This is a machine-generated translation of the original document and may contain errors, omissions, or changes in meaning. Do not rely on this translation for quotations, citations, or authoritative references. Please consult and cite the original document.
Preparing document pages…
Page 1
LAURA BRAZAITIENĖ
Institutet för litauiska språket
ORCID-id: orcid.org/0000-0003-1930-1762
Forskningsinriktningar: areala studier av baltiska språk, dialektologi, geolingvistik, perceptuell dialektologi.
DOI: doi.org/10.35321/all91-08
DIALEKTBILDER AV UNGA ÖSTLITAUER – ANYKŠTĖNAI, KUPIŠKĖNAI OCH UTENIŠKIAI –: GRÄNSER OCH OBJEKTIV DIALEKTALITET
Dialektbilder av de unga östliga Aukštaitians från Anykščiai, Kupiškis och Utena: gränser och objektiv dialektalitet
ANNOTATION
Artikeln presenterar en studie av dialektala språkbilder hos unga östlitauer – anykštėnai, kupiškėnai och uteniškiai. Undersökningsmaterialet består av gymnasieelevers attityddata, insamlade med hjälp av ett frågeformulär utarbetat enligt den perceptuella dialektologins metodologiska principer.
Analysen av materialet visar att de unga uteniškiai (de undersökta från Utena och Rokiškis) uppfattar sig själva som de mest aktiva användarna av den dialektala koden. Anykštėnai (eleverna från Anykščiai) uppger att de talar dialektalt. Kupiškėnai (gymnasisterna från Kupiškis) tenderar att ta avstånd från detta uttryckssätt. Liknande attityder hos de undersökta framträder i de ritade (mentala) dialektkartorna.
Unga östlitauer identifierar i första hand en person som talar dialekt utifrån fonetiska särdrag. De undersöktas system av objektiva dialektalitetsdrag omfattar inte bara de analyserade underdialekternas svaga, utan även karakteristiska och särskiljande kännetecken.
De dialektala språkbilderna (av platser och särdrag) som framträder ur attityderna hos unga språkbrukare och bedömare gör det möjligt att identifiera de undersökta medlemmarna av språkgemenskapen inte bara som östlitauer, utan även som östlitauer av typerna anykštėnai, kupiškėnai och uteniškiai.
Jaunųjų rytų aukštaičių – anykštėnų, kupiškėnų ir uteniškių – tarminės kalbos vaizdiniai: ribos ir objektyvusis tarmiškumas
ANNOTATION
Artikeln presenterar en studie av föreställningarna om den dialekt som talas av unga östliga Aukštaitians från Anykščiai, Kupiškis och Utena. Forskningsmaterialet består av uppgifter om skolelevernas attityder, hämtade från deras svar på frågorna i en enkät som utformats och genomförts enligt den perceptuella dialektologins metodologiska principer.
Dataanalysen visar att unga östliga Aukštaitians från Utena (informanterna från Utena och Rokiškis) betraktar sig själva som de mest aktiva användarna av dialektkoden. De östliga Aukštaitians från Anykščiai (skolelever från Anykščiai) medger också att de talar dialekten. De östliga Aukštaitians från Kupiškis (skolelever från Kupiškis) tenderar att ta avstånd från denna kod. De tecknade (mentala) dialektkartorna visar informanternas likartade attityder.
Unga östliga Aukštaitians känner främst igen en person som talar dialekten på de fonetiska kännetecknen. Systemet av objektiva dialekticitetsdrag hos de undersökta talarna omfattar inte bara de suddiga, utan även de karakteristiska och särskiljande dragen hos de analyserade subdialekterna.
De föreställningar om dialekticitet (platser och drag) som framträtt ur de unga språkbrukarnas och bedömarnas attityder gör det möjligt att identifiera de undersökta medlemmarna av språkgemenskapen inte bara som östliga Aukštaitians utan också som östliga Aukštaitians från Anykščiai, Kupiškis och Utena.
Under de senaste åren har mer än en publikation ägnats åt den perceptuella dialektologins diskurs (Aliūkaitė, Mikulėnienė 2016a: 89–120; 2016b: 17–33; 2019: 1–22; Geržotaitė 2016: 321–339; 2019: 175–198; Geržotaitė, Čepaitienė 2016: 84–100; Kardelytė-Grinevičienė 2018: 1–12; Aliūkaitė 2019: 1–22; 2020a: 85–100; 2020b: 1–22; 2021: 262–292; Brazaitienė 2020: 267–291; Mikulėnienė ir kt. 2023 ir kt.). Förutom ett stort antal artiklar har två vetenskapliga monografier publicerats. Den första av dessa samlar resultaten från en undersökning av unga medlemmar av språkgemenskapens geolingvistiska kompetens och omfattar språkligt hemland, dialekt och standardspråk12
¹ Geolingvistisk kompetens hos vanliga medlemmar av språkgemenskapen definieras som kunskaper och färdigheter i att känna igen språklig variation och koppla den till vissa geografiska, sociala och kulturella områden (Diercks 2002: 52–53; Aliūkaitė, Mikulėnienė 2016a: 92).
² Språkligt hemland (eng. linguistic homeland) kallas individens språkliga miljö och förknippas med de språkliga skillnaderna och de rumsliga avstånden i denna miljö (Diercks 2002: 51; Aliūkaitė, Mikulėnienė 2016a: 92).
Straipsniai / Articles
199
Page 3
LAURA BRAZAITIENĖ
kodens lokalisering och andra frågor (Aliūkaitė m.fl. 2017). I den andra, med syftet att undersöka ungdomars geolingvistiska kompetens, analyserades sambanden mellan de nya dialektbildningarnas kännetecken och deras språkliga värde samt föreställningen om ett felaktigt standardspråk (kvasi-standard) (Aliūkaitė m.fl. 2020). De erhållna resultaten bekräftar betydelsen av attityder som från den vanliga språkanvändarens perspektiv avslöjar objektiv dialektalitet för språkvariantens livskraft och kontinuitet⁴.
Nyhet och aktualitet. Med avseende på dialektal livskraft är perceptionerna hos företrädare för de starka Utena-underdialekterna samt de Anykščiai- och Kupiškis-underdialekter som påverkas av dem nästan outforskade. I den kanske enda undersökningen med syftet att bedöma Kupiškis-underdialektens livskraft analyserades endast en del av de unga Kupiškis- och Utena-invånarnas attityder (Geržotaitė 2019: 175–198). Det omfattande material som skulle kunna tydliggöra sambanden mellan de dialektgränser som är förankrade i medvetandet hos företrädarna för alla tre underdialekterna och kännetecknen för den lokala språkvarianten, och som skulle möjliggöra prognostiska bedömningar av dessa underdialekter, har ännu inte analyserats.
Således är syftet med denna artikel – med utgångspunkt i den perceptuella dialektologins forskningsmodell, som beskrivits i tidigare studier – att analysera föreställningarna om dialektalt språk (gränser och kännetecken) hos gymnasieelever som företräder de östliga hög-ländska underdialekterna Kupiškis, Anykščiai och Utena samt att bedöma livskraften hos dessa tre underdialekter.
Artikelns objekt är föreställningarna om dialektalitet hos skolelever från Anykščiai, Kupiškis, Rokiškis och Utena.
De undersökta är skolelever i åldern 15–18 år från fyra gymnasier (information om respondenterna finns i tabellen).
TABELL. Karakteristik av de unga deltagarna från Anykščiai, Kupiškis, Rokiškis och Utena
³ Med kvasi-standard avses en felaktig föreställning om en språklig (dialektal) variant; exempelvis kan en dialektal variant identifieras som icke-dialektal och vice versa (se Long 1996: 118–135; Aliūkaitė 2009a: 168; 2016: 67–68; Mikulėnienė 2016: 340–346);
⁴ Man bör skilja mellan två slags dialektalitet: objektiv, eller känneteckensbaserad, och subjektiv, eller sådan som är knuten till värdet (hos kännetecknet, språkvarianten eller användaren av varianten) (Aliūkaitė 2019: 67–69).
200
Acta Linguistica Lithuanica XCI
Page 4
Jaunųjų rytų aukštaičių – anykštėnų, kupiškėnų ir uteniškių – tarminės kalbos vaizdiniai: ribos ir objektyvusis tarmiškumas
Gymnasieeleverna kan hänföras till en och samma åldersgrupp om man som indelningskriterium väljer inte deras biologiska ålder utan deras språkliga, kulturella och sociala erfarenhet (Eckert 1997: 151–167; Aliūkaitė 2007: 145).
Under undersökningen intervjuades eleverna med hjälp av den anonyma enkäten om medvetna attityder ”Bedömning av dialektalt tal och standardspråk”, som har presenterats i flera tidigare arbeten och utarbetades inom projektet ”Standardspråkets plats på den mentala kartan över det litauiska språket”, genomfört 2014–2016 (se mer utförligt Aliūkaitė, Mikulėnienė 2016a: 97–99). I enkätens inledande del registreras de undersöktas sociodemografiska uppgifter (kön, ålder samt födelseort och bostadsort), och frågor om dialektkunskaper och aktiv användning samt språkvarianternas utbredning presenteras. Huvuddelen bestod av en uppgift med en skisskarta avsedd att lokalisera dialektalt språk och standardspråk samt kompletterande frågor av öppen typ, där de svarande ombads ange associationer till en person som talar dialekt respektive standardspråk, räkna upp kännetecken som är typiska för en person som talar dialekt m.m. (se Aliūkaitė, Mikulėnienė 2016a: 97–99; Aliūkaitė m.fl. 2017: 51–59).
Det undersökta materialet består av 390 enkäter. Av dessa fylldes 119 i av elever vid Laurynas Stuoka-Gucevičius gymnasium i Kupiškis inom projektet ”Standardspråkets plats på den mentala kartan över det litauiska språket”, genomfört 2014–2016⁵. Dessa uppgifter kompletterades av 131 enkäter som artikelförfattarna samlade in vid Jono Biliūnas gymnasium i Anykščiai före tillkännagivandet av den globala COVID-19-pandemin i Litauen, 72 vid Juozas Tumas-Vaižgantas gymnasium i Rokiškis och 68 vid Adolfs Šapoka gymnasium i Utena⁶. En del av de uppgifter som samlats in i Kupiškis och Utena och som används i denna artikel, nämligen de prototypiska dialektala språkområdena på skisskartorna, har publicerats (se mer utförligt Aliūkaitė m.fl. 2017: 78–102, 140, 185, 263; Geržotaitė 2019: 175–198).
För att tydliggöra de föreställningar om dialektalt språk som har formats i de unga östlitauiska höglandbornas medvetande formulerades följande uppgifter: 1) att diskutera uppgifterna i elevernas svar på enkätfrågorna om kunskaper i den dialektala koden och aktiv användning av den; 2) att undersöka materialet i de kartor som de undersökta från alla tre subdialekterna representerar, där de ombads markera var man talar dialektalt; och 3) att analysera uppgifterna i gymnasieelevernas svar på enkätens öppna fråga, där de ombads ange vilka språkliga kännetecken som gör det möjligt att känna igen en person som talar dialekt.
⁵ Projektet genomfördes med medel från Litauens statliga språkkommission (avtal nr K-5/2014). Projektledare var prof. dr Daiva Aliūkaitė. För mer information om resultaten, se Aliūkaitė m.fl. 2017.
⁶ De enkäter som fylldes i vid gymnasiet i Kupiškis förvaras vid Institutet för språk-, litteratur- och översättningsstudier vid Vilnius universitets fakultet i Kaunas, medan de från gymnasierna i Anykščiai, Rokiškis och Utena förvaras i Dialektarkivet vid Litauiska språkets instituts centrum för geolingvistik.
Straipsniai / Articles
201
Page 5
LAURA BRAZAITIENĖ
De undersökta subdialekterna i början av 2000-talet: objektiv dialektalitet. De subdialekter som behandlas i artikeln skiljer sig, som redan nämnts, åt när det gäller dialektal vitalitet. Geolingvistiska undersökningar som genomfördes för ett decennium sedan och tidigare visade att det för anykštėnai är typiskt att den betonade långstamsvokalen a uttalas som o med en a-färgning, t.ex. rō.tas ’ratas’, vilket registreras allt mer sällan (Aliūkaitė m.fl. 2014: 184). Man tenderar att överge det mest framträdande dialektala kännetecknet hos kupiškėnai (vokalerna e, ę i slutet av ord och före en hård konsonant motsvaras av a av varierande längd, t.ex. dā.da. ’dėdė’) (ibid.: 188; Balčiūnienė m.fl. 2017: 54–55; 2019: 214). Ett särskiljande kännetecken för östlitauiska höglandbornas uteniškiai är att obetonade ē och ie motsvaras av e., mer sällan o och uo – a., t.ex. te.vė.li.s ’tėvelis’, pe.ne.li.s ’pienelis’, a.ba.li.s ’obuolys’ – och detta har bevarats nästan konsekvent i alla generationers tal (Aliūkaitė m.fl. 2014: 176; Balčiūnienė m.fl. 2017: 54–55; 2019: 214). Det har konstaterats att kupiškėnai och anykštėnai genom sina språkliga kännetecken närmar sig de angränsande subdialekterna panevėžiškiai och uteniškiai, som fortfarande betraktas som starka. På basis av uteniškiai-subdialekten registrerar forskarna en framväxande större lokal språkbildning – de östra östlitauiska höglandbornas regiolekt (med Utena som centrum) – som omfattar inte bara deras eget område utan även de omgivande anykštėnai- och kupiškėnai-områdena (Aliūkaitė, Mikulėnienė 2014: 261; Geržotaitė, Mikulėnienė 2014. Karta XII och kommentar; Mikulėnienė, Meiliūnaitė 2017: 169–195). Detta område binds samman av, och den nya bildningens stabilitet visas av, användningen av andra kännetecken som språkbrukarna inte identifierar som dialektala, t.ex. uttalet av obetonat o som a (Aliūkaitė, Mikulėnienė 2014: 261; Geržotaitė 2019: 190–191).
Således kommer de uppgifter om uppfattningar av (icke-)dialektala språkområden och de dialektala kännetecken som är typiska för dem, vilka samlats in i områdena för östlitauiska höglandbornas anykštėnai (vid gymnasiet i Anykščiai), kupiškėnai (Kupiškis) och uteniškiai (Rokiškis och Utena), att göra det möjligt att få en mer detaljerad bild av den variant som används inom de undersökta subdialekternas område och som har formats i de lokala elevernas medvetande, samt att förutsäga dess framtid.
1. (IN)AKTIV ANVÄNDNING AV DEN DIALEKTALA KODEN ENLIGT UNGA ANYKŠTĖNAI, KUPIŠKĖNAI OCH UTENIŠKIAI
Analysen av uppgifterna visar att gymnasieelever som representerar alla tre östlitauiska höglands-subdialekter uppgav att de behärskar dialekten (talar dialektalt) (se tabellen). Flest som behärskar den finns bland de undersökta i Utena (73,53%), färre i Rokiškis (47,22%) och Anykščiai (38,17%), och minst bland de undersökta i Kupiškis (23,53%).
202
Acta Linguistica Lithuanica XCI
Page 6
Jaunųjų rytų aukštaičių – anykštėnų, kupiškėnų ir uteniškių – tarminės kalbos vaizdiniai: ribos ir objektyvusis tarmiškumas
På frågan vilken dialekt de behärskar angav de unga östliga högaiterna, med undantag för kupiškėnborna, oftast aukštaičių (Ut_M01, Rk_M18, Rk_M01, An_M02), aukštaitiškai (Ut_M05, Rk_V18, An_M17), aukštaitišką (Rk_V10, An_M16)⁷.
Flera elever från Kupiškis preciserade sina svar, till exempel skrev de att de behärskar kupiškėnų (Kp_1(4)_M01, Kp_1(4)_M58), kupiškėnų tarmę (Kp_1(4)_M17), kupiškėnišką (Kp_1(4)_M28) eller kupiškėniškai (Kp_1(4)_M47).
Sådana svar noterades också bland de gymnasieelever som tillfrågades i Rõkiškis. De uppgav att de till exempel behärskar aukštaičių šiaurės rytų (Rk_M10), šiaurės rytų aukštaičių (Rk_V39), aukštaitiškai, rokiškėniškai (Rk_V18), rokiškėnų aukštaičių (Rk_V41), Rokiškio tarmę (Rk_M06), rokiškietišką (Rk_M17), rokiškietiškai (Rk_V48), rakiškietiškai (Rk_V07, Rk_V08), rokiškėniškai (Rk_V12).
De tillfrågade från Utena och Anykščiai preciserade mer sällan vilken dialekt de talade, till exempel Utenos (Ut_V04, Ut_V05), anykštietiškai, aukštaitiškai (An_M49).
Liknande attityder framträdde inte bara i fråga om kunskaper i dialekten utan också i fråga om dess användning (se tabellen). Representanter för den östliga högaitiska underdialekten i Utena (Utena och Rokiškis) betraktar sig som dialekttalare. Dialektal användning kännetecknar också en betydande del av anykštėnborna. När det gäller användningen av dialektalt språk kan kupiškėnborna betraktas som de minst aktiva.
Således behärskar de unga som tillfrågades inom alla tre östliga högaitiska underdialekternas områden inte bara den dialektala koden utan använder den, sannolikt, också i någon grad. Uteniškiai-underdialekten kan enligt tillgängliga uppgifter betraktas som den mest livskraftiga, medan kupiškėnai-underdialekten är på tillbakagång.
2. BILDER AV DIALEKTALT SPRÅK I DE UNGA ANYKŠTĖN-, KUPIŠKĖN- OCH UTENIŠKIŲBORNAs RITADE KARTOR
Resultaten om de unga östliga högaiternas kunskaper i och användning av den dialektala koden kompletteras av deras markeringar på ritade (mentala) dialektkartor⁸. Som redan genomförda studier i Litauen visar, är det framför allt kartor över prototypiska dialektala språkområden som avslöjar bilden av dialektalt språk och utgör den till antalet största gruppen av markeringar.
⁷ I arbetet används följande förkortningar för orter: Anykščiai – An, Kupiškis – Kp, Rõkiškis – Rk, Utena – Ut; bokstäverna M och V anger de undersöktas kön; siffrorna betecknar enkätens nummer.
⁸ Inom perceptiv dialektologisk forskning är uppgiften med en ritad (mental) karta av två typer: de undersökta lokaliserar endast kända dialekter på kartorna eller markerar på kartorna områdena för de texter-stimuli på dialektalt språk (eller andra varieteter) som de lyssnar på (Aliūkaitė ir kt. 2020: 54).
Straipsniai / Articles
203
Page 7
LAURA BRAZAITIENĖ
Mer än en tredjedel av uteniškiai (elever från Utena och Rokiškis) tenderar, vilket framgår av deras markeringar på kartorna, att i första hand betrakta Panevėžys, som ligger inom området för de närliggande östliga höglandslitauiska dialektala varieteten panevėžiškiai, som den mest dialektala platsen (39,29 procent) (se fig. 1).⁹ Dessa ungdomar erkänner den dialektala karaktären hos sina språkliga hemorter Utena (30,71 procent) och Rokiškis (30 procent), men anger som mer dialektala de orter inom västlitauiskans och žemaitiskans dialektområden som framträtt i tidigare undersökningar: Marijampolė (37,86 procent), Plungė (36,43 procent), Mažeikiai (32,14 procent) och Telšiai (31,43 procent).
FIG. 1. De unga östliga höglandslitauiska uteniškiais mest prototypiska dialektala språkområden
Knappt en fjärdedel av de unga uteniškiai förknippade närliggande Anykščiai med dialektalitet. Kupiškis framträdde i dessa respondenters kartmarkeringar som ett område med låg grad av dialektalitet.
Det språk som används både i Utena och i Rokiškis är enligt de lokala eleverna vackert, men inkorrekt (Rk_M01); om Utena, Molėtai och till och med Kėdainiai sägs det vara vackert (Rk_M13) och så vidare. Det bör tilläggas att språket hos invånarna inte bara i hemtrakten utan också i de närliggande områdena kring Anykščiai och Kupiškis (Rk_M14), samt Anykščiai, Kupiškis, Biržai och Panevėžys (Rk_M14), anses vara vackert och korrekt (se fig. 2).
⁹ I en tidigare undersökning framhävde de i Utena sammanfattade uppgifterna om elevers markeringar på mentala dialektkartor – insamlade på endast en ort inom området för den östliga höglandslitauiska varieteten uteniškiai – respondenternas tendens att betrakta den språkliga hemorten som det mest prototypiska dialektala språkområdet (Geržotaitė 2019: 185).
204
Acta Linguistica Lithuanica XCI
Page 8
Jaunųjų rytų aukštaičių – anykštėnų, kupiškėnų ir uteniškių – tarminės kalbos vaizdiniai: ribos ir objektyvusis tarmiškumas
Rk_M01
Rk_M14
Straipsniai / Articles
205
Page 9
LAURA BRAZAITIENĖ
Ut_M11
Ut_M13
FIG. 2. Exempel på markeringar på kartor av de unga östliga höglandslitauiska uteniškiais språkliga hemorter bland andra prototypiska dialektala språkområden
De unga östliga höglandslitauiska uteniškiai bedömer sina språkliga hemorter eller deras omgivningar som några av de mer dialektalt framträdande områdena i den östra delen av det litauiska språkområdet, exempelvis de mest framhävda dialekterna och särdragen: Jurbarkas, Šiauliai, Panevėžys (Ut_M05); den använda dialekten benämns höglandslitauisk dialekt. Inkorrekt. Vacker (Rk_M15), och de som använder den benämns höglandslitauer – vacker, men det finns fel (Rk_V09).
206
Acta Linguistica Lithuanica XCI
Page 10
Jaunųjų rytų aukštaičių – anykštėnų, kupiškėnų ir uteniškių – tarminės kalbos vaizdiniai: ribos ir objektyvusis tarmiškumas
De unga anykštėnai (eleverna i Anykščiai) tenderar att förknippa samma orter med dialekten; det enda som skiljer dem åt är deras rangordning (se fig. 3). Den mest dialektala orten på deras kartor visade sig vara Marijampolė (53,44 procent), följd av Panevėžys (45,04 procent), Telšiai (45,04 procent) och Plungė (44,27 procent).
FIG. 3. De unga östliga högslättslitauernas anykštėnai-prototypiska dialektspråksområden
Liksom i Utena utmärker sig, enligt de lokala gymnasieelevernas uppfattning, även i Anykščiai den språkliga hembygden genom ungefär samma grad av dialektalitet (markeringarna utgör 38,93 procent). De unga anykštėnai tenderar att hänföra Kupiškis till de mindre dialektala orterna.
Den dialekt som används i hembygden och/eller de närliggande trakterna, nämligen Panevėžys, Kupiškis, Rokiškis och Utena, benämner de undersökta som Aukštaičių taisyklinga (karta An_M04, se fig. 4, An_M06), aukštaičių, graži, taisyklinga (An_M07, An_M11) (se fig. 4).
Straipsniai / Articles
207
Page 11
LAURA BRAZAITIENĖ
An_M04
An_M49
FIG. 4. Exempel på markeringar av de unga östliga högslättslitauernas anykštėnai-språkliga hembygd bland andra prototypiska dialektspråksområden på kartorna
208
Acta Linguistica Lithuanica XCI
Page 12
Jaunųjų rytų aukštaičių – anykštėnų, kupiškėnų ir uteniškių – tarminės kalbos vaizdiniai: ribos ir objektyvusis tarmiškumas
På vissa kartor över gymnasieelever från Anykščiai markeras den språkliga hembygden inte bara som ett dialektspråksområde, utan även bedöms språket där och i de närliggande trakterna, exempelvis Anykščių r. – graži, netaisyklinga, Panevėžio r. – negraži, netaisyklinga (An_M72), [Biržų, Rokiškio, Kupiškio, Anykščių, Utenos] aukštaičių. Tarmė graži, taisyklinga (An_V06). På andra kartor markeras den språkliga hembygden som ett dialektspråksområde, men endast språket i deras trakter kommenteras, exempelvis Panevėžio (aukštaičių) tarmė yra netaisyklinga, Utenos (aukštaičių) tarmė yra netaisyklinga, bet graži (An_M59). Det finns också kartor där endast språket i den språkliga hembygdens närliggande trakter markeras och bedöms, exempelvis Panevėžio r. tarmė nelabai graži ir nelabai tai syklinga (An_M69). Som exemplen visar framträder i de unga anykštėnais perceptioner en mer positivt värderad språkvariant som används i uteniškių-området. Enligt vissa undersökta talar man inte bara i Anykščiai, Utena, Panevėžys och Biržai, utan även i Kaunas, en vacker aukštaičių-dialekt, därför möjligen korrekt och närmare standardspråket (An_M08). Ur forskarens, eller etic10, perspektiv kan det konstateras att en framväxande östlig östlig högslättsregiolekt registreras på basis av uteniškių-underdialekten; den omfattar de närliggande anykštėnai- och kupiškėnai-områdena och anges av forskare som den nybildning i det östliga högslättsområdet som ligger närmast standardspråket (Aliūkaitė, Mikulėnienė 2014: 261). Språket hos företrädarna för denna regiolektala zon, liksom hos företrädarna för den sydliga högslättsregiole kten, har enligt tidigare perceptionsstudier av unga östliga högslättslitauer bedömts vara mest likt standardspråket (Kardelytė-Grinevičienė 2018: 5–6).
De unga kupiškėnai (eleverna i Kupiškis) urskilde, som resultaten från den redan genomförda undersökningen visar, i de ritade dialektspråkskartorna först Marijampolė i det västliga högslättsområdet, därefter Telšiai, Plungė och andra områden i det žemaitiska området (Aliūkaitė ir kt. 2017: 140; Geržotaitė 2019: 188) (se fig. 5).
10 Mer om skillnaden mellan emic och etic, det vill säga subjektiva och objektiva perspektiv (se Cramer 2018: 62–79; Aliūkaitė 2020a: 85–100; 2020b: 1–22; 2021: 262–293; Aliūkaitė, Mikulėnienė 2019: 1–22; Aliūkaitė ir kt. 2020: 27–29, 49–58).
Straipsniai / Articles
209
Page 13
LAURA BRAZAITIENĖ
FIG. 5. De unga östliga högsländarnas, kupiškėnai-folkets, mest prototypiska dialektala språkområden
Inom de östliga högsländarnas område framträdde högre värden för Panevėžys och Biržai (markeringarna utgör mer än en fjärdedel av alla enkäter från respondenter i denna stad), men mycket låga värden för Anykščiai, Utena och Rokiškis. Det fastställdes att det språkliga hemlandet oftare inte hänfördes till de mest prototypiska dialektala språkområdena än hänfördes dit (Aliūkaitė et al. 2017: 140; Geržotaitė 2019: 188) (se fig. 5).
I de fall då Kupiškis markerades som ett dialektalt språkområde registrerades oftare positiva bedömningar av de språkliga uttryck som används där, t.ex. kupiškėnai-folkets vackraste (Kup_1(4)_M01), kupiškėnai-folkets (vackra) (Kup_1(4)_M20), vackra (Kup_1(4)_M31), en av de vackraste i Kupiškis (karta Kup_1(4)_M70, se fig. 6), kupiškėnai-folkets, mycket vackra (Kup_1(4)_V20) (se fig. 6).
210
Acta Linguistica Lithuanica XCI
Page 14
Jaunųjų rytų aukštaičių – anykštėnų, kupiškėnų ir uteniškių – tarminės kalbos vaizdiniai: ribos ir objektyvusis tarmiškumas
Kup_1(4)_M70
Kup_1(4)_M73
FIG. 6. Exempel från kartor över markeringar av de unga östliga högsländarnas, kupiškėnai-folkets, språkliga hemland bland andra prototypiska dialektala språkområden
Precis som uteniškiai angav även kupiškėnai Biržai- och Panevėžys-områdena som de mest särpräglade ur dialektal synvinkel inom de östliga högsländarnas område (Kup_1(4)_M35). I vissa kartor (t.ex. Kp_1(4)_M17, Kp_1(4)_M23, Kp_1(4)_V02) registrerades en överföring av kupiškėnai-dialekten till områden där panevėžiškiai-dialekten talas; detta, liksom den låga aktiviteten i användningen av den dialektala koden, tycks göra det möjligt att tala om att de unga kupiškėnai konsekvent distanserar sig från sitt eget dialektala uttryck.
Straipsniai / Articles
211
Page 15
LAURA BRAZAITIENĖ
Således framhävde de ritade dialektala språkkartorna och deras kommentarer de unga språkbrukarnas, representerande alla tre underdialekterna, förhållande till lokal (icke-)dialektalitet. Genom att markera inte bara de žemaičiai- och västliga högsländarnas områden (som i tidigare perceptionsstudier har angetts som de starkaste ur dialektal synvinkel), utan också sina hemtrakter, bekräftar de undersökta dialektaliteten hos de undersökta platserna. Framför allt tenderar anykštėnai och uteniškiai, som betecknat sig själva som mer aktiva användare av denna kod, att förknippa det språkliga hemlandet med dialektalt uttryck. Genom att skapa ett aktuellt 11 avstånd till områden där en annan underdialekt talas, tar kupiškėnai möjligen avstånd från sin egen dialektala kod, även om den bedöms positivt.
3. EGENSKAPER SOM AVSLÖJAR ATT EN PERSON TALAR DIALEKT ENLIGT UNGA ANYKŠTĖNAI, KUPIŠKĖNAI OCH UTENIŠKIAI
De unga östliga högsländarnas förhållande till den objektiva dialektaliteten hos de platser som särskilts (ringats in, färglagts eller markerats på annat sätt) på kartorna bidrar till att synliggöra svaren på enkätens öppna fråga nr 5. De undersökta ombads ange några språkliga egenskaper genom vilka de känner igen att en person talar dialekt.
Det bör noteras att vissa elever anger dialektala drag inte bara i svaren utan också när de kommenterar markeringarna på kartorna (se fig. 7).
11 Vid bedömning av språkvarianter och lokalisering av dem på kartor skiljer man mellan reellt (objektivt) och aktuellt (som inte motsvarar geografiska parametrar utan förknippas med variantens kulturella, stereotypa värde) avstånd (Diercks 2002: 51; Aliūkaitė 2009b: 172; Aliūkaitė, Mikulėnienė 2019: 8–9).
212
Acta Linguistica Lithuanica XCI
Page 16
Jaunųjų rytų aukštaičių – anykštėnų, kupiškėnų ir uteniškių – tarminės kalbos vaizdiniai: ribos ir objektyvusis tarmiškumas
Rk_V47
An_M08
Straipsniai / Articles
213
Page 17
LAURA BRAZAITIENĖ
Kup_1(4)_M27
7 FIG. Exempel i kommentarer till kartor över benämningar på dialektala särdrag
Det finns även fler exempel på sådana kommentarer i kartorna: högauktaitiska [Pasvalys, Anykščiai] – vackert, oregelbundet, eftersom vokalerna förlängs (An_M62), [i Pasvalys] andra ordändelser (Kp_1(4)_M07), [i Biržai] oregelbundet, hugger av ändelserna (Kp_1(4)_M31).
Av de sammanfattade svaren på den nämnda femte enkätfrågan framgår att de gymnasieelever som intervjuats i området för de östliga högauktaitiska dialekterna främst känner igen en person som talar dialekt på fonetiska särdrag (se fig. 8).
214
Acta Linguistica Lithuanica XCI
Page 18
Jaunųjų rytų aukštaičių – anykštėnų, kupiškėnų ir uteniškių – tarminės kalbos vaizdiniai: ribos ir objektyvusis tarmiškumas
8 FIG. Dialekternas särskiljande särdrag enligt svaren från de unga östliga högauktaiterna
De unga uteniškiai konceptualiserar detta särdrag genom exempel som förlänger korta vokaler eller förkortar långa (Ut_M20), vissa vokaler har bytts ut (Ut_M39), vokalerna har bytt plats i orden (Ut_V22), förlängda eller förkortade vokaler i rötterna (Ut_M05), långvarigt uttalade vokaler (Ut_M24), i stället för o, u uttalas ofta a (Rk_M01), utbyte av bokstäver i positionen: o eller a (Rk_M01), i stället för ”o” säger man ”a” (Rk_M05), bokstäverna förlängs (Rk_M14), vissa bokstäver i riksspråkets ord ändras (Rk_V05), några bokstäver ändras (Rk_V51). Av de uppräknade särdragen framgår först och främst att gymnasieeleverna kommenterar den dialektalitet som finns i deras egen, nära omgivning, det vill säga den dialektalitet som de själva känner till och är bekanta med. Som ett särskiljande särdrag hos uteniškiai-dialekten anger forskarna motsvarigheten o, uo → a. Dessa medlemmar av språkgruppen känner till detta (jfr även deras benämning på den variant de själva använder – rakiškietiškai (Rk_V07, Rk_V08). Förlängning eller förkortning av vokaler, som framträder i elevernas perceptioner, är också ett av de särpräglade särdrag som, vilket de genomförda systematiska geolingvistiska undersökningarna visar, fortfarande registreras i denna dialekt (Aliūkaitė ir kt. 2014: 176; 177). Svar av mer abstrakt karaktär (dvs. utbyte eller omkastning av vokaler) kan förknippas såväl med ett särskiljande särdrag hos uteniškiai-dialekten som med den diftong an, am, en, em som skiljer alla östliga högauktaiter från västliga och sydliga högauktaiter genom motsvarigheten un, um, in, im.
Anykštėnai har liknande uppfattningar. Enligt de tillfrågade förlängs eller förkortas och ändras vokaler, diftonger, triftonger osv. i språket hos personer som utmärker sig genom dialektal framställning (An_M34), ordens bokstäver ändras (An_M39), förlängda vokaler (An_M49, An_M62), vokaler, diftonger, triftonger osv. förlängs eller förkortas,
Straipsniai / Articles
215
Page 19
LAURA BRAZAITIENĖ
byts ut (An_M34), förlänger i ordet vissa bokstäver (An_M01), genom att framhäva vissa vokaler (An_M05). Dessa ungdomar känner till uttalet av vokalen o, som ur forskarens perspektiv särskiljer uteniškiai och vissa andra östliga höglandsbor, även om de själva anger det som kännetecknande för en annan dialekt, den låglandska dialekten – ord uttalas annorlunda, låglandsbor uttalar ”a” i stället för ”o”, t.ex. obuolys – abalys (An_V32).
Unga kupiškėnai nämner, att döma av svaren som hänförts till den aktuella gruppen av särdrag (dvs. uttal av ljud), också förlängning och framhävning av ljud samt ersättning av vissa ljud med andra. Företrädarna för denna underdialekt konkretiserade sina svar oftare än de elever som intervjuats i områdena för de redan behandlade uteniškiai- och anykštėnai-underdialekterna, t.ex. förlänger vokalerna (Kup_1(4)_M16), tydligt uttal av långa vokaler (Kup_1(4)_M17), långa vokaler (Kup_1(4)_M21), förlänger vokalerna (Kup_1(4)_M56), framhävning av vokaler (Kup_1(4)_M57), ett särskilt slags framhävning av vokaler eller konsonanter (Kup_1(4)_V02), enligt vokalväxlingen (Kup_1(4)_M36), kupiškėnai säger o i stället för a: lapai och lopai (Kup_1(4)_M29), byter e mot a (Kup_1(4)_M38), vokaler och diftonger uttalas olika i samma ord (Kup_1(4)_M40), byter ut bokstäver (Kup_1(4)_M65), oftast när o uttalas i stället för vokalen a i ord (Kup_1(4)_M68), ”o” framhävs (Kup_1(4)_V27). De givna exemplen visar att unga kupiškėnai skiljer sin infödda underdialekt från grannunderdialekterna. Kunskapen om de särskiljande dragen i den språkliga hembygden (återgivningen av vokalerna e, ė i slutet av ord och framför en hård konsonant som a av varierande längd) är, ur dialektperspektiv, mycket exakt. De egenskaper som nämns, nämligen uttalet av den betonade stamvokalen a som o med en a-färgning, vilket är kännetecknande för dem själva och skiljer de närliggande trakterna kring Anykščiai, visar inte bara erfarenhet av den egna koden utan avslöjar också vissa förbindelser med företrädarna för anykštėnai-underdialekten. Att döma av kommentarerna om det o-uttal som de själva lagt märke till finns det uppenbarligen vissa samband även med de närliggande uteniškiai.
Konceptualiseringen av andra grupper av dialektala särdrag (accentuering, ändelsereduktion, lexik) skiljer sig i elevernas svar beroende på vilken östlig höglandsunderdialekt de representerar.
Unga uteniškiai angav att de ganska ofta också känner igen en person som talar dialekt på ord utan ändelser (Rk_V28), eller, ur forskarnas perspektiv, på ändelsereduktion. Deras språk kännetecknas av utelämnade ändelser (Ut_M04), förkortade ändelser (Ut_M12), avhuggna ordändelser (Ut_M15), avbrutna ändelser (Rk_M19), förkortade ändelser (Rk_V12) osv. Mer sällan förknippar dessa ungdomar dialektal språkform med accentuering, t.ex.: betonar ord på ett konstigt sätt (Ut_M26), betonar annorlunda än vanligt (Ut_V11), betonas annorlunda (Ut_M12). Allra mer sällan uppger de tillfrågade företrädarna för uteniškiai-underdialekten att de känner igen personer som talar dialekt på lexiken, t.ex.: använder ovanliga ord (Ut_M42), det förekommer ord man inte hört (Ut_M38), specifika ord (Ut_V16), lånade ord (Ut_M25).
Enligt anykštėnai använder personer som utmärker sig genom dialektal språkform andra ord än i dag, äldre ord som har bevarats (An_M24). Enligt dem kan man
216
Acta Linguistica Lithuanica XCI
Page 20
Jaunųjų rytų aukštaičių – anykštėnų, kupiškėnų ir uteniškių – tarminės kalbos vaizdiniai: ribos ir objektyvusis tarmiškumas
förstås endast av en person som talar denna dialekt (An_M77). Sammanfattningsvis använder en person som talar dialekt ord som inte används i standardspråket (An_V47). Mer sällan nämner företrädarna för anykštėnai-underdialekten accentuering (en annan accentuering än den jag är van vid An_M13) och den därtill hörande ändelsereduktionen (han talar lite annorlunda än vi; när människor talar dialekt uttalar de helt enkelt inte ändelserna (An_M12).
Unga kupiškėnai känner också igen en person som talar dialekt på hur han placerar accenterna på orden (Kup_1(4)_M09). Mer sällan förknippar de ändelsereduktion med dialektal språkform, vilket de illustrerar med svar som det av andra elever upprepade gånger nämnda avhuggandet av ändelser (Kup_1(4)_M28), ”avklippningen” av ändelser (Kup_1(4)_M37), avbitandet av ändelser (Kup_1(4)_M61) osv. Allra mer sällan nämner de lexikala skillnader, t.ex.: ovanliga ord (Kup_1(4)_M02), gamla, konstiga ord (Kup_1(4)_M07), ohörda ord (Kup_1(4)_M32), ord som inte går att förstå (Kup_1(4)_V18).
Således skiljer de gymnasieelever som intervjuats inom alla tre östliga höglandsunderdialekters område tydligt den objektiva dialektaliteten i sin språkliga miljö. De tenderar att förknippa den inte bara med underdialekternas dialektala särdrag (mer utbredda), typiska drag, utan också med särskiljande drag12. På grundval av de sistnämnda egenskaperna kan dessa elever betraktas som företrädare för sina infödda underdialekter (anykštėnai, kupiškėnai och uteniškiai).
SLUTSATSER
Den undersökning av föreställningar om dialektalt språk som genomfördes inom området för de traditionella östliga höglandsunderdialekterna – anykštėnai, kupiškėnai och uteniškiai – tydliggjorde unga språkbrukares förhållande till denna region.
1. Analysen av uppgifter om dialektkompetens och aktivitet visar följande tendenser: 1) deltagare som representerar alla tre underdialekter behärskar och använder den dialektala koden; 2) östliga höglandsbor, uteniškiai, tenderar i högst grad att förknippa sig själva med dialektal språkform; 3) även anykštėnai uppger att de talar dialekt; 4) kupiškėnai uppvisar en distansering från den dialektala varianten.
2. De ritade dialektkartorna visar att deltagarna inte bara markerar områdena för låglandsbor och västliga höglandsbor, som i tidigare perceptionsstudier har angetts som de starkaste ur dialektsynpunkt. Genom att oftare eller mer sällan förknippa den egna hembygden och de närliggande trakterna med denna språkform och genom att positivt värdera den språkliga kod som används där bekräftar de tillfrågade östliga höglandsborna dialektaliteten hos de analyserade platserna: 1) unga anykštėnai och uteniškiai tenderar i högst grad att förknippa den språkliga hembygden och de närliggande trakterna med zoner för dialektalt språk; 2) kupiškėnais distansering från den egna språkliga varianten kan möjligen visas av den aktuella distans som skapas gentemot platserna i den närliggande underdialekten.
12 Om typologin för en treledsad indelning av dialektala drag (primära, sekundära och tertiära) (se vidare Taeldeman 2005: 23–248).
Straipsniai / Articles
217
Page 21
LAURA BRAZAITIENĖ
3. De gymnasieelever som tillfrågades i det östliga höglandsområdet identifierar, med utgångspunkt i en projektion av sin egen språkliga miljö, i första hand en person som talar dialekt genom fonetiska särdrag. Analysen av svaren som illustrerar denna grupp av kännetecken visar att ungdomarna tydligt skiljer mellan den objektiva dialektaliteten i den språkliga hembygden och dess omgivningar.
4. Systemet av objektiva dialektalitetsdrag, som omfattar inte bara svaga och typiska utan också särskiljande drag, gör det möjligt att identifiera de tillfrågade eleverna inte bara som östliga höglandsbor utan även som anykštėnaiter, kupiškėnaiter och uteniškiai bland östliga höglandsbor.
Således korrelerar de bilder av dialektalitet (platser och språkliga drag) som framträder ur unga språkbrukares och bedömares attityder inte bara med den objektiva språkliga variationen i de undersöktas språkliga miljö, utan också med den språkliga variationen i nästan hela den östra delen av det litauiska språkområdet.
LITERATŪRA
Aliūkaitė Daiva 2007. Terminıs kalbėjimas ir bendrinė kalba: objektyviųjų ir subjektyviųjų skirtumų kultūrinė vertė: daktaro disertacija, rankraštis, Vilnius: Vilniaus universitetas.
Jaunųjų rytų aukštaičių – anykštėnų, kupiškėnų ir uteniškių – tarmĭnės kalbos vaizdiniai: ribos ir objektyvusis tarmiškumas
2014: Punktų tinklo tankis geolingvistinės skirties aukštaičiai: žemaičiai požiūriu. – XXI a. pradžios lietuvių tarmės: geolingvistinis ir sociolingvistinis tyrimas (žemėlapiai ir jų komentarai), sud. D. Mikulėnienė, V. Meiliūnaitė, Vilnius: Briedis, 129–196.
Aliūkaitė Daiva, Mikulėnienė Danguolė 2014: Geolekty ir regioninių dialektų formavimosi ypatumai Lietuvoje. – XXI a. pradžios lietuvių tarmės: geolingvistinis ir sociolingvistinis tyrimas (žemėlapiai ir jų komentarai), sud. D. Mikulėnienė, V. Meiliūnaitė, Vilnius: Briedis, 257–262.
Aliūkaitė Daiva, Mikulėnienė Danguolė 2016b: Lietuvos gimnazistų požiūris: išsilavinimas bendrinės kalbos vaizdiniuose. – Verbum 7, 17–33. Prieiga internete: https://www.zurnalai.vu.lt/verbum/article/view/10283 [žiūrėta 2024-05-04].
Aliūkaitė Daiva, Mikulėnienė Danguolė 2019: Paprastojo kalbos bendruomenės nario naratyvas: kur ir kodėl (su)kuriamas vietos tarmiškumas. – Lietuvių kalba 13, [1–22]. Prieiga internete: https://www.zurnalai.vu.lt/lietuviu-kalba/article/view/22481 [žiūrėta 2024-04-03].
Aliūkaitė Daiva, Mikulėnienė Danguolė, Čepaitienė Agnė, Geržotaitė Laura 2017: Kalbos variantiškumas ir jo vertinimas perceptyviosios dialektologijos požiūriu: variantų ir vietų vaizdiniai, Vilnius: Vilniaus universiteto leidykla.
Aliūkaitė Daiva, Mikulėnienė Danguolė, Čepaitienė Agnė, Brazaitienė Laura 2020: Lietuvių kalbos variantai: tyrejo ir paprastojo kalbos bendruomenės nario perspektyvos, Vilnius: Vilniaus universiteto leidykla.
Balčiūnienė Asta, Rinkauskienė Regina, Meiliūnaitė Violeta 2017: Kupiškėnų ir uteniškių paribio šnektų fonetinė kaita XXI a.: Vabalninko, Daršiškių ir Salamiestčio punktų atvejis. – Lituanistica 63, 1(107), 38–60.
Balčiūnienė Asta, Meiliūnaitė Violeta, Rinkauskienė Regina 2019: Kupiškėnų, uteniškių ir panevėžiškių paribio šnektos XXI amžiuje, Klaipėda: Klaipėdos universitetas.
Brazaitienė Laura 2020: Research on perceptual dialectology in Lithuania: subjective dialectal variation of Lithuanian language area in relation to objective variation. – Lithuanian dialectology profiles: problems and findings, ed. V. Meiliūnaitė, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 267–291. Prieiga internete: http://lki.lt/wp-content/uploads/2021/01/KIDP6.pdf [žiūrėta 2024-05-15].
Straipsniai / Articles
219
Page 23
LAURA BRAZAITIENĖ
Cramer Jennifer 2018: The Emic and the Etic in Perceptual Dialectology. – Language Regard: Methods, Variation and Change, eds. B. E. Evans, E. J. Benson, J. N. Stanford, Cambridge: Cambridge University Press, 62–79.
Diercks Willy 2002: Mental maps. Linguistic-Geographic Concepts. – Handbook of Perceptual Dialectology 2, eds. D. Long, D. Preston, Amsterdam, Philadelphia: John Benjamins Publishing Company, 51–70.
Eckert Penelope 1997: Age as a Sociolinguistic Variable. – Handbook of Sociolinguistics, ed. F. Coulmas, Oxford: Blackwell, 151–167.
Geržotaitė Laura 2016: Vartotojo veiksnys: subjektyvusis Lenkijos lietuvių šnektų vaizdas mentaliniuose žemėlapiuose. – Lietuvių tarmių kaita XXI a. pradžioje: Lenkijos lietuvių šnektos, sud. D. Mikulenienė, A. Leskauskaitė, V. Ragaišienė, L. Geržotaitė, N. Birgėlienė, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 321–339.
Geržotaitė Laura 2019: Jaunųjų rytų aukštaičių – kupiškėnų ir uteniškių – kalbinės gimtinės vaizdiniai. – Acta Linguistica Lithuanica 81, 175–198. Prieiga internete: https://journals.lki.lt/actalinguisticalithuanica/article/view/399 [žiūrėta 2024-03-05].
Geržotaitė Laura, Čepaitienė Agnė 2016: Vilkaviškio jaunuolių kalbinė gimtinė: ribos, taisyklingumo ir patrauklumo vertės. – Verbum 7, 84–100. Prieiga internete: http://www.zurnalai.vu.lt/verbum/article/view/10288 [žiūrėta 2024-04-02].
Geržotaitė Laura, Mikulenienė Danguolė 2014: Geolektų ir regiolektų formavimasis Lietuvoje: žemėlapis ir komentarai. – XXI a. pradžios lietuvių tarmės: geolingvistinis ir sociolingvistinis tyrimas (žemėlapiai ir jų komentarai), sud. D. Mikulenienė, V. Meiliūnaitė, Vilnius: Briedis, XIII žemėlapis ir komentaras (sp. įklija).
Kardelytė-Grinevičienė Daiva 2018: Kvazistandarto variantas: jaunosios kartos aukštaitiškojo arealo atstovų požiūris. – Lietuvių kalba 12, [1–12]. Prieiga internete: https://etalpykla.lituanistika.lt/object/LT-LDB-0001:J.04~2019~1550676206089/J.04~2019~1550676206089.pdf [žiūrėta 2024-04-03].
Long Daniel 1996: Quasi-standard as a Linguistic Concept. – American Speech 71(2), 118–135.
Mikulėnienė Danguolė 2016: Pietų aukštaičių kvaziregiolekto formavimasis Punsko ir Seinų apylinkėse. – Lietuvių tarmių kaita XXI a. pradžioje: Lenkijos lietuvių šnektos, sud. D. Mikulėnienė, A. Leskauskaitė, V. Ragaišienė, L. Geržotaitė, N. Birgėlienė, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 340–346.
Mikulėnienė Danguolė, Bakšienė Rima, Brazaitienė Laura, Čepaitienė Agnė, Ivoška Darius, Šidlauskas Žydrūnas 2023: (Ne)atrasti Pakaunės turtai: kalbinis variantiškumas sociogeolingvistikos požiūriu, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas.
220
Acta Linguistica Lithuanica XCI
Page 24
Jaunųjų rytų aukštaičių – anykštėnų, kupiškėnų ir uteniškių – tarminės kalbos vaizdiniai: ribos ir objektyvusis tarmiškumas
Mikulėnienė Danguolė, Meiliūnaitė Violeta 2017: Tarmiškumo matmuo Lietuvos etnografinių regionų struktūroje. – Naujos regionų tapatybės konstravimas: integralumas, sumanumas, konkurencingumas, sud. A. Augustinaitis, J. Zabarskaitė, D. Mikulėnienė, V. Meiliūnaitė, L. Labanauskas, A. Kiškienė, R. Venckus, K. Rudokas, Vilnius: Kazimiero Simonavičiaus universitetas, 169–195.
Taeldeman Johan 2005: Polarisation Revisited. Language Variation. – European Perspectives: Selected Papers from the Third International Conference on Language Variation in Europe (ICLaVE3), ed. F. Hinskens, Amsterdam: Benjamins, 23–248. Prieiga internete: https://benjamins.com/catalog/silv.1.15tae [žiūrėta 2024-04-09].
Dialect Images of the Young Eastern Aukštaitians of Anykščiai, Kupiškis and Utena: Borders and Objective Dialecticity
SUMMARY
The article discusses the images of the dialectal language of the young Eastern Aukštaitians of Anykščiai, Kupiškis and Utena analysed using the methodological principles of perceptual dialectology.
The research material is the data on schoolchildren’s attitudes collected from the questionnaire that was administered in the central areas of the subdialectal zone (Anykščiai, Kupiškis, Rokiškis and Utena) before the global COVID-19 pandemic was declared in Lithuania. Based mainly on the material of the drawn (mental) map of dialects presented in the questionnaire and the answers to the question about the characteristics of a person who speaks the subdialect, an attempt is made to evaluate the viability of these subdialects.
The data analysis shows that the dialect code is known and used more or less often by the subjects representing all three subdialects. The young Eastern Aukštaitians of Utena (schoolchildren from Utena and Rokiškis) consider themselves the most active dialect users. The Eastern Aukštaitians of Anykščiai (the subjects of Anykščiai) also admit to speaking the dialect. The Eastern Aukštaitians of Kupiškis (schoolchildren from Kupiškis) tend to distance themselves from this expression.
The drawn maps of dialects reveal that the subjects, marking not only the areas of Žemaitians and Western Aukštaitians (which were indicated by previous perception studies as the strongest from a dialectal point of view) but also their native places confirm the dialecticity of the localities analysed. Mainly young people of the Eastern Aukštaitians of Utena and Anykščiai tend to associate their hometown and its surroundings with dialectal
Straipsniai / Articles
221
Page 25
LAURA BRAZAITIENĖ
language areas. Creating an actual distance from the neighbouring areas, the schoolchildren of Kupiškis possibly distance themselves from their linguistic expression.
Based on the projection of their linguistic environment, young Eastern Highlanders recognise a person speaking in the dialect mainly by sound characteristics. The analysis of the answers illustrating this group shows that the schoolchildren clearly distinguish between the objective dialect of the native town and the surrounding area.
The study of objective dialect features encompasses both the distinctive and defining traits of the analyzed subdialects, including their nuanced and characteristic elements.
Thus, the images of dialecticity (places and features) that have emerged from the attitudes of young language users and evaluators allow us to identify the researched members of the language community not only as Eastern Aukštaitians but also as Eastern Aukštaitians of Anykščiai, Kupiškis and Utena.
