LIETUVIŲ KALBOTYROS KLAUSIMAI, XXVIII (1989)

KALBŲ RYŠIAI IR SĄVEIKOS

ANGELĖ KAULAKIENĖ

FORSKNING OM TVÅSPRÅKIGHET I LITAUISKA SSR

Tvåspråkighet bestäms vanligen av de historiska omständigheterna hos de folk som står i kontakt samt av språkens genetiska och typologiska relation. Därför kan den vetenskapliga analysen av tvåspråkighet omfatta historiska, sociala, etnolingvistiska och lingvistiska aspekter, liksom många andra. Jämförelser och undersökningar av språk i kontakt utifrån dessa aspekter ger värdefulla sociolingvistiska resultat av teoretisk och praktisk betydelse; en del av dem har publicerats i publikationen ”Ryska språkets kontakter med de baltiska folkens språk”, utgiven av A. Upytis institut för språk och litteratur vid Litauens SSR:s vetenskapsakademi¹.

Artikelsamlingen består av fyra avsnitt: 1) kontakter mellan ryska och lettiska; 2) kontakter mellan ryska och litauiska; 3) kontakter mellan ryska och estniska; 4) kontakter mellan ryska och vitryska. I slutet av samlingen finns en bibliografi över publikationer om dessa ämnen från 1945–1981.

Det största avsnittet i denna artikelsamling är förmodligen ”Kontakter mellan ryska och lettiska”. När A. Blinkena behandlar de viktigaste uppgifterna för att utveckla tvåspråkighet bland letter och ryssar anger hon att all forskning om lettisk-rysk tvåspråkighet omfattar olika språknivåer: fonetisk, grammatisk och lexikal. Sådan forskning bör i regel bygga på lingvistiska metoder, bidra till att undanröja språklig interferens och höja den lettiska och ryska språkkulturen. En normativ bedömning av interferens är ett av de viktigaste lingvistiska problemen inom tvåspråkighetsforskningen. Först när detta problem har lösts kan man tala om ett harmoniskt fungerande hos de två språken – lettiska och ryska. Dessa allmänna riktlinjer som A. Blinkena har angett kan utan tvekan användas för att lösa problem rörande tvåspråkighet inte bara bland letter och ryssar, utan också bland andra folk.

V. Skujinia och I. Edelmanė behandlar språk kontakters inverkan på terminologin. Bland de många problem som hänger samman med språk kontakt undersöker V. Skujinia lånord. Hon analyserar lexikala, morfemiska, ordbildningsmässiga och semantiska lån i dagens lettiska terminologi. Enligt henne bör varje konkret fråga, när språk kontakt bedöms och rekommendationer för språklig praxis utarbetas, lösas på ett samlat sätt med hänsyn till hela språksystemet. I sin artikel behandlar I. Edelmanė terminologiska och folkliga växtnamn, deras relation samt likheter och skillnader. Hon ägnar särskild uppmärksamhet åt ordbildningen hos växtnamnen i dessa två grupper, eftersom introduktion och acklimatisering av olika växtarter leder till att många nya växter tillkommer och att nya termer behövs för att benämna dem.

I artiklar av J. Baldunčiks och A. Bankavs undersöks förmedlarspråkets inverkan vid lån av ord från engelska och franska. Detta analyseras ur ett historiskt perspektiv. Ryskan spelar den största rollen som förmedlarspråk.

¹ Контакты русского языка с языками народов Прибалтики. Рига: Зинатне, 1984. 185 с.

207

O. Bušs behandlar kriterier för normativ bedömning av barbarismer som främmande slanguttryck, T. Jakubaitė och V. Dryzulė behandlar egennamn i tvåspråkiga situationer, S. Lagzdinia genitivens och verbets nebūt kommunikativa betydelse, och L. Pavlovskaja en minimering av lettiska studenters accent i ryska.

Det andra avsnittet, med titeln ”Kontakter mellan ryska och litauiska”, består av fyra artiklar. L. Grumadienė analyserar hur litauisk-rysk tvåspråkighet påverkar uttalet i det litauiska litteraturspråket och presenterar en kvalitativ analys av tvåspråkigheten på denna nivå. Utifrån resultaten av en enkät bland invånare i Vilnius drar hon slutsatsen att tre drag i deras litauiska uttal är grammatiskt relevanta, medan fem drag inte är relevanta.

När S. Keinys behandlar begreppet hybrider, deras klassificering och ordbildning samt hybridisering i allmänhet, redogör han för tre slags effekter som hybridtermer har på den litauiska terminologin. För det första breddar hybrider språkets motivationsbas. För det andra utökar internationella ords affix inventariet av affixala morfem. För det tredje uppstår genom bruket av element från internationella termer ett nytt sätt att bilda termer. Dessutom bidrar hybrider, liksom internationella termer, till att harmonisera terminologin både på unionsnivå och internationellt.

I artikeln ”Jämförande lexikologi och ett minimalt system av språkkunskaper” likställer S. Krinickaitė den jämförande lexikologins begrepp med begreppen aktiv grammatik och rationell språkanvändning. Betydelsen av rationell språkanvändning framträder särskilt tydligt i miljöer präglade av språkkontakt och tvåspråkighet. Därför bör man redan i skolan introducera de grundläggande begreppen inom jämförande lexikologi. När man har lärt känna dem blir det lättare att skilja form från innehåll, lära sig ett annat språk bättre och komma ihåg rekommendationer om språkkultur. Under förhållanden med språkkontakt och tvåspråkighet bör grunderna i jämförande lexikologi därför utgöra en central del av det minimala systemet av språkkunskaper.

V. Būda behandlar vissa aspekter av litauisk och rysk språkkultur och pekar på det ryska språkets väldiga inflytande, som omfattar alla sfärer där litauiskan används. Enligt honom bör detta inflytande inte vara okontrollerat och spontant, eftersom språk med ett eget skriftspråk har system som har utvecklats, fastställts och definierats exakt.

Det tredje avsnittet, ”Kontakter mellan ryska och estniska”, inleds med en artikel av den framstående estniske terminologen R. Kulis: ”Utvecklingen av estnisk terminologisk vokabulär mot bakgrund av de indoeuropeiska språken”. Direkt och indirekt efterbildning av indoeuropeiska språk (lexikala lån, översättningslån och analoga bildningar) påverkar den estniska terminologiska vokabulären på två sätt. För det första blir den estniska terminologiska vokabulären mångsidig, uttrycksfull och plastisk. Å andra sidan minskar efterbildningen av indoeuropeiska språk stabiliteten hos den estniska terminologiska vokabulären, och variationen och heterogeniteten ökar. Enligt R. Kulis kommer den kvalitativa utvecklingen av estnisk terminologisk vokabulär att bero på tillförlitliga kriterier som på ett rationellt sätt förenar det egna språkets möjligheter med interferens från indoeuropeiska språk.

H. Lemets behandlar frågor om systematisering av rysk-estnisk interferens och konstaterar att rekommendationer mot oönskad interferens bör bygga på resultaten av jämförande undersökningar av alla nivåer i estniska och ryska. Det är endast sådana rekommendationer som kan användas i språkundervisningen.

Enligt T. Lagle bestäms internationella ords betydelse och form av tre språks särdrag: källspråkets, förmedlarspråkets och det språk där de används mellan-

208

nationella ord. Därför kan problemen med att internationella ord har olika betydelser i olika språk inte lösas enbart med översättningsordböcker. Vanligen kan förklarande översättningsordböcker bidra till att delvis lösa detta problem.

L. Sim påpekar att lån från ryska utgör en särpräglad och omfattande grupp estniska slangord som tenderar att växa. En del estniska slangord med ursprung i ryskan har behållit sin ursprungliga form. Sådana lån etablerades långt tidigare och fick först senare slangstatus.

Avsnittet ”Kontakter mellan ryska och belarusiska språk” innehåller en artikel. P. Kopanev och A. Michnevič behandlar tvåspråkighet som ett samspel mellan språkens inre och yttre former. Enligt deras uppfattning krävs en teoretisk grund, exakta definitioner av begreppen och en vetenskaplig formulering av praktiska rekommendationer för att uppnå balanserad tvåspråkighet i ett tvåspråkigt samhälle.

Bibliografiregistret omfattar böcker och de viktigaste artiklarna i samlingsverk och periodiska publikationer där frågor om kontakter mellan lettiska, litauiska, estniska och ryska analyseras. I registret anges publikationerna i alfabetisk ordning, först på respektive nationellt språk och därefter på ryska. Bibliografiregistret, liksom hela samlingsverket, är indelat i avsnitt (1 — Förbindelser mellan lettiska och ryska | sammanställt av D. Barbarė (s. 165—172); 2 — Förbindelser mellan litauiska och ryska | sammanställt av R. Vensaitė (172—180); 3 — Förbindelser mellan estniska och ryska | sammanställt av T. Laglė och R. Kulis (180—185).

Detta register anknyter till ett annat bibliografiskt register över lettisk-rysk tvåspråkighet, utgivet 1987 av A. Upyčio-institutet för språk och litteratur vid Lettiska SSR:s vetenskapsakademi². Som författarna påpekar är registrets syfte att ta med så många publikationer som möjligt om lettisk-rysk tvåspråkighet och dess lingvistiska aspekter. Registret består av 9 avsnitt: 1) kontakter mellan baltiska och slaviska språk (s. 7—16); 2) det aktuella utvecklingsstadiet för lettisk-rysk tvåspråkighet (17—27); 3) jämförande undersökningar (27—34); 4) förbindelser mellan lettisk och rysk litteratur, översättning av skönlitteratur (35—38); 5) terminologi (38—41); 6) onomastik, transkription (42—47); 7) pedagogik (undervisning i ryska) (47—52); 8) lexikografi, ordböcker (52—54); 9) tillägg (55—60). De tre första avsnitten har underavsnitt: etymologi (avsnitt 1); dialekter, talspråksvarieteter (avsnitt 2); a) morfologi, syntax, b) fonetik, ordbildning, semantik, lexik, fraseologi (avsnitt 3).

I början av varje avsnitt behandlas de viktigaste vetenskapliga frågorna inom avsnittet. Till titlarna på publikationer skrivna på lettiska eller andra språk anges också titlarna på ryska. Först anges publikationer på ryska och därefter på lettiska eller något annat språk. I avsnitten är bibliografin ordnad alfabetiskt, med undantag för förteckningen över bulletiner från terminologikommissionen vid Lettiska SSR:s vetenskapsakademi, som är ordnad kronologiskt.

Samtliga publikationer i registret är löpnumrerade. Bibliografiregistret omfattar sammanlagt över 450 poster. För att göra det lättare att använda finns i slutet av registret en alfabetisk förteckning över författarna (61—68).

Det är beklagligt att ett och annat verk, till exempel Развитие национально-русского двуязычия. М., 1976, inte kom med. I registret saknas också litauiska

² Дризуле В. А., Герентович В. В. Латышско-русское двуязычие: Краткий обзор и библиографический указатель. Рига: Зинатне, 1987. 69 с.

209

vissa publikationer av lingvister (S. Karaliūnas, A. Sabaliauskas, A. Vanagas, A. Vidugiris m.fl.) som behandlar frågor om balternas och slavernas etnogenes. Tydligen borde även V. Skujinis artiklar, publicerade i ”Kalbos kultūra” (Användningen av internationella element i lettisk terminologi. 1979. Häfte 37. S. 57—63; Termen i sitt sammanhang. 1983. Häfte 44. S. 19—26), ha tagits med i terminologiavdelningen. Motivet för att välja publikationer utifrån årtal är inte heller särskilt tydligt. I ett avsnitt upptas publikationer från 1950-talet, i ett annat från 1960- eller 1970-talet och så vidare.

Dessa påpekade brister minskar inte bibliografins värde. Bibliografin över lettisk-rysk tvåspråkighet är mycket värdefull och behövs. Den kommer utan tvekan att bli en oumbärlig handbok inte bara för lettiska utan också för litauiska lingvister, eftersom registret innehåller många arbeten som behandlar olika aspekter av litauiskans fonetik, morfologi, lexikon och annat. Å andra sidan ägnas ett helt avsnitt åt kontakterna mellan de baltiska och slaviska språken; där finner vi artiklar och monografier om balternas etnogenes, substrat, de baltiska och slaviska språkens typologi och etymologi samt andra frågor.

Latviešu valodas kontaktu pētījumi/Atb. red. A. Blinkena. Rīga: „Zinātne“, 1987, 276 p.

Lingvisterna vid Andrejs Upīts institut för språk och litteratur vid Lettiska SSR:s vetenskapsakademi ägnar stor uppmärksamhet åt frågor om språkkontakt. Bland institutets värdefulla publikationer kan nämnas ”Взаимосвязи балтов и прибалтийских финнов” (Рига, 1970; utarbetad i samarbete med vetenskapsakademiens historiska institut), ”Контакты русского языка с языками народов Прибалтики” (Рига, 1984). I den sistnämnda ägnas också stort utrymme åt kontakterna mellan ryska och litauiska (artikelförfattarna är litauiska lingvister).

Nyligen utkom en ny bok om denna problematik, ”Undersökningar av lettiska språkkontakter”. Den är en artikelsamling av lettiska lingvister med ganska varierande ämnen. En betydande del av artiklarna har direkt anknytning till litauisk filologi. Detta kan framför allt sägas om de två första, vars författare har studerat vid både Vilnius och Rigas universitet och som sannolikt känner lika starkt för frågor om såväl lettiska som litauiska.

I artikeln ”Semantiska relationer mellan besläktade prefixavledda substantiv och verb i modern litauiska och lettiska” (Kopcilmes prefiksālo lietvārdu un darbības vārdu semantikas attieksmes mūsdienu lietuviešu un latviešu valodā, s. 7—38) undersöker L. Baluodė (Balode) 115 prefixavledda substantiv och 880 prefixavledda verb med samma ursprung i de båda språken. Hon delar in dem i tre grupper: till den första hör avledningar som sammanfaller både till form och betydelse (lit. apyrankė: lett. aproce, lit. patėvis: lett. patēvs; lit. apaūti: lett. apaut), till den andra avledningar vars form sammanfaller men vars betydelse delvis skiljer sig (lit. įrankis: lett. ierocis ’vapen; bildl. verktyg’, lit. atradėjas: lett. atradējs ’uppfinnare’, lit. apgiedoti: lett. apdziedāt ’besjunga; sjunga nidvisor’, och till den tredje avledningar vars form sammanfaller men vars betydelse är helt olika (lit. nesąmonė: lett. nesamaņa ’medvetslöshet, svimning’, lit. pėrvalkas: lett. pārvalks ’överdrag, skydd’, lit. apskrieti: lett. apskriet ’springa runt, rusa omkring’). Som man kan förvänta sig är den tredje gruppen den minsta: den omfattar 21 procent av de undersökta substantiven och 15 procent av verben.

210