This is a machine-generated translation of the original document and may contain errors, omissions, or changes in meaning. Do not rely on this translation for quotations, citations, or authoritative references. Please consult and cite the original document.
Preparing document pages…
Page 1
JUAN-ANDRÉS VILLENA-PONSODA
Universitetet i Málaga, Spanien
Forskningsområden: sociolingvistik, social dialektologi, fonologisk variation, spanska, andalusiska varieteter.
DILEMMAT OM TILLFÖRLITLIGHETEN HOS GEOLINGVISTISKA OCH DIALEKTOLOGISKA DATA FÖR SOCIOLINGVISTISK FORSKNING. FALLET MED /θ/-SPLITTRINGEN I ANDALUSISKA
Geolingvistikens och dialektologins datas tillförlitlighetsdilemma vid sociolingvistisk forskning. Fallet med /θ/-splittringen i andalusisk spanska
SAMMANFATTNING
De teoretiska och metodologiska skillnaderna mellan å ena sidan dialektologi och geolingvistik och å andra sidan sociolingvistik försvårar i hög grad den väsentliga uppgiften att använda data från de två förstnämnda disciplinerna för att hjälpa den sistnämnda att genomföra aktuell forskning om talgemenskaper, särskilt när det gäller att rekonstruera det förflutna hos nutida varieteter. Frågan är därför i vilken utsträckning geolingvistiska data och data från dialektmonografier är tillförlitliga för att retrospektivt följa både en given varietets historia och en viss språkförändring.
Med utgångspunkt i de omfattande resultaten av komplexa analyser som använder makrosociala, mesosociala och småskaliga variabler för att förklara talvariation, och som visar hur en ny varietet växer fram i södra Spanien, blottlägger en retrospektiv jämförelse med geolingvistiska data och data från dialektmonografier ideologiska brister i återgivningen av såväl talgemenskapen som den språkliga strukturen, samt en ganska oroande motsägelse mellan geolingvistiska data och data från dialektmonografier.
De uppenbara teoretiska och metodologiska skillnaderna mellan dialektologi, geolingvistik och sociolingvistik försvårar en mycket viktig uppgift – att använda data från de två förstnämnda vetenskaperna på ett sätt som kan hjälpa den tredje att undersöka språkgemenskaper, särskilt när det gäller att rekonstruera den nuvarande historien för språkvarieteter. Problemet som behandlas gäller alltså frågan om hur tillförlitliga geolingvistiska och monografiska dialektdata är när man retrospektivt vill fastställa historien för den undersökta språkvarieteten och en specifik språkförändring.
En retrospektiv jämförelse med geolingvistiska och monografiska dialektdata, grundad på omfattande sammansatt forskning som inkluderar makrosociala, mesosociala och mikronivåvariabler och syftar till att förklara språklig variation, samt på resultat som visar framväxten av en ny språkvarietet i södra Spanien, blottlägger ideologiska brister i representationen av språkgemenskapen och den språkliga strukturen, liksom en oroande motsägelse mellan geolingvistiska och monografiska dialektdata.
NYCKELORD: språklig variation, sociolingvistik, dialektologi, spanska, andalusiska varieteter av spanska.
INLEDNING
Eftersom data från geolingvistik och dialektologi och data från nutida sociolingvistik har utformats utifrån mycket olika teorier om språk och samhälle, leder rekonstruktionen av det förflutna hos en språkvarietet under framväxt – liksom dess förhållande till andra varieteter i talgemenskapen – med hjälp av geolingvistiska data och dialektmonografier till ett dilemma. Även om betydelsen av de resultat som traditionella dialektologer och geolingvister har fått fram är uppenbar, bör det betonas att sociolingvistiska data bygger på sociologiska antaganden om urval och variation som är oförenliga med de antaganden som ligger till grund för geolingvistiska och dialektologiska data, särskilt de äldsta och föråldrade atlaserna och monografierna (Villena-Ponsoda 2010). Problemet är alltså i vilken utsträckning geolingvistiska data och dialektmonografier är tillförlitliga för att retrospektivt följa historien för en given varietet och en specifik språkförändring.1
1 De data och resultat som diskuteras i denna artikel bygger på det spanska forskningsprojektet DIGYT, finansierat av Ministerio de Economía y Competitividad, om de sociolingvistiska mönstren i kastiliansk spanska (ECO-PASOS, FF2015-68171-C5-1 och FEDER-medel). Jag står i tacksamhetsskuld till Francisco Díaz-Montesinos, som granskade ALEA-kartorna, organiserade och gjorde tabeller begripliga utifrån en enorm mängd geolingvistiska data, och till Pilar García-Mouton för hennes ovärderliga hjälp och stöd. Matlde Vida-Castro, Francisco Díaz-Montesinos, Goduno Chela-Flores och Álvaro Molina-García har vänligen granskat tidigare versioner av denna artikel. Jag ansvarar dock för dess utformning och innehåll.
10
Acta Linguistica Lithuanica LXXIX
Page 3
Dilemmat kring geolingvistiska och dialektologiska datas tillförlitlighet för sociolingvistisk forskning. Fallet med den andalusiska upplösningen av /θ/
Denna artikel2 syftar till att beskriva en ny urban varietet under framväxt, som innefattar ett antal förändringar – varav några utvecklas förvånansvärt snabbt – och som visar en konvergens mot den nationella standardvarieteten, påskyndad av dagens dominerande prestigevärderingar och attityder (Vilena-Ponsoda 2008). Tydligen kan denna varietet ha uppstått i Andalusien omkring mitten av 1950-talet, eftersom dialektologer och geolingvister vid den tiden endast hade dokumenterat ett fåtal belägg för dess viktigaste kännetecken. Resultaten av de analyser som för närvarande genomförs visar att vi nu har att göra med en sammanhängande varietet, som dess talare uppfattar som sådan (Vilena, Vida 2017, 2018), och att den kan ha vuxit fram som ett resultat av moderniseringen och urbaniseringen i södra Spanien under de sista decennierna av 2000-taletth och framför allt efter Francos styre (1939–1975).st
Framväxten av mellanvarieteter mellan folkliga dialekter och den nationella standarden är en ganska vanlig process i ett europeiskt sammanhang, och tycks hänga samman med att urbana, utbildade medelklass-talare behöver uttrycksmedel som skiljer sig från både den nationella standarden – som är alltför formell eller till och med snobbig – och de folkliga varieteterna – som uppfattas som alltför grova och socialt markerade (se Auer 2005: 27–28). Även om det är sant att det faktiskt finns en andalusisk regional talstandard – baserad på Sevillas urbana dialekt och avsedd att fylla de sociala funktioner som tillskrivs den nationella standarden – når dess inflytande inte längre urbana områden i östra (Granada, Malaga) eller långt västra (Huelva) Andalusien (se karta 2 nedan), så medelklass-talare från dessa områden som försöker lämna den folkliga varieteten tenderar att övergå till den nationella standarden och anta dess viktigaste kännetecken (Vilena-Ponsoda 1996, 205). Det mest intressanta med denna konvergenstrend är att den tycks hänga samman med de enskilda talarnas profiler, särskilt deras motivation att tillägna sig kunskap, graden av medieexponering och medvetenheten om informationsflödet i samhället (det vill säga Bourdieus begrepp om det så kallade förkroppsligade kulturella kapitalet), snarare än enbart med det kulturella kapital som förvärvats hemma eller i skolan, det vill säga det institutionaliserade och objektiverade kulturella kapitalet (Bourdieu 1977, 1984, 1986). Därmed framträder idén om en initiativrik talare som betraktar standardisering som ett medel för social rörlighet och integration, en idé som visar sig vara av största intresse för att förklara hur den nya varieteten har utvecklats hittills.
2 Denna artikel är en reviderad version av texten till mitt föredrag vid IX kongressen för Internationella sällskapet för dialektologi och geolingvistik, SIDG (23–27 juli 2018, Vilnius, Litauen). Jag är tacksam mot arrangörerna för deras vänliga inbjudan och särskilt mot Jurgita Jaroslavienė vid forskningscentrumet för standardspråket vid Litauens språkinstitut för hennes stöd och förståelse.
Straipsniai / Articles
11
Page 4
JUAN-ANDRÉS VILLENA-PONSA
Rekonstruktionen av de förändringar som ligger bakom denna varietets utveckling över tid visar sig vara viktig, men synliggör samtidigt det återkommande problemet med de dialektologiska och geolingvistiska uppgifternas tillförlitlighet för sociolingvistisk forskning.
Den här artikeln är upplagd på följande sätt.
I det första avsnittet (The intermediate variety) beskrivs den nya andalusiska urbana medelklassvarieteten under framväxt, med särskilt fokus på dess fonologi i förhållande till både den nationella standardvarieteten och de andalusiska folkliga dialekterna.
Det andra avsnittet (The social meaning of the new variety) analyserar sociolingvistisk variation och den mellanliggande varieteten sammanhållning, med tonvikt på makrosociala variablers inverkan på talarnas beteende.
I det tredje avsnittet (The proactive speaker. The importance of indirect effects) behandlar vi hur mellanliggande mesosociala variabler och variabler på mikronivå påverkar sambandet mellan makrosociala variabler och beroende talvariabler – det vill säga talarens sannolikhet att använda den nya varieteten. Vi visar att det är talarens orientering mot standarden – grundad på hans eller hennes förmåga att hålla sig informerad och ha kontakt med omvärlden bortom det lokala språksamhället – som avgör beslutet att använda en sammanhängande uppsättning drag vars sociala betydelse förknippas med modernitet och standardisering.
Det fjärde avsnittet (The dilemma) tar upp artikelns centrala fråga, nämligen begränsningarna hos tidigare dialektologiska uppgifter när det gäller att rekonstruera den historiska utvecklingen av dagens varieteter. För detta diskuteras två huvudfrågor. För det första vår kunskap om det förflutnas språksamhälle, vilket leder till grundläggande metodologiska skillnader mellan å ena sidan dialektologi och geolingvistik och å andra sidan sociolingvistik. För det andra problemet med tillgängliga språkdata, där granskningen visar på motsägelser mellan geolingvistiska uppgifter och uppgifter från dialektmonografier.
Slutligen redogör det femte avsnittet (Areoling) kortfattat för ett pågående projekt som avser att få fram autentiska data från den tid då varieteten uppstod, baserade på offentliga eller privata talade dokument.
DEN MELLANLIGGANDE VARIETETEN
Den pågående framväxten av en mellanliggande urban medelklassvarietet mellan den spanska nationella standardvarieteten (Madrid) och de sydliga varieteterna i Andalusien har förståtts som resultatet av en utjämnings- och konvergenstrend mot den nuvarande prestigefyllda talnorm som används i Spanien av medelklassens talare, vars traditionella sydliga identitet har förändrats sedan mitten av 1950-talet och närmat sig globaliseringens moderna identiteter,
12
Acta Linguistica Lithuanica LXXIX
Page 5
The Dilemma of the Reliability of Geolinguistic and Dialectological Data for Sociolinguistic Research. The Case of the Andalusian Demerger of /θ/
modernisering och urbanisering (se Villena-Ponsoda 2008; Hernández-Campoy, Villena-Ponsoda 2009; Regan 2017a, b; Villena-Ponsoda, Vida-Castro 2018). Denna särskilda trend ökade kraftigt efter Francos tid (1939–1975), då övergången från en huvudsakligen rural, traditionell och lokal ideologi till modernisering tog fart (Dietz 2001).
Det språkligt mest intressanta här är att denna varietét innebär en syntes – i viss mån motsägelsefull – av sociala betydelser knutna till (1) modernisering (dvs. standardorientering) och (2) tradition (dvs. traditionell sydlig identitet). För att åstadkomma detta kombineras nationella standarddrag i stavelseansatsposition med sydliga vardagsspråkliga drag i koda. Kombinationen är avsedd att symboliskt låta talarna fly antingen den rurala bakgrunden eller bakgrunden som tillhörande arbetarklassen i städerna – det vill säga att talare av mellanvarieteten därigenom avser att överge taldrag förknippade med sociala betydelser av det ”traditionella”, det ”äldsta”, det ”rurala” osv. – och dessutom medvetet acceptera standarddrag, även om detta kan innebära att sekellånga förändringar stoppas eller till och med återställs och/eller att nya fonologiska kontraster tillägnas. Samtidigt bevarar de en stor del av den sydliga accenten – den så kallade acento andalú (andalusisk accent), som särskilt förknippas med omarkerade erosiva variationsprocesser i form av lenition och deletion av koder. Som hävdats kan sociala betydelser av standardisering och modernisering å ena sidan och sådana som uttrycker lojalitet mot den sydliga gemenskapens värderingar å den andra därför i viss mån vara förenliga.
KARTA 1. Mosaik av nutida iberiska spanska dialekter och språk (Hernández-Campoy, Villena-Ponsoda 2009: 184).
Straipsniai / Articles
13
Page 6
JUAN-ANDRÉS VILLENA-PONSA
På sin väg mot de nationella standardvarieteterna möter talare av den andalusiska urbana medelklassvarieteten dialektbrukare från södra Kastilien, Murcia och Extremadura (se karta 1). Dessa dialekter delar många drag med de andalusiska varieteterna, och därför har ett kontinuum traditionellt föreslagits för att representera den geolingvistiska variation som är aktuell här (Navarro-Tomás, Espinosa, Rodríguez-Castellano 1933). Tanken om en mellanliggande överregional varietet skulle således gälla inte bara den sociolingvistiska dimensionen utan även det geolingvistiska rummet (se Villena-Ponsda, Vida-Castro 2017).
Både den språkliga konvergensen och den underliggande nya hybrididentiteten innefattar bland annat tillägnandet av vissa standarddrag, särskilt uppdelningen av den koronala frikativan /θ/. Denna förändring innebär en rekonstruktion av den fornspanska kontrasten från medeltiden – som hade sammanfallit i de tidiga andalusiska dialekterna sedan 13th-talet – mellan ordgrupper med apikal /s/, (casa ’hus’), och laminal /s/, tidigare affrikatan /ts/ (caça ’jakt’), vilken har bevarats i standardvarieteten genom kontrasten mellan apikal /s/ [ˈkaṣa] och (inter)dental /θ/ [ˈkaθa] (se tabell 1 nedan):
TABELL 1. Inventarium över obstruenter i den andalusiska dialekten (vänster) och i mellanvarieteten (höger)
labial dental palatal velar p t tʃ k tonande b d j g tonlös f θ h frikativ
labial dental palatal velar p t tʃ k tonande b d j g tonlös f ṣ x frikativ tonande θ tonlös
14
Acta Linguistica Lithuanica LXXIX
Page 7
The Dilemma of the Reliability of Geolinguistic and Dialectological Data for Sociolinguistic Research. The Case of the Andalusian Demerger of /θ/
Uppsplittringen av andalusiskt /θ/ innebär en rekonstruktion av den ovan nämnda kontrasten mellan medeltida ordmängder med /s/ respektive /ts/, senare /s/, genom imitation av standardspråket. Utifrån vad vi vet i dag måste uppsplittringen av /θ/ ha varit en svår individuell process som innebar uppbyggnaden av ett akustiskt, multiparametriskt avstånd mellan de båda frikativorna (Regan 2017b; Molina-García 2018). Denna fonemiska kontrast används för närvarande av unga, utbildade stadsbor.
Granskning av data från språkgeografiska atlaser, särskilt ALPI eller Atlas de la Península Ibérica ’Den iberiska halvöns atlas’ (första kvartalet av 1900-talet) och ALEA eller Atlas Lingüístico y Etnográfico de Andalucía ’Andalusiens språkgeografiska och etnografiska atlas’ (tidigt 1950-tal), liksom resultaten från dialektmonografier som beskriver vissa stadsdialekter (särskilt Alvar 1974, 1993 [1973]), tyder på att uppsplittringen av /θ/ har varit en snabb förändring uppifrån. Denna uppfattning stöds av att mycket få – om ens några – spår av dess förekomst har upptäckts fram till 1980-talet (se Carbonero 1982; Sawoff 1980; Salvador-Salvador 1980; Villena-Ponsoda 2001). Förändringen har snabbt spridits till Andalusiens stadscentra, särskilt i den östra delen av området, och har bara delvis påverkat grupper med lägst status (Villena, Ávila-Muñoz 2014; se karta 2).
KARTA 2. Andalusiens städer
En uppsättning andra parallella drag med samma utvecklingsförlopp skulle sannolikt ha ökat kraftigt vid samma tid. Dessa drag har faktiskt analyserats, så att
Straipsniai / Articles
15
Page 8
JUAN-ANDRÉS VILENA-PONSA
forskare känner till idén om framväxten av en mellanliggande – relativt sammanhängande – varieteten mellan nordliga dialekter som ligger nära standardspråket och sydliga dialekter som ligger långt från standardspråket (se Vilena-Ponsa, Vida-Castro 2018). Kort sagt kan sägas att den mellanliggande varieteten, utöver framväxten av /θ/ – som naturligtvis är den socialt mest framträdande förändringen i gruppen – antar antingen standardenliga eller hybridiserade varianter som kan undvika vernaculära former (Trudgill 1986; Chambers, Trudgill 2004 [1980]; Siegel 2010 [2006]; Berruto 2005; Almeida 2018; se tabell 2).
TABELL 2. Fonologiska förändringar. Sammanfall och uppsplittringar (anpassad efter Vilena-Ponsa, Vida-Castro 2018)
Som framgår av tabell 2 stoppar den nya varieteten å ena sidan vernaculära processer, däribland både vanliga och relativt accepterade sammanfall av koronala frikativor (seseo, ceceo) och till och med deras mest långtgående utfall (heheo, utvidgat seseo); å andra sidan antar den fonologiskt markerade, prestigefyllda mainstream-varianter (affrikatan [tʃ], frikativan [χ] och approximanten [ð]) i stället för deras vernaculära, omarkerade motsvarigheter (frikativan [ʃ], aspirerat [h] eller bortfallet av /χ/ och /ð/).
DEN NYA VARIETETENS SOCIALA BETYDELSE
Hur denna nya varietet har spridit sig och i vilken utsträckning vi kan tala om en sammanhängande varietet är en relevant diskussionsfråga. En avgörande fråga att
16
Acta Linguistica Lithuanica LXXIX
Page 9
The Dilemma of the Reliability of Geolinguistic and Dialectological Data for Sociolinguistic Research. The Case of the Andalusian Demerger of /θ/
lyfta fram är dock talarnas sociala profil. Resultaten från tidigare forskning tyder på att det är unga stadsbor – främst kvinnor – med universitetsutbildning som leder användningen av den uppsättning drag som formar mellanvarieteten, vilken tycks spridas både socialt och geografiskt (Villena-Ponsoda 2001; Moya-Corral, Sosinski 2015; Regan 2017b). Oväntat nog visar den samtida bilden av de andalusiska språkgemenskaperna en växande divergens mellan två grupper av varieteter: å ena sidan traditionella urbana arbetarklassdialekter och rurala folkliga dialekter, som i relativt liten utsträckning påverkas av den nuvarande standardtrenden mot konvergens, och å andra sidan den nya mellanvarieteten hos medelklassen (Villena-Ponsoda, Ávila-Muñoz 2014).
Drag som ingår i denna varietet korrelerar på ett sådant sätt att deras användning tycks påverkas av koherensbegränsningar. Variabler som förknippas med standardvärderingar och attityder tenderar att förekomma i sammanhang och användas av talare som sannolikt inte främjar variabler som representerar folkliga sociala betydelser, och det omvända gäller också (se tabell 2 ovan). Enskilda variabler som förekommer tillsammans bildar då kluster där vi kan identifiera mer komplexa underliggande variabler eller komponenter, vilka kan ge oss en bild av deras gemensamma fördelning, som faktiskt är förenlig med föreställningen om en sammanhängande varietet (se Guy, Hinskens 2016).
Eftersom vi vill undersöka om det finns en central-sydlig mellanvarietet (standard–folklig) och eftersom vårt mål är att visa dess koherens, skulle ett lämpligt tillvägagångssätt kunna vara att identifiera kluster av variabler utifrån deras likartade varians. På så sätt skulle vi kunna urskilja vilka variabler som sannolikt förekommer tillsammans och vilka slags talare som använder dem – det vill säga vilka drag som formar en viss varietet och hur de är socialt fördelade. För att ta reda på vilka drag som grupperas efter sin respektive varians genomfördes en faktoranalys3. Utifrån multipel korrelation identifierades två huvudkomponenter eller underliggande variabelkluster, som kan förklara det ömsesidiga beroendet mellan de enskilda variablerna. Med andra ord representerar dessa komplexa underliggande variabler, komponenter eller faktorer den gemensamma grunden för de enskilda variablerna.
Den totala variationen i data reducerades därmed till två dimensioner eller faktorer som förklarar 69,5% av variansen (39,1 respektive 30,4). En matris över huvudkomponenternas laddningar visas i tabell 3, där den andel av variansen för varje variabel som förklaras av faktor 1 respektive 2 redovisas. Figur 1 nedan visar varje enskild variabels relativa position i det ideala rum som avgränsas av de båda faktorerna och ger oss en bild av hur variablerna korrelerar.
3 Inom ramen för ett större forskningsprojekt arbetade vi med ett urval av 72 talare av båda könen (m = 36, f = 36), stratifierat efter utbildning och ålder. Fältarbetet för denna studie genomfördes under 2000-talets första decennium. Se Villena-Ponsoda 2008.
Straipsniai / Articles
17
Page 10
JUAN-ANDRÉS VILLENA-PONSA
TABELL 3. Huvudkomponentanalys. Matris över roterade komponenter
Extraktionsmetod: huvudkomponentanalys. Rotationsmetod: Varimax med Keisers normalisering. Rotation konvergerade efter 3 iterationer. Faithfulness är den variabel som representerar andelen bibehållen kod [dos], [doh] dos ’två’, i motsats till eroderande förändringar som påverkar varje konsonant i stavelseslut, antingen intervokaliskt eller finalt [eto], [eθo] esto ’detta’. Se även tabell 2.
Faktor 1 (standardorientering) ställer standardorienterade variabler (till vänster i figur 1, negativa värden) mot folkliga variabler (till höger, positiva värden). Standardvariablerna – som antingen stoppar (Fric_x, Faithfulness) eller rentav vänder sammanfall (Split) – är förknippade med sociala betydelser av standardisering, urbanisering och globalisering, medan folkliga variabler – som sannolikt bevarar sammanfall (Del_x, Del_d, Ceceo) – förmedlar lokala och rurala solidaritetsvärden. De två variabelgrupperna är starkt korrelerade internt, vilket – som figur 1 tydligt visar – stöder idén om två separata varieteter knutna till två olika identiteter.
Faktor 2 (regional orientering) tycks representera en separat dimension, möjligen knuten till talarens regionala orientering och omfattande sydliga drag som är förenliga med dem i den talade standardvarianten i det urbana Sevilla (Asp_x, Seseo).
Utifrån varje talares position på båda dimensionerna (standard- och regionalorientering), beräknad genom regression med skattning av individuella faktorscores, går det att placera dem alla i det tvådimensionella rum som definieras av F1*F2 och korrelera deras värden med talarvariablerna. Här har vi alltså de två grundläggande förutsättningarna för att definiera en viss varietet, nämligen (1) en uppsättning drag som förekommer tillsammans och (2) är socialt fördelade på ett likartat sätt
18
Acta Linguistica Lithuanica LXXIX
Page 11
The Dilemma of the Reliability of Geolinguistic and Dialectological Data for Sociolinguistic Research. The Case of the Andalusian Demerger of /θ/
(Hudson 1996 [1980]: 22). Eftersom vi är särskilt intresserade av användningen av de variabler som ingår i mellanvarieteten, kommer vi hädanefter att fokusera på F1-dimensionen.
(1) Faithfulness: bevarande i kodan. Fric_x: frikativan [x]. Split: uppdelning av /θ/. (2) Seseo: sibilanta [s]-allofoner av sammanslagna /θ/. Aspir_x: aspirerat [x]. (3) Del_x: bortfallet /x/. Del_d: bortfallet /d/. Ceeo: icke-sibilanta [θ]-allofoner av sammanslagna /θ/.
FIGUR 1. Variablernas korrelation i standard-/regionalorienteringsrummet
Som väntat är utbildning, kön och ålder betydande faktorer som begränsar användningen av mellanvarieteten (se figurerna 2 och 3). Talare med utbildningsnivåer utöver den obligatoriska skolgången – oavsett ålder – föredrar att använda den nya varieteten (negativa värden), men även bland talare med låg utbildningsnivå börjar de yngsta acceptera standardliknande bruk (figur 2). Vad gäller könets effekt (figur 3) har kvinnliga talares värden också övervägande varit negativa på F1, vilket tyder på att de föredrar att använda standarddrag.
Allt detta stämmer överens med tanken om en elitstyrd förändring som i hög grad betingas av social klass och särskilt av talarnas standardorientering. Frågan är nu varför talarvariabler som är knutna till makrosociala dimensioner – och särskilt social klass – inte räcker för att på ett tillfredsställande sätt förklara en stor del av det individuella beteendet (andelen varians som förklaras av extralingvistiska faktorer når inte upp till 45%).
Straipsniai / Articles
19
Page 12
JUAN-ANDRÉS VILENA-PONSODA
F = 22.825 (2), sig. < 0.001, R² = 0.421
FIGUR 2. Skillnader i utbildning och ålder vad gäller användningen av mellanvarieteten. (källa: Vilena, Vida 2018)
F1. Kön, p < 0.001 F2. Kön, p < 0.005
FIGUR 3. Effekten av könsskillnader på användningen av mellanvarieteten
20
Acta Linguistica Lithuanica LXXIX
Page 13
The Dilemma of the Reliability of Geolinguistic and Dialectological Data for Sociolinguistic Research. The Case of the Andalusian Demerger of /θ/
DEN PROAKTIVA TALAREN. BETYDELSEN AV INDIREKTA EFFEKTER
Ett av de mest slående förhållandena när det gäller mellanvarianten är hur makrosociala dimensioner och mesosociala enheter samverkar för att förklara den proaktiva talarens exakta karaktär, som ansvarar för dess spridning. Såsom framgår av Bourdieus teori om kulturellt kapital och den sociala marknaden (Bourdieu 1984, 1986) fungerar det inkorporerade kulturella kapitalet (capital incoré) som förvärvas av talare som numera intresserar sig för medieflödet och informationen på Internet som en mellanliggande variabel som förstärker effekten av det objektiverade och det institutionaliserade kapitalet (capital objectivé och capital institutionalisé), det vill säga kunskaper som förvärvats i hemmet respektive lärts in i skolan, i ordets vidaste bemärkelse. Den bild som därmed framträder tenderar att underskatta de direkta effekterna av talarens utbildning och föräldrarnas utbildning på den beroende lingvistiska variabeln, samtidigt som den understryker deras indirekta inflytande genom mesosociala variabler och till och med variabler på mikronivå.
För att ta hänsyn till talarvariablernas effekt på standardiseringsdimensionen bakom användningen av mellanvarianten vore en multivariat modell som kan visa direkta och indirekta effekter på en viss variabel lämplig. Denna typ av modell gör det möjligt att visa effekten av en variabel med hänsyn tagen till effekterna av de övriga variablerna, vilket är fallet med strukturell ekvationsmodellering (SEM), även kallad strukturell mediatoranalys och path analysis. Denna analys lämpar sig väl för detta syfte (se Paxton, Hipp, Marquart-Pyatt 2011). SEM är en modell som bygger på multipel linjär regressionsanalys och som skattar inte bara vissa variablers (x, y) direkta effekter på den endogena eller beroende variabeln (w), utan också samma eller andra variablers indirekta effekter via mellanliggande variabler (z). Därför ritas ett diagram upp med olika direkta (x, w) eller indirekta (x, z, w) vägar mellan oberoende (exogena), mellanliggande och beroende (endogena) variabler:
β (x, w)
Stripsnai / Articles
21
Page 14
JUAN-ANDRÉS VILLENA-PONSODA
För att representera de olika inflytandevägarna – indirekt via mellanliggande variabler eller direkt på de endogena variablerna – formulerade vi en vägmodell med fokus på effekten av talarens status (mätt genom hans eller hennes utbildning), med kontroll för föräldrarnas status (modern utbildning och faderns yrke). Med detta försökte vi fånga Bourdieus idé (1977, 1984, 1986) om det capital culture institutionalised (utbildning), som bestäms av det capital objective (det vill säga hushållets förvärvskontext). Även om båda typerna av kulturellt kapital står för en betydande del av individens position på den sociala, kulturella och lingvistiska marknaden, kan han eller hon också förvärva och öka en tredje typ av kapital, det capital incorporé, som kan ses som resultatet av aktörens personliga investering (libido sciendi) och som bland mycket annat påverkar individens attityder till medierna och den språkliga standardiseringen i samhället.
FIGUR 4. Strukturell ekvationsmodellering av talanvändningen
Dessutom beror talarens liv och sociala kapital inte bara på vilken typ av lokalsamhälle (öppet eller slutet för externa kontakter) han eller hon bor i, utan också på i vilken utsträckning banden i hans eller hennes sociala nätverk är täta (Trudgill 1996). Det har dock tydligt visats att nätverkets styrkas effekt på talanvändningen begränsas av talarens sociala status (Villena-Ponsoda 2005). Därför inkluderades talarens nätverkspoäng i vår modell som en mellanliggande variabel. Slutligen påverkar ålder – indirekt via utbildning – och kön vår lingvistiska variabel, såsom tidigare visats (se figur 2). Som framgår nedan (figur 4) styr variabler som representerar det objektiverade och det institutionaliserade kapitalet (1) både det inkorporerade
22
Acta Linguistica Lithuanica LXXIX
Page 15
The Dilemma of the Reliability of Geolinguistic and Dialectological Data for Sociolinguistic Research. The Case of the Andalusian Demerger of /θ/
kapitalet och det sociala kapital som representeras av varje individs nätverkspoäng (2), och begränsar i slutändan talarens talanvändning (3).
Analysen består av fyra strukturella ekvationer, det vill säga standardiserade linjära regressionsekvationer (se tabell 4), vars endogena variabler är följande: för det första talarens institutionaliserade kapital ”Education” (ekv. 1), för det andra talarens inkorporerade kapital ”Media/Standard orientation”, för det tredje individens nätverk av relationer ”Network” (ekv. 3) och för det fjärde den lingvistiska beroende variabeln ”Speech use” (ekv. 4).
TABELL 4. Direkta och indirekta effekter på användningen av mellanvarianten
Som visas i tabell 4 gäller de negativa effekterna på användningen av det vardagliga talspråket – och därmed främjandet av användningen av den intermediära varieteten – inte bara variabler som representerar objektifierat och institutionaliserat kapital (x1, x2, x3), utan även variabeln x5 (inkorporerat kapital). Samtidigt har kön (x6) också en negativ effekt (dvs. pekar mot en kvinnlig tendens) på den språkliga variabeln. De enda positiva effekterna på talanvändningen här – och därmed främjandet av användningen av de vardagliga varieteterna – är ålder (x4, indirekt genom x1 och x1*x5) och nätverkspoäng (x7). Negativa och positiva effekter ska således förstås inom ramen för resultaten från den faktoranalys som genomfördes ovan, där positiva värden anger vardagligt språkbruk på F1-dimensionen.
Straipsniai / Articles
23
Page 16
JUAN-ANDRÉS VILLENA-PONSODA
Den bakomliggande stiganalysen visar således en bild av komplexa interaktioner mellan variabler (se figur 5 nedan). Å ena sidan förklaras utbildningens (x1) övergripande negativa effekt (Beta = −.562) både av dess direkta påverkan (Beta = −.293) och indirekt via den mellanliggande variabeln x5, media-/standardorientering, Beta = −.210): ju högre talarens utbildningsnivå och ju högre poäng på media-/standardorientering (Beta =.765), desto lägre position på F1-dimensionen (Beta = −.276). Å andra sidan fungerar utbildning också som mellanled för den indirekta påverkan från variablerna som representerar kontexten för språkinlärning (x2, Beta = −.26 och x3, Beta = −.233) och talarens ålder (x4, Beta = −.139). Dessa variablers direkta effekter på talarens utbildning är positiva, men indirekt påverkar de, via utbildning som mellanliggande variabel, F1 negativt eller minimerar helt enkelt deras ursprungliga positiva inverkan. Slutligen har talarens nätverk inte bara en direkt positiv effekt på F1 (Beta =.272), utan neutraliserar också nästan utbildningens effekt (−.059).
Alla effekter är signifikanta (p <.05). Kön (x6) är en dummyvariabel, där 0 = är man, 1 = är kvinna
x1 Talarens utbildning
x2 Moderns utbildning
x3 Faderns utbildning
x4 Ålder
x5 Media-/standardorientering
x6 Kön
x7 Nätverksstyrka
x8 Talanvändning
FIGUR 5. Diagram över den flersaksprocess genom vilken talarvariabler påverkar talanvändningen
24
Acta Linguistica Lithuanica LXXIX
Page 17
The Dilemma of the Reliability of Geolinguistic and Dialectological Data for Sociolinguistic Research. The Case of the Andalusian Demerger of /θ/
Resultaten av sökvägsanalysen är således förenliga med tanken att en mellanliggande varietetsform har uppstått mellan den nationella standarden och de andalusiska dialekterna. Talare som i dag använder taldrag som kännetecknar denna varietetsform har låga värden på den bakomliggande variabeln F1, som representerar vernaculara indexikaliteter. Som lätt kan utläsas av resultaten i Table 4 och Figure 5 talas denna nya urbana varietetsform främst av unga, välutbildade och välinformerade kvinnliga talare med en lös personlig nätverksstruktur, vilka orienterar sig mot standarden.
DILEMMAT
Med en sådan komplex process av sociolingvistisk variation i åtanke framstår rekonstruktionen av den mellanliggande varietetsformens historia som en spännande utmaning. Den centrala frågan är emellertid nu om de tillgängliga historiska data vi har tillgång till är tillräckligt fullständiga och tillfredsställande för att besvara de huvudfrågor som väckts under forskningen om nutiden. Detta beror på att de historiska data samlades in med hjälp av metoder för urval, fältarbete och analys som inte alltid är förenliga med dem som används för att hantera komplexiteten i data om dagens talgemenskaper. Trots den enorma noggrannhet och generositet som genomsyrar deras arbete finns det grundläggande ideologiska skillnader mellan de resultat som dialektologer och geolingvister har nått och dem som uppnåtts inom ramen för det nutida sociolingvistiska paradigmet.
Å ena sidan har dialektologer utfört ett väsentligt och oumbärligt arbete, i huvudsak inom både dialektgeografi (direkt återgivning av lokal variation med hjälp av ordlistor och kartor, från Wenker till Gillerón och vidare till nutida projekt) och dialektmonografi (rekonstruktion av den prototypiska lokala dialekten, från Ascoli och Wegener fram till modern sociolingvistik). Deras mål var emellertid att visa att lagarna för språklig förändring utgör undantag och att le patois authentique i en lokal talgemenskap är språkets renaste form, värd att bevara från yttre kontaminering och studera som en reservoar av ursprunglig renhet (se Villena-Ponsoda 2010: 614–615 et passim).
Å andra sidan hör nutida data till en helt annan syn på saken, som återspeglar en dramatisk och verklig samhällsförändring. Om man använder Durkheims (1902 [1893]) begreppsliga åtskillnad mellan mekanisk och organisk solidaritet kan övergången från traditionella till moderna industrisamhällen faktiskt kopplas till metodernas utveckling. Durkheimiansk mekanisk solidaritet, som bar upp traditionella, tätt sammanhållna landsbygdsgemenskaper och återspeglade talarnas enhetliga états de conscience, ersattes av dagens urbana, tydligt stratifierade och löst sammanhållna gemenskaper, grundade på organisk solidaritet och arbetsdelning (Berthele 2004: 732–734). Det moderna samhället uppvisar en
Straipsniai / Articles
25
Page 18
JUAN-ANDRÉS VILLENA-PONSA
bild av heterogenitet som endast extralingvistiska korrelat (yrke, utbildning, ålder, kön etc.) kan bidra till att organisera. De ideologiska skillnaderna mellan de båda paradigmen blev därför först teoretiska och så småningom metodologiska. Dialektologi och sociolingvistik kom till slut att skiljas åt lika mycket som de typer av gemenskaper de var avsedda att beskriva.
Inom denna ram bör två frågor beaktas när man jämför – som i det här fallet – nutida och historiska data av så olika slag:
(1) Talgemenskapen. Vad vet vi om det förflutnas talgemenskap?
(2) De faktiska språkdata. Hur var den språkliga struktur vi känner i dag organiserad förr?
Talgemenskapens dilemma. Data från Malagas urbana talgemenskap för den centrala tidsperiod som är aktuell här finns endast i Atlas Lingüístico y Etnográfico de Andalucía, ALEA (1961–1973). Fältarbetet för denna atlas genomfördes under 1950-talet (se Alvar 1955; García-Mouton 1992; Morillo-Velarde 2001) med hjälp av ”multipla och upprepade frågeformulär” och ”optimala informanter” (Alvar 1959: 10, 27–30). Eftersom avsikten – i Gilliérons, Pops, Puscarius och andras efterföljd – var att få fram [...] ”en ögonblicksbild av talet vid en viss tidpunkt”,
[...] sökte vi den person som kunde fungera som föremål för denna ”språkliga fotografi”, utan att något avvikande skulle sticka ut – inte den äldsta, de mest personliga eller de nyaste uppgifterna – utan genomsnittet, även om man ibland kan behöva vända sig till äldre människor för att fånga upp ett fenomen på tillbakagång eller ett hantverk som håller på att försvinna. Därför kommer en man mellan femtio och sextio år mycket sannolikt att ge en exakt bild av det vi söker (Alvar 1959: 29, min översättning).
Vid utformningen av urval för städer och några av de största orterna beaktades lokala områden samt informanternas ålder, kön och sociala klass som variationskällor, i enlighet med Jabergs och Juds (1928–1960) förfaranden för AIS (Jaberg 1936: 20; se även Jaberg 1959). När allt kom omkring undersöktes emellertid, trots de bästa avsikter, endast fyra personer i Malaga stad (som då hade mer än 270 000 invånare).4 Faktum är att även om denna atlas innehåller en hel del information om den tidens sociolingvistiska variation, inklusive den så kallade ”polymorfismen” eller omedvetna variationen – uppgiften
4 Tre män, varav den ene beskrivs som universitetsutbildad och de två andra som analfabeter, samt en universitetsutbildad kvinna; inga närmare uppgifter om deras ålder lämnas.
26
Acta Linguistica Lithuanica LXXIX
Page 19
The Dilemma of the Reliability of Geolinguistic and Dialectological Data for Sociolinguistic Research. The Case of the Andalusian Demerger of /θ/
Att lokalisera och samla in denna information från varje karta genom atlasens sex volymer är mödosamt, och direkta data om sociolingvistiska skillnader – hämtade från parallella frågeformulär med olika informanter – är inte alltid tydligt åtskilda från forskarens observationer som bygger på informantens språkliga medvetenhet (se Morillo-Velarde 2001: 15–21 et passim). En systematisk granskning av specifika sociolingvistiska korrelationer mellan talvarianter och talarvariabler i en viss stad inom atlasen visar i själva verket att förekomsterna är få och att slutsatserna därför saknar stadga.
Trots detta är det största problemet att dialektdata presenteras på två olika sätt.
Å ena sidan har vi de geolingvistiska data som finns tillgängliga för varje ort och varje fonologisk, morfologisk, lexikal eller syntaktisk variabel. Dessa data tillhandahölls av en viss NORM-informant för varje punkt på kartan – med kompletterande data från en kvinna för ett visst antal orter och variabler – och, som nämnts ovan, med variation åtminstone i fråga om kön och utbildning för städer och de största orterna (se Alvar 195: 29–30). Naturligtvis är denna typ av data direkt och utan tvekan påverkad av den skevhet som hänger samman med urvalsmetoden för NORM-talare.
Å andra sidan består de dialektologiska data av en uppsättning ytterligare observationer om sociala betydelser knutna till talarens status, ålder eller kön. Dessa observationer ingår antingen som kompletterande anmärkningar på själva kartorna eller genom symboler med förklaringar i kartornas marginaler. Dialektmonografier utarbetades uppenbarligen med utgångspunkt både i dessa två datakällor och i ytterligare inspelningar och kvalitativa observationer; även data från dialektmonografier finns därför tillgängliga (Alvar 1993 [1973], 1974). Denna typ av data påverkas alltså inte bara av samma ideologiska och metodologiska snedvridning som de geolingvistiska data, utan också direkt av forskarnas egna kvalitativa bedömningar.
Språkdatans dilemma. Utifrån både ALEA-informanternas övergripande profil (män mellan 50 och 60 år) och uppgifterna om de talare som studerades i staden Malaga (4 talare: 1 universitetsutbildad kvinna och 3 män, varav en universitetsutbildad och de två andra analfabeter) kan man sannolikt fastslå att de manliga analfabeterna, i enlighet med den skenbara tidsfördelning som diskuterats i föregående stycken, inte skulle använda de standardnära varianterna, medan de universitetsutbildade talarna (en man och en kvinna) delvis skulle göra det. Dessa talare skulle ha varit 85–90 år gamla när fältarbetet för studien av den mellanliggande varieteten i Malaga genomfördes. (Uppgifter om dessa talare visas i tabell 5).
Stripsniai / Articles
27
Page 20
JUAN-ANDRÉS VILLENA-PONSODA
TABELL 5. ALEA-informanter i staden Malaga (källa: bearbetad efter Alvar (1993 [1973])
Informant | 45 | 50 | 583 | 506 Ortsområde | Stadskärna | Stadskärna | Halvurban | Halvurban Ort | Malaga | Malaga | Churriana | Iznate Kön | Man | Kvinna | Man | Man Utbildning | Universitet | Universitet | Analfabet | Analfabet
De universitetsutbildade informanterna (45 och 50) besvarade endast den fonetiska enkäten, medan de analfabeta informanterna (583 och 506) besvarade samtliga frågor i varje del av hela enkäten. En ”språklig översikt” på fyra eller fem sidor – som ingick i enkätens fonetiska del – samt en hel sida med fonetisk transkription av varje informants tal utarbetades, och även inspelningar och platogram ingick. Detta material är inte tillgängligt.
Den bild av talgemenskapen som bygger på de data som dessa talare lämnat är naturligtvis mycket begränsad, men man kunde förvänta sig att den geolingvistiska och dialektologiska informationen skulle ligga tillräckligt nära varandra – och inte motsäga varandra – för att möjliggöra en rekonstruktion av den historiska utveckling som förändringarna mot den mellanliggande varieteten följt. De båda datakällorna stämmer emellertid inte överens. Som påpekats ovan kunde man, med tanke på resultaten från den samtida studien i Malaga, baserad på data som samlades in under de första åren av 2000-talet st, förvänta sig att finna belägg för dels en starkt markerad vernacular som användes av de analfabeta talarna, dels en mindre markerad och mer standardnära, men tydligt sydligt accentuerad varietet som användes av de universitetsutbildade talarna. Även om det är just denna bild som framträder när vi beaktar de dialektologiska data, är den inte lika tydlig när de geolingvistiska data beaktas.
När vi fokuserar på de mest relevanta dragen hos den mellanliggande varieteten (se tabell 2 ovan) bekräftar den dialektologiska information som Alvar (1993 [1973]) lämnat – den enda dialektmonografin om Malagas stadsdialekt under 1900-talets första hälft th – de aktuella hypoteserna om en rad snabba förändringar, påskyndade av konvergens mot den nationella standarden, som bidrog till framväxten av den nya urbana medelklassvarieteten. Även om alla vernaculara drag som Alvar nämner förknippas med de analfabeta talarna, med undantag för sammanfallet mellan /ʎ/ = /ʝ/ (det så kallade yeísmo), som universitetsutbildade betraktar som normalt, antyder hans beskrivning inte att förändringarna som lett fram till dagens situation var på gång vid den tiden (tabell 6). Faktum är att den mest accepterade uppfattningen bland forskare vid mitten av femtiotalet var att den andalusiska dialekten tycktes vara socialt homogen:
28
Acta Linguistica Lithuanica LXXIX
Page 21
Dilemmat med tillförlitligheten hos geolingvistiska och dialektologiska data för sociolingvistisk forskning. Fallet med den andalusiska sammanfallet av /θ/
När det gäller den sociala spridningen har den andalusiska varieteten inga begränsningar: den når de högsta samhällsgrupperna. Och när jag säger ”de högsta” menar jag de bildade grupperna, som är mest benägna antingen att nivellera eller att stå emot spridning. Uttalet hos en läskunnig andalusisk talare liknar tydligt det hos hans eller hennes analfabeta medborgare. Ordförråd och uttryckssätt kan förändras, men uttalet är detsamma. För att studera fonetiken i Granada undersöktes faktiskt talare med universitetsexamen, till och med universitetsprofessorer (Salvador 1967 [1963]: 64, min översättning).
Å andra sidan visar en uttömmande granskning av de geolingvistiska data från ALEA en tämligen annorlunda bild. Informationen från atlasen och den som tillhandahålls genom dialektologernas kvalitativa analyser tenderar att stå i kontrast till varandra. Den geolingvistiska bilden från ALEA är förenlig med ett scenario där de flesta förändringar som faktiskt formar den mellanliggande varieteten redan var på gång på 1950-talet, särskilt bland talare ur den urbana medelklassen. Tabell 6 visar en jämförelse mellan de båda informationskällorna. Drag som är relevanta för karakteriseringen av den mellanliggande varieteten, såsom kontrasten mellan /s/ och /θ/, hjälper oss att förstå båda ståndpunkterna. Alvar (1993 [1973]) påpekar att det vanligaste uttalet av sammanfallet /θ/ bland läskunniga talare är den tonlösa frikativan [s] (seso), medan analfabeta talare tenderar att använda den icke-sibilanta frikativan [θ] (cece). Resultaten av granskningen av ALEA-kartorna visar dock att variationen tycks ha inletts redan vid tiden för atlasens fältarbete, med vissa spår av /θ/-uppdelningen (se tabell 7).
TABELL 6. Utbildningsskillnader i användningen av de folkliga dragen i Malaga (anpassad efter Alvar (1993 [1973]) och ALEA)
Detsamma gäller de övriga dragen i tabell 6. De jämförda dialektologiska och geolingvistiska resultaten talar för sig själva (se även tabellerna 7–9). Den skenbara homogeniteten i talbeteendet som dialektmonografins analys ger vid handen motsägs i viss mån av resultaten från en grundlig undersökning av kartorna, inklusive en kvantitativ redovisning av svaren.
Strainsni / Articles
29
Page 22
JUAN-ANDRÉS VILLENA-PONSODA
TABELL 7. Utbildningsskillnader i uttalet av ordgrupper med <s> och <z, ce, ci> i Malaga (källa: anpassad efter ALEA)
The Dilemma of the Reliability of Geolinguistic and Dialectological Data for Sociolinguistic Research. The Case of the Andalusian Demerger of /θ/
Innan denna kontrast mellan resultaten från dialektmonografier och geolingvistiskt arbete har centrala frågor om den andalusiska mellanvarietetens uppkomst och utveckling förblivit obesvarade. Vi vet faktiskt inte om de flesta fonologiska variabler som för närvarande formar denna varietet saknades i talarnas repertoar i mitten av 1900-talet och plötsligt och oväntat uppstod, påskyndade av vissa sociala och kulturella förändringar, eller om de hade utvecklats – kanske sedan gammalt – och därför redan kunde iakttas under samma period som processer av socialt betingad variation.
I det första fallet skulle vi stå inför ett exempel på en snabb förändring uppifrån, som kan analyseras fullt ut med hjälp av data från en talspråkskorpus från det sista decenniet av 20th-talet. Tvärsnittsanalyser i skenbar tid skulle då vara lämpliga, och deras resultat skulle sannolikt överensstämma med data från dialektmonografier.
I det andra fallet skulle vi behöva mer detaljerade nyanalyser av de geolingvistiska uppgifterna och en systematisk jämförelse med aktuella sociolingvistiska resultat. Longitudinella trendstudier baserade på, låt oss säga, arkeologiska data skulle då vara önskvärda. Även om en diskussion om den exakta karaktären hos den sistnämnda typen av data skulle kräva en hel artikel, sammanfattas en kort översikt i nästa stycke.
ARKEOLOGI
Utöver den välkända skillnaden i metoder och teoretiska antaganden mellan dialektologi/geolingvistik och sociolingvistik – för att inte återigen nämna de underliggande ideologiska perspektiven – har vårt retrospektiva försök att identifiera tydliga spår av pågående ljudförändringar i dialektmonografier och språkliga kartor stött på ytterligare ett problem. Subjektiva bedömningar av dialektbruk möter NORM-talarnas snedvridning och gör det svårt att jämföra nutida data med data som härrör från dialektologiskt och geolingvistiskt arbete. Nutida forskning inom dessa traditionella discipliner har förändrat situationen helt. Framstående resultat inom båda fälten kommer att underlätta arbetet i framtiden. Ändå måste vi nu hantera den andalusiska situationen som den är.
Nyanalyser av data från geolingvistisk och dialektologisk forskning, liksom tillgång till radio- och tv-inspelningar samt dokumentärfilmsarkiv, skulle göra det möjligt för oss att (1) granska spridningen av de pågående förändringarna i samhället i realtid (om än med starka snedvridningar) och (2) även undersöka det ideologiska eftersläpandet som påverkar denna typ av retrospektiva utvecklingsförlopp. En bedömning av de urvalskriterier som ligger till grund för NORM-talare inom geolingvistiken och traditionell
Straipsniai / Articles
31
Page 24
JUAN-ANDRÉS VILENA-PONSODA
dialektologi (det vill säga föreställningen om en ”äkta” eller ”ren” dialekt) är ett intressant sätt att ta sig an denna särskilda fråga.
Archeologie är ett pågående forskningsprojekt som syftar till att få tillgång till kompletterande källor till talat och skrivet material för att möjliggöra jämförelser.5 Longitudinella studier baserade på radioarkivmaterial (se Van de Velde, van Hout, Gerritsen 196, 199; Hernández-Campoy 2018), liksom kompletterande offentliga och privata skriftliga dokument (Hernández-Campoy, Conde-Silvestre 2012), kommer att ge jämförande belägg för språkförändring och historien om hur den andalusiska mellanvarieteten har bildats.
REFERENCES
ALEA – Atlas Lingüístico y Etnográfico de Andalucía, 1–6 vols, 1961–1973, ed. by Alvar Manuel, A. Llorente, G. Salvador. Madrid: CSIC.
Almeida Manuel 2018: Language hybridism: On the origin of interdialectal forms. – Language Variation. European Perspectives VII, ed. by Juan-Andrés Vilena-Ponsoda, Francisco Díaz Montesinos, Antonio Ávila-Muñoz, Matilde Vida-Castro. Amsterdam: SILV, John Benjamins, forthcoming.
ALPI – Atlas Lingüístico de la Península Ibérica, 2016, ed. by García Mouton Pilar (co-ord.), Inés Fernández-Ordóñez, David Heap, Maria Pilar Perea, João Saramao, Xulio Sousa, ALPI-CSIC: http://www.alpi.csic.es (22-10-2018).
Alvar Manuel 1955: Las encuestas del “Atlas Lingüístico de Andalucía (diciembre 1953 – marzo 1955)”. Granada: Universidad: https://grupo.us.es/ehandalucia/pdf/lecturas/atlas_linguistico_andalucia.pdf (26-10-2018).
Alvar Manuel 1959: El Atlas Lingüístico-Etnográfico de Andalucía. Granada: Universidad.
Alvar Manuel 1974: Sevilla, macrocosmos lingüístico. – Estudios Filológicos y Lingüísticos. Homenaje a Ángel Rosenblat, ed. by Quiroga-Torealba Luis, Mario Torreba losi, Pedro Díaz-Seijas. Caracas: Instituto Pedagógico, 13–42.
Alvar Manuel 1993 [1973]: Notas de aseo al habla de Málaga. – Puerta Nueva. Revista de Educación, 6–13: https://grupo.us.es/ehandalucia/pdf/lecturas/atlas_linguistico_andalucia.pdf (26-10-2018).
5 In the frame of the above mentioned (on footnote 1) Project on the Sociolinguistic Patterns of Castilian Spanish (ECOPASOS, FF2015-6811-C5-1 and FEDER funds).
32
Acta Linguistica Lithuanica LXXIX
Page 25
The Dilemma of the Reliability of Geolinguistic and Dialectological Data for Sociolinguistic Research. The Case of the Andalusian Demerger of /θ/
Auer Peter 2005: Europe’s Sociolinguistic Unity, Or, a Typology of European Dialect/Standard Constellations. – Perspectives on Variation, ed. by Nicole Delbecque, Johan van der Auwera and Dirk Geeraerts. Berlin: Mouton de Gruyter, 7–42.
Berruto Gaetano 2005: Dialect/standard convergence, mixing, and models of language contact. The case of Italy. – Dialect Change. Convergence and Divergence in European Languages, ed. by Peter Auer, Frans Hinskens, Paul Kerswill, Cambridge: Cambridge University Press, 81–95.
Berthele Raphael 2004: Dialektsoziologie – Soziolinguistische Aspekte der Dialektologie. – Sociolinguistics: An International handbook of the Science of Language and Society 1. Second edition, ed. by Ulrich Amon, Norbert Dittmar, Klaus J. Mattheier, Peter Trudgill. Berlin/New York: Mouton de Gruyter, 721–738.
Bourdieu Pierre 1977: L’Économie des échanges linguistiques. – Langue Française 34, 17–34.
Bourdieu Pierre 1984: Capital et marché linguistiques. – Linguistische Berichte 90, 3–24.
Bourdieu Pierre 1986: The forms of capital. – Handbook of theory and research for the sociology of education, ed. by J. Richardson. New York: Greenwood, 241–258.
Carbonero Pedro 1982: El habla de Sevilla. Sevilla: Ayuntamiento.
Chambers J. K., Peter Trudgill 2004 [1980]: Dialectology. Cambridge: Cambridge University Press.
Dietz Gunther 2001: Frontier hybridization or culture clash? Trans-national migrant communities and sub-national identity politics in Andalusia, Spain. – Journal of Ethnic and Migration Studies 30(6), 1087–1112.
Durkheim Émile 1902 [1893]: De la division du travail social. Étude sur l’organisation des sociétés supérieures. Second edition. Paris: Alcan.
García-Mouton Pilar 1992: El Atlas Lingüístico y Etnográfico de Andalucía. Hombres y mujeres. Campo y ciudad. – Actas del Congreso Internacional de Dialectología, IKER 7, 667–685: http://digital.csic.es/handle/10261/13687?locale=es (22-10-2018).
Guy Gregory, Frans Hinskens 2016: Linguistic coherence; systems, repertoires and speech communities. Introduction. – Linguistic coherence: Systems, repertoires and speech communities. Lingua 172–173, 1–9.
Hernández-Campoy, Juan-Manuel 2018: Virtual sociolinguistics: From real-time surveying to virtual-time archival sources for tracing change longitudinally. – Language Variation. European Perspectives VII, ed. by Juan-Andrés Villena-Ponsoda, Francisco Díaz Montesinos, Antonio Ávila-Muñoz, Matilde Vida-Castro. Amsterdam: SILV, John-Benjamins, forthcoming.
Stripsni / Articles
33
Page 26
JUAN-ANDRÉS VILLENA-PONSODA
Hernández-Campoy Juan-Manuel, Villena-Ponsoda Juan-Andrés 2009: Starness and Non-Starness in Spain: Dialect Attrition and Revitalization of Regional Dialects of Spanish. – International Journal of the Sociology of Language 196/197, 181–214.
Hernández-Campoy, Juan-Manuel, Juan-Camilo Conde-Silvestre (eds.) 2012: The Handbook of Historical Sociolinguistics. Malden: Wiley-Blackwell.
Hudson Ronald A. 1996 [1980]: Sociolinguistics. Second edition. Cambrigde: Cambridge University Press.
Jaberg Karl 1936: Aspects géographiques du langage. Paris: Sociétés de Publications Romanes et Françaises.
Jaberg Karl 1959: Geografía lingüística. Ensayo de interpretación del Atlas Lingüístico de Francia. Granada: Universidad.
Jaberg Karl, Jakob Jud 1928–1960: Sprach- und Sach atlas Italiens und der Südschweiz, 1–8 vols. Zofingen: Ringler.
Molina-García Álvaro 2018: Percepción y distancia acústica. La variación paramétrica individual en la escisión fonemática de /θ/ en el español andaluz. Datos de la ciudad de Málaga. Unpublished manuscript. Universidad de Málaga.
Morillo-Velarde Ramón 2001: Sociolingüística en el ALEA: variable generacional y cambio lingüístico. – Estudios de Lingüística de la Universidad de Alicante 15, 13–49.
Moya-Corral Juan-Antonio, Marcin Sosiński 2015: La inserción social del cambio. La distinción s/θ en Granada. Análisis en tiempo aparente y en tiempo real. – Lingüística Española Actual 37, 33–72.
Navarro-Tomás Tomás, Aurelio M. Espinosa, Lorenzo Rodríguez-Castellano 1933: La frontera del andaluz. – Revista de Filología Española 20, 225–277.
Paton Pamela, John R. Hpp, Sandra Marquart-Pyatt 2011: Non recursive models. Endogeneity, reciprocal relationships, and feedback loops. California: SAGE.
Regan Brendan 2017a: A study of ceceo variation in Western Andalusia (Huelva). – Studies in Hispanic and Lusophone Linguistics 10(1), 119–160.
Regan Brendan 2017b: The Effect of dialect contact and social identity on fricative de- merger. PhD Dissertation. The University of Texas at Austin: https://repositories.lib.utexas.edu/handle/2152/62339 (22-10-2018).
Salvador Gregorio 1967 [1963]: La fonética andaluza y su propagación social y geográfica (1963–1964). – Estudios dialectológicos, 61–70.
Salvador-Salvador Francisco 1980: Niveles sociolingüísticos de seseo, ceceo y distinción en la ciudad de Granada. – Español Actual 37–38, 25–32.
34
Acta Linguistica Lithuanica LXXIX
Page 27
The Dilemma of the Reliability of Geolinguistic and Dialectological Data for Sociolinguistic Research. The Case of the Andalusian Demerger of /θ/
Sawoff Adolf 1980: A sociolinguistic appraisal of the sibilant pronunciation in the city of Sevilla. – Grazer Linguistische Studien 11–12, 238–262.
Siegel Jeff 2010 [2006]: Second dialect acquisition. Cambridge: Cambridge University Press.
Trudgill Peter 1986: Dialects in contact. Oxford: Basil Blackwell.
Trudgill Peter 1996: Dialect typology: Isolation, social network and linguistic structure. – Towards a Social Science of Language 1, ed. by Gregory Guy, C. Feagin, D. Schiffrin, J. Baugh. Amsterdam/Philadelphia: John Benjamins, 3–22.
Van de Velde Hans, Marinel Gerritsen, Roeland van Hout 1996: The devoicing of fricatives in standard Dutch: A real-time study based on radio recordings. – Language Variation and Change 8, 149–175.
Van de Velde Hans, Roeland van Hout, Marinel Gerritsen 1997: Watching Dutch change: A real time study of variation and change in standard Dutch pronunciation. – Journal of Sociolinguistics 1/3, 361–391.
Villena-Ponsoda Juan-Andrés 1996: Convergence and divergence in a standard-dialect continuum: Networks and individuals in Malaga. – Sociolinguistica 10, 112–137.
Villena-Ponsoda Juan-Andrés 2001: La continuidad del cambio lingüístico. Granada: Universidad.
Villena-Ponsoda Juan-Andrés 2005: How similar are people who speak alike? An interpretive way of using social network in social dialectology research. – Dialect Change. Convergence and Divergence in European Languages, ed. by Peter Auer, Frans Hinskens, Paul Kerswill. Cambridge: Cambridge University Press, 303–334.
Villena-Ponsoda Juan-Andrés 2008: Sociolinguistic patterns of Andalusian Spanish. – International Journal of the Sociology of Language 193–194, 139–160.
Villena-Ponsoda Juan-Andrés 2010: Community-based investigations: From traditional dialect grammar to sociolinguistic studies. – Language and Space. An International Handbook of Linguistic Variation 1. Theories and Methods, ed. by Peter Auer, J. F. Schmidt. Berlin/New York: Mouton de Gruyter, 613–631.
Villena-Ponsoda Juan-Andrés, Antonio Ávila-Muñoz 2014: Dialect stability and divergence in southern Spain. Social and personal motivations. – Stability and divergence in language contact. Factors and mechanisms, ed. by Kurt Braunmüller, Stefen Höder, Karoline Kühl. Amsterdam: John Benjamins, SLV, 207–238.
Villena-Ponsoda Juan-Andrés, Matilde Vida-Castro 2017: Between local and standard varieties: horizontal and vertical convergence and divergence of dialects
Straipsniai / Articles
35
Page 28
JUAN-ANDRÉS VILLENA-PONSODA
in Southern Spain. – Language Variation. European Perspectives 6, ed. by Isable Buchstaller, Beat Siebenhaar. Amsterdam: John Benjamins, 125–140.
Villena-Ponsoda Juan-Andrés, Matilde Vida-Castro 2018: Variation, identity and indexicality in southern Spain. On the emergence of a new intermediate variety in urban Andalusia, ed. by Stavroula Tsiplakou, Massimo Cerruti, forthcoming.
Geolingvistikos ir dialektologijos duomenų patikimumo dilema atliekant sociolingvistikos tyrimus. /θ/ skilimo Andalūzijos ispanų kalboje atvejis
SANTRAUKA
Kadangi geolingvistikos, dialektologijos ir šiuolaikinės sociolingvistikos teikiami duomenys vertinami remiantis labai skirtingomis kalbos ir visuomenės teorijomis, kyla dilema siekiant geolingvistinių ir monografinių tarmių duomenų pagrindu rekonstruoti besiformuojančios kalbos atmainos istoriją. Sociolingvistiniai duomenys yra pagrįsti sociologinėmis prielaidomis apie imties sudarymą ir nuokrypį, bet jos nesuderinamos su tuo, ką suponuoja geolingvistiniai ir dialektologiniai duomenys (Villena-Ponsoda 2010). Taigi, tiriamoji problema siejasi su klausimu, kiek geolingvistiniai ir monografiniai tarmių duomenys yra patikimi, siekiant retrospektyviai nustatyti tiriamos kalbos atmainos istoriją ir konkretų kalbos pokytį. Dabar vykstantis viduriniosios miestiečių klasės kalbos atmainos, tarpinės tarp nacionalinės standartinės (Madrido) ir pietinių Andalūzijos ispanų kalbos atmainų, formavimasis yra suprantamas kaip kalbos panašėjimo į šiuo metu gyvuojantį prestižinį viduriniosios klasės kalbos standartą pasekmė. Jos tradicinės pietietiškos tapatybės kaitos procesai vyksta nuo šeštojo dešimtmečio vidurio ir artėja prie šiuolaikinių modernizacijos ir urbanizacijos diktuojamų tapatybių (Regan 2017; Villena-Ponsoda, Vida-Castro 2017). Pakartotinė geolingvistikos ir tarmių tyrimų duomenų analizė bei palyginimas su dabartiniais sociolingvistikos teikiamais rezultatais leistų, pirma, kruopščiai ištirti šiuo metu vykstančių pokyčių paplitimą visuomenėje realiuoju laiku, antra, išnagrinėti ideologinį atsilikimą, turintį įtakos šio tipo retrospektyvioms trajektorijoms.
