunskaper i litauiska för arbete i de litauiska församlingarna i kungariket Preussen. Till skillnad från universitetet i Königsberg, där ett litauiskt språkseminarium i väsentligen samma syfte började inrättas 1718 och var verksamt i mer än två århundraden – fram till 1944 (Citavičiūtė 2004: 11, 12) –, hade seminariet vid universitetet i Halle emellertid en betydligt kortare existens. Med utgångspunkt i den nya arkivkälla som påträffats ställs i denna artikel frågan om det litauiska språkseminariet verkligen slutgiltigt upphörde att existera 1740, det år som etablerats i tysk och litauisk historieskrivning som året för seminariets nedläggning, och det avslöjas att det trots allt gjordes försök att fortsätta dess verksamhet efter 1740-talet.

56

Acta Linguistica Lithuanica LXXXIII

Kristupo Ernsto Tydkės 1747 m. gruodžio 12 d. prašymas: nauji faktai apie Halės universiteto Lietuvių kalbos seminarą

1.

DATERINGEN AV VERKSAMHETEN VID DET LITAUISKA SPRÅKSEMINARIET VID UNIVERSITETET I HALLE I HISTORIESKRIVNINGEN

Den första mer utförliga studien som specifikt ägnades åt historien om det litauiska språkseminariet vid universitetet i Halle, Das Litauische Seminar an der Universität Halle, publicerad 1935 i tidskriften Archivum Philologicum, hävdade av dess författare Franz Specht (1888–1949) att seminariet var verksamt från 1727 till 1740 (Specht 1935: 36–38), det vill säga att verksamheten varade i tretton år. För att fastställa seminariets begynnelse stödde han sig på två primärkällor:

1) en notis i tidningen Neue Zeitungen von Gelehrten Sachen nr 70 av den 1 september 1729, där det nämndes att ett litauiskt språkseminarium för teologistudenter hade inrättats i Halle i oktober 1727 på order av kungen av Preussen:

Sedan på hans kungliga majestätets allra nådigaste höga befallning im October 1727 här ett Seminarium Lithuanicum för Studiosis Theologiæ hade inrättats, i vilket de undervisades av en Studioso Theologiæ, som var litauer till börden, i det litauiska språket, så att de senare skulle kunna tjänstgöra som predikanter i det kungliga preussiska Litauen ([Anonimas] 1729: 639; jfr Specht 1935: 36);

2) uttalandet av Gotthilf August Francke (1696–1769), professor i teologi vid universitetet i Halle och föreståndare för det litauiska språkseminariet, i förordet till den dåvarande seminariedocenten Friedrich Wilhelm Haacks (Friedrich Wilhelm Haack, 1707–1754) ordbok Vocabularium Litthanico–Germanicum, et Germanico–Litthanicum (Halle, 1730), att seminariet redan hade varit verksamt i tre år:

Det har nu gått tre år sedan ett Seminarium Litthuanicum här inrättades på kunglig nådig befallning, där några teologistuderande skulle undervisas i det litauiska språket som talas i en viss del av Preussen (Francke 1730: [2r]; jfr Specht 1935: 37).

När F. Specht hävdade att det litauiska språkseminariet upphörde att vara verksamt 1740 stödde han sig endast på en arkivkälla som citerades i Johann Christoph Hoffbauers (1766–1827) bok om universitetet i Halles historia, Geschichte der Universität zu Halle bis zum Jahre 1805 (Halle, 1805) – ett odaterat meddelande från seminariets föreståndare G. A. Francke:

Vad därefter beträffar det litauiska seminariet, så var det ett av mig privatim im Jahre 1727 angerichtetes, fram till 1740 utan några kungliga kostnader upprätthållet Institutum, till vars inrättande inget annat än

Straipsniai / Articles

57

BIRUTĖ TRIŠKAITĖ

den allra högsta kungliga avsikten och den upprepade allernådigaste befallningen att dugliga personer skulle kunna utbildas för Preussiska Litauen, föranledde detta (Hoffbauer 1805: 281; jfr Specht 1936: 37).

Detta meddelande av G. A. Franckeʼe, som ännu en gång bekräftar det år för grundandet av Halles universitets litauiska språkseminarium som omvittnas av andra källor (1727), är fortfarande den enda kända primärkällan där det hävdas att seminariet var verksamt fram till 1740.

Av G. A. Franckeʼes samtida, historikern Johann Christoph von Dreyhaupts (1699–1768) kortfattade översikt över seminariet kan man emellertid dra en något annorlunda slutsats: i den andra delen av boken Ausführliche diplomatisch-historische Beschreibung des [...] Saal-Creyses, utgiven 1750 (Halle, 1750), skrev han om Halles universitets litauiska språkseminarium som om det då fortfarande var en verksam institution (Dreyhaupt 1750: 33). J. Ch. Hoffbauer förklarade motsägelsen mellan de båda källorna med att J. Ch. von Dreyhaupt kan ha skrivit avsnittet om seminariet betydligt tidigare än boken utkom, det vill säga före 1740, när seminariet faktiskt var verksamt (Hoffbauer 1805: 282).

Hur det än förhåller sig, byggde den senare tyska historieskrivningen i huvudsak på J. Ch. Hoffbauer när Halles universitets litauiska språkseminarium omnämndes; seminariets verksamhet ansågs alltså ha upphört 1740 (t.ex. Schrader 1894: 239–240; Reinhold 1895: 106–107). I de litauiska arbetena från mellankrigstiden daterades seminariet däremot gärna till 1765 (t.ex. Vileišis 2008 [1935]: 146; Šapoka 1989 [1936]: 615), kanske i samband med att förmånen av fri kost (ty. Preußischer Freitisch eller Preußisch-Litauischer Freitisch) tilldelades teologistudenter även efter 1740 (jfr Schiller 1994: 195). Denna förmån inrättades i januari 1728 av kung Friedrich Wilhelm I för preussiska ungdomar som studerade i Halle, särskilt för dem som lärde sig litauiska vid seminariet; för detta ändamål skickades årligen 400 taler från Königsberg, men stödet och därmed förmånen upphörde betydligt tidigare – redan 1758, när den ryska armén intog Königsberg under sjuårskriget (Hoffbauer 1805: 279–280; Specht 1935: 38; Winter 1954: 57). Trots detta bidrog F. Spechts nämnda studie, vars forskningsobjekt enbart var detta seminariums historia, väsentligt till att 1740 i såväl tysk som litauisk historieskrivning slutgiltigt etablerades som året då seminariet stängdes (Winter 1954: 56; LLI I 214; Bense 1974: 295; Bense 1994: 81; Schiller 1994: 195, 199; Citavičiūtė 2004: 78 m.fl.). Även om F. Specht betonade bristen på arkivkällor, framstod dock hans återgivning av seminarieföreståndaren G. A. Franckeʼes eget påstående som okontroversiellt och helt tillräckligt,

^¹ Det är visserligen så att vissa av dessa forskare ansåg att seminariet började verka 1724 eller 1725 (Winter 1954: 47; Bense 1974: 295; Bense 1994: 81), men i dag råder det inget tvivel om att det i själva verket öppnades 1727 (se ovan).

58

Acta Linguistica Lithuanica LXXXIII

Kristupo Ernsto Tydkės 1747 m. gruodžio 12 d. prašymas: nauji faktai apie Halės universiteto Lietuvių kalbos seminarą

Även utan datum och kontext framstod detta som obestridligt och fullständigt tillräckligt, varför dateringsfrågan senare inte längre utvecklades i de undersökningar som ägnades åt seminariets historia. Ett nytt arkivfynd – Kristupo Ernsto Tydkės (Christoph Ernst Tydt[c]ke, Tiedtcke, Tiedke, 1722–efter 1772) ansökan, skriven den 12 december 1747 och adresserad till Geheimer Rat i Berlin, bevarad i Preußischer Kulturbesitzs hemliga statsarkiv (ty. Geheimes Staatsarchiv Preußischer Kulturbesitz, nedan GStA PK) i Berlin – uppmuntrar till att återvända till frågan om varaktigheten av Halle-universitetets seminarium i litauiska och dess andra kronologiska gräns (GStA PK: I. HA, Rep. 7, Nr. 90 h, Pkt. 1239, [1r–2v]; dokumentets faksimil, avskrift och översättning finns i slutet av artikeln).

2. KRISTUPAS ERNSTAS TYDKĖ

K. E. Tydkė kom in i synfältet för forskare av den preussisk-litauiska skriftkulturen först helt nyligen, som medlem av familjen Mielcke, vilken var aktiv inom 1700-talets litauiska kulturliv. Vid rekonstruktionen av denna familjs sammansättning fastställdes att K. E. Tydkė var styvson till Peter Gottlieb Mielcke (1695–1753) samt äldste halvbror till Christian Gottlieb Mielcke (1733–1807) (Triškaitė 2019: 81–82, 105–110). Han föddes i Lappienen (ty. Lappienen) och var förstfödd son till den lokale prästen Tobias Tiedtke (1688–1725) och Regina Louisa Schimmelpfennig (1702–1776) (LapKK 61v, Nr. 62). Dopboken för den evangelisk-lutherska kyrkan i Lappienen visar att han hade en bror, Gottfried Tiedtke (1723–1791), som var ett och ett halvt år yngre (LapKK 67r, Nr. 122) och senare blev präst samt omnämndes i Gottfried Oster meyers (1716–1800) polemiska skrift Bedenken über einen Entwurf zu einem Neuen Littauischen Gesangbuch (Königsberg, 1786) (om brodern, se vidare Triškaitė 2019: 81–82, 110–111). Modern härstammade från den talrika släkten Schimmelpfennig, vars många medlemmar tillhörde prästerskapet och deltog i litauistisk verksamhet. K. E. Tydkės morfar Martin Schimmelpfennig (1668–1735), som hela sitt liv var präst i Piktupönen (ty. Piktupönen), granskade och godkände 1719 tillsammans med andra preussisk-litauiska präster den översättning av Martin Luthers Mažojo katekizmo som utarbetats för tryckning på Heinrich Lysius initiativ; morfaderns yngre bror Adam Friedrich Schimmelpfennig (1677–1740), präst i Skaisgirren (ty. Skaisgirren), var en av översättarna av den första tryckta litauiska bibeln, utgiven i Königsberg 1735. Tre av K. E. Tydkės morbröder var också välkända preussisk-litauiska präster: det var prästen i Popelken (ty. Popelken) Adam

Straipsniai / Articles

59

BIRUTĖ TRIŠKAITĖ

Friedrich Schimmelpfennig, 1699–1763), översättare av psalmerna och den nämnda Bibeln, psalmboksredaktör samt redaktör för den andra bibelutgåvan, prästen i Ragnit (ty. Ragnit) Ernst Gottfried Schimmelpfennig (Ernst Gottfried Schimmelpfennig, 1704–1768) och Martin Schimmelpfennig (Martin Schimmelpfennig, 1706–1778), som undervisade vid Halles universitets litauiska språkseminarium och senare var präst i Kinten (ty. Kinten) samt Prökuls (ty. Prökuls). Efter faderns tidiga död gifte modern om sig 1726 med den dåvarande prästen i Georgenburg (ty. Georgenburg), P. G. Mielcke, som i den litauiska skriftspråkshistorien är känd som den förste docenten vid det litauiska språkseminarium som återupprättades 1723 vid universitetet i Königsberg, korrekturläsare av Nya testamentet (1727) och en av Bibelns (1735) översättare samt översättare av psalmer och preussiska myndighetsförordningar. K. E. Tiedtke växte alltså upp i en familj som vårdade starka litauistiska traditioner och lärde sig sannolikt litauiska redan i barndomen (om släktskapet mellan familjerna Tiedtke, Schimmelpfennig och Mielcke, se Triškaitė 2019: 73–126).

När K. E. Tiedtke var nästan nitton år immatrikulerades han den 5 april 1741 vid universitetet i Königsberg: „[1741.] 5. Aprilis. Tiedke Christoph. Ernest., Lapenen. Pruss.“ (Erler 1911–1912: 386), men enligt hans egna ord studerade han inte där (Tiedtke 1747–12–12: [1v]), och i själva verket studerade han sannolikt endast en termin (se nedan). Snart reste han för att studera vid universitetet i Halle, som var känt för pietismens idéer, omkring tusen kilometer bort; pietismen var alltså inte främmande för K. E. Tiedtke, som hade vuxit upp i den ortodoxe lutheranen P. G. Mielckes familj. Det är sannolikt att han på ett eller annat sätt uppmuntrades att resa till Halle av sin morbror M. Schimmelpfennig, som hade undervisat vid det litauiska språkseminariet där och återvänt till Preussiska Litauen året dessförinnan. Liksom sina två äldre bröder Adam Friedrich och Ernst Gottfried hade han tidigare studerat teologi vid universitetet i Königsberg (Erler 1911–1912: 318) och deltagit i universitetets litauiska språkseminarium under ledning av professor Johann Jacob Quandt (Johann Jacob Quandt, 1686–1772), just när den blivande svågern P. G. Mielcke undervisade där (Triškaitė 2018: 63, 67–68). M. Schimmelpfennig rekommenderades som kandidat att undervisa i litauiska i Halle till teologiprofessorn och föreståndaren för det litauiska språkseminariet där, G. A. Francke, av två tidigare elever till denne: i ett brev av den 14 april 1734 av seminariets förste docent och dåvarande präst i Coadjuthen (ty. Coadjuthen), Johann Richter (Johann Richter, 1705–1754)^², och i ett brev av den 14 maj 1734 av teologiprofessorn vid universitetet i Königsberg och föreståndaren för det litauiska språkseminariet där, Franz

² Jfr „meines Nachbah ren Sohn Monſ. Schim[m]elpfennig ſich entſchloſen || in Gottes Nahmen als Docens im Halliſchen Seminario ſich dorthin || zu begeben“ (Richter 1734–04–14: 28r; jfr Winter 1954: 56).

60

Acta Linguistica Lithuanica LXXXIII

Kristupo Ernsto Tydkės 1747 m. gruodžio 12 d. prašymas: nauji faktai apie Halės universiteto Lietuvių kalbos seminarą

Albert Schultz (Franz Albert Schultz, 1692–1763)^³. För övrigt uppmärksammade F. A. Schultz att M. Schimmelpfennig var en verklig litauer (dvs. född och uppvuxen i Preussiska Litauen) och talade den allra vackraste dialekten. Enligt J. J. Quandt undervisade han i sex år vid Halles universitets litauiska språkseminarium: från 1734 till 1740 (QPP IV 108r), och var således den docent som undervisade längst vid seminariet. Det saknas uppgifter om huruvida M. Schimmelpfennig, som en gång hade rekommenderats till G. A. Francke av den tidigare docenten J. Richter, senare kunde ha rekommenderat sin brorson till seminariets föreståndare. Det enda som är obestridligt är att K. E. Tiedtke reste till Halle med en rekommendation från F. A. Schultz – detta framgår av dennes brev till G. A. Francke av den 16 oktober 1741 (Schultz 1741–10–16^⁴; för övrigt är det just denna rekommendation som visar att K. E. Tiedtke måste ha studerat vid universitetet i Königsberg i några månader).

I Halles universitets matriklar är K. E. Tiedtkes namn infört den 16 november 1741: „Tiedtcke, Christophorus Ernestus; Lithv. Prussus [...] 16.11.1741 theol.“ (Preuß 1994: 228)^⁵. Här studerade han teologi i fyra år. Som student undervisades K. E. Tiedtke under en period vid det litauiska språkseminariet där (Tiedtke 1747–12–12: [1r]; se även kap. 3 och bilagan). Dessutom var han en av de studenter från Preussen som fick gratis kost (om denna förmån, se kap. 1). Att K. E. Tiedtke verkligen beviljades denna förmån framgår av alumnboken Album alumnorum Mensae Regiae Borussicae provincialis, där hans anteckning lyder: „Christophorus Ernestus || Tiedtcke Lappino=Bo=||rus[s]us; natus A[nn]o 1722 || die 3. Maj.“ (Tiedtke 1741: [14r]). I augusti 1745 tvingades han till synes lämna Halle, sannolikt på grund av skulder – åtminstone är det så man kan tolka anmärkningen i alumnboken vid hans citerade anteckning: „Gieng heimlich feiner Schulden wegen || von Halle, a[nn]o 1745. m. August[i]“ (Tiedtke 1741: [14r]).

³ Jfr „Morgen, wo Gott will, gehen unterschiedliche Studioſi von hier mit einem Schiff über Stettin nach Halle ab: [...]; b) Studioſus Schimmelpfennig, Informator am Seminar. Von ſeinem Chriſtentume kann nichts ſagen. Er iſt aber ſtill und wird ſich hoffentlich nicht widrig bezeugen, und der fertigte Litauer, der nur ſein kann, und hat den allervſchönsten Dialekt“ (Schultz 1734–05–14; cit. från Wotschke 1929–1930: 24).

⁴ Brevet publicerades fragmentariskt i Theodor Wotschkes bok Der Pietismus in Königsberg nach Rogalls Tode in Briefen (Wotschke 1929–1930: 73–76, nr 30), dock utan meningen om K. E. Tiedtke. Att K. E. Tiedtke i detta brev rekommenderades som lärare i litauiska vid seminariet framgår av den information som finns i databasen för August Hermann Franckes (1663–1727) handskriftsarv (http://fas.francke-halle.de/cgi-bin/nachlass.pl?x=u&t_show=x&wertre­g=PER&wert=tiedtke%20%20%5Bsonstiger%5D&rec­check=16530).

⁵ Jag tackar habil. dr Christiane Schiller för uppgifterna från dessa böcker: Matrikel der Martin-Luther-Universität Halle-Wittenberg – 1730–1741 (Halle, 1994) och Evangelisches Pfarrerbuch für die Mark Brandenburg (Berlin, 1941).

Straipsniai / Articles

61

BIRUTĖ TRIŠKAITĖ

Efter ett par år tänkte K. E. Tydkė återvända till Preussiska Litauen – det vittnar hans försök att 1747 få tjänsten som kyrkoherde i Balėtais (ty. Ballethen) om (se avsnitt 3). Eftersom han inte lyckades få en tjänst i en litauisk församling började han 1748 arbeta som lärare i Špandau (ty. Spandau), och 1750 blev han fältpräst vid det preussiska prinsens infanteriregemente i Potsdam (Fischer 1941: 892; se även: Schimmelpfenning–Mielcke [1753–06–??]: 27v; Schimmelpfenning–Mielcke [1753–08–??]: 519v; Triškaitė, Sidabraitė 2019: 158–159, 166–167). Den 15 september 1750 gifte sig K. E. Tydkė i Bernau med Regenite Christiane (Fischer 1941: 892), dotter till den då redan avlidne prästen Matthäus Deilicke (1694–1736)⁶, och förblev bosatt nära Berlin: från 1756 tjänstgjorde han i Nauen, där han först var diakon och 1769–1772 superintendent (Fischer 1941: 892).

K. E. Tydkės litauistiska verksamhet, som växte upp i den för den litauiska kulturen förtjänstfulla Mielcke-familjen, tycks endast ha omfattat ett område – undervisning i litauiska vid Halle-universitetets litauiska språkseminarium. Det som framför allt hindrade honom från att göra sig mer gällande på den litauiska kulturens område var en objektiv omständighet: efter att i slutet av 1747 inte ha fått tjänsten som kyrkoherde i Balėtais återvände K. E. Tydkė inte längre till Preussiska Litauen utan tjänstgjorde under resten av sitt liv i Brandenburg.

3. KRISTUPAS ERNSTAS TYDKĖ OM HALLE-UNIVERSITETETS LITAUISKA SPRÅKSEMINARIUM

För Halle-universitetets litauiska språkseminariums historia är K. E. Tydkės ansökan av den 12 december 1747 viktig. Den var officiellt adresserad till Preussens kung Friedrich II, eller Friedrich den store (Friedrich II., Friedrich der Große, 1712–1786, regerade 1740–1786), men skickades i själva verket till Geheimer Rat i Berlin, som fattade beslut i kungens namn. Den tjugofemårige Halle-universitetsstudenten och teologikandidaten K. E. Tydkė hade av sin styvfar, prästen P. G. Mielcke i Mielkiemis (ty. Mehlkeh­men), fått veta att en prästtjänst blivit ledig i Balėtais, i kyrkodistriktet Įsrutis (ty. Insterburg), och bad att bli utnämnd till denna församling i Preussiska Litauen. Tjänsten blev ledig när George Abraham Baltzer avled den 22 september 1747 (QPP IV 8r; Arnoldt 1777: 88; ŽM I 61). För att få tjänsten i Balėtais församling skrev K. E. Tydkė till Geheimer Rat

⁶ I Francke-institutionernas arkiv (ty. Archiv der Franckeschen Stiftungen, hädanefter AFSt) bevaras ett brev av M. Deilicke av den 3 november 1719, adresserat till A. H. Francke (1663–1727), professor vid Halle-universitetet (AFSt: H A 173: 72), den nämnde G. A. Franckes far. Det är sannolikt att M. Deilicke, som studerade vid detta universitet, var A. H. Franckes elev.

62

Acta Linguistica Lithuanica LXXXIII

Kristupo Ernsto Tydkės 1747 m. gruodžio 12 d. prašymas: nauji faktai apie Halės universiteto Lietuvių kalbos seminarą

skrev tre gånger: den 29 november 1747^⁷, den 5 december^⁸ och den 12 december; den sistnämnda ansökan var alltså den tredje. Försöken gav emellertid inte det önskade resultatet: den 28 december 1747 undertecknade statsministern von Brand och konsistorialpresidenten von Reichenbach i Berlin ett dekret där de meddelade K. E. Tydkė att den sökta tjänsten redan var tillsatt och samtidigt angav att han nästa gång först skulle vända sig till Teologiska fakulteten vid Königsbergs universitet och därifrån inhämta ett intyg (Brand, Reichenbach 1747–12–28: [1r]). Vid detta tillfälle utnämndes Christian Friedrich Stimehr (Christian Friedrich Stimehr, Stimer, 1725–1765) till kyrkoherde i Balėtais och installerades den 21 januari 1748; han hade dittills varit kyrkoherde i Gerviškėnai (ty. Gerwischkeh­men) och dessförinnan rektor i Stalupėnai (ty. Stallupönen) (QPP IV 8r, 15r; Arnoldt 1777: 88, 118; ZM VI 1774)^⁹. Han var yngre son till Kristijonas Štimeris (Christian Stimehr, 1676–1750), kyrkoherde i Želva (ty. Saalau), och bror till Erdmann Gottlieb Stimehr (Erdmann Gottlieb Stimehr, 1715–1737), som tidigare hade varit åhörare vid Halle-universitetets litauiska språkseminarium.

K. E. Tydkės ansökan av den 12 december 1747 ger inte bara uppgifter för rekonstruktionen av hans egen biografi utan också ny kunskap om Halle-universitetets litauiska språkseminarium. När han redogjorde för de viktigaste händelserna i sitt liv avslöjade han samtidigt hittills okända detaljer av betydelse för seminariets minst dokumenterade avslutande verksamhetsperiod. När K. E. Tydkė berättade att han var född och uppvuxen i Preussiska Litauen, studerade vid Halle-universitetet och efter studierna tjänstgjorde som predikant i Potsdam och dess närhet, nämnde han också att han behärskade litauiska och hade undervisat i det vid det lokala universitetets litauiska språkseminarium:

Ich bin in Litthau=||en gebo hren und erzogen, und derselben Sprache || kundig, wie ich deñ auch in Halle im Seminario || Lithvanico gedachte Sprache dociret (Tiedtke 1747–12–12: [1r]).

K. E. Tydkės påstående att han hade undervisat i litauiska vid Halle-universitetets litauiska språkseminarium gör det möjligt att med ytterligare ett namn komplettera listan över de nu kända obestridliga docenterna vid detta seminarium: utöver de redan nämnda J. Richter (docent 1727–1728), F. V. Hako (1728–1732), M. Schimmelpfennig (1734–1740),

^⁷ K. E. Tydkės ansökan, skriven den 29 november 1747, bevaras på samma ställe som den redan nämnda ansökan av den 12 december (GStA PK: I. HA, Rep. 7, Nr. 90 h, Pkt. 1239, [1r–1v]).

^⁸ Denna K. E. Tydkės ansökan finns inte i den nämnda arkivakten, men den omnämns i ansökan av den 12 december (Tiedtke 1747–12–12: [1r]).

^⁹ K. F. Štimeris är känd som en av ägarna till den handskrivna ordboken Clavis Germanico–Lithvana (skiftet mellan 1600- och 1700-talen; LMAVB: F 137–13–14), som under 1720-talets tredje decennium kompletterades av K. E. Tydkės styvfar P. G. Milkus (om de identifierade tilläggen av P. G. Milkus i ordboksmanuskriptet, se Triškaitė 2013: 44–64).

Straipsniai / Articles

63

BIRUTĖ TRIŠKAITĖ

vars arbete vid seminariet beläggs av tillförlitliga primärkällor, var docent även K. E. Tydkė¹⁰. Än viktigare är att detta påstående av K. E. Tydkė antyder att seminariet där verkade längre än till 1740, som man vanligtvis antar (se avsnitt 1), eftersom han skrevs in vid universitetet i Halle först i november 1741 (se avsnitt 2).

Här är det lämpligt att återvända till det av G. A. Franckeʼe meddelande om Litauiska språkets seminarium som citerades i början av artikeln (se avsnitt 1). Frågan uppstår hur man ska tolka de påståenden som i arkivkällorna tycks motsäga varandra. Å ena sidan finns det ingen grund att betvivla ledaren för själva Litauiska språkets seminarium, G. A. Franckeʼes, påstående att seminariet verkade fram till 1740. Å andra sidan måste även K. E. Tydkė i sin officiella anhållan till Geheimer Rat ha anfört endast verkliga fakta, det vill säga att han faktiskt måste ha undervisat vid Litauiska språkets seminarium i Halle, men först efter 1740-talet. Detta bekräftas också av det ovannämnda brevet av F. A. Schultze till G. A. Franckeʼe av den 16 oktober 1741, i vilket han rekommenderade studenten K. E. Tydkė att undervisa vid Litauiska språkets seminarium i Halle. K. E. Tydkės påstående motsäger alltså inte G. A. Franckeʼes ord, utan kompletterar dem.

J. Ch. Hoffbauer lämnade inte de uppgifter som krävs för en korrekt tolkning av G. A. Franckeʼes påstående: när och under vilka omständigheter det av honom citerade meddelandet av G. A. Franckeʼe skrevs. Dessutom sade han endast att han hade funnit detta arkivdokument bland universitetets akter (Hoffbauer 1805: 280), utan att ange var det närmare förvarades. Därför kan man nu bara spekulera om tidpunkten för meddelandets tillkomst och dess sammanhang. När man formulerar hypoteser bör uppmärksamheten riktas mot de två orsaker till seminariets stängning 1740 som J. Ch. Hoffbauer angav – bristen på lärare i litauiska och bristen på medel:

det litauiska seminariet hade redan år 1740 upplösts på grund av brist på en lärare i det litauiska språket och brist på medel (Hoffbauer 1805: 280).

Och faktiskt var det just våren 1740 som den dittillsvarande docenten M. Schimmelpfennig lämnade Halle. Enligt J. J. Quandt återvände han till Königsberg i maj samma år, och den 7 juni ordinerades han till präst i Königsbergs slottskyrka (QPP IV 108r). Från våren 1740 saknades det alltså sannolikt under en tid någon som kunde ersätta M. Schimmelpfennig vid seminariet. K. E. Tydkė kom till Halle nästan ett och ett halvt år senare – hösten 1741 (se avsnitt 2). Teoretiskt kan han ha undervisat vid Litauiska språkets seminarium mellan mitten av november 1741, då han skrevs in vid universitetet i Halle, och augusti 1745, då han lämnade orten (se avsnitt 2). Möjligen

¹⁰ Det är sannolikt att ytterligare två teologistudenter vid universitetet i Halle lärde sig litauiska vid Litauiska språkets seminarium: Johann Friedrich Wengorovius (1709/1711–1769), bördig från Kętrzyn (ty. Rastenburg), och Königsbergbon Gottfried Friedrich Schoeffner (1718–efter 1738) (Schiller 1994: 198; jfr även Specht 1935: 41).

64

Acta Linguistica Lithuanica LXXXIII

Kristupo Ernsto Tydkės 1747 m. gruodžio 12 d. prašymas: nauji faktai apie Halės universiteto Lietuvių kalbos seminarą

Anmärkningen ”Inform. 1742–1744” (Preuß 1994: 228) i Halleuniversitetets matrikelpublikation, vid K. E. Tydkės inskrivningsnotis, som betyder att han hade varit lärare, pekar just mot undervisning vid Litauiska språkets seminarium. Om denna hypotes bekräftas skulle det innebära att K. E. Tydkė undervisade i litauiska vid seminariet i två eller tre år, det vill säga från 1742 till 1744.¹¹

Utifrån de uppgifter som för närvarande står till buds är det sannolikt att G. A. Franckeʼe skrev sitt meddelande efter att den dittillsvarande seminariedocenten M. Schimmelpfennig hade lämnat Halle, men innan K. E. Tydkė hade anlänt, det vill säga mellan maj 1740 och november 1741. Därför återspeglas de senare försöken att fortsätta undervisningen vid seminariet inte i meddelandet. Det kan antas att seminariets verksamhet, som faktiskt hade avbrutits 1740, återupptogs något senare, kanske först när K. E. Tydkė anlände. Både G. A. Franckeʼe och F. A. Schultze arbetade för att återupprätta seminariet, men deras ansträngningar var då inte lika framgångsrika som halleska och königsbergska pietisters ansträngningar ett par decennier tidigare, när kungen av Preussen själv var starkt intresserad av seminariets fortbestånd. Mot slutet av 1740-talet blev ytterligare en omständighet viktig för Litauiska språkets seminariums fortsatta öde vid universitetet i Halle: den 31 maj 1740 dog seminariets grundare och pietisternas beskyddare Friedrich Wilhelm I, och hans son Friedrich II, som ärvde den preussiska kronan, beundrade upplysningens idéer och var inte positivt inställd till pietismen. Pietisterna förlorade alltså då kungligt beskydd och stöd och förlorade samtidigt sitt långvariga inflytande (jfr Winter 1954: 56; Citavičiūtė 2004: 78).¹²

K. E. Tydkės anhållan, som visar att Litauiska språkets seminarium vid universitetet i Halle verkade längre än till 1740-talet, väcker en annan fråga: när upphörde seminariet slutgiltigt att existera? Endast nya arkivkällor skulle kunna besvara den. Det är sannolikt att seminariets verksamhet, som i början tog fart genom undervisningen av J. Richter, nådde sin höjdpunkt under F. V. Haks docentur och upprätthölls av M. Schimmelpfennig och andra, trots allt efter avbrottet, även om den återupplivades av K. E. Tydkė, men utan kungens fortsatta intresse, endast fortsatte att försvagas och snart dog ut.

¹¹ Vid denna tid kan Gottlieb Funck (1722–1776), Reinhold Ortlieb (1723–1786) och Carl Gustav Voss (1719–1767) ha besökt seminariet; med andra ord kan de ha varit K. E. Tydkės elever. De uppgifter som Ch. Schiller lagt fram tillåter en sådan hypotes (Schiller 1994: 218–219). Alla tre, till skillnad från K. E. Tydkė, fick sina utnämningar i Preussiska Litauen.

¹² Om det ändå skulle visa sig att meddelandet skrevs flera år eller till och med årtionden senare, det vill säga efter att K. E. Tydkė hade lämnat Halle, måste man konstatera att seminariets verksamhet, som någon gång efter 1740-talet hade återupplivats, inte i någon större utsträckning motsvarade G. A. Franckeʼes förväntningar och att den, betraktad ur ett betydande tidsperspektiv, för honom inte framstod som verklig verksamhet.

Straipsniai / Articles

65

BIRUTĖ TRIŠKAITĖ

4. SLUTSATSER

1. I artikeln analyseras och publiceras Christoph Ernst Tiedtkes (Christoph Ernst Tiedtke, 1722–efter 1772) ansökan, daterad den 12 december 1747 och adresserad till Geheime Rat i Berlin, som förvaras i Geheimes Staatsarchiv Preußischer Kulturbesitz i Berlin (GStA PK: I. HA, Rep. 7, Nr. 90 h, Pkt. 1239, [1r–2v]). Den avslöjar nya fakta om Halle-universitetets litauiska språkseminarium och ger således uppgifter om den föga dokumenterade sista perioden av seminariets verksamhet.

2. Denna arkivkälla vittnar om namnet på ännu en docent vid Halle-universitetets litauiska språkseminarium – det är själva ansökans författare, K. E. Tiedtke, som växte upp i den familj Mielcke som vårdade de litauistiska traditionerna och genom modern tillhörde släkten Schimmelpfennig. K. E. Tiedtke är således en av de fyra obestridliga docenter vid seminariet som nu är kända. Teoretiskt kan han ha undervisat i litauiska vid seminariet mellan slutet av november 1741, då han immatrikulerades vid Halle-universitetet, och början av augusti 1745, då han lämnade universitetet.

3. K. E. Tiedtkes påstående, att han undervisade i litauiska vid det lokala litauiska språkseminariet, efter att ha skrivits in vid Halle-universitetet först hösten 1741, tvingar till en ny tolkning av seminariets föreståndare Gotthilf August Franckes påstående i Johann Christoph[o] Hoffbauers bok Geschichte der Universität zu Halle bis zum Jahre 1805 (Halle, 1805), där det utan tillräckligt sammanhang citeras att seminariet var verksamt fram till 1740. På grund av bristen på primärkällor ifrågasattes denna datering av seminariets verksamhet senare inte. K. E. Tiedtkes ansökan av den 12 december 1747 är hittills den enda autentiska källan som visar att Halle-universitetets litauiska språkseminarium ändå existerade längre än de årtal som etablerats i historieskrivningen. Ansökan gör det möjligt att hävda att seminariets verksamhet endast avbröts under de 1740 år som G. A. Francke nämner och snart återupptogs, men endast nya arkivkällor skulle kunna visa hur länge seminariet ännu var verksamt.

66

Acta Linguistica Lithuanica LXXXIII

Kristupo Ernsto Tydkės 1747 m. gruodžio 12 d. prašymas: nauji faktai apie Halės universiteto Lietuvių kalbos seminarą

KÄLLOR OCH LITTERATUR

Album Alumnorum Mensæ Regiæ Borussicæ provincialis ex regia liberalitate adparatæ inde a Cal. Ian. MDCCXXVIII. – Ordnung und Album des königlich preußischen Provinzial-Fre tischs, Halė; AFSt: W XX/III/5, [6r–36v].

[Anonimas] 1729: Halle. – Neue Zeitungen von Gelehrten Sachen. Auf das Jahr 1729. Leipzig, den 1 September, N. LXX, 639–640.

Arnoldt Daniel Heinrich 1777: D. Daniel Heinrich Arnoldts, Königlichen Preußischen Oberhofpredigers und Consistorialraths, kurzgefaßte Nachrichten von allen seit der Reformation an den Lutherischen Kirchen in Ostpreußen gestandenen Predigern. Herausgegeben von Friedrich Wilhelm Benefeldt, Pfarrer in Arnau, Königsberg: bey Gottlieb Lebrecht Hartung.

Bense Gertrud 1974: Lithuanica in Halle. – Zeitschrift für Slawistik 19(2), 295–297.

Bense Gertrud 1994: Die lithuanistische Tradition in Halle. – Gertrud Bense (Hrsg.), Diachronie – Kontinuität – Impulse. Sprachwissenschaftliches Kolloquium Halle 1992, Frankfurt am Main, Berlin, Bern, New York, Paris, Wien: Peter Lang.

Brand von, Reichenbach von 1747-12-28: Dekret till Christoph Ernst Tiedtke om en prästtjänst i Baletai-församlingen, Berlin; GStA PK: I. HA, Rep. 7, Nr. 90 h, Pkt. 1239, [1r–1v].

Citavičiūtė Liucija 2004: Karaliaučiaus universiteto Lietuvių kalbos seminaras. Istorija ir reikšmė lietuvių kultūrai, Vilnius: Lietuvių literatūros ir tautosakos institutas.

Dreyhaupt Johann Christoph von 1750: Pagus neletici et nvdzici, Oder Ausführliche diplomatisch=historische Beschreibung des zum ehemaligen Primat und Ertz=Stifft, nunmehr aber durch den westphälischen Friedens=Schluß secularisirten Hertzogthum Magdeburg gehörigen Saal=Creyses. Und aller darinnen befindlichen Städte, Schlösser, Aemter, Rittergüter, adelichen Familien, Kirchen, Clöster, Pfarren und Dörffer, Insonderheit der Städte Halle, Neumarkt, Glaucha, Wettin, Löbegün, Cönnern und Alsleben; Aus Actis publicis und glaubwürdigen Nachrichten mit Fleiß zusammen getragen, Mit vielen ungedruckten Documenten bestärcket, mit Kupferstichen und Abrißen gezieret, und mit nöthigen Registern versehen von Johann Christoph von Dreyhaupt, Königl. Preuß. Geheimen=Regierungs= auch Krieges= und Domainen=Rath, Advoc. Fisci des H. Magdeburg, Senior des Schöppen=Stuhls, Schultheißen und Salzgrafen zu Halle. Zweyter Theil, Halle: gedruckt und verlegt durch Emanuel Schneider.

Erler Georg 1911–1912: Die Matrikel und die Promotionsverzeichnisse der Albertus-Universität zu Königsberg i. Pr. 2. Die Immatrikulationen von 1657–1829, Leipzig: Verlag von Duncker & Humblot.

Straipsniai / Articles

67

BIRUTĖ TRIŠKAITĖ

Fischer Otto 1941: Evangelisches Pfarrerbuch für die Mark Brandenburg seit der Reformation. Verzeichnis der Geistlichen in alphabetischer Reihenfolge 2. Malacrida bis Zythenius, Berlin: Verlag von E. S. Mittler & Sohn.

F[rancke] G[otthilf] A[ugust] [1730]: Förord. – Frydrichas Vilhelmas Hakas, VOCABVLARIVM LITTHVANICO-GERMANICVM, ET GERMANICO-LITTHVANICVM. Darin alle im Neuen Teſtament und Psalter befindliche W^örter nach dem Alphabet enthalten find; Nebst Einem Anhang einer kurtzgefaßten Litthauiſchen GRAMMATIC Ausgefertiget von Friederich Wilhelm Haack / S.S. Theol. Cultore, Zur Zeit Docente im Litthauiſchen Seminario zu Halle, HALLE: Druckts Stephanus Orban, Univerſ. Buchdr. [1730], [2r–3v]. (Kritinis leidimas: Frydrichas Vilhelmas Hakas, VOCABVLARIVM LITTHVANICO-GERMANICVM, ET GERMANICO-LITTHVANICVM... Nebst Einem Anhang einer kurtzgefaßten Litthauiſchen GRAMMATIC (1730) 1. Kritinis leidimas, parengė Vilma Zubaitienė, Vilnius: Vilniaus universiteto leidykla, 2012.)

Hoffbauer Johann Christoph 1805: Geschichte der Universität zu Halle bis zum Jahre 1805 von Johann Christoph Hoffbauer, ordentlichem Professor der Philosophie, Halle: Bey Schimmelpfennig und Compagnie.

LapKK – Lapynų evangelisk-lutherska kyrkas dopbok, 1703–1725; SächsStA, StA-L: 21962, Familiengeschichtliche Sammlungen des Reichssippenamtes, KBfilm B 0343 (mikrofilm).

LLI I – Den litauiska litteraturens historia 1, Vilnius: Valstybinė politinės ir mokslinės literatūros leidykla, 1957.

Preuss Charlotte Lydia 1994: Matrikel der Martin-Luther-Universität Halle-Wittenberg – 1730–1741 2, Halle: Universitätsund Landesbibliothek Sachsen-Anhalt.

QPP I–V – [Johann Jacob Quandt, Preußische Presbyterologie 1–5, Karaliaučius, iki 1772]; GStA PK: XX. HA Hist. StA Königsberg, Hs, Nr. 2 (manuskript, autograf med senare tillägg av andra personer).

Reinhold Heinrich 1895: Den så kallade Chylinskiska bibelöversättningen. – Mitteilungen der Litauischen litterarischen Gesellschaft 20(4/2), 105–163.

Richter Johann 1734-04-14: Brev till teologiprofessorn vid universitetet i Halle och föreståndaren för det Litauiska seminariet Gotthilf August Francke, Katyčiai; AFSt: H C 416: 28.

Schiller Christiane 1994: Das Litauische Seminar in Halle (1727–1740) und seine Mitglieder. Auf Spurensuche. – Acta Baltica 32, 195–223.

Schimmelpfennig-Mielcke Regina Louisa [1753–06-??]: Ansökan till den preussiska regeringen i Karaliaučius om att sonen Theodor Gabriel Milkus skulle utnämnas till präst i

68

Acta Linguistica Lithuanica LXXXIII

Kristupo Ernsto Tydkės 1747 m. gruodžio 12 d. prašymas: nauji faktai apie Halės universiteto Lietuvių kalbos seminarą

Mielkiemis församling, Mielkiemis; GStA PK: XX. HA Hist. StA Königsberg, EM 55 d, Nr. 569, 27r–28r (avskrift).

Schimmelpfenning-Mielcke [Regina Louisa] Dorothea Maria [1753–08–??]: Ansökan till borgmästaren i Tilsit Daniel Boltz om Engelbrechts stipendium för sonen Christian Gottlieb Mielcke, Mielkiemis (?); GStA PK: XX. HA Hist. StA Königsberg, Rep. 150, Nr. 268, Bd. 4, 519r–520v (avskrift).

Schrader Wilhelm 1894: Friedrichs-Universitetets i Halle historia av D. Dr. Wilhelm Schrader, geheime överregeringsråd och universitetskurator. Första delen, Berlin: Ferd. Dümm­lers Verlagsbuchhandlung.

Schultz Albert Franz 1741–10–16: Brev till Gotthilf August Francke, Königsberg; SBB PK: Francke-Nachlass 19,1/17: 1 (baserat på en sammanfattning av brevets innehåll: http://fas.francke-halle.de/cgi-bin/nachlass.pl?x=u&t_show=x&wertreg=PER&wert=tiedke%20%20%5BSonstiger%5D&reccheck=16530).

Specht Franz 1935: Det litauiska seminariet vid universitetet i Halle. – Archivum Philologicum 5, 36–53.

Šapoka Adolfas 1989 [¹1936]: Litauens historia, Vilnius: Mokslas.

[Tiedtke Christoph Ernst] 1741: Inskrift i alumnboken Album Alumnorum Mensae Regiae Borusicae provincialis ex regia liberalitate adparatae inde a Cal. Ian. MDCCXXVIII. – Ordnung und Album des königlich preußischen Provinzial-Freitischs, Halle; AFSt: W XX/III/5, [14r–14v].

Tiedtke Christoph Ernst 1747–11–29: Ansökan till Geheimer Rat i Berlin om utnämning till präst i Balėtai, Potsdam; GStA PK: I. HA, Rep. 7, Nr. 90 h, Pkt. 1239, [1r–1v].

Tiedtke Christoph Ernst 1747–12–12: Förnyad ansökan till Geheimer Rat i Berlin om utnämning till präst i Balėtai, Berlin; GStA PK: I. HA, Rep. 7, Nr. 90 h, Pkt. 1239, [1r–2v].

Triškaitė Birutė 2013: Petro Gotlybo Milkaus anteckningar i den handskrivna ordboken Clavis Germanico-Lithvana. – Archivum Lithuanicum 15, 39–86.

Triškaitė Birutė 2018: Några nya uppgifter om det litauiska seminariet vid universitetet i Königsberg 1723. – Senoji Lietuvos literatūra 46, 56–103.

Triškaitė Birutė 2019: Familjen Mielcke i 1600- och 1700-talens Preussiska Litauen: en rekonstruktion av genealogin. – Archivum Lithuanicum 21, 73–126.

Triškaitė Birutė, Sidabraitė Žavinta, red., 2019: Den litauistiska rörelsens 1700-talets uppenbarelser i Preussen 2. Dokumentariskt arv efter familjen Mielcke = Die Hintergründe

Straipsniai / Articles

69

BIRUTĖ TRIŠKAITĖ

den lituanistiska rörelsen i Preussen under 1700-talet 2. Mielcke-familjens dokumentariska arv, Vilnius: Lietuvių literatūros ir tautosakos institutas.

Vileišis Vincas 2008 [1935]: Nationella relationer i Litauen till världskriget i historiens och statistikens ljus, Vilnius: Versus aureus.

Winter Eduard 1954: Vården av de väst- och sydslaviska språken i Halle under 1700-talet. Bidrag till historien om de väst- och sydslaviska folkens borgerliga nationsblivande, Berlin: Akademie-Verlag.

Wotschke Theodor 1929–1930: Pietismen i Königsberg efter Rogalls död i brev, Königsberg i. Pr.: Kommissionsverlag Ferd. Beyers Buchhandlung Thomas & Oppermann.

ZM I–VII – Det ”mellanliggande manuskriptet” till den gammalpreussiska evangeliska prästboken 1–7. Bearbetad på grundval av Friedwald Moellers samlingar av Walther Müller-Dultz, Reinhold Heling och Wilhelm Kranz, Hamburg: Im Selbstverlag des Vereins [für Familienforschung in Ostund Westpreußen e. V. Quellen, Materialien und Sammlungen zur altpreußischen Familienforschung (QMS)], 2012–2014.

70

Acta Linguistica Lithuanica LXXXIII

Kristupo Ernsto Tydkės 1747 m. gruodžio 12 d. prašymas: nauji faktai apie Halės universiteto Lietuvių kalbos seminarą

BILAGA

PUBLICERINGSPRINCIPER. Dokumentets faksimil¹³, transkription och översättning publiceras. Transkriptionen är dokumentär och bokstavstrogen. I transkriptionen utvecklas förkortningar, med undantag för kontraktioner, inte. I den tyska texten, skriven med nytidens gotiska skrift, markeras latinska inslag – ord och morfem – som skrivits med latinsk skrift med kursiv¹. Kommentarer ges i fotnoter: textologiska vid transkriptionen, sakliga vid översättningen.

KRISTUPAS ERNSTAS TYDKĖS UPPREPADE ANSÖKAN AV DEN 12 DECEMBER 1747 TILL HEMLIGA RÅDET I BERLIN OM UTNÄMNING TILL PRÄST I BALĖTAI, Berlin; GStA PK: I. HA, Rep. 7, Nr. 90 h, Pkt. 1239, [1r–2v]¹⁴

[1r] Γ d. 12^tʰ Dec[em] b[.] 1747¹⁵

Γpf. d[en] 12. Dec. 47.¹⁶

Allra högst lysande, stormäktigaste kung, allra nådigaste kung och herre!

ΓCōmunicet[ur] d[en] H[erren] Pröbste[n] Brand¹⁷Dec[.] [174]7. a¹⁸

Ew: Majestaet habe zwar am 5^th hui: aller= unterthänigste Vorstellung gethan, und die Er= theilung der Ballethischen Pfarre im Inferburgi= ſchen Amte in Preußen aufs ſubmisſe aus= gebethen. Da nun in selbigem meine Documenta nicht beygebracht; so habe selbige gegenwärtig, ſub petito redtraditionis in originalibus aller=

¹³ Faksimiler av dokumentets två sidor har publicerats som illustrationer; Triškaitė 2019: 107–108. ¹⁴ Dokumentet saknar arkivmässig foliering. ¹⁵ Ansökans mottagningsdatum har senare skrivits in av en annan (andra) person. ¹⁶ Ansökans mottagningsdatum har senare skrivits in av en annan (tredje) person. ¹⁷ Resolutionen har senare skrivits in och undertecknats av en annan (tredje) person. ¹⁸ Resolutionen har senare undertecknats av en annan (fjärde) person.

Straipsniai / Articles

71

BIRUTĖ TRIŠKAITĖ

72

Acta Linguistica Lithuanica LXXXIII

Kristupo Ernsto Tydkės 1747 m. gruodžio 12 d. prašymas: nauji faktai apie Halės universiteto Lietuvių kalbos seminarą

Straipsniai / Articles

73

BIRUTĖ TRIŠKAITĖ

74

Acta Linguistica Lithuanica LXXXIII

Kristupo Ernsto Tydkės 1747 m. gruodžio 12 d. prašymas: nauji faktai apie Halės universiteto Lietuvių kalbos seminarą

underordnadst anhålla. Jag är född och uppfostrad i Litthau=en och behärskar detta språk, vilket jag också undervisade i vid Seminario Lithuanico i Halle dociret. Vidare har jag studerat vid Univerſitaet Halle ſtudiret och gjort mig skicklig för ett sådant ämbete, vilket det bifogade Testimonium från theol: Facult aet intygar. Efter abſolvirte^[n] ſtudiis har jag tjänstgjort i och omkring Potsdam conditioniret och även flitigt övat mig i predikandet, vilket likaledes intygas av ett Attestat som bifogas[=];

[1v]... eftersom den omtalade Ballethiſche församlingen, som min far har meddelat mig, säkerligen har blivit vacant, men jag inte [är behörig till] den kungliga Königsbergska Facult aet inte

bekannt bin, weil ich daſelbſt nicht ſtudieret, folglich auch von dort aus kein Testimonium fordern kan̈; So habe Ew. Majestaet nochmals aller=unterthänigſt anflehen wollen wolle[n] mir dieſe Pfarre Allergnädigſt zu conferire[n], und des Endes die Vocation expedire[n] zu laßen. Ich erſterbe

Ew: Majestaet

Er allra ödmjukaste tjänare Christoph Ernst Tiedtcke

Berlin den 12^tʰ¹⁹ [Decem]br: 1747.

[2v] Den Candidatus Theol: Christoph Ernst Tiedtke inger med anledning av den vacantenBallethiſchen församlingen sin allra =underdånigaste närmare fram=ställan.

¹⁹ Rättat från 6.

Straipsniai / Articles

75

BIRUTĖ TRIŠKAITĖ

Översättning

[1r] ┌Den 12 december 1747^²⁰

┌Mottaget den 12 december 1747^²¹

Allra klaraste och mäktigaste Konung, nådige Konung och Herre!^²²

┌Att överlämnas till herrarna prostarna. Brand^⁷²³ ┌Reichenbach den 13 december [174]7^⁷²⁴

Till Ers Kungliga Majestät vände jag mig ödmjukast redan den 5:e denna [månad] och bad i djupaste underdånighet om att få en prästtjänst i Ballethen^²⁵, i Isrutens distrikt i Preussen. Eftersom jag då inte lämnade in mina handlingar bifogar jag dem härmed ödmjukast och ber att originalen återlämnas. Jag föddes och växte upp i Litauen^²⁶ och behärskar dess språk; på detta språk undervisade jag även vid Halles litauiska språkseminarium^²⁷. Dessutom studerade jag vid universitetet i Halle^²⁸ och är omsorgsfullt förberedd för en sådan tjänst, vilket det bifogade intyget från teologiska fakulteten^²⁹ visar.

^²⁰ Datumet för ansökans mottagande har senare skrivits in av en annan (andra) person.

^²¹ Datumet för ansökans mottagande har senare skrivits in av en annan (tredje) person.

^²² Hänvändelsen riktas till den dåvarande preussiske kungen Fredrik II, även kallad Fredrik den store (Friedrich II., Friedrich der Große, 1712–1786, regerade 1740–1786), men ansökan överlämnades i själva verket till det Hemliga rådet (ty. Geheimer Rat) i Berlin, som fattade beslut i kungens namn.

^²³ Resolutionen skrevs in och undertecknades av statsministern von Brand.

^²⁴ Resolutionen undertecknades av konsistorialpresidenten von Reichenbach.

^²⁵ Balėtai (ty. Ballethen) – en kyrkby nära Trempai (ty. Trempen) och Darkiemis (ty. Darkehmen).

^²⁶Det handlar om Preussiska Litauen.

^²⁷ Halles universitets litauiska språkseminarium grundades 1727 på order av den preussiske kungen Fredrik Vilhelm I (Friedrich Wilhelm I., 1688–1740, regerade 1713–1740). Till seminariets föreståndare utsågs teologiprofessorn Gotthilf August Francke (1696–1769). K. E. Tiedtke kan ha undervisat vid seminariet tidigast från mitten av november 1741, då han skrevs in vid universitetet i Halle.

^²⁸ K. E. Tiedtke immatrikulerades vid universitetet i Halle den 16 november 1741 (Preuß 1994: 228) och studerade teologi i fyra år.

^²⁹ Detta intyg finns inte i akten.

76

Acta Linguistica Lithuanica LXXXIII

Kristupo Ernsto Tydkės 1747 m. gruodžio 12 d. prašymas: nauji faktai apie Halės universiteto Lietuvių kalbos seminarą

Efter avslutade studier tjänstgjorde jag i Potsdam och dess närhet³⁰ och studerade samtidigt flitigt att predika; det intyg som vittnar om detta³¹ bifogar jag också. [1v] Eftersom den nämnda prästtjänsten i Balėtai, såsom min far meddelade mig³², nu verkligen har blivit ledig³³, men jag är okänd för fakulteten i Karaliaučius, eftersom jag inte studerade där³⁴, kan jag därför inte heller därifrån uppvisa något intyg. Därför ber jag ännu en gång allra ödmjukast Er Kungliga Majestät att nådigt behaga tilldela mig denna prästtjänst och för detta ändamål tillåta att utnämningsförfarandet inleds. Jag förblir

Ers Kungliga Majestäts

ödmjukaste tjänare Kristupas Ernstas Tydkė

Berlynas, den 12 december 1747.

[2v] Teologikandidaten Kristupas Ernstas Tydkės utförligare presentation med anledning av den lediga prästtjänsten i Balėtų

30 Troligen avses Špandau (ty. Spandau), numera en västlig stadsdel i Berlynas, men på 1700-talet fortfarande en självständig stad, belägen vid sammanflödet av två floder – Hafel (ty. Havel) och Šprė (ty. Spree) –.

31 Detta intyg finns inte i akten.

32 Det handlar om styvfadern Petras Gotlybas Milkus (Peter Gottlieb Mielcke, 1695–1753), dåvarande präst i Mielkiemis (ty. Mehlkehmen). Den biologiske fadern Tobiasas Tydkė (Tobias Tiedtke, 1688–1725) dog när Kristupas Ernstas endast var tre år gammal.

33 Prästtjänsten i Balėtų blev ledig den 22 september 1747, när George Abraham Baltzer avled (QPP IV 8r; ŽM I 61).

34 K. E. Tydkė var i själva verket immatrikulerad vid universitetet i Königsberg den 5 april 1741 (Erler 1911–1912: 386) och studerade där troligen en termin.

Straipsniai / Articles

77

BIRUTĖ TRIŠKAITĖ

Christoph Ernst Tiedtkes vädjan av den 12 december 1747: Nya fakta om seminariet i litauiska språket vid universitetet i Halle

SAMMANFATTNING

Artikeln analyserar och publicerar det arkivdokument som påträffats i Preussiska kulturarvets hemliga statsarkiv (tyska: Geheimes Staatsarchiv Preußischer Kulturbesitz) i Berlin och som avslöjar nya fakta om seminariet i litauiska språket, grundat vid universitetet i Halle 1727. Det är en vädjan av Christoph Ernst Tiedtke (1722–efter 1772), en alumn från universitetets teologiska fakultet, skriven den 12 december 1747 och adresserad till Geheimer Rat (tyska: Geheimer Rat) i Berlin (GStA PK: I. HA, Rep. 7, Nr. 90 h, Pkt. 1239, [1r–2v]). Denna arkivkälla är viktig för historien om seminariet i litauiska språket vid universitetet i Halle, eftersom den ger belägg för en nästan odokumenterad avslutande period av seminariets existens.

Detta arkivdokument vittnar om namnet på ännu en lärare vid seminariet i litauiska språket vid universitetet i Halle, nämligen vädjans författare själv, Tiedtke, som växte upp i familjen Mielcke, där litauiska traditioner vårdades, och genom sin mors släkt hörde till familjen Schimmelpfennig. Tiedtke är således en av seminariets fyra kända och obestridliga lärare. Han kan ha undervisat i litauiska vid seminariet mellan slutet av november 1741, då han immatrikulerades vid universitetet i Halle, och början av augusti 1745, då han avreste.

Tiedtkes påstående, han som började vid universitetet i Halle 1741, att han vid den tiden undervisade i litauiska vid seminariet i litauiska språket, föranleder en omprövning av ett uttalande av seminariets föreståndare Gotthilf August Francke, enligt vilket seminariet fungerade fram till 1740. Franckes uttalande citerades i Johann Christoph Hoffbauers bok Geschichte der Universität zu Halle bis zum Jahre 1805 (Halle, 1805) utan tillräckligt sammanhang. På grund av bristen på andra primärkällor har man i två århundraden ansett att seminariet upphörde att existera 1740. Tiedtkes vädjan av den 12 december 1747 är hittills den enda autentiska källan som visar att seminariet i litauiska språket vid universitetet i Halle existerade längre än det årtal som fastställts i historieskrivningen. Vädjan gör det möjligt att hävda att det år 1740 som Francke nämnde endast markerade ett avbrott i seminariets verksamhet, som återupptogs kort därefter; endast nya arkivkällor kan emellertid visa hur länge seminariet faktiskt fungerade innan det slutligen stängdes.

Inlämnad den 15 augusti 2020.

BIRUTĖ TRIŠKAITĖ

Lietuvių kalbos institutas

Petro Vileišio g. 5, LT–10308 Vilnius, Lietuva

[email protected]

78

Acta Linguistica Lithuanica LXXXIII