MOKSLO KALBOS KULTŪROS IR TERMINOLOGIJOS PROBLEMOS LIETUVIŲ KALBOTYROS KLAUSIMAI, XXIV (1985)

Pjotr Vikentjevitj Sadovskij

OM TERMINOLOGISK INTERFERENS VID NÄRBESLÄKTAD TVÅSPRÅKIGHET (MED UTGÅNGSPUNKT I VETENSKAPLIG OCH TEKNISK SAMT KONSTNÄRLIG TERMINOLOGI)

Ur perspektivet av förhållandet mellan det rationella och det emotionella i språket skiljer sig all nationell konstnärlig terminologi i allmänhet och benämningar på konstnärliga skapelseobjekt i synnerhet väsentligt från den del av den terminologiska nomenklaturen som man för enkelhetens skull kan sammanföra under beteckningen ”vetenskaplig och teknisk terminologi”. Även om man inom varje språks vetenskapliga och tekniska terminologi – också när dess användningsområden är begränsade – alltid kan urskilja en betydande andel benämningar som bär spår av det nationella ”andliga landskapet” och det språkliga tänkandet, vilar denna terminologi ändå i grunden på en funktionellt-semantisk princip, det vill säga närmar sig en viss genomsnittlig ”över-nationell” bild. Förenklat brukar detta förhållande kallas internationalisering av terminologin.

Ur den inre formens perspektiv (i Humboldts, Potebnjas och Weisgerbers anda) kan terminologin i vissa språk som helhet vara mer ”bildrik” eller mer ”funktionell” än i andra språk. Exempelvis räcker en hastig blick på den tyska klassiska filosofins termer (som för övrigt kalkerades av de flesta europeiska språk) och på fransk existentialisms nyckelbegrepp för att konstatera att den förstnämnda – med en fransk filosof-publicists ord – präglas mer av principen om ”orubblig funktionalism” än av ”flyktig bildrikedom”, som genomsyrar den sistnämnda. Även om det ligger en viss överdrift i dessa formuleringar återspeglar de ändå den obestridliga sanningen att humanistiska definitioner och termer, som för oss närmare människans eviga gåta, alltid är mer vaga och obestämda än begrepp som blottlägger den materiella världens väsen och dess orsakssamband.

Dessutom kan användningen av samma källor till andlig kultur i olika kultur- och språktraditioner ge upphov till skilda stilistiskt bildrika uttryck i nationalspråket. Exempelvis kan ingen betvivla att Luthers bibelöversättning till

128

tyska är mer jordnära och mer ”funktionell” än den kyrkslaviska versionen, som utmärks av större upphöjdhet, svulstig bildrikedom, utsiradhet och högstämdhet.

Under tvåspråkiga förhållanden (inte bara vid närbesläktad tvåspråkighet – i fråga om den sovjetiska nationella tvåspråkigheten med ryska som andraspråk) och den vetenskapligt-tekniska revolutionen sker en större eller mindre åtskillnad mellan de nationella språkens och förmedlingsspråkets funktionsområden. När terminologiskapare under trycket från social prestige inför nya termer på modersmålet använder de ofta kalkering, med fullständig återgivning av den inlånade semantiken, bilden och den morfologiska strukturen hos den motsvarande lexemen. I situationer med blandad tvåspråkighet, vilket ofta förekommer, exempelvis vid belarusisk-rysk tvåspråkighet, är talare av det lånande språket inte alltid medvetna om de berörda elementen i den terminologiska benämningsenhetens systemtillhörighet. Detta leder till omfattande interferens inom de områden där förmedlingsspråket huvudsakligen används. Samtidigt trängs den nationella särarten i ordbildning, syntaktiska förbindelser och morfologiska relationer gradvis undan ur språkbrukarens medvetande.

Inom vetenskaplig och teknisk terminologi kan man, för att undvika möjliga störningar i systemrelationerna i mottagarspråket, i stället för kalkering från ett närbesläktat förmedlingsspråk använda semantisk-morfologiska modeller från obesläktade språk, där den motsvarande termen uttrycks med ett ord som återspeglar begreppets väsen och funktionella karaktär. Exempelvis återges det ryska погрешность (i uttrycket погрешность измерения) i rysk-belarusiska ordböcker med den konstlade kalkeringen хібнасць вымярэння. Denna variant av termen förefaller olämplig av flera skäl. För det första får den nykonstruerade termen, genom att infogas i belarusiskans allmänna semantisk-lexikala system, en ytterligare icke-terminologisk nyans: en felaktighet i mätningen i allmänhet, som exempelvis kan orsakas av att de tekniska villkoren för mätprocessen inte följs. Å andra sidan förs en ordbildningsmodell som är främmande för mottagarspråket in i dess system: substantiv + formant/-n|asć. För övrigt uppvisar ord som bildats enligt denna modell på senare tid en anmärkningsvärd aggressivitet. Uttryck av typen hus med förhöjt antal våningar har nästan blivit norm, trots att det adjektiviska led som substantiv med formanten -nost vanligtvis bildas av endast förekommer i sammansatta ord (tvåvånings). Man kan inte använda vånings separat och bilda ett substantiv av detta ord efter mönster av det normativa paret mänsklig — mänsklighet, belarusiska людскі — людскасць.

Om man vänder sig till andra europeiska språk med en högt utvecklad funktionell terminologisk benämning kan man hitta ex-

9 Užsāk. Nr. 1007

129

motsvarande semantisk-morfologisk analog i form av tyska Мевfehler, engelska measuring error, franska erreur de mesure osv., vilket motsvarar uttrycket (tillåtet) mätfel. På belarusiska skulle detta heta (дапушчальная) памылка вымярэння. På så sätt avlägsnas benämningens ”emotionalitet”, systematiska störningar i mottagarspråket undanröjs och, vilket är mycket viktigt, termen internationaliseras i högre grad genom att få ett funktionellt kännetecken som semantisk kärna.

Kalkering av termer från ett förmedlande språk, när detta i sin tur först har lånat dem från andra språk, kan inte sällan leda till att fel upprepas, vilka av olika skäl smugit sig in i den ryska översättningen av motsvarande främmande termer. Exempelvis har den litteratur- och teatervetenskapliga termen эфект адчужэння fått stor spridning i belarusisk press och vetenskaplig litteratur, trots att den i många ryska tryckta publikationer använts felaktigt i stället för den korrekta эфект ачужэння; den togs till och med ursprungligen upp i ”Слоўнік I тома энцыклапедыі літаратуры і мастацтва Беларусі” (Минск, 1981, с. 12). Den rysk-tyska/tysk-ryska ”Словарь зрелищных искусств” (Wörterbuch der darstellenden Künste/VEB Verlag Enzyklopädie.— Leipzig, 1976) anger emellertid på s. 75 i den rysk-tyska delen följande förklaring av termen отчуждение: отчуждение ср. 1. Entfremdung f. 2. falsche Übersetzung des Terminus Verfremdung, s. отчуждение. Som synes ansåg ordboksartikelns författare det nödvändigt att särskilja en andra betydelse, formulerad som ”felaktig översättning av termen Verfremdung” — отчуждение. I sin tur förklaras отчуждение i ordboken som Brechts konceptuella ”Distanzierung vom konkreten Vorgang, die es dem Zuschauer ermöglicht, das Vorgeführte gesellschaftlich richtig zu verallgemeinern”. Det råder inget tvivel om att man hade kunnat undvika en sådan inexakthet på belarusiska om översättningen hade gjorts direkt från det tyska originalet, utan ett förmedlande språk.

Under den vetenskapligt-tekniska revolutionen och vid högt utvecklad tvåspråkighet tränger det förmedlande språkets vetenskapligt-tekniska terminologi och fraseologi alltmer in i tvåspråkiga talares bildmässiga tänkande och skjuter det egna språkets vardagliga lexikala enheter ut mot den emotionella periferin. Så löd en fras i en belarusisk journalists radioreportage: ”На гэтым прадпрыемстве, вобразы кажучы, акумуляваны найпершая дасягненні айчыннай прамысловасці”. Som synes uppfattas ordet аккумулировать, som inte betyder något annat än собирать, av talaren som mer bildrikt och effektfullt än det vanliga ”icke-tekniska” ordet. Eller ett annat exempel. I förlagsplanen för «Мастацкая літаратура» för 1983 förekommer mer än en boktitel av teknifierad karaktär, till exempel: ”Амплітуда смеласці”, «Змена фазы», «Эстакада» osv. Dessa fakta vittnar om det påtagliga inflytandet från den ”NTR-iska” vokabulären på språkets konstnärligt-bildmässiga system.

130

Eftersom belarusiskans användningsområde numera är betydligt snävare än ryskans i den urbana kulturmiljö som alltid har fungerat som måttstock för kulturell och språklig prestige, förekommer ett omfattande lån av ryska namn på traditionella konstverk i belarusiskan, även när deras semantisk-morfologiska form tydligt inte är belarusisk. Exempelvis förekommer Beethovens fjortonde sonatfantasi, som en gång fick namnet ”Mondscheinsonate” på originalspråket (ordagrant: соната лунного света), i belarusiska radio- och tv-program som ”Лунная саната”, trots att den borde kallas ”Саната месячнага святла” eller helt enkelt ”Месячная саната”, i analogi med месячная ночь (лунная ночь), eftersom det belarusiska lexemet месяц motsvarar det ryska ordet луна. På liknande sätt återges den översatta sagans figur Askungen (tyska Aschenputtel, Aschenbrödel) oftast på belarusiska med samma ord som på ryska. Endast enstaka författare (Короткевич, Брыль, Панизник) använder de motiverade belarusiska namnen Папялюшка eller Капцюшка, bildade av det belarusiska ordet попел. I belarusiska sagor är också figuren Іскарка-Папяльга känd; dess namn bygger på ordet попел. Även namnet på Strauss operett ”Fledermaus” håller på att etableras i modern belarusiska som ”Лятучая мыш”, trots att den enligt alla regler borde heta ”Кажан”.

Liknande exempel skulle kunna fortsätta.

Iakttagelser av hur konstvetenskapliga termer och benämningar på konstverk fungerar i modern belarusiska visar att en adekvat språkkultur inom vetenskap och terminologi endast är möjlig inom de områden där den nationella kulturen inte bara existerar som ett attribut för nationell ornamentik, utan som en hel och självutvecklande organism.