DANGUOLĖ MIKULĖNIENĖ

Institutet för litauiska språket

ORCID-id: https://orcid.org/0000-0001-7781-7236

Forskningsområden: geolingvistik, baltisk dialektologi, synkron och diakron accentologi, morfologi, språkets historia, den litauiska lingvistikens historia.

DOI: https://doi.org/10.35321/all82-01

NYA TRENDER INOM LITAUISK DIALEKTOLOGI: EN MULTIMODAL FORSKNINGSMODELL

Nya riktningar inom den moderna litauiska dialektologin: en multimodal forskningsmodell

SAMMANFATTNING

Den moderna dialektologin erkänner de traditionella dialekternas förändring och livskraft. Syftet med denna studie är att presentera en ny modell för dialektforskning av moderna språkvarieteter, som används av forskarna vid Geolingvistikcentrumet vid Institutet för litauiska språket inom ramen för den traditionella och samtida (multidimensionella) litauiska dialektologin.

NYCKELORD: litauisk dialektologi, traditionell dialekt, nya dialektala varianter, sociokulturellt nätverk, språkligt landskap, mental karta, multimodal forskningsmodell.

ANNOTATION

Den moderna dialektologin erkänner förändringen och livskraften hos traditionella dialekter. Syftet med denna artikel är att presentera en modell för forskning om moderna traditionella dialekter och nya dialektala bildningar, som tillämpas av forskarna vid Geolingvistikcentrumet vid Institutet för litauiska språket inom ramen för traditionell och modern (multimodal) dialektologi.

VIKTIGA ORD: litauisk dialektologi, traditionell dialekt, ny dialektal variant, sociokulturella nätverk, språkligt landskap, mental karta, multimodal forskningsmodell.

Straipsniai / Articles

11

DANGUOLĖ MIKULĖNIENĖ

0. INLEDNING

En systematisk analys av litauiska dialekter belyser bestående aspekter av litauisk dialektologi under alla perioder av dess utveckling, dvs.: 1) spridningen av regional språkvariation, med andra ord – den territoriella aspekten; 2) dess åtskillnad från andra språkvarieteter eller markeradhet; 3) relationen mellan språkvarieteten (den regionala varieteten) och det skrivna språket, som under 20^th-talet benämndes standardspråk, dvs. standardisering (Mikulėnienė 2018: 20).

När man försöker överblicka de viktigaste forskningsinriktningarna inom litauisk dialektologi i allmänhet måste både synkrona och diakrona aspekter beaktas. Dialektologin har emellertid alltid varit en i grunden diakron disciplin. Data först, teorier senare (Kretzschmar, Schneider 1996: 14) – detta är disciplinens motto. Livet förändras dock. Om vi inte ska hamna efter vår tid måste även vår dialektologi förändras.

Syftet med denna studie är att lägga fram en ny modell för dialektforskning som används av forskarna vid Centrum för geolingvistik vid Institutet för det litauiska språket.

För att uppnå detta syfte har följande mål fastställts: 1) att systematiskt diskutera särdragen hos traditionell och samtida litauisk dialektologi; 2) att presentera en modell för studiet av moderna dialekter och nya dialektala varieteter; 3) att beskriva denna models operationella möjligheter.

Forskningsmetodologin bygger på samtida forskning inom (socio)geolingvistik och vilar på studier av social nätverksteori, moderna trender inom lingvistiska landskap och perceptionsdialektologi, huvudsakligen i Japan (Inoue 1993; 1997; 1998; 1999; 2012), Nederländerna (Taeldeman 2005; Goeman 2000; Heeringa, Hinskens 2014), Tyskland (Auer 2018; Auer, Hinskens 1996), Amerikas förenta stater (Kretzschmar, Schneider 1996; Labov 1972; Preston 2018), Kanada och Storbritannien (Chambers 1980; Chambers, Trudgill 2004).

1. KORT ÖVERSIKT ÖVER DEN LITAUISKA DIALEKTFORSKNINGENS HISTORIA

Två huvudsakliga dialektgrupper – samogitiska (eller žemaitiska) och aukštaitiska – identifierades av August Schleicher (1856; 1856_₁) och 20 år senare av Friedrich Kurschat (Kurschat 1876; Kuršaitis 1876). Schleichers Lithuanian Grammar gjorde det litauiska språket berömt över hela världen, eftersom litauiskan bäst hade bevarat de viktigaste urindoeuropeiska dragen. 1800^th-talet gav oss den första kartan över det litauiska språkområdet, det första frågeformuläret, den första

12

Acta Linguistica Lithuanica LXXXII

New Trends in Lithuanian Dialectology: Multimodal Research Model

dialektklassificeringen av Antanas Baranauskas och de första beskrivningarna av dialekter av Kazimieras Jaunius (Mikulėnienė 2018: 142–156). I slutet av 19^th-talet antog Litauen, liksom andra europeiska länder, den tyska dialektologins tradition och den neogrammatiska metodologin. Fonetiska och fonologiska dialektdrag har varit de viktigaste kännetecknen vid klassificeringen och kartläggningen av litauiska dialekter sedan 19^th-talet (Mikulėnienė 2018: 140–141).

I början av 20^th-talet markerades den sena förgeolingvistiska perioden av att den lingvistiska geografin (eller ordgeografin) började utvecklas i Litauen. Huvudsyftet med dessa studier var att samla in olika former och ord till den omfattande ordboken över det litauiska språket (Lietuvių kalbos žodynas (LKŽ, vol. 1–20), som skrevs under 100 år, från 1902 till 2002). Den främsta orsaken till att betona det tyska inflytandet var emellertid Prof. Jurgis Gerulis (Georg Gerullis), som förmedlade sina idéer genom böcker och undervisning (Gerullis 1930; Gerullis, Stang’as 1933). De följande två decennierna i mitten av 20^th-talet (1930–1944) var den litauiska geolingvistikens guldålder. Den präglades av Prof. Antanas Salys (som avslutade sina forskarstudier i Tyskland) och hans arbeten: vetenskaplig dialektklassificering, en enkät om ordgeografi och den första nätverkskartan över Litauen (Salys 1933; 1935; 1946; 1985; 1992), se vidare (Mikulėnienė 2013).

Under den sovjetiska ockupationsperioden präglades en fas av vetenskaplig dialektologi återigen av klassificering och kartläggning av dialekter. I slutet av andra världskriget emigrerade Salys och andra berömda lingvister från Litauen, men de lämnade efter sig några lärjungar som försökte fortsätta den dialektologiska inriktningen inom litauisk lingvistik. Nya frågeformulär och dialektatlaser kom fram i slutet av sextiotalet. Sammanlagt publicerades 3 volymer med 376 kartor i Atlas of the Lithuanian Language (hädanefter ALL, Lietuvių kalbos atlasas (LKA) 1–3, 1977–1991), vilka täckte mer än 750 olika frågor (Morkūnas 1977: 11, 1980: 46). Den historiskt-komparativa dialektologin utvidgades av Prof. Zigmas Zinkevičius (1966; 1996; 2002; 2004; 2006; etc.). Fonetiska och fonologiska dialektstudier utvecklades vidare av Prof. Aleksas Girdenis och hans doktorander. Under de sista decennierna av 20^th-talet undersökte Girdenis lärjungar alla litauiska dialekter och nästan alla underdialekter med metoder inom experimentell fonetik och struktural fonologi (Girdenis 1981; 2000–2001; 2003; 2014; Mikulėnienė 2016).

Även om mycket viktigt arbete utfördes satte den sovjetiska ideologin också sin prägel: den öppna modellen (forskare – forskningsobjekt – forskningsinstrument) reducerades till en sluten typ av modell (inhemsk forskare – inhemsk dialekt – det inhemska språket som instrument), se vidare (Mikulėnienė 2018: 252). Artiklar och andra arbeten hade små möjligheter att publiceras utomlands. Under den sovjetiska perioden

Straipsniai / Articles

13

DANGUOLĖ MIKULĖNIENĖ

och senare ägnades stor omsorg åt att publicera dialektala källor: lingvister uppmuntrades att sammanställa läroböcker och ordböcker^¹.

Det senaste skedet i den litauiska dialektologin och geolingvistiken började i början av 21^st-talet. Dialektologerna kartlade hela Litauens territorium (sammanlagt 735 platser som punkter i ALL:s nätverk och fixerade alla möjliga språkvariationer som används där)^². Följande mål fastställdes för att uppnå detta syfte: 1) att samla in och presentera nytt material om centrala och perifera litauiska dialekter; 2) att precisera eller justera gränserna för litauiska dialekt- och underdialektområden; 3) att samla in de viktigaste sociolingvistiska uppgifterna från hela det litauiska språkområdet och genomföra en inledande analys av dem. Det material som samlades in under detta projekt blev föremål för modern dialektforskning.

Lingvisterna fann inte bara traditionella dialekter och underdialekter, utan identifierade också nya dialektala formationer – 5 regiolekter och zonen för standardlitauiska (som ligger i centrala Litauen, kring den tidigare tillfälliga huvudstaden Kaunas under perioden mellan första och andra världskriget), se vidare Aliūkaitė, Mikulėnienė 2014: 257–262; Geržotaitė, Mikulėnienė 2014). De lade märke till olika fall av förskjutningar som uppstod i inhemska litauiska språkvariationer under inflytande av konvergens- och divergensprocesser: 1) mellan dialektala varianter och standardspråket, 2) mellan inhemska litauiska och inhemska polska, lettiska, belarusiska eller ryska variationer och 3) mellan de inhemska litauiska dialektvarianterna sinsemellan (Mikulėnienė, Rutkowska 2013; Geržotaitė, Meiliūnaitė 2014).

2. DE TRADITIONELLA DIALEKTOLOGINS UTVECKLING

Två riktningar – traditionell (konservativ) och ny (dynamisk eller progressiv) dialektologi – blev tydligare i början av 21^st-talet, och båda har existerat sida vid sida sedan slutet av 20^th-talet.

¹ Hittills har 15 dialektordböcker publicerats, vilka skiljer sig något åt och representerar endast en dialekt eller flera angränsande dialekter. Mer än 20 volymer med dialekttexter har färdigställts. Hittills har två serier publicerats: “Tarmės mokyklai” (Dialekter för skolan) och “Tarmių tekstynas” (Dialektala läroböcker). Alla volymer åtföljs av cd-skivor.

² Projektet med titeln Modern Geolinguistic Research in Lithuania: Optimisation of Network Points and Interactive Dissemination of Information (projekt nr VP1–3.1–ŠMM–07–K–01–028) genomfördes av Institute of the Lithuanian Language 2010–2013. Mer information finns på http://www.tarmes.lt/images/Veikla/SANTRAUKA_0112.pdf; se även (Mikulėnienė, Meiliūnaitė 2014).

14

Acta Linguistica Lithuanica LXXXII

New Trends in Lithuanian Dialectology: Multimodal Research Model

Den traditionella dialektologin presenterar en statisk och ensidig bild av en dialekt: centrala och perifera zoner kan särskiljas (Morkūnas 1993: 4–7); dialektens (under)dialekts slutna fonologiska system kan identifieras; atomistisk analys, baserad på deskriptivism, förespråkade kvalitativa metoder och var inriktad på det förflutna (Chambers 1980: 47–65; Labov 1972: 268, etc.). Detta ledde till valet av NORM-kriterier (icke-mobil, gammal, lantlig, manlig) och begränsades till användningen av diagnostiska tester, det vill säga insamling av material (Chambers, Trudgill 2004: 28; Aliūkaitė, Mikulėnienė 2014: 32).

Det är uppenbart att forskare under 20^th-talet inte erkände dialektförändring, och därför antog de att traditionella dialektvarianter var utdöda. Dialektgränserna var statiska och oföränderliga (Aliūkaitė, Mikulėnienė 2014: 33).

Den samtida (eller progressiva) dialektologiska trenden erbjuder en annan möjlighet – att erkänna de traditionella dialekternas förändring och vitalitet (Trudgill 1983: 87). Dialekter förändras; som ett resultat kan nya varianter uppstå ur traditionella dialekter – geolecter, regionala dialekter (eller regiolecter) och till och med regionala standardvarieteter (Auer, Hinskens 1996: 7, 11; Taeldeman 2005: 233–248), se Figur 1.

Figur 1. Multidimensionell modell av dialekticismens nivåer (Auer, Hinskens 1996: 7, 11)

Det är viktigt att framhålla att inte alla nya dialektala formationer är direkt relaterade till det område som den traditionella dialekten har tilldelats, eftersom den exponeras på ett horisontellt och vertikalt kontinuum med varandra och i relation till ett gemensamt (eller standardiserat) språk genom konvergens, divergens eller utjämning.

Straipsniai / Articles

15

DANGUOLĖ MIKULĖNIENĖ

De flesta traditionella dialektdragen bevaras inom geolecten, medan minst antal bevaras i den regionala standardens varietet (Aliūkaitė, Mikulėnienė 2014: 37–45; Mikulėnienė 2019: 51–62).

Förändringen av traditionella dialekter leder också till att differentiella dialektdrag försvinner: tidigare primära kännetecken kan försvinna ur många informanters tal, och i de flesta fall kvarstår de drag som informanterna inte uppfattar som dialektala. Därför är regiolecter exempelvis i allmänhet svåra att beskriva utifrån sina kännetecken, eftersom de inte är stabila: variabla markörer måste identifieras som helhet (Mikulėnienė 2019: 56–61).

Av denna anledning behövs sociolingvistisk analys inom dialektologin; med andra ord är det viktigt att beakta respondenternas sociolingvistiska perspektiv: att bedöma deras ålder, kön och utbildning samt att klargöra deras attityder till användningen av dialekten. I detta fall bygger dialektforskningen på sociolingvistiskt arbete. Eftersom fokus inte enbart ligger på de gamla lokalborna utan även på de unga, inte bara på män utan också på kvinnor, är YUMF-kriteriet (ung, urban, mobil kvinna) det dominerande (Goeman 2000).

Ju större den intervjuade befolkningen är, desto mer exakta blir resultaten. Det är därför inte bara kvalitativa utan också kvantitativa eller statistiska metoder dominerar; se vidare (Aliūkaitė, Mikulėnienė et al. 2017: 24–26; Mikulėnienė, Čepaitienė et al. 2019: 65–92).

Språkdata från flera befolkningsgenerationer gör det möjligt att förutsäga den lokala språkvariantens framtid eller åtminstone förutse riktningen för dess förändring. Dialektologer kan därmed bidra till regionernas ekonomiska och sociokulturella politik genom resultaten av sin språkforskning. Det behöver knappast sägas att dessa trender inte nödvändigtvis representerar konsekventa stadier i dialektens utveckling över tid, utan snarare dialektklassificeringar baserade på forskarnas ideologiska synsätt och metodologiska angreppssätt.

3. MULTIMODAL MODELL FÖR DIALEKTFORSKNING

Som framgår genererar den förändrade inställningen till dialektal variabilitet en betydligt mer detaljerad och omfattande undersökning. Därför föreslår dialektologerna vid Institute of the Lithuanian Language en dynamisk sociogeolingvistisk och multidimensionell bild av dialektal formation. Denna modell har använts i forskningen om lokala språk och dialekter i olika regioner i Lithuania sedan 2015, se Figur 2.

16

Acta Linguistica Lithuanica LXXXII

New Trends in Lithuanian Dialectology: Multimodal Research Model

Figur 2. Målen för regional dialektologi under 21^st århundradet

Modellen för regional språkvariation omfattar tre nivåer: (1) den selektiva studien av traditionella dialekters lingvistiska data; (2) studien av den lingvistiska miljön (eller det lingvistiska landskapet) och lokalsamhällets sociokulturella nätverk; (3) studien av informanternas inställning till den lokala språkvarieteten samt en opinionsundersökning. Varje undersökningsetapp kommer nu att diskuteras mer ingående.

3.1. NIVÅ 1-FORSKNING. Den första nivån är den selektiva studien av traditionella dialekters lingvistiska data. En selektiv analys av dialektala data görs; forskningen baseras på ljudinspelningar, och frekvensen av särskiljande dialektala fonetiska drag fastställs.

Särskilda matriser utarbetades med betoning på verifieringen av dragen – deras styrka (+), förlust (+/−) eller utplåning (−), se figur 3.

Straipsniai / Articles

17

DANGUOLĖ MIKULĖNIENĖ

Figur 3. Exempel på matris över (icke-)dialektala drag (Aliukaitė, Jaroslavienė, Meiliūnaitė, Mikulėnienė 2014: 75)

Om ett fonetiskt drag registreras i talet hos flera eller åtminstone en informant ur den äldre generationen, bör det betraktas som existerande, men dialektologer betraktar det som ett drag på väg att försvinna. Det drag som registreras i den lokala språkvarieteten påverkas emellertid av horisontell konvergens (V – styrka, v – förlust, v₀ – utplåning), se figur 4.

Figur 4. Horisontell relevans hos dialektala drag (skapad av D. M.)

Det är värt att framhäva korrelationen mellan den horisontella relevansen hos dialektala drag och den vertikala relevansen hos respondenternas ålder, se figur 5.

Figur 5. Vertikal relevans hos dialektala drag (skapad av D. M.)

18

Acta Linguistica Lithuanica LXXXII

New Trends in Lithuanian Dialectology: Multimodal Research Model

I de flesta fall återspeglar representanter för den äldre generationen de inhemska (under)dialekterna mer konservativt (med en hög grad av särskiljande drag), den mellersta generationen är mer återhållsam, men de yngsta informanterna återspeglar inte nödvändigtvis en försvinnande grad: de säger att de tycker om att använda sin inhemska dialekt och de gör det. Yngre respondenter använder antingen den språkliga kod som bevarar de starkast markerade dialektala dragen eller den som har de mindre framträdande dragen hos den aktuella dialekten (Aliūkaitė 2019: 74–76). Deras tal är dock inte lika traditionellt, utan mer modernt (eller moderiktigt) – de primära dragen tenderar att försvinna, medan synliga tertiära kännetecken träder i förgrunden och övertar de primära dragen roll (Mikulėnienė 2019: 56–57), se Figur 6.

Figur 6. Förändring och förskjutning av dialektala drag 1 (skapad av D. M.)

Således finns det en slående skillnad i språket hos denna generation människor som bor i samma område och har liknande utbildning: ett uttalat drag i en persons tal kan upprepas eller inte upprepas i en annans tal. Det huvudsakliga resultatet av den traditionella dialektens förskjutning är att det primära dialektdraget blir mindre framträdande eller tertiärt.

Tertiära drag som inte känns igen av informanterna håller på att bli grunden för nya dialektala bildningar. Under de första årtiondena av 21^st-talet, när regiolekter och andra större bildningar formades, ersätts termen dialektala drag inom den traditionella dialektologin gradvis med den motsvarande dialektala markören (Mikulėnienė 2019: 61), se Figur 7.

Dessa termer är inte synonymer – ett dialektalt drag är stabilt, medan en dialektal markör är ett rörligt element i ett lokalt språk. Dessutom är den mindre fonologiskt markerad.

Straipsniai / Articles

19

DANGUOLĖ MIKULĖNIENĖ

Figur 7. Förändring och förskjutning av dialektala drag 2 (Mikulėnienė 2019: 61)

Därför måste en uppsättning dialektala markörer sammanställas för varje ny varietet (regional dialekt eller regiolekt) som väljs ut av forskarna. Om dessa uppsättningar skiljer sig åt finns det möjlighet till flera olika regiolekter. Om uppsättningarna å andra sidan inte skiljer sig väsentligt åt, tyder det på att den regionala dialektala variationen är homogen.

De första forskningsresultaten visar att hörselbaserad identifiering av fonetiska (fonologiska) dialektala drag inte gör det lätt att identifiera en ny dialektal variant (Aliūkaitė, Mikulėnienė 2019). Av denna anledning fortsätter fonologiska markörer (eller mer exakt, deras fullständiga uppsättning) att vara viktiga differentiella element, men värdet av morfologiska och avledningsrelaterade markörer, utöver de fonologiska, ökar tydligt (Mikulėnienė 2019: 60–61).

Även om dialektala markörer visar det heterogena och skiktade i det litauiska språkliga landskapet under 21^st-talet, kan de inte mekaniskt avlägsnas från det område där de förekommer.

Således måste sociogeolingvistiska metoder tillämpas för att genomföra en mer detaljerad analys.

3.2. FORSKNING PÅ NIVÅ 2. Det andra steget är studiet av den språkliga miljön (eller det språkliga landskapet) och sociokulturella nätverk.

Kartläggningen av lokala invånares mobilitet och deras rörelseriktningar till skolor, marknader, läkare osv. gör det möjligt att identifiera vissa centra för de lokala språkvarieteterna och att förutse riktningen för dialektens förändring och förskjutning, se Figur 8–9.

20

Acta Linguistica Lithuanica LXXXII

New Trends in Lithuanian Dialectology: Multimodal Research Model

Figur 8. Sociokulturella nätverk hos västaukštaiterna i Kaunas (Čepaitienė 2018: 52)

Kartan över sociokulturella nätverk belyser attraktionscentra och vitalitetsområden. I det västaukštaitiska området kring Kaunas (kauniškiai) är de lokala invånarnas rörelser koncentrerade nära Marijampolė, Vilkaviškis, Jurbarkas och Prienai (se figur 8). Detta möjliggör identifieringen av regiolektala och geo­lektala zoner. För närvarande urskiljs geo­lektala zoner kring Šakiai, Jurbarkas och Prienai i Kaunas västaukštaitiska regiolekt (Čepaitienė 2016: 142, 144).

Situationen för perifera dialekter är emellertid annorlunda, se figur 9.

Figur 9. Riktningar för lokala litauers rörelser i Punsk-regionen (Mikulėnienė, Leskauskaitė et al. 2016: 282)

Straipsniai / Articles

21

DANGUOLĖ MIKULĖNIENĖ

Figur 9 återspeglar periferin för lokala litauer i Punsk–Sejny-regionen: rörelseriktningarna mot städerna i Litauen och Polen är ungefär lika fördelade (Mikulėnienė, Leskauskaitė et al. 2016: 276–299).

Det multimodala angreppssättet på dialektalitet värdesätter i synnerhet data om det språkliga landskapet (Inoue 2012: 88–94). Den språkliga miljön (eller det språkliga landskapet) och sociokulturella nätverk belyser vissa attraktionskomponenter (viktiga för de lokala invånarna: skolor och förskolor, marknader och kaféer, vårdinstitutioner, bibliotek, bygdegårdar, turistattraktioner osv.), se figur 10.

Figur 10. Språklig miljö och sociokulturella nätverk: attraktionskomponenter (Mikulėnienė, Meiliūnaitė 2017: 187)

Att inkludera dessa komponenter i den språkliga diskursen är inte något nytt: japanska dialektologer har gjort det under de senaste årtiondena (Inoue 2012: 96–104). Studier av det språkliga landskapet är i viss mån kopplade till varumärken och lokala företagsnamn, lokala medier samt kulturellt, historiskt, etnografiskt och språkligt arv osv., se figur 11. Som en separat trend studeras även den så kallade souvenir-dialektologin i Japan (Inoue 2012: 107–117).

Figur 11. Språklig miljö och sociokulturella nätverk: attraktionskomponenter (Mikulėnienė, Meiliūnaitė 2017: 188)

22

Acta Linguistica Lithuanica LXXXII

New Trends in Lithuanian Dialectology: Multimodal Research Model

På detta sätt är allt viktigt för moderna dialektologer: inte bara medvetenheten om språkets värde, utan också det som är förbundet med det historiska och kulturella arvet, se tabellen.

Tabell. Medvetenhet om språkets värde.

Språkligt värde | Historiskt och kulturellt värde Gamla dokument och källor | Insamling och bevarande av det lokala kulturarvet Handböcker över dialektala texter (med cd-skivor) | Forskning om och popularisering av det lokala kulturarvet Dialektala ordböcker | Bevarande av minnet av berömda personer från trakten Monografiska beskrivningar | Främjande av lokala forskares verksamhet

I allmänhet gör detta det möjligt för oss att tala mer ingående om dialektens värde. De ovan uppräknade elementen uppfattas som objektiva, vilket i sin tur möjliggör manifestationen av en dialekts objektiva värde.

3.3. FORSKNING PÅ NIVÅ 3. Den tredje nivån gäller informanternas inställning till den lokala språkvarieteten och undersökningen av den allmänna opinionen. Modern sociolingvistisk forskning använder perceptuell dialektologis metoder (Preston 1999: xxiii–xl).

När man fastställer den dialektala självkänslan är det viktigt att ta reda på personliga och offentliga uppfattningar om en lokal dialekt. Ålder, kön och utbildning måste beaktas, eftersom social mångfald förekommer i varje lokal språkvarietet. Det är mycket viktigt att även den unga generationen intervjuas. Detta är det enda sättet att förutsäga framtiden för en språkvarietet, se Figur 12.

Figur 12. Undersökning av inföddas och allmänhetens uppfattning (Mikulėnienė, Meiliūnaitė 2017: 181)

Straipsniai / Articles

23

DANGUOLĖ MIKULĖNIENĖ

Den föreliggande analysen av variationerna i det litauiska språket bygger på en komplex enkätmodell som integrerar både verbalisering och visualisering. Respondenterna fick således möjlighet att utveckla sina egna insikter (se vidare Aliūkaitė, Mikulėnienė et al. 2017: 50–59).

Den unga generationens uppfattning studeras genom enkäter och mentala kartor (se Aliūkaitė, Mikulėnienė et al. 2017: 50–59, 103–160, 224–272).

En dialekts eller en ny dialektal variants objektiva värde och dess självkänsla bidrar till att framhäva dess mervärde, vilket betecknar och knyter an till den infödda (lokala) befolkningens kreativitet, eftersom det komplexa dialektala arvet i dag omgestaltas, se Figur 13.

Figur 13. Dialektvärdets komponenter (Mikulėnienė, Meiliūnaitė 2017: 194)

Dialektala festivaler och andra evenemang visar att den traditionella dialekten håller på att övergå till en annan – regiolektal – nivå.

3.4. PROGNOSTISK FORSKNINGSMODELL. Sammanfattningsvis har en prognostisk forskningsmodell för regionala språkvarianter etablerats, vilken omfattar alla komponenter som diskuteras i detta arbete. Denna modell placeras i den allmänna opinionens ”bubbla”, se Figur 14.

Traditionella dialekters försvinnande innebär därför inte dialektens död, utan endast dess förändring. Det visar en helt ny väg för litauiska dialektologer och fastställer den dynamiska multidimensionella dialektologins prioritet.

24

Acta Linguistica Lithuanica LXXXII

New Trends in Lithuanian Dialectology: Multimodal Research Model

Figur 14. Prognostisk forskningsmodell (skapad av D. M.)

4. PRAKTISK TILLÄMPNING AV MODELLEN

Den multimodala modellen kan enkelt anpassas för att tillgodose regionala studiers behov. Den fungerar särskilt väl när ett undersökningsområde inte har en, utan flera varianter av ett språk (eller till och med varianter av olika lokala språk), se vidare (Mikulėnienė, Rutkowska 2013, Mikulėnienė, Meiliūnaitė 2017: 169–195; Mikulėnienė 2018, Mikulėnienė, Pocevičiūtė 2019). Detta frigör nya dialektala formationer från att klassificeras på traditionellt sätt.

Denna metodologi gör det möjligt att identifiera flera skikt av lokala språk, även när de har bildats under olika perioder. I området för det nuvarande standardspråket litauiska (i Kaunas-distriktet) urskilde forskarna exempelvis så många som fem olika lokala zoner med utgångspunkt i denna modell: 1) dialektal, 2) dialektal–icke-dialektal, 3) standard, 4) standard–dialektal, 5) icke-dialektal.

Straipsniai / Articles

25

DANGUOLĖ MIKULĖNIENĖ

Den multimodala modellen utvidgar användningen av dialektometriska metoder och kvantitativ analys, se vidare (Mikulėnienė, Čepaitienė et al. 2019). Dialektometriska metoder och kvantitativ analys eliminerar forskarens subjektivitet, det vill säga hans arkivorienterade tendens och försök att ”bevara” den undersökta varianten av det lokala språket, vilket leder till skapandet av en standardiserad dialekt.

Man bör inte ”släpa” dialektala varianter till den traditionella klassificeringen: skillnaden mellan material från 20^th och 21^st århundradet måste vara tydlig. Slutligen finns det ett behov av att undanröja konflikten mellan forskarens objektivitet och kärleken till den egna dialekten i hembygden. Enligt Kaj Syriänen från Finland (han använder termen fennophile movement) kan man säga att dialectophilia inte är en vetenskaplig metod för samtida dialektologi (Syriänen 2012: 7).

SLUTSATSER

Traditionella dialekters försvinnande innebär inte en dialekts död, utan endast dess förändring när den betraktas utifrån samtida multimodal dialektologi. Därav kan följande slutsats dras:

1. Den föreslagna metodologin är lämplig för studiet av hela det litauiska språkområdet. Flerdimensionell dialektologi gör det möjligt att skapa nya modeller för språkförskjutning och språkutveckling. 2. Det förändrade rums- och tidsbegreppet minskar inte bara möjligheten till deskriptiv och atomistisk analys. Det möjliggör holistiska studier av lokala språkvarianter. 3. Den multidynamiska dialektologins angreppssätt visar dialektklassificeringens villkorlighet. 4. Dessutom måste (socio)geolingvistiska studier uppfylla särskilda krav – de måste använda inte bara kvalitativa utan även kvantitativa metoder. 5. Med hjälp av denna multimodala modell kan det naturliga förloppet för utvecklingen av en språkvarietet samt dess förändring och förskjutning inför förändrade ekonomiska, demografiska eller andra omständigheter förutsägas.

LITTERATUR

Aliūkaitė Daiva 2019: Objektyvusis tarmiškumas: požymiai ir vertė. — Respectus Philologicus 35(40), 63–91. Available at: https://www.zurnalai.vu.lt/respectus-philologicus/article/view/12717/11397.

26

Acta Linguistica Lithuanica LXXXII

New Trends in Lithuanian Dialectology: Multimodal Research Model

Aliūkaitė Daiva, Jaroslavienė Jurgita, Meiliūnaitė Violeta, Mikulėnienė Danguolė 2014: Tarminių duomenų analizės principai. Tarmių aprašo metodika. – XXI a. pradžios lietuvių tarmės: geolingvistinis ir sociolingvistinis tyrimas (žemėlapiai ir jų komentarai), sud. Danguolė Mikulėnienė, Violeta Meiliūnaitė, Vilnius: Briedis, 63–75.

Aliūkaitė Daiva, Mikulėnienė Danguolė 2014: Geolingvistika: ideologija, teorija ir metodai. Pagrindinės sąvokos. – XXI a. pradžios lietuvių tarmės: geolingvistinis ir sociolingvistinis tyrimas (žemėlapiai ir jų komentarai), sud. Danguolė Mikulėnienė, Violeta Meiliūnaitė, Vilnius: Briedis, 29–47.

Aliūkaitė Daiva, Mikulėnienė Danguolė 20141: Geolektens och regiolektens bildningsegenskaper i Litauen. – De litauiska dialekterna i början av 2000-talet: en geolingvistisk och sociolingvistisk undersökning (kartor och kommentarer till dem), red. Danguolė Mikulėnienė, Violeta Meiliūnaitė, Vilnius: Briedis, 257–262.

Aliūkaitė Daiva, Mikulėnienė Danguolė 2019: Paprastojo kalbos bendruomenės nario naratyvas: kur ir kodėl (su)kuriamas vietos tarmiškumas. – Lietuvių kalba 13, [1–22]. Prieiga internete: http://www.lietuviukalba.lt/index.php/lietuviu-kalba/article/view/291/214.

Aliūkaitė Daiva, Mikulėnienė Danguolė, Čepaitienė Agnė, Geržotaitė Laura 2017: Kalbos variantiškumas ir jo vertinimas perceptyviosios dialektologijos požiūriu: variantų ir vietų vaizdiniai, Vilnius: Vilniaus universiteto leidykla.

Auer Peter 2018: Dialect Change in Europe–Leveling and Convergence. – The Handbook of Dialectology. First Edition, ed. by Charles Boberg, John Nerbonne, Dominic Watt. Hoboken, NJ: John Wiley & Sons, Inc., 159–176.

Auer Peter, Hinskens Frans 1996: The convergence and divergence of dialects in Europe. New and not so new developments in old area. – Sociolinguistica, Volume 10, Issue 1, 1–30.

Chambers Jack K. 1980: Geolinguistics of a Variable Rule. – Toronto Working Papers in Linguistics 1, 47–65.

Chambers Jack K., Trudgill Peter 2004: Dialectology. Second Edition, Cambridge: Cambridge University Press.

Čepaitienė Agnė 2016: Vakarų aukštaičių kauniškių ir rytų aukštaičių panevėžiškių sociokultūriniai tinklai. – Taikomoji kalbotyra 8, 136–159. Prieiga internete: https://taikomojikalbotyra.lt/ojs/index.php/taikomoji-kalbotyra/article/view/95/86.

Čepaitienė Agnė 2018: XXI a. pradžios aukštaičių patarmių kaita: gretinamasis geolingvistinis aspektas. Daktaro disertacija, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas.

Straipsniai / Articles

27

DANGUOLĖ MIKULĖNIENĖ

Gerullis Georg 1930: Litauische Dialektstudien von Georg Gerullis, Leipzig: Markert & Petters.

Gerullis Georg, Stang’as Christian 1933: Lietuvių žvejų tarmė Prūsuose, surašė J. Gerullis ir Chr. Stangas. Serija Lietuvių kalbos tarmės, sąs. 1, Kaunas: „Spindulio“ b-vės spaustuvė.

Geržotaitė Laura, Meiliūnaitė Violeta 2014: Kitų kalbų vietiniai variantai Lietuvoje: žemėlapis ir komentarai. – XXI a. pradžios lietuvių tarmės: geolingvistinis ir sociolingvistinis tyrimas (žemėlapiai ir jų komentarai), sud. Danguolė Mikulėnienė, Violeta Meiliūnaitė, Vilnius: Briedis, XIV žemėlapis ir komentaras (įklija).

Geržotaitė Laura, Mikulėnienė Danguolė 2014: Geolektų ir regiolektų formavimasis Lietuvoje: žemėlapis ir komentarai. – XXI a. pradžios lietuvių tarmės: geolingvistinis ir sociolingvistinis tyrimas (žemėlapiai ir jų komentarai), sud. Danguolė Mikulėnienė, Violeta Meiliūnaitė, Vilnius: Briedis, XIII žemėlapis ir komentaras (įklija).

Girdenis Aleksas 1981: Fonologija, Vilnius: Mokslas.

Girdenis Aleksas 2000–2001: Kalbotyros darbai, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas.

Girdenis Aleksas 2003: Teoriniai lietuvių fonologijos pagrindai, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas.

Girdenis Aleksas 2014: Theoretical Foundations of Lithuanian Phonology, Vilnius: Eugrimas.

Goeman Ton 2000: Naast NORMS ook MYSFS in het veranderende dialectlandschap en het regiolect, Taal en tongval [De Toekomst van de Variatielinguïstiek. Bundel artikelen aangeboden aan Jo Daan bij gelegenheid van haar negentigste verjaardag], eds. Hans Bennis, Hugo Ryckeboer, Jan Stroop, Amsterdam: MI, 87–100.

Heeringa Wilbert, Hinskens Frans 2014, Convergence between dialect varieties and dialect groups in the Dutch language area, – Aggregating Dialectology, Typology, and Register Analysis: Linguistic Variation in Text and Speech, eds. Benedikt Szmrecsanyi, Bernhard Wälchli, New York: Walter de Gruyter, 26–52, 452–453.

Inoue Fumio 1993: The Significance of New Dialects. – Dialectologia et Geolinguistica 1, 3–27. Available at: https://www.degruyter.com/view/j/dig.1993.1993.issue-1/dig.1993.1993.1.3/dig.1993.1993.1.3.xml.

Inoue Fumio 1997: Market value of languages in Japan. – Japanese Linguistics 2, 40–61.

Inoue Fumio 1998: Language Market and its Basic Mechanisms. – Area and Culture Studies 57, 83–103.

28

Acta Linguistica Lithuanica LXXXII

New Trends in Lithuanian Dialectology: Multimodal Research Model

Inoue Fumio 1999: Classification of Dialects by Image: English and Japanese. Handbook of Perceptual Dialectology 1, ed. Dennis R. Preston, Amsterdam, Philadelphia: John Benjamins Publishing Company, 147–160.

Inoue Fumio 2012: Improvements in the Sociolinguistic Status of Dialects as Observed through Linguistic Landscapes – Utilisation of Google Maps and Google Insights. – Dialectologia 8, 85–132.

Kretzschmar William A., Schneider Edgar W. 1996: Introduction to Quantitative Analysis of Linguistic Survey Data: An Atlas by the Numbers, Thousand Oaks, CA: Sage.

Kurschat Friedrich 1876: Grammatik der litauischen Sprache: mit einer Karte des litauischen Sprachgebiets und einer Abhandlung über litauische Volkspoesie nebst Musikbeilage von 25 Dainosmelodien, von Friedrich Kurschat, Halle: Buchhandlung des Waisenhauses.

Kuršaitis Frydrichas 1876: Frydrichas Kuršaitis, Lietuvių kalbos gramatika, 1876, parengė Birutė Kabašinskaitė, natas ir lietuviškų dainų žodžius perrašė Eligija Garšvienė, iš vokiečių kalbos vertė Alfonsas Tekorius, Vilnius: Vilniaus universiteto leidykla, 2013.

Labov William 1972: Sociolinguistic Patterns, Philadelphia: University of Pennsylvania Press.

LKA 1–3: Atlas över det litauiska språket 1: Lexikon, ansvarig red. Kazys Morkūnas, Vilnius: Mokslas, 1977; Atlas över det litauiska språket 2: Fonetik, ansvarig red. Kazys Morkūnas, Vilnius: Mokslas, 1982; Atlas över det litauiska språket 3: Morfologi, ansvarig red. Kazys Morkūnas, Vilnius: Mokslas, 1991.

LKŽ 1–20: Ordbok över det litauiska språket 1–2, Vilnius: Mintis, 1968–1969; 3–6, Vilnius: Statliga förlaget för politisk och vetenskaplig litteratur, 1956–1962; 7–9, Vilnius: Mintis, 1966–1973; 10–15. Vilnius: Mokslas, 1979–1991; 16–17, Vilnius: Institutet för vetenskapliga och encyklopediska publikationer, 1995–1996; 18–20, Vilnius: Institutet för vetenskapliga och encyklopediska publikationer, 1997–2002.

Mikulėnienė Danguolė 2013: Lietuvių tarmių tinklas: jo ištakos ir optimizacija. – Acta Linguistica Lituanica 68, 70–91.

Mikulėnienė Danguolė 2016: Struktūralizmas lietuvių tarmėtyroje: Alekso Girdenio fonologijos mokykla. – Tarptautinė mokslinė konferencija profesoriaus Alekso Girdenio (1936–2011) 80 metų sukakčiai paminėti „Dabartinių baltų kalbų ir tarmių transformacijos“ (“Transformations of Contemporary Baltic Languages and Dialects”). Lietuvių kalbos institutas, Vilnius 2016 m. spalio 19–21 d. Pranešimų tezės, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 47–48 (http://lki.lt/wp-content/uploads/2017/06/A.Girdenio_KONFERENCIJOS_TEZES_2016.pdf).

Straipsniai / Articles

29

DANGUOLĖ MIKULĖNIENĖ

Mikulėnienė Danguolė 2018: Lietuvių tarmėtyra: genezė, raida ir paradigminiai lūžiai 1: Ikitarmėtyrinis laikotarpis. Lietuvių tarmėtyros pradžia: tarmių skyrimas, tyrimų perspektyvų užuomazgos ir jų tipai, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos centras.

Mikulėnienė Danguolė 2018: Multimodalusis tarmėtyros modelis: vietinės lenkų kalbos variantiškumo Lietuvoje tyrimo galimybės. Prieiga internete: http://www/lenkutarmes.flf.vu.lt/files/mikuleniene_%20tarmetyros_modelis.pdf.

Mikulėnienė Danguolė 2019: Tarmiškumo bruožų nomenklatūra: nuo tarminių požymių prie tarmiškumo žymenų. – Respectus Philologicus 35(40), 51–62. Prieiga internete: https://www.zurnalai.vu.lt/respectus-philologicus/article/view/12716/11395.

Mikulėnienė Danguolė, Čepaitienė Agnė, Bakšienė Rima, Geržotaitė Laura, Kardelytė-Grinevičienė Daiva, Leskauskaitė Asta, Meiliūnaitė Violeta, Vyniautaitė Simona 2019: En dialektometrisk klassificering av traditionella litauiska dialekter: en explorativ undersökning. Kollektiv studie, Vilnius: Institutet för litauiska språket.

Mikulėnienė Danguolė, Leskauskaitė Asta, Ragaišienė Vilija, Geržotaitė Laura, Birgelienė Nijolė 2016: Förändringar i de litauiska dialekterna i början av 2000-talet: litauiska varieteter i Polen, Vilnius: Institutet för litauiska språket.

Mikulėnienė Danguolė (sud. ir aut.), Meiliūnaitė Violeta (sud. ir aut.) 2014: XXI a. pradžios lietuvių tarmės: geolingvistinis ir sociolingvistinis tyrimas (žemėlapiai ir jų komentarai). Vilnius: Briedis.

Mikulėnienė Danguolė, Meiliūnaitė Violeta 2017: Tarmiškumo matmuo Lietuvos etnografinių regionų struktūroje. – Naujos regionų tapatybės konstravimas. Integralumas, sumanumas, konkurencingumas, sud. Arūnas Augustinaitis, Jolanta Zabarskaitė, Danguolė Mikulėnienė, Violeta Meiliūnaitė, Liutauras Labanauskas, Austė Kiškienė, Remigijus Venckus, Kastytis Rudokas, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 169–195.

Mikulėnienė Danguolė, Pacevičiūtė Aušra 2019: Language shift: The case of the Žemaičiai area in the Kaunas–Jonava region. – Acta Baltico-Slavica 43, 42–58. Available at: https://ispan.waw.pl/journals/index.php/abs/article/view/abs.2019.008/5333.

Mikulėnienė Danguolė, Rutkowska Kristina 2013: Współczesna sytuacja językowa na Litwie: aspekt geolingwistyczny i nowe możliwości opisu. – Acta Baltico-Slavica 37, 459–471.

Morkūnas Kazys 1976: Lingvistinė geografija ir Lietuvių kalbos atlasas. – Lietuvių kalbos atlasas 1: Leksika, ats. red. Kazys Morkūnas, Vilnius: Mokslas, 1977, 7–12.

Morkūnas Kazys 1980: Pažintis su lietuvių kalbos tarmėmis, Vilnius: Mokslas.

30

Acta Linguistica Lithuanica LXXXII

New Trends in Lithuanian Dialectology: Multimodal Research Model

Morkūnas Kazys 1993: Dėl sąvokos periferinės tarmės. – Lietuvių kalbotyros klausi­mai 30, 4–7.

Preston Dennis R. 1999: Introduction. – Handbook of Perceptual Dialectology 1, ed. Dennis R. Preston, Amsterdam, Philadelphia: John Benjamins Publishing Company, xxiii–xl.

Preston Dennis R. 2018: Perceptual Dialectology. – The Handbook of Dialectology. First Edition, ed. by Charles Boberg, John Nerbonne, Dominic Watt. Hoboken, NJ: John Wiley & Sons, Inc., 177–203.

Salys Antanas 1933: Kelios pastabos tarmių istorijai. – Archivum Philologicum 4, 21–34.

Salys Antanas 1935: Lietuvių kalbos tarmės (rankraščio teisėmis), Kaunas.

Salys Antanas 1946: Lietuvių kalbos tarmės (rankraščio teisėmis), Tübingenas.

Salys Antanas 1985: Raštai III: Įvairūs straipsniai, Roma: Lietuvių Katalikų Mokslo Akademija.

Salys Antanas 1992: Raštai IV: Lietuvių kalbos tarmės, Roma: Lietuvių Katalikų Mokslo Akademija.

Schleicher August 1856: Handbuch der litauischen Sprache: Litauische Grammatik, Bd. 1, Prag: J. G. Calve’sche Verlagsbuchhandlung. – Lituanistinis Augusto Schleicherio palikimas, t. 1, sud. Ilja Lemeškin, Jolanta Zabarskaitė, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2008, 150–508.

Schleicher August 18561: Handbok i det litauiska språket: Litauisk grammatik, bd. 1, översatt från tyska av Alfonsas Tekorius, Prag, 1856. – August Schleicher och hans litauistiska arv, bd. 2, red. Ilja Lemeškin, Jolanta Zabarskaitė, Vilnius: Institutet för litauiska språket, 2014, 15–33.

Syrjänen Kaj 2012: Tracing the History of Dialectological Research in Finland. – DOSSIERS D’HEL 2012©SHESL. Available at: http://htl.linguist.univ-paris-diderot.fr/_media/num5/articles/syrjanen_2012.pdf.

Taeldeman Johan 2005: Polarisation Revisited. – Language Variation – European Perspectives: Selected Papers from the Third International Conference on Language Variation in Europe (ICLaVE 3), ed. Frans Hinskens, Amsterdam: Benjamins, 233–248.

Trudgill Peter 1983: On dialect: Social and Geographical Perspectives, Oxford: Basil Blackwell.

Zinkevičius Zigmas 1966: Lietuvių dialektologija: lyginamoji tarmių fonetika ir morfologija, Vilnius: Mintis.

Straipsniai / Articles

31

DANGUOLĖ MIKULĖNIENĖ

Zinkevičius Zigmas 19961: Dialektal differentiering och språklig integration. Det litauiska språkets historia, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla, 192–226.

Zinkevičius Zigmas 2002: Rinktiniai straipsniai 1, Vilnius: Lietuvių katalikų mokslo akademija.

Zinkevičius Zigmas 2004: Rinktiniai straipsniai 4, Vilnius: Lietuvių katalikų mokslo akademija.

Zinkevičius Zigmas 2006: Lietuvių tarmių kilmė, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas.

Nya riktningar inom modern litauisk dialektologi: en multimodal forskningsmodell

SAMMANFATTNING

Modern dialektologi erkänner förändringen och livskraften hos traditionella dialekter. Syftet med denna studie är att presentera en ny modell för dialektforskning av moderna språkvarieteter, som används av forskarna vid Institutet för litauiska språkets centrum för geolingvistik inom ramen för traditionell och modern (multidimensionell) litauisk dialektologi. För att uppnå detta mål har följande uppgifter formulerats: 1) att systematiskt diskutera kännetecknen för traditionell och modern litauisk dialektologi; 2) att presentera en modell för undersökning av moderna dialekter och nya dialektala bildningar; 3) att beskriva modellens användningsmöjligheter. Forskningsmetoden bygger på moderna (sociala) geolingvistiska undersökningar samt på social nätverksteori och forskning inom flera riktningar av modern dialektologi, genomförd i Japan, Förenta staterna och Nederländerna.

Modellen för regional språkförändring består av tre skikt: 1) en selektiv dialektologisk undersökning av traditionella språkliga data; 2) en undersökning av den språkliga miljön (eller det språkliga landskapet) och lokala sociokulturella nätverk; 3) en undersökning av de undersöktas inställning till det lokala språket samt en opinionsundersökning. Varje forskningsetapp diskuteras mer ingående.

Den multimodala modellen kan lätt anpassas till behoven på den undersökta platsen. Detta är särskilt tydligt när inte bara en utan flera språkvarianter (eller till och med olika lokala språk) används här. Det dynamiska perspektivet avslöjar dialektklassificeringens godtycklighet. Nya dialektala bildningar – geolekter och regiolekter – måste identifieras och avgränsas med hjälp av inte bara moderna kvalitativa utan också kvantitativa metoder. Regionala (eller enbart dialektala) varianter bör inte pressas in i klassificeringen av traditionella litauiska dialekter: detta krävs inte bara av skillnaderna mellan det material som samlats in under 1900- och 2000-talen, utan också av det betydligt utvidgade forskningsfältet,

32

Acta Linguistica Lithuanica LXXXII

New Trends in Lithuanian Dialectology: Multimodal Research Model

metoder från teorin om sociala nätverk och perceptuell dialektologi som valts ut och anpassats till dialektologin.

Den multimodala forskningsmodell som anpassats till modern dialektforskning lämpar sig inte bara för att undersöka dialektala eller dialektala lokala varianter av det litauiska språket, utan också språkvariation i allmänhet. Multidimensionell dialektologi gör det möjligt att utveckla nya teorier om språkförändring och språkutveckling, medan den förändrade uppfattningen av rum och tid begränsar möjligheten till deskriptiv och atomistisk analys.

Inlämnad den 16 januari 2020.

DANGUOLĖ MIKULĖNIENĖ

Lietuvių kalbos institutas Petro Vileišio g. 5, LT–10308 Vilnius, Lietuva danguole.mikulėnienė@lki.lt

Straipsniai / Articles

33