PAULIUS SAUDARGAS

Forskningsområde: biofysik.

DOI: doi.org/10.35321/all84-15

FRÅN VINDEN TROLLEN I TÄNDERNA

Algirdas Patackas skrev: ”Under det förra århundradets femtio- och sextiotal samlades en grupp unga människor, som inte längre stod ut med stanken från det system som redan hade börjat ruttna, i en sammanslutning. <...> När en av dem, Mindaugas Tomonis, hade omkommit eller mördats, uppfyllde de hans uppmaning – de började ge ut den underjordiska kulturtidskriften Vinden (Vinden är avsedd för dem som vill skapa fritt), och när den tystades fortsatte de det påbörjade arbetet genom att ge ut samlingen Ethos.”^¹ Det verkar som om dessa två meningar rymmer en retrospektiv bild av A. Patackas och hans underjordiska medkämpars kamp. Senare drabbades även A. Patackas själv av regimen: 1986 greps han av KGB och, med hans egna ord, ”sänktes ner i kategorin”. Från den underjordiska Vinden till KGB:s källare … Varför Vinden? Underjordisk verksamhet borde ju samlas under golven, i en källare eller bunker, liksom partisanerna gömde sig. I byggnadsallusionens kontext finns faktiskt två möjliga val. Både källarens – utrymmet under golven – och vindens – utrymmet ovanför taket – faller utanför den prosaiska hemmets värld. Där bor människor vanligtvis inte, utan där äger parallella ting rum, dolda från husets vardagsliv. Samma partisaner, överraskade av NKVD-män, gömde sig ofta inte bara under golven utan också ”på vinden”, där objudna gäster kanske inte skulle råka hamna om ingen grundlig genomsökning gjordes. Från vinden ser man längre – ja, enligt A. Patackas motiverade själva Mindaugas Tomonis namnet. Således klingar anspråket på att inte krypa in i den ”traditionella” underjorden, utan att verka på något annat sätt. Vad betyder ”att se längre”? Att på avstånd upptäcka den annalkande fienden? Knappast ville ”vindsmänniskorna” koda in självbevarelsedriftens nivå i namnet; uppenbarligen handlade det om en intellektuell blick. Enligt A. Patackas skulle Vinden fylla den underjordiska pressens saknade kulturella och intellektuella nisch. LKB Kronika var en faktabaserad publikation som genom sin nakna sanning och sin undflyende natur drev KGB till förtvivlan. Kronika hade utfört ett grundläggande arbete och tillgodosåg i huvudsak den litauiska underjordiska pressens behov på detta område, men den gjorde inte anspråk vare sig på litterära eller filosofiska höjder, eftersom den var en krönika över repressionen.

^¹ Patackas Algirdas 2011: Vinden Litauen, Aidai, 170.

328

Acta Linguistica Lithuanica LXXXIV

Från Vinden till trollens tänder

A. Patackas skrev: ”[…] man var tvungen att välja: antingen gå in i lögnens kultur eller låta bli. Och vad skulle man då göra? Om man inte går in i den måste man ljuga; om man inte går in i den kan man inte uttrycka sig, utan kan bara bära allting inom sig, eftersom man är mycket begränsad. Man förblir utan att ha ljugit, men man förblir också oetablerad.” Således blir Vinden en miljö för den dissidentiska ungdom som vill skapa. För dem som längtar efter inte bara att lägga fram en synpunkt utan också att lämna sitt spår i litteraturen, poesin och filosofin. Att vara högre upp, att vara på vinden. I källaren knackar du ett meddelande med morsealfabetet; på vinden talar du i vers. Innehållet liknar varandra, men formen är en annan. Idén är mycket stark – underjordisk information är inte bara avsedd för att hålla kontakt eller deklarera kampen mot systemet, utan också för att skapa en värld av intellektuellt skapande, ett alternativ till lögnens imperium. Du kan skriva och publicera i den officiella pressen, men då måste texterna vara sterila från politik och religion; du kan skriva för skrivbordslådan, eller inte skriva alls. Men du kan också skriva i en underjordisk publikation som inte kommer att ha en bred läsekrets, men som, vilket vi nu kan se ur ett större tidsperspektiv, kommer att förbli inristad i historien på ett mycket värdigt sätt. Att stå med högt buret huvud, att vara högre upp, att vara på vinden.

Det är märkligt, men behovet av en sådan intellektuell vind och av modiga ”vindsmänniskor” försvann inte ens efter tre årtionden av frihet... A. Patackas tankar får under självständighetsperioden en ny klang även i våra dagar. ”Nu finns inget direkt tvång, men det finns ett annat slags tvång, med en mycket mer raffinerad form.”

^² Kan alla intellektuella även nu verkligen skriva och tala fritt om det de tänker? Rädslan för att hamna i kategorin eller i Sibirien ersätts av rädslan för att bli förlöjligad av fashionabla ”influencers”. Rädslan för fysisk uppgörelse ersätts av rädslan för offentlig fördömelse. Rädslan för att förbli en vit kråka zombifierar själva intellektet, och vi förvandlas lydigt till inte bara tigande utan också tänkande mankurter. Detta är priset för en ensam frihet. Priset för en frihet som dominerar på andra värdens bekostnad. Ett omoget och intellektuellt motståndskraftigt samhälle som har vunnit friheten kan mycket snabbt förvandla den till kaos eller helt enkelt till ännu en regim. A. Patackas skrev: ”Dygd och frihet är oskiljaktiga; utan den första finns inte den andra. Att byta plats på dessa begrepp är att begå ett dödligt, oförlåtligt misstag. Detta gäller särskilt litauerna, som ett folk av etisk kultur.” ^³ När vi har kastat tyrannen från våra axlar kan vi utan att märka det låta en hel garnison av falska profeter och fariséer slå sig ner där, människor som inte längre dyrkar idealet för den frihet som vunnits, utan endast dess avgud i ett rike av förvridet tänkande. A. Patackas skrev: ”De som har en last vill ju att hela världen ska erkänna deras last som en icke-last – då blir det lättare att leva. I stället för att kämpa mot lasten inom sig, och vinna eller förlora. Om de kämpade den goda kampen, som den helige Paulus säger, skulle de kanske få förlåtelse, kanske till slut vinna. Men nej, tvärtom vill man omforma världen så att denna last erkänns som en icke-last.”^⁴ A. Patackas själv, inte bara en gång

^² Där, 28.

^³ Där, 42.

^⁴ Där, 31.

Språk och öden / Language and destiny

329

PAULIUS SAUDARGAS

förföljd av moderna ”influencers” och ”troll” svarar dem således genom sin poetiske bror Gintaras Patackas ”Algirdas Patackas tal, framfört vid hans egen begravning genom brodern Gintaras läppar”:

Mina bröder är inga broilers, Jag satt inte med dem i hönshuset, Falkar är mina bröder I höjden...

Vad kan jag säga er, troll, Hängda i trolleybussens linor: – Ni var lergökar och förblir lergökar, Ni är bara hyenornas föda!^⁵

A. Patackas var en människa av raka ord och modiga handlingar. En unik kombination, där en kroppsbyggares muskler döljer en känslig själ och ett djupt intellekt. Hans självlärda men mycket insiktsfulla expeditioner genom etnolingvistiska skikt kommer en dag att ställa A. Patackas jämsides med lingvistikens skarpsinnigaste genier, medan den kompromisslösa duellen med de sovjetiska repressiva strukturerna redan har skrivit in Algirdas i de litauiska dissidenternas pantheon i granit.

Till tron, till flödet, Till det friska gudomligas strömmande, Ty vi går, liksom vi gick – Inte mot döden, utan mot livet.^⁶

Inlämnad den 25 maj 2021.

PAULIUS SAUDARGAS

Litauens republikens Seimas Gedimino pr. 53, LT–01109 Vilnius, Lietuva [email protected]

⁵ Patackas Gintaras 2015: Algirdas Patackas tal, framfört vid hans egen begravning genom brodern Gintaras läppar, 2015–04–03–08.

⁶ Detsamma.

330

Acta Linguistica Lithuanica LXXXIV