Acta Linguistica Lithuanica

LVIII (2008), 153 – 159

Recensioner

Recensioner

Kavaliaūnaitė, Gina, red.

Samuel Boguslav Chylinskis bibel. Gamla testamentet. Band I. Faksimiler av den litauiska översättningen och det nederländska originalet.

Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2008, cxliij + 761 pp. ISBN 978-9955-704-38-6

Denna imponerande volym i stort format, vackert illustrerad och tryckt, innehåller faksimilkopior av: (1) Chylinskis An Account OF THE TRANSLATION OF THE BIBLE INTO THE LITHVANIAN TONGVE [...], Oxford: Printed by Hen: Hall Printer to the University, 1659 (s. 3–14); (2) Chylinskis RATIO Inſtitutae Tranſlationis BIBLIORUM IN LINGUAM LITHVANICAM [...], [Oxford, ~ 1660] (s. 15–23); (3) Londonexemplaret av Chylinskis Gamla testamentet (s. 25–208); (4) textdelarna av Chylinskis Gamla testamentet hämtade från Berlinexemplaret (s. 209–390); (5) fragmenten från Vilniusexemplaret som kompletterar London- och Berlinexemplaren (s. 391–394); (6) Gamla testamentet från Statenbijbel (s. 395–761).

Dessa faksimilkopior föregås av ett Förord på litauiska (s. vij–ix) och engelska (s. xi–xiij), en innehållsförteckning (s. x–xvj) och en omsorgsfullt utarbetad och grundlig introduktion i fem kapitel Introduktion på litauiska (s. xvij–lxxj) med en engelsk version (s. lxxij–cxxvij).

Kapitel I, ”Samuel Boguslaus Chylinski och hans litauiska bibelöversättning” (s. xix–xl, lxxv–xciij), berättar hur den kommande utgivningen av översättningen tillkännagavs genom publiceringen av de engelska och latinska pamfletter vars faksimiler återges här. Bibelöversättningen stöddes av många framstående protestantiska propagandister på 1600-talet, däribland även den berömde Oxfordkemisten Robert Boyle, och den överlämnades till och med till kung Karl II av England, som utfärdade ett påbud om en insamling till tryckningen av Bibeln. Tryckningen påbörjades 1660, men avbröts plötsligt två år senare. De obundna arken av den tryckta texten, som hade nått till Psalm 40, överlämnades till den nederländska församlingens minister Calandrini, men dessa sidors vidare öde är okänt. I slutet av 1800-talet upptäcktes exemplar av den tryckta delen av texten i London, Berlin respektive Sankt Petersburg, men i dag är endast vistelseorten för

153

Recenzijos

Londonexemplaret i British Library känd. Lyckligtvis upptäcktes en fotografisk reproduktion av Berlinexemplaret (som var nästan 200 sidor längre än Londonexemplaret) i Vilnius universitetsbibliotek och kunde publiceras i den föreliggande volymen. Kapitlet noterar också att den handskrivna översättningen av Chylinskis Nya testamentet, som British Museum köpte av en antikvariatshandlare 1933, transkriberades och publicerades av de polska forskarna Czesław Kudzinowski och Jan Otrębski 1958, och att professor Kudzinowski 1964 publicerade ett register till denna volym.

Som en utvikning kan jag nämna att jag under ett kort besök i Poznań 1986 hade nöjet att bli inbjuden på middag tillsammans med professor M. Hasiuk i professor Kudzinowskis lägenhet (där vårt gemensamma kommunikationsspråk för övrigt var litauiska). Jag berättade för professor Kudzinowski att jag ofta använde hans värdefulla register och Chylinskis Nya testamentet i mina studier av litauiska. Då frågade professor Kudzinowski mig om jag hade hittat några fel i hans register, och jag svarade att jag inte hade hittat några. Det kan naturligtvis finnas fel som jag inte har upptäckt, men jag rekommenderar ändå varmt professor Kudzinowskis register till alla som studerar det litauiska språkets historia. Och nu kan vi, enligt Kavaliūnaitė (s. xx, lxxvi), se fram emot ett lika noggrant utarbetat och uttömmande register över ord och former till Chylinskis nyutgivna Gamla testamentet. Ett sådant register kommer verkligen att vara en stor tillgång för forskningsfältet.

Kapitel II, ”En översikt över forskningen om Chylinskis bibel” (s. xl–xlviii, xciii–ciij), påpekar att översättningens existens till en början endast var känd genom bibliografier, trots att åtminstone femton polyglotter (pamfletter som innehåller Herrens bön på olika språk) hänvisar till Chylinskis bibelöversättning som källa (xlj, xciij). Redan på 1700-talet, innan några exemplar av Chylinskis bibelöversättning faktiskt hade upptäckts, hade man i flera europeiska publikationer vädjat om upplysningar om var sådana exemplar kunde finnas. Kapitlet behandlar också den ursprungliga skepsisen mot Chylinskis författarskap, hur tvivlen övervanns, publiceringen av delar av texten samt vetenskapliga bedömningar av olika forskare ända fram till våra dagar.

Kapitel III har titeln ”Kända exemplar av de tryckta delarna av Chylinskis bibel och utdrag ur dem publicerade i andra tryckta källor” (s. xlviii–lij, ciij–cvj). Londonexemplaret, som endast omfattar 176 sidor och slutar vid Josua 15, upptäcktes 1893 av British Museums bibliotekarie John T. Naaké. Det är det enda exemplar av den tryckta texten som är känt i dag och återges här för första gången. Berlinexemplaret, som ursprungligen förvarades vid Kungliga biblioteket i Berlin, men nu tydligen

154

Recenzijos

Den förlorade delen omfattar 384 sidor och slutar med Jobs bok. En fotografisk reproduktion av Berlinexemplaret hade gjorts åt prof. Jan Otrębski, och efter hans död donerade hans änka, Helena Otrębska-Samaniūtė, sin avlidne makes arkiv till Vilnius universitetsbibliotek år 1989. Bland prof. Otrębskis arkiv upptäcktes denna fotografiska reproduktion. Den volym som recenseras här innehåller reproduktioner av Berlinexemplaret från s. 177–384 och kompletterar därmed reproduktionerna av Londonexemplaret.

Vilniusexemplaret omfattar 416 sidor, slutar med Psalm 50 och är därför det längsta av de tre exemplaren. Detta var förmodligen det exemplar som Chylinski själv hade med sig för att visa synoden. Man antar att det är det exemplar som Jacob Quandt nämner i förordet till sin egen litauiska bibel (1735), och en faksimil från Quandt (Job 19, 25–27) återges på s. 393. Vilniusexemplaret donerades 1805 till Vilnius universitetsbibliotek av Jerzy Grużewski och förvärvades 1842 av den romersk-katolska andliga akademin i S:t Petersburg. År 1887 tillkännagav prof. Arist Kunik upptäckten av Vilniusexemplaret av Chylinskis bibelöversättning. I en publikation från 1887 återgav E. Wolter texter ur Ester, Rut och Psalm 40, varav den sistnämnda här publiceras i faksimilform (s. 394). Vilniusexemplarets vistelseort har varit okänd sedan 1918.

Kapitel IV, ”Källan till Chylinskis översättning” (s. lij–lxiiij, cvj–cxx), innehåller en stimulerande och övertygande demonstration av det nederländska ursprunget till Chylinskis verk. Den nederländska Statenvertaling, som bygger på Bibelns originalspråk, nämligen hebreiska, arameiska och grekiska, var den huvudsakliga källan till Chylinskis översättning. Denna översättning godkändes av Nederländernas generalständer 1637, och en officiell revidering publicerades 1657. Kavaliūnaitė noterar de många strukturella likheterna mellan de nederländska och litauiska texterna: ”Boktiteln i versaler följs av en kort beskrivning av innehållet med liten stil, kallad užširakinimas tos knigos på litauiska (nederländska inhoudt des Boecks); texten är tryckt i två spalter, och hänvisningarna till parallelltexter i kursiv stil står i marginalen. Innehållsbeskrivningarna före varje bibelbok, i genomsnitt en sida långa, uppvisar en nästan ordagrann överensstämmelse med de nederländska originalen” (s. iiij, cvij–cviij).

Dessutom är förekomsten av avslutningsformler efter varje kapitel i både de litauiska och nederländska översättningarna ett särdrag som inte förekommer i andra bibelöversättningar, t.ex. Gatas apirayſkimo Jona ir čieto teypag Naujo Testamento kan jämföras med den nederländska Eynde der Openbaringe JOANNIS, ende oock des geheelen NIEUWEN TESTAMENTS ”Slutet på Johannes uppenbarelse och även på hela Nya testamentet” (s. lij, cviij). Överallt där den nederländska versionen avviker från Vulgatas versindelning

155

Recenzijos

följer Chylinskis bibel den nederländska snarare än Vulgata (s. liiij, cviiij).

Författaren skriver (s. lvij): ”Vissa särdrag i hebreiskan visar sig systematiskt och återkommer genom hela texten. I hebreiskan upprepas prepositionen bēn ’mellan’ framför vart och ett av de substantiv eller substantiviska pronomen som fogas samman. En sådan upprepning återges inte exakt vare sig i Septuaginta eller i Vulgata, jfr: 1 Mos 16,5 κρῖναι ὁ θεὸς ἀνὰ μέσον ἐμοῦ καὶ σοῦ ’må Gud döma mellan mig och dig’; iudicet Dominus inter me et te ’må Herren döma mellan mig och dig’; men Chylinski översatte WIESZPATS te Judyja terp manęs, ir terp tawęs, eftersom även de nederländska översättarna skrev de HEERE richte tusschen my/ ende tusschen u (višpōt YHWH bēnī ūbēnēkā).” Den engelska motsvarigheten till detta avsnitt, som uttrycker samma tanke men på ett något annorlunda sätt, lyder (s. cxij): ”Det hebreiska inflytande som genomsyrar Chylinskis språk genom den nederländska Statenvertaling sträcker sig över hela hans Gamla testamente. Som exempel kan vi nämna den hebreiska seden att upprepa prepositionen terp ’mellan’...” Därefter återger den engelska motsvarigheten de litauiska, nederländska och hebreiska versionerna ovan, men utelämnar Septuaginta och Vulgata. Jag tycker det är intressant att notera att fader Rubšys helt undviker en preposition i sin översättning (s. 25): Tebūna VIEŠPATS tavo ir mano teisėjas ’må Herren vara din och min domare’.”

Brockelmann (1913: 411) gives a similar example of the Semitic doubling of this preposition (Genesis 30, 36): bēnō ūbēn Yaᵃqōb ‘zwischen sich und I.’ for which the Vulgate has (Et posuit spatium itineris trium dierum) inter se et generum, whereas the Septuagint gives καὶ ἀπέστησεν ὁδὸν τριῶν ἡμερῶν ἀνὰ μέσον αὐτῶν καὶ ἀνὰ μέσον Ἰακώβ. Chylinski has (p. 56): (Ir padarė kiąlį, tryjų dienų) terp sawęs, ir terp Jokūba. The Dutch version (p. 433) repeats the preposition tusschen ‘between’ as does the Septuagint where we encounter the repetition of ἀνὰ μέσον, although the Vulgate has only the single inter similar to the King James version which has only one preposition: ‘(And he set three days’ journey) betwixt himself and Jacob’. One might note also that Father Rubšys only has one preposition in his modern translation (p.46): (Tuomet jis nustatė, kad tarp jo ir Jokūbo (būtų trijų dienų kelionės atstumas).

The original version of the Statenvertaling was published in 1637, a Register of Corrections of Printing Errors and Mistakes to be Found in the First Edition of the Newly Translated Bible was published in 1655 and accordingly the revised edition of the Statenvertaling was published in 1657. In the revised edition 134 corrections (p. lix, cxij) were made in the references to parallel portions of the text. An attempt was made to find an original Dutch edition which corresponded exactly with the

156

Recenzijos

hänvisningar i Chylinskis översättning där 80% av dessa hänvisningar överensstämmer med 1637 års utgåva snarare än med korrigeringsregistret... och den reviderade utgåvan från 1657. I hopp om att finna den utgåva av Statenbijbel där korrigeringarna av parallelltexterna exakt skulle motsvara dem i den litauiska översättningen granskade Kavaliūnaitė det imponerande totalantalet 47 olika utgåvor i olika nederländska biblioteks samlingar. Trots denna till synes monumentala insats lyckades hon inte finna någon exakt överensstämmelse, och därför beslöt man att tillsammans med Chylinskis översättning publicera en Statenbijbel-utgåva från före 1657 utan kommentarer.

Kavaliūnaitė diskuterar ingående möjligheten av en polsk källa till Chylinskis översättning (s. lx–lxiiij, cxiiij–cxx). Efter att ha övervägt de möjliga polska biblarna drar hon slutsatsen att om Chylinski hade en polsk text med sig var det förmodligen Gdańskbibel. Även om han troligen inte översatte från den polska texten kan han mycket väl ha använt den för att korrigera sin text. Han anpassade sin användning av particip efter polskt bruk, till exempel genom att ändra gerundier till särskilda adverbiella aktiva particip (pusdalyviai, på engelska även kallade ’semi-declinable participles’). Därför finner vi i Matteus 9.27: dujen aktuju > du aktu ejo paskui ghi fšaukiant > fšaukdami ir katbant > katbedami (jfr Statenbijbel: zijn hem twee blinde gevolgt/ roepende end seggende; Gdańskbibel: Sli zá nim dwá ślepi wołając y mówiąc. Jag har noterat att Chylinskis Herrens bön börjar Tewe mułu ’Fader vår’ (Kudzinowski och Otrębski 1958: 14), med substantivet först och det possessiva pronomenet på andra plats, i samma ordföljd som i Gdańskbibelns utgåva från 1632 (Ojczie náś), som finns i Pennsylvania State Universitys biblioteks samlingar. Statenbijbels nätutgåva har ordföljden Onze Vader ’Vår Fader’, liksom Leyden-trycket från 1641. Frågan om man ska säga ’Vår Fader’ eller ’Fader vår’ har länge varit föremål för debatt bland protestantiska teologer, och när Luther skrev Unser Vater i sin översättning av Nya testamentet från 1522 blev han skarpt kritiserad (Schmalstieg 2001: 151). Chylinski ansåg kanske att det var nödvändigt att upprätthålla en etablerad tradition snarare än att väcka sina samtidas vrede genom att följa det nederländska exemplet (se även Schmalstieg 1998, passim). Jag kan dock inte alls förklara varför Chylinski inte följde det nederländska exemplet just här.

Kapitel V, med titeln ”Texterna som publiceras i denna utgåva” (s. lxiiij-lxxj, cxxj-cxxvij), innehåller en detaljerad beskrivning av originalens innehåll och form, deras ursprungsort samt diverse annan relevant information.

Därefter följer en omsorgsfullt utarbetad och grundlig bibliografi (s. cxxix-cxxxvij), ett namnregister (s. cxxxviiij-cxliij) och en illustrationsförteckning (cxliij-

157

Recenzijos

cxliii). Dessa illustrationer bidrar i hög grad till volymens skönhet. Den första är en teckning av Kėdainių evangelisk-reformerta kyrka av Napoleon Orda (1875). Där finns gravyrer av staden Franeker, akademin där Chylinski studerade, akademins bibliotek, en översikt och en karta över staden Franeker, olika vyer av Oxford och en bild av Charles II av England. Vid lämpliga intervall finns också elva fantasifulla etsningar av några bibliska scener av Šarūnas Leonavičius. Faksimilerna upptar själva s. 1–761.

Jag har några mindre, triviala kommentarer att tillägga här. I den litauiska originalversionen av förordet (s. vij–ix) har citaten på latin översatts till litauiska, men i den engelska versionen står samma latinska citat kvar utan engelsk översättning. För det mesta använder det litauiska originalet termen Statenbijbel ”Ständernas bibel”, t.ex. s. liij, medan den engelska versionen använder termen Statenvertaling ”Ständernas översättning”, t.ex. s. cvij–cviij. Termerna tycks vara synonyma och det verkar inte finnas någon risk för missförstånd, men skälet till att olika termer har valts är oklart. Det latinska infinitivet dicere ”säga” (s. lxiiij) bör ersättas med participet dicens ”sägande”. Namnet på staden Koeningsberg (s. lxxxvij), i stället för det vanligare Koenigsberg, är också nytt för mig, men utifrån etymologin, jfr fornengelska cyning, nederländska koning ”kung” etc., skulle jag anse en sådan form vara fullt möjlig, även om den är obekant. Jag har noterat följande tryckfel: s. xxxij ”whith” > ”which”; s. lxxxiiij ”tranlation” > ”translation”; s. cij ”titles pages” > ”title pages”; s. cxv ”significance” > ”significance”; s. cxx ”grammatical form” > ”grammatical forms”. På s. xxxij står det i citatet ”one Chilinski (!)”, men i den engelska översättningen på s. lxxxvij står det i samma citat ”one Chylinski”.

Sammanfattningsvis kan man bara berömma författaren och den omsorg med vilken hon har framställt denna värdefulla faksimilutgåva av Chylinskis Gamla testamentet, vissa relevanta tillhörande samtida dokument och sina insiktsfulla och intressanta kommentarer. Jag hoppas bara att hon fortsätter arbetet och så småningom ger ut den utlovade transkriptionen och ett index till Gamla testamentet, lika omsorgsfulla och användbara som de av Kudz inowski och Otrębski (1958) och Kudz inowski (1964) är för Nya testamentet.

REFERENCES

Brockelman, C. 1913: Grundriß der vergleichenden Grammatik der semitischen Sprachen. Berlin: von Reuther & Reichard. (Here cited after the 1982 reprint, Hildesheim, Zürich and New York: Georg Olms.)

158

Recenzijos

Gdansk Bible = Biblia Swięta... Gdańsk: W Drukárniey Andrzeja Hunefeldá, 1632.

Kudzinowski, Cz. 1964: Biblia litewska Chylińskiego. Nowy Testament 3. Indeks. Poznań: Państwowe Wydawnictwo Naukowe.

Kudzinowski, Cz., Otrębski, J. 1958: Biblia litewska Chylińskiego. Nowy Testament 2. Tekst. Poznań: Państwowe Wydawnictwo Naukowe.

Rubšys, A. (translator) 1998: Senasis ir Naujasis Testamentas. Šventasis raštas. Vilnius: Katalikų pasaulis Press.

Schmalstieg, W. R. 1998: Old Prussian *nūson tāwa: a correction with theological implications. Baltistica 33 (1), 41–42.

Schmalstieg, W. R. 2001: More theological implications. Linguistica Baltica 9, 149–153.

Statenvertaling = Biblia, dat is, De gantsche H. Schrifture... Leyden: P.A. van Ravesteyn, 1641.

William R. Schmalstieg 814 Cornwall Road State College, Pa. 16803, USA

159