This is a machine-generated translation of the original document and may contain errors, omissions, or changes in meaning. Do not rely on this translation for quotations, citations, or authoritative references. Please consult and cite the original document.
Preparing document pages…
Page 1
PAWEŁ BRUDZYŃSKI Warszawas universitet ORCID-id: orcid.org/0000-0002-1850-0818 Forskningsområden: de baltiska språkens historia, morfologi, syntax, semantik, diates, modalitet. DOI: doi.org/10.35321/all91-05
FÖRSVINNANDET AV HJÄLPVERBET ESTI I LITAUISK PASSIV
Försvinnandet av hjälpverbet esti ur den litauiska passiven
ANNOTATION
Den prototypiska passiva diatesen i litauiskan är en analytisk konstruktion som består av ett passivt perfektparticip och hjälpverbet būti ’vara’. Numera är detta verbs presensböjning regelbunden, med undantag för tredje personens suppletiva form yra, en östbaltisk innovation, medan dess ursprungliga form historiskt var esti. Även om verbet yras utveckling och användning är väl beskrivna, har dess utveckling som passivt hjälpverb inte fått tillräcklig uppmärksamhet. Artikeln syftar till att följa hur formen esti försvinner från hjälpverbsfunktionen i passiva konstruktioner, med utgångspunkt i gammallitauiska texter från 1547–1816, representerade av tryck från tre historiska litauiska dialekter.
Den litauiska passiva diatesens prototyp är en analytisk konstruktion som består av ett passivt perfektparticip och hjälpverbet būti. I nutida litauiska är detta verbs presensböjning regelbunden, med undantag för tredje personens suppletiva form yra, som är en östbaltisk innovation, medan dess historiskt ursprungliga form var esti. Även om verbet yras utveckling och användning är väl beskrivna, har dess utveckling som passivt hjälpverb ägnats otillräcklig uppmärksamhet. Artikelns syfte är – med utgångspunkt i gammallitauiska texter från 1547–1816, som
Straipsniai / Articles
117
Page 2
PAWEŁ BRUDZYŃSKI
representeras av tryck från tre historiska litauiska dialekter – att spåra hur formen esti, i sin funktion som hjälpverb, försvinner ur passiva konstruktioner.
När man formulerar universalier som rör den passivas natur måste man vara försiktig, eftersom den kan skilja sig åt i struktur och funktion från språk till språk (Siewierska 1984; Shibatani 1985; Geniušienė 2016). Det är naturligtvis möjligt att identifiera flera gemensamma drag som konstituerar den kanoniska passiva diatesen i europeiska språk (Holvoet 2001: 366). Det är emellertid inte lätt att finna universalier som är gemensamma för alla språk. Begreppet passiv diates förknippas vanligtvis med dess prototypiska, personliga användning (Siewierska 1984: 28), där satsen har en motsvarande konstruktion i aktiv diates, där subjektet kan fastställas och där den passiva konstruktionens subjekt motsvarar den aktiva konstruktionens patient. I denna artikel förstås dock passiven brett som den så kallade passivfamiljen (Nau et al. 2020), det vill säga flera olika predikativa konstruktioner med passivt particip, som kan grupperas utifrån formella och funktionella parametrar, däribland personliga, opersonliga, aktionella, resultativa eller modala konstruktioner. Den prototypiska passiva diatesen i litauiskan är en analytisk konstruktion som består av ett så kallat passivt perfektparticip (t-particip) eller passivt presensparticip (m-particip) samt hjälpverbet būti ’vara’. Numera är detta verbs presensböjning regelbunden, med undantag för tredje personens suppletiva form yra, en östbaltisk innovation, medan dess ursprungliga form historiskt var esti.
Historien om den nya suppletiva formen har dokumenterats utförligt (Stang 1947: 1970; Ford 1967; Ostrowski 2017a; 2017b; 2021). Verbet esti, ursprungligen ett existensverb, ersattes av verbet yra och fyller nu endast en habituell funktion, liknande formen būna ’brukar vara’ (Genialiausios mintys esti paprasčiausios. ’De mest geniala idéerna brukar vara de enklaste.’). Den ursprungliga formen av yra bör rekonstrueras som *i̯-r-ã, vilket de forn-baltiska och dialektala formerna visar (Endzelin 1922: 556; Ostrowski 2017b: 167, 2021 66–67). Etymologiskt är den en bildning baserad på stammen hos det anaforiska pronomenet i- (närmare bestämt instr. sg. *h₁i-h₁) och två lokativa postpositioner –r och *-ā́. Ursprungligen var det ett lokalt verb, som därefter fick en existentiell betydelse (vilket texter från 1500- och 1600-talen visar). Denna utvecklingsväg överensstämmer med typologiska data om relationen mellan lokativa
118
Acta Linguistica Lithuanica XCI
Page 3
Disappearance of the auxiliary verb esti in the Lithuanian passive
och existentiella satser (Lyons 1967: 390–396; Clark 1978: 85–126; Yong, Jie 2013; Ostrowski 2017b: 168; 2021: 67).
Medan verbet yras utveckling och användning har dokumenterats utförligt, har dess utveckling som passivt hjälpverb varit ett relativt outforskat område. Denna studie fyller denna lucka genom att noggrant följa hur formen esti försvinner från rollen som hjälpverb i passiva konstruktioner. Undersökningen bygger på gammallitauiska texter från 1547–1816, som representerar tre historiska litauiska dialekter. Artikeln kommer att behandla frekvensdata och undersöka fördelningen av verbet būti ’vara’ i tredje personens olika former i kombination med passiva particip. Denna omfattande analys syftar till att ge en detaljerad bild av användningen av dessa konstruktioner och, framför allt, förklara hur formen esti försvinner i hjälpverbsfunktionen.
2. METOD
Resultaten som presenteras i artikeln bygger på en korpus som skapats för studien och som består av gammallitauiska texter från olika historiska litauiska dialektområden, skrivna under nästan 300 år. Texterna valdes ut på grundval av Zigmas Zinkevičius publikationer (1987; 1988; 1990; 1998), som de mest representativa minnesmärkena från det gammallitauiska språket. Zinkevičius skriver om tre historiska dialekter: den västliga dialekten, som användes på Preussens territorium, samt dialekter som talades inom Litauens storfurstendömes territorium (lit. Lietuvos Didžioji Kunigaikštystė (LDK)) – den centrala och den östliga.1 Den period under vilken dessa dialekter kan sägas ha existerat varade ungefär till slutet av 17th-talet. Utöver texter från denna period har även vissa senare texter inkluderats. Även om detta är en form av anakronism inkluderades dessa översättningar i de ovan nämnda dialekterna, baserat på författarnas ursprung och därför som ett naturligt sätt att utveckla det språk de använde. Denna förenkling var avsedd att underlätta beskrivningen och jämförelsen av texterna och därmed följa den studerade konstruktionens utveckling. Tabellen nedan visar storleken på de enskilda texterna
1 En fullständig förteckning över skrifterna finns i förkortningsavsnittet.
Straipsniai / Articles
119
Page 4
PAWEŁ BRUDZYŃSKI
TABELL 1: korpusstorlek
Som framgår är antalet texter från de enskilda dialekterna inte enhetligt. Huvudmålet vid skapandet av korpusen var att diversifiera texterna så att de erhållna resultaten blev så tillförlitliga som möjligt och att utesluta författarnas eventuella individuella språkliga särdrag. Den enda texten från 19-talet representerar den centrala varianten, eftersom denna dialekt under studien uppvisade den största mångfalden. Det sista problemet gäller representationen av texter från den östliga dialekten. Detta beror på att denna dialekt enligt Zinkevičius (1998: 252–255) är den minst representerade och utvecklade. Därför är uppgifterna från de båda texterna visserligen intressanta, men minst tillförlitliga och betydelsefulla för studien. För att ytterligare eliminera betydande numeriska skillnader kommer procentuppgifter också att presenteras i analysen utöver absoluta tal.
För att finna de konstruktioner som beskrivs i artikeln användes en formel bestående av: 1) tredje personens hjälpverb yra eller esti; 2) nominativ singularis- och pluralisändelser för båda genus: a. passiva perfektparticip (t-particip), b. passiva presensparticip (m-particip).
I teorin utgör hjälpverbet i kombination med det passiva participet grunden för passiven. Alla formler tog hänsyn till den ortografi som användes av
120
Acta Linguistica Lithuanica XCI
Page 5
Disappearance of the auxiliary verb esti in the Lithuanian passive
författarna samt det faktum att hjälpverbet kunde stå både efter och före participen. Resultaten beaktar tyvärr inte former där hjälpverbet kunde stå längre från participet. De erhållna resultaten filtrerades därefter manuellt:
TABELL 2: Fördelning av hjälpverb i passiva konstruktioner
Som framgår skiljer sig resultaten för de enskilda konstruktionerna avsevärt. Konstruktioner med t-particip dominerar, men fördelningen av hjälpverbet i konstruktioner med m-particip väcker större uppmärksamhet. I följande avsnitt diskuteras en detaljerad analys av de enskilda hjälpverben i passiven.
3. ANALYS
Tabellerna nedan presenterar numeriska uppgifter om fördelningen av yra och esti. Tabell 3 visar absoluta värden för förekomsten av de enskilda verben i kombination med m-particip och t-particip. Dessa uppgifter är grupperade i större enheter efter det århundrade och den dialekt de representerar. Tabell 4 visar samma uppgifter uttryckta i procent.
TABELL 3: Totalt antal hjälpverb efter dialekt
DIALEKT Århundrade m-particip t-particip Preussisk (västlig) XVI 38 1 39 437 55 492 XVII 0 0 0 11 0 11 XVIII 45 0 45 243 3 246 LDK (central) XVI 58 15 73 559 32 591 XVII 8 263 271 490 67 557 XVIII 41 34 75 216 46 262 XIX 42 1 43 295 2 297 LDK (östlig) XVII 0 0 0 0 5 5
Straipsniai / Articles
121
Page 6
PAWEŁ BRUDZYŃSKI
TABELL 4: Totalt procenttal för hjälpverb efter text
DIALEKT | TEXT | m-particip | t-particip | | yra | est | = | yra | est | = Preussisk (västlig) | XVI | 97 | 3 | 100 | 89 | 11 | 100 | XVII | 0 | 0 | 0 | 100 | 0 | 100 | XVIII | 100 | 0 | 100 | 99 | 1 | 100 LDK (central) | XVI | 79 | 21 | 100 | 95 | 5 | 100 | XVII | 3 | 97 | 100 | 88 | 12 | 100 | XVIII | 55 | 45 | 100 | 82 | 18 | 100 | XIX | 98 | 2 | 100 | 99 | 1 | 100 LDK (östlig) | XVII | 0 | 0 | 0 | 0 | 100 | 100
Det låga antalet belägg från den östliga dialekten inom Litauens storfurstendöme kommer att diskuteras i nästa avsnitt. Av uppenbara skäl är de emellertid alltför statistiskt insignifikanta. Den allmänna bild som kan framträda ur uppgifterna ovan antyder att esti som hjälpverb redan under de första skriftliga texternas tid användes marginellt, särskilt i fråga om passiv med t-particip. En djupare analys av de enskilda texterna kan dock visa intressanta samband mellan de båda formerna. I följande stycken diskuteras användningen av båda verben i kombination med passiv baserad på t-particip och m-particip.
3.1. t-particip
Enligt Vytautas Ambrazas (2006: 353) byggde passiven ursprungligen på det så kallade passiva perfektparticipet, bildat genom att suffixet –t– och den lämpliga ändelsen lades till infinitivstammen. Detta particip användes ursprungligen för att bilda deverbaladjektiv (t.ex. baltas ’vit’ < balti ’vitna’), och blev så småningom grunden för passiven; det har sannolikt fyllt denna funktion sedan förskriftlig tid. I de äldsta litauiska texterna från 16th-talet är hjälpverbets tredje person oftast yra. Några konstruktioner med esti kan dock fortfarande hittas:
(1) 1579VEE:
... ghiffaiyrapaſkirtas nũgi 3.sg.m.det aux.prs.3 appoint.pst.pp.nom.sg.m from Diéwafudžia God.gen.sg judge.gen.sg ’...han är utsedd av Gud-domaren.’
122
Acta Linguistica Lithuanica XCI
Page 7
Disappearance of the auxiliary verb esti in the Lithuanian passive
Observationer rörande fördelningen av verbet būtis former i tredje person ges i tabellerna nedan, där tabell 5 visar absoluta tal medan tabell 6 visar procentuppgifter om fördelningen i de enskilda texterna:
TABELL 6: Totalt procenttal för hjälpverb efter text
Den överväldigande majoriteten av exemplen använder hjälpverbet yra som standardform. Som väntat kan ett gradvis försvinnande av passiv med verbet esti iakttas. Processen skilde sig dock något mellan dialekterna i Preussen och Litauens storfurstendöme. Utifrån uppgifterna kan man anta att konstruktionen med esti som hjälpverb slutligen föll ur bruk i Preussen under 18th-talet och i LDK under 19th-talet. Enligt Ambrazas (2001: 15) hänger detta sannolikt samman med passivens utveckling; den grammatikaliserades först fullt ut i de västliga dialekterna och spreds sedan gradvis till de efterföljande dialekterna österut. I vissa östliga dialekter var denna process inte helt avslutad förrän i modern tid (Ambrazas 2001: 15–16; 2006: 365–366). Nedan diskuteras särdragen i användningen av de nämnda verbformerna i de enskilda dialekterna.
3.1.1. Preussisk dialekt
Den äldsta studerade texten representerar den preussiska dialekten och är samtidigt den äldsta litauiska boken: Martynas Mažvydas Catechism. Vid korpussökningen hittades tre exempel på passiv med hjälpverb i tredje person i den nämnda texten, och intressant nog är alla dessa exempel konstruktioner med verbet esti:
124
Acta Linguistica Lithuanica XCI
Page 9
Disappearance of the auxiliary verb esti in the Lithuanian passive
De funna exemplen är naturligtvis inte tillräckligt många för att betraktas som statistiskt signifikanta. Det är dock värt att notera att den dominerande hjälpverbsformen i Postilla från 1573, endast 28 år efter Catechism, är yra, medan esti endast förekommer i 10% av alla exempel (27 av 264). Trots denna överväldigande skillnad finns det dock ingen uppenbar skillnad i användningen av de båda formerna. De kan användas både i resultativa betydelser (5a) och (5b) samt i aktionella betydelser med uttryckt agent (6a) och (6b):
’Himmelriket liknas vid en man som sådde god säd...’
(6) Aktionell: a. 1573WP
Die was [...] regetasestnog Gud.nom.sg se.pst.ap.nom.sg.m aux.prs.3 från angelų ängel.gen.pl
’...Gud sågs [...] av änglar.’
Straipsniai / Articles
125
Page 10
PAWEŁ BRUDZYŃSKI
b. 1573WP
Jesusdotasiramumisnog pn.nom.sg ge.pst.pp.nom.sg.m aux.prs.3 1.pl.dat från Diėwa Gud.gen.sg
’...Jesus ges åt oss av Gud...’
Det är dock värt att nämna att även om båda konstruktionstyperna förekommer med båda verbformerna, verkar konstruktionerna med esti vara mer aktionella än de med yra. Detta är naturligtvis svårt att fastställa entydigt, eftersom den litauiska passivens grammatikaliseringsgrad är mycket lägre än exempelvis engelskans (Brudzyński, Spraunienė 2021: 179–180); detta kan dock styrkas av att agenten i denna typ av konstruktioner uttrycks 6 gånger av 27, medan den i konstruktioner med yra endast uttrycks 5 gånger av 237. Detta kan tyda på att den fullt utvecklade passiven, som har både resultativa och aktionella användningar, ursprungligen använde hjälpverbet esti. När yra växte fram övertog verbet gradvis estis ursprungliga roll, med början i attributiva och resultativa användningar, och följde därmed passivens utvecklingsväg (Bybee et al. 1994: 63–69). En liknande situation är fortfarande synlig i Baltramiejus Vilentas text, som är sex år äldre, där konstruktioner med esti utgör 25% av alla användningar och fungerar som en mer aktionell passiv. Däremot hänför sig konstruktioner med yra huvudsakligen till den attributiva eller resultativa betydelsen och använder ofta främst lexicaliserade former som pagirtas ’prisad’, prilygintas ’jämförd’ eller pašlovintas ’välsignad’.
(7) 1579VEE:
IrregietaseßtnūgCefaſcha och ses.pst.pp.nom.sg.m aux.prs.3 från pn.gen.sg ’Och att han sågs av Kefas...’
(8) 1579VE:
PaſchlowintiyravbagaiDwaffeje välsignad.pst.pp.nom.pl.m aux.prs.3 fattig.nom.pl ande.loc.sg ’Saliga är de fattiga i anden...’
Intressant nog skiljer sig proportionerna mellan de båda hjälpverben i Jonas Bretkūnas bibeltext, som översattes från 1579 till 1590. I denna text förekommer passiv med esti endast fem gånger av 144, och alla exempel med uttryckt agent är begränsade till konstruktioner med yra.
126
Acta Linguistica Lithuanica XCI
Page 11
Disappearance of the auxiliary verb esti in the Lithuanian passive
(9) 1579BB
IEsusregetasiranūgCephoschaus pn.nom.sg seen.pst.pp.nom.sg.m aux.prs.3 from pn.gen.sg
’Jesus sågs av Kefas.’
Därför bör man konstatera att slutet av 16th-talet var ett kritiskt skede i försvinnandet av den passiv som byggde på hjälpverbet esti. Förutom Bretkūnas text, där detta verb förekommer sporadiskt, kan detta styrkas av Lozorius Zengštokas Enchiridion, som är flera år äldre och där denna konstruktion inte förekommer alls. Det är värt att notera att passiv med esti hundra år senare, i Quandts bibeltext från 1727, förekommer 3 gånger av 246:
(10) 1727KNT
Man [...] dūtaestiβi 1.sg.dat give.pst.pp.nom.sg.f aux.prs.3 this.nom.sg.f Mallon nåd.nom.sg
’Åt mig [...] är denna nåd given.’
(11) 1727KNT
Bet kiekvienam išβ musu dūta men var och en.dat.sg från 1.pl.gen ge.pst.pp.nom.sg.f esti Mallone aux.prs.3 nåd.nom.sg
’Men åt var och en av oss är nåd given...’
(12) 1727KNT
SurinkimaspadūtasestiKristuitaipo församling.nom.sg ge.pst.pp.nom.sg.m aux.prs.3 pn.dat.sg så irMoteressavoWyrams och kvinna.nom.pl rposs man.dat.pl
’...församlingen är underordnad Kristus; låt därför hustrurna vara det för sina egna män...’
Det bör tilläggas att alla dessa användningar är snarare resultativa, vilket kan tyda på att 17th-talet var en kritisk period då esti slutligen föll ur bruk som det primära hjälpverbet i passiva konstruktioner i den preussiska dialekten.
Straipsniai / Articles
127
Page 12
PAWEŁ BRUDZYŃSKI
3.1.2. LDK:s dialekter
Utvecklingen av hjälpverbet i tredje person i LDK:s dialekter liknar i viss mån den i Preussen, men vissa kronologiska skillnader kan iakttas. På samma sätt som i Preussen kan vi utifrån de presenterade uppgifterna anta ett gradvis försvinnande av hjälpverbet esti. Den första tydliga skillnaden är dock att dessa former bevarades inom LDK:s territorium, både i de centrala och östliga dialekterna, längre än i Preussen. Vid en granskning av uppgifterna skulle denna tes kunna motsägas av fördelningen av hjälpverben i Mikalojus Daukšas Postill (1599), som betraktas som en ledande representant för den centrala dialekten och en av de mest inflytelserika författarna i fråga om det litterära språkets utveckling (Zinkevičius 1998: 246). I texten kan man se att endast sex av 420 konstruktioner med t-particip använder esti som hjälpverb, medan andelen i Jokūbas Morkūnas text, som är bara ett år yngre, är 26 exempel av 171:
(13) 1599DP
Prámintasesttieġwârdas io kalla.pst.pp.nom.sg.m aux.prs.3 därför namn.nom.sg 3.sg.gen.m Iésuskurìsprámintasẽst’ nùg pn.nom.sg vilken.nom.sg.m kalla.pst.pp.nom.sg.m aux.prs.3 från Angelo ängel.gen.sg
’Han fick namnet Jesus, som gavs av ängeln.’
(14) 1599DP
Irpramintasyrawârdas io och kalla.pst.pp.nom.sg.m aux.prs.3 namn.nom.sg 3.sg.gen.m Iesus pn.nom.sg
’Han fick namnet Jesus.’
Zinkevičius (1998: 247) anklagar Morkūnas för många fel, men denna diskrepans verkar vara alltför stor för att vara ett enkelt språkfel. Svaret på denna betydande skillnad i fördelning kan ligga i Daukšas ursprung. Författaren kom från Samogitien, som geografiskt ligger nära Preussens territorium. Därför kan man anta att inflytandet från den västliga dialekten, och därmed utvecklingen av passiven, på författarens språk var mycket större än på språket hos andra författare som använde de centrala och östliga dialekterna. Detta samband är särskilt tydligt när det gäller fördelningen av hjälpverb tillsammans med m-participet, vilket kommer att diskuteras i nästa avsnitt. Detta faktum kan därför vara ett belägg för den gradvisa utvecklingen av
128
Acta Linguistica Lithuanica XCI
Page 13
Disappearance of the auxiliary verb esti in the Lithuanian passive
den passiva konstruktionen, som var territoriellt beroende, och bekräftar samtidigt analysen i föregående kapitel, enligt vilken övergången mellan 1500- och 1600-talen var den tidpunkt då denna konstruktion slutgiltigt föll ur bruk i Preussens territorium, och Daukša själv potentiellt var en av orsakerna till att den nya konstruktionen spreds till LDK:s territorium.
Med beaktande av ovanstående antaganden kan man därför dra slutsatsen att esti bevarades som hjälpverb i LDK:s territorium längre än i Preussen. I den ovan av Morkūnas nämnda texten är så många som 15% av de passiva konstruktionerna fortfarande passiver med esti, vilka huvudsakligen är aktionella (14). Passiver med formen yra, även om de också kan vara aktionella och kan ha en uttryckt agent, är huvudsakligen resultativa eller används attributivt:
(15) Aktionell (1660MP)
a Kásmumustobùlayirãiš̀guldita vad 1.pl.dat perfekt aux.prs.3 förklara.pst.pp.n nuogPowila från pn.gen.sg b MumusestduotanuogPono 1.pl.dat aux.prs.3 ge.pst.pp.n från herr.gen.sg musu 1pl.gen
Intressant nog var det enda hjälpverbet i passiva konstruktioner med ett t-particip i den ungefär ett halvt sekel äldre texten Knyga nobažnystės, liksom i Mažvydas text, esti.
(17) 1654KN
Numiria teypagi ir bágočius ir pakastasesti dog.pst.3 således och rik_man.nom.sg och begrava.pst.pp.nom.sg.m aux.prs.3
’...den rike mannen dog också och begravdes.’
Det är dock värt att notera att exemplen i texten förmedlar resultatsbetydelsen, och att det inte finns någon belagd konstruktion med en uttryckligen uttryckt
Straipsniai / Articles
129
Page 14
PAWEŁ BRUDZYŃSKI
agent. Det är också värt att notera att exemplet ovan, till skillnad från den moderna konstruktionen, har en tydlig betydelse i dåtid, vilket visar på ett tidigare utvecklingsstadium för passiven. Liknande exempel kan också hittas i ett antal andra texter som beskrivs i denna studie (Brudzyński, Sprauniėnė 2021).
I Samuelis Boguslavas Chylinskis bibeltext, publicerad 1660, är statusen för yra som standardform för tredje person i konstruktioner med t-participet redan väl etablerad. En betydande del (10%) är dock fortfarande konstruktioner med esti. Dessutom kännetecknas Chylinskis text av flera intressanta särdrag. En allmän iakttagelse gäller hjälpverbets position. När det gäller formen yra står verbet i postposition i 386 av 490 exempel (79%), medan det för esti endast sker i 8 av 55 fall (15%). Detta hänger kanske samman med användningen av själva verbet esti. De flesta funna exemplen är negationer (18) eller hortativ (19) (44 av 54 exempel har ett prefix intill hjälpverbet, och bland de återstående tio har 4 ett prefixat particip):
Totmestaestnogjusuwisokia kasta_bort.pst.pp.nom.sg.f.hort aux.prs.3 från 2.pl.gen all.nom.sg kartbe bitterhet.nom.sg
’Låt all bitterhet [...] kastas bort från er...’
130
Acta Linguistica Lithuanica XCI
Page 15
Disappearance of the auxiliary verb esti in the Lithuanian passive
Bland de återstående exemplen kan man också hitta aktionella passiver med en uttryckt agent:
(20) 1660ChB
a… est aux.prs.3 pamusztas besegrad.pst.pp.nom.sg.m Izrael pn.nom.sg nog från Filistynu pn.gen.pl
’…Israel besegrades av filistéerna…’
b [Abimelach] pn.nom.sg pakorotas straffa.pst.pp.nom.sg.m žēklingey betydligt nog av Diewa gud.gen.sg est aux.prs.3
’[Abimelach] straffades betydligt av Gud.’
Dessa exempel, även om de är få, antyder att passiven med esti fortfarande användes. Frågan kvarstår dock om verbets negations- och hortativformer esti utvecklades naturligt som specialiserade konstruktioner, eller om de var ett självständigt försök av Chylinskis att systematisera grammatiken. Eftersom det inte gick att hitta liknande konstruktioner hos andra författare verkar det andra alternativet mer sannolikt.
När vi går vidare till 1700-talet kan man konstatera att medan konstruktionen med esti praktiskt taget försvann i Preussen, användes den fortfarande i LDK-dialekter, vilket texten i Samuelis Bitneris Nya testamente (1701) är ett exempel på. I texten använder så många som 46 av 295 konstruktioner med t-particip (18%) esti som hjälpverb, och de kan vara både aktionella och resultativa:
(21) 1701BNT
a O exclam esti aux.prs.3 jau redan βaknięsβ rot.all ir och médio träd.gen.sg kirwis yxa.nom.sg pridetas lagd_till.pst.pp.nom.sg.m
’Och nu är också yxan lagd till trädets rot.’
b Nes för per by netikis tro.prs.ap.nom.sg.m.neg hustru.acc.sg wijras man.nom.sg paβwestas helga.pst.pp.nom.sg.m esti aux.prs.3
’Ty den icke troende mannen helgas av hustrun…’
Bland konstruktionerna med yra finns fler attributiva, resultativa och impersonella användningar, precis som i Morkūnas text. Detta kan tyda på att
Straipsniai / Articles
131
Page 16
PAWEŁ BRUDZYŃSKI
I början av 18th-århundradet var esti fortfarande ett produktivt hjälpverb som användes i en fullt utvecklad passiv konstruktion, medan passiven med yra, även om den var talrik, var mindre utvecklad.
Formen estis status förändrades under 100 år, och i Juozapas Arnulfas Giedraitis text kan endast två användningar av den i den passiva konstruktionen hittas. Intressant nog är båda exemplen, liksom hos Chylinskis, negationer:
(22) 1816GNI
a [Jog jums duota ira zinot paslėptinės karalistes dangaus:] o jemis neestduota exclam 3.pl.m.dat neg aux.prs.3 ge.pst.pp.n
’[Eftersom det har getts åt er att känna himmelrikets hemligheter,] men åt dem har det inte getts.’
b [Daug teypogi ir kitu stebuklu padare Jezus po akimis mokitiniu savo,] kurie neestiparasziti tose vilka.pl.m neg aux.prs.3 skriva.pst.pp.nom.pl.m denna.loc.pl bok.loc.pl
’[Och många andra tecken gjorde Jesus verkligen inför sina lärjungar,] vilka inte är skrivna i dessa böcker.’
Den mycket låga frekvensen av esti (1%) kan tyda på att formen sannolikt används av stilistiska skäl, och att esti som hjälpverb i LDK:s territorium slutgiltigt föll ur bruk någon gång mellan 1700- och 1800-talen.
Här är det värt att nämna ett litet urval av den östliga dialekten – nämligen texter av Konstantinas Sirvydas och Jonas Jaknavičius. I båda texterna hittades endast fem exempel på passiv i tredje person, och i alla används verbet esti.
(23) 1644ŠPS
kayp as efti aux.prs.3 Perf. person.gen.pl kiti annan.nom.sg.m dárbay arbete.nom.pl Diewo gud.gen.sg [...] nuog från dariti gjord.pst.pp.nom.pl.m wifų all.gen.pl.m triiu tre.gen.m Travyces Treenighet.gen.sg S[ventosios] helig.gen.pl.f
’Som andra verk av Gud är gjorda av hela den heliga Treenigheten.’
132
Acta Linguistica Lithuanica XCI
Page 17
Disappearance of the auxiliary verb esti in the Lithuanian passive
(24) 1647JE Avienasigiukad utrop ett.nom.sg från 3.pl.gen när į̨widoapčįstitasesti [sugrio su baltsu didziu garbindamas Diewu.] inse.pst.3 rena.pst.pp.nom.sg.m aux.prs.3
’Och en av dem, när han insåg att han var renad, föll till marken och prisade Herren högt.’
Frånvaron av yra-former i passiven skulle kunna tyda på att utvecklingen av tredje personens former i passiv diates började i väster och rörde sig österut, och att den östliga dialekten var den sista att fullt utveckla passiven. Detta skulle bekräfta Ambrazas (2001: 15–16) iakttagelser om passivens utveckling, men urvalet är tyvärr för litet för att vara helt tillförlitligt. Ändå visar det en viss tendens och utgör en utgångspunkt för vidare analys.
3.2. m-particip
Utöver t-participet kan den litauiska passiven baseras på det så kallade presenspassivparticipet (m-participet), som bildas genom att suffixet -m och en ändelse läggs till presensstammen. Historiskt användes participet för att bilda adjektiv (jfr lat. firmus, en. warm), och numera kännetecknas konstruktioner som använder det av durativ aspekt. I denna funktion är det en litauisk innovation. Samma particip finns i lettiskan. Det har dock inte utvecklats som grund för passiven utan har i stället en modal betydelse.
Intressant nog var standardhjälpverbet i de äldsta texterna från Preussens territorium yra, och esti uppträdde senare, huvudsakligen i LDK:s territorium. Fördelningen av dessa former presenteras i tabellerna nedan:
Disappearance of the auxiliary verb esti in the Lithuanian passive
Den ovan nämnda fördelningen verkar förbryllande. Som redan nämnts grammatikaliserades passiven först i Preussens territorium. Detta är särskilt viktigt med tanke på passiven med m-participet, eftersom den först uppstod i Preussen och först senare spreds till LDK:s territorium, och enligt Ambrazas (2001: 16) har en passiv av denna typ inte utvecklats i vissa östliga dialekter än i dag, vilket tycks bekräftas av de data som samlats in för denna studie. Nedan diskuteras en analys av enskilda exempel som hittats i de preussiska och LDK-dialekterna.
3.2.1. Preussisk dialekt
Som redan nämnts är passiven baserad på m-participet en litauisk innovation som först uppträdde i Preussens territorium. I den äldsta texten – Mažvydas Catechism – fanns inga exempel på denna typ av användning med hjälpverb. Det är svårt att säga hur utvecklad denna konstruktion var under denna period, och den kanske inte är belagd. Man kan dock anta att den ännu inte var fullt grammatikaliserad som passiv, och det äldsta belagda exemplet kommer från Vilentas text från 1579, där flera olika användningar av participet kan hittas:
(25) 1579VEE: NėlaAgarwandinamasyraArabioje för pn kalla.prs.pp.nom.sg.m aux.prs.3 pn.loc.pl kalnasSinai berg.nom.sg pn ’Ty berget Sinai kallas Agar i Arabien.’
(26) 1579VEE: Wịssidaiktaitawyragalimi all.nom.pl.m sak.nom.pl 2.sg.dat aux.prs.3 kunna.prs.pp.nom.pl.m ’Alla ting är möjliga för dig...’
… kurie vilka.nom.pl.m nîg från iô [Dievo] 3.sg.gen.m jra aux.prs.3 Įjunt emi skicka.prs.pp.nom.pl.m ’…som sänds av honom [Gud]…’
Exempel (25) illustrerar den attributiva eller resultativa användningen, som typiskt markerar det inledande stadiet i passivens utveckling (Bybee et al. 1994: 64; Ambrazas 2001: 12). Exempel (26) visar en modal användning. Exemplen (27) och (28) representerar den aktionella passiven, som har samma betydelse som den nutida konstruktionen med m-participet – nämligen durativ eller habituell. Avgörande är att det, som visas i exempel (28), är möjligt att uttrycka en agent i konstruktionen, vilket visar att den redan är fullt utvecklad, ungefär som passiven baserad på t-participet. Det är värt att notera att Vilentas text är den enda undersökta preussiska dialekttexten som innehåller en konstruktion med esti.
(29) 1579VEE: … dukte dotter.nom.sg mana 1.sg.poss.nom.f ƒunke’ svårt nûgi från Welna djävul.gen.sg efti aux.prs.3 warginama plåga.prs.pp.nom.sg.f ’…min dotter är svårt plågad av en djävul.’
Som man kan se är det en fullt utvecklad aktionell konstruktion med en uttryckt agent, men det är det enda exemplet av denna typ i de undersökta texterna. Bretkūnas och Quandts texter (de enda från Preussens territorium där konstruktionen förekommer) använder endast kombinationen yra + m-particip. Se exemplen nedan:
(30) BB1579: 30 Mana 1.sg.poss.nom.f ira aux.prs.3 Duktie dotter.nom.sg muczijma plåga.prs.pp.nom.sg.f nûg från Welino djävul.gen.sg piktai svårt ’…min dotter är svårt plågad av en djävul.’
(31) KNT1727: Mano 1.sg.poss.nom.f Dukte dotter.nom.sg ƒunkiey svårt Wėlno djävul.gen.sg wargin nama plåga.prs.pp.nom.sg.f ’…min dotter är svårt plågad av en djävul.’
136
Acta Linguistica Lithuanica XCI
Page 21
Disappearance of the auxiliary verb esti in the Lithuanian passive
På grund av datamängdens knapphet är det svårt att fastställa när grammatikaliseringen av passiven baserad på m-participet ägde rum. Det är dock otvivelaktigt rimligt att anta att den redan på 1500-talet var fullt utvecklad i det preussiska territoriet, och att dess standardhjälpverb från början var yra. Detta hänger sannolikt samman med att passiven baserad på t-participet befann sig i grammatikaliseringens slutfas när denna typ av konstruktion uppstod i språket. På 1500-talet var yra det dominerande hjälpverbet. Troligen övertog den nyuppkomna passiva konstruktionen med m-participet automatiskt det vanligaste hjälpverbet under denna period.
3.2.2. Central dialekt
Baserat på de tidigare presenterade uppgifterna om t-participet kunde man anta att situationen i LDK var analog med den i Preussen. De uppgifter som presenteras i tabellerna (7) och (8) tycks dock motsäga detta. Den äldsta av de undersökta texterna – Daukšas Postyll – har en fördelning som liknar de preussiska författarnas texter, och de enda två exemplen av 60 användningar av m-participet är konstruktioner med esti:
(32) DP1599:
… numìreleikàrtaisgiwúmpiumpišiunczemi död.nom.pl ibland liv.all sända.prs.pp.nom.pl.m est aux.prs.3 ’…de döda sänds ibland till livet.’
(33) DP1599:
… aniékuriélûdintiemusdâromi 3.pl.nom.m vilka.nom.pl.m vittne.ins.pl gjord.prs.pp.nom.pl.m est’ aux.prs.3 …de som görs till vittnen…’
Redan ett år senare, i Morkūnas text, är resultaten dock överraskande och det dominerande hjälpverbet är esti, medan yra tillsammans med m-participet inte förekommer alls:
Straipsniai / Articles
137
Page 22
PAWEŁ BRUDZYŃSKI
(34) 1600MP:
a. [Postilla LIETWISZKA Tátų est Ižgulimâs prástas Ewângeliu ant kožnos Nedelios ir Szwentês per wisus metus] kurios pagal budá sená Bãžnicžioy vilken.nom.sg.m enligt hur.acc.sg gammal.acc.sg.m kyrka.loc.sg Diewá är skáitomos Gud.gen.sg aux.prs.3 läsa.prs.pp.nom.pl.f
’[Denna litauiska postilla är den enkla förklaringen av evangeliet för varje söndag och högtid under året], som enligt gammal tradition läses i Guds församling.’
Zinkevičius (1998: 247) anklagar Morkūnas för många fel, men detsamma kan inte sägas om Bitneris eller Steponas Jaugelis Telega – sin tids framstående språkexperter (Zinkevičius 1988: 216–223). I den 50 år äldre texten Knyga nobažnystės är den enda konstruktion som uttrycker denna typ av passiv fortfarande esti + m-particip.
(35) 1653KN
35... kita annan.nom.sg.f irà vara.prs.3 dángus himmel.nom.sg kurion vilken.ill.sg wisi alla.nom.pl.m wierni trogen.nom.pl.m ir och pábani from.nom.pl.m 3mones människa.nom.pl siunciąmi sända.prs.pp.nom.pl.m esti aux.prs.3
’...annorlunda är den himmel till vilken alla troende och fromma människor sänds.’
Vad kan denna typ av fördelning av konstruktioner med esti indikera? Man kan naturligtvis anta att verbet esti någon gång mellan 1500- och 1600-talen åter blev standardhjälpverb för m-participet, men detta verkar osannolikt. Orsaken till den stora diskrepansen mellan Daukša och de andra författarna från LDK bör, som redan nämnts, sökas i författaren till Postilles ursprung. Därför kan man anta att Daukšas text, som representerar den centrala dialekten, åtminstone i detta avseende påverkades av den västliga dialekten, vilket tycks bekräftas både av uppgifterna om t- och m-participen.
Även om de hittills citerade exemplen inte har varit många tycks Chylinskis bibeltext bekräfta tesen att konstruktionen yra + m-particip ännu inte hade utvecklats i LDK:s territorium. I den nämnda översättningen kombineras endast sju av 266 exempel med yra. Fyra används med participet zynoma ’känd’ och ett
138
Acta Linguistica Lithuanica XCI
Page 23
Disappearance of the auxiliary verb esti in the Lithuanian passive
med wadynama ’kallad’ och notszaukiamas ’inte kallad’ – de bör alltså betraktas som lexikaliserade attributiva eller modala användningar snarare än faktisk passiv.
(36) 1660ChB
a… anadirwajuliezuwe det.nom.sg.f fält.nom.sg 3.pl.gen.m tunga.loc.sg wadynama ira Akeldama kalla.prs.pp.nom.sg.f aux.prs.3 pn.nom ’…att den åkern kallas Akeldama på deras eget språk…’
b [Jog nes zymus zianklas padarytas ira per jos,] zynomaira wisjemus kurie giwena Jeruzale] känd.prs.pp.n aux.prs.3 alla.dat.pl.m vilka.nom.pl.m bo.prs.3 pn.loc.sg
’[Ty ett stort tecken har verkligen gjorts genom dem] är uppenbart för alla som bor i Jerusalem.’
Endast ett exempel kan tolkas som aktionell passiv:
(37) 1660ChB
[Bet tepraszо jos wieroy, tas nes kursej abejoja ligus ira] Wilniey mariu, kursej waromasira våg.dat.sg hav.gen.pl vilken.dat.sg driva.prs.pp.nom.sg.m aux.prs.3 nog från wejaus vind.gen.sg
’[Men låt honom be i tro, utan att tvivla. Ty den som tvivlar är lik] en havsvåg som drivs av vinden…’
De flesta exemplen (259) på passiv baserad på m-participet i Chylinskis text använder verbet esti. Bland dem finns också konstruktioner med de particip som nämns i exemplen (36) och (37), men det finns endast 6 sådana. Den överväldigande majoriteten är passiva konstruktioner som motsvarar den nutida durativa och habituella användningen av m-participet.
(38) 1660ChB
a…[teywaniste] nog Izaoka paszlawinime jo pažadama irpastypŋnamaest lova.prs.pp.nom.sg.f och förstärka.prs.pp.nom.sg.f aux.prs.3
’…[arvet] utlovas och förstärks av Isaks välsignelse.’
Straipsniai / Articles
139
Page 24
PAWEŁ BRUDZYŃSKI
b Izraelietypamuszamiest nog Filistynu pn.nom.pl besegra.prs.pp.nom.pl.m aux.prs.3 från pn.gen.pl
’Israeliterna besegrades av filistéerna.’
c Pastypyrnamasestasabliwuapireyszkimu förstärka.prs.pp.nom.sg.m aux.prs. 3 egendomlig.ins.sg.m uppenbarelse.ins.sg
’Förstärktes genom en egendomlig uppenbarelse.’
Liksom i fallet med t–participet finns det konstruktioner med ett hortativt prefix (39a) och ett negationsprefix (39b). Det rör sig dock bara om fem sådana exempel:
(39) 1660ChB
a Wiezliviustejusut’estpažystamawisien[us] moderation.nom.sg 2.pl.gen aux.prs.3.hort know.prs.pp.nom.sg.f all.acc.pl.m zmone m[us] man.acc.pl
”Låt er måttfullhet bli känd för alla människor.”
b… jeygu wel n’estwadojamatada bus pagal apwertynima then be.fut.3 sell.pst.pp.n according to estimation.acc.sg tąwo 2.sg.poss
”...om det inte återlöses, ska det då säljas enligt din värdering.”
Detta kan tyda på att verbet esti, som kan ha haft specialiserade funktioner i konstruktioner med ett t–particip, snarare är ett standardhjälpverb vid ett m–particip. Denna hypotes kan också stödjas av att många av exemplen inte kommer från själva bibeltexten utan från inledningar till kapitel som inte är inspirerade av översättningens källtext och återspeglar författarens egen idiolekt – och därför det faktiska språket i centraldialekten under andra hälften av 1600-talet.
I Bitneris text, som är 40 år äldre, förändras situationen, och fördelningen av de båda hjälpverben är nästan jämn (45% – esti och 55% – yra). Det finns ingen uppenbar skillnad mellan användningen av de båda verben, men passivkonstruktionen med esti verkar vara mer aktionell. Samtidigt finns det, i kombination med yra, fler lexikaliserade eller attributiva former.
140
Acta Linguistica Lithuanica XCI
Page 25
Disappearance of the auxiliary verb esti in the Lithuanian passive
(40) 1701BNT
a… dukte mano sunkey muczijama esti nūg Welńio aux.prs.3 daughter.nom.sg 1.sg.poss.nom.f grievously vex.prs.pp.nom.sg.f aux.prs.3 from devil.gen.sg
”...min dotter är svårt plågad av en demon.”
b [Grōmata]lästärfrånallamän
”Boken läses av alla människor.”
(41) 1701BNT
a Teguljumuswissiemusžinomaesti shall 2.pl.dat all.dat.pl.m know.prs.pp.n aux.prs.3
”Låt det bli känt för er alla...”
b Nes žinoma ira jog Wießpats musu iβėjo iβ plemės Iudos eftersom boken är känd för att Herren, vår, har gått ut från Judas stam
”Ty det är uppenbart att vår Herre härstammade från Juda...”
Detta kan tyda på att skiftet mellan 1600- och 1700-talen var den tid då esti-konstruktionen började falla ur bruk. Giedraitis text innehåller endast en konstruktion med verbet esti av 43. Man kan därför anta att denna konstruktion inte längre var produktiv under 1800-talet. Även om det, liksom i fallet med den preussiska dialekten, inte går att ange det exakta datumet för grammatikaliseringen av konstruktionen med yra, måste den senast ha ägt rum vid skiftet mellan 1700- och 1800-talen, det vill säga över 100 år senare. Uppgifterna från östdialekten är verkligen fragmentariska. Frånvaron av den diskuterade konstruktionen i de undersökta texterna kan dock vara ett skäl att hävda att denna konstruktion måste ha utvecklats och grammatikaliserats ännu senare.
4. SLUTSATSER
Historiskt använde tredje person av det litauiska verbet būti ’vara’ formen esti, som motsvarar former i andra baltiska och indoeuropeiska språk (jfr preussiska ast; polska jest, latin est, tyska ist etc.). På grund av den semantiska förskjutningen,
Straipsniai / Articles
141
Page 26
PAWEŁ BRUDZYŃSKI
platsen för tredje personens form intogs av det ursprungligen lokala verbet yra, och denna process måste ha inletts under den förlitterata perioden, vilket beläggs av de äldsta litauiska texterna och den lettiska tredje personsformen ir. Den ursprungliga tredje personsformen esti fungerade redan på 16th-århundradet i västdialekten endast som hjälpverb, och dess ursprungliga funktion övertogs av yra. esti existerade emellertid som hjälpverb i central- och sannolikt östdialekterna ända till 18th-århundradet, vilket visar tydliga skillnader i grammatikaliseringens tidsförlopp mellan de enskilda dialekterna.
I Preussen grammatikaliserades passiven, baserad på verbet yra, tidigare och användes allmänt på 16th-århundradet. Följaktligen tog den m-participbaserade passiven, som var en litauisk innovation och först uppträdde i Preussen, implicit den välutvecklade och allmänt använda formen yra som hjälpverb så snart den uppträdde. Därför kan man anta att båda typerna av passiv grammatikaliserades ungefär samtidigt, det vill säga vid övergången mellan 16th- och 17th-århundradena, eftersom produktiviteten hos esti minskade drastiskt från denna period.
En helt annan situation föreligger i centraldialekten. Passivens grammatikaliseringsprocess började där senare. Esti började, som hjälpverb tillsammans med t-participet, försvinna från denna funktion i början av 17th-århundradet. Det var emellertid fortfarande närvarande och föreföll vara produktivt. Det är värt att nämna att passiven med esti förefaller mer aktionell än formerna baserade på yra. Båda verbens ursprung kan förklara detta. Till sitt ursprung var det lokala yra, som hade en mer statisk betydelse, ursprungligen förekommande i attributiva och resultativa konstruktioner. De baltiska passivens genesis förutsätter en omanalys av den ursprungligen statiska betydelsen som dynamisk samt en semantisk utvidgning av betydelsen. Denna omanalys utvecklar betydelsen av preteritum eller perfekt bredvid den ursprungliga resultativa betydelsen hos presens (Brudzyński, Spraunienė 2021: 167–168). Passiven baserad på m-participet, som huvudsakligen har en durativ och därför aktionell betydelse, har tagit esti, som var mer dynamiskt på grund av sin ursprungliga existentiella betydelse, som standard. Därför sammanföll grammatikaliseringen av de båda konstruktionerna inte. t-participet började grammatikaliseras på 17th-århundradet, och m-participet först på 18th-århundradet, men processen för båda avslutades på 19th-århundradet.
Ett av de viktigaste beläggen för skillnader i passivens grammatikalisering i LDK och Preussen kan vara Daukšas text, som kan betraktas som den saknade länken. Den centrala dialektens främsta representant uppvisar en fördelning som liknar västdialektens, vilket kan bero på geografiska förhållanden, det vill säga Samogitiens läge på gränsen mellan de båda dialekterna. Den passivform som finns i the Postill motsvarar därför västdialekten snarare än centraldialekten och visar således att processen ägde rum gradvis från väster till öster.
142
Acta Linguistica Lithuanica XCI
Page 27
Disappearance of the auxiliary verb esti in the Lithuanian passive
Det är också värt att nämna de visserligen bristfälligt representerade texterna från östdialekten, som under alla omständigheter kan ge upphov till intressanta hypoteser. Trots det ringa antalet belägg under 1600-talet var den enda formen av hjälpverbet med t-participet esti. Samtidigt förekom ingen av dem med m-participet. Detta kan naturligtvis vara en tillfällighet, men det är sannolikt ett spår av att denna process var ännu mer fördröjd i östdialekten jämfört med de två andra dialekterna. Fler data krävs dock för att bekräfta detta.
Avvikelsen från en av formerna för tredje person presens av verbet būti orsakades sannolikt av redundansen och den gemensamma ontologin hos de båda verben. Förhållandet mellan en lokativ sats och en existentiell sats är lätt att förstå om man minns att den tematisk–rematiska strukturen hos den ena, vid omarkerad ordföljd, är en spegelbild av den andra. Existens förutsätter lokalisering (finns var?), och lokalisering förutsätter existens (var finns det?) (Watkins 1967; 1994; Mikulskas 2009: 128). Av detta skäl ersatte verbet yra tredje person presens som standardform, medan esti först övergick till hjälpverbets funktion och slutligen, genom en semantisk förskjutning, till funktionen hos ett habituellt verb.
FÖRKORTNINGAR
1 – första person; 2 – andra person; 3 – tredje person; ACC – ackusativ; AP – aktivt particip; AUX – hjälpverb; DAT – dativ; DET – bestämd form; F – femininum; GEN – genitiv; INS – instrumental; LOC – lokativ; M – maskulinum; NOM – nominativ; PL – plural; PN – personnamn; POSS – possessivt pronomen; PP – perfektparticip; PRS – presens; PST – preteritum; REFL – reflexiv; RPOSS – reflexivt possessivt pronomen; SG – singular; SUP – superlativ; VOC – vokativ
1660MP – Morkūnas Jokūbas. Postilė lietuviška 1600.
1701BtNT – Bitneris Samuelis. Naujasis Testamentas, 1701.
1727KNT – Kvantas Jonas, publisher. Naujasis Testamentas, 1727.
1816GNT – Giedraitis Juozapas Arnulfas. Naujas įstatymas, 1816.
REFERENCES
Ambrazas Vytautas 2001: Lietuvių kalbos pasyvo raidos bruožai. – Acta Linguistica Lithuanica 45, 11–38.
Ambrazas Vytautas 2006: Lithuanian Grammar, Vilnius: Baltos lankos.
Brudzyński Paweł, Spraunienė Birutė 2021: The Lithuanian passive perfect and its history. – Baltic Linguistics 12(12), 167–207. DOI: doi.org/10.32798/bl.923.
Bybee Joan, Perkins Revere, Pagliuca William 1994: The Evolution of Grammar Tense, Aspect, and Modality in the Languages of the World, Chicago, London: The University of Chicago Press.
Clark Eve V. 1978: Locationals. Existential, locative, and possessive constructions. – Universals of Human Language, vol. 4: Syntax, eds. J. H. Greenberg, Ch. A. Ferguson, E. A. Moravcsik, Stanford: Stanford University Press, 85–126.
Endzelīns Jānis 1922: Lettische Grammatik, Riga: Lettisches Bildungsministerium.
Ford Gordon B. 1967: estų und yra in Vilent’as Enchiridion. – Zeitschrift für Slavische Philologie 30, 353–357.
Geniušienė Emma 2016: Passive Construction in Lithuanian: Selected works of Emma Geniušienė, Amsterdam, Philadelphia: John Benjamins Publishing Company.
Holvoet Axel 2001: Impersonals and passives in Baltic and Finnic. – The Circum-Baltic Languages: Typology and Contact, vol. 2: Grammar and Typology, eds. Ö. Dalhl, M. Koptjewskaja-Tamm, Amsterdam, Philadelphia: John Benjamins Publishing Company, 363–389. DOI: doi.org/10.1075/slcs.55.04hol.
Lyons John 1967: A note on possessive, existential, and locative sentences. – Foundations of Language 3, 390–396.
144
Acta Linguistica Lithuanica XCI
Page 29
Disappearance of the auxiliary verb esti in the Lithuanian passive
Mikulskas Rolandas 2009: Jungties konstrukcijos ir jų gramatinis kontekstas. – Acta linguistica Lituanica 61, 113–156.
Nau Nicole, Spraunienė Birutė, Žeimantienė Vaiva 2020: The Passive Family in Baltic. – Baltic Linguistics 11, 27–128. DOI: doi.org/10.32798/bl.699.
Ostrowski Norbert 2017a: Non-verbal Predication in Baltic. Lithuanian yra. – Essays in the History of Languages and Linguistics. Dedicated to Marek Stachowski on the Occasion of his 60th Birthday, eds. M. Nemeth, B. Podolak, M. Urban, Cracow, 463–471. DOI: doi.org/10.12797/9788376388618.27.
Ostrowski Norbert 2017b: Od comitativu do spójnika. O pochodzeniu słowiańskiego spójnika i oraz litewskiego ir ‘i’, też’. – LingVaria 12(24), 165–176. DOI: doi.org/10.12797/LV.12.2017.24.10.
Shibatani Masayoshi 1985: Passives and Related Constructions: A Prototype Analysis. – Language 61(4), 821–848.
Siewierska Anna 1984: The Passive A Comparative Linguistic Analysis, London, Sydney, Wolfeboro, New Hampshire: Croom Helm.
Stang Christian Sch. 1947–1970: Esti et yra dans les Punktay Sakimu de Szyrwid. – Norsk Tidskrift for Sprogvidenskap 14, 87–97 [reprint.: idem, 1970, Opuscula linguistica. Ausgewählte Aufsatze und Abhandlungen, Oslo, 172–180].
Yong Wang, Jie Xu 2013: A Systemic Typology of Existential and Possessive Constructions. – Functions of Language 20(1), 1–30. DOI: fol.20.1.01wan.
Watkins Calvert 1967–1994: Remarks on the Genitive, in To Honor Roman Jakobson: Essays on the Occasion of his 70th Birthday 3: 2191–2198, Hague, Paris [reprint.: idem, Oliver, L. (ed.) 1994, Selected Writings, Language and Linguistics, Innsbruck].
Zinkevičius Zigmas 1987: Lietuvių kalbos istorija 2: Iki pirmųjų raštų, Vilnius: Mokslas.
Zinkevičius Zigmas 1988: Lietuvių kalbos istorija 3: Senųjų raštų kalba, Vilnius: Mokslas.
Zinkevičius Zigmas 1990: Lietuvių kalbos istorija 4: Lietuvių kalba XVIII–XIX a., Vilnius: Mokslas.
Zinkevičius Zigmas 1998: The History of the Lithuanian Language, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas.
Straipsniai / Articles
145
Page 30
PAWEŁ BRUDZYŃSKI
Pagalbinio veiksmažodžio esti išnykimas iš lietuvių kalbos neveikiamosios rūšies
SANTRAUKA
Remiantis 1547–1816 metų tekstais, parašytais trijomis istorinėmis lietuvių kalbos tarmėmis, straipsnyje nagrinėjamas pagalbinio veiksmažodžio esti istorinis nykimas lietuvių neveikiamosios rūšies konstrukcijose. Straipsnį sudaro keturios dalys: įvadas, metodologija, analizė ir išvados. Istoriškai veiksmažodžio būti 3-iojo asmens forma buvo esti. Tačiau dėl semantinių poslinkių yra, iš pradžių buvęs vietos veiksmažodis, palaipsniui pakeitė esti šioje pozicijoje. Toks perėjimas greičiausiai prasidėjo dar prieš raštijos pradžią. Iki XVI amžiaus vakarų tarmėje esti buvo vartojamas tik kaip pagalbinis veiksmažodis, o jo pirminę funkciją perėmė yra. Iki XVIII amžiaus vidurio ir galbūt rytinėje tarmėje esti buvo vartojamas kaip pagalbinis veiksmažodis, atspindintis regioninius kalbos raidos skirtumus. Perėjimą nuo esti prie yra lėmė perteklius ir panašus abiejų veiksmažodžių vaidmuo vietos ir egzistenciniuose sakiniuose. Todėl yra tapo tipine 3-iojo asmens forma, o esti ėmė atlikti įprastą veiksmažodžio funkciją.
Įteikta 2024 m. liepos 3 d.
PAWEŁ BRUDZYŃSKI University of Warsaw Wydział Polonistyki, Katedra Językoznawstwa Ogólnego, Migowego i Bałtystyki Krakowskie Przedmieście 26/28 00–927 Warszawa, Poland [email protected]
