ŽYDRŪNĖ ŠALAVIEJŪTĖ

Litauiska språkets institut

ORCID-id: orcid.org/0009-0003-4998-9657

FORSKNINGSOMRÅDEN: lexikal semantik, etnolingvistik, kognitiv lingvistik.

DOI: doi.org/10.35321/bkalba.2023.96.08

BENÄMNINGAR PÅ HÖNA, TUPP OCH KYCKLING I LITAUISKA OCH DERAS MOTIVATION

NYCKELORD: motivation, synonym, zoonym, höna, tupp, kyckling.

SAMMANFATTNING

Betraktade ur ett semasiologiskt perspektiv utgör de litauiska benämningarna på höna, tupp och kyckling en omfattande undergrupp inom den tematiska gruppen zoonym: omkring 200 lexem utan gemensam hyperonym har belagts i olika förklarande, dialektala och specialiserade lexikografiska källor. De motiverade benämningarna, betraktade ur ett onomasiologiskt perspektiv, utgör 98 procent av de undersökta lexemen. Artikeln analyserar ingående litauiska benämningar på höna, tupp och kyckling och betraktar dem som lexikala enheter som kan förmedla kategoriseringen av den fågel som benämns, dess förhållande till andra företeelser och språkbrukarens inställning. Den systematiska analysen av de undersökta lexemen synliggör konceptuella drag inom flera kategorier: axiologiska, kognitiva, associativa och etnokulturella.

SAMMANFATTNING

Ur ett semasiologiskt perspektiv utgör de litauiska benämningarna på höna, tupp och kyckling en omfattande undergrupp inom den tematiska gruppen zoonymer: i olika förklarande, dialektala och specialiserade lexikografiska källor har omkring 200 lexem utan någon gemensam hyperonym identifierats. Ur ett onomasiologiskt perspektiv utgör motiverade benämningar 98 procent av de undersökta lexemen. Artikeln analyserar ingående de litauiska benämningarna på höna, tupp och kyckling och betraktar dem som lexikala enheter som kan förmedla kategoriseringen av den fågel som benämns, dess relation till andra företeelser samt språkbrukarens synsätt. Den systematiska analysen av de undersökta lexemen lyfter fram flera kategorier av konceptuella drag: axiologiska, kognitiva, associativa och etnokulturella.

156

BENDRINĖ KALBA | 96

INLEDNING

Höna, tupp och kyckling utgör en oskiljaktig del av den litauiska folkdiktningen och fraseologin (Jasiūnaitė 2010: 322–323). Benämningarna på denna tamfågel har lämnat spår i toponymer (Balsys 2020: 21), benämningar på växter (Gritėnienė 2006), svampar (Lubienė 2015), människans fysiska och mentala egenskaper (Rosinienė 1990; Eigirdienė 2016) och naturfenomen (Dundulienė, Ščmeliovas 1979: 122; Jasiūnaitė, Konickaja 2003: 47–48). Djurnamn analyseras oftare som källområden för konceptuella metaforer (Būdvytytė-Gudienė et al. 2014), men omvända studier, det vill säga sådana som visar vilka företeelser djur jämförs med i namngivningsprocessen, är ovanliga (Smetona 2015; Šalaviejūtė 2022).

Den onomasiologiska zoonymiska systematiken har ägnats begränsad uppmärksamhet. Frågor om omfattning, systemiska relationer och motivation inom en enskild tematisk grupp i litauiskans och andra språks ordförråd undersöks ytterst sällan. Större uppmärksamhet ägnas åt fraseologin kring enskilda zoonymer och åt konceptuella metaforer (Nilsen 1996; De la Cruz Cabanillas, Martínez 2006; Goatly 2006; Górecka-Smolińska, Kleparski 2011 m.fl.).

Föremålet för denna undersökning är benämningarna på höna, tupp och kyckling inom den tematiska gruppen zoonymer i litauiskan. Benämningarna betraktas som lexikala enheter som kan förmedla kategoriseringen av den fågel som benämns, dess relation till andra företeelser och språkbrukarens synsätt.

Syftet med undersökningen är att analysera de semantiska relationerna mellan litauiska benämningar på höna, tupp och kyckling samt fastställa vilka konceptuella drag som representeras av dem. Syftet uppnås genom följande uppgifter: 1) att samla in zoonymer från olika litauiska ordböcker som betecknar höna, tupp och kyckling; 2) att fastställa omfattningen av de tematiska undergrupperna för benämningar på höna, tupp och kyckling; 3) att gruppera benämningarna på höna, tupp och kyckling i synonymserier; 4) att synkront fastställa förhållandet mellan motiverade och omotiverade lexem; 5) att fastställa lexemens semantiska relationer och de konceptuella drag som representeras av dem.

I analysen tillämpas den metodologiska praxis som hör till komplex lingvistisk forskning, där de semantiska dragen hos medlemmarna i en tematisk grupp fastställs genom att lexemen undersöks på semasiologisk och onomasiologisk nivå. Lexemens semasiologiska och onomasiologiska semantiska drag betraktas också som kännetecknande drag hos den koncept som benämns. Ur kognitivsemantikens perspektiv är betydelsen en aktualiserad del av konceptet, och varje benämning återspeglar således vissa drag hos konceptet (drag som kännetecknar konceptet) (Gudavičius 2009: 51).

ŽYDRŪNĖ ŠALAVIEJŪTĖ. Lietuvių kalbos vištos, gaidžio, viščiuko pavadinimai ir jų motyvacija

157

Analysen genomförs enligt en koncentrisk princip, där språksystemet undersöks nedifrån och upp. Potentiella lexem hämtas från olika källor. De utvalda benämningarna grupperas i synonymrader¹, varigenom den finaste kategorisering av det aktuella konceptet som registreras i lexikonsystemet fastställs. Lexemens semantiska relationer (hyperonymiska–hyponymiska, ekvonimiska, ordbildningsmässiga och polysema) undersöks. Analysen av syntagmatiska relationer används som ett komplement.

Utgångspunkten är den teoretiska ståndpunkten att undersökning av paradigmatiska relationer är ett tillförlitligt sätt att fastställa vissa egenskaper hos det undersökta konceptet (jfr Bartmiński 2010: 119–122; Rutkovska ir kt. 2017: 31; Bogdzevič 2019: 69).

Den huvudsakliga källan till de undersökta benämningarna är Lietuvių kalbos žodynas (LKŽ_e). Materialet har kompletterats med uppgifter från Dabartinės lietuvių kalbos žodyno (DLKŽ_8e), Bendrinės lietuvių kalbos žodyno (BLKŽ) och 13 dialektordböcker², som representerar de samogitiska, sydaukštaitiska, västaukštaitiska och östaukštaitiska dialekterna. Dessutom har elektroniska publikationer som systematiskt återger det litauiska ordförrådet använts: Sisteminiu lietuvių kalbos žodynu (SistŽ_e) och Sinonimų žodynu (SŽ_e).

Först och främst gäller det att fastställa hur många benämningar det finns i det litauiska språksystemet för en och samma fågel (lat. Gallus gallus domesticus, lit. naminė višta). Utifrån uppgifterna i de undersökta lexikografiska källorna kan man hävda att den undersökta gruppen omfattar omkring 200 lexem³ (inklusive formella varianter⁴).

Undersökningen av systemrelationer och semantiska samband visar att det i det litauiska språksystemet (men inte i vetenskapsspråket) saknas en gemensam hyperonym för att benämna den aktuella fågeln. Den tematiska gruppens kärna utgörs av tre ekvonimer: honan (višta), hanen (gaidys) och ungen (viščiukas). Deras semantiska relationer, fastställda utifrån definitionerna, framhäver två konceptuella differentiella egenskaper: kön och ålder.

¹ Artikeln behandlar inte teoretiska frågor om synonymi. Lexikala och ordbildningsmässiga synonymer skiljs åt. Lexikala synonymer förstås som icke-besläktade synonymer med samma eller närliggande betydelse. Ordbildningsmässiga synonymer betecknar besläktade synonymer med olika avledningsaffix (i artikeln räknas även diminutiver hit).

² Se källförteckningen.

³ Artikeln presenterar endast den ungefärliga omfattningen av de tematiska undergrupperna av benämningar för höna, tupp och kyckling. Lexem med oklar betydelse har inte tagits med i undersökningen. Polysema onomatom har i ordböckerna delats upp i entydiga lexem, t.ex.: koplūnas 1 ’kastrerad tupp’, koplūnas 2 ’höna som inte värper’, viščiukė 1 dim. ’höna’, viščiukė 2 ’ung höna, liten eller halvvuxen’.

⁴ Lexemens formella variation har fastställts genom en fonetisk, accentologisk och morfologisk analys av lexemens struktur.

158 BENDRINĖ KALBA | 96

Det har fastställts att dessa tre ekvonimer har formella varianter samt derivationella och lexikala synonymer. Den största raden av derivationella och lexikala synonymer utgörs av benämningar på höna (50 procent), följt av mindre grupper av benämningar på kyckling (30 procent) och tupp (20 procent).

Onomasiologisk analys hjälper till att systematiskt (i större och mer abstrakt skala) återskapa världsbilden i språket. De semantiska kännetecken som framträder genom en komplex lingvistisk analys grupperas gradvis i grundläggande kognitiva kategorier. Registret över grundläggande kategorier (semantiska primitiver, semantiska molekyler) fastställs med utgångspunkt i andra forskares insikter (Wierzbicka 2013; Goddard, Wierzbicka 2014; Goddard 2018) och det undersökta materialet.

I artikeln har man metodiskt valt att behandla benämningarna utifrån semantiska relationer. Den omtalade fågelns onomasiologiska struktur beskrivs genom att benämningarna delas in i mindre tematiska undergrupper för höna, tupp och kyckling⁵. Målet är att lyfta fram deras viktigaste konceptuella särskiljande och/eller gemensamma kännetecken.

1. BENÄMNINGAR PÅ HÖNA

1.1. ŠŽ_e redovisar en synonymrad med tre benämningar: vištà, pūtė, pūlė. SistŽ_e anger en synonymrad med 13 benämningar: vištà, vištáitė, viščiõtė, pūtė, pūlė, vištapaláikė, perėkšlė, perėklė, kvàksė, kvàkšė, kvakšlė, kvarkšlė, kverkšlė. Enligt uppgifterna i de undersökta lexikografiska källorna benämns höna på mycket varierande sätt i det litauiska språksystemet. I lexikografiska källor har närmare hundra (95) lexem belagts för att benämna höna.

Lexemet vištà är det dominerande lexemet i den tematiska gruppen av benämningar på höna och definieras i förklarande ordböcker som ‘en tam fågel som hålls för ägg och kött (Gallina)’ LKŽ_e, DLKŽ_8e, DnŽ 555, DrskŽ 465, DvŽ II 538, KzRŽ II 514, KpŽ IV 888, LzŽ 290, PPAŽ II 782, ŠVŽŽ II 459, ZnŽ III 692, ZtŽ 779 och ‘en fågel i familjen fasanfåglar, som hålls för ägg, kött och fjädrar (Gallus gallus domesticus)’ VdškŽ 901, till exempel: Vištas laiko, tų kiaušinių – tik valgýk LKŽ_e; Vištų turu dvidešimt, tai kiaušinukų turu LKŽ_e; Va ligonį turiu, tai vištą papjausiu LKŽ_e; Pasipjaudavai vištą, tai kai obuoliukas – taukų pilna LKŽ_e; Žąsies mėsytė ne toki skani kaip vištýtės, vištýtės skanesnė LKŽ_e; Meisos kaip iš vištos LKŽ_e.

⁵ Det är svårt att fastställa att alla medlemmar i den tematiska gruppen hör till en mindre undergrupp, eftersom lexikal-semantiska system kännetecknas av diffusa gränser.

ŽYDRŪNĖ ŠALAVIEJŪTĖ. Lietuvių kalbos vištos, gaidžio, viščiuko pavadinimai ir jų motyvacija

159

Lexemet vištà tillhör typen omotiverad nominering⁶. Utifrån hur det kommit in i språksystemet är det ett lexem av intern nominering och tillhör det östbaltiska kronologiska skiktet. Som etymologernas arbeten visar är lexemets ursprung oklart. Den klassiska tolkningen anger det etymologiska motivationskännetecknet ‘den som är tam’. Man försöker knyta benämningen på en tamfågelhona, som är typisk endast för litauiska och lettiska (jfr lettiska vista), till fornindiska viç- ‘hus’, indoeuropeiska *u̯eik̑-: u̯ik̑- ‘hus, bosättning’, och rekonstruerar därmed den semantiska utvecklingen: ‘hem’ → ‘tamfågel’ → ‘höna’ (Buck 1949: 176; LEW 1266; Sabaliauskas 1990: 153; SEJL 2057).

Alla andra belagda benämningar på höna tillhör typen motiverad nominering. Merparten av de motiverade benämningarna utgörs av dialektal lexik.

1.2. Den första gruppen – derivativa synonymer (25).

Derivativa synonymer till höna är axiologiskt markerade. Positiv konnotation återspeglas i avledningar med diminutiva suffix⁷: viščiukė 1 DvŽ II 538, viščiūtė 1 LKŽ_e, DvŽ II 538, vištaitė 1 PPAŽ II 783, DvŽ II 539, LzŽ 290, vištėlė 1 LKŽ_e, DLKŽ_8e, DvŽ II 539, ŠVŽŽ II 459, VdškŽ 901, vištūkė 2 PPAŽ II 783, vištytė / vištytė 2 DvŽ II 540, VdškŽ 901, vištyka 1 LKŽ_e. Exempel: Åh, vilken fin liten höna! LKŽ_e; En vacker liten höna LKŽ_e; Det är en vacker liten höna: tjock, liten, med rött huvud LKŽ_e.

Några prefixavledningar och en sammansättning betecknar en ung, uppvuxen men ännu inte helt vuxen höna och framhäver den konceptuella egenskapen ålder: viščiokė LKŽ_e, VdškŽ 900, viščiūtė LKŽ_e, KltŽ 410, KpŽ IV 884, viščiukė 2 LKŽ_e, DvŽ II 538, viščiūtė 2 LKŽ_e, vištaitė 2 LKŽ_e, DLKŽ_e, DrskŽ 465, DvŽ II 539, KzrŽ II 514, ZnŽ III 692, vištikė LKŽ_e, KrtnŽ 489, vištyka 2 ZtŽ 780, pùsvištė LKŽ_e, DLKŽ_e, ŠVŽŽ II 118. Exempel: En unghöna är mycket liten, men en lite äldre unghöna är redan halvvuxen LKŽ_e; Vi ska behålla alla unghönorna, de kanske blir bättre än de äldre LKŽ_e; Jag födde upp tolv unghönor och en tupp LKŽ_e; Hon växer upp och blir en värpande höna LKŽ_e; Min halvvuxna höna är redan fin, snart börjar hon värpa LKŽ_e. Andra derivativa synonymer till höna har negativ konnotation (i ordboksdefinitionerna markeras detta med förkortningen neds.); de betecknar en dålig, oduglig höna: vištyna LKŽ_e, vištapalaikė LKŽ_e, KpŽ IV 890 / vištapalaikė LKŽ_e, KrtŽ 489. Exempel: De dåliga hönsen äter [betorna] – det finns inget stängsel LKŽ_e; De här usla hönsen har grävt upp hela trädgårdslandet LKŽ_e.

⁶ Dėl terminų nemotyvuotoji ir motyvuotoji nominacija plačiau žr. Lubienė 2015: 24–25.

⁷ Diminutivsuffixet är en axiologisk markör på onomasiologisk nivå, som visar att lexemet har en axiologisk egenskap och skiljer sig från synonymseriens huvudord. Eftersom avledningar med diminutivsuffix är produktiva är synonymserien öppen.

160

BENDRINĖ KALBA | 96

1.3. Den andra gruppen – lexikala synonymer (65). Större delen av dem har differentiella semantiska och konceptuella egenskaper, vilka framträder tydligast på den onomasiologiska nivån. Alla lexikala synonymer till höna är motiverade ord; deras onomasiologiska struktur registrerar vissa semantiska egenskaper, och därför grupperas de i synonymserien efter dessa egenskaper.

En stor del av de lexikala synonymerna till höna utgörs av benämningar vars semantiska och onomasiologiska struktur registrerar en akustisk egenskap som är karakteristisk för denna fågel (25). På semantisk nivå är den konceptuella egenskapen att avge ljud vanligen karakteristisk för benämningar på hönor som ruvar och värper. Inventariet av deras lexikala motivatorer består av ljudhärmande verb med sememet ’obetonat ljud’: kàrkti, kiŕkti, kudakuóti, kvachtúoti, kvaǧždėti, kvaksėti, kvaŕkti, kverǩšti. Exempel: Hönan kacklar och kacklar men lägger inget LKŽₑ; Hon kacklar som en höna efter att ha lagt sitt första ägg LKŽₑ; Hon kacklar som en ruvande höna LKŽₑ; Hönan kacklar när hon ruvar LKŽₑ; Hönan kacklar; då får du sätta till henne några gässlingar LKŽₑ; Som en höna – hackar oupphörligt LKŽₑ; Som en ruvande höna – kacklar och kacklar utan uppehåll LKŽₑ; I år finns det inga ägg – alla bara kacklar LKŽₑ; Hönan kacklar. Nu kacklar hon sådär, hon vill ha små ungar ZtŽ 336. Den onomasiologiska strukturen hos hönsbenämningarna registrerar de ljud som är karakteristiska för etnozoonymens art: °karka LKŽₑ8, kudākė LKŽₑ, kudãkšlė, kudakūtė, kvaǧdė, kvàksė LKŽₑ; DLKŽ₈ₑ, kvaksūnas LKŽₑ, DrskŽ 179, kvãksė LKŽₑ, SŽₑ, KpŽ II 547, kvakšlė, kvaktūkė LKŽₑ, ZtŽ 336, DvŽ I 329, kvaktūtė DvŽ I 329, kvaktuchà⁹ ZtŽ 336 / kvaktukà LKŽₑ, DvŽ I 329, kvárkė, kvárkšė, kvarkšlė LKŽₑ, DLKŽ₈ₑ, SŽₑ, KpŽ II 549, kvarkštuólė, kverkšlė LKŽₑ, DvŽ I 330, kverkštùkė, kirklà / kirklà LKŽₑ. Exempel: Jag står inte ut med den här kacklande hönan: så fort något prasslar börjar hon kackla DvŽ I 329; Kackelhönan kacklar, och kycklingarna lyssnar redan på henne LKŽₑ; Kackelhönan kacklar ZtŽ 336.

Andra lexikala synonymer med en akustisk egenskap motiveras av ljudhärmande uttryck som används för att locka på hönor. Inventariet av lexikala motivatorer består av invokativ¹⁰ pùl, pùle, pùt. Vanligen rör det sig om tilltalande synonymer med positiv eller neutral konnotation: pùle LKŽₑ, SŽₑ, pùtė LKŽₑ, DLKŽ₈ₑ, SŽₑ, KzRŽ II 143, ZnŽ II 509, KpŽ III 401, VdškŽ 637 / putià LKŽₑ, pùtkė LKŽₑ, putýtė

⁸ Med ° markeras de lexem som i ordboken är obetonade.

⁹ Jämförs med det i dialekterna använda slaviska låneordet kvachtúoti, -úoja, -ãvo ’kackla’ ZtŽ336. När det lexikala motivatorn för motivtemat är ett lånord betraktas motivemet som motiverat (jfr Lubienė 2015: 169).

¹⁰ Invokacija – naminių paukščių ir gyvulių šaukimo ar varymo garsai (Zabarskaitė 2009: 92).

ŽYDRŪNĖ ŠALAVIEJŪTĖ. Lietuvių kalbos vištos, gaidžio, viščiuko pavadinimai ir jų motyvacija 161

LKŽ_e, KrtŽ 331, VdškŽ 637. Exempel: Pul, pul, mano piliùte! LKŽ_e; Pùtės, pučiùtės, put, put, put! LKŽ_e.

I hönans semantiska och onomasiologiska struktur har fågelns utseende en viktig plats. I centrum för den semantiska och onomasiologiska strukturen hos sådana benämningar står de konceptuella dragen i hönans kroppsmorfologi, närmare bestämt fjäderdräkt och kroppsbyggnad.

Fem lexikala synonymer benämner hönan utifrån det konceptuella draget att kinderna är bevuxna. Leksemens och de lexikala motivatorernas semantik framhäver bilden av en höna med fjäderprydda kinder: bakuõtė LKŽ_e (< × bãkai ’kindskägg’), papučiõkė LKŽ_e / papučõkė LKŽ_e (< papučõkai ’hönans kindskägg’), papùrka ’höna med kindskägg’ LKŽ_e, papùžė ’höna med kindskägg’ LKŽ_e, apúokas ’höna med behårade kinder’ LKŽ_e (< apúokas² ’underhår, underull, lugg’). Exempel: Kokios gražios tos papučiõkės! LKŽ_e; Papùžės – su barzdoms – geriau deda, kai didskiauterės LKŽ_e.

I centrum för den onomasiologiska strukturen hos ytterligare fem lexikala synonymer står det konceptuella draget tofs: kuõdė LKŽ_e, KzRŽ I 406, kuõdena LKŽ_e, kuõdinas LKŽ_e, kuodùtė LKŽ_e, kuoduõtė / kuoduõčė ŠVŽŽ I 352. Exempel: Kuoduõtės y[ra] su kuodais tokes ŠVŽŽ I 352; Su kuodu jei bus višta kuoduõčė ŠVŽŽ I 352; Kuoduõčės vištos abi su kepurėm ŠVŽŽ I 352.

Den onomasiologiska strukturen hos flera lexikala synonymer registrerar det konceptuella draget hos fluffiga, rufsiga, bevuxna, ruggiga fjädrar: drìškė LKŽ_e, spùrė LKŽ_e, šiùrpa LKŽ_e, pùrė LKŽ_e, °rażokė LKŽ_e, tùbòtė LKŽ_e.

Hönor med kort, avklippt stjärt har särskilda benämningar: kirptùkė LKŽ_e, kuksà LKŽ_e, stùmplė LKŽ_e; hönor med korta ben: lùtė LKŽ_e, lutìkė LKŽ_e, latùkė LKŽ_e / °letukė LKŽ_e.

Det finns också metaforiska uttryck för hönans kroppsmorfologi, till exempel: den lexikala synonymen för höna čėmpė LKŽ_e är associativt förknippad med bilden av hönans behårade ben och stickade skor av garn; den associativa bilden av fågelkam och buske återges i benämningarna krūminagalvė ’höna med buskliknande kam’ LKŽ_e, rožėtskiauterė LKŽ_e.

En annan grupp utgörs av de benämningar vars lexikala motivatorer betecknar hönan utifrån fjäderfärgen: gegužėtė LKŽ_e, geltõnė LKŽ_e, kanãpė LKŽ_e, raibė LKŽ_e, raibùkė LKŽ_e. Fläckighet uttrycks metaforiskt i zeziùlė ’brokig, hampa-färgad höna’ LKŽ_e (< zeziùlė, zeziùlka ’gök’ ZtŽ 790).

Kinesiska drag kännetecknar synonymerna klùkštė ’kacklande höna’ LKŽ_e, gužùtė ’höna som fångas’ LKŽ_e, pagùžėlė ’höna som snabbt hukar sig’ LKŽ_e,

162

BENDRINĖ KALBA | 96

tūpškė ‘tam höna’ LKŽₑ, psichokinezinis požymis – pasiūtvištė ‘en höna som smiter in överallt’ LKŽₑ, pagėdvištė ‘en oduglig höna som vållar skada’ LKŽₑ.

En stor del av hönsbenämningarna utgörs av lexem vars semantiska och onomasiologiska struktur återger funktioner som är utmärkande för denna tamfågel. Benämningarna gör det möjligt att urskilja hönans tre viktigaste funktioner: att värpa ägg, ruva samt skydda och ta hand om kycklingarna.

Det konceptuella draget att (inte) värpa ägg och ruva uttrycks explicit och implicit i flera lexikala synonymer: dedėklė LKŽₑ, DLKŽ₈ₑ, BLKŽ, ŠVŽŽ I 110, ZnŽ I 253, KltŽ 42 / dedėklė LKŽₑ, gaidvištė LKŽₑ, koplūnas 2, nedėklė LKŽₑ, perėklė / perėklė LKŽₑ, DLKŽₑ, SŽₑ, KrtŽ 292, ŠVŽŽ II 49, KzRŽ II 72, ZnŽ II 375, perėkšlė / perėkšlė LKŽₑ, DLKŽ₈ₑ, SŽₑ, KzRŽ II 72, VdškŽ 544, KrtŽ 292, ZnŽ II 375, KpŽ III 146, KltŽ 210, periūkšlė LKŽₑ / periūkšlė LKŽₑ, peruokšlė LKŽₑ. Exempel: En sådan bra höna är en dedėklė, synd att sälja henne LKŽₑ; Ibland kom det ett par dussin ägg, ibland en gammal höna som inte värpte LKŽₑ; Kanske har du en ruvhöna, jag skulle vilja kläcka fram kycklingar LKŽₑ; Ruvhönan har lagt sig väl över äggen LKŽₑ; Det finns inga ruvningsbenägna hönor, de vill inte ruva LKŽₑ; Hon värper inte [hönan] – hon är väl en gaidvištė LKŽₑ; Vår tofsförsedda koplūnas lade inte ett enda ägg LKŽₑ.

En liten grupp utgörs av benämningar på hönor som värper mjuka eller små ägg: lėjikė LKŽₑ, lėjūkė LKŽₑ, minkštpautė LKŽₑ, pliūrė / pliūrė LKŽₑ, ŠVŽŽ II 81; kliurkė LKŽₑ, značkinė LKŽₑ (< značkas ‘ett mycket litet hönsägg, ett småägg’). Exempel: Lėjūkė-hönan lade en massa eländiga ägg LKŽₑ; En höna läcker ägg – värper utan skalhinna LKŽₑ; Vad är det för elände som har hänt där, eftersom hönorna läcker LKŽₑ.

Draget att skydda och ta hand om kycklingarna uttrycks på onomasiologisk och syntagmatisk nivå: čakōlinė ‘höna som går omkring med kakoliai (kycklingar)’ LKŽₑ, vištōlinė ‘höna som går omkring med kycklingar’ LKŽₑ (< vištōlis ‘kyckling’), vaikveda LKŽₑ. Exempel: Mamma är som en čakōlinė – hon skulle ge allt för sitt barn LKŽₑ; Vår vištōlinė har just börjat gå omkring med kycklingarna LKŽₑ; Den där vaikveda går omkring med kycklingar och värper också LKŽₑ; En annan höna låter inte ens korparna ta ungarna LKŽₑ; Och hönan försvarar sina ungar LKŽₑ.

Det finns få andra benämningar. I dem aktualiseras det lokativa konceptuella draget hos en höna som lägger ägg och ruvar i hemlighet: paslaptinė LKŽₑ, slapė LKŽₑ, slaptūnė LKŽₑ, slapūkė LKŽₑ, KpŽ III 751, slapikė LKŽₑ, DrskŽ 334. Exempel: Den där slaptūnė värper någonstans i buskarna LKŽₑ. Även det temporala konceptuella draget av en avvikande tidpunkt för ruvningen aktualiseras: balandinikė ‘höna som kläckts i april’ LKŽₑ.

ŽYDRŪNĖ ŠALAVIEJŪTĖ. Lietuvių kalbos vištos, gaidžio, viščiuko pavadinimai ir jų motyvacija

163

1.4. Det stora antalet lexem, deras semantiska och onomasiologiska struktur samt de konceptuella drag som framträder hos den benämnda fågeln visar att hönan har en viktig plats i litauisk etnozoonymi. De undersökta benämningarna lyfter fram hönans viktigaste funktioner: att värpa ägg, ruva samt skydda och ta hand om kycklingarna. Synonymiteten och det stora antalet axiologiskt markerade benämningar visar att användare av det litauiska språksystemet har behov av att benämna hönor med ett icke-prototypiskt utseende, ett avvikande beteende eller bristande funktionsförmåga.

2. BENÄMNINGAR PÅ TUPPEN

2.1. I ŠŽ_e anges en synonymrad med fyra benämningar: gaidỹs ‘hönornas hane’, kakarikõnas vard. ‘benämning på en tupp’, kakarykõrius vard., sketrõnas vard. ‘en tupp med utspärrade ben’. I SistŠŽ_e anges en synonymrad med åtta benämningar: gaidỹs, kakarikõnas, kakarykõrius, kakariėkas, sketrõnas, skiauteris, kaplõnas, koplūnas. I de lexikografiska källorna har 30 invarianta lexem för benämning av tuppen hämtats.

Den dominerande benämningen i synonymraden är det allmänspråkliga, normerade och axiologiskt neutrala lexemet gaidỹs LKŽ_e, DLKŽ_8e, BLKŽ_e, ŠŽ_e, DnŽ 483, DrskŽ 90, DvŽ I 156, PPAŽ I 258, KzRŽ I 202, KltŽ 66, KpŽ I 576, LzŽ 74, PPAŽ I 258, ŠVŽŽ I 163, ZnŽ I 393, ZtŽ 191, VdškŽ 170. I centrum för den onomasiologiska strukturen står tuppens akustiska galningsfunktion, till exempel: Tupparna börjar gala och låter mig inte sova LKŽ_e; Om tuppen gal efter klockan tolv på dagen blir vädret annorlunda LKŽ_e; Tuppen gal före regnet KpŽ I 576.

2.2. Den dominerande synonymen gaidỹs har avledda synonymer (12). Dessa är diminutivavledningar med suffixen -elis, -(i)ukas, -utis¹¹, axiologiskt positivt och meliorativt markerade: gaidẽlis DLKŽ_8e, DvŽ I 156, KltŽ 66, LzŽ 74, PPAŽ I 258, ŠVŽŽ I 163, VdškŽ 170, gaidelùkas ZtŽ 191, gaidùkas 1 DLKŽ_8e, DvŽ I 157, PPAŽ I 258, ŠVŽŽ I 163, ZtŽ 191, gaiduliùkas VdškŽ 171, gaidùtis PPAŽ I 258, gaidžiùkas 1 DLKŽ_8e, DvŽ I 157, KltŽ 66, ZtŽ 191. Exempel: Åh, lille tupp, käre bror, vilken vacker röst du har, så lycklig du är LKŽ_e; Den spräcklige tuppen vaktade hönorna mycket väl, en riktigt fin gaidùkas PPAŽ I 258; Vilken fin liten tupp du har KltŽ 66. Andra avledningar med diminutivsuffix betecknar en uppvuxen tupp som nått ungefär halva sin fulla storlek: gaidùkas 2 BLKŽ, gaidžiõkas KltŽ 66, VdškŽ 171, gaidžiùkas 2 BLKŽ, ŠŽ_e, gaidžiùkštys KpŽ I 577, gaidėnas LKŽ_e. Andra avledda tuppsynonymer betecknar

¹¹ I artikeln tas de diminutivformer upp som är belagda i ordböcker.

164

BENDRINĖ KALBA | 96

en dålig, oduglig tupp och är negativt konnoterade: gaidpalaikis KrtŽ 97 / gaidžiapalaikis / gaidžiapalaikis LKŽ / gaidžiapalaikys KpŽ I 577. Exempel: Vykit tą gaidžiapalaikį iš priemenės! LKŽₑ.

2.3. Övriga synonymer i förhållande till synonymradens huvudord är lexikala (17). Endast tre lexikala benämningar på gaidžio är omotiverade; de betecknar en kastrerad tupp och vittnar på semantisk och syntagmatisk nivå om tuppens reproduktiva funktion:^°kaplonas (pol. kapłon) LKŽₑ, koplūnas 1 (pol. kapłun) LKŽₑ, kapaūnas (ty. Kapaun) LKŽₑ. Exempel: Kiba tas mūsų gaidys koplūnas: ant 20 kiaušinių apleidau vištą – tik keturi užversti LKŽₑ.

Den onomasiologiska strukturen hos fyra tuppbenämningar fångar den akustiska egenskapen hos tuppens galande: kakariėkas LKŽₑ, kakarikōnas LKŽₑ, ŠŽₑ, kakarykōrius LKŽₑ, ŠŽₑ, kudōkas LKŽₑ. Exempel: Mūs kakariėkas gražiai gieda LKŽₑ; Pragydo kakarykorius dvaro kieme LKŽₑ.

Utan belägg från levande språkbruk har två invarianta benämningar på en tupp som flaxar med vingarna och slåss dokumenterats: skėtrōnas / sketrōnas LKŽₑ, skėtriniñkas LKŽₑ. Bilden av tuppar som slåss kompletteras av exempel på syntagmatisk nivå: Nesutinka, kapojas gaidžiokai KpŽ I 577; Kruvinai susimušdavo dėl panų, baisiausias karas eina, kaip gaidžiai kruvinom skiauterėm KpŽ I 577; Kam čia pijokų reikia, mušasi kaip gaidžiai ZnŽ I 393; Turėjau gaidžiokus, tai kapodavos, kapodavos KltŽ 66; Gaidys gina savo kiemą ZnŽ I 393.

En kedja av sex lexikala synonymer visar att markören för könsskillnad i systemet för benämningar på höna och tupp inte bara är roten (suppletivbildning), utan också suffixet: pūtinas LKŽₑ, pučiūkas 2 LKŽₑ, putōkas VdškŽ 637, putōnas LKŽₑ, putūkas 2 LKŽₑ, vištinas LKŽₑ. Exempel: Pūtinas su putėm ant kiemo LKŽₑ; Išėjo pučiūkas su pučiute medžian riešutaut LKŽₑ; Visos vištos yra, o putōkas kur? VdškŽ 637; Režia mergai sparnu kaip putūkas apie vištą LKŽₑ. Derivationsförhållandena (hona → hane) visar att hönan står högst i den etnozoologiska hierarkin i systemet för benämningar på den aktuella fågeln: Vištas šeškas išpjovė, tik gaidį ant juoko paliko KpŽ I 576.

En tupp med hönsegenskaper (och en höna med tuppens egenskaper) har separata invarianta benämningar i det litauiska språksystemet: višgaidis LKŽₑ, DnŽ 444, ŠVŽŽ II 459 / vištgaidis LKŽₑ, DLKŽ₈ₑ, KrtŽ 489, ŠVŽŽ II 459 / vištagaidis LKŽₑ. Exempel: Buvau pasilikus gaidį, paskui pasirodė, kad višgaidis LKŽₑ; Reiks pjaut tą vištagaidį – giesta, giesta LKŽₑ; Palikau gaidį, bet negieda, tai kam man tą vištagaidį laikyti LKŽₑ; Šitas, ma[n] rodos, višțgaidis, kiaušinių nebededa LKŽₑ. Leksemet ātplikis ‘višṭgaidis’ LKŽₑ kan

ŽYDRŪNĖ ŠALAVIEJŪTĖ. Lietuvių kalbos vištos, gaidžio, viščiuko pavadinimai ir jų motyvacija

165

förknippas med verbet atplĭkti ’tappa fjädrarna’, exempelvis: Gaidys atplikis – negieda, vištų neveiza LKŽ_e. Även om den lexikala motivatorn explicit uttrycker fjäderförlust, antas det att exemplet också är relevant med hänsyn till kulturell motivation. Den lexikala motivatorn atplĭkti har en implicit betydelse: akys išpliks ’det blir skamligt’; dantis išplĭkti ’råka ut för obehag eller skam’. Leksemet atplikis förmedlar inte bara konceptuell information om tuppen, utan implicerar också information om en etnokulturell och social norm: den som uppvisar egenskaper från det motsatta könet värderas negativt; att vara annorlunda är skamligt (se Šalaviejūtė 2022: 107).

2.4. Den onomasiologiska analysen av tuppbenämningar gjorde det möjligt att fastställa en uppsättning av de viktigaste konceptuella egenskaperna. Den uppsättning semantiska egenskaper som kan fastställas på språknivå gör det möjligt att rekonstruera tuppens viktigaste funktioner, vilka återspeglar en akustisk, estetisk och reproduktiv konceptuell bild av tuppen.

3. NAMN PÅ KYCKLINGAR

3.1. SŽ_e anger en synonymrad med 9 ord: viščìukas ’ungfågel av höns’, vištùkas, vištẽlis, vištýtis, cipùkas, cipùlis, putùkas, putùlis, tikùlis. SistŽ_e anger en synonymrad med 13 ord: viščìukas, viščìokas, vištùkas, vištẽlis, vištýtis, cipùkas, cipùlis, cipuliùkas, putùkas, putùlis, tikùlis, gaidžiùkas, gaidùkas. I lexikografiska källor har 55 invariantiska lexem valts ut för att benämna kycklingar.

Det dominerande ordet i synonymraden är lexemet viščìukas LKŽ_e, DLKŽ_8e, SŽ_e, DnŽ 555, DrskŽ 465, DvŽ II 538, KltŽ 410, KpŽ IV 884, KzRŽ II 513, PPAŽ II 782, ZnŽ III 691, ZtŽ 779, VdškŽ 900. Exempel: Det fanns tjugo kycklingar och tio hönor LKŽ_e; Hönan ruvar på kycklingar LKŽ_e; Små kycklingar kan ännu inte picka i sig korn LKŽ_e; Utan kycklingar är det inte bra, och med kycklingar är det också besvärligt LKŽ_e; Av två hönor kläcktes bara sju kycklingar LKŽ_e.

3.2. Den första gruppen består av avledningssynonymer (21). I lexikografiska källor finns det gott om avledningssynonymer med neutral värdeladdning för kyckling viščiùko: vištãtitis LKŽ_e, DvŽ II 539, LzŽ 290, vištãlis LKŽ_e, vištẽlis / vištelis / vištẽlis / vištẽlys LKŽ_e, DLKŽ_8e, SŽ_e, DrskŽ 466, DvŽ II 540, KpŽ IV 890, LzŽ 290, PPAŽ II 783, ZnŽ III 693, ZtŽ 779, vištýnas LKŽ_e, DrskŽ 466, vištýtis LKŽ_e, KrtŽ 489, ŠVŽŽ II 459, ZnŽ III 693, vištýtėlis ŠVŽŽ II 460, vištel(i)ùkas DvŽ II 540, ZtŽ 780, vištùkas LKŽ_e, SŽ_e, DrskŽ 466, DvŽ

166

BENDRINĖ KALBA | 96

II 540, KzRŽ II 515, ZnŽ III 693, ZtŽ 780, PPAŽ II 783, viščūtis LKŽ_e, vištõlis LKŽ_e, vištis LKŽ_e, viščius LKŽ_e. Exempel: Nu har kycklingarna blivit riktigt många LzŽ 290; Ans stökar till det dagarna i ända: kycklingarna pickar rent och undersöker allt LKŽ_e; Vi födde upp kycklingarna utan höna LzŽ 290; Kycklingarna äter mer när de vuxit till sig LKŽ_e; Jag kläckte kycklingar med möda åt mig själv; själv orkar jag knappt gå omkring LKŽ_e; Cip cip cip, vi ropar på kycklingarna ZtŽ 780; Snart blir kycklingarna billigare, för det finns redan många av dem LKŽ_e; Min höna leder sina kycklingar runt i trädgården LKŽ_e. I centrum för den behandlade gruppen av avledningssynonymer står reproduktions- och släktskapsrelaterade konceptuella drag knutna till hönan (hona → unge).

Andra avledningssynonymer benämner en uppvuxen kyckling: viščįõkas LKŽ_e, KltŽ 410, KpŽ IV 883, VdškŽ 900, pùsvištis LKŽ_e, DLKŽ_8e, ZnŽ II 507; en kyckling av honkön: vištáitė 2 / vištaitė LKŽ_e, DLKŽ_8e, DrskŽ 465, DvŽ II 539, KzRŽ II 514, ZnŽ III 692; vištýtė / vištỹtė 1 LKŽ_e, KpŽ IV 891, ZnŽ III 693, vištùkė 1 LKŽ_e. Negativt konnoterade avledningar som betecknar en dålig, förkrympt kyckling: viščìukpal aikis LKŽ_e, viščìukelýnas LKŽ_e. Exempel: Vad har hänt med de där eländiga kycklingarna – de håller på att dö LKŽ_e.

3.3. Den andra gruppen – lexikala synonymer (33).

Alla lexikala benämningar på kycklingar är motiverade; utifrån de semantiska drag som registreras i den onomasiologiska strukturen bildar de två undergrupper.

I centrum för den första gruppen lexikala synonymer står det akustiska ljuddraget. En del benämningar är motiverade av invokativ, det vill säga uttryck som används för att kalla på fågeln: capùkas LzŽ 44, capuláitis LzŽ 44, capùlis LKŽ_e, LzŽ 44, cikùlis LKŽ_e, cikùtas LKŽ_e, cikùtis LKŽ_e, cipùkas LKŽ_e, DLKŽ_8e, SŽ_e, KrtŽ 62, LzŽ 46, ZnŽ I 208, cipùlis LKŽ_e, DLKŽ_8e, SŽ_e, LzŽ 46, ZtŽ 112, cipùlis DLKŽ_8e, cipulùkas DrskŽ 50 / cipulùkas DLKŽ_e, DnŽ 59, cyplùkas LKŽ_e, DvŽ I 86, cypùkas LKŽ_e, ZanŽ I 208, ciépukas LKŽ_e, cỹpulkas DrskŽ 50, čipulùkas LKŽ_e, puliùkas / pulùkas LKŽ_e, DrskŽ 287, DvŽ II 140, PPAŽ II 300, VdškŽ 629, pučiùkas 1 LKŽ_e, KpŽ III 350, putùkas 1 LKŽ_e, SŽ_e, DrskŽ 292, putùlis LKŽ_e SŽ_e, putýtis LKŽ_e, tikùlis SŽ_e, tikútis KretŽ 448, tikalis LKŽ_e. Exempel: Kycklingarna piper cik cik LKŽ_e; Cika cika, kycklingar, kom och ät! LKŽ_e.

Den andra undergruppen utgörs av benämningar på kycklingar som kläckts i hemlighet; deras semantiska och onomasiologiska struktur registrerar det konceptuella lokationsdraget: pagubinis LKŽ_e, slapìkas LKŽ_e, DrskŽ 334, slapùkas LKŽ_e, DLKŽ_e, KzRŽ II 246, ZnŽ III 105 / slapùkas LKŽ_e.

3.4. De undersökta benämningarna framhäver kycklingens reproduktions- och släktskapsband till honan samt den namngivandes akustiska funktion som djuruppfödare (fågeluppfödare).

ŽYDRŪNĖ ŠALAVIEJŪTĖ. Lietuvių kalbos vištos, gaidžio, viščiuko pavadinimai ir jų motyvacija

167

Synonymi och den stora mängden axiologiskt markerade benämningar visar att användare av det litauiska språksystemet har behov av att benämna en liten, förkrympt, uppvuxen eller i hemlighet kläckt kyckling.

SLUTSATSER

1. Benämningarna på höna, tupp och kyckling utgör en stor undergrupp inom den tematiska gruppen zoonym i litauiskan: i lexikografiska källor har omkring 200 lexem dokumenterats. I det litauiska språksystemet finns ingen gemensam hyperonym för de undersökta lexemen.

2. Motiverat lexikon dominerar – det utgör omkring 98 procent. Till den omotiverade nomineringstypen hör endast tre lexem: ett inhemskt lexem vištà och tre lån från slaviska eller germanska språk: koplūnas 1, ^°kaplonas, kapaūnas ’kastrerad tupp’.

3. Ett systematiskt kännetecken för den tematiska undergruppen höna, tupp och kyckling är de utvecklade synonymiska relationerna. De bidrar till den tematiska undergruppens rikedom. Synonymserierna består av formella varianter, ordbildningssynonymer och lexikala synonymer. De sistnämnda vittnar om namngivarnas förmåga att uppmärksamma olika kännetecken hos den fågel som benämns och att verbalisera dem med olika lingvistiska medel.

5. Analysen av benämningarna på höna, tupp och kyckling har lyft fram flera kategorier av konceptuella drag: axiologiska (som förmedlar en värderande inställning till den fågel som benämns), kognitiva (som beskriver den benämnda fågeln som en kunskapsmässig realitet), associativa (som förbinder den benämnda fågeln med en annan realitet) och etnokulturella (som representerar inte den benämnda fågeln, utan andra etnokulturella koncept).

6. En semantisk analys av motivationsdrag ger möjlighet att fastställa hur det verklighetsutsnitt som benämns med orden höna, tupp och kyckling – närmare bestämt dess konceptuella motsvarighet – avbildas i språket. Språksystemet registrerar olika särskiljande drag hos honan, hanen och ungen. De viktigaste är följande: kön (hona/hane), ålder (unge/vuxen fågel), funktion: äggläggning och ruvning (hos hönan), reproduktion (hos hönan och tuppen), utseende (drag som gäller fjäderdräkt och färg förekommer endast i benämningar på hönan) samt ljud (den benämndas akustiska funktion som boskapsdjur registreras). Det finns skillnader mellan läten som används för att kalla på en vuxen fågel (endast honan) och en unge; dessutom märks en opposition mellan den galande (hanen) och den icke-galande (honan) fågeln.

168

BENDRINĖ KALBA | 96

ŠALTINIAI

BLKŽ – Bendrinės lietuvių kalbos žodynas (rengiamas), vyr. red. D. Liutkevičienė, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas. Prieiga internete: https://ekalba.lt/bendrines-lietuviu-kalbos-zodynas.

DnŽ – Šiaurės rytų dūnininkų šnektų žodynas, V. Vitkauskas, Vilnius: Mokslas, 1976.

DrskŽ – Druskininkų tarmės žodynas, G. Naktinienė, A. Paulauskienė, V. Vitkauskas, Vilnius: Mokslas, 1988.

DvŽ – Dieveniškių šnektos žodynas, t. I–II, sud.: L. Grumadienė, D. Mikulėnienė, K. Morkūnas, A. Vidugiris, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2005, 2010.

DLKŽ_8e – Dabartinės lietuvių kalbos žodynas, vyr. red. S. Keinys. 8-as patais. ir papild. leidimas (elektroninis), Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2021. Prieiga internete: https://ekalba.lt/dabartines-lietuviu-kalbos-zodynas.

KltŽ – Kaltanėnų šnektos žodynas, A. Vilutytė. Vilnius: Lietuvių kalbos instituto leidykla, 2008.

KpŽ – Kupiškėnų žodynas, t. I–IV, K. Vosylytė, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2007, 2010, 2011, 2013.

KrtnŽ – Kretingos tarmės žodynas, J. Aleksandravičius, sud.: D. Mikulėnienė, D. Vaišnienė, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2011.

KzRŽ – Kazlų Rūdos šnektos žodynas, t. I–II, A. Pupkis, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2008, 2009.

LEW – Litauisches etymologisches Wörterbuch, E. Fraenkel, 2 Bde., Heidelberg: Winter; Göttingen: Vandenhoeck u. Ruprecht, 1962–1965.

LKŽ_e – Lietuvių kalbos žodynas, t. 1–20, 1941–2002 (elektroninis variantas), vyr. red. G. Naktinienė, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2005 (atnaujinta versija, 2018). Prieiga internete: https://ekalba.lt/lietuviu-kalbos-zodynas.

LzŽ – Lazūnų tarmės žodynas, J. Petrauskas, A. Vidugiris, Vilnius: Mokslas, 1985.

PPAŽ – Pietinių pietų aukštaičių šnektų žodynas, t. I–II, A. Leskauskaitė, V. Ragaišienė, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2016, 2019.

SEJL – Słownik etymologiczny języka litewskiego, W. Smoczyński, Wilno: Uniwersytet Wileński, Wydział Filologiczny, 2007.

SistŽ_e – Sisteminis lietuvių kalbos žodynas, J. Paulauskas, Vilnius: Mokslas (elektroninis variantas), 2015. Prieiga internete: https://ekalba.lt/sisteminis-lietuviu-kalbos-zodynas.

SŽ_e – Sinonimų žodynas, A. Lyberis. 2-asis patais. leidimas (elektroninis), Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2015. Prieiga internete: https://ekalba.lt/sinonimu-zodynas.

ŠVŽŽ – Šiaurės vakarų žemaičių žodynas, t. I–II, B. Vanagienė. Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2014, 2015.

ŽYDRŪNĖ ŠALAVIEJŪTĖ. Lietuvių kalbos vištos, gaidžio, viščiuko pavadinimai ir jų motyvacija

169

VdškŽ – Vidiškių šnektos žodynas, Ž. Markevičienė, A. Markevičius, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2014.

ZnŽ – Zanavykų šnektos žodynas, t. I–III, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas, 2003, 2004, 2006.

ZtŽ – Zietelos šnektos žodynas, A. Vidugiris, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas, 1998.

LITERATŪRA

Balsys Rimantas 2020: Gyvūnai baltų pasaulėjautoje: gaidžio (vištos) aukojimas XV–XVII a. rašytinių šaltinių duomenimis. – Gimtasis kraštas 19, 21–29.

Bartmiński Jerzy 2010: Jak rekonstruować językowo-kulturowy obraz EUROPY? – Etnolingwistyka 22, 121–127.

Bogdzevič Monika 2019: PYKČIO, BAIMĖS ir GĖDOS jausmai lietuvių kalboje iš kognityvinės ir kultūrinės perspektyvos: daktaro disertacija, Vilnius: Vilniaus universitetas.

Buck Carl D. 1949: A Dictionary of Selected Synonyms in the Principal Indo-European Languages: A Contribution to the History of Ideas, Chicago: University of Chicago Press.

Būdvytýtė-Gudienė Aina, Gudavičius Aloyzas, Jurgaitis Nedas ir kt. 2014: Konceptualiosios metaforos viešajame diskurse: konceptualių metaforų žodynas, Šiauliai: Šiaulių universitetas.

De la Cruz Cabanillas Isabel, Martínez Cristina T. 2006: Chicken or Hen?: Domestic Fowl Metaphors Denoting Human Beings. – Studia Anglica Posnaniensia 42, 337–354.

Dundulienė Pranė, Ščmeliovas Vaclovas 1979: Lietuvių liaudies oro spėjimai. – Istorija 19(1), 116–130.

Eigirdienė Dalia 2016: Lietuvių ir rusų kalbų zooniminė frazeologija, Kaunas: Technologija.

Goatly Andrew 2006: Humans, Animals, and Metaphors. – Society and Animals 14(1), 15–37.

Goddard Cliff 2018: A Semantic Menagerie: The Conceptual Semantics of Ethnozoological Categories. – Russian Journal of Linguistics 22(3), 539–559.

Goddard Cliff, Wierzbicka Anna 2014: Words and Meanings: Lexical Semantics Across Domains, Language and Cultures, Oxford: Oxford University Press.

Górecka-Smolińska Małgorzata, Kleparski Grzegorz 2011: Human Picturing of Birds-the Case Study of Zoosemic Developments in the Category Female Domesticated Birds. – SKASE Journal of Theoretical Linguistics 8(2), 31–54.

170

BENDRINĖ KALBA | 96

Gritėnienė Aurelija 2006: Augalų pavadinimų motyvacija šiaurės panevežiškių patarmėje, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas.

Gudavičius Aloyzas 2009: Etnolingvistika, Šiauliai: Šiaulių universiteto leidykla.

Jasiūnaitė Birutė, Konickaja Jelena 2003: „Atlekė paukštis be sparnų“ (Atmosferos reiškiniai frazeologijoje: sniegas). – Kalbotyra 52(1), 45–60.

Jasiūnaitė Birutė 2010: Šventieji ir nelabieji frazeologijoje ir liaudies kultūroje, Vilnius: Vilniaus universiteto leidykla.

Lubienė Jūratė 2015: Lietuvių kalbos mikonimai: nominacija ir motyvacija, Klaipėda: Klaipėdos universiteto leidykla.

Nilsen Allen P. 1996: Of Ladybugs and Billy Goats: What Animal Species Names Tell About Human Perceptions of Gender. – Metaphor and Symbol 11(4), 257–271.

Rosinienė Gražina 1990: Kodėl raudonas kaip vėžys? Vilnius: Mokslas.

Rutkovska Kristina, Smetona Marius, Smetonienė Irena 2017: Vertybės lietuvio pasaulėvaizdyje, Vilnius: Akademinė leidyba.

Sabaliauskas Algirdas 1990: Lietuvių kalbos leksika, Vilnius: Mokslas.

Smetona Marius 2015: Lietuvių kalbos eufemizmai: raiška ir motyvacija: daktaro disertacija, Vilnius: Vilniaus universitetas.

Šalaviejūtė Žydrūnė 2022: Lietuvių kalbos zoonimų nominacija ir motyvacija: gyvulių, naminių paukščių ir vabzdžių pavadinimai: daktaro disertacija, Klaipėda: Klaipėdos universitetas.

Wierzbicka Anna 2013: Polish zwierzęta ‘animals’ and jabłka ‘apples’: An Ethnosemantic Inquiry. – The Linguistic Worldview: Ethnolinguistics, Cognition, and Culture, London: Versita, 137–159.

Zabarskaitė Jolanta 2009: Jaustukai kalboje ir šnekoje. – Kalbos kultūra 82, 91–109.

Gauta 2023 11 17

Priimta 2023 12 11

ŽYDRŪNĖ ŠALAVIEJŪTĖ

THE LITHUANIAN NAMES FOR HEN, ROOSTER, CHICKEN, AND THEIR MOTIVATION

Summary

The aim of the study is to investigate the semantic relations of the Lithuanian names for hen, rooster, chicken, to determine the conceptual features they represent.

ŽYDRŪNĖ ŠALAVIEJŪTĖ. Lietuvių kalbos vištos, gaidžio, viščiuko pavadinimai ir jų motyvacija

171

The analysis is based on the methodological practice of complex linguistic research, where the semantic features of the members of one thematic group are determined by examining them at the semasiological and the onomasiological levels. It is posited that the semasiological and onomasiological semantic features of a lexeme also reflect the semantic features of the concept being named.

The paper methodically discusses the names based on their semantic relations. The onomasiological structure of bird names is described by dividing them into smaller thematic subgroups of hen, rooster and chicken names. An attempt is made to highlight their main conceptual differences and/or common features.

The empirical material was collected from explanatory (LKŽ_e, DLKŽ_e, BLKŽ_e), dialectal, and specialized (SistŽ_e, SŽ_e) lexicographical sources.

The names for hen, rooster, chicken form a large subgroup of the zoonymic group in the Lithuanian language, with about two hundred lexemes recorded in lexicographic sources. There is no common hyperonym in the Lithuanian language system for the lexemes studied.

Motivated lexis prevails, comprising approximately 98 per cent of the total pool. Only three lexemes belong to the unmotivated type of nomination: one indigenous lexeme vištà ‘hen’ and three loan words from Slavic or Germanic languages: koplūnas 1, °kaplonas, kapaūnas ‘castrated rooster’.

The systematic characteristic of the thematic subgroup of hen, rooster, chicken names has well-developed synonymic relations, which play a crucial role in enriching the thematic subgroup. The strings of synonyms consist of formal variants, derivative, and lexical synonyms. It illustrates the ability of the authors of the names to observe the various features of the bird and to verbalise them with different linguistic instruments.

The analysis of the names for hen, rooster and chicken has revealed several categories of conceptual features: axiological (reflecting an evaluative stance towards the named bird), cognitive (depicting the named bird as a cognitive reality), associative (establishing connections between the named bird and other realities), ethno-cultural (representing concepts beyond the named bird within the realm of ethnoculture).

The semantic analysis of motivational features allows identifying the representation of a fragment of reality, or rather its conceptual equivalent, within the linguistic worldview. The language system captures the various differential features of the female, male and chick, the most important of which are: sex (female/male), age (young/adult), function: egg laying and hatching (hen), reproduction (hen and rooster), appearance (with the existence of feathers and

172

BENDRINĖ KALBA | 96

coloration patterns exclusive to hen names), and sound (hence the acoustic function of the author of the name as a poultry keeper). There is a difference between the sounds emitted by the adult bird (female only) and the calls of the chick, as well as the contrast between the crowing (male) and non-crowing (female) bird.

KEYWORDS: motivation, synonym, zoonym, hen, rooster, chicken.

ŽYDRŪNĖ ŠALAVIEJŪTĖ

Lietuvių kalbos institutas

Petro Vileišio g. 5, LT-10308 Vilnius

[email protected]

ŽYDRŪNĖ ŠALAVIEJŪTĖ

LIETUVIŲ KALBOS VIŠTOS, GAIDŽIO, VIŠČIUKO PAVADINIMAI IR JŲ MOTYVACIJA

S a n t r a u k a

Tyrimo objektas – lietuvių kalbos zoonimų teminės grupės vištos, gaidžio ir viščiuko pavadinimai. Į pavadinimus žvelgiama kaip į tokius leksikos vienetus, kurie gali perteikti įvardijamojo paukščio kategorizaciją, santykį su kitomis realijomis (realijų konceptais), kalbos vartotojo požiūrį.

Tyrimo tikslas – išnagrinėti lietuvių kalbos vištos, gaidžio, viščiuko pavadinimų semantinius ryšius, nustatyti jais reprezentuojamus konceptualiuosius požymius.

Analizei taikoma kompleksinio lingvistinio tyrimo metodologinė praktika, kai vienos teminės grupės narių semantiniai požymiai nustatomi tiriant juos semasiologiniu ir onomasiologiniu lygmenimis. Leksemos semasiologiniai ir onomasiologiniai semantiniai požymiai laikomi kartu ir įvardijamajam konceptui būdingi požymiais.

Straipsnyje metodiškai pasirinkta pavadinimus aptarti pagal semantinius ryšius. Aptariamojo paukščio pavadinimų onomasiologinė struktūra aprašoma suskirsčius juos į smulkesnius vištos, gaidžio ir viščiuko pavadinimų teminius pogrupius. Stengiamasi išryškinti jų pagrindinius konceptualiuosius diferencialinius ir (arba) bendruosius požymius.

Empirinės medžiaga rinkta iš aiškinamųjų (LKŽ_e, DLKŽ_8e, BLKŽ), tarminių, specialiųjų (SistŽ_e, SŽ_e) leksikografijos šaltinių.

ŽYDRŪNĖ ŠALAVIEJŪTĖ. Lietuvių kalbos vištos, gaidžio, viščiuko pavadinimai ir jų motyvacija

173

Vištos, gaidžio, viščiuko pavadinimai sudaro gausų lietuvių kalbos zoonimų teminės grupės pogrupį: leksikografijos šaltiniuose užfiksuota apie 200 leksemų. Lietuvių kalbos sistemoje bendro hiperonimo tirtoms leksemoms pavadinti nėra. Dominuoja motyvuotoji leksika – ji sudaro apie 98 proc. Nemotyvuotajam nominacijos tipui priklauso tik trys leksemos: viena savakilmė leksema vištà ir trys skoliniai iš slavų ar germanų kalbų: koplūnas 1, °kaplonas, kapaūnas ‘kastruotas gaidys’.

Vištos, gaidžio, viščiuko pavadinimų teminių pogrupių sisteminė ypatybė – išplėtoti sinoniminiai santykiai. Jie lemia teminio pogrupio gausumą. Sinonimų eiles sudaro formalieji variantai, dariniai ir leksiniai sinonimai. Pastarieji liudija pavadinimų kūrėjų gebėjimą pastebėti įvairius įvardijamojo paukščio požymius ir verbalizuoti juos skirtingomis lingvistinėmis priemonėmis.

Vištos, gaidžio, viščiuko pavadinimų analizė išryškino kelių kategorijų konceptualiuosius požymius: aksiologinius (perteikiančius vertinamąjį požiūrį į įvardijamąjį paukštį), kognityviuosius (apibūdinančius įvardijamąjį paukštį kaip pažintinę realiją), asociatyviuosius (siejанčius įvardijamąjį paukštį su kita realija), etnokultūrinius (reprezentuojančius ne įvardijamąjį paukštį, o kitus etnokultūros srities konceptus).

Semantinė motyvacijos požymių analizė suteikia galimybių nustatyti vištos, gaidžio, viščiuko pavadinimais įvardijamo tikrovės fragmento, tiksliau – konceptualiojo jo atitikmens – vaizdą kalbos pasaulėvaizdyje. Kalbos sistema fiksuoja įvairius diferenciinius patelės, patino ir jauniklio požymius, iš kurių svarbiausi yra: lytis (patelė / patinas), amžius (jauniklis / suaugęs paukštis), funkcija: kiaušinių dėjimas ir perėjimas (vištos), reprodukcija (vištos ir gaidžio), išvaizda (plunksnuotumo, koloratyvumo požymiai būdingi tik vištos pavadinimams), garsas (fiksuojama akustinė įvardintojo kaip gyvulininko funkcija). Esama skirtumų tarp suaugusio paukščio (tik patelės) ir jauniklio kvietimo garsų, pastebima giedančio (patino) ir negiedančio (patelės) paukščio opozicija.

ESMINIAI ŽODŽIAI: motyvacija, sinonimas, zoonimas, višta, gaidys, viščiukas.

ŽYDRŪNĖ ŠALAVIEJŪTĖ

Lietuvių kalbos institutas

Petro Vile išio g. 5, LT-10308 Vilnius

[email protected]

174

BENDRINĖ KALBA | 96