ILONA KULAK

Jagiellonska universitetet i Kraków

ORCID-id: https://orcid.org/0000-0002-4229-6087

FORSKNINGSOMRÅDEN: dialektologi, etnolingvistik, sociolingvistik.

DOI: https://doi.org/10.35321/bkalba.2024.97.04

FOLKBILDEN AV MÄNNISKAN SÅ SOM DEN BEVARAS I DIALEKTALA VÄXTNAMN. EN ÖVERSIKT ÖVER FRÅGESTÄLLNINGARNA¹

NYCKELORD: dialektologi, etnolingvistik, språklig världsbild, människobild, växtnamn, Podhaleregionens dialekt.

SAMMANFATTNING

Syftet med artikeln är att presentera folkbilden av människan utifrån de växtnamn som används av goraler från den nordvästra delen av Podhaleregionen. Materialet samlades in genom informella intervjuer med invånare i nio byar, genomförda mellan 2016 och 2017. Textens första del innehåller en detaljerad redogörelse för det metodologiska tillvägagångssätt som använts. Dessutom presenteras de forskningsproblem som uppstår till följd av det insamlade materialets särart. Artikelns andra del behandlar drag hos landsbygdssamhället som indirekt bevaras i växternas folkliga namn, till exempel antropocentrism, aristokratism, en binär syn på verkligheten, sinnlig varseblivning av världen, instrumentell rationalitet, anknytning till katolicismen och magiska föreställningar.

1. INLEDNINGEN

As Ryszard Tokarski (1993: 335) asserts, vocabulary is a reflection of an individual’s intellectual and emotional stance towards the non-linguistic reality, encompassing objects and human activities within the material world. By analysing the lexis, insights can therefore be gained into the cultural community in question and its modes of perceiving and categorising the world. This assumption serves as the foundation for the present

¹ Artikeln presenterar de frågor som författaren behandlar i sin bok (Kulak 2022) för den akademiska gemenskapen utanför den polskspråkiga världen.

76

BENDRINĖ KALBA | 97

artikeln, som befinner sig i gränslandet mellan etnolingvistik² (med hänsyn till forskningens syfte och metodik) och dialektologi (med hänsyn till materialtypen och det sätt på vilket materialet samlades in).

Syftet med denna artikel är att rekonstruera den folkliga människobilden, som indirekt bevarats i växtnamn insamlade från flera byar i nordvästra Podhale. Termen ”folklig människobild” används för att beskriva en uppsättning egenskaper, beteenden och värderingar³ (såsom konkretion, praktiskhet och religiositet) som är typiska för den enkla människan, bäraren av folklig (traditionell) kultur. Dessa egenskaper har formats av generationer och förs vidare i språket. Detta synsätt begränsar inte analysen av de insamlade namnen till en rekonstruktion av bilden av landsbygdens invånare (i administrativ bemärkelse), även om dessa naturligtvis utgör de viktigaste företrädarna för den nämnda kulturtypen. Det bör betonas att majoriteten av polackerna som är bosatta i städer har bondebakgrund och också deltar i folkkulturen. Dessutom suddar samhällets tilltagande globalisering ut skillnaderna mellan språk och kultur i stads- och landsbygdssamhällen.

Forskningen genomfördes i nio byar bebodda av goraler från Rabka-regionen⁴. De aktuella byarna tillhör tre kommuner: Raba Wyżna (med Bielanka, Raba Wyżna, Rokiciny, Sieniawa och Skawa), Rabka-Zdrój (med Chabówka, Ponice och Rdzawka) och Spytkowice (som omfattar en enda by, Spytkowice). Dessa ligger i den sydvästra delen av Lillpolen, i den norra delen av Nowy Targ-distriktet. Invånarna i de ovan nämnda byarna talar den varierade dialekten i Podhale-regionen. Ett antal fonologiska avvikelser kan observeras i både äldre och yngre generationers tal. Dessa kan tillskrivas standardpolskans påverkan på dialekterna. Språkliga skillnader i det talade språket i

² Etnolingvistisk forskning syftar till att identifiera och avgränsa kännetecknen för en given gemenskaps identitet. För detta används begreppet språklig världsbild (Bartmiński, Chlebda 2008: 11–12). Ytterligare insikter om den språkliga världsbilden finns exempelvis i Adam Głaz verk (2022) och Anna Pajdzińskas (2019).

³ Människobildens beståndsdelar fastställs genom en analys av namngivningsprocessen. Detta begrepp kommer att utvecklas i den följande texten.

⁴ I mitten av 1800-talet hänvisade den polske poeten och geografen Wincenty Pol (1851: 122) till de så kallade ”goralerna från Rabka” (polska ”Górale od Rabki” eller ”Rabczanie”), uppkallade efter floden Rabka. De är en befolkning som lever i den nedre delen av Podhale (i regionens nordöstra del).

ILONA KULAK. The Folk Image of a Human Preserved in the Dialectal Plant Names. An Overview of the Issues

77

Regionen bestäms främst av en generationsfaktor. Den äldre generationen använder en dialekt, medan den yngre generationen använder en kod som är karakteristisk för en urban kulturmiljö.

Under perioden mellan 2016 och 2017 samlades 647 växtnamn in genom informella intervjuer med sammanlagt över 100 bybor, som kunde erinra sig namnen och förknippa dem med motsvarande föremål. Namnen avser över 260 växtarter. Materialet omfattar namn på örtartade växter (t.ex. ogräs, örter och gräs) och vedartade växter (t.ex. träd och buskar), både vilda och odlade. Det är särskilt viktigt att notera att endast sådana namn vars motivering var känd för informanterna inkluderades i forskningsmaterialet. En fullständig samling av dialektal växtvokabulär från nordvästra Podhale-regionen skulle utan tvekan utgöra ett värdefullt och betydande bidrag till språkvetenskapen; detta skulle dock kräva ytterligare år av forskning. Det kan rimligen antas att samlingen sannolikt skulle omfatta minst 2 000 enheter, liksom Halina Pelcowas ordbok (2017), som innehåller både motiverade och omotiverade enheter (naturligtvis ur dialektanvändarens perspektiv). En sådan mängd material skulle avsevärt fördröja uppnåendet av arbetets avsedda mål, nämligen att visa att benämningarna på betecknade företeelser kan vara en kunskapskälla om ett samhälles särdrag. Det bör tilläggas att informanterna, på grund av arbetets valda syfte, inte tillfrågades om sin förståelse av de aktuella namnen, och att kognitiva definitioner enligt den metod som används i the Dictionary of Stereotypes and Folk Symbols (SSSL 1996–2022) inte utarbetades. Artikeln koncentrerar sig på den bild av människan som återspeglas i växtnamnen snarare än på bilderna av växterna själva. En heltäckande beskrivning av bilderna av enskilda växter skulle kräva en separat undersökning.

Det språkliga materialet begränsades inte enbart till differentierande vokabulär. Både allmänna dialektuttryck och lexik som är gemensam för många polska varieteter noterades; dessa förekommer också i bybornas tal och återspeglar deras erfarenheter (Pelcowa 2017: 14; Kąś 2011: 13). Kombinationen av dessa två grupper av växtvokabulär visade dock att forskningsmaterialet innehöll fytonymer med skiftande språkligt ursprung: ord som skapats inom dialekten, lån, kalkeringar, namn som ärvts från den protoslaviska tiden och sådana med protoindoeuropeiska rötter (Waniakowa 2012: 139–187). Som bekant ägde namngivningsprocessen för de flesta av dessa namn rum flera århundraden eller till och med årtusenden tidigare, ibland i ett annat språkområde, utifrån de växtegenskaper som då uppfattades. Dagens bybor upptäcker på nytt fytonymernas motivering i enlighet med de rådande trosföreställningarna och vidskepelserna i sitt samhälle, liksom med sina allmänna kunskaper och vissa naturlagar (Waniakowa 2012: 115–116).

78

BENDRINĖ KALBA | 97

2. METODOLOGISKA FRÅGOR

Etymologin hos växtnamn som används av invånarna i ett visst område ger upphov till ett antal metodologiska frågor. Polska etnolingvister är överens om att analysen av dialektala växtnamn kan leda till en rekonstruktion av en landsbygdsgemenskaps världsbild. Denna uppfattning delas bland andra av Halina Pelcowa (2002: 140) och Halina Kurek (2004a: 129). Det är emellertid allmänt känt att ett betydande antal dialektala växtnamn inte har sitt ursprung i landsbygdsmiljöer. Folkliga botaniska namn återspeglar därför inte alltid en viss gemenskaps världsbild. Jadwiga Waniakowa (2006: 493) menar att lingvistens främsta uppgift bör vara att skilja mellan inhemska namn som har uppstått i ett visst landsbygdsområde och sådana som har lånats in eller bevarats sedan fornpolsk tid. Den nämnda forskaren hävdar att den polska dialektologiska litteraturen om folkliga fytonymer felaktigt ger intrycket att dessa namn har uppstått i den polska dialekten. Författarna betraktar vanligen dialektala lexem för växter som exempel på bybornas kreativa språkliga produktion. Denna tolkning stämmer dock inte helt överens med verkligheten (Waniakowa 2006: 503).

Att skilja autentiska dialektala växtnamn från andra enheter (t.ex. lånord eller kalkeringar), såsom Jadwiga Waniakowa föreslår, skulle kräva omfattande och noggrann etymologisk forskning, vars resultat skulle gå utöver ramen för en enskild vetenskaplig studie. Även om det vore möjligt att avskilja den vokabulär som utvecklats i polska dialekter från hela den botaniska lexik som används i invånarna i ett områdes tal, exempelvis i ett dussin byar eller i en region, skulle den resulterande lexikala korpusen sannolikt vara otillräcklig för att upptäcka regelbundenheter som skulle göra det möjligt att rekonstruera den namngivande aktören – landsbygdsgemenskapen. En mer omfattande samling autentiska dialektala namn från hela det polska språkområdet, eller alternativt från en av

makroregionerna skulle potentiellt kunna ligga till grund för rekonstruktionen av en världsbild eller en gemenskapsbild. Som tidigare nämnts förefaller denna uppgift dock vara ytterst svår att genomföra. Det är dessutom osäkert om det utvunna språkliga materialet skulle vara tillräckligt varierat för att göra det möjligt att rekonstruera en fullständig och oförvanskad bild av byborna.

ILONA KULAK. The Folk Image of a Human Preserved in the Dialectal Plant Names. An Overview of the Issues

79

En forskare som vill presentera en bild av en landsbygdsgemenskap utifrån folkliga fytonymer är i viss mån skyldig att beakta hela den växtvokabulär som används av invånarna i det valda området. I detta fall är det användbart att tillämpa en etnolingvistisk metod, eftersom den gör det möjligt att analysera det insamlade materialet ur ett synkront perspektiv utan att undersöka namnen i fråga ur ett evolutionärt perspektiv. Den registrerade vokabulären bör behandlas som en enhetlig helhet, som analyseras i syfte att dra slutsatser om hur en viss språklig och kulturell gemenskap begreppsliggör världen. I denna analys beaktas den folkliga etymologin för varje namn snarare än den vetenskapliga etymologin. En rekonstruktion av en människobild utifrån de fytonymer som samlats in i den valda regionen är möjlig om man utgår från den folkliga kulturens universalitet och hela landsbygdsgemenskapens gemensamma mentalitet (SSSL 1996, vol 1, no. 1: 19). Dessutom bör det betonas att växtnamn som håller på att falla ur bruk ger värdefull information om polska dialekters tidigare tillstånd (Wierzbicka 2002: 52).

En forskare som vill presentera en bild av ett landsbygdssamhälle utifrån folkliga fytonymer är i viss mån skyldig att beakta hela det växtordförråd som används bland invånarna i det utvalda området. I detta fall är det användbart att tillämpa en etnolingvistisk metod, eftersom den möjliggör en analys av det insamlade materialet ur ett synkront perspektiv, utan att gå in på utvecklingen av de aktuella namnen. Det registrerade ordförrådet ska betraktas som en enhetlig helhet, som analyseras i syfte att dra slutsatser om hur världen konceptualiseras av en viss språklig och kulturell gemenskap. I denna analys beaktas folketymologin för varje namn snarare än den vetenskapliga etymologin. Rekonstruktionen av människobilden utifrån fytonymer som samlats in i den utvalda regionen är möjlig genom antagandet att folkkulturen är universell och att hela landsbygdssamhället har samma mentalitet (SSSL 1996, vol 1, no. 1: 19). Dessutom bör det betonas att växtnamn som håller på att falla ur bruk ger värdefull information om det polska dialektspråkets tidigare tillstånd (Wierzbicka 2002: 52).

En analys av folklig botanisk lexik utesluter inte att element som kännetecknar ett polskt, slaviskt eller till och med europeiskt samhälle framträder i den rekonstruerade bilden. Det är uppenbart att medlemmarna i mikrosamhällen på landsbygden är en del av den bredare allmänheten. Det aktuella ordförrådet implicerar ”en rad sätt att se som är inneboende i olika kulturer och olika historiska perioder”⁵ (Bartmiński 1989: 49). Det vore emellertid felaktigt att likställa bilden av byborna med bilden av det bredare samhället i vår kulturkrets. För att återge den senare bilden skulle en jämförande analys behövas. Endast ”studiet av olika kommunikativa gemenskapers språkliga världsbild gör det möjligt för oss att upptäcka likheter och skillnader i hur världen konceptualiseras” (Niebrzegowska-Bartmińska 2013: 270). Dessa likheter visar hur verkligheten i en makrogemenskap uppfattas och värderas.

⁵ Egen översättning (här och på följande ställen).

80

BENDRINĖ KALBA | 97

Svaret på frågan om vilken konceptualisering av verkligheten som förs vidare genom växtnamn beror på vilket forskningskoncept som tillämpas. Etymologer försöker snarare återskapa bilden av människan i allmänhet. Användningen av etnolingvistiska verktyg för att analysera fytonymer som samlats in i det utvalda området bör däremot underlätta rekonstruktionen av en bild av en viss kulturell gemenskap. Termer som användes av högländarna i Rabka skulle således till exempel kunna användas för att illustrera bybornas bild. Mot bakgrund av de ovan nämnda övervägandena kan man emellertid konstatera att fytonymerna bevarar en folklig bild av människan. Begreppet folk förknippas visserligen med traditionell landsbygdskultur, men dess konnotationer sträcker sig bortom detta sammanhang. Ordet omfattar både det gamla och det nya, det vill säga sådant som skapats av tidigare och nuvarande generationer (till skillnad från adjektivet rural, som har en snävare betydelse). Att utgå från ett sådant antagande motiveras av det särskilda material som fytonymerna utgör: de flesta har inte sitt ursprung i polska dialekter och gör det framför allt inte i dag. Det betydande förråd av växtvokabulär som används av dagens bybor består av förslaviska lexikala element, skapade för flera århundraden sedan och stadda i förändring.

3. INDELNINGEN AV INSAMLADE VÄXTNAMN SOM GRUND FÖR ANALYSEN

Vid forskning om rekonstruktionen av den folkliga bilden av människan utifrån växtnamn gäller en viktig fråga också hur de lexikala enheterna grupperas. Denna gruppering görs naturligtvis för att upptäcka regelbundenheter på nivån för semantisk-kulturell motivation. Bakom de språkliga namngivningsakterna ligger nämligen processer där en viss gemenskap ordnar eller ”tämjer” världen, skriver Ryszard Tokarski (2012: 249).

Som indelningsgrund för merparten av lexikonet (det vill säga de namn som motiveras av föremålens egenskaper och av deras användbarhet) valdes erfarenhetskategorier (polska kategorie doświadczieniowe). Małgorzata Brzozowska definierar dem som ”kategorier som förekommer i ett visst kulturs begreppssystem och bestäms av dess bärares erfarenheter” (Brzozowska 2000: 144–145). De kan användas för att analysera onomasiologiska (associativa) avledningar, vilka bildas ”utifrån egenskaper som upplevs och anses relevanta i den kognitiva akten” (Brzozowska 2000: 144). Till skillnad från semantiska avledningar representerar onomasiologiska avledningar

ILONA KULAK. The Folk Image of a Human Preserved in the Dialectal Plant Names. An Overview of the Issues

81

en namngivningsmekanism som bygger på användning av egenskaper som inte nödvändigtvis är framträdande, men som dominerar perceptuellt vid namngivningstillfället. Därför ingår basens betydelse inte i avledningens lexikala betydelse, utan går in i ett socialt stabiliserat associativt förhållande som talarna uppfattar och anger därmed den egenskap som talarna förknippar med avledningens betydelse (Brzozowska 2000: 143).

Dessa bildningar betraktas i allmänhet som semantiskt oregelbundna och icke-kategoriserade, men Małgorzata Brzozowskas analys av namn på svampar, fjärilar och månader har ifrågasatt detta. Även i dessa fall är det relativt lätt att urskilja avledningstyper (jfr Brzozowska 2000: 143, 149). Materialet omfattar också namn vars onomasiologiska grund bygger på folkliga magiska föreställningar, religiösa trosföreställningar och kulturella associationer, vilka har sin grund i verkliga växtegenskaper. Sådana fytonymer inordnades under kulturkategorier⁶.

De insamlade växtnamnen fördes till ett stort antal erfarenhets- och kulturkategorier⁷, såsom form, färg, smak, medicinska egenskaper eller magi. I vissa av dem urskildes underkategorier för att införa ytterligare interna åtskillnader (till exempel blommans färg, fruktens och frönas färg samt bladens färg). Detta dikterades av det insamlade materialets särart och omfattning.

Kategorierna delades in i fyra övergripande grupper, nämligen: (1) egenskaper som identifierar referenten, (2) tid och plats för växternas förekomst, (3) växternas nytta och onyttighet och (4) kulturella referenser och associationer⁸. Som framgår omfattade de tre första grupperna erfarenhetskategorier och den sista kulturkategorier. Det avgörande vid fördelningen av kategorierna mellan dessa fyra grupper var namnens motivation. Exempelvis ingår kategorier som färg, form eller egenskaper som uppfattas genom känsel i den första gruppen (egenskaper som identifierar referenten), eftersom de omfattar namn som språkbrukaren bildat utifrån ett begränsat, snävt perspektiv och enbart fokuserat på det benämnda föremålets egenskaper (jfr fytonymer motiverade av utseende, smak och lukt). Den andra gruppen (tid och plats för växternas förekomst) skapades för växtnamn som hänvisar till tidpunkten för blomning, sådd och doftutsöndring samt till platsen

⁶ Termen cultural categories är analog med termen experiential categories.

⁷ En liknande åtskillnad förekommer i Stanisława Niebrzegowska-Bartmińskas artikel (2010). Forskaren skrev om erfarenhetsmässig och kulturell motivation bakom växtnamn.

⁸ Den föreslagna typologin överensstämmer med indelningar som används av andra forskare (t.ex. Pelcowa 2002).

82 BENDRINĖ KALBA | 97

när det gäller förekomst eller ursprung. När namnen skapades anlade namngivaren ett brett perspektiv som omfattade såväl referenten som den omgivande världen. Den tredje gruppen omfattade namn som anger en arts nytta (t.ex. dess medicinska egenskaper) och onyttighet (t.ex. giftiga, berusande och irriterande egenskaper). Samlingen för således samman fytonymer vars struktur bevarar en positiv eller negativ inverkan på människans liv och dess omgivning. Den sista gruppen består av namn som hänvisar till magi, religion och trosföreställningar samt enheter som bildats genom association.

Indelningen av fytonymer utgjorde ramen för analysen, som gick från namn motiverade av utseende och egenskaper, via platsen och tiden för förekomsten och sättet på vilket växterna används, till fytonymer med anknytning till den traditionella gemenskapens kultur⁹. Man kan således säga att analysen gick från en ”mikroskopisk blick” (polska mikrospojrzenie), det vill säga från det ytliga, konkreta och objektiva, det som är lättast att uppfatta, till de ogripbara värdena och den relation som råder mellan en referent och en människa. De urskilda grupperna belyser dessutom tre skilda perspektiv: perceptuellt (grupper: kännetecken som identifierar en referent, växtens tid och plats), funktionellt (grupp: växternas nytta och onyttighet) och kulturellt (grupp: kulturella hänvisningar och associationer).

Liksom när det gäller de semantiska fälten gick det inte att undvika problemet med flytande gränser mellan olika erfarenhetsmässiga och kulturella kategorier. De största svårigheterna uppstod vid namn med flera led, vars struktur bevarar mer än en informationsbit. Betrakta till exempel namnet borówka czarna¹⁰ [svart bär]¹¹ ‘Vaccinium myrtillus’¹². Namnet informerar om fruktens svarta färg (czarny¹³) och om att växten förekommer i skogen (bór → borówka). Namnet koniczyna biała [vit klöver] ‘Trifolium repens’ syftar däremot på de vita blommorna (biała) och den praktiska nyttan för djur – främst hästar (koń → koniczyna). Det var nödvändigt att inkludera sådana fytonymer

⁹ Författaren presenterar en detaljerad analys i en annan artikel. Bibliografiska uppgifter kommer att lämnas när en granskning av artikeln har mottagits.

¹⁰ De ursprungliga växtnamnen har stavats enligt standardpolsk ortografi, utan hänsyn till dialektdrag, för att underlätta förståelsen av artikeln.

¹¹ En ordagrann engelsk översättning av det ursprungliga namnet anges inom hakparenteser. Om namnet är svårt att översätta ges en kort folklig etymologisk ledtråd. Författaren redogör för detaljerade motiveringar i en annan studie (Kulak 2022).

¹² Växtartens latinska namn anges inom enkla citationstecken.

¹³ Namnets etymologi anges inom parentes.

ILONA KULAK. The Folk Image of a Human Preserved in the Dialectal Plant Names. An Overview of the Issues

83

onym i olika kategorier. Ett namn hänfördes också till skilda kategorier när dess motiv var olika, enligt informanterna. Namnet krakowiak [ungefär: invånare i Kraków] ’Pelargonium zonale’ motiverades till exempel med blommornas färg, som i Krakóws folkdräkt, men också med att växten härstammar från Krakówområdet.

4. FOLKETS BILD AV MÄNNISKAN: BESTÅNDSDELAR

Analysen av de insamlade fyt onymerna, som syftade till att upptäcka regelbundenheter i namngivningen av växter, gjorde det möjligt att urskilja ett dussintal egenskaper, beteenden eller värden som tillsammans formar folkets bild av människan. De mest framträdande dragen, det vill säga de som är starkast etablerade i den botaniska vokabulären, anses vara: antropocentrism, antropomorfism, aristokratism, en svartvit värdering av verkligheten, sinnlig varseblivning av världen, en instrumentell typ av rationalitet, konkretion, praktiskhet, anknytning till den katolska religionen och tro på magi.

Det antropocentriska perspektivet kommer till uttryck i fyt onymer, främst genom anspelningar på en människa eller människokroppen, till exempel panienka [jungfru] ’Phlox paniculata’, sierotka [litet föräldralöst barn] ’Bellis perennis’, modre oczka [intensivt blå, små ögon] ’Myosotis palustris or Myosotis sylvatica’, język teściowej [svärmors tunga] ’Sansevieria trifasciata’. Den människocentrerade synen exemplifieras också av namn som hänvisar till sjukdomar eller besvär, liksom namn som återspeglar människans existentiella behov, både grundläggande (till exempel mat) och av högre ordning, såsom önskan om välbefinnande, hälsa, kärlek och trygghet. Jfr anginka [liten kärlkramp] ’Pelargonium graveolens’, bieguniec [< biegunka, engelska diarrhea] ’Ailanthus altissima’, olejnik [< olej, engelska oil] ’Ricinus communis’, kiełbaśnik [< kiełbasa, engelska sausage] ’Origanum majorana’, miłosne ziele [kärleksört] ’Levisticum officinale’, drzewko szczęścia [lyckoträd] ’Crassula ovata’, grzmotnik [< grzmot, engelska thunder] ’Alchemilla pastoralis’). Antropocentrismen framgår även av fyt onymer som anger att växter är skadliga eller olämpliga, till exempel parzenica [något som bränner] ’Urtica dioica’, trujaki [något som förgiftar] ’Digitalis purpurea or Digitalis grandiflora’.

En särskild form av antropocentrism är antropomorfism, som kan definieras som ”tendensen att beskriva naturen och förklara fysiska fenomen utifrån mänskliga egenskaper och mänskligt handlande” (Piątek 1988: 12). Analysen har visat att denna särskilda världs-

84

BENDRINĖ KALBA | 97

syn manifesterar sig på två huvudsakliga sätt: för det första genom att gudomliga väsen framställs som människor och för det andra genom att mänskliga egenskaper tillskrivs växter. Denna typ av motivering framträder till exempel i etiologiska sägner som söker förklara fyt onymers ursprung, jfr Boże drzewko [Guds lilla träd] ’Artemisia abrotanum’ (Gud planterade sitt träd som värd), drzewo Pana Jezusa [Herren Jesu träd] ’Betula pendula’ (ett träd visar de vise männen vägen till Jesus) eller wierzba płacząca [hängpil] ’Salix sepulcralis’ (en pil sörjer den heliga familjens öde). Människors känslomässiga och affektiva tillstånd fungerar också som referenspunkt när föremål namnges, såsom płaczące dzbanki [gråtande små kannor] ’Geum rivale’ (växten kännetecknas av böjda stjälkar, vilket är ett tecken på växtens sorg), eller gniewosz [någon som är arg] och uraźnik [någon som känner sig kränkt] ’Impatiens nolitangere’ (växtens avvärjande ”förnimmelser” när människor rör vid den kan väcka metaforiska känslor av ilska eller förbittring).

Aristokratismen, det vill säga människans attityd av överlägsenhet gentemot djur, som överensstämmer med antropocentrismen (Kempf 1985: 126), kommer framför allt till uttryck i fyt onymer med ett djuriskt inslag. Benämningar som wilcza borówka [vargbär] ’möjligen Daphne mezereum’ eller wilcze ziele [vargört] ’kanske Echium vulgare’ syftar vanligen på giftiga växter. Benämningarnas varnande funktion beror på associationer till farliga djur. Fyt onymer som kobylak [något avsett för ett sto, polska kobyła] ’Rumex hydrolapathum’, świniocha [något avsett för en gris, polska świnia] ’Aegopodium podagraria’ eller gęsie ziele [gåsört] ’Potentilla anserina’ syftar på arter som uteslutande lämpar sig som föda för djur. Däremot befäster fyt onymerna psia trawa [hundgräs] ’Nardus stricta’, psie mleko [hundmjölk] ’Euphorbia cyparissias or Euphorbia esula’, psiara, psiarka, psica [nedsättande, < pies, engelska dog] ’Nardus stricta’ och så vidare den fullständiga värdelöshet som tillskrivs växten, genom associationen med hundens negativa stereotyp.

Den dikotoma (eller svartvita) värderingen av verkligheten återspeglas bland annat i hur växter bedöms ur landsbygdssamhällets praktiska vardagsperspektiv. De kan därmed klassificeras som antingen nyttiga eller onyttiga, ätliga eller oätliga, äkta eller falska, odlade eller vilda, ofarliga eller skadliga och så vidare. Till exempel dzwonek [liten klocka] ’t.ex. Hypericum perforatum, Hosta tradiflora’ kontra prawdziwy dzwonek [äkta liten klocka] ’t.ex. Campanula rapunculoides, Campanula rotundifolia’, det vill säga den som mest liknar en klocka: ”ett metallföremål som ger ifrån sig ett klingande ljud”.

ILONA KULAK. The Folk Image of a Human Preserved in the Dialectal Plant Names. An Overview of the Issues

85

De folkliga botaniska namnen bekräftar också att det traditionella samhället uppfattar verkligheten i enlighet med sinnesintryck. Den främsta källan till mänsklig kunskap är synsinnet. Språkanvändarna tenderar därför att rikta uppmärksamheten mot blommornas och frukternas färg och form (eller allmänna utseende), jfr modry kwiatek [intensivt blå liten blomma] ‘Centaurea cyanus’, czernica [< czarny, engelska black] ‘olika arter av Rubus’, dzwoneczek [liten klocka] ‘t.ex. Campanula rapunculoides, Campanula rotundifolia’, pantofelnik [< pantofel, engelska slipper] ‘Cypripedium calceolus’, świńskie uszy [grisöron] ‘troligen arter av Anthurium’, koniki [små hästar] ‘Aconitum firmum’. De övriga sinnena, det vill säga känsel, smak, lukt och hörsel, används betydligt mer sällan vid namngivningen, jfr suchar [skorpa] ‘Helichrysum bracteatum’, kwaśne ziele [sur ört] ‘Rumex acetosa’, smrodki [< smród, engelska stench] ‘olika arter av Tagetes’, skrzyp [< skrzypieć, engelska to squeak] ‘Equisetum arvense’. I vissa fall använder subjektet flera sinnen samtidigt när det skapar växtnamn, jfr sadełko [< sadło, engelska fat] ‘Sedum maximum’ (syn, känsel), waciki [bomullspinnar] ‘Eriophorum angustifolium’ (syn, känsel), sucze mleko [tikmjölk] ‘Euphorbia esula; Euphorbia cyparissias’ (syn, känsel, smak, lukt).

Ett indirekt tecken på instrumentell rationalitet är hänvisningar till hälsobringande bruk i det växtrelaterade ordförrådet, jfr wrzodowiec [< wrzód, engelska ulcer] ‘kanske Arnica montana’, płucnik [< płuco, engelska lung] ‘troligen Hepatica nobilis’, zrost [< zrastać, engelska to bond] ‘Symphytum officinale’, urocznik [< urok, engelska charm] ‘Lysimachia vulgaris’. Denna rationalitetstyp kommer också till uttryck i formandet av rum utifrån den egna lokala omgivningen, vilket framgår av etiologiska sägner, jfr wierzba płacząca [hängpil] ‘Salix sepulcralis’ (en pil skyddade den heliga familjen på flykt undan Herodes armé), drzewo Pana Jezusa [Herren Jesu träd] ‘Betula pendula’ (ett träd leder de vise männen till Jesus). Anpassningen av den bibliska historien till en välbekant miljö gör den mer tillgänglig för vanligt folk, underlättar deras engagemang i den omgivande verkligheten och ökar deras förståelse av världen (Kurek 2003: 46). Dessutom är instrumentell rationalitet förknippad med en konkret verklighetsbild. Detta konceptualiseringssätt tvingade subjektet att vid namngivningen rikta uppmärksamheten mot en relevant detalj hos referenten, vilken fixerades i namnet. Växtnamnen anger därför en viss växts lukt, smak, färg eller form.

86

BENDRINĖ KALBA | 97

jfr śmierdziele [stinkare] ‘olika arter av Tagetes’, groszek pachnący [doftande ärtor] ‘Lathyrus odoratus’, gorczyca [< gorycz, engelska bitterness] ‘Sinapis alba’, kwaśnica [< gorycz, engelska sour] ‘Vaccinium vitis-idaea’, bieluń [< biały, engelska white] ‘Datura stramonium’, modrak [< modry, engelska intensive blue] ‘Centaurea cyanus’, złotnik [< złoty, engelska gold] ‘Solidago virgaurea’, grubosz [< gruby, engelska thick] ‘Crassula ovata’, serduszka [små hjärtan] ‘Dicentra spectabilis’. Namngivna objekt uppfattas också i ett strikt avgränsat rum och vid en exakt bestämd tidpunkt (Kurek 2004b: 153), jfr leszczak [< las, engelska forest] ‘Corylus avellana’, przylaszczka [< przy lesie, engelska beside the forest] ‘Hepatica nobilis’, grudnik [< grudzień, engelska December] ‘Schlumbergera truncata’, jesienniak [< jesień, engelska autumn] ‘olika arter av Aster’, marcówka [< marzec, engelska March] ‘Galanthus nivalis’. En kognitiv läggning inriktad på en konkret världsbild avspeglas också i namnen på växter med anknytning till läkning, magiska bruk eller användning, jfr anginka [< angina, engelska angina] ‘Pelargonium graveolens’, glistnik [< glista, engelska plural worm] ‘Chelidonium majus’, grzmotnik [grzmot, engelska thunder] ‘Alchemilla pastoralis’, lubczyk [< lubić, engelska to like] ‘Levisticum officinale’, urocznik [< urok, engelska charm] ‘Lysimachia vulgaris’, kobylak [< kobyła, engelska mare] ‘Rumex hydrolapathum’, świniocha [< świnia, engelska pig] ‘Aegopodium podagraria’.

Dessutom visar det insamlade forskningsmaterialet att landsbygdsbefolkningen kännetecknas av en praktisk och utilitaristisk inställning. Detta framgår av många växtnamn som upplyser om växternas olika möjliga användningsområden i vardagen, jfr herbatnik [< herbata, engelska tea] ‘Hypericum perforatum’, kiełbaśnik [< kiełbasa, engelska sausage] ‘Origanum majorana’, olejnik [< olej, engelska oil] ‘Ricinus communis’. Landsbygdssamhällets praktisk-utilitaristiska synsätt återspeglas i namn som förknippas med medicinska behandlingar eller varnar för giftighet, jfr krwiściąg [< krew, ściągać, engelska blood, to draw] ‘Sanguisorba officinalis’, żywokost [< żywy, kość, engelska alive, bond] ‘Symphytum officinale’, mordownik [< mordować, engelska to murder] ‘Aconitum firmum’, trujak [< truć, engelska to poison] ‘troligen en buske med röda, enkla frukter’.

Utan tvekan utgör tron på magi ett särskilt framträdande drag i den folkliga människobilden och genomsyrar alla aspekter av livet i traditionella samhällen. Ändå återspeglas endast ett fåtal utvalda delar av detta fenomen i de dialektala växtnamnen, såsom tron på

ILONA KULAK. The Folk Image of a Human Preserved in the Dialectal Plant Names. An Overview of the Issues

87

växternas magiska krafter. Man ansåg att växter kunde återställa hälsan, ge skydd mot farliga naturfenomen samt skänka kärlek och lycka, jfr. dziewięćsił [< dziewięć, siła, engelska nine, strength] ’Carlina acaulis’, przywrotnik [< przywracać, engelska to restore] ’Alchemilla pastoralis’, piorunica [< piorun, engelska lightning] ’Alchemilla pastoralis’, miłosne ziele [kärleksört] ’Levist icum officinale’, drzewko szczęścia [lyckoträd] ’Crassula ovata’. Dessutom bekräftar det insamlade materialet tron på besvärjelser och förekomsten av mystiska, destruktiva krafter, jfr. urocznik [< urok, engelska charm] ’Lysimachia vulgaris’, nietota [< to nie ta, engelska this (is) not the one] ’Lycopodium clavatum’, diabelski kwiatek [djävulsblomma] ’Agrostemma githago’.

Å andra sidan bevarar de insamlade växtnamnen en förankring i katolicismen. Den kristna tron kommer exempelvis till uttryck genom sakraliseringen av vissa botaniska arter, jfr. Boże drzewko [Guds lilla träd] ’Artemisia abrotanum’, drzewo Pana Jezusa [Herren Jesu träd] ’Betula pendula’. Folklig religiositet kan också skönjas i namnen på växter som härrör från en gudomlig eller helig persons namn, till följd av olika associationer mellan referentens utseende och personens attribut, jfr. kluczyki Świętego Piotra [Sankt Peters små nycklar] ’Primula officinalis, Primula elatior’, Boże liczko [Guds ansikte] ’Tussilago farfara’, sukienka Matki Boskiej [Vår frus klänning] ’Gentiana pneumonanthe’, pantofelki Matki Bożej [Vår frus tofflor] ’Aconitum firmum’. De aktuella fytonymerna återspeglar också indirekt vanliga former av fromhet, såsom vördnaden för helgon och dyrkan av deras avbilder, jfr. lilia Świętego Józefa [Sankt Josefs lilja] ’Lilium candidum’, lilia Świętego Antoniego [Sankt Antonius lilja] ’Lilium candidum’.

Dessutom antyder växtvokabulären bybornas enkelhet, förbunden med rättframhet, en fräck humor och skarpsinne, liksom deras benägenhet att använda stereotyper. Enkelheten framträder exempelvis i det spontana och okomplicerade sätt på vilket namnen bildas. Den som utför namngivningsakten försöker inte använda sofistikerade metaforer; i stället skapar man fytonymer genom de enklaste intuitiva associationerna, jfr. cegłarka [< cegła, engelska brick] ’Pelargonium zonale’, mordownik [< mordować, engelska to murder] ’Aconitum firmum’, pantofelek [< pantofel, engelska slipper] ’Cypripedium calceolus’. Bybornas rättframhet exemplifieras av lexem med ett särskilt motivationsvärde

88

BENDRINĖ KALBA | 97

; de återger alltså växtens egenskap eller växtplats på ett rakt och entydigt sätt, jfr. suchar [skorpa] ’Helichrysum bracteatum’, żółciec [< żółty, engelska yellow] ’Rudbeckia laciniata’, grudniaczek [< grudzień, engelska December] ’Schlumbergera truncata’, borówka [< bór, engelska forest] ’Vaccinium myrtillus’. Lexem med stor expressiv kraft, exempelvis sådana som syftar på intima kroppsdelar eller pinsamma åkommor, kan också betraktas som exempel på rättframhet, jfr. stulidupa [< stulić, dupa, engelska to shut down, ass] ’Capsella bursa-pastoris’, korcipka [< cipka, engelska cunt] ’Prunus padus’, księże jajka [prästägg] ’Polygonatum multiflorum’, bieguniec [< biegunka, engelska diarrhea] ’Ailanthus altissima’, bździoch [< bździć, engelska to fart] ’Polygonum hydropiper’. De ovannämnda namnen uppvisar en fräck humor som utmanar det tabu som lagts på livets intima sfär.

Landsbygdens skarpsynta iakttagelser av verkligheten illustreras ytterligare av uppkomsten av fytonymer som förknippats med uppfattningen av komplexa biologiska fenomen. Dit hör blommornas vridning mot solen, exempelvis słonecznik [< słońce, engelska sun] ’Helianthus annuus’, kronbladens hoprullning i skymningen, exempelvis tulipan [tulpan] ’Narcissus jonquilla’, zawilec [< zawijać, engelska to wrap] ’Anemone nemorosa’, frönas spridning med vinden, exempelvis wiatrowe ziele [vindört] ’Spergula arvensis’, och utvecklingens periodicitet, exempelvis siedmiolatka [sjuåring] ’Allium fistulosum’.

De dialektala växtnamnen väcker ofta både positiva och negativa människobilder som har befästs i den enkla människans medvetande. Namnen exemplifierar därmed bybornas tendens att stereotypisera och förenkla verkligheten, jfr. panienka [jungfru] ’Phlox paniculata’, sierotka [litet föräldralöst barn] ’Bellis perennis’, wdówka [änka] ’möjligen Scabiosa lucida eller Scabiosa canescens’, dziad [tiggare] ’Arctium lappa’, pijanica [< pijany, engelska drunk] ’Vaccinium uliginosum’, żydowska wiśnia [judiskt körsbär] ’Physalis alkekengi’. Även användningen av folklig vokabulär med ett animaliskt inslag visar hur schematiska djurframställningar påverkar det sociala medvetandet, jfr. wilcze ziele [vargört] ’kanske Echium vulgare’, gadzi mlecz [< gadzi, mleko, engelska reptilian, milk] ’Chelidonium majus’, psiarka [nedsättande, < pies, engelska dog] ’Nardus stricta’.

I mindre utsträckning kommer följande egenskaper till uttryck i fytonymerna: folklig etiologi, bristande medvetenhet om tidsmässiga avstånd, sociomorfism och mirakulös sensibilitet. Ett uttryck för folklig etiologi, det vill säga

ILONA KULAK. The Folk Image of a Human Preserved in the Dialectal Plant Names. An Overview of the Issues

89

I sin enklaste form, förklaringen av namnets ursprung eller historien om något genom myternas och legendens prisma (Serafin 2002: 120), är sådana namn som Boże drzewko [Guds lilla träd] ‘Artemisia abrotanum’ eller rdest plamisty [fläckig trampört] ‘Polygonum persicaria’. En växt som kallas Boże drzewko ska enligt uppgift ha planterats av Gud själv, medan namnet rdest plamisty beror på att fläckarna på bladen, enligt lokalbefolkningens föreställningar, uppkom när Jungfru Maria rörde vid dem. De legender som respondenterna återgav vittnar om bristande medvetenhet om tidsavståndet mellan de händelser och personer som ställs bredvid varandra (Zowczak 2013: 23). Detta fenomen kan iakttas i folketymologierna för vissa namn, såsom wierzba płacząca [hängpil] ‘Salix sepulcralis’ eller drzewo Pana Jezusa [Herren Jesu träd] ‘Betula pendula’. De bibliska händelser som åberopas placeras i en kontext som är typisk för den polska landsbygden. Detta antyder att Jesu och Marias liv har förlagts till en obestämd nutid.

Sociomorfism, det vill säga tendensen att föreställa sig en hierarki i himmelriket efter den ordning som är känd från en by med livegenskap (Zowczak 2013: 52), framträder i legenden som förklarar ursprunget till namnet Boże drzewko [Guds lilla träd] ‘Artemisia abrotanum’. I berättelsen om namnets ursprung skildras skaparen som en välvillig värd. Den mirakulösa sensibilitet som förknippas med religiositet – det vill säga önskan att uppleva mirakel (Hemka, Olędzki 1990: 9) – var tydlig i motiveringarna till sådana namn som drzewo Pana Jezusa [Herren Jesu träd] ‘Betula pendula’ (en björk visade de tre kungarna vägen till den nyfödde Jesus) eller rdest plamisty [fläckig trampört] ‘Polygonum persicaria’ (fläcken som framträdde på ett blad hade uppstått när Jungfru Maria rörde vid det).

Dessutom uttrycker växtbenämningar människans nära förbindelse med naturen. Detta förhållande återspeglas i växtnamn som har sin grund i den plats där växterna förekommer eller den tid på året då de blommar, jfr bagno [< bagno, engelska swamp] ‘Caltha palustris’, przylaszczka [< przy lesie, engelska beside the forest] ‘Hepatica nobilis’, majowniczka [< maj, engelska May] ‘Maianthemum bifolium’, zimowit [< zima, witać, engelska winter, to greet] ‘Colchicum autumnal’.

Den dialektala botaniska lexiken antyder också, om än något fragmentariskt, ett antal grundläggande principer i den folkliga världsbilden, däribland etnocentrism, familjens företräde och arbetets betydelse samt en verklighetsuppfattning präglad av det förflutna.

90

BENDRINĖ KALBA | 97

Den känsla av åtskillnad som subjektet upplever och som bygger på motsättningen mellan ”det egna” och ”det främmande” framträder särskilt tydligt i växtnamn som motiveras av ursprung, jfr amerykanka [amerikanska] ‘Solanum tuberosum’, węgierka [ungerska] ‘Prunus domestica’, szwabka [schwabisk] ‘Solanum tuberosum’. Benämningar som język teściowej [svärmors tunga] ‘Sansevieria trifasciata’, wdówka [änka] ‘kanske Scabiosa lucida eller Scabiosa canescens’, sierotka [flicka som är föräldralös] ‘Bellis perennis’ vittnar om sociala relationer eller frånvaron av sådana. Arbetet återspeglas i lexikala enheter som för tankarna till djur eller föremål förknippade med jordbruksmiljön, jfr gęsiówka [< gęś, engelska goose] ‘Echinochloa crusgalli’, wołe oczy [oxens ögon] ‘Aster alpinus’, kosy [liar] ‘Iris sibirica’, widłak [< widły, engelska pitchforks] ‘Lycopodium annotinum; Lycopodium clavatum’, miotła [kvast] ‘Apera spica-venti’. En mängd information om en svunnen tid kan utläsas ur etymologin hos växtnamn som hänvisar till äldre tiders mat, sjukdomar, penningsystem och örtmedicin, jfr trędownik [< trąd, engelska leprosy] ‘Scrophularia nodosa’, talary [talrar] ‘Lunaria annua’.

5. SLUTSATS

Det är uppenbart att de uppräknade inslagen i människobilden omfattar såväl sådana som kännetecknar polska landsbygdssamhällen som universella egenskaper vilka kan tillskrivas alla samhällen inom den slaviska och till och med den europeiska kulturkretsen. Det går inte att tydligt dela in de egenskaper som analysen har frilagt i två skilda kategorier, nämligen sådana som är rurala respektive icke-rurala. Detta beror på att det språkliga materialet, som nämnts, omfattar både dialektordförråd och lexik som är gemensamt för olika polska språkvarieteter. En inblick i fytonymernas motiveringar ger därför förståelse inte bara för landsbygdssamhället i sig, utan också för människans natur i allmänhet. Den rekonstruerade människobilden kan dock inte likställas med en nationell eller överstatlig människobild. Detta beror på att dialektförklaringar utgör grunden för sökandet efter regelbundenheter som gör det möjligt att upptäcka den bild som finns bevarad i växtnamnen. Därför används i artikeln termen folklig bild, vilken, bör det påpekas, anknyter till den etnolingvistiska forskningen i Lublin om stereotyper.

ILONA KULAK. The Folk Image of a Human Preserved in the Dialectal Plant Names. An Overview of the Issues

91

REFERENCES

Bartmiński Jerzy 1989: Językowe sposoby porządkowania świata. Uwagi na marginesie biłgorajskich relacji o kosmosie. – Etnolingwistyka. Problemy Języka i Kultury 2, 49–58.

Bartmiński Jerzy, Chlebda Wojciech 2008: Jak badać językowo-kulturowy obraz świata Słowian i ich sąsiadów? – Etnolingwistyka. Problemy Języka i Kultury 20, 11–27.

Brzozowska Małgorzata 2000: Derywaty onomazjologiczne (asocjacyjne) w językowym obrazie świata. – Język a Kultura 13: Językowy obraz świata i kultura, eds. A. Dąbrowska, J. Anusiewicz, Wrocław: Wydawnictwo Uniwersytetu Wrocławskiego, 143–152.

Głaz Adam 2022: Routledge Studies in Linguistics: Linguistic Worldview(s): Approaches and Applications, New York: Routledge.

Kąś Józef 2011: Słownik gwary orawskiej 1, Kraków: Wydawnictwo Academica.

Kempf Zdzisław 1985: Wyrazy „gorsze” dotyczące zwierząt. – Język Polski 65(2–3), 125–144.

Kulak Ilona 2022: Ludowy obraz człowieka utrwalony w nazwach roślin. na przykładzie leksyki górali rab czańskich, Kraków: Wydawnictwo Uniwersytetu Jagiellońskiego.

Kurek Halina 2003: Przemiany leksyki gwarowej na Podkarpaciu, Kraków: Towarzystwo Autorów i Wydawców Prac Naukowych Universitas.

Kurek Halina 2004a: Językowo-kulturowy obraz wsi podkarpackiej wpisany w nazwy roślin. – Studia Linguistica: Danutae Wesołowska oblata, eds. H. Kurek, J. Labocha, Kraków: Towarzystwo Autorów i Wydawców Prac Naukowych Universitas, 129–156.

Kurek Halina 2004b: Językowy obraz świata wiejskiego obszaru językowo-kulturowego. – W kręgu wiernej mowy, eds. M. Wojtak, M. Rzeszutko, Lublin: Wydawnictwo Uniwersytetu Marii Curie-Skłodowskiej, 147–162.

Niebrzegowska-Bartmińska Stanisława 2010: Sakronimy w polskim ludowym obrazie ziół. – W świecie nazw: Księga jubileuszowa dedykowana Profesorowi Czesławowi Kosylowi, ed. H. Pelcowa, Lublin: Wydawnictwo Uniwersytetu Marii Curie-Skłodowskiej, 277–289.

Niebrzegowska-Bartmińska Stanisława 2013: Projekt badawczy (ETNO)EUROJOS a program etnolingwistyki kognitywnej. – Etnolingwistyka. Problemy Języka i Kultury 25, 267–281.

Pajdzińska Anna 2019: Linguistic worldview and grammatical categories. – Etnolingwistyka. Problemy Języka i Kultury 30, 41–54. DOI: 10.17951/et.2018.30.41.

92

BENDRINĖ KALBA | 97

Pelcowa Halina 2017: Słownik gwar Lubelszczyzny 5: Świat roślin, Lublin: Wydawnictwo Uniwersytetu Marii Curie-Skłodowskiej.

Pelcowa Halina 2002: Językowy obraz roślin w gwarach Lubelszczyzny. – Język polski: Współczesność, historia 3, eds. W. Książek-Bryłowa, H. Duda, Lublin: Wydawnictwo Uniwersytetu Marii Curie-Skłodowskiej, 127–144.

Piątek Zdzisława 1988: Aspekty antropocentryzmu, Kraków: Uniwersytet Jagielloński.

Pol Wincenty 1851: Rzut oka na północne stoki Karpat i przyległe im krainy, Kraków: Zakład Litograficzny Czasu.

Serafin Ewa 2002: Ludowe opowiadanie ajtiologiczne. – Genologia literatury ludowej: Studia folklorystyczne, eds. A. Mianecki, V. Wróblewska, Toruń: Wydawnictwo Uniwersytetu Mikołaja Kopernika, 119–127.

SSSL 1996–2022: Słownik stereotypów i symboli ludowych 1: Kosmos (no. 1–4), 2: Rośliny (no. 1–7), ed. J. Bartmiński, Lublin: Wydawnictwo Uniwersytetu Marii Curie-Skłodowskiej.

Tokarski Ryszard 1993: Słownictwo jako interpretacja świata. – Encyklopedia kultury polskiej XX wieku 2: Współczesny język polski, ed. J. Bartmiński, Wrocław: Wiedza o Kulturze, 335–362.

Tokarski Ryszard 2012: O kilku zadaniach współczesnej semantyki leksykalnej. – Słowa, style, metody, eds. H. Pelcowa, M. Wojtak, Lublin: Wydawnictwo Uniwersytetu Marii Curie-Skłodowskiej, 247–259.

Waniakowa Jadwiga 2006: Antroponimia w polskich gwarowych nazwach roślin. – Munuscula linguistica: In honorem Alexandrae Cieślikowa oblate, eds. K. Rymut, K. Skowronek, B. Czopek-Kopciuch, M. Malec, Kraków: Wydawnictwo Instytutu Języka Polskiego Polskiej Akademii Nauk, 493–505.

Waniakowa Jadwiga 2012: Polskie gwarowe nazwy dziko rosnących roślin zielnych na tle słowiańskim: Zagadnienia ogólne, Kraków: Wydawnictwo Uniwersytetu Jagiellońskiego.

Wierzbicka Agnieszka 2002: Metody zbierania słownictwa dotyczącego roślinności na terenie Kujaw. – Acta Universitatis Lodziensis. Folia Linguistica 42, 49–59.

Zowczak Magdalena 2013: Biblia ludowa: Interpretacje wątków biblijnych w kulturze ludowej, Toruń: Wydawnictwo Naukowe Uniwersytetu Mikołaja Kopernika.

Gauta 2024-09-03 Priimta 2024-10-16

ILONA KULAK. The Folk Image of a Human Preserved in the Dialectal Plant Names. An Overview of the Issues

93

ILONA KULAK

THE FOLK IMAGE OF A HUMAN PRESERVED IN THE DIALECTAL PLANT NAMES. AN OVERVIEW OF THE ISSUES

Summary

The objective of this article is to present the folk image of a human perpetuated in dialectal plant names. The subject of the analysis comprises 647 informal names of plants used by the Gorals, an ethnic group residing in the Rabka region. Accordingly, the research was conducted in nine villages situated in the southwestern region of Lesser Poland, within the northern Nowy Targ district, which is located in the northwest of the Podhale region. The material was collected between 2016 and 2017 through unofficial interviews with villagers.

The first section of the paper is dedicated to methodological considerations. The author’s primary focus is on the research challenges that emerge from the distinctive nature of the collected material. Consideration leads to the conclusion that it is possible to reconstruct a folk image of a human, rather than an image of a rural community, on the basis of phytonyms collected in villages. This assumption is primarily attributable to the fact that the gathered lexis encompasses both the vocabulary typical of the studied group and words common to disparate varieties of Polish, i.e. phytonyms derived from various sources. The members of the contemporary community rediscover the meanings of these units by referring to local customs, beliefs, general knowledge and certain laws of nature.

The author emphasises that the plant names do not inherently perpetuate an image of a human per se. The source of knowledge about the categorisation of the world and the values is the naming mechanism itself. In order to uncover the principles governing naming processes, it is necessary to search for regularities. Therefore, the researcher groups the collected names into dozens of experiential and cultural categories.

The second section of the article presents the findings of the analysis conducted on folk plant names, offering insights into the characteristics of the simple man. The most significant of these are: anthropocentrism, aristocratism, binary perception of reality, sensory perception of the world, instrumental rationality, concreteness, pragmatism, attachment to Catholicism and magical beliefs. The plant-related vocabulary studied also suggests that representatives of folk culture are direct, simple, have a ribald sense of humour and tend to stereotype. To a lesser extent, folk aetiology, lack of awareness of temporal distance, sociomorphism or miraculous sensibility are indirectly perpetuated in the phytonyms. The

94

BENDRINĖ KALBA | 97

collected plant lexis furthermore implies, albeit in a fragmentary way, such important components of the folk worldview as ethnocentrism, the primary importance of family or work and the strong bond with nature.

KEYWORDS: dialectology, ethnolinguistics, linguistic worldview, image of a human, names of plants, dialect of Podhale region.

ILONA KULAK

Chair of Cultural Linguistics and Sociolinguistics

Faculty of Polish Studies, Jagiellonian University

Gołębia Street 16, Cracow, 31-007, Poland

[email protected]

ILONA KULAK

TARMINIUOSE AUGALŲ PAVADINIMUOSE IŠSAUGOTAS LIAUDIES ŽMOGAUS VAIZDINYS. PROBLEMŲ APŽVALGA

Santrauka

Šio straipsnio tikslas – pristatyti liaudišką žmogaus įvaizdį, įamžintą tarminiais augalų pavadinimais. Analizės objektas yra 647 neoficialūs augalų pavadinimai, kuriuos vartojo Rabkos regione gyvenanti goralų etninė grupė. Atitinkamai tyrimas buvo atliktas devyniuose kaimuose pietvakarių Mažosios Lenkijos regione, šiauriniame Naujojo Targo rajone, kuris yra Podhalės regiono šiaurės vakaruose. Medžiaga buvo renkama 2016–2017 metais per neoficialius pokalbius su kaimo gyventojais.

Pirmoji straipsnio dalis skirta metodologiniams svarstymams. Autorės dėmesys sutelktas į tyrimo iššūkius, kylančius dėl išskirtinio surinktos medžiagos pobūdžio. Analizė leidžia daryti išvadą, kad remiantis kaimuose surinktais fitonimais galima atkurti liaudišką žmogaus, o ne kaimo bendruomenės įvaizdį. Ši prielaida visų pirma sietina su tuo, kad surinkta leksika apima ir tiriamai grupei būdingą žodyną, ir įvairioms lenkų kalbos tarmėms bendrus žodžius, t. y. fitonimus iš įvairių šaltinių. Šiuolaikinės bendruomenės nariai iš naujo atranda šių vienetų reikšmes remdamiesi vietos papročiais, tikėjimais, bendromis žiniomis ir tam tikrais gamtos dėsniais.

Pabrėžiama, kad augalų pavadinimai savaime neįamžina žmogaus įvaizdžio. Žinių apie pasaulio ir vertybių skirstymą į kategorijas šaltinis yra pats įvardijimo mechanizmas. Norint atskleisti įvardijimo procesus valdančius principus, būtina ieškoti dėsningumų. Todėl surinkti pavadinimai yra sugrupuoti į dešimtis patirties ir kultūrinių kategorijų.

ILONA KULAK. The Folk Image of a Human Preserved in the Dialectal Plant Names. An Overview of the Issues

95

Antroje straipsnio dalyje pateikiami liaudiškų augalų pavadinimų analizės rezultatai, įžvalgos apie paprasto žmogaus savybes. Reikšmingiausios iš jų: antropocentrizmas, aristokratizmas, binarinis tikrovės suvokimas, juslinis pasaulio suvokimas, praktinis racionalumas, konkretumas, pragmatiškumas, prisirišimas prie katalikybės ir magiški įsitikinimai. Ištirtas augalų žodynas taip pat rodo, kad liaudies kultūros atstovai yra tiesūs, paprasti, turi niūrų humoro jausmą ir linkę į stereotipus. Fitonimais netiesiogiai įamžinta liaudiška etiologija, laiko distancijos suvokimo stoka, socialinis morfizmas ar tikėjimas stebuklais. Be to, surinkta augalų leksika, nors ir fragmentiškai, suponuoja tokius svarbius liaudies pasaulėžiūros komponentus kaip etnocentrizmas, pirminė šeimos ar darbo svarba ir stiprus ryšys su gamta.

ESMINIAI ŽODŽIAI: dialektologija, etnolingvistika, kalbinė pasaulėžiūra, žmogaus vaizdinys, augalų pavadinimai, Podhalės regiono dialektas.

ILONA KULAK

Chair of Cultural Linguistics and Sociolinguistics

Faculty of Polish Studies, Jagiellonian University

Gołębia Street 16, Cracow, 31-007, Poland

[email protected]

96

BENDRINĖ KALBA | 97