LIETUVIŲ KALBOTYROS KLAUSIMAI, XXXI (1994)

KALBOS NORMALIZACIJOS KLAUSIMAI

MARYTĖ RAZMUKAITĖ¹

KLAIPĖDAREGIONENS ORT NAMN¹

Lexikala och strukturella särdrag

På senare tid, i takt med det ökade intresset för Lill-Litauen, dess problem och frågor om dess historia och kultur, bör också uppmärksamhet riktas mot ortnamnen i denna region, vars befolkning hela tiden till största delen bestod av litauer (omkring 90%). Här talas om Klaipėdaregionen, ett särpräglat område som under lång tid varit avskilt från Litauen genom administrativa gränser och formats under historiens gång. Fram till Versaillesfördraget 1919 var detta en del av Lill-Litauen (sedan 1525 tillhörande hertigdömet Preussen och senare kungariket Preussen), som 1923 införlivades med Litauen. Territoriet utgör i vissa avseenden liksom en separat geografisk enhet: i väster havet, i öster den samogitiska högplatån och i söder Nemunas. Som R. Valsonokas också hävdar i boken ”Klaipėdaproblemet”² är detta en region som genomlevt en lång isoleringsperiod och vars angelägenheter den preussiska regeringen själv ägnade föga intresse. Detta bekräftas även av orden från J. Zembrickis, en framstående arkivarie och historiker i Klaipėdaregionen: ”[...] i själva verket hade staden Klaipėda nästan ingen förbindelse alls med den preussiska provins som den tillhörde. Under en lång period från höst till vår, då vägarna som vanligt blev ännu mer oframkomliga på grund av regn eller snö, [...] lämnades den åt sig själv och sitt öde. Stadens välstånd berodde alltid på engelsmännen och ryssarna, närmare bestämt på goda inköp av lin i Ryssland [...]”³. Förbindelserna med denna region var också dåliga: fram till början av förra seklet fanns det inte en enda lämplig väg från Preussen till Klaipėdaregionen, och därför använde man länge den gamla vägen för sambiernas och samogiternas strider mot korsfararna — från Klaipėda till Königsberg över Kuriska sjön⁴. Å andra sidan kan det kanske vara anledningen till att denna region också upplevde en mindre grad av germanisering och tysk kolonisation än den södra delen av Lill-Litauen.

Historiska källor vittnar om att Orden, som ville skilja sambierna från samogiterna, vilka brukade stödja varandra i striderna mot korsfararna, år 1252 grundade Memelburg i det kustnära baltiska bosättningsområde som nämns detta år. År 1253 lät Litauens kung Mindaugas

¹ För ett par decennier sedan (1973), i samband med förberedelserna inför en konferens tillägnad femtioårsjubileet av Klaipėdaregionens införlivande med Republiken Litauen (1923–1973), utarbetades också ett föredrag om regionens oikonymi, det vill säga ortnamnen på bebodda platser. Eftersom konferensen inte ägde rum — den hade inte sanktionerats av dåtidens myndigheter — blev föredragsmaterialet liggande i en skrivbordslåda. Denna artikel är alltså ett försök att återgälda en skuld till denna särpräglade region.

² Se Valsonokas R. Klaipėdos problema. K., 1932. P. 35—42.

³ Se Sembritzki J. Geschichte der königlich preussischen See- und Handelsstadt Memel. 2. Auflage. Memel, 1926. T. 2. S. 54—55.

⁴ Se Valsonokas R. Min. veik. P. 38.

152

Genom ett avtal med korsriddarna överlät man detta område till Livländska orden. För att kolonisera detta område, som då var glest befolkat, använde den tyska administrationen den lokala befolkningen själv — kuroner och samogiter. I sin avhandling om samogitiskan hävdar A. Salys att kuroner bodde i trakten kring Klaipėda innan orden kom (på 1200-talet), och att inflyttade först senare dök upp i området: omkring 1300-talet från Livland och omkring 1500-talet kolonisatörer från Litauen⁵. K. Būga antar att de gamla kuronerna redan omkring 700-talet bodde i det nämnda området: ”Vid Klaipėdas och Palangas kust finner litauerna inte längre några finnar, eftersom de sannolikt hade trängts undan redan före litauernas ankomst till norr av kuronerna, vilka knappast kan ha nått Östersjökusten före 700-talet. Skandinaviska källor börjar nämna kuronerna först från 800-talet”⁶. Båda de nämnda författarna styrker också sina uppfattningar med exempel på ortnamn av kuroniskt ursprung i området, belagda i historiska dokument. Dessutom nämns kuronerna som en självständig baltisk stam, bosatt vid kusten, ända till slutet av 1500-talet. Detta styrks också av omständigheten att hertig Albrecht år 1544 utfärdade en order om att utse en präst till Rusnė som kunde tala kuroniska och litauiska⁷.

Trots särdragen i detta område, som formats både av det nämnda områdets isolering och av etnisk blandning, förblev lagret av samogitiska ortnamn det rikaste här; det spreds kraftigt och växte under 1500-talet, då en våg av kolonisatörer strömmade in från Litauen (ungefär efter år 1500). Dessa nya ortnamn — vilket också framgår av lexemen — (oftast av personnamnsursprung, det vill säga bildade av pluralformen av ett personnamn (pluralia tantum), eller oikonymer bildade med suffix) återspeglar också den allmänna situationen för oikonymi i Litauen under senare århundraden.

Klaipėdaområdets oikonymi är inte enhetlig till sitt ursprung. Den består av flera skikt: 1) ett kuroniskt, 2) ett litauiskt (samogitiskt) och 3) ett mycket litet preussiskt (endast i Nemunas nedre lopp). Strukturellt är dessa oikonymer dock ganska lika — i dem kan man urskilja samma struktur- och bildningsmodeller. Denna artikel syftar till att överblicka dem och framför allt uppmärksamma de mest utmärkande dragen i områdets oikonymibildning.

Fram till efterkrigstiden var omkring 600 oikonymer i bruk i Klaipėdaområdet. Enligt den nuvarande administrativa indelningen⁸ är detta namn från följande lokalsamhällen: i Klaipėda distrikt, Agluonėnai, Dovilai, Gargždai, Kretingalė, Priekulė och Sendvaris samt delar av Antkopčiai och Lapiai; i Kretinga distrikt, Žalgiris; i Šilutė distrikt, Jonaičiai, Juknaičiai, Katyčiai, Kintai, Natkiškiai, Pagėgiai, Rambynas, Saugos, Stoniškiai och Vilkyškiai samt delar av Gaí-damas, Inkakliai, Švėkšna och Žemaičių Naumiestis; i Tauragė distrikt, Lauksargiai samt delar av Sartininkai; och i Jurbarkas distrikt, Viešvilė.

I. Oikonymers lexem. En del av områdets oikonymer är bildade av appellativer, andra av egennamn (personnamn eller andra toponymer). Av appellativer, eller

⁵ Žr. Salys A. Die žemaitischen Mundarten. Teil I: Geschichte des žemaitischen Sprachgebiets: Inaugural-Dissertation. K., 1930. S. 27 u. a.

⁶ Žr. Būga K. Rinktiniai raštai. V., 1961. T. 3. P. 745.

⁷ Žr. Salys A. Min. veik. P. 126.

⁸ Žr. Lietuvos TSR administracinio-teritorinio suskirstymo žinynas. V., 1974. D. 1; 1976. D. 2.

153

Appellativ härledda ur eller bildade av dem förekommer inte i många oikonymer i Klaipėdaområdet (~ 13—14%). Det rör sig främst om oikonymer som härletts från namn på fysiografiska och geobotaniska termer, djur, platser m.m. Bland oikonymer som har sitt ursprung i eller har bildats av andra egennamn utgör, som redan nämnts, personnamnsbaserade ortnamn den största gruppen (omkring 67%). En annan grupp av oikonymer med ursprung i egennamn är hydronymiska oikonymer, bildade av namn på floder och sjöar. Den tredje, mindre gruppen består av avledningar från andra oikonymer.

II. Den lexikala sammansättningen av oikonymerna i Klaipėdaområdet framträder tydligare vid en närmare analys av deras ordbildning. Oikonymstruktur och deras ordbildningssätt återspeglar delvis förhållandena i hela Litauen, särskilt i dess västra och sydvästra delar, men uppvisar också särdrag. Förutom oikonymer i dominerande pluralia tantum-former, som inte behandlas närmare här (de är vanliga i hela Litauen), bör nämnas regionens suffix- och prefixavledningar (~ 24%) samt sammansatta bildningar (~ 12%). Primära oikonymer är mycket få här — de utgör endast omkring 5%.

1. Primära oikonymer har uppkommit:

a) från appellativ: Alkà by Šlu⁹ < alkà ”stockdamm, fördämning” eller alka ”plats på en kulle där offer brukade brännas”¹⁰; Apšrūitai by Jrb < *Apušrūitai — kan vara en dialektform av *Apšriotai < *Apušriotai (jfr här A. Vanagos tolkning av ånamnet Apšriuotis¹¹): lit. apušrótas ”övervuxen med aspar”; Dercek liai*¹² by Klp: darceplis (< lat. darva ”beck, tjära” och lat. ceplis ”ugn”. — A. Sal. 127) ”beckeld, ugn för att bränna beck”; Kadagýnas by Klp < kadagýnas ”enebusk”; Kiōkiai* by Klp: lett. kākis ”nötkråka” (A. Sal. 127); Kūliai by Klp: lett. dial. kūlis, kūlỹs ”sten”; Kūlynai by Šlu: lett. kūlynas ”stenig plats”; Medaliai by Šlu: diminutiv av medālis ”liten skog”, jfr dial. medė ”skog, skogsområde”; Naujienà f.d. by¹³ Jrb, F 146 < naujienà ”nyplöjd mark, nyodling”; Pālydžiai del av byn Šilinininkai, Šlu: lett. pālydis ”vårflod”; Pempynė by Šlu < pempynė ”dålig, tuvig plats”; Pleinė by Šlu < pleinė ”öppen, trädlös plats”; Purvynas del av Nida < purvynas ”gyttjig plats”; Skruzdynas del av Nida < skruzdynas ”myrstack”; Šilai del av byn Barzdūnai, Šlu: lett. šilas ”tallskog”; Ūžbaliai by Šlu: lett. ūžbalis ”plats bakom ett träsk”; Ūžkopis del av byn Klišai, Klp: lett. ūžkopis ”plats bakom en sanddyn, sanddyner”; Ūžliekniai by Šlu: lett. ūžlieknis m.fl.;

⁹ Här anges en förkortning för ortnamnet (distrikt eller närområde, alternativt tidigare län eller kommun); en förteckning över förkortningarna finns i slutet av artikeln.

¹⁰ Litauiska appellativ med förklaringar inom citationstecken har hämtats ur banden I—XIV av den akademiska ”Lietuvių kalbos žodynas” och dess kartotek eller ur ”Dabartinės lietuvių kalbos žodynas” (V, 1972 m.).

¹¹ Žr. Vanagas A. Lietuvių hidronimų etimologinis žodynas. V., 1981. P. 45—46 (toliau tekste — A. Van. ir puslapis).

¹² En asterisk till höger om ett ortnamn markerar i artikeln ortnamn av kuriskt ursprung — sådana som K. Būga och A. Salys anser vara kuriska (jfr Būga K. Rinktiniai raštai. V., 1961. T. 3. P. 231—245 (hädanefter i texten — K. Būga och sidnummer); Salys A. Die zemaitischen Mundarten. Teil. I. P. 127—129 (hädanefter i texten — A. Sal. och sidnummer).

¹³ Oikonymer som inte längre är i bruk — ”f.d. by” — har hämtats ur Litauiska språkets instituts namnarkiv och andra källor, nämligen: Fenzlau W. Die deutschen Formen litauischen Orts- und Personennamen des Memelgebiets. Halle / Saale, 1936 (i texten — F och sidnummer) samt Kalvaitis V. Lietuviškų vardų klėtelė. Tilžė, 1910 (hädanefter i texten — V. Kalv. och sidnummer).

154

b) från hydronymer: Atmatà f.d. by Šlu, F 139 < Atmatà å Rsn; Dituva by Klp < *Dituva (> Ditupė¹⁴) å Prk; Drėverna by Klp < Drėverna å Prk; Eketė (|| Ekečiai — K. Būga 234) f.d. gods Klp < Eketė å Klp; Minija by Šlu < Minija å; Oplankyš by Trg < Oplankyš sjö Pgg; Pakalnė f.d. by Šlu, F 10, 22, 140 < Pakalnė å Rsn; Rūšnė småort Šlu < Rūšnė å Rsn; Skirvytė f.d. by Šlu < Skirvytė å Rsn; Smeltė Klaipėdas förort < Smeltė å Klp; Šyšà by Šlu < Šyšà å Šlu; Viešvilė småort Jrb < Viešvilė¹⁵ å Vš; Vorušnė f.d. by Šlu, F 43, 138 < Vorušnė å Rsn m.fl. Till dessa bör man tydligen även hänföra namnet Nida på Kopų bažnytkainis, som lingvisterna förbinder med ord med betydelsen ”flöde, strömmande” ur den indoeuropeiska roten *heid-, *hnid- ”flyta”; detta bekräftas också av andra ortnamn i regionen utanför Litauen med samma rot: preuss. Nyda, Neyde å, lett. Nida by och kärr, Niedin-ezers sjö (jfr K. Būga 241, A. Van. 230 m.fl.);

c) från personnamn: Bruzdeilýnas by Klp < Bruzdeilýnas¹⁶; Külberkis tidigare by Šlu < Külberkis; Klaipėda stad < *Klaipėda¹⁷, jfr *Klaipėdaitis (Klaipėdatis, Kleipa, Kleipėdžus — V. Kalv. 12), och dessutom Kleipėdžiai tidigare by i Gastų församling.

2. Det finns betydligt fler avledda ortnamn för bosättningar i detta område än primära oikonymerna (cirka 25%). Ändelserna avledda former är mycket få:

a) från appellativ: Išlužė tidigare by Šlu: lit. išlužà ”det som brutits ned, stormfällda träd”; Karklė by Klp: lit. karklas ”pil”; Muižė* by Šlu: lett. muiža ”herrgård”; Pryčmai* by Šlu < Priečimai: lett. prieca ”lycka; lycklig händelse, tilldragelse” (jfr A. Sal. 128; även jfr personnamnet Prec-aitis — V. Kalv. 15); Stragnai* by Klp: lett. stragna, stragnis ”träsk” (A. Sal. 129; K. Būga 241); Žagatai* by Šlu: lett. žagata ”skata” (A. Sal. 129); Žardė by Klp, som K. Būga också ansåg vara kuriskt (< Sarde — K. Būga 284): lit. žardis ”inhägnad plats för boskap”, žardas ”stängsel gjort av störar”, lett. žards ”stängsel” (jfr även personnamnet Žard-ininkas från Klp m.fl.);

b) från hydronymer: Aukštumalai* by Šlu: Aukštumala flod Šlu; Birbintai tidigare by Pgg: Birbintė flod Pgg; Gilándžiai tidigare by Trg: Gilándė flod Pgg; Grābupiai by Šlu: Grābupė flod Šlu; Lankupiai by Klp: Lankupė flod Prk; Srebālės tidigare by Klp: Srebālė flod Klp m.fl.

När det gäller suffixavledningar kan man konstatera att de, som redan nämnts, återspeglar ordbildningsmönstren i västra delen av Litauen¹⁸.

¹⁴ Se Vanagas A. Min. verk. S. 88.

¹⁵ A. Salys påpekar att denna ortnamnsform är nyare och uppkom senare ur fornpussiska Wawswille (se Salys A. Min. verk. S. 121); beträffande formen med Vieš-, som förknippas med lit. viešmuo ”bäck, liten å”, se A. Van. 378—379.

¹⁶ Personnamn för vilka ingen källa anges är hämtade ur ”Lietuvių pavardžių žodynas” (V., 1985. D. 1; 1989. D. 2).

¹⁷ Även P. Skardžius förklarar ortnamnets ursprung på detta sätt — se Skardžius P. [Rec.:] M. Durys. Kalbos mokslo pagrindai // Archivum Philologicum. 1930. T. 1. S. 207—208. Det finns också andra förklaringar till denna oikonynms ursprung: K. Būga betraktade ortnamnet Klaip-ėda som en sammansättning av kuriska klāips ”brödlimpa” och -ėda (av ėsti, ėda ”äta”) (se K. Būga 209); J. Endzelīns betraktade också ortnamnet som en sammansättning: Klai-pėda, och förknippade det med lett. klajs ”jämn” och gr. pedōn ”jord” (se Mülenbach K. Latviešu valodas vārdnīca. Rīga, 1925—1927. T. 2. S. 209).

¹⁸ Jfr Razmukaitė M. Karakteristiska avledningssuffix i litauiska oikonymer // Lietuvos TSR mokslų akademijos darbai. A ser. 1989. T. 3(108). S. 139—141, 145.

155

a) Oikonymer med suffixet -ėnai bildas här huvudsakligen av hydronymer: Agluon-ėnai by Klp: Agluonà å Prk; Báltup-ėnai by Šlu: Báltupis å Pgg; Bit-ėnai by Šlu: Bitė å Pgg; Kazik-ėnai by Jrb < Kasikėnai F 8: Kašikas å Vš; Kreiv-ėnai by Trg: Kreivė å Pgg; Lump-ėnai by Šlu: Lumpė å Pgg; Piktup-ėnai by Šlu: Piktupė å Pgg osv.; enstaka avledningar från appellativ: Sod-ėnai by Šlu: lit. sodà ”by”; Šil-ėnai by Klp: lit. šìlas ”skog”;

b) med -iškė, -iškiai — huvudsakligen bildade av personnamn: Berčait-iškė f.d. by Klp: Berčaitis; Brač-iškė f.d. by Prk, F 91: Brãčas; Bübl-iškė by Šlu: Büblỹs; Dump-iškė f.d. by Klp: Dumpỹs; Jogut-iškė by Klp: Jogùtis; Jōn-iškė f.d. by Klp, F 42, 121: Jōnas; Kálvait-iškė f.d. by Klp: Kálvaitis; Klēm-iškė by Klp: Klēmas; Rùmp-iškė f.d. gård Klp, F 10, 36, 121: Rùmpis; Žiōbr-iškė f.d. by Klp: Žiōbris; Adōm-iškiai by Šlu: Adōmas; Beinor-iškiai by Klp: Beinoras; Endr-iškiai by Šlu: Endrỹs; Gaigal-iškiai f.d. by Klp: Gaigalas; Gail-iškiai by Šlu: Gailius; Joč-įškiai f.d. by Prk, F 91: Jočỹs; Jōn-iškiai f.d. by Prk, F 12: Jōnas; Kāspar-iškiai by Klp: Kāsparas; Mōc-iškiai by Šlu: Mocỹs, Mōcius; Mazūr-iškiai by Klp: Mazūras; Vēver-iškiai f.d. Vēver-iškiai¹⁹ by Klp: lett. vēveris ”vävare” (A. Sal. 129), jfr lit. personnamn Veverys osv.; enstaka namn bildade av hydronymer: Akmen-iškiai by Šlu: Akmenà å Rsn; Eisrav-iškiai by Šlu: Eisrava å Pgg; Vilk-yškiai¹⁹ tätort Šlu: *Vilkija > Vilka å Pgg;

c) med -ininkai — bildade av appellativ²⁰: Bėrš-tininkai by Šlu < *Beržt-ininkai: lit. beržta ”björkig mark där björkar växer”; Gránd-ininkai || Grénd-ininkai f.d. by Šlu: lit. grandà ”golv”, grìndas ”brobeläggning; trägolv” (jfr grénd-ymas, preussiskt ortnamn Grindos, lettiskt ortnamn Grynde)²¹; Kūpst-ininkai f.d. by Tlž: lit. kūpstas; Lāuž-ininkai by Trg: lit. lāužas ”gammalt skjul, förfallet hus”; Pēlk-ininkai f.d. by Šlu: lit. pēlkė; Pēmp-ininkai tidigare del av Klaipėda stad: lit. pēmpė; Rag-ininkai f.d. by Šlu: lit. rãgas (lett. rags) ”en spetsig landtunga som skjuter ut i havet...”; Rūpūž-ininkai f.d. by Klp: lit. rūpūžė; Smal-ininkai tätort och by Jrb: lit. smalà; Šak-ininkai by Šlu: lit. šakà ”en bifurkation av en flod eller sjö”; Šil-ininkai by Klp, Šlu: lit. šìlas; Trāk-ininkai by Šlu: lit. trākas; Versm-ininkai by Šlu: lit. versmė ”källa”; Vēž-ininkai by Šlu: lit. vēžỹs ”ett pansrat vattenlevande djur med klor” osv.; bildade av flodnamn: Bãukšt-ininkai by Klp: Bãukštė å Klp; Gēg-ininkai by Šlu: Gēgė å Pgg; Verž-ininkai by Šlu: Vēržas å Pgg osv.

¹⁹ För en sådan tolkning av Vilk-yškiai: *Vilkija > Vilka å, se Razmukaitė M. Bebyggelsenamn i Litauiska SSR bildade med suffix av hydronymer // Lietuvių onomastikos tyrinėjimai: Lietuvių kalbotyros klausimai. 1981. T. 21. P. 203. Det finns också en annan tolkning — Vilk-yškiai: Vilkija tätort — se Vanagas A. Jotyškiai, Rikỹškiai, Vilkỹškiai, Zapyškis // Kalbos kultūra. 1967. Sąs. 12. P. 52. Jfr också Skardžius P. [Rec.:] M. Durys. Kalbos mokslo pagrindai // Archivum Philologicum. 1930. T. 1. P. 209.

²⁰ Med detta suffix (jfr även -ėnai) bildas oikonymerna här framför allt genom att invånarna betecknas efter yrke och bostadsort, det vill säga territoriella, fysiografiska och andra kännetecken — jfr Razmukaitė M. Oikonymer i Litauiska SSR bildade med appellativa suffix // Lietuvos TSR mokslų akademijos darbai. A. Ser. 1988. T. 3(104). P. 89. Jfr även Grinaveckis V. Karklė ir Karklininkai // Kalbos kultūra. 1965. Sąs. 8. P. 54.

²¹ Se även Vanagas A. Anfört arbete. P. 122.

156

Med andra suffix finns enstaka avledningar belagda: med -ava (bildat av hydronymer): Jūr-ava by Jrb: Jūra å Trg; med -ainys: Opst-ainys (|| Opst-ainiai by < *Apstanys) by Šlu: Apstà å Pgg²²; med -ija (bildat av personnamn): Luž-ija f.d. by Klp: personnamnet Lužà; Šiepar-iją f.d. by Klp: Šieparỹs, jfr Šeparis (se); -inė, -utė (bildade av appellativ): Graũm-inė (|| Griaũm-inė) by Klp: lit. graumuõ ”en skogs innersta delar, snår; en mörk, sank plats i skogen”; Smuk-utė by Šlu: lit. smukùs ”hal, lerig”, Šil-utė tätort och by Šlu: lit. šìlas;

d) Oikonymer med suffixen -alė, -eliai, -ėliai bildas av andra oikonymer: Kreting-alė by Klp — jfr Kretingà stad; Strazd-ėliai by Šlu — jfr Strazdaĩ by Šlu; Triuš-ėliai f.d. by Klp — jfr Triušiaĩ by Klp; Dėkint-ėliai by Šlu — jfr Dėkintaĩ by Šlu; Gibĩš-ėliai by Klp — jfr Gibĩšiai f.d. by Klp; Opstain-ėliai by Šlu — jfr Opstainỹs || Opstainiai by Šlu; Pilvar-ėliai f.d. by Šlu — jfr Pilvariaĩ f.d. by Šlu; Sakūt-ėliai by Šlu — jfr Sakūčiaĩ by Šlu; Šėlen-ėliai by Klp — jfr Šėlenai by Klp; Žagmant-ėliai by Šlu — jfr Žagmantai by Šlu osv.

3. Det finns mycket få avledningar med prefix här; kännetecknande är att nästan alla är bildade av hydronymer: Ant-leičiai (|| Ãnt-leičiai — F 123) by Šlu, Pã-leičiai by Šlu: Leitė å Šlu och prefixen ant-, pa-; Ãnt-šyšiai by Šlu, Pã-šyšiai by Šlu: Šyšà å Šlu och prefixen ant-, pa-; Ãnt-švenčiai by Jrb: Šventóji (> *Šventa) å Smalininkai och prefixet ant-; Pa-gėgiai tätort och by Šlu: Gėgė å Pgg och prefixet pa-; Pã-geldyniai by Šlu: Gėldynė sjö Pgg och prefixet pa-; Pã-kamonai by Šlu, Ūž-kamonai by Šlu: Kãmona å Pgg och prefixen pa-, už-; Pa-luñpiai by Šlu: Luñpė å Pgg och prefixet pa-; Pã-šalteikiai, en del av byn Dvylai, Klp: Šalteikė å Šv och prefixet pa-; Pã-šusčiai by Šlu: Šùstė, Šùstis å Šlu; Pa-vilkiai by Šlu: Vìlka, Vìlkė å Pgg och prefixet pa-; Ūž-bi čiai f.d. by Šlu: Bitė å Pgg och prefixet už-; Ūž-kulmeniai f.d. by Šlu, F 143: Kulmenà å Pgg och prefixet už-; Ūž-pirdžiai f.d. by Šlu: Pìrdė å Pgg och prefixet už- samt några ytterligare.

4. För detta område är oikonymer som bildats genom sammansättning (av två delar, stammar) typiska. Delarna är av olika slag och kombineras på olika sätt:

1) båda komponenterna är egennamn: Kamš-vilkiai f.d. by Klp, F 145 < *Kamšt-vilkiai, som kommer från *Kamšt-pav ilkiai (jfr ty. Kamspowilken), det vill säga från oikonymerna Kamščiai och Pavilkiai (jfr F 145);

2) den ena komponenten är ett egennamn (personnamn, ortnamn), den andra ett appellativ (oftast en benämning på en plats): a) den första komponenten är ett personnamn eller en personbeteckning: Būdel-kiemis by Klp: *Budelis (jfr Budel-skis), personnamnet Būdelis (jfr även lit. būdelis ”djävul, demon; spöke, fågelskrämma”) och lit. kiẽmas; Mediš-kiemiai by Šlu: *Medišius eller *Medišis (jfr Mediš-aũskas), personnamn och kiẽmas; Svarait-kiemis by Šlu: personnamnet Svaraitis och kiẽmas; Žemait-kiemis by Šlu: personnamnet Žemaitis eller etnonymen žemaitis och kiẽmas; Kirkut-viečiai by Šlu: personnamnet Kirkutis och lit. vietà; Mėtrik-viečiai (|| Mėtrik-viečiai) by Šlu: personnamnen Mėtrikas, Mėtrikis.

²² Angående detta förhållande, jfr Vanagas A. Anfört arbete. P. 44.

157

och plats; byn Skers-viečiai, Šlu: efternamnet Skersỹs, Skersìs²³ och platsnamn; Kurš-laukis, tidigare by, Klp: Kuršis, Kuršỹs som efternamn eller etnonymet kuršis, kuršỹs och litauiska laĩkas; byn Meiš-laukiai, Šlu: efternamnet Meišis och laũkas; Šereit-laukis < Šereik-laukis²⁴ (jfr Szereiklaukis — V. Kalv. 59), byn Šlu: Šeréika, Šeréikis och laũkas; Nėmir-seta* byn Klp: efternamnet Nemỹra och lettiska sãta ”gårdsplan, gods, gård” (A. Sal. 128), litauiska efternamnet Nemirà — jfr byn Nemirai, Šk, Nėmer-kiemis, Gumbinė; byn Lūž-galiai, Klp: Lūžà och gãlas; Dañž-giriai, tidigare by, Pgg: Dañžas, Dañžis och girìà; byn Ridel-kalnis, Jrb: Ridelis, Rýdelis och kálnas m.fl.; b) den första komponenten är ett hydronym: byn Leit-giriai, Šlu: vattendraget Leĩtė, Šlu, och girìà; byn Šyš-giriai, Šlu: vattendraget Šyšà, Šlu, och girìà; Bit-meškiai, tidigare by, Tlž, F 28 < *Bit-miškiai (jfr Bitmiszkei — V. Kalv. 28): vattendraget Bitė, Pgg, och mìškas; Vilk-medžiai, tidigare by, Šlu: vattendragen Vilka, Vilkė, Pgg, och mẽdė, mẽdis ”skog, vildmark”; byn Meldik-laukiai, Trg: vattendraget *Meldikis > Meldik-upė²⁵, Trg, och laũkas; Šyš-krantė || Šyš-krantà (|| Šyšõs krantà), tidigare by, Šlu, F 146: vattendraget Šyšà, Šlu, och krántas, lågtyskt kránta ”strand”; byn Gilánd-viršiai, Šlu || Gilándvir-žiai, F 85: vattendraget Gilándė, Pgg, och vìršus ”den övre delen” eller viržiai (jfr F 85);

3) den första komponenten är ett adjektiv, den andra ett ortnamn: byn Aukšt-vilkiai, Trg: áukštas och vattendragen Vilka, Vilkė, Pgg; Auž-kýkiai, byn Šlu < *Aukšt-kykiai (jfr Auksztykkei — V. Kalv. 26): áukštas och *Kykai (jfr byn Kykuczei — V. Kalv. 42), efternamnen Kikas, Kikūtis; Kykutis (V. Kalv. 13); byn Nau-stremėniai, Šlu < *Nauj-stremėniai: naũjas och byn Stremėniai, Šlu; byn Naũ-stubriai, Šlu < *Nauj-stubriai: naũjas och byn Stubriai, Šlu, m.fl.;

4) båda komponenterna är appellativ: a) den första komponenten är ett adjektiv, den andra ett substantiv: byn Aukšt-kiemiai, Klp: áukštas och kiẽmas; Aukšt-a-gãlis²⁶, en del av Smalininkai, Jrb: áukštas och gãlas; Auš-giriai, byn Šlu < *Aukšt-giriai (jfr Auszgirei || Auksztgirei — V. Kalv. 26): áukštas och girìà; byn Did-šil̃ai, Šlu: dìdis och šìlas; byn Druñ-šil̃ai, Šlu: drunùs ”dyster, tråkig” och šìlas; Plýn-šilė, en del av Dercekļi, Klp: plýnas och šìlas; byn Šlãp-šilė, Klp: šlãpias och šìlas; byn Juod-krantė, Šlu: júodas och krántas, lågtyskt kránta; Juod-pjauniai, en del av Šilutė: júodas och pjaunỹs ”en slåttermyr bevuxen med buskar,...” (jfr vattendraget Pjauniai, NmŽ); Meln-rãgė* tidigare by, numera förort till Klaipėda (< Mel(n)raga): lettiska melns ”svart” och lettiska rags ”horn” (A. Sal. 128); Nauj-ã-dvaris, tidigare by och herrgård, Klp, byn Naũ-dvaris, Jrb: naũjas och dvãras; Naũ-malūnis, gård, Jrb < *Nauj-malūnis: naũjas och malūnas; byn Naujã-pieviai, Šlu: naũjas och pieva; byn Raudón-dvaris, Šlu: raudónas och dvãras; Žal-

²³ Men jfr Skersvietaitis (< *Skersvietis) som efternamn; detta skulle tyda på att oikonymen möjligen härstammar från efternamnet Skersvietis. Jfr även andra ortnamn i regionen: byn Būd-viečiai, Klp — jfr efternamnet Būdà, men även efternamnet Būd-vietis; byn Din-viečiai, Klp — jfr efternamnet Dinius, men även efternamnet Dinvietis; byn Šiaud-viečiai || Šiaud-vyčiai, Šlu — jfr efternamnet Šiaud-aitis, men även efternamnet Šiaudvytis, vilket talar för att dessa oikonymer kanske inte är sammansättningar utan pluralia tantum-former bildade av respektive efternamns plural (även om man också skulle kunna tänka sig att dessa tvåstammiga sammansatta efternamn är sekundära och uppkom senare ur oikonymen).

²⁴ Äldre belagda former Sarecka (1200-talet), Schreygklauc (1540), Sareibe (1344) — ”ist natürlich Sareike zu lesen” (A. Sal.) 121.

²⁵ Jfr Vanagas A. Min. anfört arbete. S. 209.

²⁶ Det finns flera dominerande sätt att bilda sammansättningar — med och utan fogevokal.

158

-ių-pieviai byn Šlu: žalias och pieva m.fl.; b) båda komponenterna är appellativa substantiv: Griež-pelkiai byn Trg: griežė ”rördrom” och pélkė; Kov-giriai byn Šlu: kóvas ”en fågel i kråkfamiljen” och giria; Miš-galiai (|| Mišk-u-galiai) || Mėž-galiai tidigare by, Šlu, F 140: litauiska miškas, lettiska mežs ”skog” och gālas: Pur-maliai* byn Klp (< * Purv-maliai): lettiska purvs ”kärr, sumpmark, träsk” och lettiska mala ”strand, kant, utkant” (A. Sal. 128, men jfr litauiska efternamnet Purmalis); Stumbr-a-giriai byn Šlu: stùmbras och giria; Strazd-a-baliai tidigare by, Tlž, F 146: strázdas och balà; Vaid-baliai tidigare by, Rg, F 146: (?) vaidas ”ande, vålnad, spöke” och balà (jfr Vaid-balė by nära Svedasai — A. Van. 358); Taur-a-laukis || Taūr-laukis byn Klp: taūras (jfr även efternamnet Taūras) och laukas; Vilk-daubis byn Jrb: vilkas och daubà; Žagát-purviai* byn Šlu: lettiska žagata ”skata” och lettiska purvs ”träsk, myr” (A. Sal. 129); Smal-a-daržis gård, Jrb: smalà (men jfr smālis, smalÿs ”djävul, ond ande”, litauiska efternamnen Smalÿs, Smālis, Smalius < smālius ”tjärbrännare”) och daržas; Žārd-viečiai byn Šlu: litauiska žārdas ”hässja byggd av störar”, lettiska žārds ”hässja” (jfr även efternamnet Žārd-ininkas från Klp) och plats m.fl. Bland sammansättningarna kan även nämnas några oikonymer med den andra komponenten var-: Leit-variai tidigare by, Šlu (: Leitė vattendrag); Pil-variai (|| Pil-varai) tidigare by, Šlu (jfr pilvė ”kärr, dyig mark”, men jfr efternamnet Pilwarys — V. Kalv. 15); Plauš-variai byn Šlu (tidigare Plauszware — V. Kalv. 52) (jfr plaušà, plaušos ”starr, starrarter”). Kanske är dessa oikonymer förknippade med ängsnamn; beträffande den andra komponenten jfr Vārės äng, Pgg, och många andra mikrotoponymer med roten var- från hela Litauen, sannolikt förbundna med litauiska vāras ”stör till ett staket” (jfr även A. Van. 362).

5. Bland de tidigare nämnda oikonymerna som bildats av pluralformer av personnamn, de så kallade pluralia tantum-formerna, kan man särskilt uppmärksamma dem som härrör från personnamn belagda endast i denna region: 1a) med suffixet -aitis²⁷: Endrikaičiai byn Šlu: Endrikaitis; Kálvaičiai byn Šlu: Kálvaitis; Mantviláičiai byn Šlu: Mantvilaitis; Piklučiai byn Šlu: *Piklaitis, jfr Piktatis (V. Kalv. 15); Sokáičiai byn Šlu: Sokáitis; Šeputáičiai byn Šlu: Šeputaitis; Vėláičiai byn Šlu: Vėlaitis m.fl.; 1b) med andra, mindre typiska personnamnssuffix (-ūnas, -ėnas, -elis, -ulis, -utis (-ūtis)²⁷): Barzdūnai byn Šlu: Barzdūnas; Kuršėliai byn Klp: Kuršėlis (eller den etniska diminutivformen kuršėlis); Anduliai tidigare by, Klp: Andulys, lettiska Andulis; Endruliai tidigare by, Šlu: Endrulis; Ginduliai byn Klp: Gindulis; Jogučiai tidigare by, Klp, F 129: Jogūtis; Raukučiai tidigare by, Šlu: Raukutis; Sakūčiai byn Šlu (|| Sakuočiai — F 45): *Sakūtis, jfr Sakuotis, Sakūtis m.fl.; 2) från äldre tvåstammiga personnamn: Dovilāi byn Klp: Do-vilas; Domantai tidigare by, Klp, F 41: Dō-mantas; Minjotai byn Šlu: Min-jotas; Sudmantai byn Klp: Sūd-mantas; 3) från andra sammansatta personnamn: Klausmýliai byn Klp: *Klaus-mylius < Klausas och Mylius F 149, jfr Milius, Milis; Labōtakiai tidigare by, Klp, F 134: Labōt-akis; Laukžemiai byn Klp: Lauk-žemis, Lauk-žemÿs; Macmožūrai tidigare by, Klp, F 43, 132: *Mac-mozūras < Māčas, Macÿs och Mozūras (eller etnonymet mozūras); Macviėliai byn Klp (det äldre namnet på byn Vaidaugai): *Mac-vielius < Māčas, Macÿs och Vielius (jfr F 132), jfr Mac-vilas; Miš-

²⁷ Om spridningen av dessa personnamnssuffix, se Maciejauskienė V. Lietuvių asmenvardžių priesagų paplitimas XVII a. // Lietuvių arealinės lingvistikos klausimai: Lietuvių kalbotyros klausimai. 1977. T. 17. S. 159—168. Se även Fenzlau W. Op. cit. S. 112, 114—120.

159

Petriai tidigare by Šlu, F 125: *Miš-petris, jfr Miszpéteris V. Kalv. 14 < Mišas och Pėtras (eller Pėteris); Oksli̇̄ndžiai by Šlu: *Oksl-lindis < *Oksl-indžius < Ōksas och Li̇̄ndžius, Lindė; Piktožiai by Klp: *Pikt-ožis < Piktys och Ožys, jfr även Piktuižis; Rupkalviai by Šlu: Rūp-kalvis, Rup-kalvys; Sausgalviai by Šlu: *Saus-galvis, *Saus-galvys < torr och galvà, jfr personnamnen Sausỹs, Sauskõjus; Šūnpetriai tidigare by Klp: *Šun-petris, jfr Szun-petris V. Kalv. 18; Šilmeižiai by Šlu: *Šil-meižis, jfr Szil-meižis V. Kalv. 17; Trāksėdžiai²⁸ by Šlu: *Trak-sėdis, *Trak-sėdys, jfr Traksedys V. Kalv. 18, Trakys; Vaižենčiai tidigare by Šlu, F 125 (|| Waidženczei — V. Kalv. 63): *Vaid-žentis < Vaidas och Žentys (eller žéntas) med flera; 4) olika andra här belagda enstammiga personnamn: Anužiai by Šlu: Anužỹs, Ānūžis; Barvai by Šlu: Bārva; Blušiai tidigare by Klp, F 134: Blušys, Blušis; Bobiai tidigare by Klp, F 42: Bobys, Bobis; Birbinčiai by Klp: Birbinčius; Dėckiai tidigare by Klp, F 126: Dėckys; Dreižiai by Klp: Dreižius; Dvyliai by Klp: Dvỹlius; Gibišiai tidigare by Klp: Gibišas; Gibizė V. Kalv. 10; Grobštai by Klp: Grobšta; Kenkliai tidigare by Šlu, F 134: Kenklỹs; Kirlikai by Šlu: Kirlikas; Kiuošiai tidigare by Klp, F 69: Kiuošỹs; Kiūpeliai by Šlu: Kiūpelis; Klumbiȧi tidigare by Šlu: Klumbỹs; Krauleidžiai by Šlu: Krauleidỹs; Lamšodžiai* by Šlu: *Lamsotis, jfr Lamsatis V. Kalv. 13; Lapynai by Šlu: Lāpy-nas; Mārtinai by Klp: Mārtinas; Pakamorjai by Klp: Pākamorė, Pākamoris; Reizgiai by Šlu: Reizgỹs; Rubōkai by Šlu: Rubokas; Rubuliai by Krtn: Rubulis, Rubulys; Rūgaliai by Šlu: Rūgalis; Rusliai by Klp: Ruslỹs; Saigos by Šlu: Saugà; Skrodliai se. Šlu: Skrodlys; Slėngiai* by Klp: Slengys (< lett. slenġis ”lätting” — A. Sal. 128); Svarai en del av Vyžių by Šlu: Svēras; Šakimiai by Klp: Šakinis; Šat-riai by Klp: Šatrys; Šepotai tidigare by Klp, F 136: Šėpotas; Šnaukštai by Klp: *Šnaukšta, jfr Sz­naugsta V. Kalv. 18, Šniaukšta; Timsriai by Šlu: Timsrys; Triūšiai by Klp: Triūšis; Žeigiai* by Klp: Žeigis; Žiobriai by Klp: Žiobrys med flera.

III. 1. När vi återgår till Klaipėdaområdets kuriskt ursprungliga oikonymer, som fortfarande är i bruk i dag, bör det noteras att några av dem har litauiserats, dvs. fått litauiska bildnings- och andra drag. A. Salys har fört några av dem samman med kuriska personnamn eller benämningar på personer (jfr A. Sal. 127—129): Armalėnai by Šlu < Ermalėnai (ty. Hermannlöhen): personnamnet Hermanni Lell: lett. liel̦s ”stor”; Blūmčiai (|| Macblyčiai)* by Šlu: *Blūmčis < *Blųžmacis, jfr litauiska personnamnet Blýžà (lett. Blīda, lit. Blinda — A. Sal. 128) och personnamnen Mācas, Mačys; Lābrenc- iškė by Klp: litauiska personnamnet Lābrencas, lett. Labrencis A. Sal. 127; Letūkai by Klp < Leitukai: lett. leitis ”litauer”; Liaunai by Klp. < Liauniejȧi: lett. Jauns ”den onde, den onda anden”; Lyveriai by Klp: lett. līveris ”luffare, vagabond” (jfr litauiska personnamnen Lỹveris, Lyverys); Priekulė by Klp: personnamnet Lucas Prekoll (jfr även den lettiska ortnamnet Priekule, stad i Duzarė distrikt); Suvernai by Šlu < Suwehnen: personnamnet Suwens: lett.

²⁸ K. Būga betraktar detta ortnamn som sammansatt: Trak-sėdžiai, på grund av den andra komponenten -sėdei, känd inte bara på samogitiska utan även i den lettiska delen av Kurland, som kurisk (se K. Būga 418). Om namnens etymologi (rötterna trākas + sėd-), se även Vanagas A. Dėl kai kurių Lietuvos vietų vardų etimologijų // Lietuvių kalbotyros klausimai. 1963. T. 6. P. 331.

160

suvėns ”galt” (jfr även lett. Suwene, Swenen flod²⁹); Scėnčelė by Klp — på litauiska skulle det vara *Švankelė (A. Sal. 129) eller *Švenkelė (K. Būga 245) med mera.³⁰

- Kurernas närvaro vid denna litauiska kust vittnas också av oikonymer bildade med etnonymen kuršis, kuršys, kuršiai: Kuršiai tidigare by Klp, A. Sal. 129, Kuršėliai by Klp, Kurš-laukis tidigare by Klp, därtill tidigare bynamn i Šilutė distrikt Matz-kuhren (nu Maci-kai), Stepon-kuhren (nu Stoniškiai) (jfr A. Sal. 129).

2. Från det så kallade preussiska, närmare bestämt skalviska språkunderlaget, som förekommer i Nemunas nedre lopp, anförde A. Salys i den nämnda avhandlingen endast några få oikonymer ur äldre källor: Pleik-iškiai tidigare by Tilž, F 54 < äldre Plekisken (jfr lit. plėikė ”liten fläck … outvuxen, kal, tom”, lit. personnamnen Pleik(is), Pleikỹs, lett. pleikis ”kal fläck, skallig”); de tidigare nämnda Šereit-laukis (< *Šereik-laukis) by Šlu (jfr s. 158) och Vieš-vilė småstad Jrb (jfr s. 155).

IV. Efter att ha överblickat Klaipėdaområdets oikonoma och dess mer karakteristiska lexikala och strukturella särdrag kan följande slutsatser dras:

1. Sett till lexemernas ursprung framträder följande: a) de lexem som bildar appellativa oikonymer har oftast samband med olika slags terrängbeteckningar: bala, lieknas, pelkė, lett. purvs ”träsk, moras”, rāgas (lett. rags) ”en spetsig landremsa som skjuter ut i havet, … en halvö, …”, trākas, šilas, žardis ”inhägnad plats för boskap” (eller žārdas, lett. žards ”hässja”) med mera; b) en del särpräglade personnamn, utbredda endast i denna region.

2. Sett till ordbildningen är, bortsett från de dominerande formerna pluralia tantum, som förekommer i hela Litauen, affixbildning (med suffix och prefix) samt sammansättning typiska sätt att bilda oikonymer. Det senare sättet — sammansättning av ord — skulle bland annat också vittna om det betydande inflytande som det tyska (eller kanske preussiska?) språket, där sammansättning är det dominerande sättet att bilda ortnamn³¹, haft på områdets oikonoma.

FÖRKORTNINGAR

Grg — Gargždai (omnejd, tidigare vals.) Rsn — Rūsnė (omnejd, tidigare vals.) Kin — Kintai (omnejd, tidigare vals.) Šk — Šakiai (distr.) Klp — Klaipėda (distr., tidigare län) Šlu — Šilutė (distr., tidigare län) Krtn — Kretinga (distr.) Šv — Švėkšna (omnejd) Nmž — Žemaičių Naumiestis (omnejd) Tilž — Tilžė (tidigare vals.) Pgg — Pagėgiai (omnejd, tidigare vals.) Trg — Tauragė (distr., tidigare län) Prk — Priekulė (omnejd, tidigare vals.) Vš — Viešvilė (omnejd, tidigare vals.) Rg — Ragainė (tidigare vals.)

²⁹ Se Vanagas A. Min. verk. S. 321.

³⁰ K. Būga har även betraktat fler ortnamn i detta område som kuriska: Eketė, Gargždai, Grėž-pėlkiai, Kalotė, Minija, Žardė och andra; med A. Salys ord alla namn på dessa platser av samogitiskt ursprung som har motsvarigheter i den gamla delen av Kurland i Lettland (se A. Sal. 29).

³¹ Žr. Никонов В. А. Славянский топонимический тип // Географические названия. М., 1962. С. 20.

11. Lietuvių kalbotyros klausimai, XXXI

161

ORTNAMNSBESTÅNDET I KLAIPĖDA-OMRÅDET (MEMELGEBIET)

Sammanfattning

I artikeln undersöks ortnamnsbeståndet i Klaipėdaområdet; de lexikalisk-strukturella särdragen och de viktigaste dragen i ortnamnens bildning behandlas.

De tydligare fallen av ortnamnsbildning:

a) suffixen -ininkai, -ėnai för ortnamn bildade med suffix;

b) sammansättningssättet (av flera lexem).