ACTA LINGUISTICA LITHUANICA

XLIX (2003), 173–176

TILL MINNE AV

Adolf Erhart

31. V. 1926 – 11. VIII. 2003

I somras nåddes vi av det sorgliga beskedet om Adolf Erharts död. Den språkvetenskapliga gemenskapen har med Erhart förlorat en av sina ledande medlemmar. Även baltisterna sörjer Adolf Erhart, eftersom en viktig del av hans vetenskapliga arbete ägnades åt baltistiken.

Adolf Erhart studerade från 1945 germanistik, klassisk filologi och indoeuropeiska språk vid den filosofiska fakulteten vid Masarykuniversitetet i Brno. År 1949 avslutade han sina studier med ett arbete om komparativen i de indoeuropeiska språken. År 1959 antogs hans doktorsavhandling om de indoeuropeiska språkens konjugations uppkomst och utveckling. År 1963 habiliterade han sig i ämnet jämförande indoeuropeisk språkvetenskap med ett arbete om nya uppfattningar om indoeuropeisk konsonantism. På grund av ogynnsamma yttre omständigheter kunde Adolf Erhart utnämnas till professor först 1988, trots att det motsvarande förfarandet hade inletts redan 1968. Från 1993 var Erhart professor emeritus.

Erharts främsta forskningsintresse gällde den indoeuropeiska böjningens uppkomst och utveckling. En första sammanfattning av hans enskilda studier publicerades under titeln Studien zur indoeuropäischen Morphologie (1970), följd i slutet av 1980-talet och början av 1990-talet av två monografier, nämligen Das indoeuropäische Verbalsystem (1989) och Die indogermanische Nominalflexion und ihre Genese (1993).

Förknippade med Erharts indoeuropeiska forskning var hans bidrag till olika indoeuropeiska språkvetenskapliga delområden. Erhart var författare till en deskriptiv och historisk sanskritgrammatik och en jämförande grammatik

174 |

IN MEMORIAM

för de indoiranska språken. Erharts många slavistiska bidrag, publicerade i olika tidskrifter, är betydelsefulla. Erharts kanske mest omtyckta forskningsområde inom indoeuropeistiken var dock baltistiken. Redan 1956 skrev Erhart en kort litauisk grammatik och översatte också några litauiska berättelser. År 1984 utkom hans jämförande grammatik över de baltiska språken (vars nyutgåva, som för närvarande förbereds, Erhart tyvärr inte fick uppleva). Dessutom skrev Erhart en rad artiklar om enskilda frågor inom baltisk språkvetenskap, framför allt ur indoeuropeistiskt och komparativt perspektiv; de var alltid inspirerande. Som exempel kan nämnas hans lösning på problemet med den baltisk-slaviska språkenheten (1958), präglad av Erharts typiska sinne för enkelheten i språkvetenskapliga beskrivningar (som så ofta förbises), eller hans fina åtskillnad mellan språks arkaiska och konservativa karaktär (1995). Algirdas Sabaliauskas sammanfattade Erharts bidrag till baltistiken i Lietuvių kalbos enciklopedija (red. av K. Morkūnas, Vilnius 1999, s. 181–182).

Erhart var alltså, liksom varje riktig indoeuropeist, också baltist. Han var dock baltist inte bara genom sin utbildning, utan också och framför allt genom sitt genuina intresse för allt baltiskt. Jag glömmer aldrig samtalet med Erhart efter återkomsten från min första resa till Litauen sommaren 1999. Den som kände Erhart vet hur återhållsam han var i personliga kontakter och hur han öppnade sig för andra först gradvis. Även jag stod Erhart ännu inte så nära då. Efter min resa till Litauen var dock allt annorlunda: Erhart kom själv in i mitt arbetsrum och frågade vad jag hade besökt i Litauen, vad jag hade sett och vad som var nytt där. Och vi förde ett ovanligt långt, halvtimmeslångt samtal…

Bohumil Vykypěl

BALTISK BIBLIOGRAFI AV ADOLF ERHART¹

1956

Litevština. Praha: Státní pedagogické nakladatelství, 1956. (Rez.: M. Vey, Bulletin de la Société de Linguistique de Paris 53, 1957–58, 2, 190)

Litevské povídky. Redigerad av P. Trost. Praha: Svět sovětů, 1956 (medöversättare).

Litauiska ordböcker. Sborník prací filosofické fakulty brněnské university A 4, 1956, 142–143.

1957

Det baltoslaviska namnet för ”norr”. Sborník prací filosofické fakulty brněnské university A 5, 1957, 5–7.

¹För Adolf Erharts fullständiga bibliografi samt litteraturen om Erhart, se Grammaticus. Studia linguistica Adolfo Erharto quinque et septuagenario oblata. Redigerad av O. Šefčík och B. Vykypěl. Brno 2001, 14–23 samt tilläggen i Sborník prací filosofické fakulty brněnské university A 52, 2004.