JŪRATĖ PAĖDIENĖ

Institutet för det litauiska språket

Forskningsområden: syntax, semantik och pragmatik i äldre och nutida litauiska, samt Litauens kulturhistoria och kyrkotexternas historia.

DOI

KRETINGAS DIALEKTORDBOK (2011): KONTURERNA AV DET SAMOGITISKA EMOTIONELLA FÄLTET

En översikt av det samogitiska emotionella fältet såsom det framträder i Kretingas dialektordbok (2011)

ANNOTATION

Artikeln fortsätter undersökningen av de återspeglingar av samogitisk identitet som tydligast märks i vardagligt tal. Med Juozas Aleksandravičius Kretingas dialektordbok (2011) som källa, vilken på ett utmärkt sätt återger uttrycken för mentaliteten hos människor som talar kretingadialekten i nordvästra Samogitien, syftar denna studie till att belysa sambanden mellan psykiska fenomen som bestäms av samogitisk etnisk tillhörighet och mönster för samogitiskt talande i vardagen. Undersökningen av vardagsdiskursens avsnitt gör det möjligt att urskilja uttrycksmönster för det emotionella beteende som kännetecknar samogiterna och förstå hur vissa drag i språkligt beteende kan påverka och forma talarnas emotionella beteende.

NYCKELORD: samogiter, identitet, autenticitet, dialogicitet, känslor.

ANNOTATION

Artikeln fortsätter studien av de återspeglingar av den samogitiska identiteten som tydligast framträder i vardaglig kommunikation. Med utgångspunkt i Juozas Aleksandravičius Kretinga Dialect Dictionary (2011), som ger en utmärkt presentation av hur mentaliteten hos talare av den nordliga samogitiska dialekten i Kretinga kommer till uttryck, syftar föreliggande studie till att klarlägga sambanden mellan de särpräglade egenskaperna hos etniskt betingade psykiska fenomen bland samogiterna (jfr Blumas 1997) och mönstren i samogitisk

80

Acta Linguistica Lithuanica LXX

Kretingos tarmės žodyne (2011) atsiskleidžiantys žemaičio emocinio lauko kontūrai

vardagligt tal och vardaglig kommunikation. Undersökningen av utdrag ur vardagligt samtal gör det möjligt att se mönstren för uttryck av det känslomässiga beteende som är inneboende hos samogiterna och förstå hur särdragen i ett visst språkligt beteende kan påverka och forma talarnas känslomässiga beteende.

NYCKELORD: samogiter, identitet, autenticitet, dialogicitet, känslor.

1. INLEDNING

Artikeln fortsätter undersökningen av de återspeglingar av den samogitiska identiteten som tydligast märks i vardagligt tal. Juozas Aleksandravičius Kretinga dialektordbok¹ (nedan KTŽ), som dokumenterar hur mentaliteten hos talare av den nordliga samogitiska Kretinga-dialekten² tar sig uttryck i vardagliga situationer, gör det möjligt att urskilja sambanden mellan etnicitetsrelaterade psykiska fenomen (Blumas 1997: 40, 48–49) och mönster i samogitiskt tal. De metodologiska utgångspunkterna beskrivs mer ingående i en tidigare studie av liknande fenomen (se Pajėdienė 2018), men här är det viktigt att återigen nämna den autentiska dialogiciteten i det språkliga material som dokumenterats i KTŽ (s. 68–69). Just denna särprägel gör att KTŽ:s samlade illustrationer, som en sammanställning av textutdrag som belyser särdragen i samogitiskt tal, kan ge en bild av talaren³, som representerar erfarenheter och uttryck hos en mängd nutida individer. När yttrandemönster som framkallats av olika vardagssituationer sorteras framträder egenskaper hos ett visst känslomässigt beteende, som är typiska för personer av samogitiskt ursprung enbart därför att de tänker och talar samogitiska, det vill säga på ett visst sätt. Urvalet av material från KTŽ har gjort det möjligt att urskilja särdrag i semantik och ibland även struktur samt frasmönster av vissa strukturella typer som återkommer oftare; dessa grupperades med hjälp av de drag i den psykiska verksamheten med anknytning till samogitiskhet som framkom i den nämnda etnopsykologiska studien (Blumas 1997).

Den första delen av artikeln presenterar särdragen hos de psykiska fenomen som enligt den nämnda etnopsykologiska studien kännetecknar samogiterna, medan den andra delen fokuserar på vissa mönster i känslomässigt beteende som också belyser etnicitetsrelaterade yttranden.

¹ J. uozas Aleksandravičius samlade material till denna ordbok och sammanställde dess register från mitten av 1940-talet till 2004 (jfr Mikulėnienė 2011: XII; Vaišnienė 2011: XX).

² Det faktiska området för den samogitiska Kretinga-dialekten är större än det område vars talares språkbruk ligger till grund för KTŽ (jfr Aleksandravičius 2011: 5; Lubienė, Pakalniškienė 2015: 76).

³ Begreppen talare och den som talar används som synonymer i artikeln. Maskulinum används som generisk form och kan representera talare av båda könen när mottagarens kön inte framgår tydligt av utdraget.

Straipsniai / Articles

81

JŪRATĖ PAJĖDIENĖ

I artikeln återges utdrag ur illustrationer av samogitiskt tal med strävan att så exakt som möjligt återge den fonetiska transkription som används i KTŽ⁴ (om denna, se närmare: Aleksandravičius 2011: 17–18; Vaišnienė 2011: XXII–XX).

2. SÄRDRAG I SAMOGITERNAS PSYKISKA FÖRETEELSER

Slutsatserna från en studie av särdrag i psykiska företeelser som bestäms av den etniska tillhörigheten hos aukštaiter och samogiter, genomförd för ett par årtionden sedan (se Blumas 1997), noterades som utgångspunkt för ingående och långsiktiga studier inom etnisk psykologi (s. 49). För att fastställa vilka drag i psykisk aktivitet och emotionellt beteende som är mer typiska för en etnisk grupp och kan förknippas med modersmålets inverkan, och för att bedöma det senare inte enbart som ett sätt att blottlägga beteendemönster utan också som en möjlig orsak och drivkraft bakom uppkomsten av psykiska företeelser som kännetecknar den valda etniska gruppen och bildandet av vissa beteendemönster, är det lämpligt att utgå från de etniskt grundade drag i psykisk aktivitet hos samogiter och aukštaiter som framträdde i studien, som referenskoordinater.

Den valda etnopsykologiska studien utgick från en binär subjektiv skillnad mellan aukštaiter och samogiter⁵. De undersöktas etnicitet kopplades till tre faktorer: att personen stadigvarande bodde i det område som förknippades med den subjektiva gruppen, att personen subjektivt identifierade sig som samogit eller aukštait samt dialekten. I studien deltog 120 personer: 60 deltagare i samogitgruppen var födda i staden Seda (Mažeikiai kommun) och talade enligt dialektindelningen nordlig samogitiska; 60 deltagare i aukštaitgruppen bodde i staden Balninkai (Molėtai kommun) och talade enligt dialektindelningen östlig aukštaitiska. Gruppernas sammansättning med avseende på kön, ålder och utbildning var mycket likartad. Deltagarnas genomsnittsålder var ungefär 71 år i båda grupperna (jfr Blumas 1997: 28–29). Under denna etnopsykologiska studie intervjuades bofasta aukštaiter och samogiter

⁴ Observera att egennamn i illustrationerna skrivs med liten bokstav och markeras med en asterisk (om ändringar i KTŽ:s transkription, se Vaišnienė 2011: XXII).

⁵ För argumenten bakom valet att dela in det område som det litauiska språket upptar i två delar (samogiter / aukštaiter), se Blumas 1997: 28. Nyare studier (se Aliūkaitė et. al. 2017) visar att en sådan binär dialektklassificering är en av de dominerande när dialekter konceptualiseras subjektivt (jfr Pakalniškienė 2018: 261).

82

Acta Linguistica Lithuanica LXX

Kretingos tarmės žodyne (2011) atskleidžiantys žemaičio emocinio lauko kontūrai

med hjälp av Hermann Rorschachs bläckfläcksmetod⁶ (samt John Exners system för dess tolkning⁷) och Max Lüschers färgtest⁸. När undersökningsdata hade sammanställts och generaliserats (s. 37–40) framträdde en skillnad i intensiteten hos de psykiska beteendedrag som kännetecknade deltagarna. Detta gjorde det möjligt att förknippa skillnader i de två gruppernas kognitiva processer, känslomässiga upplevelser och personlighetsdrag samt deras förhållande till den materiella och sociala omgivningen med deras etnicitet (jfr Bliumas 40, 48–49). Bland skillnaderna i uttrycket för känslomässiga upplevelser kan nämnas att ångestupplevelserna hos deltagarna i samogiturvalet i högre grad hängde samman med den större introversion som var typisk för denna grupp jämfört med aukštaiterna. Även vissa andra skillnader i deltagarnas personlighetsdrag förknippades med introversion–extraversionens riktning: ”[F]ör aukštaiterna är en extravert personlighetsinriktning mer typisk, för samogiterna en introvert. [...] Samogiterna var mer återhållsamma, mer självständiga, mer slutna, passivare och yngre. Deltagarna i denna grupp framstod som mer optimistiska och kännetecknades av ett starkare Ego” (s. 49). Resultaten visade också att samogiterna hade större empatisk förmåga (s. 42, 49). Studien visade på en mer intensiv och framgångsrik intellektuell aktivitet hos deltagarna i samogitgruppen – ”de använde sin förmåga att abstrahera och integrera erfarenheter mer framgångsrikt. De äldre samogiternas tänkande var mer teoretiskt präglat. De samogitiska deltagarna använde också fantasin mer aktivt” (s. 48–49). I samspelet med den materiella och sociala omgivningen ”kännetecknades samogiterna av större ambitioner i livet; de tenderade att planera sitt beteende i förväg. Dessa deltagares relationer till den sociala omgivningen var inte frekventa och mångsidiga, men deras kommunikationsförmåga var särskilt välutvecklad” (s. 49); samogiterna var mer intresserade av andra människor och sociala kontakter framstod som viktigare för dem, men deltagarna i samogitgruppen utmärkte sig genom den tydliga kritiskhet gentemot den sociala omgivningen som är typisk för introverta personer (s. 42, 49).

Sådana resultat från studien kan ur ett subjektivt perspektiv framstå som godtagbara eller oacceptabla för samogiter (beroende på personlighetstyp); de kan därför vara särskilt användbara när man vill bedöma samogitiska texter mer objektivt

⁶ Den schweiziske psykologen Hermann Rorschachs bläckfläcksmetod (The Rorschach Inkblot Method) beskrevs första gången i boken Psychodiagnostik från 1921 (se Rorschach 1951), men blev särskilt populär i mitten av 1900-talet. Se även: Bliumas 1997: 29–31; Myers 2008: 739–740.

⁷ Apie J. Exnerio sistemą (The Comprehensive System) žr. Bliumas 1997: 31–32.

⁸ Teorin bakom M. Lüschers färgtest (The Lüscher Color Test), som lanserades 1947, blev populär något senare. Om funktionspsykologi och grundläggande färgbetydelser samt motsvarigheterna mellan färg och känslodjup (Depth of Feeling), se Lüscher 1971: 27–30, 33–37. Testets tillförlitlighet kan bedömas subjektivt genom att använda testversioner som finns på webbplatser (t.ex. https://ka-home.eu/cgi-bin/lsch.pl?data=45123067; https://onlinestpad.com/en/test/987-the-luscher-color-test och liknande). Om testet, se även Bliumas 1997: 32–35.

Straipsniai / Articles

83

JŪRATĖ PAJĖDIENĖ

det material som tillhandahålls av de egna informanterna. Integreringen av empiriska data i en mångskiktad helhet för representation av kunskapsnivåer hjälper till att tolka dem mer korrekt (jfr Coulson 2001: 33). Om de känslomässiga, intellektuella och sociala verksamhetsdrag som framträdde i den etnopsykologiska undersökningen och förknippas med samogitiskhet väljs som analytiska tyngdpunkter för urval och analys av det samogitiska talmaterial som KDD tillhandahåller, kan man se sambanden mellan samogiternas karakteristiska psykiska upplevelser och talmönster med en viss semantik (och ibland till och med struktur). I denna artikel behandlas hur realiseringarna av den första gruppen psykiska fenomen som är mer karakteristiska för samogiter – känslomässiga upplevelser – framträder i talarens yttranden i KDD⁹, genom att presentera den semantiska särarten hos de angivna fallen av representation av känslomässigt beteende i samogitiskt tal och, när regelbundna upprepningar förekommer, även diskutera de strukturella särdragen hos fraser som fungerar som känslomässiga representationer. Om man utgår från att erfarenhet förs vidare från generation till generation genom inlärning via observation och övertagande (jfr Gage, Berliner 1994: 205t), och identifierar de talfraser som tydligast förmedlar känslor, kan sådana talmönster för uttryck av det känslomässiga fältet kopplas till uttryck för samogitisk identitet. En analys av uttrycken för sådana språkliga mönster, som oftast förmedlar psykiska aktiviteter, gör det möjligt att fastställa orsakerna till det särpräglade samogitiska beteendet.

3. ÅTERGIVNINGAR AV KÄNSLOMÄSSIGA UTTRYCK I KDD-TALARENS YTTRANDEN

Eftersom varje aspekt av lingvistisk betydelse måste förklaras och identifieras med utgångspunkt i människors förmågor (jfr Weigand 2010: 58), gör vissa beteendedrag som är mer karakteristiska för samogiter och som framträdde i den tidigare diskuterade undersökningen av särdrag hos etnicitetsbestämda psykiska fenomen det möjligt att använda dem som fokuspunkter vid läsningen av Juozas Aleksandravičius Kretingas dialektordbok. Denna samling, som i stor omfattning och ur många olika perspektiv återger autentiska talutdrag från samogitiska Kretingabor, är en mycket användbar källa för att knyta de beteendedrag som framträdde i den nämnda etnopsykologiska undersökningen och som var mer karakteristiska för den undersökta gruppen samogiter (som också var nordliga samogitiska Kretingabor) till vardagligt tal och fastställa hur modersmålet inte bara kan återspegla utan också påverka och forma talarens sätt att tänka, känslomässiga upplevelser och personlighetsdrag.

⁹ Hur samogiternas intellektuella verksamhet och värdesystem kommer till uttryck i KDD-talarens yttranden kommer, med tanke på det omfattande material som denna ordbok tillhandahåller, att behandlas i kommande publikationer.

84

Acta Linguistica Lithuanica LXX

Kretingos tarmės žodyne (2011) atsiskleidžiantys žemaitiško emocinio lauko kontūrai

De talutdrag som tydligast återger KDD-talarens känslomässiga fält och beteende (dvs. de som återkommer oftast och/eller har en särpräglad struktur) diskuteras utifrån de dimensioner av personlighetsegenskaper hos de samogitiska deltagarna som framträdde i den angivna undersökningen, med bedömning av hur de mest karakteristiska aspekterna av känslomässiga uttryck tar sig uttryck i samogiternas vardagliga tal.

3.1. Starkt ego

KDD-talaren visar sitt starka ego genom att inte tillåta att de parametrar som är viktigast för uttrycket av personlig identitet och egenskaper – namn, den personliga sfären och/eller tryggheten (och en skälig bedömning) i den egna bostadsmiljön – kränks¹⁰. En KDD-talare med starkt ego tillåter inte att en annan person benämner honom eller henne på ett olämpligt sätt. Denna hållning kan komma till uttryck direkt – genom en befallning eller en fysisk motreaktion som framkallas av hån och retande – eller på förhand, genom en fråga eller kommentar som varnar den andra personen om följderna av ett oacceptabelt sätt att benämna någon. Den som kränker dessa principer kan mötas av förbud, moraliserande frågor, tillmälen eller en fysisk motreaktion (notera den fjärde meningen, som visar att den valda taktiken för att försvara parametrarna/attributen för den personliga identiteten var framgångsrik, eftersom den berörda personen avstod från den angivna handlingen tills den tidsgräns som nämns i meningen), jfr:

73) to_naprāminō¹¹ mõnes vesūkes vãrdās // 227

74) vo_kap ešruōdo tau / ka_tāvi prāmuodo // 227

75) jōkis / jōkis /er ēdės pōkis // 326

76) ōns mōni vēšāp prāmanūoja / pākol so šauksto i kākta nagava // 227

KDD-talaren skyddar också noggrant sin personliga sfär och försvarar lämpligheten i sin bostadsmiljö, ofta genom att framhålla att de brister som samtalspartnern påpekar saknar grund, jfr:

77) nāruōk¹² mõnes // 353

78) naplōžavōk¹³ mõna trūbōs / tō e_tuōkios nori // 310

Ett starkt ego kommer också till uttryck i talarens bekännelser, som avslöjar sådana intressen och beteendemönster som inte värderas positivt i den traditionella talgemenskapen, jfr: en talhållning till dagens tidiga början som inte motsvarar den vedertagna standarden, planlöst kringströvande eller själva faktumet att resa

¹⁰ Apie KTŽ kalbančiojo pašnekovui pateikiamą savęs vaizdą dar žr. Pajėdienė 2018: 73–78.

¹¹ prāmanōti – ‘öknamna, kalla någon något annat’ KDD 227

¹² rūšiōti, ~ioja, ~ioja (sl.) – ’röra vid’ KTŽ 353

¹³ pliūžavōti, ~oja, ~ojė (hybrid.) – ’förakta, kritisera, skälla ut’ KTŽ 310

Straipsniai / Articles

85

JŪRATĖ PAJĖDIENĖ

deklarativa påståenden (observera att val av ordformer med negativa konnotationer kombineras med val som anger graden av intensitet eller hyperboliserade parametrar hos de handlingar eller erfarenheter som beskrivs av dessa verb):

79) tū̄s ōnks̄tē̄ k̄lemōs mō nā̄pr̄iš̄dē̄i // 154

80) mōn dēlē tīn dīglēnēt // 76

81) ās̄ēs̄ apsēdā̄zēs¹⁵ pō_vēsa svieta // 71

82) ās̄ēs̄ išmū̄rōjes¹⁶ vēsa svieta // 230

Det är tydligast att talarens ego är starkt i KTŽ när självförtroende och stolthet över den egna förmågan demonstreras. Då väljs oftast konstruktioner som uttrycker och framhäver en exceptionellt positiv självvärdering: ’det här är lätt för mig att göra’. De realiseras längs ett betydelsemässigt kontinuum med kontrastiva möjligheter, från kàs mōn (mums) tās ir / tier ’vad betyder det för mig’ till tās mōn ñeka ñēr ’det betyder ingenting för mig’. Självförtroendet stärks också av medvetenheten om de egna färdigheterna och erfarenheterna (se mening 11), vilket ofta uttrycks genom val av perfektkonstruktioner när en ny aktivitet planeras (se mening 12), samt genom att betona att tidigare erfarenhet finns och att den kan tillämpas i en kommande aktivitet, jfr:

83) tō kōpēta māklu par dēna sorisēm¹⁷ / kas tas tier mums // 341

84) ās̄ēs̄ na tū̄kus s̄okāpōjes / klē̄bē̄nis¹⁸ / drūktā̄us / vō̄tūs / lēngvā // 168

85) kàs tas mōn ir / tū̄ks grū̄oks tik nusēsp̄aute // 117

86) liḡpiet ē s̄okr̄mōs¹⁹ tō krū̄va / tās mōn ñeka ñēr // 183

Talarens ego kommer också till uttryck i värderingar av andra personers beteenden eller aktiviteter; värderingen kan ges på två sätt – genom att visa narcissistisk överlägsenhet eller genom att försöka framhäva andras större förmågor, jfr:

87) tū̄kus dē̄b̄sen²⁰ kāp ānē kā dērb / ās naprīpā̄sto // 77

88) pā̄dēs jem ī kētus vē̄zōnt / kā tēp grā̄zē mōk šōktē // 288

89) vō̄j tū̄ki muokiena kalbėtē! // 241

Talarens egostyrka visar sig både i betoningen av den egna kunskapen och i att motsätta sig samtalspartnerns åsikt. För detta används vanligen modalitetsmarkörer med tydlig markering

¹⁴ dyginėti, ~ėja, ~ėjė – ’gå omkring, ströva, smyga omkring’ KTŽ 76

¹⁵ apsidaužyti, apsidaužo, apsidaužė – ’slå sig illa’ KTŽ 71

¹⁶ išmaurioti, ~ioja, ~ioję – ’gå omkring och leta (efter något)’ KTŽ 230

¹⁷ surē̄ti, ~a, ~ē – ’ruttna, falla samman’ KTŽ 341

¹⁸ klē̄binis, ~ė – 1. ’så tjock som en famn’ KTŽ 168

¹⁹ sukrāmoti – ’stapla osnyggt, med mellanrum’ KTŽ 183

²⁰ dīrb̄sena – ’arbetsmetod, sätt att arbeta’ KTŽ 77

86

Acta Linguistica Lithuanica LXX

Kretingos tarmės žodyne (2011) atskleidžiantys žemaitiško emocinio lauko kontūrai

predikat, till exempel deklarering av avsikter uttryckta genom imperativ med negation eller genom konjunktiviska konditionaler (som inte kan förverkligas), jfr:

90) napžavòk²¹ mònės / až_pats vėskū žėnau / / 301

91) nasakik / òns į bjauòs / tūjau kerštau / / 157

92) ka_mòna kuojes nàbò prikaltas / diévo tau į_dòntis / / 74

Den talandes ego framträder också genom bekännelser om förändringar i känslor och välbefinnande när man hamnar i kritiska situationer eller situationer som kännetecknas av något särskiljande eller avvisande, jfr:

93) tūos pàjėmę įpikīs / ka_pagàtava bovò dùte àm sō_šaukštò į_kàta / / 126

94) ni_škàudi najotai ès_tà bàimė / / 127

95) ė_pakùis pranėža ès_tà bàimė / / 271

96) bòva sējė tik rinktėnė / mònės tėn ė_narėkėjė / / 344

3.2. Optimistisk inställning

Den optimistiska inställningen framträder i de yttrandeutdrag från KTŽ:s talare som betonar den omedelbara glädjen och tillfredsställelsen över intryck från den enkla vardagsmiljön, vilka delas med samtalspartnern, jfr:

97) mòn vėsas čė mėlo / / 238

98) pasėdau on_krēsla ė_sėdo kàp pūons / / 185

99) kàp gràžė snėgs čėrk po_kuojėms / ka_ėtė / / 65

100) kàp gràžė nàrsta piles / / 252

101) veizėk / kàp gràžė katė mòrksa prisemėkosi / / 245

102) veizėk / kàp gràžė šàu vėstas porėnas²² po_dàrža / / 327

103) kūoks gràžòs pàdàrs ta_kanàrka / / 267

KTŽ-talarens optimistiska inställning framgår också av den återkommande betoningen av direkt eller överförd blindhet för olika sinnesintryck, däribland önskan att se bra ut, jfr:

104) mėšto mėšto kàp nūoro vālɣtė / / 240

105) pàšėlės²³ nūoro vālɣtė / / 285

106) vòi kàp nūoro grībėnės! / / 116

107) kàp nūoro rūgòsu vagrklu / sālto / sālto²⁴ / / 355

²¹ pyzavòti, ~òja, ~òjė (hybrid) – ‘förolämpa, förakta’ KTŽ 301

²² pūrinti, ~ina, ~ino – ‘luckra upp, gräva omkring’ KTŽ 327

²³ vild, ~en – ”obeskrivlig, enorm” KTŽ 285

²⁴ sāltì, ~sta, sālo – ”att längta mycket efter, begära” KTŽ 355

Straipsniai / Articles

87

JŪRATĖ PAJĖDIENĖ

108) lėmenàs môn bõves pabùk / ẹ mẽrdams àš añõ nuoriẽsò // 211

109) nusẹrdìnso grãž nẽrten ẹ pasẹtrãiso // 254

Optimismen hos KTŽ:s talare och dennes nära omgivning (bruket av pronomenen àš och mes, ”jag” och ”vi”, ²⁵) visar sig också i deklarationer om intensiteten och betydelsen hos vissa glädjerelaterade aktiviteter, jfr:

110) mùs pẽngā ni̇pȯkām / bĩ mes línksmā gĩvenām // 256; 297

111) àš ont_tuo šùokėme bovà patrãkši (”benägen”) // 58

Optimism märks också i KTŽ-talarens påståenden, som vittnar om en tro på att händelserna kommer att utvecklas i en bättre riktning. Denna inställning framgår av olika beskrivningar av exempelvis nyttan med att skaffa tekniska småsaker eller av vissa handlingar som utförts i kritiska situationer, jfr:

112) džãugemõs / ką ontėjẹ celendrėnes lẽmas / daug švẽsā gĩvenẹ // 60

113) knìngas par kąrą bòvùom õkzàse i̇žẹmẹ // 178

Talarens optimism kan förmedlas till samtalspartnern genom att välja en uppmuntrande taktik: positiv eller mer negativ. Väljer man den första beskrivs samtalspartnern som kapabel att övervinna det hinder eller den obehagliga situation som uppstått, och dennes självförtroende stärks genom direkta instruktioner och uppmaningar som får samtalspartnern att förändras, jfr:

114) kù_cė baukštėn / jo_tau nẽks naatšẽkes // 41

115) kù_to nũrà kąp_nòris / bũk kąp_vẹsẹ / linksmas // 259

116) nàsosi²⁶ / prĩgsi²⁷ / vo_ka_prĩgsi / ką skõstė skõsi // 121

117) ėk drõsẹ ẹ_prȧsì // 79

118) màu²⁸ tẽsū / nieka navejiek // 230

119) nabùk apkàutes²⁹ // 159

Genom att välja den andra taktiken – ”en kalldusch” – strävar talaren efter att visa att samtalspartnerns passivitet, besvikelse eller brist på lust är uppenbara, och att fråga om det finns allvarligare skäl till en sådan sinnesstämning (eller kanske också och/eller resonera så om möjliga framtida följder). Därför försöker man ”väcka” samtalspartnern med en rättfram fråga (se meningarna 48–51), eller genom att förneka allvaret i det hinder som uppstått eller den situation som uppkommit och deras särprägel (se meningarna 52–54), eller helt enkelt genom att formulera imperativ, jfr:

120) a_to_sẹrĩ / kasẽ ir / ka_tuõks papĩes³⁰? // 294

²⁵ Apie KTŽ kalbėtojo strategijas ir jų reikšmes daugiau žr. Pajėdienė 2018.

²⁶ siūsti, siūta, siūto – ‘bli arg av ilska, vara mycket arg’ KTŽ 362

²⁷ prigti, prigunda, prigido – ‘vänja sig’ KTŽ 121

²⁸ maūti, ~na, movė – 2. ‘gå, åka skyndsamt’ KTŽ 230

²⁹ apkàusti – ‘bli försumlig, bli till på ett undermåligt eller olämpligt sätt’ KTŽ 159

³⁰ papėti – ‘sina, mattas, bli svag’ KTŽ 294

88

Acta Linguistica Lithuanica LXX

Kretingos tarmės žodyne (2011) atskleidžiantys žemaiško emocinio lauko kontūrai

121) a_sėrgi / ka_tėp esi so_ržės³¹? // 346

122) ben_apknáut / ka_nieka nabnūri? // 159

123) a_vėls er_apsėda tavi ka_tėp apdrinka³² // 480

124) kas_cė ir / par_tuoki grūvoka naparšuoksi // 117

125) diel_nieku nėrė krūokte // 72

126) nabūk knāuka / diel_kožna sūdnieki tik_žizi ė_žizi // 177

127) našemeslik nieku! // 240

I KTŽ-talarens yttranden tenderar svårigheter att betraktas som tillfälliga tillstånd som går över, t.ex.:

128) tūbārt vėšus mōmis gōira³³ būva apėmesi // 119

Barnuppfostran och bostadsbyggande förknippas med livsbegränsningar som bara varar en viss tid, jfr:

129) ka_vākā prakūs³⁴ / ė_mōn būs gėrā // 199

130) ka_vākā pāugs / ė_mēs bėški prakvāsēm³⁵ // 201

131) par_pūra trėta mėtu ė_bengsem tas_statības // 14

Den talandes hoppbaserade optimism framträder tydligt både i yttranden som beskriver konkreta situationer och i yttranden som ger en samlad bedömning av en viss oflexibel livssituation, jfr:

132) apsēmās tūju žmōnū / ėšleps // 231

133) oš tōrō tōke nuodieji³⁶ / ka_vėskas ėšės ė_gėra // 259

3.3. Stor uthållighet i strävan mot målet

I KTŽ framträder talarens uthållighet som en persons ansträngningar att övervinna psykiska eller fysiska svårigheter. Handlingar som kräver stora viljeansträngningar beskrivs genom att relationen mellan de nedlagda ansträngningarna och det uppnådda resultatet framhävs; därför används oftast sammansatta koncessiva satser med ka e ’även om’, medan adverben vis tiek, mažne ’nästan’ eller partikeln ir, som betonar funktionen hos en partikel, används för att beteckna uthållighet i strävan efter resultat och understryka mängden nedlagda ansträngningar, liksom predikat eller sådana som kan fylla deras funktion

³¹ suriūti, suriūta, ~o – ’vara sömnig, dåsig’ KTŽ 346

³² apdrėnti, ~sta, ~o – ’bli inaktiv, lat, bli slö’ KTŽ 81

³³ gūra – ’slöhet, hjälplöshet’ KTŽ 119

³⁴ prakūsti, prakūnta, prakūto – ’växa upp, bli självständiga (om barn), mogna till sig’ KTŽ 199

³⁵ prakvāti, prakvās­ta, prakvāso – 2. ’bli rik, bli välbärgad’ KTŽ 201

³⁶ nodie (sl.) – ’hopp’ KTŽ 259

Straipsniai / Articles

89

JŪRATĖ PAJĖDIENĖ

upprepningar av interjektioner eller hänvisningar till lämpliga och olämpliga sätt att övertala, jfr:

134) k̇ę klimbūdams³⁷ / vęstėk atėjau // 171

135) māžni nusprūogā tū māišā ḃaṫempdamā // 231–232

136) vęstėk apsežinėję / napadėję ṅġnuojęms^³⁸ // 107

137) kūkava k̇ūkava er k̇ikava lega 193

138) pašūmst pašūmst er atslūmbava // 285

139) k̇ol^³⁹ e_k̇ol gāva vāks / k̇a_vestėn į_mukėla // 194

140) ṙgū ṗu̇atė vadėna e_geṙojo / e_prastūojo^⁴⁰ // 317

Talaren i KTŽ väljer olika tal- och beteendestrategier för att uppnå sina mål. En av de oftast belagda i KTŽ är den kollektiva uppmaningen med ”vi”, som återspeglar behovet av att samla krafterna för att slutföra en nödvändig uppgift i jordbruksarbetet på en gång och med maximal intensitet och ansträngning, jfr:

141) ṅojās pabėnkėn / e_būs pabėngtā // 262

142) ḃen_ḃenkēm tō ḋerva / būs atlektoję // 215

143) vėino praḋėmo^⁴¹ v̇esū pabėnkēm // 316

144) pjūnam / vīrā / k̇a_pabėngtōmēm // 301

145) ḋabār v̇esė ḋėrbēm k̇eik_galēm / v̇o_nedėlės ḋėna^⁴² pasėlsėsiēm // 254

Valet av viljestyrt personligt handlande tenderar att kopplas till nödvändighet, medan man gärna väljer det deontiska verbet turėti (”måste/ha”) för att uttrycka förpliktelse, jfr:

146) mėrtenā iš ṫōrō šendėna ḃėngte tū_dārba // 240

I KTŽ märks talarens påstridighet inte bara i arbetet, utan också när han försöker få något (oftast är detta förknippat med någon form av byråkratiska snårigheter och behovet av att få ett tillstånd). En sådan inställning visar talaren oftast i råd riktade till sin samtalspartner (se meningarna 75–76) eller genom att dela med sig av personliga erfarenheter (se meningarna 77–79); avsikter kan uttryckas öppet och/eller genom att välja det indefinita referentiella pronomenet tu^⁴³, jfr:

147) be om vackert tillstånd // 114

^³⁷ klimbūti, ~uoja, ~avo – ‘gå tungt, halta’ KTŽ 171

^³⁸ gyniojimas – ‘förhindrande, förbud, avrådan’ KTŽ 107

^³⁹ kulti (iškulti, prikulti) galvą – ‘göra huvudet yr, plåga’ KTŽ 194

^⁴⁰ prastūoju – ‘argt, med ovänlighet’ KTŽ 317

^⁴¹ tuō (vienu) pradėmu – ‘utan uppehåll’ KTŽ 316

^⁴² Här betyder uttrycket nedėls diena ‘söndag’. Om betydelsen hos slavismen nedėls i uttryck, se Babickienė 2005: 12.

^⁴³ Apie neapibrėžtos reikšmės referenciją (plg. Haselmath 2000: 11), kuri lietuvių kalbotyroje apibūdinama kaip tu vartojimas apibendrinta (plg. Valčienė 1965: 668) ar neutralizuota tu reikšme (plg. Rosinas 1996: 26) ar kaip gramatinės metaforos atvejis (plg. Judžentis 2012: 114); apie neapibrėžtos referencijos tu žemaitiškame kalbėjime žr. Pajėdienė 2018: 86–87.

90

Acta Linguistica Lithuanica LXXX

Kretingos tarmės žodyne (2011) atsiskleidžiantys žemaiško emocinio lauko kontūrai

148) papiràginė⁴⁴ tộ ànų / vọ_kėp nagūsi nieka // 299

149) pàprėka⁴⁵ dàvėm matėninkọ e_gàvọm gėrėn žėmė // 277

150) nulėdės⁴⁶ kėlės nedėlės apėnt nuėjau pri_pėrmėnka // 210

151) vėsokū pin klū⁴⁷ triečiau / pàkəl atgava sava pėningus // 298

152) jē nàšoteks / rēks pàklepėruote⁴⁸ // ka_paklėperòji / ẹ_gàuni / vọ_jē nē / nieka // 170

153) dėsintė davė / ẹ_prasė // 73

KTŽ-talarens bestämdhet märks också i tvistsituationer, som kan lösas genom att ange vad samtalspartnern måste göra (se mening 82), eller genom att på ett eller annat sätt försöka bevisa att man själv har rätt (se meningarna 83–85), jfr:

154) tā prīgul⁴⁹ muokėtė do sūo dāugāu // 119

155) nọ lažinkėuos / matisi / ka_mõna tėisā // 208

156) likėvos⁵⁰ / matisi / ka_mõna tėisā // 215

157) rēks mọn tū_làikràšti pakavòjęs⁵¹ ẹ_kėštė bragàidėrõu i_akis // 152

KTŽ-talaren framhäver sin bestämdhet både när hen berättar om sina erfarenheter och utförda arbeten och när hen vill få ett lämpligt erkännande i stunden. För detta använder man gärna hänvisningar till arbetsinsatsens omfattning och tempo (jfr meningarna 86–87) eller betonar avsikten att göra allt på en gång (jfr konstruktioner av typen så gör du bättre / utför du arbetet på en gång och i sin helhet i meningarna 88–89) och få ersättning för det utförda arbetet (se mening 90), jfr:

158) rėję papràkàitute / pàkəl prasėgvenùom // 316

159) priš_vàkara ka_plostėjėm⁵² / ka_plostėjėm / norėjėm bėngtė // 312

160) nàrk lùodintės⁵³ / gėru padar ẹs_karta / ẹ_bėngts krõkis // 220

161) às ēso tāu lúodintēis / gėru ātlēkti vėskū / ẹ_vėskas // 20

162) vėn tik oz_àčų as_tāu nadėrbso // 22

KTŽ-talarens diskurs visar att djärvhet också kan förknippas med mod, vilket i situationer med positiv konnotation vanligtvis benämns med hjälp av ett lånord

⁴⁴ papiràginti / papiràgyti (hbr.) – ‘muta, förbättra’ KTŽ 299

⁴⁵ pàprikas – ‘muta, köp’ KTŽ 277

⁴⁶ nulėsti – 2. ‘fördriva en tidsperiod’ KTŽ 210

⁴⁷ snaror – 2. ‘klūys’ KTŽ 298

⁴⁸ pàklepėruoti (hbr.) – ‘förbättra sin ställning, ge en gåva eller muta’ KTŽ 170

⁴⁹ prigulėti, prigula / prigula, ~ėja – ‘tillhöra, tillfalla’ KTŽ 119

⁵⁰ lygti, ~sta, ~o – 2. ‘ingå vad’ KTŽ 215

⁵¹ pakavòti (hbr.) – ‘gömma’ KTŽ 152; i det givna exemplet används det reflexiva pakavòtes i betydelsen ‘behålla som bevis’.

⁵² plostėti, plosta, ~ėja – 2. ‘arbeta hårt’ KTŽ 312

⁵³ lùodintis, ~inasi, ~inosi – ‘låta sig kritiseras, utfrågas och bannas’ KTŽ 220

Straipsniai / Articles

91

JŪRATĖ PAJĖDIENĖ

enveten, –en, medan det i situationer med negativ konnotation (dvs. där man betonar att personen inte låter sig påverkas av andra) betraktas som envishet, olydnad, att inte lyssna till andras åsikter och att inte låta sig övertygas (jfr envis, bakvänd / som gör bakvänt, omöjlig att övertala), t.ex.:

163) tas mūsa vākṣ nu pat mažā bova atvūžnos // 33

164) jeb kōr ānō ę nanvėsi / žsėpėrs kāp uožs // 132

165) žsėpėrs tas mūsa vākṣ / kūosi⁵⁴ nakūsi / veštėk nieka neėgūsi // 202

166) ons napalėd⁵⁵ / ę vėskas / nūos ožmūšku ān // 210

167) tau nagal pāsakīte / tō sava ę sāva // 354

168) napāsakīsi / namėk / atbōls kāp viež // 354

En sådan ihärdighet, förknippad med motståndskraft mot en annan persons (eller andra personers) påverkan, kan också beskrivas genom att man försöker framhäva (till exempel med hänvisningar till upprepade predikat) att de personer som handlar eller har handlat blir besegrade, eller genom ordspråket att allt förr eller senare kan övervinnas om man lägger ned tid och kraft, jfr:

169) drāskė drāskė / plėšė plėšė / vō pąskū ę dāvē pakājo // 271

170) drūts ėšėkėp / ėla nuvīno // 82

3.4. Sambandet med internalitet

Ett starkt ego, en optimistisk inställning, tillit och uthållighet hänger inte bara samman med varandra, utan ger också upphov till en tydlig internalitet hos personen – en insikt och ett mod att ta ansvar för sina handlingar. En person som kännetecknas av internalitet tenderar att se sitt eget beteende, sin karaktär, sina förmågor, färdigheter och sin inre kontroll som orsaken till händelser som berör honom eller henne. I talarens diskurs i KTŽ kan sådana attityder realiseras i yttranden som förmedlar uppfostringsmodeller av öppen (då erfarenheter och bedömningar förmedlas till mottagaren genom direkta instruktioner eller uppmaningar, som i meningarna 99–100) eller indirekt typ (då bedömningar som beskriver en person framställs som berättelser för andra, vilka motiverar och ger dem trovärdighet – ofta medan personen som diskuteras är vittne till sådana berättelser eller beskrivningar, som i meningarna 101–102). I dessa kopplas personens ansvar för sina handlingar till vissa utvecklingsstadier, varför den aktuella personen eller den direkta mottagaren anses ha nått den erforderliga mognadsnivån när hen kan fatta beslut självständigt och/eller tillgodose sina mest grundläggande behov, jfr:

171) rīžė / kāp nūori / tēp ę darīk // 346

⁵⁴ kūosi, kūota, kūotė – ‘förhöra, fråga ut’ KTŽ 202

⁵⁵ nepailėsti – 2. ‘hålla fast vid sitt’ KTŽ 210

92

Acta Linguistica Lithuanica LXX

Kretingos tarmės žodyne (2011) atsiskleidžiantys žemaiško emocinio lauko kontūrai

172) rìzkis / pàts žẽna / nabmãžos ẽ̀ // 346

173) jė̀jė / jau dẽdlis dẽdlis / prōta jau tòr / ališkė narpišos // 317

174) lai_rìtas / às_nanòrò kęstėis i_nuo rēkalus // 347

Ansvar för det egna beteendet kräver att personen är viljestark och strävar efter de uppsatta målen. I KTŽ förknippar talaren sådana attityder med karaktärsstyrka och bedömer dem som en möjlig eller genomförd framgångsrik överenskommelse med sig själv, jfr:

175) jė̀ žmuõgs ožsėkėitėji⁵⁶ / kū_nuors nušėta / tà nabgūdā ni_kokū vieju // 161

176) às tūkart ožsėkėiejau e_pasakau / daugau ni_lāsa // 161

3.5. Självständighet

I KTŽ-talarens diskurs framträder tydligt att föreställningen om en persons självständighet framför allt förknippas med ett starkt ego, respekt för andra och självkänsla. Denna syn på självständighet försöker man forma genom att gång på gång betona vikten av att inte överskrida gränserna för någon annans personliga sfär (i snäv och vid bemärkelse). Denna hållning fostras genom olika förbud mot att röra vare sig andra personer eller andras tillhörigheter, samt genom upprepningar och påminnelser om att man inte bör stå i skuld, jfr:

177) napãšok mòn plãkū / ėk šālėn // 285

178) nikumẽt nakōnk⁵⁷ na_sava dāta // 199

179) nakōnkēt / vakā / nẽka / kas_na_jūsa // 199

180) rē stengtēis ẽ_pàstarāujō⁵⁸ škūola atdūotēis // 284

För KTŽ-talaren förknippas verkligt oberoende framför allt med ett eget bostadsutrymme, jfr:

181) ka_tòri sava truobēle / narēk sō svetemės kerēžuotės⁵⁹ // 156

182) sāva bòtō⁶⁰ kūoznos i_pūons // 57

KTŽ-talaren framhåller att alla ansträngningar görs / har gjorts för att skapa ett eget hem (se mening 111), och att ett eget hus, oavsett hur det ser ut och hur det är inrett, gör det möjligt att känna livets verklighet (jfr

⁵⁶ envisas – ’hålla fast vid sin ståndpunkt, stå på sig’ KTŽ 161

⁵⁷ röra, ~rör, ~rörde – ’röra vid, ta’ KTŽ 199

⁵⁸ med yttersta ansträngning – ’av alla krafter, med stor möda’ KTŽ 284

⁵⁹ bli arg, ~blir, ~blev – ’bli arg, förarga sig’ KTŽ 156

⁶⁰ bostadshus – ’bostadshus, bondgård, stuga’ KTŽ 57

Straipsniai / Articles

93

JŪRATĖ PAJĖDIENĖ

fraserna ir gyvenu; ir gyvena), ger ger möjlighet att må bra⁶¹ och vara stolt över sin självständighet (se meningarna 115–116), jfr:

183) ėš_pastarājē stēgiemūs pašatātē kuokē nuors truobale // 284

184) pašatātau šuoki tūoki botili⁶² ė_givēno // 57

185) nuṡkrietau sētā ėš_moli tuȯke būdāle ė_givēno // 186

186) ānā tūr tōke ōrkštolē⁶³ ė_givēn // 465

187) čė_mona nōma // 262

188) nōmē monē parvės⁶⁴ gērau // 280

Föreställningen om det egna hemmet som en garanti för oberoende är tydlig även i talarens varningar eller minnen i KTŽ om svårigheter som uppstår när möjligheten att bo separat och självständigt går förlorad, jfr:

189) nọ_nēk_pri_ānū_givēntė / vo kū ėšgrāisi // 113

190) vēsa givēnēma givēnos ont_sāves / nalēngo kārštē pri_vākū // 147

3.6. Oro

Farhågor om att inte leva upp till värdeskalan för tillbaka den som upplever oro och/eller bekymmer till det förflutna och minnena (jfr Helm 2009: 23–27), till exempel:

191) soṡgraudenāu⁶⁵ / ka_tēp bȧsēje // 114

Talaren i KTŽ tenderar att uppfatta oro som en känsla som orsakar hjärtesorg och förknippar dess uppkomst med ogjorda uppgifter och en närståendes beteende eller öde, jfr:

192) vārga rūpēnē šērdelē splēšīs // 351

193) sogēla mōn šērdēs⁶⁶ / ka_tas_vāks nabūto kor_nuklīdes 107

194) nāzēs vāk kbartūga drāsa / dēdēls šērdī // 201

195) mōn gēl šērdēs dēl_ānō // 103

För samogiterna är de signaler som kroppsspråk och ansiktsuttryck förmedlar mycket viktiga, och därför känner talaren lätt igen oro som plågar en annan person utifrån beteende och kroppsspråk, jfr:

⁶¹ Jfr Rutkovska 94, 93, 107 om den positiva värderingen av ett icke-materiellt men eget hem i den litauiska föreställningen om hemkonceptet.

⁶² butālis – ’ett dåligt hus’ KTŽ 57

⁶³ ūrkštulē, ūrkštīne – ’ett ruckel, ett litet och oansenligt rum’ KTŽ 465

⁶⁴ parvīs – ’framför allt, mest’ KTŽ 280

⁶⁵ susigraudini – ’bli bedrövad, oroa sig’ KTŽ 114

⁶⁶ širdis siglo – ’oro grep tag i en’ KTŽ 107

94

Acta Linguistica Lithuanica LXX

Kretingos tarmės žodyne (2011) atsiskleidžiantys žemaitiško emocinio lauko kontūrai

196) När oron har gripit tag i en blir det svårt att ta sig ur den // 178

197) När jag satt där och såg det, slog det mig / jag förstod / att något var på gång // 210

Talaren i KDD tenderar att koppla sin egen oro till minnen som väcks av händelser i det förflutna, till exempel:

198) När något otäckt har hänt / då är man ensam där ute // 248

Det är svårt för talaren i KDD, på grund av tidigare negativa erfarenheter, att känna sig trygg med sitt tillstånd och sina möjligheter i nuet eller att hoppas på att framtida händelser ska gå väl; jfr:

199) Än har jag inte fått något / det kommer inte // 210

200) Än så länge har jag inte blivit sjuk, / men jag kanske blir det // 254

201) Jag är verkligen rädd, / tänk om något skulle hända // 254

202) Man vet inte / vad morgondagen kan föra med sig // 346

203) Man vet inte alls hur det blir i morgon // 346

Ibland kan talaren i KDD ändå också beskriva en person som gripits av oro på ett sarkastiskt sätt (det kan även vara en författares värdering), till exempel:

204) Hon åkte till stan / tog med sig / en sjal ifall hon skulle frysa // 237

Ur ett sarkastiskt perspektiv kan likgiltighet föreslås som ett sätt att lämna en situation som väcker oro, jfr:

205) Det är bättre att spotta ut det; att gräma sig över det här hjälper ändå inte // 116

3.7. Känslighet

I KTŽ visar talarens känslighet för olika störningar sig i kommentarer där närvaron av en person i närheten och dennes rörlighet och (eller) oljud betecknas som irriterande, distraherande eller sömnstörande. Den som förebrår försöker försvara sin känslighet genom en fråga eller kommentar som anger hur precist (t.ex. här, den där, den, din, vår, med den där / med dem där, sådan, med en sådan osv.) eller oprecist störande beteende avgränsas (jfr hänvisningen till någon form av störning i mening 142), hur handlingens intensitet framhävs (t.ex. med uttrycken vad är det för eller hur mycket kan man), att den pågår alltför länge (t.ex. hela / långa dagar eller nätter) eller att den aldrig upphör. Ofta nämns också följderna av det viljemässiga eller ofrivilliga beteende eller den verksamhet som framkallat irritationen, såsom förändringar i känsloläget, störningar i uppmärksamheten och / eller minnet osv., jfr:

⁶⁷ nāgana – ’stor olycka, missöde, elände, bekymmer, skräck’ KTŽ 248

⁶⁸ grāužimos – ’lidande, ånger’ KTŽ 116

Straipsniai / Articles

95

JŪRATĖ PAJĖDIENĖ

206) kuõčė prãusi⁶⁹ pṙ̃aus̃! // 319

207) kuõtó kṙąnki⁷⁰ v̇esa deina bȧpãrstuoji? // 184

208) tas_tava núogns košėjėms⁷¹ mòn i_zlasti v̇ed // 199

209) so_tou_sava l̃orleno⁷² ẽs_prūota ẽv̇es̃i // 219

210) ài / kà_tọ_sọ_tãs sava kvaitolėv̇ėms nãbėngi // 200

211) namãtarȯk sọ_rȯnkȯ mòn pri_akis // 229

212) prarei̇u⁷³ sọ_tãs vãkas / ku_cė pasikuoju // 346

213) ka_to košė⁷⁴ / ãs nãgalo ožmėte // 199

214) bėki kãs brėkš / er ãs_givs! // 52

215) vãks ki̇oks / ãs jau gios // 201

216) v̇esa nãkti kãrmėgo miguoju // 159

217) so_tuoko k̇nãrlo goliedams nãsmėguosi / ba_nėru palėksi // 176

218) tuoks bãios kãules k̇vėkėms / er ãus bėje // 202

219) kàs_pàr paṙpėms tuo_matūra / er ãusis skėd // 279

220) kėk_tėi macklietã gãl pãrte / ikirėje liġiva kãula // 280

221) nagėrdink tu_vartėlu / tėp ėt par_gãlva // 108

I KTŽ-talarens känslighet märks också i hans relation till personerna omkring honom – han lägger märke till och känner igen andras känslighet och känslomässiga reaktioner på hans egen rättframma talstil, som han förknippar med nödvändigheten att framföra anmärkningar eller åsikter som betraktas som sanning eller det rätta, jfr:

222) kàs pàr lepņè ėnõs / ž̃odi pasakąl / er apsėkrūokė // 212

223) anã er_ožsėdėgė / ba_pasakau tẽsa // 137

För att vinna förtroende framhåller KTŽ-talaren sin förvärvade observationsförmåga och sin förmåga att känna igen de verkliga betydelserna i en annan persons kroppsspråk, jfr:

224) ben_to_malõji / jo_nūoes kùmps? // 196

225) *ž̃uobah / jau_to_brieži⁷⁵ / matau ẽs_ãu // 52

226) ẽs_ãu matėis ka_malõji / ẽs_mãša ila v̇esmet ẽšlend // 227

⁶⁹ prãusti, prãusa, ~ėję – ‘hosta’ KTŽ 319

⁷⁰ krãnkti, ~a, ~ė – 2. ‘hosta’ KTŽ 183–184

⁷¹ kušėjimas – ‘rörelse’ KTŽ 199

⁷² lurlinlnas – ‘inte särskilt välstämd spelning’ KTŽ 219

⁷³ praryti – 2. ‘plötsligt glömma’ KTŽ 346

⁷⁴ kušė, kuša, ~ė – 1. ’röra sig, röra på sig’ KTŽ 199

⁷⁵ brėžti, ~a, ~ė (ibr.) – 2. ’ljuga’ KTŽ 52

96

Acta Linguistica Lithuanica LXX

Kretingos tarmės žodyne (2011) atsiskleidžiantys žemaiško emocinio lauko kontūrai

3.8. Tydlig introversion⁷⁶

KTŽ-talaren betraktar sin egen eller andras benägenhet att sluta sig inom sig själva som brist på mod. Materialet från de bejakande diskursavsnitten i KTŽ visar att uttryck för blyghet och räddhågsenhet, som ibland också benämns rädsla eller skam, utlöses av mötet med det okända – en främmande miljö, obekanta människor och okända ordningsmönster. KTŽ-talaren lägger oftast märke till sådant beteende hos barn, jfr:

227) mūsa váka nādrēs prį_svętemū // 81

228) palābink tū_vāka / ōns pats nādrēs // 203

229) išvęk tū_vāka / ōns nādrēs įjēte // 81

230) dēlē gēdings tas_vākels // 102

KTŽ-talare beskriver sin egen räddhågsenhet och blyghet som egenskaper som hindrar dem från att umgås med andra människor, jfr:

231) nadrōsu bōva lēste į akis // 79

232) āš nadrēsau ānuo klāuste // 81

233) āš nadrēso vēina ēt // 81

Att övervinna räddhågsna och självmedvetna känslor betraktas av KTŽ-talaren som en garanti för framgång, jfr:

234) drōsēm žmōgōu vėsēr sēnkas // 79

När det blir nödvändigt att lösa problem och kommunicera med främmande människor försöker KTŽ-talaren övervinna sin blyghet genom att övertyga sig själv eller be någon annan om hjälp, jfr:

235) apsdrōsēnes⁷⁷ e_nuėjau prį_anūo šūolōs prašīte // 79

236) ka_dvējau nūšē / būs drōsū // 87

En person som umgås lite, undviker att prata och försöker hålla sig i bakgrunden tenderar KTŽ-talaren att beskriva med nekande konstruktioner – personen anses vara obemärkt och/eller inte ge någon information, inte yttra ett ord och så vidare, jfr:

237) tuo_vāka kāp jē_e_nier / dēlē tīkēs vāks // 139

238) ēš tūo vāka nikūmet nieka naeškūosi / nieka nasōnēosi // 202

239) ōns gal cēla dēina ēšorkšuot⁷⁸ kor_nōrs e_žōdi napratāre // 166

⁷⁶I Remigijus Bliumas studie utgår man från Herman Rorschachs syn på introversion som en process som kännetecknas av individens flexibla möjligheter och benägenhet att sluta sig inom sig själv utifrån omgivningen och dess förhållanden (jfr Bliumas 1997: 42–43).

⁷⁷ samla mod – ’börja fatta mod, våga’ KTŽ 79

⁷⁸ iškurstė – ’förråda’ KTŽ 166

Straipsniai / Articles

97

JŪRATĖ PAJĖDIENĖ

3.9. Tillbakadragenhet

Talarens fraser i KTŽ visar att tillbakadragenhet för samogiterna främst förknippas med skyddet av den privata sfären och den personliga integriteten. I det material som återges i KTŽ framträder tydligt talarens benägenhet och/eller val att bo avskilt, undvika utomståendes blickar, inte släppa in ovälkomna personer i sitt utrymme eller åtminstone försäkra sig om kontrollen över sin integritet. För att skydda sig mot oväntade och/eller hemliga iakttagare använder man dörrar och lås, fönsterluckor och/eller gardiner, skapar hinder (till exempel genom att låsa vägen eller bo på en avlägsen plats), väljer ut personer som inte får komma in i hemmet och så vidare, jfr:

240) kū_čė baknipoji⁷⁹ ožsedėres / ka_nieks najėto // 178

241) jau_tėms / oždėrienėk lōngenčės // 206

242) ožsedėsem pirānkās⁸⁰ / e_nabšvėšūs nākti po_lōngus // 29

243) rēk į_šėninka kūobenī⁸¹ idete / ka_galėto iėjos ožšekabīnte // 179

244) to_kėli ožaršo / ka_nieks navažuo // 31

245) mūms dėdėlė lengvenībė / ka_nabvažuō par kėima vėšuokēi pejuōkā // 211

246) gvēnām tūokūo nūšalūo vėitō / nēks nīkumēt e_nāžāt // 263

247) tūokī prisesprōgėlu ās e_i_trōba nalēdo // 320

Talarens tillbakadragenhet i KTŽ återspeglas också i umgängessättet: hen är inte benägen att öppna sig, särskilt inte för påträngande nyfikna, och oviljan att tala öppet med andra motiveras med att man ansvarar för sitt eget öde och inte vill beklaga sig eller väcka medlidande, jfr:

248) mọn nānk / ka dėdėlė onšuojosė kamontė // 142

249) sūnōs mọn gvēnēms / āli nēks napadēs / kou_pridēs e_ėbiedavotės // 74

I KTŽ finns uttryck som visar att personer som vill överträda normerna för tillbakadragenhet kan kontrolleras, medan de som är benägna att inte följa denna norm beskrivs med epitet som har en negativ konnotation och/eller framhäver beteendets tydlighet eller särprägel, jfr:

250) vāku nalēdo ētė po kēims // 312

251) mūsa vāks tēkros patvāiks / pārte ėš_muokēla er_ėstres⁸² // 287

⁷⁹ knýpoti, ~oja, ~ojė – ’utföra något småarbete sittande’; knýbiuoti – ’syssla med något’ KTŽ 178

⁸⁰ pirā nka / firā nka (sl.) – ’fönsterluckor’ KTŽ 96, 299

⁸¹ kobinýs – ’krok’ KTŽ 179

⁸² ištrėsti, ištrėsa, ~ė – ’springa iväg’ KTŽ 454

98

Acta Linguistica Lithuanica LXXX

Kretingos tarmės žodyne (2011) atsiskleidžiantys žemaitiško emocinio lauko kontūrai

Slutenheten kan också bero på dåligt mående. Den ovilja att umgås som hänger samman med detta beskriver KTŽ-talaren som något som känns igen på kroppsspråket, jfr:

252) pamuošėda sɔ̨̄rɔ̨kɔ̨ ę̄vėl sosėrėtė į̄ kamūlti // 242

253) ākī panārena ę̄ n̄eka nabākė // 251

254) ānā gala panārenosis ēt // 251

Ibland förknippas undvikandet av umgänge med vissa anmärkningar, t.ex.:

255) tas v̄aks lėplējė v̄esā tēsā // 212

256) nīkā napāsākūō kū gerdėjes // 257

I KTŽ finns också diskursexempel som visar att en inställning till slutenhet kan vara påtvingad, medan förtroende och en vilja att öppna sig oftast uppstår genom umgänge och samvaro, jfr:

257) nābtō pināsu⁸³ / diēl_tuo ę̄kęntō nōmē // 297

258) kā ęsgēri / atsērōnd ę̄plēses⁸⁴ // 304

259) mēs basiedemas į̄plēsį̄jējem // 304

3.10. Passivitet

I KTŽ finns det gott om fraser där talaren uppmanar andra att vara passiva eller förklarar sin egen passivitet, försoning och undergivenhet. Undergivenhet kan krävas eller önskas av samtalspartnern genom direkta uppmaningar, förklaringar och råd, jfr:

260) naḡnīčis / jē gēra nažēna // 107

261) kūokī taū bieda / on_galvō mēta nieks nāsā // 24

262) nābək pār saldēs / nūris / nābək pār kartōs / ēspjās // 345

Talaren i KTŽ försöker acceptera det faktiska tillståndet hos sig själv eller andra och sitt missnöje undergivet, genom att betona ödet eller försöka förknippa passivitet (eller lättja) med sina återhållsamma önskningar och en filosofisk inställning, jfr:

263) nō nieka napākēsi⁸⁵ žmūōgs / tēp jaū būva žādēta⁸⁶ // 495

264) rē būtē kęntēnam⁸⁷ sāva lēmēnō // 144

265) mōn nī kūokī ēstāga nārē / kāp_ir / tēp ę̄gēra // 129

⁸³ pināsu (dial.) – ”finanser, pengar” KTŽ 297

⁸⁴ plēses – ”småprat, samtal” KTŽ 304

⁸⁵ negali pasikti – ”kan inte göra”, jfr KTŽ 495

⁸⁶ žādēti, žāda, ~ēje – 2. ”bestämma, ödesbestämma” KTŽ 495

⁸⁷ kātenas, ~a (sl.) – ”nöjd” KTŽ 144

Straipsniai / Articles

99

JŪRATĖ PAJĖDIENĖ

KTŽ-talarens inställning till en dispyt avslöjar ofta också de verkliga orsakerna till samogeternas passivitet, som kan vara en ovilja att reda ut saken med en mer impulsiv och envis person eller att foga sig efter någon annans åsikt, jfr:

266) bėja bartės są_ano / ka_nagaučio pėrėos⁸⁸ // 292

267) bėjok anū er_ ožkaba vuot⁸⁹ // 137

268) ūdė naudėjes / kąp į_sėna // 63

269) tūoks jau į_āno karātūoros / nėka nabipadarīsi // 146

270) ọns mônėi paplėksnuoje par_pėti ẹ_lėipė nusėlėste // 304

KTŽ:s illustrationsmaterial visar att passiva och undergivna personer ständigt får råd och anvisningar av talaren, som uppmanar dem att agera mer aktivt, försvara sig eller förklarar vilka följder undergivenhet kan få, jfr:

271) īmis kūoki ožsiejėmė / draibts⁹⁰ ba_rėkala / ẹ_vėskas // 79

272) ėk mėklė⁹¹ / vọ_pavielōusi // 237

273) a_jau_apdinką⁹² / ka_nāb_tėp bašokbi? // 81

274) nabūk lōrbis / dōuk į_marmūžė / ka_ę_kėta siki žėnōto // 219

275) par_dėli sāva nulaidōma patė_ę_ragūs dāvē // 262

I KTŽ bedömer talaren kritiskt ett ovanligt tillstånd utanför hemmet, som utmärks av att de vanliga sysslorna uteblir: tid som tillbringas utan att arbeta och utan konkreta nyttiga resultat betraktas som passiv, mållös verksamhet som man råkat bli indragen i. En sådan bedömning uttrycks oftast i meningar med en viss struktur, vars kärna utgörs av ett predikat som beskriver en rörelse med ett tämligen målande verb med prefixet par- och anger en lokalisering i tid och/eller rum. Ibland nämns även ett mål för det kringströvande som inte uppnåddes, eller en lämplig aktivitet som man försummade att ägna sig åt, jfr:

276) párkuokenejau⁹³ vėsa dīna po *pālōnga // 162

277) vėsa dīna párkramenejau⁹⁴ po_miesta // 183

278) párkuomenejau⁹⁵ põsi dīnōs / vọ_naradāu ni_vėina dūra griba // 163

⁸⁸ pėr – ‘hamrande, flående’ KTŽ 292

⁸⁹ užkabavoti, ~oja, ~ojė (hybrid) – ‘häkta fast’ KTŽ 137

⁹⁰ draibties, draibtos, draibstės – ‘inte finna någon ro; sitta, ligga, irra omkring etc.’ KT 79

⁹¹ miklus, ~i – ‘vig’ KTŽ 237

⁹² aprinkti, ~sta, ~o – ‘bli inaktiv, lat, bli slö’ KTŽ 81

⁹³ kiokineti, ~ėja, ~ėjė – ‘gå omkring långsamt, dröja sig fram’; párkiokinėti – ‘gå långsamt omkring en stund’ KTŽ 162

⁹⁴ kraminėti, ~ėja, ~ėjė – ‘gå omkring långsamt’; párkraminėti – ‘tillbringa tid med att gå långsamt omkring’ KTŽ 183

⁹⁵ párkominėti – ‘gå omkring långsamt en stund’ KTŽ 163

100

Acta Linguistica Lithuanica LXX

Kretingos tarmės žodyne (2011) atskleidžiantys žemaičio emocinio lauko kontūrai

279) párkuorenėją⁹⁶ sval och råkall dag / det kan väl hända att något har tappats bort // 181 I Kretinga-dialektordboken betraktar talaren även sina egna eller andras handlingar som passiva om de saknar optimism och snabbhet, jfr:

280) allt arbete går trögt / men till slut blir det gjort⁹⁷ // 63

281) för en gammal människa blir det varken färdigt eller gjort / inte heller arbetat⁹⁸ // 263

3.11. Adekvata relationer till varandra

För talaren i Kretinga-dialektordboken hänger adekvata, jämbördiga relationer samman med egenskaper som ego, uthållighet och oberoende, jfr:

282) man måste ge efter för den andre // 262

283) jag tänker inte låta någon köra över mig⁹⁹ // 320

Därför brukar man, när man bedömer möjligheterna att komma överens och nå en överenskommelse, framhålla att välvilja är nödvändig (se meningarna 212–214), medan man gärna beskriver den som envisas med att hävda sin egen sanning utan hänsyn som trögfattad och omedgörlig (se meningarna 215–217), jfr:

284) om man vill / så kommer man överens // 131

285) med ilska¹⁰⁰ vinner man ingenting // 295

286) med gott bemötande kan man övertala en människa // 104

287) om du vill / tala som en människa / inte som ett odjur // 137

288) han har inget vett när han pratar med folk / genast förolämpar han / blir tvär // 263

289) med en egensinnig människa¹⁰¹ kan man inte prata lugnt / man kommer inte överens // 251

I Kretinga-dialektordbokens exempel framträder också tydligt föreställningen att välvilja ensam, även om den är ömsesidig, inte räcker för att kommunikationen ska lyckas – en naturlig önskan att umgås kan förverkligas endast när personligheterna samstämmer med varandra och man utbyter samtalsämnen och intressen, jfr:

290) med en man kan man prata om vad som helst¹⁰² och med en annan blir samtalet genast tråkigt // 325

⁹⁶ korinėti, ~ėja, ~ėjo – ‘gå omkring som om man letade efter något, driva omkring’; párkorinėti – ‘tillbringa tiden med att inte göra någonting’ KTŽ 181

⁹⁷ nužangumas – ‘snabbhet’ KTŽ 263

⁹⁸ ukatā (sl.) – ‘önskan, lust’ KTŽ 464

⁹⁹ priklytis, ~ijas, ~ijes (sl.) – ‘gräla, bli arg, störa andra’ KTŽ 320

¹⁰⁰ piktas – ‘ilska, vrede’ KTŽ 295

¹⁰¹ naravās, ~ā (sl.) – ‘envis, blir lätt irriterad’ KTŽ 251

¹⁰² supūlti, ~a, supūola – ‘stämma överens, harmoniera’ KTŽ 325

Straipsniai / Articles

101

JŪRATĖ PAJĖDIENĖ

291) ons i nalgus¹⁰³ žmuogs / so anu nuores būte i būte // 124

Framgången i goda relationer avgörs också av insikten att var och en måste ta ansvar för sig själv och att medling i vissa situationer kanske inte är särskilt hjälpsam, till exempel:

292) ką sǫ pàė solīgā¹⁰⁴ / sǫ anǫ ę ruokūkis // 215

KTŽ:s illustrationsmaterial visar att goda relationer mellan samogiter bygger på möjligheten att i lika delar dela inte bara sådant som är förknippat med nöjen, utan också uppgifter och plikter. Fördelningen av sådana uppgifter och möjligheter återspeglas även i den samogitiska lexiken – för att uttrycka likvärdiga möjligheter att utföra handlingar använder samogiterna adverben padalio, paeilio, padienio, padienesio, panakčio, pakaitoms, pakaitais som lyfter fram denna aspekt, eller participformer av verb och liknande, jfr:

293) saldānu dāve vėsēm pādalū¹⁰⁵ // 267

294) napl̇ket / vēšē paėlōu gau̇et pǫ sāldāni // 268

295) ṙpōtes meṡk̇tām pādienēsu // 268

296) panak̇tu mes suodna sērgēm // 275

297) ḋrbsem pakaitoms / nuorēm bēngte // 270

298) meṡ kāule sērgēm pākaitās / ką toriė paṙsoutēs // 270

299) tū_pūngoli nėiem pasėkėisdamas // 325

Relationernas lämplighet avgörs också av att man håller sitt ord; därför ber KTŽ-talaren att löften ska hållas, eftersom en person som ljuger förlorar andras förtroende, jfr:

300) naġēldīn vākōu ṧrdēs / jē nagāli / tą ę nazadēb // 107

301) tūokes vīlūones tik ṧrḋi gēlda // 107

302) às tāves nābteko / tǫ vēsumet malōji // 227

303) às sǫ maklōrēs naprasėdedo // 225

För KTŽ-talaren bygger jämlik kommunikation på uppmärksamhet och på nödvändigheten av att se samtalspartnern i ögonen när man talar, jfr:

304) ṙkōdamōs veiżk tēse į akis / vǫ nanārikis¹⁰⁶ į šalis // 249

305) ṙkōkenties rēk į akis veiżtē / vǫ ną žvalgītēs // 348

¹⁰³ l̇gus, ~i – ’tråkig, längtansfull, ledsen’ KTŽ 124

¹⁰⁴ sulýgti – ’komma överens, avtala’ KTŽ 215

¹⁰⁵ padaliū – ’i tur och ordning, lika åt alla, i delar’ KTŽ 267

¹⁰⁶ nȧiṙtis, nȧiros, nȧrēs – ’röra sig hit och dit, kasta blickar under lugg, snett’ KTŽ 249

102

Acta Linguistica Lithuanica LXX

Kretingos tarmės žodyne (2011) atsiskleidžiantys žemaiško emocinio lauko kontūrai

3.12. Empatins uttryck

I KTŽ framträder talarens empati tydligast i fraser som beskriver behovet av och/eller bristen på uppmärksamhet och respektfullt bemötande av barn (se meningarna 234–243) och äldre människor (se meningarna 243–244), jfr:

306) kėk tų gali tų_vaka kalėvotė¹⁰⁷ / ką kuoki šoni! // 141

307) diel_kūo tų_vaka tep kõkenat? // 144

308) nakļkuok¹⁰⁸ tep tų_vaka / matā / kuoks jau ešāles / sōšers // 194

309) kāp_anā e_gėdas natõ tep mūte tų_sava vaka // 243

310) tų_vaka ānēi o ē_õi¹⁰⁹ // 463

311) tēj vakā nabagūtē kent pri nū // 248

312) kàs būva par_kļė̇ims¹¹⁰ tų_vākū / kāp giuolātūs klėkė ož_niekus // 171

313) tas_vākas mizērė vārgt kāuras dēinas / vǫ ni_vālģitė kāp rėkėnt nagān // 241

314) jau tuoi tuo_vaka plė̇kėma par_namiera / e_šėrdēs skaud vēizont // 306

315) vakā / naidė̇kėtės ē_sena žmūogāus // 64

316) tuoki vīdė̇jemos / vǫ_dāba ē_sena žmūogāus / nabovau mātės // 64

I KTŽ uttrycker talaren medkänsla med en person som behandlas olämpligt eller utan hänsyn genom diminutiva benämningar på den omtalade personen, predikat som visar subjektets (eller subjektens) aggressiva påverkan och ett öppet uttryck för den egna känslomässiga bedömningen, jfr:

317) anām nabāgū vėsūokės bėdas ǫnkrimt¹¹¹ // 188

318) vėsė pōl ont_vērso / vo_ons žmūogėlis namūk atseginūotė // 108

319) ont *mėgal vėsė kāp šonis pōl // 324

320) ta_mergė̇ i_tūoki klaikšėlė / môn gāilo ānuos // 167

321) ta_mergė̇kė tēkrā bloikšėlė / gāilo ānuos môn // 175

I KTŽ framträder talarens empatiska förmåga (och blir samtidigt ett exempel) genom att uppmärksamhet visas för närståendes känslomässiga reaktioner, både öppna och sådana som man försöker dölja, t.ex.:

322) pārēt ābōd tėvo krōkdāmo // 21

323) kūo_tọ dūksāuj / a_skaud kās? // 83

324) a_nāženā / kūo ānā krōkė įsėnāusė¹¹² i_puodėka? // 178

¹⁰⁷ kalavį, ~oja, ~ojė (hybrid) – ‘skälla på, förfölja, håna’ KTŽ 141

¹⁰⁸ kūloti, ~oja, ~ojė – ‘ständigt skälla på, slå’ KTŽ 194

¹⁰⁹ ūti, ūja, ūję – ‘skälla på, förfölja’ KTŽ 463

¹¹⁰ klėkymas – ‘klėkymas, gråt’ KTŽ 171

¹¹¹ ankristi – 2. ‘drabba, vältra över (bekymmer, olyckor)’ KTŽ 188

¹¹² įsikniausti, ~a, ~ė – 2. ‘böja sig ner’ KTŽ 177–178

Straipsniai / Articles

103

JŪRATĖ PAJĖDIENĖ

I KTŽ-talarens yttranden betonas tydligt att varje levande varelse förtjänar respekt och inte får vare sig retas eller plågas, jfr:

325) nãgėldint tām šõnei šẽrdės / jē_dõudi / dõuk tū_kaula // 107

326) nãrẽk kõnkintẽ nĩukõkĩ givuolẽlū // 144

327) namũčik / vẽše givuolãte nũor givẽnte // 110

När KTŽ-talare ser att denna princip har överträtts försöker de benämna den utsatta varelsen med diminutiver, medan de hittar olika beskrivningar som framhäver förövarnas negativa sidor (t.ex.: bėrdis, bedušnas, arklaširdis och liknande), jfr:

328) kam_s̃traikė tū_kermẽlį / až ni_veizẽte nãgalo // 451

329) tei_lemikãlã i dãug nũstoli pridãrė paukštẽlems // 155

330) ãnẽi tẽkrẽ badũsninkã / ka_ni_šãva vãkū nagãlės // 37

331) ẽsi bẽrdis / ka_gãli vãrles skrõste // 41

332) a_ni_gãlesi nãtori / ka_tẽp mūčẽi tū_ãrklį // 97

333) tẽ_esi_arklaširdis¹¹³ / ka_tẽp galẽjē daritẽ // 30

KTŽ-talaren tenderar att beskriva principen att medkännande beteende är nödvändigt genom generaliseringar som understryker livets absoluta värde, jfr:

334) kuožnãm vabalẽlū brõngi givãsta // 109

335) jog_kuõnos gĩs dãkts nũor givẽnte // 182

336) kuõnos gĩs pãdãrs nũor givẽnte // 267

337) dẽusis dãiks žmõgū ir gĩba // 109

4. SLUTSATSER

En analys av det illustrativa materialet i KTŽ, utvalt utifrån dominanta känslor grundade i etiska värderingar, visade att positiva känslor – starkt ego, självförtroende och målmedvetenhet – kommer till uttryck och utvecklas genom hela KTŽ-diskursen oftare i försvarssituationer än i form av självhävdelse. I KTŽ-talarens yttranden märks tydligt ansträngningar att redan från tidig ålder och fortlöpande utveckla en person som målmedvetet agerar och tar ansvar för sina handlingar och sin verksamhet i sin omgivning. Oberoende i KTŽ:s tal är framför allt förknippat med tryggheten i det egna hemmet. Att skapa ett eget boende betraktas som en garanti för oberoende och trygghet, och därför ägnas alla krafter åt att åstadkomma det vid en viss tidpunkt i livet. Den känsla man har efter att ha skapat det beskrivs gärna med en fras som uttrycker visshet och tillfredsställelse och betonar det positiva resultatet – och bor. De positivt värderade känslorna balanseras av vissa aspekter av negativt färgade (eller negativt värderade) känslouttryck – oro, nervositet, introversion,

¹¹³ arklaširdis – ’hårdhjärtad, obarmhärtig’ KTŽ 30

104

Acta Linguistica Lithuanica LXX

Kretingos tarmės žodynas (2011) atsiskleidžiantys žemaitiško emocinio lauko kontūrai

slutenhet, passivitet. Förhållandet mellan dessa två aspekter – positivt och negativt känslouttryck – avgör hur adekvat människor som lever tillsammans i en familj eller gemenskap förhåller sig till varandra och hur empati kommer till uttryck. Analysen av KTŽ:s illustrativa material, som utgår från antagandet att denna ordbok, betraktad som en samling illustrationer av vardagligt tal med ett brett semantiskt spektrum, kan återge bilden av de möjligheter som talaren har att förmedla erfarenheter och yttranden formade av många faktorer, gör det möjligt att i konturerna av det samogitiska känslofältet, sammanställda utifrån de angivna dominanterna, urskilja särskilt tydliga ansträngningar att skapa stabila relationer mellan människor. När sådana relationer skapas kan och bör ett starkt ego bryta sig ut ur sitt skal av slutenhet, medan oro styrt oberoende, introversion och passivitet gör det möjligt att inse att känslighet inte upphör vid gränsen för insikten om den egna smärtan. Detta gör det möjligt för KTŽ-talaren att målmedvetet sträva efter att förverkliga sina planer, samtidigt som hen känner in den andra personen och skapar adekvata relationer med denne, delar iakttagelser som väcker glädje och försöker ”väcka”, varna eller lugna en närstående som verkar eller beter sig ovanligt. Därmed framhålls behovet av känslomässig stabilitet både hos individen själv och hos dem som lever tillsammans med eller vistas i närheten av hen. KTŽ innehåller många fraser där talaren med korta förklaringar eller råd försöker korrigera en annan persons aktivitets- eller passivitetsnivå. Resultaten av att undersöka dessa parametrar i talarnas känslofälts uttryck stöder idén om den kretingiska samogitiska dialektens livskraft (se Lubienė, Pakalniškienė 2014), eftersom viktiga särdrag i samogitisk känslomässig särprägel korrelerar med de överlevnadsegenskaper som en etnisk gemenskap behöver.

Beskrivningen av konturerna av det samogitiska känslofältet, sådana de avspeglas i talet, är bara en del av den sammanställning av psykologiska särdrag som framträtt hos samogiterna i en studie av psykiska fenomen bestämda av etnisk tillhörighet (Blumas 1997). Vissa aspekter av realiseringen av de intellektuella verksamheternas intensitet och framgång samt av samspelet med den materiella och sociala omgivningen, vilka utmärker de samogitiska grupper som undersöktes i den studien, återspeglas särskilt tydligt i KTŽ-materialet och gör det möjligt för samogiterna att förstå innebörden i vissa av sina yttranden och beteendemönster. Men en diskussion om hur dessa psykiska verksamheter realiseras i tal hör hemma i en annan publikation.

KÄLLOR OCH LITTERATUR

Aleksandravičius Juozas 2011: Kretingos tarmės žodynas, sud. Dangulė Mikulėnienė, Daiva Vaišnienė. Vilnius: Lietuvių kalbos institutas.

Straipsniai / Articles

105

JŪRATĖ PAJĖDIENĖ

Aliūkaitė Daiva, Mikulėnienė Danguolė, Čepaitienė Agnė, Geržotaitė Laura 2017: Kalbos variantiškumas ir jo vertinimas percepcijos dialektologijos požiūriu: variantų ir vietų vaizdiniai. Vilnius: Vilniaus universiteto leidykla.

Babickienė Zofija 2005: Skolinių įlikimas tradicinėje šiaurės žemaičių kretingiškių tarmėje, – Baltistica. VI priedas, 7–16.

Bliumas Remigijus 1997: Aukštaičių ir žemaičių etninė priklausomybė determinuotų psichinių reiškinių savitumai. – Psichologija 17, 25–57. Prieiga internete: http:// www.zurnalai.vu.lt / psichologija / article / view / 901 / 6762.

Coulson Seana 2001: Semantic leaps. Frame–Shifting and Conceptual Blending in Meaning Construction. Cambridge: Cambridge University Press.

Gage Nathaniel L., Berliner David C. 1994: Pedagoginė psichologija. Vilnius: Alma litera.

Haselmath Martin 2000: Indefinite Pronouns. Oxford: Oxford University Press.

Helm Bennet W. 2009: Self-love and the structure of personal values. – Emotions, Ethics, and Authenticity. Consciousness and Emotion Book Series 6. Amsterdam / Philadelphia: John Benjamins Publishing Company, 11–32.

Judžentis Artūras 2012: Lietuvių kalbos gramatinės kategorijos. Vilnius: Vilniaus universiteto leidykla.

Lubienė Jūratė, Pakalniškienė Dalia 2014: Šiaurės žemaičių kretingiškių tarmės gyvybingumas: XXI amžiaus pradžios situacija. – Baltu filologija 23(2), 75–86.

[Lüscher Max] The Lüscher Color Test 1971: Translated and edited by Ian A. Scott. Based on the Original German Text by Dr. Max Lüscher. New York, London, Toronto, Sydney, Tokyo, Singapore: Washington Square Press.

Mikulėnienė Danguolė 2011: Juozo Aleksandravičiaus lituanistinė ir pedagoginė veikla. – Kretingos tarmės žodynas, aut. Juozas Aleksandravičius, sud. Danguolė Mikulėnienė, Daiva Vaišnienė. Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, VII–XII.

Myers G. David 2008: Psichologija. Vilnius: Poligrafija ir informatika.

Pajėdienė Jūratė 2018: Žemaitiškos tapatybės raiška: dėlonė iš Kretingos tarmės žodyno (2011) pavyzdžių. – Acta Linguistica Lituanica 79, 64–104.

Pakalniškienė Dalia, rec., 2018: Daiva Aliūkaitė, Danguolė Mikulėnienė, Agnė Čepaitienė, Laura Geržotaitė. Kalbos variantiškumas ir jo vertinimas percepcijos dialektologijos požiūriu: variantų ir vietų vaizdiniai. – Acta Linguistica Lituanica 78, 259–263.

106

Acta Linguistica Lituanica LXX

Konturerna av det samogitiska känslofältet, såsom de framträder i (2011)

Rorschach Hermann 1951 [192]: Psychodiagnostics. A Diagnostic Test Based on Perception. Översättning och engelsk utgåva av Paul Lemkau och Bernard Kronenberg. New York: Distributors for the U.S.A. GRUNE & STRATON INC. Tillgänglig på internet: http://www.igorzgic.com/wp-content/uploads/2011/02/Herman-Rorschach-Psychodiagnostics.pdf.

Rosinas Albertas 1996: Lietuvių bendrinės kalbos įvardžiai. Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla.

Rutkovska Kristina 2017: Namai. Šeima. – Vertybės lietuvio pasaulėvaizdyje, aut. Rutkovska Kristina, Smetona Marius, Smetonienė Irena. Vilnius: Akademinė leidyba, 87–148.

Vaišnienė Daiva 2011: „Kretingos tarmės žodynas“: pagrindiniai medžiagos pateimo principai. – Kretingos tarmės žodynas, aut. Juozas Aleksandravičius, sud. Danguolė Mikulienė, Daiva Vaišnienė. Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, XX–XXVI.

Valckienė Adelė 2006: Įvardis. – Dabartinės lietuvių kalbos gramatika, red. Vytautas Ambrazas. Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas, 251–282.

Weigand Edda 2010: Dialogue – The Mixed Game. Amsterdam / Philadelphia: John Benjamins Publishing Company.

Konturerna av det samogitiska känslofälten såsom de framträder i Kretinga Dialect Dictionary (2011)

SAMMANFATTNING

Denna artikel utgör en fortsättning på studien av uttrycken för känslofälten hos talarna av den nordliga samogitiska dialekten i Kretinga. Urvalet och analysen av det illustrativa materialet i Kretinga Dialect Dictionary (hädanefter KDD), sammanställt av Juozas Aleksandravičius och grundat på domäner av etniskt betingade känslor (jfr Blumas 1997), visade att uttrycken för och utvecklingen av positiva känslor – ett starkt jag, självförtroende och ihärdighet – som framträder i den samlade diskurs som återges i KDD, oftare manifesteras i försvarssituationer än i situationer där talaren är stolt över sig själv. KDD-talarens yttranden visar tydligt de ansträngningar som görs i den egna omgivningen för att från tidig ålder och fortlöpande fostra en ihärdig person som tar ansvar för sina handlingar och sin verksamhet. Enligt KDD-talaren förknippas självständighet främst med en trygg tillvaro i det egna hemmet. Att skapa

Straipsniai / Articles

107

JŪRATĖ PAJĖDIENĖ

ett eget hem betraktas som en garanti för självständighet och trygghet; därför görs största möjliga ansträngningar för att åstadkomma detta. Det sinnestillstånd som upplevs efter att personen har etablerat sig i sitt hem beskrivs ofta som förknippat med visshet och tillfredsställelse genom frasen som framhäver det positiva resultatet – och I live. Positivt värderade känslor balanseras av något mer negativa (eller negativt värderade) aspekter av känslouttryck – oro, känslighet, introversion, tillbakadragenhet och passivitet. Förhållandet mellan de två aspekterna – positiva och negativa känslouttryck – avgör adekvata relationer mellan individer som lever tillsammans i en och samma familj eller gemenskap och hur empati kommer till uttryck. Analysen av det illustrativa materialet i KDD utifrån antagandet att ordboken, som en samling exempel på vardagligt tal med ett brett semantiskt spektrum, kan återge bilden av de möjligheter som TALAREN har att förmedla erfarenheter och yttranden från en mångfald av avidentifierade individer, låter oss se mycket tydliga försök att bygga stabila mellanmänskliga relationer inom konturerna av det samogitiska känslofält som formats av de angivna dominanterna. När sådana relationer byggs kan ett starkt jag tränga igenom tillbakadragenhetens skal, medan ångestdriven självständighet, introversion och passivitet ger insikten att känsligheten inte upphör vid gränsen för upplevelsen av den egna smärtan. Detta driver KDD-talaren att ihärdigt sträva efter sina ambitioner genom att känna in en annan människa, skapa adekvata relationer med henne och dela glädjefyllda iakttagelser och/eller frågor samt försöka ”väcka”, varna eller lugna en närstående som ser ut eller beter sig ovanligt. På så sätt framhävs individens och de människor som lever med eller nära honom eller henne behov av känslomässig stabilitet. KDD innehåller rikligt med fraser där talaren försöker korrigera en annan individs nivå av aktivitet–passivitet genom korta förtydliganden eller råd. Studiens resultat om känslofältsparametrar såsom de återspeglas i talspråket stöder uppfattningen att den nordliga samogitiska dialekten i Kretinga är livskraftig (se Lubienė, Pakalniškienė 2014), eftersom de grundläggande dragen i den samogitiska emotionella särarten korrelerar med de överlevnadsmässiga egenheter som är avgörande för den etniska gemenskapen.

Inkommen den 18 februari 2019.

JŪRATĖ PAJĖDIENĖ

Lietuvių kalbos institutas

Petro Vileišio g. 5, LT-10308 Vilnius, Lietuva

[email protected]

108

Acta Linguistica Lithuanica LXX