Jonas Palionis, par. „Mikalojaus Daukšos 1599 metų Postilė ir jos šaltiniai“

Juozas Karaciejus

Preparing document pages…

2 short passages of this localized version are shown in the original language because they could not be localized reliably.

ACTA LINGUISTICA LITHUANICA

XLV (2001), 187–205

RECENSIONER

Recensioner

Mikalojus Daukšas postilla från 1599 och dess källor.Utgåvan har förberetts av professor habil. dr. Jonas Palionis.

Vilnius: Baltos lankos, 2000, 1331 p.

Efter återupprättandet av Litauens självständighet intensifierades också forskningen om och publiceringen av äldre skrifter, och vissa äldre författare fick särskild uppmärksamhet – deras skrifter, eller skrifter tillsammans med originalen, gavs ut på nytt. Till den senare gruppen hör också den nya utgåvan av Mikalojus Daukšas Postilla, som nådde bokhandlarna i mitten av 2001 och väger nästan ett pud. Även den som inte har sett denna utgåva, men minns något om Daukša från skolbänken, kan redan av den recenserade utgåvans titel antagligen förstå att den, förutom själva Daukšas Postilla, också bör innehålla Jakub Wujeks polska original. Så är det också. Det är självklart att utgåvans omfång därigenom fördubblades. Och så finns det dessutom olika bilagor!

Utgåvan inleds med ett ”Förord”, som tycks vara skrivet av utgivaren själv (men är osignerat). Där sägs att: ”I denna utgåva presenteras en faksimil av Mikalojus Daukšas postilla från 1599 (DP) – det största tryckta monumentet över litauisk skrift från 1500-talet – tillsammans med dess polska original, Jakub Wujeks Postilla Catholicka Mnieyza... w KRAKOWIE... 1590 (W₃). Detta original är den tredje utgåvan av den berömde polske teologens Lilla katolska postilla, vilken Daukša, som man antar (se den inledande artikeln), tog som grund när han slutredigerade sin översättning” (s. 7). Vidare får vi veta att fotokopian av DP i denna utgåva gjordes efter exemplar som tillhört Simonas Stanevičius och Otonas Praniauskas, samt vilken del som hämtats från respektive exemplar; att ”texten i Wujeks tredje utgåva återtrycktes genom skanning från en mikrofilm som professor Wojciech Smoczyński skickat till Litauiska språkinstitutet” (s. 7); och att huvudinitiativtagaren till denna utgåva var professor habil. dr. Vytautas Ambrazas, som tackas tillsammans med förlaget ”Baltos lankos” i slutet av ”Förordet” (s. 8).

Det relativt korta ”Förordet” är alltså ganska informativt: det hjälper litauiska läsare att minnas bortglömda kunskaper och ger utlänningar en god introduktion till detta monument över vår skriftkultur, inte minst eftersom ”Förordet” även har översatts till tyska (s. 9–10). Först de avslutande tackmeningarna på litauiska och tyska, riktade till förlaget ”Baltos lankos”, framstår som mindre övertygande när man ser ”Förkortningar” på s. 11. Listan ger intrycket att förlaget ”Baltos lankos”¹ tog ganska lätt på den slutliga layoutversionen, och att utgivaren troligen inte heller såg den. I listan över ”Förkortningar” har nämligen förkortningen adv. ”fallit bort”; när man ”jämförde” listan, dök den upp och sedan försvann den återigen

¹Eftersom varken redaktörens eller korrekturläsarens namn anges i den recenserade utgåvans kolofon (man vill ogärna tro att sådana inte heller fanns), utan endast formgivaren Eugenijus Karpavičius, återstår det att rikta alla invändningar till den kollektiva parten – förlaget.

188 |

RECENZIJOS

do adj. = adverbium, adverb (ska vara adjectivum, adjektiv). Tyvärr är detta inte det enda fallet. Något liknande hände också med förkortningen för dativ (troligen d.?). När listan ”jämfördes” dök även conj. = dativus, dativ upp (ska vara conjunctio, konjunktion). Och vad det moderna litauiska lokalkasus har ”gjort sig skyldigt till” är svårt att säga, men någon plats för det fick det inte i ”Förkortningar”, trots att dess förkortning in. (= inessivus) används ganska ofta i rättelserna till DP, som tryckts i slutet av utgåvan (jfr s. 1306, 1307, 1308, 1311, 1312 osv.). Sådana felaktigheter i ”Förkortningar” borde inte förekomma i en gedigen utgåva, särskilt eftersom den var tänkt som en prestigefylld publikation.

Efter ”Förordet” och ”Förkortningar” trycks i den recenserade utgåvan professor Jonas Palionis inledande artikel ”Postillan från 1599 och dess utgåvor” (s. 13–22).

Översikten börjar med den 25 sidor långa skriften Wyjątek z kazań żmudzkich, som enligt antagandet sammanställdes av Stanevičius och utgavs i Vilnius 1823, och i vilken DP:s latinska och polska förord samt en predikan återtrycktes. När den presenteras kunde man kanske avstå från att, om än indirekt, försöka knyta denna lilla utgåva till den jämförande historiska språkvetenskapens uppkomst (s. 13), eftersom det litauiska sammanhanget räcker gott för att förklara varför den kom till. Utan tvekan är tillkomsten av denna och den andra defekta 16-sidiga skrift som tillskrivs Stanevičius direkt förknippad med den så kallade litauiska rörelsen bland de samogitiska adelsmännen (jfr Mačiūnas 1997: 141–142). Professor Jurgis Lebedys beskrev redan 1955 på mest träffande sätt tillkomsten av de båda nämnda utgåvorna: ”S. Stanevičius ville återtrycka M. Daukša på grund av språkets skönhet och ordförrådets rikedom och därigenom uppmuntra andra att utveckla ett litterärt språk. Att detta syfte var det viktigaste framgår av att han i båda småskrifterna tog med M. Daukšas förord ’Till den kära läsaren’ (och i den större även förordet till M. Giedraitis). Med detta förord ville han tala till den studerande ungdomen och intelligentsian med M. Daukšas ord, som uppmanade dem att älska modersmålet och värna om skapandet av en egen litteratur. I SIN STRÄVAN EFTER PRAKTISKA MÅL MED DESSA UTGÅVOR, OCH MED ÖNSKAN ATT INTE BARA GÖRA M. DAUKŠA KÄND UTAN ÄVEN FÅ ANDRA ATT DELTA I PATRIOTISKT KULTURARBETE (min kursivering – J. K.), försökte S. Stanevičius göra de äldre texterna mer tillgängliga och ändrade därför stavningen när han återtryckte dem samt utelämnade diakritiska tecken” (Lebedys 1955: 167). Den andra utgåvan väcker visserligen många frågor, och alla uppfattningar om den är hypotetiska. Men det finns knappast skäl att tvivla på Stanevičius författarskap, eftersom ingen annan än han vid den tiden intresserade sig för DP (jfr Subačius 1998: 350).

Efter att ha presenterat Stanevičius publikationer behandlar Palionis ganska ingående Eduardo Volters ofullbordade DP-utgåva och dess redigeringsprinciper samt anger skälen till att publiceringen avbröts (s. 13–16). Därefter tar han upp Mykolas Biržiškas faksimilutgåva från 1926, som hittills använts mest och som enligt Palionis ”visserligen var ett stort steg framåt [...], men ändå inte var trogen originalet” (s. 17). Dessutom ”försvåras användningen av den senare utgåvan i vetenskapliga studier också av att det polska originalet inte återges bredvid översättningen [...]”; därför vill man ”nu fylla denna tidigare lucka med den nya utgåvan” (s. 17). Efter denna förklaring övergår artikelförfattaren till att diskutera varför man valde att trycka Wujeks tredje postillautgåva i denna bok (s. 17–18). När man tagit del av alla argument som framförs i artikeln börjar man ändå omedvetet undra om det inte hade varit mer autentiskt att välja den andra polska utgåvan och endast ta med de ställen ur den tredje som saknas i Wujeks andra Lilla postilla, eftersom översättningen grundades på den andra utgåvan och Daukša, när den tredje kom ut, inte bara anpassade sin översättning tekniskt till Wujeks nya utgåva utan också översatte ytterligare de delar ur den som saknades i den andra polska utgåvan. Att översättningen grundades på den andra utgå-

RECENZIJOS

| 189

mas, skulle också beläggas av meningen på DP s. 504 (= 505)^43–44: Påven i Rom / som nu är Gregorius den tredje, den verklige efterträdaren till S:t Petrus. (denna utgåva s. 1052). I Wujeks tredje polska utgåva av postillan, utkommen år 1590, står det på detta ställe Vrban siodmy ³W 505⁴¹. Om Daukša alltså noggrant hade redigerat sin utgåva efter denna utgåva, hade han knappast låtit namnet på en påve som dog år 1585 stå kvar i den². I denna utgåva ändrade Wujek alltså namnet, men Daukša var inte lika nitisk och lät ännu år 1599 uppgifterna från översättningsförlagan stå kvar, trots att han logiskt sett borde ha ersatt Gregorius XIII med Clemens VII, som var S:t Petrus efterträdare åren 1592–1605.

Efter denna artikel och ”Textkritiska kommentarer” (s. 23–25), som inte heller kategoriskt bevisar att man nödvändigtvis måste välja Wujeks tredje utgåva av Mažosios postilės, trycks Daukšas och Wujeks texter i faksimil. Eftersom Wujeks text trycks för första gången kan vi endast jämföra den med originalet, som inte finns i Litauen; däremot kan vi redan jämföra DP:s faksimiltext med 1926 års utgåva. En jämförelse av dessa båda texter visar genast att faksimiltexten i den recenserade utgåvan är avsevärt sämre än faksimiltexten från 1926. I 2000 års utgåva är många diakritiska tecken nästan osynliga. Den som forskar i DP måste ha 1926 års faksimilutgåva vid sidan av denna utgåva. Frågan uppstår alltså genast: kan man verkligen inte, med den betydligt bättre teknik som nu finns tillgänglig, framställa en faksimilutgåva av högre kvalitet? Om så är fallet, var det då nödvändigt att i dessa tider av allmän knapphet återge den litauiska texten på ett sämre sätt, och hade det inte varit bättre att för de pengarna ge ut en annan källa som är svåråtkomlig för forskare eller ännu inte har undersökts alls (säg Jonas Rėzas Psalteras Dowido eller den så kallade Postilė av Jokūbas Morkūnas från år 1600), särskilt som DP:s utgåva från 1926 är lätt att få tag på. Kanske borde vi ändå vara mer sparsamma och samlas för att komma överens om vilka gamla skrifter som först och främst måste ges ut i faksimil. Då skulle man undvika liknande fall, där samma text utan större nödvändighet återges flera gånger. Och ytterligare en sak: man borde ta reda på vem som kan utföra ett sådant arbete med högsta kvalitet, eftersom det är svårt att tro att dagens teknik inte kan uppnå 1926 års nivå.

Efter faksimilerna av DP- och ³W-texterna trycks i denna utgåva rättelserna ”Errata”, sammanställda av professor Palionis (s. 1304–1331). I förklaringarna före rättelselistan står det: ”I denna lista över rättelser har tydligare översättnings- eller tryckfel tagits med, men de fall som finns i DP:s rättelselista (”Pāklidimus Teip patailik”) har utelämnats” (s. 1304). Liknande formuleringar finns också i ”Förordet”, som presenterar utgåvan: ”[...] i denna utgåva finns [...] ”Errata” – en lista över upptäckta fel som inte tagits med i ”Pāklidimus Teip patailik” i slutet av DP” (s. 7, på tyska s. 9). Men hur ska den stackars läsaren veta vad som togs med i Daukšas ”Pākļidimai...”, när de inte finns i den recenserade utgåvan? Tydligen har förlaget ”Baltų lankų” beslutat att Daukšas ”Pākļidimai...” inte behövs, och att läsaren själv får lista ut, med hjälp av den lista som trycks här, vad som fanns där, eller ta fram 1926 års utgåva, där ”Pākļidimai...” är tryckta, och kontrollera. Men i ”Pākļidimai...” finns det, utöver rättelser av korrekturfel, även texttillägg som är nödvändiga för forskare som är beredda att jämföra DP-texten med originalet. Detta har förmodligen hänt därför att den som färdigställde förlaget ”Baltų lankųs” layout inte hade sett manuskriptet. Det är svårt att tro att professor Palionis, efter att på två ställen ha påmint läsaren om att i den nya

² I samma sammanhang kan man tillägga att omnämnandet av Urban VII visar att den tredje utgåvan av Wujeks Mažosios postilės trycktes (eller åtminstone började tryckas?) i september 1590, eftersom Urban VII endast var påve i 13 dagar, dvs. den 15–27 september (Christiani 1934: 520).

190 |

RECENZIJOS

att Daukšas rättelser inte skulle tas med i listan, skulle ha gått med på att avstå från dem. Därför ligger slutsatsen nära till hands att förlaget, medvetet eller omedvetet, valde bort ”Páklydimu...”. Hur det än må vara är det en sked tjära i honungstunnan, eftersom inte hela DP-texten har publicerats i denna utgåva i någon mening.

Av de nämnda förklaringarna till ”Errata” får man vidare en ganska oklar bild av hur detta avsnitt sammanställdes, eftersom det inledningsvis sägs att man ”vid sammanställningen av listan kritiskt har använt rättelserna i noterna till den translittererade DP-text som utarbetats av Eduardo Volter (tryckt i separata delar i Sankt Petersburg åren 1904, 1909 och 1927)” och att ”listan har kompletterats med exempel på fel hämtade ur den återstående delen (dvs. den del som Volter inte tryckte – J. K.)” (s. 1304).

I den andra (sista) paragrafen i dessa förklaringar står det: ”Vid sammanställningen av listan har man försökt följa följande princip: att så lite som möjligt avvika från DP-översättningens språk och ortografiska system och att ta med så få osäkra fall som möjligt. I detta syfte har man ofta också rådfrågat W₃ och det bäst bevarade exemplaret av Stanevičius original” (s. 1304). Av de citerade förklaringarna framgår det inte helt klart om professor Palionis bara ”förbättrade” Volters rättelselista eller om han också kompletterade den för denna utgåva. En närmare granskning leder till slutsatsen att det här trycks en förbättrad version av Volters rättelselista. Den slutsatsen tycks stödjas av korrekturfel som upptäckts av en slump men inte tagits med i listan (de saknas i DP:s lista ”Páklydimus Teip pataikik”), till exempel: 50₂₄,₃₄ DAT. SG. chrifiui, NOM. SG. chriflus, 51₂₇,₃₁,₃₇ INSTR. SG. chriltufu, GEN. SG. chriltauus, DAT. SG. chriltuy lämnas okorrigerad, medan 34₂₃ GEN. SG. chriltauus korrigeras till Chriltaus (s. 1306); 89₄₄ GEN. SG. chriftaus korrigeras också till Chriltaus (s. 1309). Eller så korrigeras inte NOM. SG. M. igiies, ett aktivt particip i preteritum, på 76₁₆ till igiĝes, trots att ändelsen på denna form korrigeras till -ę̇s på ett annat ställe, jfr 324 (=326)₃₂ átggrėjęs korrigeras till átggrėjęs (s. 1322). Inte heller tog Palionis med formen fiuncziu, PRAES. SG. 1, på 203 (= 205)₁₄,₁₆, trots att den borde korrigeras till fiuncziu. Dessutom stärks den tidigare framförda tanken av de fall där ett av två felstavade ord korrigeras i båda faksimilutgåvorna, men inte det andra. Till exempel korrigeras det första ordet i frasen mietaulagii Sūnų ACC. SG. på 244 (=246)₃₇–₃₈ av Palionis till mielaulagii (s. 1316), medan det andra inte korrigeras, trots att det tycks borde korrigeras till Sunų, eftersom samma ordform fânų på 145₅₁ korrigeras till fânų (s. 1312). Detsamma kan sägas om frasen Trėcę įžpiowęs på 319 (=321)₄₀. Där har NEUTR.-formen Trėcę (=Trėcę) inte korrigerats, medan įžpiowęs har korrigerats till įžpiowęs (s. 1321). Eller så finner vi på 323 (=325)₄₅ O kas jókone parabfita?, men i den tryckta rättelselistan korrigeras endast parabfita till parabfita (s. 1322), medan jókone av någon anledning inte korrigeras till jókone, trots att samma INES. SG.-form jókone på 562 (=565)₂₈,₃₀ redan korrigeras till jókone (s. 1329). Något liknande har hänt med formerna av ordet Diewas: NOM. SG. Dėwas på 357 (=359)₆ finns inte med i Palionis lista; endast INES. SG.-formen Diewų, som förekommer efter ordet élśgs, korrigeras till Diewų (s. 1323). Det finns utan tvivel fler sådana okorrigerade fel, eftersom endast tämligen slumpmässigt upptäckta fall har anförts här, som redan nämnts.

En uppmärksam läsare kommer naturligtvis ofta också att sakna mer detaljerade rättelseprinciper, eftersom det ibland inte är helt klart varför till och med samma ord och samma former korrigeras så olika. När sådana förklaringar saknas är det ofta svårt att avgöra om detta gjorts avsiktligt eller om det rör sig om enkla korrekturfel, särskilt som man ibland tycks frångå även den princip som anges i inledningen till ”Errata”: ”Former med bokstäverna į, ū i positioner för långa vokaler har inte tagits med i listan, såsom nom. pl. [...] Sunys 533 (=535)₈, [...] inf. įbwiļt 357 (=359)₃₀ osv., eftersom det finns skäl att anta att dessa bokstäver användes för att beteckna inte bara nasalvokalerna [į], [ų], utan också de långa [ī], [ū]” (s. 1304). Denna regel tycks följas när det gäller bokstaven į, men inte när det gäller ū

RECENZIJOS

191

alltid. Exempelvis rättas 84₄₅ INE. būt korooti i förbindelsen būt till koróti (s. 1309), medan NOM. PL. 119₄₃ fuus rättas till funus (s. 1311).

Ypač daug neaiškumų kelia raidės ę, pavartotos vietoj ė, e, ia (žr. Palionis 1967: 34), taisymai: vienur ji taisoma į ę, kitur į e. Pvz., klaidingai Daukšos parašytas prielinksnis 102₃₄ be ištaisytas į bę, o 89 (= 103)₃₃ taip parašytas bę taisomas į be, bę? (su klaustuku!) (p. 1310). Iš karto norisi paklausti, kodėl pirmuoju atveju jokių abejonių nebuvo, o antruoju ėmė ir iškilo? Panašiai atsitikę ir su priešdėliu ne: 38₄ nę taisomas nę ir pastabose nurodoma, kad šis nę=ne (p. 1306), bet 53₄ ir 63₂₄ nę taisomas į ne (p. 1307, 1308), o 102₄₁ ne (ėft) vėl ištaisytas į nę (p. 1310). Arba žodžio metas INSTR. SG. forma taisoma 4 kartus, bet du kartus vienaip, o du kartus antraip: 13₃₉ metų į metu (p. 1305), 335 (= 337)₈ metų į metų (p. 1322), o 16₃₉ metų į metú (p. 1305) ir 53₁₉ metų į metu (p. 1307). Kodėl čia ę netaisoma į e, t. y. kodėl šios formos sugretintos su palyginti dažnai DP rašomomis metų ir metu, o ne su metu, belieka tik spėlioti. Tokių atvejų pasitaiko ir INES. SG. formų taisyme, pvz.: 44₃₂ metę ištaisyta į metę (p. 1307), 69₃₁–₃₂ žókonę į žókonę (p. 1308), bet 324 (= 326)₃₁ regė́timę ištaisyta į regė́timę (p. 1322). Na, o 62₃₇ mirftanciamę, ištaisytame į mirftanciamę, randame atvirkščią -ę į -e taisymą. Reikia manyti, kad čia vieną korektūros klaidą pakeitė kita, nes kitaip pastarojo taisymo paaiškinti negalima.

Eller till exempel IMPER. PL. 1 formen 21₈–₉, kélbkime rättas till kélbkime (s. 1305), medan 118₃₁ paklausíkime ändras till paklausíkime (s. 1311) och 280 (= 282)₄₅ fugrįžkime till fugrįžkime (s. 1318). Varför ändelsen -ę behölls i det första fallet är också okänt, eftersom ändelsen -ę, -e i övriga fall för alla tempus i indikativ och för konjunktivens PL. 1, verkar helt befogat rättas endast till -e, exempelvis: 63₄ turimę till turime (s. 1308), 102₄₅ išgírtime till išgírtime (s. 1310), 156₃₁ atgrę́ftumbime till atgrę́ftumbime (s. 1312), 172₂₉ parėgėtumbime till parėgėtumbime (s. 1313).

Till denna typ av rättelser kan delvis hänföras den inkonsekventa rättningen av formerna Ablo av egennamnet Abelis i GEN. SG.: 408 (= 410)₃₀ Ablo rättas till Abelio, medan 410 (= 412)₂₃ Ablo rättas till Abel̇o (s. 1325).

När rättningsprinciperna inte förklaras närmare är det svårt att förstå varför prof. Palionis i sin lista behandlar diftongerna an, en, som i DP skrivs ą, ę eller ąn, ęn, på olika sätt. Oftast rättas de inte, men ibland rättas ą, ę till ąn, ęn, och ą, ęn också till an, en, exempelvis: 315 (= 317)₂₄ nulidė́dąnçziu rättas till nulidė́dąnçziu INSTR. SG. (s. 1321), 228 (= 230)₉ pršt. ženklas rättas till ženklas (s. 1315) (men 10₃₄ pažėklėtos rättas återigen av någon anledning inte från e till ę, ęn eller en, utan till pažėklėtos (s. 1305), trots att det borde vara pažėklėtos), och 448 (= 450)₂₃ daggan rättas till dangun (s. 1326), 244 (= 246)₂₇ lėndą till lėndą (s. 1316). Och när i samma rot i stället för in i DP ett tryckt i rättas på olika sätt är det helt obegripligt, exempelvis: 124₁₀ liktmuži rättas till linktmuži INSTR. SG. (s. 1311), medan 214 (= 216)₂₄,₅₂ likfmumo, likfmibes rättas till likfmumo, likfmibes GEN. SG. (s. 1315). Hur ska sådana rättelser förklaras: 309 (= 311)₈ penigų till penigų GEN. PL. (s. 1321) och 331 (= 333)₂₁ penigāmas till penigāmus (s. 1322)? I dessa fall räcker det förmodligen inte att säga att man vid rättelserna ”försökt följa en sådan princip: att avlägsna sig så lite som möjligt från DP:s översättningsspråk och skriftsystem...” (s. 1304); man skulle också vilja veta hur man försökt följa denna princip.

Det enklaste vore naturligtvis att förklara alla de nämnda inkonsekvenserna som korrekturfel, vilka det tyvärr finns ganska många av i Palionis förteckning över rättelser. Men eftersom det inte finns något nödvändigt skäl att behandla dem i detalj, följer nedan i stället klassificerade listor över de fel som observerats bland rättelserna.

192 |

RECENZIJOS

TABELL 1. FELAKTIGT AVSKRIVNA DP-ORD

188 (= 190)₃₁ | fuḳėlninp | fuḳėlninp | fuḳėlninp | 1314

190 (= 192)₂ | fuŕikulūus | fuŕikulūus | surŕkulūus (d. v. s. fuŕikulūus) | 1314

191 (= 193)₁₀ | įbmințigai | įbmințigai | įbmințigai | ADV. | 1314

191 (= 193)₁₄ | prodėjęs | prodėjęs | pradėjęs | 1314

200 (= 202)₂₅ | vår | vår | våra (dvs. våra) | 1314

213 (= 215)₁₈ | glädje | glädje | glädje | 1315

213 (= 215)₃₈ | glädje | glädje | glädje (dvs. glädje) | 1315

233 (= 235)₅₀ | inte av gamla boningar |... boningar | inte av gamla boningar | 1316

255 (= 257)₃ | vilka | vilka | vilka (dvs. vilka) | 1317

256 (= 258)₈ | förminskade | förminskade | förminskade (dvs. förminskade) | 1317

RECENZIJOS

| 193

DP-sida och rad

Tryckt

J. Palionis rättar

Anmärkningar

Sidan i 2000 års upplaga

271 (= 273)₁₄

verkligen

verkligen (dvs. verkliga)

INSTR. SG.

1318

271 (= 273)₄₅

ataūlitų

ataūbičių

COND. 3

1318

277 (= 279)₁₁

fawus

fawųs

fawus (dvs. fawųs)

1318

281 (= 283)₅

brągęlnis

brągęfnis (dvs. brągęlnis)

NOM. SG.

1318

286 (= 288)₂₁

trupųčio

trúpųčio

trupuczo (dvs. trúpųczo)

1319

290 (= 292)₃₄

nefkālų

nefkālu (t. b. nefkālu)

NEUTR.

1319

295 (= 297)₅₁

priwalų

priwalu (t. b. priwalų)

NEUTR.

1320

304 (= 306)₅₃

będru

będri

będru (t. b. będri)

INSTR. SG.

1320

306 (= 308)₂₀

tųri

tūri

turi (t. b. tūri)

PRAES. 1 (t. b. 3)

1320

310 (= 312)₃₃

pažiltų

pažiltu (t. b. pažiltų)

1321

311 (= 313)₄

ųžmųbę

ųžmųbę (t. b. ųžmųbę)

PRAET. 3

1321

315 (= 317)₃₇

Wieβpati

Wiéβpati

Wieβpati (t. b. Wiéβpati)

DAT. SG.

1321

317 (= 319)₃₅

mažgas

mážgas

mažgas (t. b. mážgas)

1321

319 (= 321)₂₅

būlių jų Dievų

... Diéwų

... Diewu (t. b. ... Diéwų)

1321

322 (= 324)₂₆

Wjenas

Wjénas

Wienas (t. b. Wiénas)

NOM. SG.

1321

325 (= 327)₄₈

galętą... įftraukt’

galéta... įftraukt’

galęty (t. b. galéty)... įftraukt’

KOND. 3 + INF.

1322

194 |

RECENZIJOS

DP-sida och rad

Tryckt

J. Palionis korrigerar

Anmärkningar

Sida i 2000 års utgåva

327 (= 329)₄₀

prilaktōe

prilaktōie

prilaktōieu

1322

329 (= 331)₉

žōdžio

žōdžio (t. b. žōdžio)

1322

332 (= 334)₄₆

pūt̄tauj

PRAES. 2 SG.

1322

335 (= 337)₃₃

būwe

buwo (t. b. būwo)

1322

336 (= 338)₉

sudekite

sudekite (t. b. sudekite)

1322

337 (= 339)₁₉

žmonemns

žmonémns

žmonemus (t. b. žmonémus)

1322

338 (= 340)₂₇

didžeulių

didžéulių

didžeulių (t. b. didžéulių)

ACK. DU.

1322

342 (= 344)₈

klanfe

klānfe

klaufe (t. b. klāufe)

PRET. 3

1323

351 (= 353)₂₅

piktūlius

piktūlius (t. b. piktūlius)

1323

360 (=362)_19–20

nufidėiūlių žmoių

människornas

människornas (dvs. människornas)

GEN. PL.

1324

378 (= 380)₃

ant visų

NOM. PL.

1324

379 (= 381)₃₅

i ämnet

i ämnet (dvs. i ämnet)

PRAES. 3

1324

394 (= 396)₁₂

hur

såsom (dvs. kāip)

1325

398 (= 400)₁₄

fångad

fångar (dvs. fångad)

FUT. 3

1325

404 (= 406)₅₅

avvisade

avvisade (dvs. avvisade)

1325

434 (= 436)₁₁

ondskefulla

ondskefulla (dvs. ondskefulla)

1326

450 (= 452)₂₃

just sådana

tiektāj

tiek tai (t. b. tiektāi)

1326

471 (= 473)₁₇

fwętes

fwętās

NOM. SG.

1327

RECENZIJOS

195

DP-sida och radTrycktDPJ. Palionis korrigerarAnmärkningar2000 års upplagas sida

473 (= 475)₄₅enstaka ord enstaka ord med ett ordINSTR. SG.1327

474 (= 476)₅₁–₅₂pawaiždo pawaiždo pawaiždo1327

475 (= 477)₃₅lėkhui sėkhui lėktai (t. b. sėktai)DAT. SG.1327

477 (= 479)₃ApałtatasApáłtatasApaḟtatas (t. b. Apáḟtatas)1327

478 (= 480)₅₀bitołių bitółių bitołiu (t. b. bitóliu)1327

510 (= 511)₁₇–₁₈žėminių žėminių žėminiu (t. b. žėminiu)1328

518 (= 519)₆belnełi belnełi bernełi (t. b. bernėli)ACC. SG.1328

518 (= 519)₁₀ord ord ord (t. b. ord)INSTR. SG.1328

531 (= 533)₂₁łękołękotąko (t. b. łęko)PRAES. 31329

535 (= 537)₃₅vź dūdinėjevź dūdinėjevźdūdinėje (dvs. vźdūdinėje)PRAES. 31329

553 (= 556)₃₉βwętųβwętųβwętu (t. b. βwętų)INSTR. SG.1329

568 (= 571)₄₁vź f wirovź f wirovźf wiro (dvs. vźf wiro)1330

594 (= 597)₂₁βwie umoβwie úmoβwielumo (t. b. βwielúmo)1330

601 (= 604)₃₁tarnytarnųtarnu (dvs. tarnú)INSTR. SG.1330

610 (= 613)₅₃gaiwagaiwágałwa (dvs. gałwá)NOM. SG.1330

614 (= 617)₂₅–₂₆gáłiųgáłygáłiu (dvs. gálu)PRAES. 1 SG.1330

618 (= 621)₁₂melłtusmėłłtusmelłtųs (dvs. mėłłtųs)SUP.1331

619 (= 624)₁₀išłųyte ełtišłųnte ełt’išłųte ełt (dvs. išłųnte ełt’)1331

196 |

RECENZIJOS

TABELL 2. UTELÄMNADE I JONAS PALIONIS RÄTTELSER

DP DIKRITISKA TECKEN

DP:s sida och rad

Tryckt

J. Palionis rättar

Bör vara

Anmärkningar

Denna utgåvas sida

9₃₃

vžtūrėtą

vžtūretą

vžtūrėtą

ACC. SG.

1305

24₂₁

wertų

wertu

wertų

INSTR. SG.

1306

25₂₉

Tetráacha

Tetrarcha

Tetrárcha

INSTR. SG.

1306

26₁₃

Wirβpatáwimo

Wieβpatavimo

Wieβpatáwimo

1306

28₁₃

Swetóp

Szwetop

Szwetóp

1306

35₅₁

źmoįų

źmonių

GEN. PL.

1306

47₁₁

bêdrą

bedra

bêdrą

ACC. SG.

1307

54₅₃

Bernrádus

Bernardus

Bernárdus

NOM. SG.

1307

68₂₉

lawų

lawu

lawų

INSTR. SG.

1308

75₄₀

auré

aure

auré

1309

90₂₉

iβwadžió io

iβwadžioio

iβwadžióio

1309

95₁₃

tęięus

tūięus

orig.: tudžicž

1310

107₁₀

Wiéβpati

Wieβpati

Wiéβpati

ACC. SG.

1310

111₄₃

djęną

dieną

diéną

1311

138₂₄

táužomę

taužome

táužome

1311

141₆

tūdie

ludie

lūdie

PRES. 3

1311

150₁₁

didęlnių

didelniu

didelnịų

INSTR. SG.

1312

158₁₉

falβiwų

falβiwu

falβiwų

NOM. DU.

1312

164₂₂

ęio

eio

éio

PRAET. 3

1312

201 (= 203)₇

muſúmp

muſump

muſúmp

1314

213 (= 215)₅₁

ámžimas

amžinas

ámžinas

NOM. SG.

1315

232 (= 234)₈

atšiųšių

atļųšiu

atšiųšių

1316

233 (= 235)₅₀

.../ nei mókſłu

.../ nei mokſłu

.../ nei mókſłu

INSTR. SG.

1316

RECENZIJOS

| 197

DP:s sida och rad

Tryckt

Rättat av J. Palionis

Bör vara

Anmärkningar

Denna utgåvas sida

247 (= 249)₁₃

grumždįmų

grumždimu

grumždįmų

INSTR. SG.

1316

251 (= 253)₃₅

wardį

wardu

wardį

INSTR. SG.

1316

252 (= 254)₁₂

funùs

funus

funùs

1317

268 (= 270)₂₅

metų

metu

metų

INSTR. SG.

1317

281 (= 283)₄₈

Wieβpñutės

Wieβpñatės

1318

302 (= 304)_29–30

willą Pópiejiſtą

willą Popiejįſta

den påvliga viljan

NOM. SG.

1320

304 (= 306)₂₅

vilken

vilka

vilken

1320

321 (= 323)₁₃

adlig

ACC. SG.

1321

341 (= 343)₃₄

undervisning

PRAET. 3

1323

374 (= 376)₃₉

vilka

1324

388 (= 390)₉

nåd

NOM. SG.

1325

388 (= 390)₁₂

det

1325

391 (= 393)₃₁

ganska

oskuldigt

nopɼlnái

ADV.

1325

392 (= 394)₈

njéko

nieko

njéko

1325

402 (= 404)₅₁

taczęų

taczeu

taczęų

1325

409 (= 411)₁₂

diėnų

dieną

diėną

ACC. SG.

1325

423 (= 425)₄₃

ſartús

ſaitus

ſaitús

orig.: okowy

1325

457 (= 459)₂₀

praſtólių

praſtóliu

1326

458 (= 460)₅

ráka

rąka

ráka

NOM. SG.

1326

472 (= 474)₁₇

ӡótag

ӡotag

ӡótag

1327

530 (= 532)₂₈

mot vänner

mot fiender

orig.: nieprzyjacióły

1329

545 (= 548)₃₅

kom

PRAES. 3, orig.: nawiedza

1329

560 (= 563)₉

goda

god

goda

INSTR. SG.

1329

609 (= 612)₁₄

lärlings

lärlingars

INSTR. SG.

1330

198 |

RECENZIJOS

TABELL 3. FELAKTIGT ANGIVEN ORD RAD OCH PLATS

DP-sida och rad angivna av J. Palionis Bör vara Tryckt J. Palionis korrigerar Anmärkningar Denna utgåvas sida

89 (= 103)₄₄–₅₀ 89 (= 103)₄₉–₅₀ gardumimus garduminus 1310

116₁₆ 116₁₅ kärleksfullt hårt kärleksfullt hårt 1311

116₁₈ 116₁₇ Czę (tekste Czę) jau Czę tau 1311

159₂₀ 159₂₆ Szęłta Szębta NEUTR. 1312

162₁₇ 162₂₇ gånger gånger INSTR. SG. 1312

168₈ 168₆ år året INSTR. SG. 1312

227 (= 229)₄₉ 227 (= 229)₄₈–₄₉ Augugulinas Auguf tinas 1315

229 (= 231)₄₆ 229 (= 231)₄₅–₄₆ tōbis tōbis 1315

231 (= 233)₂₂ 231 (= 233)₂₃ palik(mintoie palik(mintoie NOM. SG. 1316

231 (= 233)₂₃ 231 (= 233)₂₄ atfiusių atfiusių 1316

231 (= 233)₄₁ 231 (= 233)₄₂ tos tas NOM. SG. M. 1316

247 (= 249)₁₃ 247 (= 249)₁₂–₁₃ krossa krossning (dvs. krossa) INSTR. SG. 1316

276 (= 278)₈ 276 (= 278)₇–₈ apewejždėtus apewejždėtus COND. 3 1318

314 (= 316)₄ 314 (= 316)₄–₅ gerėlnis gerėlnis 1321

328 (= 330)₁₆ 328 (= 330)₁₅–₁₆ fuderimo fuderino 1322

338 (= 340)₂₉ 338 (= 340)₂₉–₃₀ ąntamę ąntr ame 1322

342 (= 344)₂₈ 342 (= 344)₂₉ palsipūtės palsipūtus NOM. SG. F. 1323

349 (= 351)₁₈ 349 (= 351)₁₇–₁₈ litpnėlnjis litpnėlnis 1323

349 (= 351)₂₆ 349 (= 351)₂₆–₂₇ fwetitimas fwetimas 1323

359 (= 361)₄–₅ 359 (= 361)₄ vžmokėlsių vžmokėsiu (?) 1324

369 (= 371)₄₀ 369 (= 371)₄₁–₄₂ paβwéntina paβwéntina PRAES. 3 1324

369 (= 371)₄₆ 369 (= 371)₄₇ gėdeimo gėdeimu INSTR. SG. 1324

471 (= 473)₂₉ 471 (= 473)₃₀ mótę móte NOM. SG. 1327

RECENZIJOS

199

DP-sida och rad angivna av J. Palionis

Borde vara

Tryckt

Rättad av J. Palionis

Anmärkningar

Denna utgåvas sida

543 (= 546)₂₂

543 (= 546)₂₁

saugodami... nekaltę

ACC. SG. ”oskuld”

1329

543(=546)₃₆

543(=546)₃₅

tęnai

tenai

1329

544(=547)_{3, 11}

544(=547)₃

išnumiruliu

från de döda

1329

544(=547)_{14, 15}

išnumirulių

J. Palionis rättar inte

101₁₂

101_{12 pršt.}

godincziuin

godincziuiu (kanske godincziū́?)

GEN. PL.

1310

112_{45 pršt.}

112₄₅

kjtas (tekste: kjtás)

kitas (turėtų būti kitás)

ACC. PL.

1311

146₄₂

146_{42 pršt.}

Chriftans

Chriftauus

1312

167(=169)₃₈

167(=169)_{38 pršt.}

idaut

idant

1313

177 (= 179)₄₉

177 (= 179)_{49 pršt.}

waišiu

waišių (kodėl ne waišių?)

GEN. PL.

1313

202 (= 204)₃₂

202 (= 204)_{32 pršt.}

Lutae

Lucae

= Lukas

1314

204 (= 206)₁₇

204 (= 206)_{17 pršt.}

pāšiutfus

pāšiuftas (kodėl ne pāšiuf tas?)

NOM. SG.

1314

206 (= 208)₄₀

206 (= 208)_{40 pršt.}

knnu

kunų

GEN. PL.

1314

211 (= 213)₂₂

211 (= 213)_{22 pršt.}

Aprikings (dž̄eugfmo)

Aprikimas (?)

orig.: Omyl-ne (wefele)

1314

216 (= 218)₂₁

216 (= 218)_{21 pršt.}

teit

ateit

1315

233 (= 235)₁₈

233 (= 235)_{18 pršt.}

hudie

ludie

PRAES. 3

1316

243 (= 245)₃₈

243 (= 245)_{38 pršt.}

fwielumu

βwielumu

INSTR. SG.

1316

254 (= 256)₃₇

254 (= 256)_{37 pršt.}

mokfio

mokfło

1317

Utöver de observerade fel som anges i tabellerna förekommer även enstaka misstag i prof. Palionis rättelselista, t.ex.: 220 (= 222)₁₆ i stället för paſauli borde vara paſauli a. sg. (s. 1315); 425 (= 427)₁₇ i stället för kukidėli borde vara kukaidėli a. sg. (s. 1325); 298 (= 300)₄₁ i stället för ſbwedęs borde

200 |

RECENZIJOS

att ha varit ledd (s. 1320), medan 513 (= 514)₁₈ fångade är inte praet. 2 sg. utan praet. 1 sg. (s. 1328). På samma sätt bör 327 (= 329)₈ pawijdeię (s. 1322) och 536 (= 538)₄₂ parpūłt vara parpūlē (s. 1329), är inte praet. 3, utan particip i maskulinum plural nominativ av aktivum i preteritum, och bör vara nom. pl. (jfr Kudzinowski 1977: 89, 105).

Prof. Palionis rättelser markerade med en asterisk kan inte förbigås i tysthet; den ”markerar ett fel som upptäckts i den fotokopierade utgåvan från 1926” (s. 1304). Följaktligen borde de inte förekomma i denna fotografiska utgåva. Men i själva verket är det inte riktigt så, eftersom 5 av, tycks det, 19 sådana rättelser, nämligen 81₄₇ (s. 1309), 162₂₁ pršt. (s. 1312; för övrigt syns det i båda utgåvorna inte Dukáuni i, utan Dukáuni ii), 286 (= 288)₂₀ (s. 1319), 304 (= 306)₂₀, ₂₂–₂₃ (s. 1320), sammanfaller i praktiken. Möjligen skulle man i två fall – 81₄₇ och 286 (= 288)₂₀ – kunna diskutera stavningen, det vill säga om palibts (så i 1926 års utgåva) eller palibls har tryckts i den recenserade utgåvan, och om diftongen q i ordet tůkßtąntis (så i 1926 års utgåva) har en ”gren” eller inte. Men detta är stavningsfrågor, och om man ser en skillnad vore det bäst att redovisa rättelserna separat. Rättelselistan innehåller dock också rättelser där en asterisk är nödvändig, men saknas (se tabell 4).

TABELL 4. RÄTTELSER SOM BORDE HA EN ASTERISK

*470 (= 472)₃₄ | nei | mi | nei | | 1327

*564 (= 567)₅ | tū | ti | tū | INSTR. SG. | 1329

Sammanfattningsvis kan man nog säga att den granskade DP-utgåvan inte är särskilt tillförlitlig. Många av de här nämnda felen och förbiseendena hade naturligtvis lätt kunnat undvikas om förlaget „Baltų lankų“, som får så generöst stöd från statliga institutioner, inte hade vilat på lagrarna utan samarbetat närmare med utgivaren. Nu får man emellertid intrycket att utgivaren arbetade på ett sätt och förlaget på ett annat, eftersom man trots allt ogärna vill tro att en sådan kännare av äldre skrifter som professor Jonas Palionis skulle ha förbisett åtminstone de flesta av de nämnda bristerna.

RECENZIJOS

201

LITERATŪRA

CHRISTIANI, L. 1934: La chronologie des papes, des origines à Pie XI. Tu es Petrus. Encyclopédie populaire sur la papauté, Paris: Librairie Bloud et Gay, 491–529.

KUDZINOWSKI, Cz. 1977: Indeks–słownik do „Daukšos Postilė“ 2, Poznań: Wydawnictwo Naukowe Uniwersytetu Adama Mickiewicza.

LEBEDYS, J. 1955: Simonas Stanevičius, Vilnius: Valstybinė grožinės literatūros leidykla.

MACIŪNAS, V. 1997: Lituanistinis sąjūdis XIX amžiaus pradžioje, Vilnius (leidykla nenurodyta).

PALIONIS, J. 1967: Lietuvių literatūrinė kalba XVI–XVII a., Vilnius: Mintis.

SUBAČIUS, G. 1998: Žemaičių bendrinės kalbos idėjos, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas.

Juozas Karaciejus

Lietuvių kalbos institutas

Antakalnio g. 6, 2055 Vilnius, Lietuva

Gauta 2001 12 06

VYTAUTAS SIRTAUTAS, REGINA PETKEVICIENĖ, ČESYS GRENDA,

RINKTINIAI KALBOTYROS STRAIPSNIAI

[Šiauliai:] Šiaulių universiteto leidykla, 2001, 288 p.

2001 metais Šiaulių universiteto Lietuvių kalbos katedros profesoriui Vytautui Sirtautui suėjo 80 metų, o docentams Reginai Petkevičienei ir Česiui Grendai – po 70. Visi trys jie apie 40 ar daugiau metų dirba toje pat Šiaurės Lietuvos aukštojoje mokykloje (anksčiau tai buvo Šiaulių pedagoginis institutas) ir kartu su kolegomis parengė šimtus lietuvių kalbos ir literatūros, tūkstančius pradinių klasių pedagogikos ir metodikos bei kitų specialybių mokytojų, parašė ar sudarė ne po vieną mokomąją knygą studentams, vadovėlių aukštosioms mokykloms (V. Sirtautas ir vidurinėms mokykloms), paskelbė po šūsnį mokslo, metodikos ir kalbos populiarinamųjų straipsnių, aktyviai dalyvauja mokslinėse konferencijose.

Sukaktuvių proga sumanytai sumestinei knygai iš savo rašinių aruodo po žiupsnelį straipsnių parinko patys autoriai ir, kaip pasakyta redaktorių kolegijos pasirašytoje pratarmėje, kai kuriuose straipsniuose ką ne ką dar pataisė ar patikslino. Knygą sudarė universiteto Lietuvių kalbos katedros vedėjas prof. K. Župerka, į redaktorių kolegiją, be jo, įėjo Humanitarinio fakulteto dekanė doc. G. Kačiuškienė (pirmininkė) ir universiteto prorektorius doc. J. Pabrėža.

Kiekvieno kalbininko dalis knygoje pradedama gražia brandaus amžiaus nuotrauka ir šiltai perteiktu gyvenimo aprašymu. Prof. V. Sirtautą skaitytojams pristato prof. K. Župerka, doc. R. Petkevičienę – doc. G. Kačiuškienė, o doc. Č. Grendą, daug metų buvusį Šiaulių pedagoginio instituto Lietuvių kalbos katedros vedėju, – doc. J. Švambarytė. Po to dedama kiekvieno autoriaus daugiausia kalbos mokslo darbų rinkiniuose įvairiu metu skelbtų straipsnių. Dalys baigiamos kalbininkų darbų bibliografijomis (prof. V. Sirtauto įdėti 1999 m. atskira knygele išleistos bibliografijos rodyklės papildymai ir 1998–2000 m. darbai). Bibliografijas sudarė Mokslinės Šiaulių universiteto bibliotekos Bibliografijos skyriaus vedėja R. Jakutienė. Tokia yra kalbamos knygos sandara.

RECENSIONER

Recensioner

TABELL 2. UTELÄMNADE I JONAS PALIONIS RÄTTELSER

DP DIKRITISKA TECKEN

TABELL 4. RÄTTELSER SOM BORDE HA EN ASTERISK

LITERATŪRA

VYTAUTAS SIRTAUTAS, REGINA PETKEVICIENĖ, ČESYS GRENDA,

RINKTINIAI KALBOTYROS STRAIPSNIAI

Document details