ALBRECHT GREULE

Universitetet i Regensburg

Vetenskapliga forskningsinriktningar: textgrammatik, teolingvistik och andlig sång, namnforskning, historisk syntax.

DOI: doi.org/10.35321/all84-01

FRÄTANDE! OM HISTORIEN HOS VERBEN FRÄTA, ÄTA, BETA

Ätzend! Om historien bakom verben ätzen, atzen, äsen

ANNOTATION

I tyskt ungdoms- och vardagsspråk används ätzend nedsättande om något som är tråkigt, motbjudande och obehagligt. Ätzen är emellertid etymologiskt sett kausativet till essen; artikeln försöker följa den utveckling som ledde från det i de forngermanska språken belagda essen-kausativet, germanska *atjan, till de nyhögtyska verben ätzen, atzen och äsen, vilka fortfarande är upptagna i Deutsches Wörterbuch från 2007. Därvid beaktas hypotesen att verbförändringen inte kan beskrivas utan en redogörelse för den morfologiska och semantiska omgivningen kring varje verb.

NYCKELORD: Betydelseförändring, etymologi, historisk syntax, kausativitet, verb–aktant-konstellation.

ANNOTATION

I tysk ungdomskommunikation och vardagligt språk används ätzend nedsättande om något som är tråkigt, motbjudande och obehagligt. Etymologiskt sett är emellertid Ätzen kausativet till essen. Denna artikel försöker följa den utveckling som ledde från det i de forngermanska språken förekommande kausativet till essen, germanska *atjan, till de nyhögtyska verben ätzen, atzen och äsen, vilka fortfarande är upptagna i den tyska ordboken från 2007 (DWB). Hypotesen att verbförändring inte kan förstås utan en beskrivning av varje verbs morfologiska och semantiska omgivning beaktas.

Straipsniai / Articles

11

ALBRECHT GREULE

NYCKELORD: betydelseförändring, etymologi, historisk syntax, kausativitet, verb–aktantkonstellation.

VERB-AKTANTKONSTELLATIONER

De följande analyserna utgår från hypotesen att ett verbs betydelseutveckling inte kan beskrivas tillräckligt utan att beakta den verb-aktantkonstellation (VAK) som verbet, i egenskap av valensbärare, kräver. VAK består av två ömsesidigt relaterade nivåer, den semantiska och den morfologiska. Den semantiska nivån beskrivs hos verbets aktanter genom ”kasusroller” respektive ”djupkasus”, till vilka morfologiska uttrycksstrukturer (delvis böjda ordgrupper) är knutna. Den semantiska beskrivningen av aktanterna görs inom en djupkasusram (TKR), den morfologiska genom en satsbyggnadsplan (SBP) (jfr Greule, Korhonen 2021: 34).

Exempel: Aktantkonstellationen (med tre aktanter) hos verbet mhd. etzen ’förse med Nahrung (’aktivitet’)’ är: [semantiskt] Agens (’Mensch’) → [morfologiskt] Nn // [semantiskt] Adressat (’Mensch/Tier’) → [morfologiskt] Na // [semantiskt] Affiziertes Objekt (’Nahrung’) → [morfologiskt] pN^mit// Förkortat: (SBP/TKR) Nn/Agens (Mensch) // Na/Adressat (Mensch/Tier) // pN^mit/Affiziertes Objekt (Nahrung).

(Förkortningarna betyder: Na = substantiv/nominalgrupp i nominativ, Na = substantiv/nominalgrupp i ackusativ, pN = prepositionsgrupp, indexerad med den styrande prepositionen; vidare Ng = substantiv/nominalgrupp i genitiv, Nd = substantiv/nominalgrupp i dativ.)

Ur konstruktionsgrammatisk synvinkel skulle man kunna tala om en konstruktion ”föranlett näringsintag” med rollerna agens x föranleder att agens y näringen z ’tar till sig den’, i vilken verben ätzen, atzen, äsen under språkets historiska utveckling kunde ersättas av verben nähren, füttern, weiden osv.

Analyserna har som mål att bearbeta de ursprungliga essen-kausativen nhd. ätzen, atzen, äsen för införande i Historisches syntaktisches Verbwörterbuch (HSVW) (jfr Greule, Korhonen 2021: 154). Därvid stöder vi oss på digitaliseringarna av de historiska tyska ordböckerna: AHDWB, MHDWB, FNH DWB, GoetheWB samt på den tryckta utgåvan av nybearbetningen av Bröderna Grimms Deutsches Wörterbuch (DWBneu). De enskilda betydelser (semem) som där har tilldelats de historiska motsvarigheterna till nhd. ätzen, atzen och äsen kommer, på grundval av textbeläggen

12

Acta Linguistica Lithuanica LXXXIV

Ätzend! Zur Geschichte der Verben ätzen, atzen, äsen

beträffande deras verb-aktantkonstellation tolkas språkstadium för språkstadium. Genom summeringen av sememen och deras VAK rekonstrueras framför allt de tre ursprungligen (etymologiskt) synonyma verbens semantiska historia i en diakron jämförelse.

1. DE URSPRUNGLIGA ESSEN-KAUSATIVA VERBEN

De kausativbildningar som en gång fanns till det tyska verbet essen spelar numera högst en biroll i kommunikationen på tyska. Den nybearbetade upplagan av Deutsches Wörterbuch (DWBneu) ägnar emellertid verben äsen, atzen och ätzen varsin artikel. De tre verben är också upptagna i Dudenredaktionens Deutsches Universalwörterbuch. Av ordboksartiklarna framgår att de tre verben med grundbetydelsen ‘x får y att äta z’ (enklare: ‘x bespisar/matar y med z’) är belagda sedan forn­högtyskan och har motsvarigheter i de övriga germanska språken. Trots den syntaktiskt tydliga trevärda strukturen och den genom rekonstruktion fortfarande urskiljbara morfologiska strukturen – det rör sig om svaga jan-verb till det icke-kausativa verbet, bildade från o-stadiet, från vilket preteritum bildas (essen-aß), (jfr. trinken/trank – tränken ‘göra/låta dricka’) – medför framställningen av verbets historia för Historisch syntaktisches Verbwörterbuch, det vill säga med beaktande av den semantiska och morfologiska omgivning som verben som valensbärare kräver, betydande svårigheter. Dessa ligger både inom området för de betydelser som under språk historiens lopp utvecklas åt olika håll och för de ljudutvecklingar som börjar redan i förfornhögtyskan.

2. ETYMOLOGI

Kausativet till det germanska starka verbet *et-a- ‘äta’ bildas av verbstammens o-stadium (gm. *at-) med suffixet -ja. Denna ”korrekta” bildning är belagd i got. (fra-)atjan ‘dela ut till föda’, fvn. etja ‘utfodra’, fht. ettian ‘beta av’, fry. etta ‘beta’, och har en morfologisk parallell i kausativet gm. *sat-ja- ‘sätta’, bildat till stammen hos det starka verbet gm. *set- ‘sitta’. Komplikationen vid äta-kausativet uppstår genom att ytterligare ett verb till stammen gm. *et- ‘äta’ med suffixet -jaemellertid bildades av

Straipsniai / Articles

13

ALBRECHT GREULE

förlängningsstadiet gm. ētsom gm. *ēt-ja. Denna bildning är inte belagd i gotiskan; från förlängningsstadiet finns i detta språk endast substantiven uz-eta ‘krubba’ och af-etja ‘ätare’, samt i andra urgermanska språk fortsättningen av gm. *ēt-a-m ‘föda, mat’ (Seebold 1979: 180), så att man med Jörg Riecke kan anta att gm. *ēt-jaär avlett från denna nominalstam och ursprungligen inte var kausativt (Riecke 1996: 651). Gm. *ēt-jakan ha varit ett (tvåvalent) ornativum och haft betydelsen ‘x förser y med näring/foder’ (= ‘x matar y’). (jfr om hela komplexet EWAhd II: Sp. 1188f.)

För bildandet av de tre kausativa verben till äta är flera ljudförändringar i förfornhögtyskan ansvariga, vilka resulterar i tre formtyper:

I typ 1, gm. *at-ja-, höjdes stammens vokal /a/ framför /j/ till /e/ (primär omljudning), och /-t-/ geminerades till /-tt-/ > i förahd. *etija-.

Vid typ 2, germ. *ēt-ja-, sänktes urgerm. /ē/ till /ā/ utom i gotiskan: *atīja-. Eftersom gemineringen av /-t-/ efter en lång stavelsevokal var fakultativ, kunde två undertyper uppstå i fht., nämligen en utan t-geminering (2a) och en med t-geminering (2b):

Typ 2a) förfht. *atīja- > fht. āzen. Den förväntade omljudsbildningen av /ā/ och vokalens längd markerades inte i skrift i fornhögtyskan, utan först i medelhögtyskan som æʒen, êʒen, ēʒen (pret. âʒte?), nht. äsen [äː] (=sekundäromljud). Det ogeminerade förfht. /-t-/ blev (genom den andra ljudförskjutningen) till den enkla tonlösa frikativan /-s-/, fht. <-z->, mht. <-ʒ->.

Typ 2b) förfht. *atīja- > fht. *ätzen/āzen. Den förväntade omljudsbildningen av /ā/ och vokalens längd markerades inte i skrift i fornhögtyskan, utan först i ”medelhögtyskan” som *ætzen, *ētzen. Geminatan /-tt-/ blev (genom den andra ljudförskjutningen) till affrikatan /-ts-/.

Etymologin för nht. atzen är oklar. Det kan röra sig om en sidoform med ursprung i den (bajerska) dialekten (i den bajerska dialekten sänktes omljudet av /ā/, mht. <æ>, sedan 1100-talet till /aː/) eller så har (mht.) ätzen uppstått genom systemutjämning från preteritum *ätz-te.

Till gruppen av essen-kausativ hör inte ahd. azon ’festa’ (så Seebold 1970: 180) respektive ahd. âzôn ’söka föda, foder åt sig’ (AHDWB I: 11, Sp. 766), nhd. aasen (DUW: dialektalt ’hantera något slösaktigt, inte sparsamt, förbruka något’ (jfr DWBneu 1. Bd., Sp. 15). Det rör sig förmodligen om en denominal bildning till ahd. āza (azza) ’mat, foder’ (jfr EWAhd I: Sp. 409–410).

14

Acta Linguistica Lithuanica LXXXIV

Ätzend! Zur Geschichte der Verben ätzen, atzen, äsen

3. SEMANTIK OCH SYNTAX: VERB-AKTANT-KONSTELLATIONER DIKRONT

Fornhögtyska

Typ 1, germ. *at-ja-: ahd. ezzen med [–ts–], mhd. etzen (preteritum atzte, med omljud tillbaka), nhd. ätzen (egentligen *etzen)

Fht. ezzen sv. V. (AHDWB III: Sp. 476f.; Riecke 1996: 638)

Semem 1 ‘avbeta, låta beta av’. Belägg utan syntaktisk omgivning.

Semem 2 ‘etsa, rengöra med skarp vätska’. Belägg giezzit uurtin (passiv)

Typ 2a, förfornhögtyska *ātja- > fornhögtyska āzen med [–s–], medelhögtyska æzen, ȇzen/ēsen, nysvenska äsen (äldre äßen)

och

Typ 2b) förahd. *āttja- > ahd. (gi-)āzen med [–ts–] (AHDWB I: Sp. 764f.: med affrikata; Schützeichel 2006: āz(z)en ’ge mat, mata’; Riecke 1996: 650f.: āzen ’ge någon att äta, ge någon mat, mata’), mht. *ætzen, *etzen. De ahd. stavningarna med <–z–> eller <–zz–> möjliggör ingen säker bestämning av affrikata eller frikativa.

Ahd. āzen (AHDWB I: 764f.)

Semem ’mata, nära någon, ge någon att äta, mata ett djur’.

SBP/TKR: NGn/Agens (Mensch/Gott) – Nga/Adressat (Menschen/Tiere) – [pNₘᵢₜ/Affiziertes Obj. (Speise)] – [pNₐᵦₐ/Instrument („mit der Hand“)]

Belegg: (1) daz ih hungarege ni azda. (2) [du] rihtost... mir tische. daz ih keazzet wurde mit starcherun fluoro danne diu milch si (passiv). (3) toh tie... leuuen an in chetenna tragen. unde doh man sie azze aba hende Nb 138,1 [149,4].

Medelhögtyska

etzen, ezzen [med PrimärUL och affrikata < framför ahd. *attja–], preteritum azte (= typ 1)

Semem 1 ’förse någon/ett djur med näring, bespisa, ge näring åt, utfodra’ (tr.): (faktitiv–) kausativ ’få att äta’.

SBP/TKR: NGn/Agens (människa) – Nga/Adressat (människa/djur) – [pNₘᵢₜ/Afficerat objekt (näring)] – [pNₘᵢₜ/Instr (hand)]

Belägg: ir sult [...] den hungerigen etzen PrBerth 1:280,36; mich durfte, ir tran­<em>tent</em> mich, mich hungerte, ir azetent mich Lucid 141,4; di hungerigen er [der gute Christ] ezet / di durstigen er trenket Glaub 1691; si [Maria] tranc­te in [Christus] unde azte in mit deme rainen spunne ire hailigen miliche TrudHL

Straipsniai / Articles

15

ALBRECHT GREULE

80,16; se, folket brukade äta och dricka med sina händer HvFritzIHI 243,1; att du åt [...] hans [din herres] boskap [...] där hemma äter och dricker PrBerth 1:268,17; med honung [djävulen] honom [syndaren] äter / och dricker honom därefter med galla HeslApk 13350.

Semem 2 ‘låta (sin) boskap beta’ (permissiv–)k ausativ ‘låta äta’

SBP/TKR: Nɢn/Agens (Människa) – pN_uf / Plats (betesmark)

Belägg: att de båda betesmarkerna skulle driva boskapen på sin betesmark och äta såsom för sextio år sedan UrkCorp (WMU) 1690,3; all den rätt som jag hade på deras ängar att äta på samma ställe 1801,26. 649,16.

Semem 3 ‘skada någon genom att låta boskap beta utan tillstånd’

SBP/TKR: Nn/Agens (Mensch) – [Na/Patiens (Mensch)] – [pNan/Ort]

Belege: sunder hove, die uns weder treten noch etzen süllen⟧ SchweizId 1,628; swer den andern anspricht umb etzen, tretten, ubersniden, ubernemen UrkWittelsb 1,148 (a. 1255); item si quis alium impulsa uerit de dampnis, que dicuntur etzen, trettin, ubersniden, ubereren ebd. 1,89 (a. 1244]); tut ieman dem andern schaden pey tag oder pei nacht mit etzen an seinen chorn, an seinem wizmat, an seinen garten StrMünch 327,18.

etzen, mdt. *êtzen, (bair.?) ȃtzen [med sekundär omljud lång, affrikata < förahd. *āttja–] Varianten ȃtzen kan ha uppkommit genom systemutjämning från preteritum *ātz-te eller härrör från bayerskan, där sekundäromljudet mhd. <æ> sedan 1100-talet sänktes till /a:/.

Semem 1 ’förse någon/ett djur med näring, ge mat, nära, utfodra’ (tr.): (faktitiv–) kausativ ’få att äta’.

SBP/TKR: NGn/Agens (Gud, människa) – Nga/Adressat (människa, djur) – [pNmit/ von/Affiziertes Objekt (föda, foder)] – [pNmit / uf /Instr (med/på handen)]

Belägg: er [Gott] æcet siv [die Feinde Gottes] uon fezte chorens unde uon steine honges sat er siv PsM 80,17; Daniel 3590; und ätzt in [den Delphin] zuo letzt mit seiner hant BdN 236,17; [den Hahn] atzt er dick uf siner hant Reiher 35. övers.: dar nach so trencht man in und aezet in mit der ler des hiligen ew ein-gelium PrOberalt 33,19.

Semem 2 ’förse något (ett metspö) med ett bete’

SBP/TKR: NGn/Agent (människa) – Nga/påverkat objekt (metmask) – pNmit/instrument

Belege: ain regenwurm, dâ mit man die ängel ätzt BdN 310,5, in die geätzten h amen BdN 215,13.

Semem 3 ‘att ge någon något att äta, ge någon näring med något’

SBP/TKR: Nn/Agent (människa) – Nd/Adressat (människa) – Na/påverkat objekt (doft)

16

Acta Linguistica Lithuanica LXXXIV

Ätzend! Zur Geschichte der Verben ätzen, atzen, äsen

Belägg: (överf.) den hailigen smach du uns zallen ziten acist LambGeb A23. aezen, mdt. êzen/êsen, bair.? *âzen/âsen [med sekundärt UL lång, spirans < framförahd. *atja-] (=Typ 2a)

Semem 1 ‘förse någon/ett djur med Nahrung, bespisa, nära, utfodra’ SBP/TKR: NGᵣn/Agens (Mensch, Adler) – Nga/Adressat (Mensch, Adler) – [pNvon/Affiziertes Objekt (Futter)]

Belägg: dc du den hungergen ésest PrSchw 2,55; dise hende, dî dich ezden in ellende MarlbRh 49,34; – med Refl.-Pron.: [des Adlers] fus se [...] / ein lewen halten zu der stunde, / von dem sich sin richer munt / nach sime lust eset und erquickt Minneb 3005. –

Semem 2 ‘avbeta något’, här överfört ‘krypa’ (ordagrant ‘avbeta sluttningen’) SBP/TKR: NGᵣn/Agens (Mensch) – Nga/Affiziertes Objekt (Abhang)

Belägg: ubir sant und ubir wasin / musten si [Jonathan und seine Männer] die haldin asin / zende [den Felsen hinauf] an allin vieren RyEWchr 23336.

Tidig nyhögtyska

Det tidig­nyhögtyska DWB anger ett lemma för typen med affrikata och ett för typen med frikativa:

ätzen, etzen, mer sällan atzen

Semem 1 ‘ge någon att äta, bespisa någon’; (speciellt: ‘förse (fångar) med kost’; i rättsliga förbudsformler: ‘ge någon mat, erbjuda någon husrum’; ‘utfodra (djur)’

SBP/TKR: NGᵣn/Agens (Mensch) – Nga/Adressat (Mensch/Tier) – [pNmit/Affiziertes Objekt (Nahrung)] – [pNmit/Instr (Hand)]

Beleg: welheu hüenr man ätzt mit halbgekochter gersten, diu legt vil air K. v. Megenberg, B.d.Nat.196,15; er (vogel) ätzt sich selber mit sein fuoz als ein mensch mit der hant K. v. Megenberg, B.d.N.222,9.

Semem 2 ‘utfodra något (t.ex. havre)’ SBP/TKR: NGᵣn/Agens (Mensch) – Nga/Affiziertes Objekt (Nahrung)

Belägg: ätzten sie aber habern, den soll die gemein bezallen Weist. Schriesheim 184, 10.

Semem 3 ‘driva (boskap) till skogsbete’ SBP/TKR: NGᵣn/Agens (Mensch) – NGᵃ/Affiziertes Objekt (Vieh) Belägg:?

Semem 4: ‘beta (boskap)’ SBP/TKR: NGᵣn/Agens (Mensch) – NGᵃ/Patiens (Vieh) Belägg:?

Semem 5: ‘låta (växtligheten på en yta) betas av’ SBP/TKR: NGᵣn/Agens (Mensch)

Straipsniai / Articles

17

ALBRECHT GREULE

Belägg: men att någon ätzen [på allmänningen] vill, är tillåtet Weistum Schriesheim 121,5

Semem 6: ‘skada någon genom att låta boskapen beta’ (jfr DWBneu atzen4: ‘skada någon genom att utan tillstånd låta boskapen beta av hans foderarealer’

SBP/TKR: NGn/Agens (Människa) – NGa/Patiens (Människa)

Belägg: 1:a hälften av 1300-talet. sunder hove, die uns weder treten noch e(tzen) süllen schweiz. id. 1,628 (DWBneu)

Semem 7: ‘förse (ett fångstredskap) med bete eller kadaver’ (jfr DWBneu atzen3: ‘locka djur med foder, agna; förse något med lockmat eller bete’, först 1349/50 Konrad v. Megenberg)

SBP/TKR: Nn/Agens (Mensch) – Na/Patiens (Fanggerät) – pN_mit/Affiziertes Objekt (Köder)

Beleg: då mit man die ängel ätzt Konrad v. Megenberg, B.d.Nat 250, 13

Semem 8: ‘förhålla sig fientligt mot någon; hysa hämndkänslor, plundra’ (jfr DWBneu atzen4: ‘skada någon, (i krig) plundra, beröva’

SBP/TKR: NGn/Agens (Mensch)

Belägg: [sie] låg biscope med våld i landet och plundrade och atzten 6 dagar Chron. Augs. 2.21,26.

Semem 9 (enligt DWBneu ätzen1) ‘låta något frätas sönder genom kemiska medel som verkar på ytan, genom en skarp substans (syra, lut), beta, rengöra’

SBP/TKR: Nn/Agens (Mensch) – Na/påverkat objekt

Belägg: (1497) (d. salbe) wurt vast gebraucht..zu ätzen unnd reinigen..alle unreine schaden Brunschwig, chirurgia 237b

Semem 10 (enligt DWBneu ätzen2): ‘framställa, åstadkomma något genom kemiska medels inverkan (konstnärligt utformande) gravera in i en yta’

SBP/TKR: NGn/Agens (Människa) – NGa/påverkat Objekt (Gravyr) – pN_in/Ort (Yta)

Belägg: (1558) glaset, vari den helige David geetzet var Lindener, katzipori 133 LV.

ässen (till mht. aȝen = typ 2a)

Semem 1 ’ge någon att äta, bespisa någon; utfodra djur’ (synonymt med semem 1 av ätzen/etzen/atzen)

SBP/TKR: Nn/Agens (människa) – Na/Adressat (människa/djur) – [pN_mit/Afficerat objekt (näring)]

Belägg (enligt DWBneu äsen1) 1388 das...des jars nit mer denne sechs swin geaesset sullen werden württ. Geschichtsqu. 8,62.

18

Acta Linguistica Lithuanica LXXXIV

Ätzend! Zur Geschichte der Verben ätzen, atzen, äsen

(De finita verbformerna som citeras i beläggen i FNHDWB med <z> kan också höra till etzen, t.ex. do mite ezt her die gerualkin v. Tscharner, Md. Marco Polo 21,7.)

Semem 2 ’locka till sig (djur) genom ett bete’

SBP/TKR: NGn/Agens (människa) – NGa/Patiens (djur)

Belägg: so du gar ein verbainten fuchs [...] hast, so äß in zu holz bey einem baum auf die erde Ermisch u.a., Haush. Vorw.225, 15.

Semem 3 (enligt DWBneu äsen¹) ‘inta näring’ (jägarspråkligt), (enligt DWBneu äsen²) reflexivt ‘(om växtätande djur, särskilt jägerspråkligt om vilt) äta, förtära, beta av något’

SBP/TKR: NGn/Agens (djur)

Belägg: mag sy (= dräktig hind) sig wol an dem flachs waiden und äsen lehre v. d. zeichnen d. hirsches 133 L.

Belägg:1682 soll der hirscher...äsen in den saaten und feldern Hohberg georgica (1687)²,63b.

Äldre nyhögtyska (GoetheWB)

ätzen

Semem 1 ‘(mata en fågel)’

SBP/TKR: NGn/Agens (Människa) – NGakk/Adressat (Djur) – [pN_aus/Instr]

Belägg: Det fanns en gång en gosse och en öm duva, /...utfrätt ur hans mun

Semem 2 ’för den skadliga verkan av lut och syror, gifter’ endast presensparticip!

Semem 3 ’inom radérkonsten för etsningsförfarandet’

SBP/TKR: NGn/agens (Människa) – NGa/påverkat objekt (Material)

Belägg: Jag etsade plattan

åt, sig

Semem: (jägarspråkligt) om viltets ätande: ’nära sig’

SBP/TKR: Nn/Agens (vilda djur) – pN_an/Ort

Belägg: Gehörntes Rind / Aeßt sich vertheilt am überschoffen Felsen.

Nynysvenska (DUW, DWBneu)

äta, reflexivt

Semem (jägarspråkligt) ‘(om vilt, med undantag för klövvilt och rovvilt) ta upp föda’

SBP/TKR: Nn/Agens – pN/Ort

Belägg: <1883> kunde man...se ett rådjur eller en hjort komma fram och beta (DWBneu, 3. Bd., Sp. 338)

ätzen

Straipsniai / Articles

19

ALBRECHT GREULE

Semem 1 ‘behandla något med syra, lut eller liknande för att lösa upp eller avlägsna det’

SBP/TKR: Nn/Agens (Mensch) – Na/Affiziertes Objekt – pNmit/Instr. (syra, lut eller liknande)

Belägg: Wundränder mit Höllenstein ätzen (DUW)

Semem 2 ‘(om syror, lutar eller liknande) verka förstörande och frätande på något’

SBP/TKR: Nn/Agens (syror, lut eller liknande) – Na/Afficerat objekt

Belägg: huvudsakligen presensparticip ätzend.

Semem 3 ‘genom användning av syra, lut eller liknande frambringa något på ytan av ett material, etsa in; frambringa eller åstadkomma något genom kemisk påverkan, gravera in något i en yta (konstnärligt gestaltande), därefter allmänt skära in eller rista in något’ (DWBneu, 3. Bd., Sp. 338)

SBP/TKR: Nn/Agens (Människa) – Efficerat objekt (Bild) – pNauf,in/Ort (materialyta)

Belägg: 1851 att han etsade bokstäver på en kopparplåt (DWBneu), etsa en bild på kopparplåten (DUW).

ätzen

Semem (jägarspråkligt) ‘förse ungfåglar med foder, näring’ (urspr. bairiskt i stället för ätzen – sekundär omljudning?)

SBP/TPK: Nn/Agens (Tier) – Na/Adressat (Jungtier) – pNmit/Instr.

Belägg: <1853> blinda...ungar, som den (igelkottshonan)...omsorgsfullt matar med sniglar och daggmaskar (DWBneu, 3. Bd., Sp. 391

4. SAMMANFATTNING AV BETYDELSERNA (ANGIVNA I ORDBÖCKERNA) HOS 12 SEMEM (A–L)

För att kunna förklara den semantiska och syntaktiska utvecklingen hos verben för-ahd. *atjaund *ātja–/*āttja–, de etymologiska kausativen till det germ. verbet *eta- ‘äta’, fram till de nhd. verben ätzen, äsen, atzen, sammanfattas betydelseangivelserna i ordböckerna i 12 semem.

Semem A ‘förse en människa/ett djur med näring, bespisa, ge näring, utfodra’

Ahd. ätzen: SBP/TKR: NGn/Agens (Människa/Gud) – NGa/Adressat (Människor/Djur) – [pNmit/Affekterat objekt (Föda)] – [pNaba/Instrument (”med handen”)]

20

Acta Linguistica Lithuanica LXXXIV

Ätzend! Zur Geschichte der Verben ätzen, atzen, äsen

Mhd. etzen, ezzen: SBP/TKR: NGn/Agens (Människa) – nga/Adressat (Människa/Djur) – [pN_mit/Affekterat objekt (Näring)] – [pN_mit/Instr (Hand)]

Mhd. ätzen: SBP/TKR: NGn/Agens (Gud, Människa) – nga/Adressat (Människa, Djur) – [pN_mit/von/Affekterat objekt (Föda, Foder)] – [pN_mit/uf/Instr (med/med hjälp av handen)]

Mht. æßen: SBP/TKR: Nn/Agens (människa, örn) – Na/Adressat (människa, örn) – [pN_von/Afficerat objekt (foder)]

Fnhd. ätzen, etzen, atzen: SBP/TKR: Nn/Agens (människa) – Na/Adressat (människa/djur) – [pN_mit/Afficerat objekt (näring)] – [pN_mit/Instr (hand)]

Fnhd. ässen: SBP/TKR: Nn/Agens (människa) – Na/Adressat (människa/djur) – [pN_mit/Afficerat objekt (näring)]

Änhd.: ätzen ’(mata en fågel)’: SBP/TKR: NGn/Agens (människa) – NGakk/Adressat (djur) – [pN_aus/Instr]

?Nhd.: atzen (jägarspråkligt) ’förse ungfåglar med foder, näring’ (urspr. bairiskt i stället för ätzen – sekundäromljud?); SBP/TPK: Nn/Agens (djur) – Na/Adressat (ungdjur) – pN_mit/Instr.

Semem B ’låta sina kreatur beta’

Fht. ezzen: SBP/TKR ---

Mhd. etzen/ezzen: SBP/TKR: Nn/Agens (människa) – pN_uf/Plats (betesmark)

Fnhd. ätzen, etzen, atzen: ’låta (en ytas växtlighet) avbetas’ SBP/TKR: Nn/Agens (människa)

Fnhd. ätzen, etzen, atzen: ’(låta boskap) beta’, SBP/TKR: Nn/Agens (människa) – Na/Patient (boskap)

Änhd.: ---

Nhd.: ---

Semem C ’avbeta något’

Ahd. ---

Mhd. æßen: SBP/TKR: NGn/Agens (människa) – NGa/Afficerat objekt/Plats (sluttning)

Fnhd.: ---

Änhd.: ---

Nhd.: ---

Semem D ’driva (boskap) till skogsbete’

Ahd. ---

Mhd. ---

Fnhd. ätzen, etzen, atzen: SBP/TKR: NGn/Agens (människa) – nga/Afficerat objekt (boskap)

Straipsniai / Articles

21

ALBRECHT GREULE

Änhd.: --- Nhd.: ---

Semem E ’locka djur med foder, agna; förse något med lockmat, bete’

Ahd. --- Mhd. ätzen: SBP/TKR: Nn/Agens (människa) – Na/Afficerat objekt (fiskkrok) – pNₘᵢₜ/Instr Fnhd. ätzen, etzen, atzen: SBP/TKR: Nn/Agens (människa) – Na/Patient (fångstredskap) – pNₘᵢₜ/Afficerat objekt (bete) Fnhd. ässen: SBP/TKR: Nn/Agens (människa) – Na/Patient (djur) Änhd.: --- Nhd.: ---

Semem F ’ge någon något att äta, förse någon med något’ ’utfodra något (t.ex. havre)’

Ahd. --- Mhd. aetzen: SBP/TKR: Nn/Agens (människa) – Nd/Adressat (människa) – Na/Afficerat objekt (doft) Fnhd. ätzen, etzen, atzen: SBP/TKR: Nn/Agens (människa) – Na/Afficerat objekt (näring) Änhd.: --- Nhd.: ---

Semem G ’skada någon genom obehörigt avbetande av dennes foderarealer’

Ahd. -- Mhd. etzen, ezzen: SBP/TKR: Nn/Agens (människa) – [Na/Patient (människa)] – [pNₐₙ/Plats] Fnhd. ätzen, etzen, atzen: SBP/TKR: Nn/Agens (människa) – Na/Patient (människa) Änhd.: --- Nhd.:---

Semem H ’förhålla sig fientligt mot någon; hysa hämndkänslor, plundra’, ’skada någon, (i krig) plundra, beröva’

Ahd. --- Mhd. --- Fnhd. ätzen, etzen, atzen: SBP/TKR: Nn/Agens (människa) Änhd.: ---

22

Acta Linguistica Lithuanica LXXXIV

Ätzend! Zur Geschichte der Verben ätzen, atzen, äsen

Nhd.: ---

Semem I (om växtätande djur, särskilt jägarjargon om vilt) ’äta något, förtära, beta av’, ’ta upp näring’ (jägarjargon)

Ahd.: --- Mhd.: ---

Fnhd. ässen: SBP/TKR: NGn/Agens (djur)

Änhd. sich äßen (jägarjargon) SBP/TKR: Nn/Agens (vilda djur) – pNan/Plats

Nhd.: äsen (jägarjargon)

Semem J ’låta något förtäras genom kemiska medel som verkar på ytan, genom en frätande substans (syra, lut) få något att frätas sönder, beta, rengöra’

Ahd. ätzen (endast belagt i passiv: giezzi tuurin)

Mhd.: ---

Fnhd. ätzen, etzen, atzen: SBP/TKR: Nn/Agens (människa) – Na/afficerat objekt

Änhd.: ---

Nhd.: ätzen ’behandla något med syra, lut eller liknande för att lösa upp eller avlägsna det’, SBP/TKR: Nn/Agens (människa) – Na/Afficerat objekt – pNmit/Instr. (syra, lut e.d.)

Semem K ’(om syror, lutar eller liknande) verka förstörande och frätande på något’

Ahd.: --- Mhd.: --- Fnhd.: ---

Änhd.: ’för lutars och syrors, gifts skadliga verkan’ endast presensparticip!

Nhd.: ätzen, SBP/TKR: Nn/Agens (syror, lutar e.d.) – Na/Afficerat objekt – huvudsakligen presensparticip ätzend.

Semem L ’frambringa något på ytan av ett material genom användning av syra, lut eller liknande, etsa’ (DUW), ’frambringa, åstadkomma något genom kemiska medels inverkan, (konstnärligt gestaltande) gravera in i en yta, därefter allmänt skära in, rista in något’ (DWBneu, 3. bd., s. 392)

Ahd.: --- Mhd. ---

Straipsniai / Articles

23

ALBRECHT GREULE

Fnhd. ätzen, etzen, atzen: SBP/TKR: NGn/Agens (människa) – Na/efficerat objekt (gravyr) – pN_in/Plats (yta)

Änhd. ätzen: SBP/TKR: Nn/Agens (människa) – Na/Afficerat objekt (material)

Nhd. ätzen: SBP/TKR: Nn/Agens (människa) – Effektuerat objekt (bild) – pN_auf,in/Plats (materialyta).

5. KOMMENTAR

Vi utgår från antagandet att de trevalenta verben (västgermanska) *atja och *atja/*ättja var synonyma i kommunikationen under den förgammalhögtyska språkperioden. Deras kausativitet kan emellertid tolkas såväl faktitivt som permissivt: ’x får y att äta z’ (faktitivt) och ’x låter y äta z’ (permissivt). Dessutom bör man beakta att det västgermanska verbet *ātja-/*ättja- (< germanska *ēt-ja-) ursprungligen kanske inte var ett kausativ utan ett ornativt verb, men att det både ordbildningsmorfologiskt (avledning med ja-suffix) och semantiskt (’x förser y med näring/foder’) stod nära det ”äkta” (germanska) äta-kausativet. I fornhögtyskan går det inte att urskilja någon skillnad mellan det ”äkta kausativa” ezzen (< *atja-n) och det ornativa (?) āzen/*ātzen (< *atja/*attja-); båda används trevalent. Detsamma gäller mht. etzen, ätzen och aȥen.

6. STRUKTURERING AV SEMEMEN

De (12) semem som hämtats ur ordböckerna, syntaktiskt tolkats och sammanfattats har ovan ordnats grovt semantiskt i följden ’ge att äta’ – ’utfodra’ – ’låta beta’ – ’beta av’ och ’behandla med syra’; sememen J till L (’behandla med syra’ osv.) står därvid längst från den etymologiska grundbetydelsen (’x ger y näring med z’).

Utgångsläget (förfornhögtyskt) kan beskrivas så här: Som äta-kausativ står tre verb till förfogande, som formellt skiljer sig endast litet från varandra. Sannolikheten är stor att den tredubbla synonymiteten tidigt utvecklas åt olika håll, särskilt eftersom kausativiteten kan tolkas såväl faktitivt som permissivt och – i det föreliggande fallet – eftersom verbet som uppstått ur germ. *etja-n torde vara avlett som ornativt av substantivet germ. *eta-m ’frass’ respektive *et-on ’krubba’.

I början av den tyska språkutvecklingen finns hos semem A en variabilitet som inte består i att sememet kan användas såväl permissivt ’låta äta’ som faktitivt ’få att äta’

24

Acta Linguistica Lithuanica LXXXIV

Ätzend! Zur Geschichte der Verben ätzen, atzen, äsen

utan snarare i att den andra aktanten inte är begränsad till ’människa’, utan varierar mellan ’människa’ och ’djur’. Denna alternering med tre aktanter i SBP/TKR:

Nn/Agens (människa) – Na/Adressat (människor/djur) – [pN_mit/Afficerat objekt (föda)]

består till Änhd. Samtidigt visar formeln att den tredje aktanten står inom parentes, dvs. att det som ges att äta respektive utfodras kan uttryckas som satsled, men inte måste göra det. Valensteoretiskt rör det sig om ett fakultativt trevalent SBP, och en ytterligare variationsmöjlighet uppstår genom att aktanten ’Afficerat objekt’ (’föda/foder’) inte behöver nämnas. Som Goethe-Wörterbuch visar begränsas semem A på två ställen på vägen mot nyhögtyskan: det förlorar aktanten ’Afficerat objekt’ helt, och variationen hos den andra aktanten ’Adressat’ bortfaller och begränsas till ’djur’. Att detta beror på en sär- eller fackspråklig användning av verbet blir tydligt i Nhd., där användningen av atzen markeras som ”jägarspråklig” och den första och andra aktanten begränsas ytterligare genom att scenen avses där djur (inte människor) förser sina ungdjur med näring. Att Nhd. för detta semem inte längre fastställer formanten ätzen utan (bairiskt?) atzen, kan tyda på undanträngning genom ätzen i betydelsen hos semem J.

Vilken position intar i detta sammanhang det endast i Mhd. och Fnhd. belagda sememet F? Dess TKR [Agens (människa) förser Adressat (människa/djur) med Afficerat objekt (näring)] skiljer sig i kausativets grundkonstellation till äta inte, men anpassas i Mhd. till den ”klassiska” ge-konstruktionen: Nn/Agens (människa) – Nd/Adressat (människa) – Na/Afficerat objekt, med betydelsen ’ge någon näring’. Adressaten står nu i dativ och inte, som hos semem A, i ackusativ, och utelämnas i Fnhd. Det afficerade objektet (det som näringen ges med) flyttas till ackusativ, varigenom en prepositionsgrupp sparas in i konstruktionen.

Redan i Ahd. blir den vid utvecklingen av semem A observerbara insnävningen av handlingens perspektiv till djur, närmare bestämt boskap, och nödvändigheten att utfodra dem respektive låta dem beta på en för ändamålet lämplig plats tydlig. Därmed utnyttjas den ursprungliga permissiviteten på bekostnad av faktitiviteten, och aktanten ’Adressat’ fastställs som ’Patient’ till ’djur (boskap)’; aktanten ’Afficerat objekt (foder)’ bortfaller och en ny aktant, nämligen platsen för betandet, träder så att säga in på scenen. Även om den motsvarande VAK:

Nn/Agens (människa) – Na/Patient (boskap) – pN/Plats (betesmark)

Straipsniai / Articles

25

ALBRECHT GREULE

inte är fullständigt belagd på någon språknivå, följer en VAK med tre aktanter för semem B av ”scenen”. Besläktat med detta är det endast i Mhd. belagda tvåvalenta sememet C, där platsen till följd av perfektiviteten (’beta av’) uppträder som Na/Afficerat objekt. I det endast fnhd. belagda (tvåvalenta) sememet C (’driva (boskap) till skogsbete’), som kan förstås som en intensifiering av semem B, tonas däremot ’plats’ bort och ’boskap’ förs in som Na/Afficerat objekt. Det ömsesidiga perspektivet på boskapens betande intas av semem E: här drivs djuren inte utan lockas med bete. Fokus i detta (endast mht. och fnhd.) semem ligger på betet och redskapet för att agna.

Vid övergången av betydelsen ’låta beta’ i vidare mening (semem B, C, D, E, G) från boskapsskötseln till jaktväsendet uppträder från Fnhd. till Nhd. under språkförändringens förlopp ett semem (semem I), som är bundet till formanten äsen (jägarspråkligt) och vars betydelse uppstår genom reflexivering av ’utfodra/låta beta’, nämligen ’själv äta, beta, utfodra sig’, genom att den första aktanten Nn/Agens begränsas till vilda djur.

Sedan mht. tid verkar låtandet av boskap beta ha lett till rättstvister. Endast på så sätt kan utvecklingen till semem G ’skada någon genom obehörigt avbetande av dennes foderarealer’ och till och med den betydelseutvidgning till ’skada, plundra, beröva’ som är märkbar i det endast i Fnhd. belagda sememet H förstås.

Medan den ovan beskrivna utvecklingen av sememen – bortsett från semem A (atzen) och semem I (äsen) – inte hade några följder för Nhd. och endast ägde rum under medeltiden och den tidiga nyhögtyskan, ligger gruppen av sememen J till K till synes helt vid sidan av, men är viktig för målet med undersökningen av utvecklingen mot Nhd.: Just ätzen (respektive verätzen) är fortfarande närvarande i standardspråket och i formen av presensparticipet ätzend (nedsättande) ’förfärlig’ fortfarande aktuell i ungdoms- och vardagsspråket. Anmärkningsvärt är att semem J redan i And. är belagt, om än endast som en gloss utan VAK, och med semantiska differentieringar är belagt på alla språknivåer utom Mhd. Frågan uppstår hur betydelsen ’låta något förtäras genom kemiska medel som verkar på ytan, genom en frätande substans (syra, lut) få något att frätas sönder, beta, rengöra’ utvecklas ur kausativets betydelse. Duden, Das Herkunftswörterbuch, under ätzen (Riecke 2014: 136) ger en utgångspunkt för en förklaring med hänvisning till att verbet i slutet av 1400-talet blev en teknisk term och att fackbruket utgår från föreställningen att syran så att säga äter sig in i metallen”. Vi måste uppenbarligen utgå från en tidig språk historisk metafor genom vilken bitandet och rivandet vid utfodring av djur överfördes till inverkan av skarpa (frätande)

26

Acta Linguistica Lithuanica LXXXIV

Ätzend! Zur Geschichte der Verben ätzen, atzen, äsen

substanser på människokroppen. Detta antyds också av de båda ahd. glossorna, där lat. mordere ’bita’ översattes med ahd. ezzen (läs: *etzen). Om antagandet är riktigt utvecklades semem J sannolikt ur semem B ’låta boskap beta’, nämligen genom kontiguitet, eftersom djurens bitande vid avbetning uppträder som ett randfenomen. Betydelseförändringen blir synlig i VAK genom att aktanten ’plats för betandet’ i semem B faller bort, aktanten Na/Patient blir Na/Afficerat objekt och inte längre är begränsad till ’boskap’. Vidare utvidgades den tvåställiga VAK i Nhd. med aktanten pN_mit/Instr och därmed skapades möjligheten att exakt ange vilket medel som ätzt.

7. SLUTSATS / SLUTSATSER

I början av historien står i Ahd. tre verbformanter som är i stort sett identiska morfologiskt och semantiskt: det rör sig om ja-avledningar av den germanska verbmorfemen *et-a- ’äta’, och deras betydelse är kausativ ’få att äta’ eller ’låta äta’. I slutet står i dagens tyskspråkiga kommunikation likaså tre verb som formellt utvecklats ur germ. *atja- respektive *etja-, men som semantiskt inte längre är äta-kausativ, utan endast används i särspråkligt syfte: atzen, äsen i jägarjargong och ätzen i fackspråk.

Den semantiska utvecklingen präglas mindre av differentiering och tydlig tillordning av den faktitiva och permissiva kausativiteten till en av de tre verbformanterna än av att människans verksamhet att ge näring åt en levande varelse tidigt koncentreras till boskapsskötseln. (Samma process kan också iakttas hos dricka-kausativet tränka ’ge djur att dricka’.) I VAK avspeglas utvecklingen genom att den andra aktanten ’Adressat’ fastställs till djur och att, i stället för den – för människans näring viktiga – typen av föda, platsen där näring ges respektive där djur betar träder in som tredje aktant. För den rent språk historiskt tidiga ”förskjutningen” av referensområdet till boskapsbetets område talar framför allt att det redan i Ahd. belagda sememet J ’låta något förtäras genom kemiska medel som verkar på ytan, genom en frätande substans (syra, lut) få något att frätas sönder’ metaforiskt överfördes från den bitande boskapen (och viltet?). Därvid bör man beakta att detta semem sannolikt, när det begränsades till fackspråklig användning, bands till formanten nhd. ätzen (ahd. ezzen).

FNHD uppvisar med 10 semem ett påfallande brett semantiskt spektrum, som genom betydelseöverföring till andra semantiskt närliggande

Straipsniai / Articles

27

ALBRECHT GREULE

referensområden (t.ex. rättsområdet), genom specifikation av betydelsen av att låta djur beta och utfodra dem å ena sidan och genom specifikationen av fackbetydelsen ’ätzen’ å andra sidan uppstår. Därvid utvecklades betydelsespektrumet tydligt bort från den ursprungliga kausativiteten, en utveckling som i det mht. och fnhd. sememet F ’ge någon näring’ nådde en höjdpunkt, men som inte fick någon följd för Nhd. Inte heller boskapens betande genom människor och alla därur under senmedeltiden avledda semem lämnar några spår i nutida språkbruk, vilket torde ha att göra med boskapsskötselns minskade betydelse för kommunikationen i hela samhället under industrialiseringen. Karakteristiskt är dessutom att den etymologiskt ursprungliga kausativiteten hos ätzen, atzen och äsen helt gick förlorad i Nhd. och att de semem som i dag förknippas med de tre verben i sin användning trängdes ut till den sär- och fackspråkliga periferin.

LITTERATUR

DUW – Deutsches Universalwörterbuch, 4:e nybearbetade och utvidgade upplagan, utgiven av Dudenreaktion, Mannheim, Leipzig, Wien, Zürich: Dudenverlag, 2001.

DWBneu – Deutsches Wörterbuch der Brüder Grimm, nybearbetning, utgiven av DDR:s akademi och vetenskapsakademin i Göttingen. Bd. 1, sp. 15, Leipzig: S. Hirzel, 1983; bd. 3, sp. 337–339, 390–392, Stuttgart: S. Hirzel, 2007.

EWAhd I – Etymologisches Wörterbuch des Althochdeutschen, utgiven av A. L. Lloyd, O. Springer, R. Lühr, Göttingen, Zürich: Vandenhoeck & Ruprecht, 1988.

EWAhd II – Etymologisches Wörterbuch des Althochdeutschen, utgiven av A. L. Lloyd, O. Springer, R. Lühr, Göttingen, Zürich: Vandenhoeck & Ruprecht, 1998.

Greule Albrecht, Korhonen Jarmo 2021: Historische Valenz. Einführung in die Erforschung der deutschen Sprachgeschichte auf valenztheoretischer Grundlage, Tübingen: Niemeyer.

Riecke Jörg 1996: Die schwachen jan-Verben des Althochdeutschen. Ein Gliederungsversuch, Göttingen: Vandenhoeck & Ruprecht.

Schützeichel Rudolf 2006: Althochdeutsches Wörterbuch, 6:e upplagan, reviderad och utökad med glossorna, Tübingen: Niemeyer.

Seebold Elmar 1970: Vergleichendes und etymologisches Wörterbuch der germanischen starken Verben, Haag, Paris: Mouton.

28

Acta Linguistica Lithuanica LXXXIV

Ätzend! Zur Geschichte der Verben ätzen, atzen, äsen

ORDBÖCKER ONLINE

AHDWB – Althochdeutsches Wörterbuch. Åtkomst: http://awb.saw-leipzig.de.

FNHDWB – Frühneuhochdeutsches Wörterbuch. Åtkomst: https://fwb-online.de.

GoetheWB – Goethe-Wörterbuch. Åtkomst: https://gwb.uni-trier.de.

MHDWB – Mittelhochdeutsches Wörterbuch. Åtkomst: http://www.mhdwb-online.de.

Irriterande, obehaglig, avstötande! Om historien bakom verben mata, äta, förtära

SAMMANFATTNING

I början av den fornhögtyska språkets historia fanns tre verbformanter som var identiska morfologiskt och semantiskt. Det rör sig om ja-avledningar av den germanska verbmorfemen *et-a- ’essen’ (’äta’), med den kausativa betydelsen ’essen machen’ (’få att äta’) eller ’essen lassen’ (’låta äta’). I dagens tyska finns tre verb kvar, formellt härledda ur germ. *atja-/*ėtja, även om det semantiskt inte längre finns några äta-kausativ, utan endast atzen, äsen används i fackspråk eller ätzen i jägarjargong.

De tio tidig nyhögtyska semem som anges i ordboken skapar ett brett spektrum, som å ena sidan genom betydelseöverföring till andra semantiskt närliggande områden (till exempel juridiken) definierar betydelserna ’låta djur beta’ och ’utfodra’, och å andra sidan avgränsar den fackliga betydelsen ’ätzen’. På så sätt utvecklades kausaliteten separat från det nämnda betydelsespektrumet och nådde sin höjdpunkt i det mht. och tidig nyhögtyska sememet F ’jemandem Nahrung geben’ (’ge någon mat’), men påverkade inte den lågsaxiska tyskan. Alla semem som hänger samman med boskapens betande och som under senmedeltiden härleddes ur detta återspeglas inte i nutida språkbruk i boskapsskötselns processer. Det bör framhållas att den ursprungliga ätzen, atzen och äsen etymologiska kausaliteten försvann i nyhögtyskan, medan användningen av de semem som i dag förknippas med de tre verben trängdes ut till den sär- och fackspråkliga periferin.

Inlämnad den 25 mars 2021.

ALBRECHT GREULE

Universität Regensburg Institut für Germanistik, D-93040 Regensburg [email protected]

Straipsniai / Articles

29