… och gav ut ”En ordbok över litauisk stavning för skolor” (1956–1980 utkom 6 upplagor), tillsammans med Pr. Kniūkšta ”En pedagogisk ordbok över litauisk stavning och accentuering” (1983–1996 utkom 4 upplagor), tillsammans med V. Kosuchinu en ”Litauisk-rysk ordbok” avsedd för skolor (1956), tillsammans med K. Gaivėnis och V. Šernas ”En litauisk-rysk ordbok för skolbruk” (1985). A. Lyberis sammanställde också en större ”Litauisk-rysk ordbok” avsedd för en bredare allmänhet. I den första upplagan (1962) fanns omkring 37 000 ord och i den andra, reviderade och utökade upplagan (1989) omkring 65 000 ord.

Redan under studietiden började A. Lyberis medarbeta i ”Naujoji romuva” (hans första publikation, som utkom 1935, presenterade sannolikt för allmänheten J. Jablonskis skrifter, utgivna av J. Balčikonis). Senare publicerade han i vetenskapliga publikationer och tidskrifter ett stort antal artiklar om litauisk lexikografi, lexikologi, terminologi, språkvård och andra ämnen, samt betydelsefulla minnen från den litauiska språkvetenskapens historia och om enskilda språkforskare.

Den 6 november 1996 firade A. Lyberis sin 87-årsdag, efter att ha plågats av en svår sjukdom i nästan sex år; den 22 november blev hans sista levnadsdag. På Vilnius Karveliškės-kyrkogård tog en stor skara anhöriga, elever, kolleger och vänner farväl av språkforskaren, som hade uträttat mycket och lämnat efter sig frukterna av ett värdefullt arbete, en lärare och människa vars ljusa minne lever kvar. Antanas Lyberis och hans verk har gått till den litauiska språkvetenskapens historia.

Kazys Morkūnas

TILL MINNE AV RŪDOLFAS GRABIS (1906–1996)

År 1996 blev ett år av smärtsamma förluster för den lettiska språkvetenskapen: Marta Rudz yte, professor vid Lettlands universitet, lämnade alltför tidigt det vetenskapsområde hon älskade så högt; Valdis Zepas, en lettgallare som vuxit upp i exil och professor vid University of Wisconsin, hann inte slutföra sina påbörjade arbeten; och Rūdolfas Grabis, som hade firat sin nittioårsdag med glans, avslutade den 17 december sin jordiska vandring, som han hade smyckat med värdefulla verk. Han var en av de mest framstående forskarna i det lettiska språket under de senaste årtiondena.

R. Grabis föddes den 11 augusti 1906 på ”Gribžai” i det tidigare Kū dumo härad (Cēsis-distriktet). År 1934 tog han examen från Lettlands universitet. Hans lärare där var Ana Abele, Ludis Berzinis, Janis Endzel y nas och andra framstående lettiska filologer från den tiden.

År 1931 publicerades R. Grabios första seriösa arbete, en beskrivning av hans hembygdsmål (”Kūduma pagasta izloksnes apraksts”), medan han ännu var student. Det publicerades i Lettiska filologföreningens tidskrift ”Filologu biedribas raksti”, redigerad av J. Endzelynas. År 1935 trycktes en annan dialektologisk artikel av R. Grabios i samma tidskrift: ”Anmärkningar om dialekterna i Straupes socken” (”Piezīmes par Straupes draudzes izloksnēm”).

R. Grabis undervisade vid Rygas gymnasier och föreläste vid Rygas lärarinstitut.

278

Hans lärobok i lettiska för skolor, skriven tillsammans med andra, utkom i flera upplagor: ”Ord och mening” (”Vārds un teikums”). 1945–1947 var han lärare vid Lettlands universitet.

1946 bjöd J. Endzelýnas in R. Grabis att arbeta vid Språk- och litteraturinstitutet vid den då nygrundade Lettlands vetenskapsakademi. I nästan trettio år ledde han i praktiken institutets språkvetenskapliga arbete. 1970–1974 var han också institutets biträdande direktör.

Den språkvetenskapliga grupp som leddes av R. Grabis utarbetade den mest omfattande beskrivningen av den moderna lettiska språkstrukturen, ”Grammatik över det moderna lettiska litteraturspråket” (”Mūsdienu latviešu literārās valodas gramatika”, I–II, Rīga, 1959, 1962). För detta verk tilldelades R. Grabis tillsammans med de övriga författarna Lettlands statliga pris 1965.

R. Grabis ledde också de lettiska terminologernas arbete. 1963 utkom ”Ordbok över språkvetenskapliga termer” (”Valodniecības terminu vārdnīca”, Rīga, 1963), utarbetad av honom tillsammans med Dzidra Barbare och Ana Bergmane. Han var också ordförande för redaktionskollegiet för efterkrigstidens viktigaste lettiska lexikografiska verk, ”Ordbok över det lettiska litteraturspråket” (”Latviešu literārās valodas vārdnīca”, 1–8, Rīga, 1972–1996).

R. Grabis publicerade värdefulla undersökningar av det lettiska språkets historia. Framför allt bör hans studie ”En översikt över 1600-talets lettiska grammatiker” (”Pārskats par 17. gadsimta latviešu valodas gramatikām”. – Valodas un literatūras institūta raksti, V, 1955, 205.–266. lpp.) nämnas.

Efter sin pensionering behöll språkforskaren nära band till sin hemby Kū(d)umi. Efter exakt sextio års uppehåll återvände han till temat från sin ungdom och publicerade vad som kan ses som en fortsättning på sin första språkvetenskapliga publikation: ”Texter på Kū(d)umi-dialekten” (”Kūduma izloksnes teksti”, Rīga, 1991).

De som hade möjlighet att umgås med denne lettiske språkforskare kommer alltid att minnas honom som en vänlig och uppriktig människa. Vid sidan av sitt modersmål älskade R. Grabis lettiska folkvisor mycket. Av sin mors berättelser mindes språkforskaren att han kunde återge melodierna till dessa sånger utmärkt även innan han kunde uttala sångernas ord.

1968 valdes R. Grabis till korresponderande ledamot av Lettlands vetenskapsakademi och 1992 till hedersledamot.

Rudolfas Grabis dog i Riga. Han begravdes på Andra skogskyrkogården. Må den hemlandsjord som täcker honom vila lätt.

Algirdas Sabaliauskas

279