RITA MILIŪNAITĖ

Litauiska språkinstitutet

EN FÖRSTA BLICK PÅ BLOGGSPRÅKET

I. EN NY SPRÅKLIG FÖRETEELSE PÅ INTERNET

Ett känt uttalande av Bill Gates, grundaren av programvaruföretaget ”Microsoft”, ”Om språket inte finns på internet, kommer det inte att finnas alls”, började med tiden att omformuleras: snart tillämpades det på företag och institutioner, och nu också på enskilda människor. Det skulle faktiskt vara svårt att hitta en enda någorlunda samhällsaktiv person om vilken det inte finns åtminstone lite information på internet. Dessutom tränger internet så starkt in i vardagen att var och en som så önskar nu kan skapa sitt eget lilla ”hörn” där.

1. Bloggerans era börjar

För drygt ett decennium sedan började så kallade bloggar dyka upp på webben – offentliga internetdagböcker som vem som helst kan skriva. Det råder ingen fullständig enighet om när de började, men oftast nämns 1994, då en internetanvändare i USA började publicera sina dagliga nyheter på nätet: berätta om filmer han hade sett och böcker han hade läst, med andra ord skriva en sorts dagbok. Nu räknas bloggarna i miljoner, och det sägs att antalet fördubblas var sjätte månad. Omkring år 2000 började sådana dagböcker dyka upp också på den litauiska delen av internet. Omkring 2004, samma år som ordboksförlaget Merriam-Webster i USA utsåg ordet blog (”blogg”) till årets ord, började antalet litauiska bloggar öka snabbt, och 2006–2007 tog bloggandet på litauiska fart. Till exempel presenterar sju författare som började blogga på en och samma webbplats 2007 ungefär ett år senare följande statistik:

Webbplatsen har: inlägg – 4123, kommentarer – 18370, totalt antal ord – 812101. Alltså redan tolv böcker på 300 sidor. Vi skriver den trettonde volymen. (www.nezinau.lt, besökt 2008 05 09)

20

KALBOS KULTŪRA | 81

David Crystal, som vi bäst känner till som författaren till den nyligen på litauiska utgivna boken ”Språkets död”¹, ägnar i en annan av sina böcker, ”Språk och internet”, i dess andra upplaga, nio sidor åt bloggar (i huvudsak åt att beskriva deras olika uttryck) (Crystal 2006: 238–247). Han erkänner att han, när han gav ut den första upplagan av boken 2001, förväntade sig att förändringar senare skulle ske på internet, eftersom några av dem redan hade börjat visa sig, även om de ännu inte hade väckt någon större uppmärksamhet i samhället. Crystal hade dock inte anat att det fem år senare skulle behövas ett särskilt kapitel i boken om helt nya internetformer. En av dessa former är bloggar, som snabbt sprids på internet och vars språk skiljer sig så mycket från andra internetformer att det måste undersökas separat.

Så vad är bloggar och vad är det som utmärker deras språk? För att kunna besvara den frågan måste vi närmare behandla bloggarna själva och deras särdrag, eftersom det är först då som vi kan förstå vilken roll de spelar i samhällets kommunikation och samtidigt börja ställa frågan för fortsatta överväganden: vilken betydelse har bloggspråket och vilken möjlig inverkan kan det ha på hela det litauiska språkets utveckling?

2. Bloggarnas miljö – nästa generations internet (Web 2.0)

Bloggarnas uppkomst och blomstring förknippas med ett kvalitativt språng i internet som globalt datornätverk. Omkring 2004 föreslogs termen Web 2.0 för att beteckna nästa generations internettjänster och teknik. Litauiska medier skrev om detta:

Web 2.0 drivs av data. Webben presenteras som en plattform som kan ligga till grund för utvecklingen av nya tjänster. En nätverkseffekt uppstår (network effect): ju fler människor som använder en viss tjänst, desto större nytta för alla som deltar i processen. (Vedrickas 2007)

Denna nya informationsteknik gör det enkelt att skapa och hantera önskad information på internet, även utan särskilda programmeringskunskaper – enklare och bekvämare än personliga webbplatser. Denna möjlighet har utnyttjats för att skapa bloggar. En blogg är en offentlig webbsida som författaren kan redigera och uppdatera när som helst, och där olika slags personlig information oftast publiceras: man berättar om sina aktiviteter och intressen, reseupplevelser, uttrycker åsikter i olika frågor och delar information

¹ David Crystal. Kalbos mirtis, Vilnius: Tyto alba, 2005.

R. MILIŪNAITĖ. Pirmas žvilgsnis į tinklaraščių kalbą

21

(till exempel om en nyinköpt hushållsapparatmodell, om handel med föremål på internet eller om olika samhällsinitiativ), och publicerar egna verk, fotografier, video- och ljudinspelningar med mera. I en kommentar om detta står det:

Det kan finnas många olika skäl till att skriva dagbok: ett behov av att dela tankar och kunskaper med andra människor, att få utlopp för och avreagera sig på samlade negativa känslor, att tillfredsställa sitt ego, att uttrycka sin individualitet eller ett behov av skapande – att skriva dikter, noveller och liknande. (Klaustux)²

Eftersom inläggen automatiskt förses med datum och publiceras så att det senaste visas först, blir webbplatsen lik en sorts dagbok. Varje inlägg har en egen rubrik. Man försöker hitta på en rubrik som genast fångar uppmärksamheten och sticker ut bland andra författares inlägg i sammanställningar över de senaste inläggen, till exempel:

• Om måndagen och ”katternas” klor

• ja, ja... under lektionerna

• Varför skriver läkare recept för hand?

Förutom de återkommande inläggen, som publiceras mitt på sidan, sorteras efter ämne och samlas i ett arkiv, finns det gott om länkar ute i bloggens kanter till andra bloggar (vanligen vänners och likasinnades) och favoritsajter. Det är vanligt att varje inlägg också har ett kommentarsfält där bloggens läsare kan uttrycka sina åsikter, och att en komplett lista över besökarnas kommentarer visas i bloggens marginal. Så här ser en text ut där författaren går igenom bloggar som hen tyckte om att läsa, med understrukna hyperlänkar som gör det möjligt att genast gå vidare till bloggarna:

Tänk så bra att det i dag bara är mors dag (nåja, även Kristi himmelsfärdsdag och Sankt Florianos dag, men det är inte längre poängen), eftersom gårdagens konglomerat inte blev någon framgång. Men resultatet är ändå positivt: de flesta kom ut i naturen för en promenad, fick för första gången ta ut datorn på gården, njuta av livemusik, äta pizza på ett nytt ställe eller helt enkelt beundra de unga mammornas hjälpares kreativitet. (vienastoks)

Författarna avgör själva om de vill förbli helt anonyma – bara med en pseudonym – eller lämna uppgifter om sig själva (förnamn, efternamn, födelsedatum, bostadsort, vanligen angiven med stadens namn, och så vidare).

² Eftersom det ännu inte finns någon etablerad tradition för att citera bloggar i vår tryckta litteratur (på internet fyller motsvarande hyperlänkar den funktionen), anges denna gång en pseudonym eller ett förnamn vid citaten – så som författaren själv undertecknar sig. De citerade texternas grafiska utformning och språk har naturligtvis inte korrigerats, så att den verkliga bilden ska framgå.

22

KALBOS KULTŪRA | 81

På webbplatser som fungerar som samlingsplatser och värdar för bloggar publiceras vanligtvis listor över de senaste och mest lästa inläggen. På så sätt bildas hela nätgemenskaper³, och inom dem grupper av bloggare med gemensamma intressen. Man kan prenumerera på uppdateringar från önskade bloggar, översikter över de bästa inläggen skrivs och bloggkataloger sammanställs – kort sagt håller ett helt nytt virtuellt rum på att växa fram.

Förutom personliga bloggar har nyhetsportaler börjat skapa webbplatser av detta slag på sina egna webbplatser, liksom olika institutioner – tv- och radiobolag och liknande (till exempel delfi.lt, alfa.lt, mtv.lt med flera). Detta görs främst i reklamsyfte, för att skapa en bild av lättillgänglig och direkt kommunikation, eftersom institutionernas bloggar skrivs av deras egna anställda (och vanligtvis under eget namn). Professionella mediearbetare utnyttjar ibland genrens popularitet och anpassar den till sina egna yrkesmässiga syften. På det globala nätet utkristalliseras särskilda bloggtyper, som ett lovande internetformat (se vidare fortsättningen på denna artikel – Miliūnaitė 2008).

Ett viktigt kännetecken för bloggar är att de inte fungerar var och en för sig, utan är förbundna med andra bloggar genom olika slags länkar (hyperlänkar, adresser till likasinnade och liknande), vilket innebär att information ständigt sprids och utbyts. Helheten av sådana bloggar på internet, i avsaknad av en mer etablerad litauisk motsvarighet (tinklaraštyno? någon har lanserat tinklaraštijos?), kallas tills vidare oftast blog(o)sfera.

3. Bloggarnas författare och deras syften

Bland olika personuppgifter anger bloggare ett alias, men ibland även riktiga för- och efternamn. Även om vi bortser från vilseledande uppgifter, som alltid förekommer av olika skäl, är det inte fel att säga att de yngsta bloggarna är i tidiga tonåren – ungefär 12–13 år gamla – då de redan har vissa datorfärdigheter, eftersom man själv måste skapa och sköta bloggen med hjälp av de verktyg som webbplatserna erbjuder.

Så anonymitetsnivån varierar mycket, men den är betydligt lägre än i internets elektroniska diskurs (diskussionsforum och kommentarsfält)⁴,

³ Den digitala etnografin, en ny gren av antropologin, intresserar sig för särdragen hos dessa nätbaserade gemenskaper som skapar sociala nätverk.

⁴ Begreppet diskurs har flera betydelser: 1) vilken text som helst i relation till sin tillkomst- och funktionsmiljö; 2) ett visst språkområde (till exempel vetenskaplig, politisk diskurs); 3) interaktiv-

R. MILIŪNAITĖ. Pirmas žvilgsnis į tinklaraščių kalbą

23

där det är normen i internetkommunikation att endast skriva under med en pseudonym. Graden av anonymitet bland bloggare avgörs till stor del av mottagaren: om det i första hand är vänner som läser, behövs vissa uppgifter som identifierar personen. Hur en minskning av anonymiteten eller full offentlighet för författaren påverkar språknivån kan endast visa sig genom ingående studier. Hittills kan man, efter att ha granskat ett litet urval bloggar av varierande kvalitet skrivna av författare i olika åldrar, anta att språket hos författare som skriver texter utan att vara anonyma är mer välordnat, eftersom de känner ett större ansvar för det offentliga ordet. De förstår att de träder ut i det offentliga rummet, men i ett något annorlunda sådant, som kräver större ansvar än den anonyma elektroniska diskursen. Om språket i anonyma internetkommentarer skriver Leonidas Donskis:

Inser vi verkligen inte vilka följder det får för femtonåringar att höra det barbariska språk som används i anonyma kommentarer när etniska minoriteter eller landets mest framstående personer diskuteras? Vi har ju suddat ut gränsen mellan offentligt och privat tal – sådant som ingen borde höra när människor skämtar privat blir i dag alltmer en del av vår officiella politiska diskurs och hjälper människor att nå berömmelse och popularitet. Är det inte längre uppenbart att vi redan är på väg mot att krogjargong legitimeras i det offentliga livet och i politiken? (Donskis 2008)

Sådant ”krogjargong” är det i själva verket ont om i bloggar. Bloggarna själva hävdar att ”ett gott namn och prestige är mycket viktigt” för en bloggare, eftersom det avgör hur snabbt och brett idéerna som publiceras sprids och om de väcker någon respons. Här följer en bloggares resonemang i kommentarerna om bloggarens anseende:

När jag skrev det där inlägget om viskisielius funderade jag länge på om jag kanske inte borde ha gjort det. Och jag skriver inte heller särskilt många inlägg just för att jag inte vill sticka ut alltför mycket offentligt, det vill säga i en i grunden officiell miljö, eftersom det är oklart om den är formell eller inte. Därför väljer vi det sämre/säkrare alternativet.

Inte ens de bloggar som jag skriver anonymt skrivs utan hänsyn till anseendet. I nätgemenskaper är ”anseendet” ännu viktigare än i verkliga livet, eftersom man i verkligheten aldrig träffar så många människor som man träffar på nätet, såvida man inte är någon Zvonkė⁵. (Dominykas)

vus, diskusinis bendravimas (plg. Marcinkevičienė 2008: 15–16). Šiame straipsnyje elektroniniu diskursu vadinama ne elektroninės terpės tekstų visuma, o tik tie tekstai, kurie atlieka tiesioginio (interaktyvaus) bendravimo funkciją. Paprastai tai esti nedidelės apimties žinutės, kai bendraujama realiuoju laiku arba per laiko tarpą. Jos gali būti rašomos kompiuteriu arba mobiliuoju telefonu: interneto komentarai, žinutės diskusijų forumuose, elektroniniai laiškai, telefono žinutės, sparčiosios (arba momentinės) žinutės (pavyzdžiui, naudojant „Skype“ programą) ir pan.

⁵Efternamnet på en välkänd person i nöjesvärlden.

24

KALBOS KULTŪRA | 81

Vad vill bloggarna uppnå, vad driver dem att skriva? För vissa är det en övergående trend, en psykologiskt begriplig önskan att föreviga sig själv – ”Här var jag”. För andra är det ett första mer seriöst försök till offentligt självuttryck, eftersom den elektroniska diskursen, som nämnts, inte kan ersätta det. I en enkät bland kollegor som en kvinnlig bloggare genomförde var några svar på frågan om vad en blogg är ganska träffande:

En plats där du offentliggör hälften av det du babblar om. Din virtuella uttrycksform.

För ungdomar handlar bloggar framför allt om socialisering – att söka vänner och likasinnade, alltså ett försök att identifiera sig med jämnåriga (Huffaker, Calvert 2005). Språkets roll är också viktig här, eftersom ungdomarnas språkbruk har särskilda kännetecken.

Vissa författares texter påminner verkligen mycket om dagboksgenren: man skriver för sig själv, med den enda skillnaden att alla kan läsa. Ibland liknar det en anteckningsbok som personen själv när som helst kan hitta på internet för sin egen bekvämlighets skull. I inlägg av den här typen är det ganska populärt att skriva en ”anteckning till sig själv” (eng. note to (my) self), och på så sätt skilja ut den del av texten som egentligen bara är viktig för författaren själv:

Allt finns i våra huvuden, allt handlar om vår inställning, även min! (Note to myself. Det här uttrycket låter bättre på engelska, så bli inte arga). (Serafimas)

Eller så skriver en litauisk kvinna som studerar utomlands:

Och den här frågan skulle förbli obesvarad och vittna om en sorts meningslös motivation i en okänd riktning, men broschyren från Strasbourgs handelshögskola som klistrats upp alldeles framför ögonen förklarar mycket snabbt syftet med allt detta. (Note to self – LÄRA MIG FRANSKA). (Viktorija)

Bloggarnas ålder påverkar alltså i hög grad innehållet i de texter som publiceras, vilket också beror på författarnas intressen, utbildning, sysselsättning och liknande faktorer.

4. Bloggarnas innehåll

Eftersom innehållet i bloggar inte kontrolleras av någon och lämnas åt författarens ansvar (när man börjar skapa en ny blogg presenteras de allmänna reglerna på deras webbplatser och man varnas för det personliga ansvaret), tycker många att detta sätt att offentligt uttrycka sina åsikter och hitta likasinnade är-

R. MILIŪNAITĖ. Pirmas žvilgsnis į tinklaraščių kalbą

25

na mycket tilltalande. Just därför användes bloggar i samhällen med ett aktivt medborgarsamhälle, till exempel i USA, först och främst för att uttrycka politiska åsikter, särskilt i frågor om kampen mot terrorism, och även för att reagera på olika samhällshändelser, dela sociala erfarenheter och annat. Därför betraktas bloggar ofta som en särskild genre inom medborgarjournalistiken.

I Litauen är professionella mediearbetares åsikter om bloggars roll i vårt samhälle mycket motstridiga: från påståendet att Web 2.0 fostrar en dilettantkultur (Virginijus Savukynas), till att bloggar skulle vara den professionella mediebranschens dödgrävare (Virginijus Valentinavičius)⁶. Enligt experter lutar man i Litauen betydligt mer åt personligt blogginnehåll; bloggar är apolitiska. Samtidigt finns det en oro för att dessa elektroniska dagböcker blir konkurrenter till den professionella journalistiken. Enligt Aurelijus Katkevičius visar bloggar bäst vad som intresserar samhället: om ett ämne kommenteras flitigt på internet är det nästan säkert att det diskuteras i tidningen nästa dag. Den elektroniska miljön och den senaste tekniken gör det dock möjligt inte bara att uttrycka sina åsikter i frågor som berör en, utan också att dra in andra deltagare i ett virtuellt samtal:

[...] det viktigaste i bloggosfären är inte en ingående behandling av ämnet, utan en inbjudan till diskussion. Gemenskapens roll är viktigare här, eftersom en av de viktigaste uppgifterna är att väcka diskussion. (Šarūnas Girdėnas)

En bloggare beskriver förhållandet mellan bloggar och professionella medier så här:

[...] traditionella medier måste verkligen förändras och hitta sin plats på den nya kartan. Men i en eller annan form kommer de alltid att finnas kvar.

En bloggare kommer aldrig att bli en professionell journalist. Och det är bra, eftersom var och en ska sköta sitt arbete. En professionell journalist samlar in och kontrollerar information varje dag, medan en bloggare gör det först när det finns tid, om bloggandet inte är dennes huvudsakliga sysselsättning. [...] Därför ser jag mycket skeptiskt på tankar som framförs i bloggosfären om att bloggar (bloggare) är/kommer att vara bättre än medierna (journalisterna). Jag tycker att man bör se på det lite annorlunda: det rör sig om olika verksamheter, med olika processer och ofta också olika mål. Medier och bloggar är inte ersättningar för varandra, utan komplement, och i framtiden kommer dessa två kanaler att samexistera enligt symbiosens princip. (gedzius29)

Professionella mediearbetare och bloggare har olika ställning och ansvar. Enligt en bloggare lämnar journalisten in sin text re-

⁶ Dessa åsikter härrör från föredrag som hölls vid den andra bloggarkonferensen den 5 april 2008. De citeras och diskuteras flitigt av bloggarna själva (exempelvis finns konferensrapporten tillgänglig på internet: http://www.ore.lt/article.php?action=get&id=1007845).

26

KALBOS KULTŪRA | 81

för doktorn: ”bloggförfattaren – direkt till läsaren. Journalisten kan få redaktionens stöd i ryggen, [...] bloggförfattaren [...] går direkt ut i frontlinjen” (vienastoks).

Det finns alltså oändligt många former av bloggar och möjligheter att skapa dem, och mångfalden av författare och innehåll är allra störst. Det gör denna webbgenre svår att beskriva, oförutsägbar och ogripbar. Det verkar som om alla som orkar skriver bloggar. Men vilka läser dem? David Crystal svarar träffande på den frågan: det verkar tyvärr som om de allra flesta av dem inte läses av någon, förutom av någon lingvist som råkat komma förbi och färdas genom blogosferą (Crystal 2006: 246). De mest kända och populära bloggarna har verkligen många läsare, förmodligen fler än tidningarna. Men resten av det ”nedskrivna” utrymmet förblir ofta utan gensvar.

Hur som helst anser bloggarna själva att denna nyhet i internetvärlden är ”ett oerhört bra sätt att sprida människors egna idéer och kreativitet, diskutera och hitta likasinnade” (vienastoks).

5. Terminologiproblemet

Det engelska blog användes för första gången 1997. Det är ett ord med atypisk ordbildning. Först började uttrycket web log användas, senare sammansättningen weblog (ordagrant skulle det på litauiska bli ”žiniatinklis + dienynas⁷”). En internetsurfare med humoristisk sinne ”etymologiserade” weblog som en kombination av det engelska personliga pronomenet we (”vi”) och det påhittade verbet blog (”bloggar”, det vill säga ”skriver en blogg”), och urskilde därmed morfemet blog, som inte existerar bildningsmässigt. Senare uppstod många avledningar av nyordet blog för olika företeelser med anknytning till bloggar – för att beteckna själva skribenterna (blogger), aktiviteten (blogging), helheten av internetbloggar (blogosphere), blogginlägg som skickas via mobiltelefoner (moblog), bloggar med video-, ljudinspelningar eller fotografier (videoblog (vlog), audioblog, photoblog) och så vidare. En av de nyaste bloggsorterna, som på engelska kallas klog (iš knowledge log), har jag ännu inte stött på i den litauiska delen av internet. Dessa bloggar skapas främst av organisationer och institutioner för affärsändamål (kunskapsutbyte) och utbildning.

⁷ En av betydelserna av det engelska ordet log (en förkortning av logbook) anges som ”(fartygs-, flygplans-) loggbok” (ALKONAS), men på litauiska kan det också motsvaras av ordet dienynas (jfr DŽ₆: ”en bok med uppgifter om någon institution eller person, som fylls i dagligen eller med angivande av datum; journal”).

R. MILIŪNAITĖ. Pirmas žvilgsnis į tinklaraščių kalbą

27

I den oreglerade internetanvändningen började det främmande ordet blogas spridas snabbt i samband med de första litauiska bloggarna, trots att det av en slump blivit homograf till det litauiska adjektivet blogas. Man tycker om att använda denna homonymi som en ordlek:

Rogoznyj avslutade [...] med parollen: ”det finns inget så gott som inte kan hamna på BLOGgen”. Från och med nu betyder alltså livets bloggande inte det som litauer till födseln brukar klaga över, utan raka motsatsen – mer frihet och följaktligen mer glädje. (Virgis Valentinavičius)

Här är ytterligare ett blogginlägg (de understrukna ställena markerar bloggens hyperlänkar):

Inte en dålig blogg, utan en bra och vacker

Jag skulle faktiskt läsa Aušras blogg om hennes resa till bergen, sedan Ievos blogg om pirayor, och bestämde mig för att skriva en bra blogg. Om teater. Eller rättare sagt, cirkus. Och allra helst bestämde jag mig för att inte skriva så mycket, utan hellre visa. Något bra och vackert. Flickor ser alltför komplicerat på livet. Allt är alltid dåligt för dem. Men ibland är det också bra för mig. Därför skriver jag om det. Särskilt eftersom vår IT-chef Antanas hela tiden kräver ”goda nyheter”. (Andrius Vaitkevičius)

Det vanligaste är förstås lånordet blogas (olika stavningsvarianter: blog’as, BLOGas). Mer sällan används dagbok, elektronisk eller internetdagbok, mycket sällan kaupas, och bland de litauiska varianterna är det kanske vanligast med det ord som aspirerar på att bli det officiella ordet i standardspråket – tinklaraštis. Förslaget att ersätta blogus med elektroniska dagböcker diskuterades av deras författare vid deras första konferens 2007, och Virginijus Valentinavičius, som deltog i konferensen, kommenterade då detta terminologiproblem på sin blogg så här:

Nyheten om att statens språknämnd hade förbjudit ordet ”blogas” och föreslog att man skulle använda det enligt nämnden mer korrekta ”internetdagbok” väckte munter hån – praktiskt och elegant, ungefär som kängor på en blondin (återigen nämndens verk: automatisk spellcheck har just rättat ordet som min farfar brukade använda – ”kerzavi”). Varför vill den ärade statliga språknämnden inte förbjuda ordet ”kommission”? Det är ju inte litauiskt, och dessutom uppenbart alldeles för kort och bekvämt.

Dessutom, hur långt kan språkregleringen på internet sträcka sig? Kommer man att behöva anställa språkvetare för att redigera kommentarerna till artiklar? Kommer vår ärorika stat att organisera en styrka av virtuell polis för att söka upp och straffa nätanvändare som skriver, talar och tänker fel? Och när vi är klara med internet, kan vi då ta itu med språket i telefonsamtal?

28

KALBOS KULTŪRA | 81

I allmän språkbruk, även i själva bloggarna, varierar benämningarna; inte sällan används de som synonymer till och med i samma författares (den här gången en trettonårings) text:

Idén att skapa en blogg hade jag haft länge, men jag kunde aldrig bestämma mig för vad jag skulle skriva i den, så jag kom aldrig igång. Men när jag hade läst några bloggar insåg jag att det inte var så svårt att skriva en blogg som jag hade trott. Så nu har jag en egen personlig blogg. Den kommer inte att handla om ett enda ämne. Helt enkelt lite av varje.

Men kanske lyckas jag ändå skapa en intressant blogg som fångar människors uppmärksamhet? Den frågan har inte gett mig någon ro än i dag. Jag tror att jag med hjälp av andra bloggare kommer att kunna få ut något av den här färska bloggen. Så alla som orkar och inte är rädda för att dela med sig av sina erfarenheter får gärna berätta allt för mig. (Mykolas)

Därefter drog blogg med sig även de tidigare nämnda engelska avledningarna, men egna former har också skapats. Här är hur många ord med den lånade stammen blogg- och ord med det prefixlika ledet blogg-, liksom ord med det andra ledet -log, som påträffades i litauiska bloggar⁸ och i information och diskussioner om dem (ett användningsexempel ges också⁹):

blogarašliavinis, -ė: Bloggar är inte bara ett socialt fenomen och inte bara en affärsverksamhet, utan kan också vara en sorts beroende, en sorts sjukdom vars virus sprids via internet och smittar inte bara dem som skriver utan också dem som läser. Dovilė, lider du av blogarašliavine sjukdom?

blogas: [...] blogas är möjligheten att bli utgivare på tio minuter, och vem som helst kan göra det.

blogdepresija: Att installera verktyg för att följa besöksstatistik är det första steget mot bloggens förfall, vilket till slut bara leder till blogdepresija.

blogeris, -ė: [...] blogeriai tenderar att vara först med att prova nyheter och sprida information om dem.

blogferma: Blogas.lt är den största och mest kända litauiska ”blogferma”.

bloginti: [...] jag kom ju på att pablog’int om svaren på den här frågan.

bloginimas: Den optimala bloginimofrekvensen är ett inlägg om dagen. Det är bekvämare för läsaren, så det är inte alls dumt att ha några inlägg på lager för framtiden, om de inte är helt färdigskrivna så åtminstone ha ett ämne eller en huvudtanke i åtanke.

blogybė: 539 blogybė [inläggets titel].

bloggfråga: En slutsats är klar: min omgivning bloggfrågor får fortsätta lysa och lysa;)

bloglogas, blogologas: äntligen piggnade Aurelijus till och återställde/återskapade sitt blogologą [ett system för att rangordna bloggar].

blog-neišprusęs, -usi: Svaren från människorna i min omgivning har protokollförts. Tyvärr visade sig de allra flesta av dem vara fullständigt blog-neišprusę;)

⁸ Adresserna till de litauiska bloggsajter vars information används i artikeln anges i källförteckningen. Uppgifterna samlades in i april–juni 2008.

⁹ I dessa internetexempel har endast citationstecken och tankstreck rättats.

R. MILIŪNAITĖ. Pirmas žvilgsnis į tinklaraščių kalbą

29

blogomanija: Bloggmani är mer ett socialt fenomen än ett affärsfenomen.

blogopersona: Jag såg själv Liutauras i verkligheten för första gången [...] och ytterligare några allmänt erkända och respekterade bloggpersonor.

blogorama: [...] jag fäster inte längre någon vikt vid urvalsprincipen för de inlägg som huvudsakligen blogoramorna diskuterar, en princip som är mänsklig, begriplig och charmig på sitt eget sätt.

blogoraminis, -ė: Jag kom på mig själv med att i all hast ögna igenom ämnena i den bästa litauiska bloggen, helt fokuserad på ett enda kriterium: under vilket av dem skulle jag kunna lämna mer träffande kommentarer, som i blogoramisk stilens dagar skulle blåsa åtminstone en liten ström av besökare i mina segel?

blogovas, -ė: [...] bloggaren skriver med vetskapen om att alla kommer att läsa det.

blogosfera, blogsfera: Vad händer i den litauiska bloggosfären?

blogosferinis, -ė, blogsferinis, -ė: Året har just börjat, men två fina bloggosfäriska projekt har redan dragit igång.

blogūnas, -ė: Hon meddelade om en konferens för bloggare, så hon kunde förstås inte kalla den något annat, när bloggarna själva bloggare kallar den så.

blogvelė: De båda [författarna. – R. M.] utgör den kontext jag utgår från när jag talar om lettisk manlig litteratur, närmare bestämt två programverk av dessa författare – Saxs blogvelė ”Avskriven” och [...].

fotoblogas, flogas: [...] Dan Chung, fotograf på dagstidningen ”The Guardian”, gav sig ut på en resa genom de tre baltiska staterna och publicerar sina intryck och fotografier på sin fotoblogg. [...] jag tittade på dina arbeten i dina floggar.

linklogas: ”Tamblogas” är mindre än en ”blogg”, men mer än en ”länkblogg”. En gyllene medelväg mellan publikationer med enbart länk och rubrik och personliga dagboksreflektioner av stort värde (och ofta många).

moblogas: En mobblogg är mycket lätt att komma åt – på mobiltelefonen via en mobil internetportal.

tamblogas, tlogas: Om du gillade ”tambloggar” kan du skapa din egen med verktyget ”Tumblr”.

videoblogas, vlogas: [...] jag filmade den och lade upp den på videobloggen. Jag presenterar helt enkelt kort vad som kommer att finnas i den här videobloggen.

Ett av de nya sätten att normera lånord – att bara plocka av det lilla gröna skottet utan att se roten. I det fria, oreglerade språkbruket har blogg och dess avledningar uppenbarligen slagit rot (t.ex.: [...] bloggare borde inte stänga in sig själva och skriva så mycket om bloggande och andra bloggar.). Kommer den officiella termen tinklaraštis att kunna ersätta den?

Det finns aktiva bloggare som inte är rädda för den litauiska nybildningen och som ser en samklang mellan betydelserna hos grundorden i ordet som skapats för att beteckna detta fenomen: tinklas och raštas:

Gemenskap, citat och länkar skapar en unik effekt i bloggar. En tanke, idé, infall eller uppmaning som publicerats av en okänd och ”oviktig”, kanske anonym, författare sprids ”horisontellt” genom bloggarna och citeras

30

KALBOS KULTŪRA | 81

och återciteras och växer till en mäktig idé för hela gemenskapen, som kan påverka inte bara dem som skriver och läser, utan också hela landets samhälle eller grundläggande statsangelägenheter. [...] Isolerad publicering av texter bygger däremot på författarens auktoritet att påverka läsarens åsikt. [...] Utan ”nät” återstår bara ”skrift”... (vienastoks)

Fler litauiska motsvarigheter med det andra ledet –raštis börjar också dyka upp, liksom ordkombinationer med ordet tinklaraštis för att benämna olika typer och slag av bloggar: vaizdaraštis (videoblogg, eng. vlog), fotoblogg (eng. flog), länkblogg (eng. linklog), mobilblogg (skriven med mobila kommunikationsmedel, till exempel telefon; eng. moblog) (http://lt.wikipedia.org/wiki/Blog). Detta visar att den litauiska nybildningen tinklaraštis börjar slå rot i bruket¹⁰.

6. Bloggarnas språkliga attityder

I bloggar kan man hitta olika anmärkningar, kommentarer och funderingar om språket och dess användning. Det är inte förvånande, eftersom språkfrågor överlag gärna diskuteras på internet. Dessutom får man av den stora variationen bland de undersökta bloggarna intrycket att många författare erkänner att de stöter på språkproblem och måste bestämma sig: vilket språk och vilken stil ska de skriva på? Mer medvetna författare inser att den ”stympade” och språkligt ekonomiska stilen i elektronisk diskurs inte passar bloggar. Här följer ett utdrag ur en uppsats med titeln ”Främliggörs människor när de kommunicerar virtuellt?” skriven av en elev i de högre årskurserna, som visar ungas typiska och hittills dominerande syn på språket i elektronisk diskurs:

En annan fördel med virtuell kommunikation är att det är lätt att kommunicera. För kommunikation på internet krävs varken språkkunskaper eller att man följer regler.

Bloggar innebär ett annat sätt att skriva (med mer eftertanke), en större omfattning, tänkta mottagare (man försöker intressera fler läsare) och bättre läsbarhet (en längre text utan diakritiska tecken är mer ansträngande att läsa). Därför skiljer sig själva blogginlägget och dess kommentarer tydligt åt även i dessa avseenden.

Det förekommer förstås också texter skrivna på ”stympat” språk, särskilt om man skriver från en mobiltelefon, men bloggarna själva försöker medvetet reglera språkbruket och uppmuntra till att skriva med litauiska bokstäver. Till exempel år 2006.

¹⁰ För mer information om konkurrensen mellan nya lånord med stammen blog- och litauiska motsvarigheter samt tendenser i bruket, se Jurgita Girčienės artikel i detta häfte av Kalbos kultūros (s. 50–64).

R. MILIŪNAITĖ. Pirmas žvilgsnis į tinklaraščių kalbą

31

Mot slutet tog en bloggare initiativet, skapade en logotyp som alla sympatisörer kunde lägga in på sin blogg, uppmanade dem att sprida den och fick faktiskt ett ganska stort gensvar; logotypen började spridas till andra bloggar och hela deras webbplatser:

ė propaganda!

Sluta, sluta, sluta skriva på läspiska!

En fruktansvärd sjukdom, när de drabbade inte bara skriver fasansfullt, utan också till och med öknamnar sig själva på läspiska när de skriver under. [...]

Jag förklarar krig mot detta och uppmanar er, landsmän, att ta en flagga var och bära den med era e-postmeddelanden, bloggar, mejl och Skype in i de läspiskifierade elektroniska ödemarkerna! (cloo)

Initiativets upphovsman förklarade:

Mitt mål är att man inte ska skicka läspiska brev till mig och ännu mindre be mig svara på läspiska. Sedan uppstår alla möjliga tvetydigheter – siausti eller šiaušti, kipsas eller kipsas och så vidare. Det är svårt och obehagligt att läsa. (cloo)

Ett annat initiativ är ”Jag skriver på standardspråk”. För att understryka att bloggar medvetet skrivs på ett språk som är fritt från strikta kodifierade normer och att det inte är obligatoriskt att följa reglerna, har termen ”standardspråk” myntats – som ett slags motsats till det allmänna standardspråket:

Jag har en känsla av att bloggosfären kan bli en katalysator för det litauiska språkets splittring. Bloggosfärens språk har starkare självreglerande mekanismer än vanlig slang. Bloggarnas innehåll är offentligt och ”evigt”; författarna försöker behaga sina läsare och tar därför hänsyn till synpunkter på språk och stil; blogggenren kräver ständigt att man skapar sin egen stil; därför utsätts varje bloggares språk för ett starkt tryck i riktning mot ett visst Nytt Genomsnitt (i grund och botten – en ny variant av standardspråket). (R.Zu)

Man tar dock inte så mycket avstånd från standardspråket att den obundna språkliga friheten blir till okontrollerat kaos:

Vårt standardlitauiska språk, som vi skriver våra bloggar på (eller webbdagböcker, beroende på vem man frågar), är visserligen en rastlös, nyfiken och glamorös flicka, men lyckas ändå lyssna och förstå. Det litauiska standardspråket lärde henne att undvika kad med infinitiv när man talar om syfte.

För att känna skönheten i en tanke som porlar rent sluter hon ögonen i viss mening, slappnar av och lyssnar. ”Kad pajusti” skulle här låta simpelt,

32

KALBOS KULTŪRA | 81

som en tröja påträdd med avigsidan ut. För att ni inte ska begå detta dumma misstag blinkar det genuint litauiska språket till er; skynda er alltså inte så feberaktigt att klä era tankar i meningarnas tröjor... (R.Zu)

Man tar avstånd ”från dum jargong, oförmöget läspande”, men skriver på en språkvariant som återspeglar det verkliga bruket (så som det ser ut utan språkspecialisternas redigering). Därför blir författarens egen språkliga förmåga det viktigaste; den regleras ändå i större eller mindre grad av den allmänna opinion som växer fram offentligt i bloggosfären.

Medveten om detta varnar nyhetsportalen alfa.lt, där även dess anställdas bloggar publiceras:

Den här bloggen skrivs av anställda på nyhetsportalen Alfa.lt. Inte alla, bara frivilliga. Bloggens innehåll censureras inte, och därför sammanfaller redaktionens åsikt inte nödvändigtvis med varje enskild författares åsikt. Och bli inte heller arga över stavfel – vi skriver utan hjälp av en språkkorrekturläsare.

Här är ytterligare ett inlägg om ett tv-program om bloggar:

Programmet saknade en riktig bloggare, för jag läser gärna S. Stoma, men utomlands kallas det inte ”blogger” utan ”columnist”. Det räcker inte att kalla en opinionsspalt för en blogg för att den ska bli en sådan. Jag tycker att diskussionen blev lidande av att samtalspartnerna hade en liknande bakgrund (ursäkta, ni som älskar det litauiska språket, men Stoma sa också ”nickas”. Det är helt enkelt lättare, mer exakt och tydligare så), (gedzius29)

I vårt samhälle är det vanligt att offentligt ”be språkvetarna om ursäkt” när man talar och känner att man kommer att bryta mot standardspråkets normer. I bloggosfären har de ingen makt alls, så äntligen ber man ”dem som älskar det litauiska språket” om ursäkt. En intressant forskningsinriktning vore att undersöka hur bloggarna själva visar sin inställning till standardspråkets normer. Exempelvis använder en författare, när hon skriver (under eget namn, på en nyhetsportal på internet) om bloggar inom affärsområdet, många översatta konstruktioner som kännetecknar byråkratiskt språk, utan att märka att de inte är normriktiga (understrukna hyperlänkar):

Allt skulle vara OK – kul att lära känna varandra, intressant att höra åsikterna från dem som skriver bloggar om huruvida en sådan åtgärd har varit framgångsrik och så vidare. Men då hamnade Alfas blogg plötsligt helt utanför sammanhanget. Vad är det frågan om?

Men eftersom det numera utan tvekan är trendigt att skriva en blogg, oavsett om man har något att säga i den, blir det ofta ett huvudbry för PR-folk. Resultatet är sådana bloggar som Monton, Pizza Jazz. (Dovilė Vaitkevičiūtė)

R. MILIŪNAITĖ. Pirmas žvilgsnis į tinklaraščių kalbą

33

I det inlägget markerar författaren emellertid sådana språkfenomen som är särskilt utmärkande för henne själv – hybriden nesvietiškai, nybildningen kūrybininkai¹¹, slangordet kreizėjimai, det adjektiv hon själv har skapat, lentelinis, och talspråksordet muilinė (”en sådan kamera”) med kursiv stil:

Vi skriver en blogg själva. Vi ägnar nesvietiškai mycket tid åt den, deltar aktivt i bloggosfärens liv och är bloggares vänner.

Det är överlag svårt för mig att föreställa mig bloggar som främjar försäljning företag emellan. Tja, kanske kan professionella medarbetarbloggar vara till nytta för tillverkare av tjänster eller intellektuella produkter. Till exempel en reklambyrås kūrybininkų-blogg, där jag ser deras kreizėjimus och tänker att de är de personer som kommer att föda idén som slår hästarna till marken [...]

Det är vad mitt lentelinis-tänkande vill.

Jag kan inte själv bedöma det, eftersom mina fotografiska höjder begränsar sig till att välja bland de förinställda lägena på en muilinė. (Dovilė Vaitkevičiūtė)

Låt oss alltså nu ta en närmare titt på själva bloggspråket. Vad framträder tydligast i hela dess mångfald? Vad kan vara intressant för språkforskare?

II. BLOGGARNAS SPRÅK

David Crystal påpekar att personliga bloggar omfattar många typer av språklig verksamhet. I USA har det sedan 2001 framför allt blivit allt fler elektroniska dagböcker, där författarna berättar om sin vardag och reflekterar över den, som brukligt är i dagböcker; ibland publicerar de också försök till eget skapande. Författarna måste dock alltid ha i åtanke att innehållet är offentligt tillgängligt för alla¹² och alltså vara beredda på att det som skrivits förr eller senare kan bli läst. Denna omständighet gör det möjligt att hävda att språket inte är en helt intim och personlig angelägenhet för författaren, såsom i vanliga dagböcker: offentligheten kräver att man följer vissa allmänt accepterade normer.

Det viktigaste kännetecknet för bloggspråket är alltså den språkliga frihet som följer av bloggarnas form och särdrag. Crystal beskriver den som något som befinner sig mellan allmän-

¹¹ Man kan se hur denna nybildning inom reklambranschen i oreglerat språkbruk försöker slå igenom i stället för det lånord som användes under en tid, kreatorius eller krieitorius (eng. creator).

¹² För att människor inte ska förlora sin vaksamhet utarbetas, liksom för e-post (som kan läsas även av andra än mottagaren), olika regler och principer för bloggskrivande. Crystal citerar en av dem: ”Lägg aldrig upp något på bloggen som du inte skulle vara beredd att försvara i domstol.” (Crystal 2006: 242).

34

KALBOS KULTŪRA | 81

… och inte heller standardspråket. Som det främsta kriteriet som skiljer språket och stilen i de bloggar han behandlar i sin bok från standardspråket anger Crystal följande: om texten skulle förberedas för tryck skulle den korrigeras. Bloggstilen återspeglar ett obehindrat tankeflöde, som inte alltid sammanfaller med den grammatiska meningens gränser, och detta för språket närmare det språk som författaren talar. Fram till dess att standardspråket uppstod skrevs brev i denna stil, och under medeltiden skulle ingen ha fäst avseende vid en sådan stil (om detta kan man enligt uppgift sluta sig till utifrån vissa rättegångsprotokoll), eftersom den var normen för alla skrivna texter. Senare, under andra hälften av 1700-talet, ersattes den av standardspråkets krav, och offentliga skrivna texter publicerades i regel inte i oredigerat skick. Bloggarna erbjuder återigen en unik möjlighet att se oredigerat skriftspråk. Det är skriftspråk i sin allra mest avskalade, helt oförställda form (Crystal 2006: 245).

1. Möjligheter att undersöka bloggspråket

Bloggvärlden är så omfattande och brokig att man, om man ville, skulle kunna bevisa vad som helst: att det litauiska språket försämras, att det knappt är vid liv längre, eller tvärtom – att allt går åt rätt håll och att människor blir allt mer skrivkunniga. Men om man börjar undersöka den mer systematiskt borde också vissa tendenser framträda.

Som redan framgått av de tidigare exemplen eftersträvas en offentlig överenskommelse mellan författarna i språkfrågor; därför kan man inte säga att denna språkföreteelse fungerar helt kaotiskt. Först och främst behöver man alltså försöka fastställa hur normerna för bloggspråket utvecklas och vilken språkstandard man strävar efter. Det bör framgå om man orienterar sig mot en gemensam standard eller om det finns olika inriktningar. Dessutom behöver man bedöma hur denna språkvarietet förhåller sig till andra språkvarieteter, framför allt till standardspråket. Minst lika viktigt är det att undersöka vilka uttrycksmedel som kännetecknar bloggspråket och vilka funktioner de fyller i texter på denna språkvarietet. Det verkar också finnas goda möjligheter att intressera sig för enskilda författares språk och stil (idiolekter).

När målet att undersöka bloggspråket har fastställts och de problem som är förknippade med sådana undersökningar har formulerats, tvingar mångfalden av författare, ämnen och skrivstilar som öppnar sig framför oss oss att söka efter konkreta forskningsinriktningar och uppgifter¹³. Det bör finnas möj-

¹³Mer om möjligheterna att undersöka bloggspråket sociolingvistiskt och om kännetecknen för bloggspråket som en viss användningsvarietet, se R ita M il iū n a it ė. Tinklaraščių kalbos vieta dabartinės vartosenos schemoje. – Internetinis žurnalas Lietuvių kalba, 2008. Tillgänglig på internet: www.lietuviukalba.lt

R. MILIŪNAITĖ. Pirmas žvilgsnis į tinklaraščių kalbą

35

ligheter och det faktum att denna språkvarietet, på grund av internets särdrag, är mycket öppen för snabba förändringar.

De mest handfasta kriterierna för att orientera sig bland den stora mängden bloggar skulle kunna delas in i två kategorier – efter författarna och efter blogginnehållet:

1) författarnas sociala kännetecken:

ålder (olika åldersgrupper),

social ställning,

utbildning.

2) ämne.

Under lång tid fanns det en betydande lucka i forskningen om den faktiska skriftliga språkbruket, eftersom huvuddelen av det litauiska skriftbruket utgjordes av offentligt språk, som vanligtvis nådde mottagaren först via mellanhänder – språkredaktörer. Elevuppsatser, oredigerade manuskript och liknande är betydligt svårare att komma åt för sådana undersökningar, eftersom de inte är avsedda för offentligheten utan bara för en begränsad krets människor. Bloggspråket redigeras inte av någon utomstående utan skapas utan mellanhänder. Bloggar visar alltså det faktiska skriftbruket. Bloggarnas stabila, skriftligt dokumenterade form och den obehindrade tillgången till texterna skapar alla förutsättningar för att språkforskarnas drömmar ska gå i uppfyllelse – att direkt kunna observera ett naturligt språk som skapas och fungerar. För dem som normerar standardspråket kan sådana undersökningar bidra till att klargöra vilka förändringar i litauiskan som förekommer i en miljö nära standardspråket och hur dessa två offentliga språkvarieteter – standardspråket och det fria språket i internetmiljön (nätets språk) – påverkar varandra. Enligt en bloggare är standardspråket det som språkplanerarna försöker lägga i talarnas mun, medan nätets språk är det som de skulle kunna plocka tillbaka ur människors munnar (R.Zu).

Syftet med denna artikel är inte att täcka hela denna mångfald. Det handlar om att lyfta fram några av bloggspråkets mer framträdande särdrag. I det följande utgår vi från de blogginlägg som samlats in för den inledande explorativa undersökningen (knappt hundra sammanlagt¹⁴) från de internetkällor som anges i slutet av artikeln.

2. Språkliga särdrag i litauiska bloggar

För att bloggarnas språkliga särdrag ska framträda tydligare är det lämpligt att jämföra deras språk med en bättre undersökt elektronisk diskurs (i den snävare betydelse som nämndes i fotnot 3). Blogginlägg brukar vara upp till 100 ord långa, mer sällan upp till

¹⁴För att undersöka bloggspråket ingående måste en representativ och metodiskt välgrundad databas sammanställas. Syftet med denna artikel är tills vidare endast att med en mycket allmän blick utforska bloggosfärens svåröverblickbara vidder.

36

KALBOS KULTŪRA | 81

200 ord. Där skiljer de sig särskilt tydligt från kommentarer, som oftast består av några meningar och, framför allt, helt saknar informativt värde på egen hand, utan huvudtexten som kommenteras (Marcinkevičienė 2005: 23). Bloggtexter är längre och har ett självständigt utvecklat tema och därmed också en logisk struktur (åtminstone några stycken). Samtidigt finns det inte längre någon fullständigt fri anonymitet, som i den elektroniska diskursen gör det möjligt att uppträda obehindrat; därför blir blogginläggen mer personliga och ansvarstagande. Detta påverkar märkbart även språket: det blir mer strukturerat. Att skapa ett sådant språk kräver större ansträngning än elektronisk diskurs.

Även om språk och stil inom detta område bara är i början av sin utveckling, kan man ändå se att mycket förs över från den elektroniska diskursen. Med tiden kommer det dock, får man anta, också att uppstå vissa skrivtrender och gränser, bortom vilka en del saker kommer att framstå för läsarna som författarnas tilltag. Som vi har sett känner författarna själva av detta och försöker be om ursäkt om de tycker att de avviker från en tänkt allmänt accepterad standard.

Apie elektroninio diskurso kalbos ypatumus Asta Ryklienė (2000: 101) rašo:

Den tekniska kanalens – internets – snabbhet och anspråkslöshet leder till ett informellt och vardagligt, spontant och ogenomtänkt skrivande i korta fraser, med självrättelser, utfyllnadsord, ellipser, inversion, förkortade ord och informellt ordförråd.

Sådant förekommer också i bloggtexter, men i mer måttlig omfattning. En annan viktig skillnad mellan bloggspråk och elektronisk diskurs är att ”deltagarna i internetkommunikation ändå i högre grad betraktar den som en process, ett förlopp (talat språk), snarare än som en händelse, en produkt (skrivet språk)” (Ryklienė 2000: 102). Bloggarnas mål är att skapa en ”produkt”, det vill säga ett inlägg om ett visst ämne, som andra kan läsa och diskutera. Detta är i grunden vad som gör att bloggtexter har en närmare koppling till skriftspråket: på skalan mellan skrivet och talat språk ligger den elektroniska diskursen närmare nedskrivet tal, medan bloggarna ligger närmare traditionellt skriftspråk. Men även här gör den skriftliga formen det möjligt att skriva på ett sätt som inte avlägsnar sig alltför mycket från talspråket, så att ett intryck av levande, naturligt språk skapas.

Bloggarnas stil ligger oftast nära den journalistiska stilen (med undantag för texter med eget kreativt innehåll). Här finns texter i olika genrer – från notiser och reportage till analytiska kommentarer samt recensioner av böcker och konserter (om journalistikens genrer, se Bitinienė 2007, Marcinkevičienė 2008).

R. MILIŪNAITĖ. Pirmas žvilgsnis į tinklaraščių kalbą

37

2.1. Skrivandets frihet

Bloggandet skulle kunna kallas en sorts språklig dokusåpa: vardagliga sysslor utförs och vardagliga tankar tänks, men när allt detta skrivs ned läggs det ut offentligt. För att ge intryck av ett naturligt skrivande tycker man ibland om att visa överstruken text som författaren har skrivit och sedan ångrat sig och strukit över, ungefär som när man skriver för hand på papper. Här är ett inlägg av en nittonårig student:

10 föresatser

1. Sluta svära. Även om jag inte använder svordomar på internet slinker det ut sådana i verkliga livet. För många, för ofta.

2. Vara lat. Inte vara lat.

3. Plugga ordentligt. Inte för betygens och stipendiets skull, utan för min egen. Bara för kunskapens skull.

4. Leva med stil, dö i lyx.

5. Om möjligt, använda ett miljövänligt bränsle för resor – benen.

6. Inte ljuga, även om jag försöker göra det så sällan som möjligt.

7. Försöka se den positiva sidan i allt.

[...] (hattori)

Bloggspråket är alltså ett fritt offentligt språkbruk. Den välkände journalisten Virginijus Valentinavičius, chef för nyhetsportalen alfa.lt, avslappnad och med slipsen lossad, men med ett visst avstånd till läsarna – ett avstånd som både ämnet han diskuterar och den icke-anonyma identiteten (därtill hans chefsställning på portalen) bidrar till – skriver i sin blogg om politisk korrekthet [vissa intressantare språkliga inslag har markerats med fetstil av mig. – R. M.]:

Politisk korrekthet: praktisk-olympiska aspekter

[...] Och vem har gett fotbollsspelarna lov att trampa på gräset? Oj, vem vågar begränsa sig till bara män och inte skriver ”vem låter fotbollsspelare (av båda könen) trampa på gräset”? Ojjoj – varför står den feminina ändelsen inom parentes och inte den maskulina?

Marxism in action innebär att allt har en materiell orsak och political correctness (PC) är ett sätt att tänka som enträget kräver att alla dessa orsaker förklaras.

[...]

Några sidor i Spectator‘iaus bjuder på text som är skriven med lätt hand och inte gör annat än att konsekvent tillämpa liberala idéer (i amerikansk mening) på praktiska frågor, som olympiska spel. Men...men...men...– konsekvens och logik är den eurocentriska rationalismens dominans över den ursprungliga irrationaliteten, det allmännas förtryck av det enskilda, förnuftets dominans över dumheten – eeehm, nå här borde man kanske leta efter ett annat, mer politiskt korrekt, ord som upphäver motsättningen.

Förresten, varför skrivs det svart på vitt och inte tvärtom, och hur ska de vita, heterosexuella, ciskönade kristna männen och den globala kapitalismen ställas till svars för detta?

38

KALBOS KULTŪRA | 81

Nå, och den katolska kyrkan i Litauen för den delen. Och den polska kyrkan, kort sagt Rzeczpospolitas dominansstrukturer. Och förresten, varför dominerar konsonanterna över vokalerna i polska? Fortsättning följer i alla tidningar.

I det återgivna utdraget finns också frågesatser som är typiska för talspråket och avsedda att skapa en illusion av ett direkt samtal med läsaren. Det finns fler parentetiska inskott än i vanligt skriftspråk (förresten, nå, och det ironiska kort sagt), interjektioner (oj, oj oj, ehm) och upprepningar (Men... men... men...). Här finns också stavningssätt som skapats för att göra det fria skriftspråket lättare (och själva skrivandet snabbare). I detta fall märks det genom att främmande oböjliga element återges i texten (PC-esnio, Spectator’iaus), så att de när de läses låter som naturligt talspråk, det vill säga med böjningsändelser. Naturligtvis faller även de engelska citaten som infogats i texten i ögonen (ord, fraser och till och med en hel mening). I formellt tal eller formellt skriftspråk skulle författaren inte kunna tillåta sig detta.

2.2. Förhållandet till standardspråket

Det har föreslagits flera nivåer för att beskriva kvaliteten på det litauiska standardspråket: 1) dålig – med stora systemskador; 2) godtagbar – utan grova språkfel; 3) god – utan större normöverträdelser; 4) föredömlig (Klimavičius 2002: 23). När man undersöker bloggspråk kan de fenomen som förekommer där beskrivas utifrån om de överensstämmer med standardspråkets normer eller inte, och man kan alltså också införa något som liknar sådana nivåer. Synen på språkfenomenen bör dock här inte vara värderande, utan enbart konstaterande.

I bloggar är man fri att välja det sätt att tala (skriva) som man tycker är lämpligast i det aktuella fallet. Eftersom detta är ett offentligt område som inte är officiellt reglerat, är det inte obligatoriskt att följa standardspråkets normer, än mindre att reglera detta med några officiella medel. Därför bör det betonas att det knappast är lämpligt att betrakta bloggspråket som någon förvrängd form av standardspråket eller som en avvikelse från de vedertagna standardspråksnormerna. Precis som den elektroniska diskursen utgör bloggar en viss språkanvändningsmiljö där olika språkvarieteter kan komma till uttryck. En av dem kan naturligtvis också vara standardspråket, i en friare stil.

Språket i denna miljö omfattas, liksom dialekter och social eller yrkesmässig jargong, inte av den medvetna regleringen (kodifieringen) av språknormer. Det är upp till var och en vilket språk hen använder och hur hen låter sig påverkas av omgivningen, som kan få en att ändra sina språkliga uttryckssätt (till exempel skriva utan diakritiska tecken).

R. MILIŪNAITĖ. Pirmas žvilgsnis į tinklaraščių kalbą

39

2.3. Variation och ett överflöd av element av olika ursprung

En av de saker som tydligast faller i ögonen i blogginlägg är variationen i språkliga uttrycksmedel. Spår av samma fenomen finns också i den elektroniska diskursen, men eftersom texterna där är så korta framträder det inte lika tydligt som i längre inlägg. Det finns också variation i det fria talspråket, men på grund av talspråkets själva karaktär och fragmentariska natur är det betydligt svårare att dokumentera den. Man kan alltså säga att varianter i faktisk språkbruk förekommer i bloggar i den mest påtagliga formen och omfattningen, något som i dag saknar motsvarighet i andra former av litauiskt skriftspråk.

Här följer ett utdrag ur ett blogginlägg av en artonåring (de relevanta varianterna är markerade i fetstil):

Kärleksburken

Hej, i dag har jag och xLapinux¹⁵ gjort en jättefin ”kärleksburk”. Den är mycket enkel att göra och en ganska originell liten present, så nästa alla hjärtans dag kan ni slippa ruinera er och behöver inte längre ge bort de redan uttjatade blomliken till alla. Först behöver vi en burk. Det är viktigt att den är genomskinlig och har ett lock. Det kan hända att du väljer en glasbehållare som kostar mer än själva godiset, så var på din vakt. Billigare (och vanligtvis snyggare) burkar finns i husgerådsbutiker (ifall du blir frestad att ta en burk från samma köpcentrum som godiset), och butikerna där allt kostar ”en euro styck” är rena guldgruvor. Vi hade en halvliters sloikas

Sedan behöver ni godis – vi köpte dragéer och vingummin, men vilka ni väljer beror förstås på vad er partner tycker om: [fotografier infogade i texten som visar hur presenten gjordes. – R. M.]

Jag tycker att det här är en riktigt fiffig idé

Visst, det är inget genidrag, men jag kan tänka mig att det vid något tillfälle är mycket trevligare att få en burk med godis än någon blomma. Eller, om plånboken tillåter, kan man ge både och. Själv tycker jag om att ge presenter utan att invänta särskilda tillfällen (Enorca)

I vardagsspråket används författarens sloikas och kvietkas, som han troligen har tagit över från sina föräldrar eller mor- och farföräldrar, medvetet, uppenbart för att göra stilen livfullare.

Det är inte bara användningen av enskilda ord som varierar. I samma text kan det förekomma både vardagligt eller professionellt slang och inslag från flera språk, så det språkliga uttrycket blir mycket brokigt. Till och med inläggets rubrik är på engelska:

Trip to seaside

Under den här långhelgen åkte jag med min kärring på en liten tripp till kusten, närmare bestämt till Palanga (jag vet att det inte är Litauens bästa semesterort, men när man har gratis boende,

¹⁵

Här avses författarens vän med detta alias, som också är en hyperlänk till vännens blogg.

40

KALBOS KULTŪRA | 81

så funkar det ju fint). Som vi väntade oss var det tillräckligt mycket folk där, men åtminstone var det bara några få dumma djurungar (jag menar marozas och andra av naturens misstag). Trippen var kul, jag körde ungefär 1 100 km: Vilnius – Klaipėda – Palanga – Uošvija – Kaunas – Alytus – Vilnius. Det känns som om jag faktiskt fick en ordentlig semester, det enda problemet är att jag inte lyckas återhämta mig på jobbet, inte kommer in i rytmen och alltid är sömnig. (Povilas)

Eller ett inlägg av en tjugoåring som studerar informationsteknik (hyperlänkarna är understrukna):

Kampen mot spam

Jaså... Spam har det verkligen varit. På två dygn raderade jag inte mer och inte mindre än 700 kommentarer och inlägg i gästboken... Polnyj [...] [Ett inte särskilt grovt ryskt kraftuttryck har utelämnats. – R. M..]. Som tur är, I’ve found the solution;) Och jag hittade den i Nežinomos blogginlägg, där han berättade om samma problem. Och det inlägget kommenterades av en viss Pkmk [...] I kommentaren föreslog han att man skulle använda tjänsterna på akismet.com. Och DÄR hittade jag en länk till AchingBrain, som (vilka?) anpassade hela verktyget för PHP5. Därför laddade jag ner verktyget och anpassade det för min blogg.:) Och vips, på en timme hade det redan fångat 41 kommentarer:) Jippie;) Äntligen kan jag andas ut och lugnt veta att jag inte behöver sitta och rensa bort all den där skiten på morgonen... (~tapkius~)

Insprängda element av olika ursprung är typiska för bloggar skrivna av författare i olika åldrar och om olika ämnen. Man kan anta att författare med bättre skrivförmåga och högre utbildning försöker markera främmande element på något sätt. Exempelvis lever en professionell journalists vana att markera främmande ord med citationstecken kvar även i bloggen:

Nyligen råkade jag höra ett fragment av läkarnas svarta humor i ett privat samtal. De avslöjade att... potentiella organdonatorer är „britvininkai“. Det skämtas till och med om det. En försäljningschef på ett begravningsföretag ringer till en butik som säljer „britvas“. ”Hur många motorcyklar sålde ni i går?” ”Fyra”, svarar säljaren. ”Jaha, då har vi redan tre, den fjärde är väl fortfarande ute och kör”, sammanfattar chefen. [...] Jag ska försöka betrakta situationen utifrån. Jag kan nämligen en del om körteknik och trafikkultur: jag är redaktör för Alfa.lt:s motorbilaga, deltar i rallyn och i bilars test-draivuose. Jag är inte medlem i någon bikerklubb, men jag har åkt både „britva“ och „čioperiu“ flera gånger. (Žilvarskas)

Främmande element kan markeras med kursiv stil [författarens kursivering, min fetstil. – R. M.]:

Och även om slutresultatet inte förändras, kommer åtminstone de där svolačiams att få lida;) Och jag kommer också att känna mig lättare om hjärtat;)

R. MILIŪNAITĖ. Pirmas žvilgsnis į tinklaraščių kalbą

41

[...] försöker att inte skylta med denna egenskap hos sig själv och klär ofta sina kommentarer i ironi, slang eller helt enkelt skämt. Detta vittnar om sådana karaktärsdrag som humor, förmåga att anpassa sig till omgivningen, high communication skills and easy-going chatting. [...]

Det största problemet när den här beskrivningen ska skrivas är fortfarande detsamma och välkänt för dem som har varit här några gånger – jag kan inte skriva kort. Allt verkar viktigt för mig. Jag skriver kortare bara när jag inte har tid, men absolut vill säga något... But I will do it. Someday;) [...]

Men det viktigaste skälet är att det i dag är precis ett år sedan jag började smutsa ner etern här;) Jo jo, hooray hooray, RedVels blogg har nu hängt online i hela 365 dagar och gläder och irriterar några stamgäster och ett tiotal random’inių besökare;) Senare ska jag också lägga in en sådan annual review, men just nu kan jag inte släppa den här idén;) (RedVel)

På andra håll, som redan framgått av de tidigare exemplen, infogas ett främmande ord eller uttryck, eller till och med en hel mening, ofta i en litauisk text utan några särskilda markeringar (fetstil överallt är min. – R. M.):

En av rekommendationerna för usability är att följa kulturella konventioner, till exempel att ”vänster betyder moturs”. (Dominykas Blyžė)

Anyway L. Donskis hade rätt i att vi står på tröskeln till förändringar inom medierna, men jag är inte lika entusiastisk när jag talar om Litauen. (gedzius29)

Nåväl, när man ger sig in i det här on comercial basis måste man inrikta sig på att inkomsterna ska vara stabila. (e.f.i.)

NEJ, säger mitt förnuft, och jag återgår till att sammanfatta teorin för bokföring. Just to let you know, i’m not dead:) (Viktorija)

Förutom främmande inslag förekommer också olika former av slang. Om vi med slang menar uttrycksmedel som kännetecknar vissa sociala grupper (oftast ungdomar och elever), ser vi att den används i blogginlägg när författaren har valt ett motsvarande sätt att uttrycka sig och tänker sig en motsvarande mottagare. Vissa författare gör det sannolikt omedvetet, eftersom de ännu inte har utvecklat färdigheter i offentligt tal (skrivande), medan andra medvetet försöker identifiera sig med en viss grupp och ”träffa rätt” i gruppens sätt att tala. Till exempel skriver en student:

I morgon, eller rättare sagt i dag – matkės revision session, ska jag till universitetet och uträtta en massa saker där. (Viktorija)

Sådana texter minskar förstås antalet läsare, eftersom inte alla förstår dem, men detta avgränsar i sig grupper av människor med vissa åsikter och intressen.

42

KALBOS KULTŪRA | 81

I det allmänna flödet finns det inte många sådana texter. När de litauiska bloggarna till exempel började dyka upp skrev en författare som studerade telekommunikationsfysik och elektronik år 2005:

C# och garbage collecting

Just nu lär jag mig.NET/C#, dvs. jag vill bli en utvecklare i tiden:) Till skillnad från många andra anser jag inte att Microsoft-produkter är onda som standard, så efter att bara ha använt de nämnda sakerna en smula vågar jag uttrycka min åsikt..NET framework är en fantastisk sak, det finns inget bättre – det har nästan allt man kan behöva och allt är inbördes kompatibelt. Nackdelen med C++ och de framework/libbar som fanns före det var att man var tvungen att få allting att fungera ihop, och ofta blev det inget bra av det, till exempel går man igenom någon katalog med boost::filesystem, skriver resultaten till en std::vector och lägger till sist in dem i någon wx::ListBox. Inget vidare, kort sagt.

Och nu lite om C#. Jag är ju egentligen en vetenskapsmänniska, och hittills är C++ det språk som mest liknar mitt drömspråk. C# är bra eftersom det rättar till några av C++:s dåliga egenskaper, men har tyvärr inte de flesta av C++:s goda egenskaper (nå, C# 2.0 lovar att rätta till en del).

Och nu lite mer utförligt om en sådan sak – garbage collecting. (Saulius)

Det är förståeligt att bara sådana ”utvecklare” som författaren själv kan förstå innebörden av en sådan text.

En undersökning av variationen i bloggspråket och dess element med olika ursprung skulle kunna bidra till en bättre förståelse av när författarna använder uttrycksmedlen motiverat och medvetet, och när de har etablerats i språkbruket som konkurrerande varianter.

2.4. Stavning och interpunktion

Tinklaraščių kalboje, kaip ir kitose vadinamųjų medialektų (žr. Hjarvard 2004: 75–97), t. y. elektroninėje terpėje funkcionuojančios kalbos, apraiškose, pirmiausia į akis krinta formalieji skirtumai nuo tradicinės rašytinės ir spausdintinės kalbos: įvairūs specialūs grafiniai ženklai, sutrumpinimai ir pan.

Dessutom tar bloggarna med sig olika stavningsvanor från sitt dagliga skrivande: arbetet (om de är personer som skriver i sitt arbete), kommentarer och sms. Därför är variationen i stavningsstil som störst. Man kan hitta texter utan litauiska bokstäver, liksom exempel på både mycket förenklad och nästan idealisk stavning. På många håll märks tydligt att stavningskunskaperna är svaga (užmiestyn, išsprendė, esu deointam dangui), något som självklart förstärks ytterligare av modet att skriva utan diakritiska tecken.

Att skriva meningar utan mellanrum och endast skilja dem åt med skiljetecken, som man brukar göra i sms för att spara utrymme, är ganska ovanligt i inlägg:

R. MILIŪNAITĖ. Pirmas žvilgsnis į tinklaraščių kalbą

43

För ett par dagar sedan anslöt jag mig till en kampanj med titeln Vad är en blogg?. Vad är syftet med kampanjen? Det är mycket enkelt – att göra vanligt folk i Litauen bekanta med något så bra som en blogg, så att människor sedan inte tänker [...] (en person som har något att säga)

Egenmäktig hantering av egennamn. Ibland skrivs mer kända efternamn med liten begynnelsebokstav, och symboliska namn markeras inte alls:

Undrar Microsoft och cheferna för investeringskapital varför Adidas inte köper Nike, Toyota inte köper Ford och Coca-Cola inte köper Pepsi? Även om konkurrensmyndigheterna skulle tillåta det? För den interna förvirring, konkurrensen och samordningen mellan produktlinjer, ”personalstriderna”, uppsägningarna och de mest begåvades avgångar med sårade ambitioner som sannolikt skulle uppstå vore den bästa gåvan till Reebok, Volkswagen och … eh … fruktläsk från Švenčionėliai. (vienastoks)

Tinklaraščių tekstų skyryba panaši į elektroninio diskurso (plg. Ryklienė 2000: 102) – palyginti laisva, dažnai sukelianti nerūpestingumo įspūdį, skyrybos ženklų mažiau nei būtinai turėtų būti rašant normine kalba. Tačiau jei koks autorius skyrybos taisykles visiškai ignoruoja ir rašo be kablelių, gauna skaitytojų atkirtį: tokį tekstą skaityti per sunku.

2.5. Jaustukai

I blogginlägg uttrycks olika känslor både med känslomarkörer¹⁶ som är mer typiska för elektronisk diskurs och med interjektioner som traditionellt förstås som uttryckta i ord. Det finns en stor variation av sådana interjektioner – både litauiska och lånade, omarbetade på olika sätt och troligen påhittade just där och då medan man skrev. Här är bara några exempel:

eeehm: [...] eeehm, här kanske man borde leta efter ett annat [...] ord.

et: Et, en dag kommer ödet att le mot oss och vi måste återvända dit.

grrrrrrowl: Grrrrrowl.!!! En dag kommer drakarna att härska över hela universum och tusenårig fred kommer att råda.

yep: Yep, jag faller i trans och ser framför mig en pärm full av siffror och Excel-diagram.

muahahaha: Rikta sinnena mot det goda och låta det onda gå under. Muahahaha.

¹⁶ Dataterminologins förklarande ordbok (KTAŽ) rekommenderar att olika grafiska symboler för att uttrycka känslor (eng. emoticon) kallas interjektioner, men i den här artikeln (och inte bara här) är det olämpligt, eftersom interjektion används i sin traditionella betydelse som ordklass. I artikeln kallas de leenden, smileys, ansikten och liknande grafiska tecken som etablerats i bruk för känslomarkörer.

44

KALBOS KULTŪRA | 81

nea: [...] kort om det som fångade mitt intresse. Och om det som nea;)

oi oi: Oj oj, om jag nu har förstått alla möjliga gränser och integraler på universitetet, varför skulle jag då inte förstå en livsfilosofi?

oj, ojojoj: Ojojoj – varför står det en feminin ändelse inom parentes, och inte en maskulin?

uoj: Uoj, så kvickt.

wow: Gårdagens största nyhet. Iphone kommer till Litauen! wow!!! jag tror att alla glömde ett ord – officiellt.

2.6. Språkliga nyheter

Bloggspråket är intressant också ur en annan aspekt: här kan man tydligt se hur officiellt rekommenderade nybildningar får fäste, särskilt motsvarigheter till främmande ord. Om författarna använder dem naturligt, utan några metalingvistiska kommentarer, kan man anta att nybildningarna accepteras, till exempel:

Jag tyckte inte om att två extra diskenheter dök upp i ”My computer” när jag anslöt ett USB-minne [...]. (Criminal)

Dessutom använder författarna själva nyord i fråga om både betydelse och form – såväl tillfälliga bildningar, skapade för ett enda tillfälle, som nya ord som kanske kan komma att spridas mer allmänt. Nyord kan vara egenpåhittade, bildade efter mönster av ord i andra språk eller helt eller delvis översatta. I bloggar, inklusive kommentarerna, kan man alltså hitta en riklig språklig kreativitet – både lyckad och misslyckad – som visar språkbrukarnas förmåga eller oförmåga att använda sitt språks uttrycksresurser. Här är bara några exempel:

aptikinys: Jag sadlar webbläsaren och blåser bort mentalt damm från en vind jag inte besökt på länge. Aha, här finns en sökfunktion! Jag provar; senaste fyndet [...].

kėdynė: För mig dyker alltid frågan upp på spårvagnen – tänk om ljudet från mina hörlurar hörs för högt utåt? Men om jag sätter mig ensam på ett dubbelsäte, en ”sittplats”, och någon sedan sätter sig bredvid och grimaserar åt min musik (kanske inte åt musiken), då skickar jag den personen åt helvete i tankarna – ”varför satte du dig bredvid någon som spelar musik?”

läsa sig mätt: [...] om bloggar utläst är jag (ungefär som efter att ha ätit för mycket).

tvättdag: På helgerna är en dag [...] tvättdag.

šlamštknygė: Jag läser nästan aldrig bokrecensioner, men jag har ett sjätte sinne, så skräpböcker hamnar sällan i mina händer. Men det kan ibland vara riktigt roligt att läsa recensioner av sådana skräpböcker.

Att undersöka bloggspråk och stil erbjuder alltså outtömliga möjligheter. Här finns bland annat nya betydelser som växer fram, fraseologi, meningsbyggnadens särdrag och ordlekar,

R. MILIŪNAITĖ. Pirmas žvilgsnis į tinklaraščių kalbą

45

vitsighet. Mycket uttrycksfullhet, kreativitet och författarnas självuttryck. Här är en berättelse om hur en vanlig shoppingrunda i en butik och ett samtal med en expedit, på grund av modern teknik, förvandlas till självbetjäning. Vid kassan finns ingen kassörska, och kunden måste tala med en dator (kursiv stil – bloggens författare):

Priset för att (inte) vara grön

Igår, när jag tittade in för att fylla på kylskåpet, pipade jag igenom alla varor och packade ner dem i den där plastpåsen – grön, gul och vit. Då fick jag en oväntad fråga på datorskärmen.

”Antal som behövs: hur många påsar använde du?”

Min första tanke var att det bara var statistikuppgifter. Den andra – och rätta – tanken var att jag skulle behöva betala. En, kära dator, jag använde bara en enda påse, och det enbart för att jag inte tänker trycka in en förpackning frysta grönsaker i datorväskan. (Ieva Baranauskaitė)

För några decennier sedan, när ingen i Litauen tycks ha kunnat föreställa sig internet, brukade en litteraturlärare råda sina studenter, som naturligtvis tänkte bli författare: Skriv, skriv absolut en sida i dagboken varje kväll. Utan regelbundet skrivande blir det ingenting. Skrivandet uppmuntrar verkligen till tänkande, de språkliga uttrycksfärdigheterna stärks och stilen utvecklas; för unga människor, som utgör majoriteten av bloggarna, är detta en mycket god miljö för utveckling. Därför vill man inte tvivla: framtiden på internet tillhör – inte författarna, utan de skrivkunniga.

SLUTSATSER

1. Den nya formen för självuttryck och kommunikation som dök upp på internet för drygt ett decennium sedan – nätbaserade dagböcker, eller bloggar – har redan fått stor spridning även i den litauiska delen av internet. Därmed uppstod också en ny företeelse i användningen av det litauiska språket. Den är speciell eftersom det skrivna språket här skapas utan mellanhänder och inte regleras särskilt av någon, men texterna som skrivs på det publiceras offentligt och är tillgängliga för alla.

2. Bloggarnas mångfald, de olika författarna och ämnena gör det vid första anblicken möjligt att urskilja endast de allra mest allmänna språkdragen och möjliga inriktningar för fördjupade studier; det finns därför ännu ingen grund för att dra generella slutsatser. Trots detta står det klart, utifrån vilka skikt och ursprung av lexikon som dominerar, vilka uttryckssätt som föredras, vilka tillfälliga nybildningar som skapas och hur nyord etableras eller inte tas emot, att språket i denna miljö är ett intressant fenomen och en god grogrund för studier av faktisk offentlig skriftlig språkanvändning.

46

KALBOS KULTŪRA | 81

3. Bloggspråket kan beskrivas som en viss ny, fristående variant av det offentliga skriftspråket – en av yttringarna av den elektroniska miljön, de så kallade medielekterna, vid sidan av elektronisk diskurs (kommentarer, korta telefon- och snabbmeddelanden osv.). Eftersom det fungerar i utkanten av och utanför den medvetet reglerade användningen av det skrivna standardspråket är det betydligt mer varierat. Även om det i många fall är en blandning av olika språkvarieteter och särskilt element från andra språk, oftast engelska, är det knappast ändamålsenligt att betrakta bloggspråket som någon förvrängd form av standardspråket.

4. Det framgår att det i bloggosfären finns försök att nå en offentlig överenskommelse mellan författarna i språkfrågor; dessutom påverkas språkbruket av läsarnas offentliga åsikter. Således kan man inte säga att denna språkform utvecklas helt kaotiskt.

5. Bloggarnas popularitet och utbredning ger anledning att anta att deras uttrycksform utan tvekan kommer att påverka det litauiska standardspråket och utvecklingen av dess normer. Vid sidan av detta friare skriftspråk framträder standardspråkets egna kännetecken och dess uppgift i samhället tydligare. Bloggspråket kan således betraktas som faktisk språkbruk, där både nya tendenser och möjligheten att upprätthålla eller korrigera standardspråkets kodifiering blir synliga.

ŠALTINIAI

http://blogologas.lt/

http://kasyrablogas.lt

http://lt.wikipedia.org/wiki/Blog

http://verslas.blogas.lt

http://visiblogai.lt

http://www.alfa.lt

http://www.blogas.lt

http://www.blogeriai.lt

http://www.blogeriai.net

http://www.mtv.lt/blogai

http://www.nezinau.lt/

http://www.rzu.lt

http://www.vlkk.lt

LITERATŪRA

Bitinienė A. 2007: Publicistinis stilius, Vilnius: Vilniaus pedagoginis universitetas.

Crystal D. 2006: Language and the Internet, 2-nd ed. Cambridge: Cambridge University Press.

R. MILIŪNAITĖ. Pirmas žvilgsnis į tinklaraščių kalbą

47

Donskis L. 2008: Užnuodyta viešoji erdvė. – www.balsas.lt, balandžio 18. Prieiga internete: http://www.balsas.lt/naujiena/192269

DŽ₆: Dabartinės lietuvių kalbos žodynas. Vyr. red. Stasys Keinys. 6-as (3-ias elektroninis) leid., Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2006.

Hjarvard S. 2004: The Globalisation of Language. How the Media Contribute to the Spread of English and the Emergence of Medialects. – Nordicom Review 1–2. Nordicom: Gothenburg University, 75–97. Prieiga internete: http://www.nordicom.gu.se/common/publ_pdf/157_075-098.pdf

Huffaker D. A., Calvert S. L. 2005: Gender, identity, and language use in teenage blogs. – Journal of Computer-Mediated Communication 10(2). Prieiga internete: http://jcmc.indiana.edu/vol10/issue2/huffaker.html

Klimavičius J. 2002: Lietuvių bendrinė kalba: ribos ir beribiškumas, sistema, norma ir kodifikacija. – Terminologija 9, 7–25.

KTAŽ: Kompiuterijos terminų aiškinamasis žodynas. Prieiga internete: http://aldona.mii.lt/pms/terminai/term/z2odynas.html

Marcinkevičienė R. 2005: Internetinių straipsnių komentarai žanriniu aspektu. – Tekstas: lingvistika ir poetika 14. Mokslinės konferencijos medžiaga, Šiaulių universitetas: Šiaulių universiteto leidykla, 22–23.

Marcinkevičienė R. 2008: Žanro ribos ir paribiai. Spaudos patirtys, Vilnius: Versus aureus.

Miliūnaitė R. 2008: Tinklaraščių kalbos vieta dabartinės lietuvių kalbos vartosenos schemoje. – Lietuvių kalba [internetinis mokslo žurnalas]. Prieiga internete: www.lietuviukalba.lt

Ryklienė A. 2000: Bendravimas internetu: kalbėjimas rašant. – Darbai ir dienos 24, 99–107.

Vedrickas A. 2007: Web 2.0 – naujoji interneto karta. – Lietuvos rytas (Kompiuterija), sausio 15. Prieiga internete: http://kompiuterija.lrytas.lt/zurnale/2007-01-15/web-20-%E2%80%93-naujoji-interneto-karta

Gauta 2008 07 08

A FIRST GLIMPSE AT THE LANGUAGE OF BLOGS

Summary

More than a decade ago the first blogs appeared on the world web ^(www); around the year 2000 the Lithuanian internet set up its first blogs; in 2006–2007 it witnessed their boom. The article describes blogs as a new internet form of self-expression and communication, its role in social communication and its linguistic

48

KALBOS KULTŪRA | 81

expression as well as possible frameworks of linguistic analysis. The article also discusses the problem of coining Lithuanian blog-related concepts and offers an overview of the terms in actual use.

The analysis of almost a hundred of blogs produced by authors of different ages and focusing on different topics could hardly lead to any final conclusions and generalisations. However, the pilot linguistic investigation has resulted in identifying some new features of the blog language. The language of blogs is peculiar in that its written form evolves with no mediators or regulators; however, its texts are easily accessible to the public. Therefore, language specialists have a unique opportunity to research actual public written use, to investigate its characteristic features of linguistic expression and functions of the features in the texts. A large variety of blogs, different authors (and the data provided about themselves) give access to investigating the layers and origin of prevalent lexis, dominating modes of expression, specific features of occasional words, how language innovations come into use or are rejected etc. Moreover, all of the above can be related to the social features of the authors and the topics of the texts.

The language of blogs can be defined as a new variety of free-style public written language, one of the forms of electronic medium, the so called medialects, and can be discussed alongside with electronic discourse (comments, e-mails, telephone text messages (SMS) and instant messages). The language of blogs functions on the periphery of regulated standard language and beyond its boundaries; it is much more varied. In many cases it is a mixture of elements from different language varieties and different languages (mainly English); therefore, it should not be treated as a perverse form of standard language.

In the blogosphere the authors seem to take efforts to publicly negotiate language issues; moreover, the language use is influenced by the public opinion of the readers. Therefore, this language variety cannot be claimed as being completely chaotic. The popularity of blogs and their wide spread would presumably exert major influence on standard Lithuanian and the development of its norms. Thus the language of blogs can be treated as actual use with some obvious new developments, on the one hand, and a possibility to maintain the codification of the standard language or its modification, on the other hand.

RITA MILIŪNAITĖ

Lietuvių kalbos institutas

P. Vileišio g. 5, LT-10308 Vilnius

[email protected]

R. MILIŪNAITĖ. Pirmas žvilgsnis į tinklaraščių kalbą

49