JŪRATĖ PAJĖDIENĖ Litauiska språkets institut ORCID iD: orcid.org/0000-0003-1542-2866

Forskningsinriktningar: syntax, semantik och pragmatik i det äldre och nutida litauiska språket, etnolingvistik, historia om Litauens kultur och kyrkliga texter.

DOI: doi.org/10.35321/all90-04

OM DUALIS I JURGIO AMBROZIEJAUS PABRĖŽAS HANDSKRIVNA PREDIKNINGAR

Om dualis i Jurgis Ambroziejus Pabrėžas handskrivna pred אningar

SAMMANFATTNING

En bibliografisk not i en av Jurgis Ambroziejus Pabrėžas predikningar (1824) om den lära som hämtats från Karol Fabiani’s bok Missya apostolska CZEŚĆ II (1783) avslöjade inte bara hemligheten bakom ursprunget till de 30 predikningar som nedtecknats i den första delen (s. 312) av Kiprijonas Lukauskas handskrift (1797) (se Pajėdienė 2022), utan gav också möjlighet att jämföra tre återgivningar av samma text. Två predikningar ur den nämnda boken av Fabiani om det åttonde Guds budet finns både i en litauisk översättning av Lukauskas och i en žemaitisk översättning av Pabrėža. En jämförelse av textversioner på olika språk gör det möjligt att urskilja också ganska subtila språkliga skillnader. Det grammatiska särdraget i Pabrėžas žemaitiska version av Fabianis predikningar hänger samman med användningen av dualis. Artikeln behandlar de olika modeller för användning av dualis som framträder vid en jämförelse mellan Fabianis polska text och den litauiska (Lukauskas) respektive žemaitiska (Pabrėža) översättningen. En konsekvent användning av dualis kännetecknar inte bara den text som återger översättningen av K. Fabianis texter, utan också andra predikningar i J. A. Pabrėžas handskrivna samling PAMOKSLAI Woyringosy Materyjosy.

NYCKELORD: Karol Fabiani (1716 – efter 09 04 1791), Kiprijonas Lukauskas (1757–1815), Jurgis Ambroziejus Pabrėža (1771–1849), predikan som undervisning, žemaiter, dualis.

Straipsniai / Articles

101

JŪRATĖ PAJĖDIENĖ

SAMMANFATTNING

En bibliografisk not om den lära som hämtats från Karol Fabianis bok Missya apostolska CZĘŚĆ II (1783), funnen i en av Jurgis Ambroziejus Pabrėžas predikningar (1824), avslöjade inte bara mysteriet bakom ursprunget till de 30 predikningar som skrivits i den första delen (s. 312) av Kiprijonas Lukauskas handskrift (1797) (se Pajėdienė 2022), utan gav också möjlighet att jämföra tre versioner av samma text. Två predikningar om det åttonde budet ur den ovan nämnda boken av Fabiani förekommer både i Lukauskas litauiska version och i Pabrėžas žemaitiska version. Att jämföra textversioner skrivna på olika språk gör det möjligt att se tämligen subtila språkliga särdrag. Det grammatiska särdraget i Pabrėžas žemaitiska version av Fabianis predikningar hänger samman med bruket av dualis. Artikeln behandlar de olika modeller för användning av dualis som framträder vid jämförelsen mellan Fabianis polska text och de litauiska (Lukauskas) och žemaitiska (Pabrėža) översättningarna.

Den konsekventa användningen av dualis återfinns inte bara i Pabrėžas översättning av Fabianis texter, utan också i andra predikningar ur Pabrėžas handskrivna samling PAMOKSLAY Wayringosy Materyjosy.

NYCKELORD: Karol Fabiani (1716 – efter 09 04 1791), Kiprijonas Lukauskas (1757–1815), Jurgis Ambroziejus Pabrėža (1771–1849), predikan som undervisning, žemaiter, dualis.

INLEDNING

I Jurgis Ambroziejus Pabrėžas samling PAMOKSLAY Wayringosy Materyjosy (nedan PWM; se Šepetytė, red., 2020, för en avskrift och faksimil av handskriften) visade en bibliografisk not i predikan Apey griekus lyžózwy, nedtecknad 1824, om den lära som hämtats från Karol Fabianis bok Missya apostolska CZĘŚĆ II ^{(nedan FMA2, 1783)} inte bara ursprunget till den angivna PWM-predikan, utan också ursprunget till de 30 predikningar som nedtecknats i den första delen (s. I–II; 1–310) av Kiprijonas Lukauskas handskrift från 1797 Pamokstas Isz Prasakimu Diewa Ape Pawinascias Giwenima Krikscioniszką [...]^² (se Pajėdienė 2022). Två predikningar av Fabiani om det åttonde Guds bud – NAUKA XXVIII. z Przykazania Boskiego Osmego. Nie bedziełz mowił fałszywego świadectwa przeciwko bliźniemu twemu (FMA2 457–469) och NAUKA XXIX. o Obmowach i innych języcznych grzechach, do tego Przykazania Boskiego, Osmego

¹ Jfr.: Wypisano prawie co do słowa z Missyi Apostolskiej Części 2 [...] Księdza Fabianiego PWM 228.

² Se avskriften av den 409 sidor långa handskriftsamlingen F1–D654, bevarad vid Vilnius universitetsbibliotek, i Karacie­jus, red., 1996, nedan – LP.

102

Acta Linguistica Lithuanica XC

Dėl dviskaitos rankraštiniuose Jurgio Ambroziejaus Pabrėžos pamoksluose

naležęcych (FMA2 470–489) – har inte bara en litauisk översättning^³ av Lukauskas (LP 281–301), utan också en žemaitisk översättning av Pabrėža (PWM 203–228). När Fabianis textversioner på tre språk jämförs framträder också tämligen subtila språkliga skillnader. I Pabrėžas översättning finns en särpräglad användning av dualisformer och -konstruktioner. Artikelns syfte är att genom en jämförelse av textversioner med ekvivalent innehåll på tre språk – polska, litauiska och žemaitiska – diskutera Pabrėžas val av uttryck för dualis. Den av Pabrėža nedtecknade pronominella dualis, som inte motsvarar den polska originaltextens modell, registrerar en annan grammatisk markering av de två omtalade subjekten eller objekten. Artikeln översiktligt behandlar också de dualismodeller som används i andra PWM-predikningar (dvs. böjningen av personliga och demonstrativa pronomen, som även sträcker sig till nominala fraser och verbet) samt drivkrafterna bakom denna användning.

Användningen av dualisformer som kännetecknar nutida litauiska brukar betraktas som utdöende (jfr Zinkevičius 1980: 180–181; 2009; Rosinas 1994), samtidigt som dualisens livskraft i vissa dialekter (särskilt nordžemaitiska^⁴) framhävs (jfr Zinkevičius 1980: 181–182; Pabrėža 2017: 98–99). Vid studiet av utvecklingen av dualis hos litauiska substantiv och pronomen har äldre žemaitiska skrifter från 1800-talet – Simons Daukantas och Simons Stanevičius verk – använts som belägg för den konsekventa användning av dualis som kännetecknar žemaitiska (jfr Zinkevičius 1980: 182; Rosinas 1994: 113, 119). De dualiskonstruktioner som regelbundet används i Pabrėžas handskrifter^⁵ har, även efter publiceringen av PWM:s predikningssamling, ännu inte behandlats mer utförligt (med undantag för Ritas Šepetytės lista över representativa dualisformer i PWM – utvalda böjliga ord (nominalord och particip) och konjugerbara ord (verb), se Šepetytė 2020: 50–51; 53).

^³ Om särdragen i språket i Lukauskas handskrift, se Zinkevičius 2001.

^⁴ Om den dubbla beskrivningen av žemaitiskans språksystem, se Juozas Pabrėžas (2017: 47) redogörelse för skillnaden mellan begreppen žemaičių kalba och žemaičių tarmė samt förklaringen av användningen av den neutrala termen žemaičių kalba ”när man talar eller skriver om ett enda språksystem”. Om benämningen av det språksystem som dokumenterats i predikanten Pabrėžas handskrifter (med en ortografi som med tiden förfinades alltmer – jfr Subačius 1996) som ”en modell eller ett projekt för ett gemensamt žemaitiskt skriftspråk”, med alla nödvändiga žemaitiska parametrar: ”baserat på žemaitisk dialekt, avsett endast för Žemaitija, skapat i Žemaitija och av en žemait”, se Subačius 1998: 22.

^⁵ Dualis används också i Pabrėžas handskrift som återger en översättning av en geografibok (se Šepetytė 2019: 47).

Straipsniai / Articles

103

JŪRATĖ PAJĖDIENĖ

1. FABIȦNI-TEXTENS VERSIONER I LUKAUSKAS OCH PABRĖŽAS HANDSKRIFTER: OLIKA UTTRYCK FÖR DUALIS

Vid en jämförelse av två predikningar ur FMA2-boken – Nauka XXVIII. z Przykazania Boskiego Osmego. Nie będziełż mówił fałszywego świadectwa przeciwko bliźniemu swemu (FMA2 457–469) och Nauka XXIX. o Obmowach i innych języcznych grzechach, do tego Przykazania Boskiego, Osmego należących (FMA2 470–489) – med den litauiska och žemaitiska versionen av texten i Lukauskas (LP 281–301) respektive Pabrėžas (PWM 203–228) handskrifter framträder skillnader i användningen av dualis. Identiteten hos dualismarkeringarna i de båda översättningarna syns endast vid översättningen av de pronominella dualisformerna i Fabian(i)s text – det enordiga oba och det sammansatta obydwa (deras användning bestäms av den beskrivande lexikala betydelsen, som riktar uppmärksamheten mot det första omnämnandet av att egenskapen är gemensam för båda leden⁶). För de angivna dualispronomenen väljer handskrifternas båda författare – både Lukauskas⁷ och Pabrėža – samma motsvarighet. Det är det sammansatta pronomenet abudu⁸, från vilket dualis också kan sträcka sig till en attributiv konstruktion (1b) eller en verbal fras (2a, 2b), jfr:

(1) Jeśliby Jtanąt swiatek kłamliwy przeciw człowiekowi, winuiąę go o przelęństwo, Jtaną oba, którzy maią Jprawę przed Panem […] FMA2 458

(1a) Jey stotu swietkas metagis prieš Žmogų, kaltindamas jį ape paržingimą tiesos, stoia abudu, kurie turia reyką po akimis Pona […] LP 282

(1b) Jey stoses swiedkós malagings prisz žmogų apskuzdams ji apey koki nóusy-dieiyma. Stos abódo, kóriuódus sprowa ira, prisz Wieszpati […] PWM 204

⁶ Enligt Albert Rosinas: ”när samma beskrivningar (ordförbindelser) lämnar fokus och i den fortsatta texten, som känd information, omnämns för första gången, dvs. har egenskapen –Pp, ersätts deras dualisformer vanligtvis med pluralformer” (Rosinas 1994: 114). Enligt forskaren bekräftas detta påstående av alla texter från 1500–1700-talen (ibid.: 114–115), medan ”inte bara användningen av dualis i de fall då det ord som betecknas av den har egenskapen +Pp, utan också i de fall då det ord som betecknas av den har egenskapen –Pp” (ibid.: 113) bör betraktas som konsekvent eller regelbunden.

⁷ Om den dualis som används i Lukauskas handskrift och som för honom ”var känd från den inhemska žemaitiska dialekten”, se Zinkevičius (2001: 62–68; 72).

⁸ De enordiga pronominella dualisformerna abu, abi anses vara ärvda från det baltiska urspråket, medan de sammansatta (kollokativa) abudu, abidvi är senare än de enordiga (jfr Rosinas 2001: 103). Enligt Rosinas används pronomenet abu, abi eller abudu, abidvi i stället för räkneordet du, dvi för att ”framhäva att alla element i den mängd som består av två objekt eller personer har den egenskap som nämns i satsen”, men endast ”i de fall då de två objekten eller personerna redan har egenskapen –Pp (omnämnda tidigare) eller är kända genom ’presuppositionen om en gemensam kunskapsfond’” (se Rosinas 1994: 111). Om hänförandet av abu, abi inte till räkneords- utan till pronomenkategorin, se ibid.: 109. Andra språkforskare inom språkhistorien kallar abu, abudu räkneord (om dualisformer (genus) som används med räkneorden du, dvi, abu, abi, abudu, abidvi, se Palionis 1967: 143; Zinkevičius 1980: 179).

104

Acta Linguistica Lithuanica XC

Om dualis i Jurgis Ambroz niejaus Pabrėžas predikningar i handskrift

(2) według prawa obydwa karani bydź powinni FMA2 475 (2a) yr pagal prawos abudu karotu buty turia LP 292 (2b) yr pagal prawos abódó pawinó buty karotó PWM 218

I Pabrėžas text syns en användning av dualis som inte följer det polska originalets exempel också i de fall då hänvisningen till två subjekt (objekt) inte aktualiseras i Fabianis polska text. När Ananias och Safiras historia berättas (Apg 5) väljs endast i Pabrėžas text dualisformer av både relativpronomenet kuris och det indirekt demonstrativa pronomenet anas^{⁹ för att beteckna detta par:} ktorzy FMA2 464 – kurie LP 286 – kórioúdó [...] anóudó [...] abódó PWM 208–209. Jfr en jämförelse av de stycken i olika skrifter som innehåller dessa pronomenval:

(3) Mamy tego przykład [...] Mamy drugi w Dzieiach Apo­tolskich na Ananijazų, i Safirze, którzy za predaną rolą, gdy pienįądze do Piotra S. przynieśli, á Piotr S. spytał: tyleście tylko wzzięli pieniądze za tę rolą wzięzą? odpowiedzieli: tyle; á był fałsz, zaraz na tymże miejscu, za to kłamstwo nagłą śmiercią pokarani. To kłamstwo w swoich okolicznościach zdaje się bydź lekkie, bo nikomu szkodliwe nie było. Nie było też obowiązku, żeby pieniądze za swoy własny majątek wzięte, do pospolitego skarbu oddawali. Uważajcie jak surowo ukarane. FMA2 464

(3a) Tūrem to prikłoda [...] Tūrem untra Historiosy Apastališkosys unt Ananiosiaus yr Safiros, kurie už parduota dirwa, kad pinigus pas Petra S. atanesie, o Petras S. pasiktausę, tiekes itkay jemiet pinigu uz tą dirwa jusų, atsakie tiekes, o buwa netiesa, tuiaus unt tos pacios wietos uz tą melawima nogų smerciu pakaroty palika. Tas melawimas sawa apynkibiesy regies buty łyngwas, nes niekam zieizdas ne buwa. Ne buwa riszte, idunt pinigus už sawa tikra turta imtus ing wisotima skarba atadawe. Uwozokiet kayp smarkiey pakarotas. LP 285–286

(3b) Tórem tos tysos paweŷksta [...] Tórem óntra Paweŷksta, eysżkys koronys Dyiwa yszsypyldziósý ont anos Poras zanotas Ananiosziaus yr Safiras, apraszita Kn ingosy Darbu Apastolu: kórioúdó óz pardóuta grunta sawa, kad pyningu atneszy pri Szwięta Petra Apasztoła. O Szwięts Petrós ózsyklausy ju, ar tyik tegawot óz tóu grunta jusó: atsaky anóudó tyik: o bówa netyisa: óz tóu pamalaw yma, nogłó smerczió abódó nóu Dyiwa pakarotó palyka tóulidy. (: Actor. Cap. 5.:) Noris ta malagiste ju rodos but bówósi legwą, nes niekam neysz kadliwa: yr nebóva tay kanyczney prisakita, kad łosna sawa majatka pardawos, but kanyczney reyki atadóuty ónt ógólną skarba Bažniczys Szwiętos. O wy inok Dyiwas teyp sragey pakaroty anóudó yr óz tok y malagisty. Mierkawokyt tada, kaypo sragi ira karone pri Dyiwa yr óz mažus yr óz legwas malagistes. PWM 208–209

^⁹ Om relativa och indirekt demonstrativa pronomen, se Rosinas 1996: 140, 94.

Straipsniai / Articles

105

JŪRATĖ PAJĖDIENĖ

När Pabrėža översätter Fabianis hänvisning pirmųjų z nich, som är neutral med avseende på uttrycket för dualis, aktualiserar han antalet (och därmed också bestämdheten) hos de just nämnda subjekten – genom att välja dualis av det indirekt demonstrativa pronomenet i sammansättningen pyrmasis ysz anůdůs ’den första av de två’, jfr:

(4) Detta är de heliga kyrkofäderna, Guds doktorer, Augustinus och Bernard. Pierwſzy z nich säger. Non accomodes aures ad Verba detractoris ne accipias mortem in Anima. Låt inte dina öron lyssna till förtalets ord, så att döden inte går in i din själ. FMA2 475

(4a) Detta är Guds heliga kyrkas doktorer, Augustinus och Bernard. Den förste av dem säger: Non accomodes aures ad Verba detractoris ne accipias mortem in Anima. Ge inte dina öron åt förtalarens ord, så att döden inte går in i din själ. LP 292

(4b) Så försäkrar de heliga fäderna: den helige Augustinus och den helige Bernard. – Pyrrnasis ysz anůdůs säger. Non accordes aures ad verba detractoris, ne accipias mortem in Anima. Låt inte dina öron lyssna till förtalets ord, så att döden inte går in i din själ. PWM 218

Den relativa konstruktion som uttrycks i Fabianis text med det indirekt demonstrativa pronomenet och räkneordet du (owych dwoch ſtarcow, ktorzy) återges motsvarande av Lukauskas (anus du senius, kurie); i Pabrėžas översättning markeras den dessutom genom dualis som sträcker sig genom hela den attributiva frasen (anůdů Senió dó, kóriůdů ’dessa två gamla män, vilka två’), jfr:

(5) Och owych dwóch ſtarcow, ktorzy, som falskt vittnade mot den oskyldiga Susanna, dödades av folket efter att det samlats […] FMA2 459

(5a) Och anus du senius, kurie dödade folket, som hade samlats, de två gamla männen som falskt vittnade mot den oskyldiga Susanna […] LP 282

(5b) Anůdů Senió dó, kóriůdů som falskt vittnade mot den oskyldiga Susanna dödade folket, som hade samlats, med stenar […] PWM 204

Det stora behovet av att välja dualisformer (dvs. den för žemaitiskt tal kännetecknande aktualiseringen av dualishänvisningen) framgår av Pabrėžas översättning, som kompletterar den polska originalmeningens modell med dualispronomen. Till exempel återges Fabianis jämförande konstruktion med demonstrativa pronomen ten […] iako i ten […], som också Lukauskas väljer (tas […], kaippo yr tas), i Pabrėžas översättning med det sammansatta dualispronomenet abódó, efter att dualis först aktualiserats genom det första omnämnandet i det inledande påståendet [p]akalbůsis, yr kórs klausós pakalbėty, welni tor abódó ’förtalaren, och den som lyssnar till förtalaren, har båda djävulen’, jfr:

(6) Den som förtalar och den som lyssnar till förtal har djävulen, med den enda skillnaden att den som förtalar har honom på tungan, medan den som lyssnar till den som förtalar har honom i öronen, det vill säga: så ten skadar sin egen, liksom också ten. FMA2 476

106

Acta Linguistica Lithuanica XC

Dėl dviskaitos rankraštiniuose Jurgio Ambroziejaus Pabrėžos pamoksluose

(6a) Förtalaren och den som lyssnar till förtal har djävulen, med den enda skillnaden att den som förtalar har honom på tungan, medan den som lyssnar till den som förtalar har honom i öronen, det vill säga: så skadar den sin egen, liksom också den. LP 292

(6b) Den som talar, har en mun att tala med, och den som lyssnar till talet, har två ör: endast detta är särskilt, att den som talar har två läppar på munnen: och den som lyssnar till talet, har två öron: det vill säga: att ör själva hörselorganen. PWM 218

I Pabrėžas återgivning av Fabianis text framträder en annan tendens – en konsekvent användning av dualiskonstruktioner som inte motsvarar de ekvivalenta återgivningarna i FMA2- och LP-texterna; detta kan förbindas med žemaitiskt tänkande och förfinade översättningsfärdigheter¹⁰. En konsekvent användning av dualis som kännetecknar žemaitiskt tal förekommer också i andra predikningar i PWM-samlingen.

2. MÅNGFALDEN AV DUALISFORMER OCH KONSEKVENT ANVÄNDNING I ANDRA PABRĖŽA-PREDIKNINGAR

Mångfalden och frekvensen av dualisformer i PWM kan förbindas med det folkliga tal som kännetecknar Pabrėža¹¹, variationen i de ämnen och illustrationer som valts för predikningarna samt ett tämligen särpräglat sätt att argumentera, som vederlägger den traditionella uppfattningen om den förment sedvanliga särarten hos predikningarnas innehåll och argumentation¹². När Pabrėža gjorde åhörarna förtrogna med den katolska tron och läran (värderingarna) grundade han sina påståenden på systematiskt uppräknade

¹⁰ Innehållet, strukturen och språket i PWM-predikningarna visar att textens författare ville återge de översatta texterna så klart och begripligt som möjligt för åhörarna och använda dem som grund för de argument som fördes fram i predikans inledning.

¹¹ Om Pabrėžas texter avsedda för folket och hans koncentration på det inhemska talspråket, se Subačius 1996: 44. Något tidigare nämnde Jonas Palionis (1979: 162) Pabrėža bland dem ”som under en längre tid hade fjärmat sig från folket”, och försökte stödja detta påstående med den kyrkliga stilen och mängden lånord (särskilt polonismer).

¹² Dualisens utdöende brukar förbindas med att det sällan finns anledning att använda den i skriftliga källor (jfr den koppling Palionis (1967: 142–143) gör mellan sällsyntheten hos verbets dualisformer och ”den tidens skrifters innehållsliga särart: i såväl olika samlingar av religiösa dogmer och predikningar som i kansliartade dokument (förordningar, eder) talas det vanligtvis inte om två personers utan om många personers handlingar; dessutom tilltalas oftast många människor”), och i levande språk (jfr Zigmas Zinkevičius (1980: 180): ”Det är ju inte ofta en människa behöver tala särskilt om två levande varelser, två saker eller två företeelser. Vanligtvis talar man om en eller om flera, dvs. många (tre, fyra...), och därför måste man oftast använda singular- och pluralformer.”).

Straipsniai / Articles

107

JŪRATĖ PAJĖDIENĖ

argument. Ganska ofta användes inte bara flerfaldiga utan just parvisa argument eller uppräkningar av alternativa val mellan två möjligheter (som också förekommer vid återgivning av bibelverser), vilket främjade valet av dualiskonstruktioner, jfr:

(7) Cze tada yszpół žynoty kožnam dó dayktó. Wyna: kayp garbinty Dyiwą pri­gôlėtey: Ôntra ko tór sergietyis, kad nesôgrieszitu prisz tóu Prisakima. – Apey tóudó dayktó sakises Dwejosy Daliesy to Prisakima. PWM 12

(8) Kl. Kóu tad Neczis­tata dara Žmogóu? – Ats. Dó stróssniô dayktó óztrauk […] wyna: […] – Ôntra. […] PWM 146

(9) kas artyma apkalb ysz pyktóma, dó griekó wynkartó papylda, wyna akbalbie­yma, o ôntra atmoniyiyma PWM 239

(10) Dyiwas […] prisaka dó dayktó: wyna: kad […] – Ôntra: kad […] PWM 13

(11) kožnós grieks dó dayktó po sawys trauk: kaltiby, yr karony PWM 729

(12) Tóu karony pabėgama dóm spasabóm PWM 729

(13) 4ta yr tay yszrozity, bene bówa tas daykts dóm prisakimóm prisakits óżtaykity […] PWM 438

(14) (: Math. 6. 24.:) Niewyns negal dóm ponóm tarnauty: negalyt Dyiwóu tarnauty yr törtóu. PWM 324

(15) Bet nežynau, ar wysy óżsystanawyjyt apey tyidwy dwy tysis PWM 745

(16) Apey tóudó wyinódó griekó czion tesakisio. PWM 87

(17) trokszto […] idant nerustintumeties, jog trumpay yr maž teyszgirsyt apey tóudó teyp stróssniô griekó: nes labay trumpa betórem layka. PWM 379

Den naturliga användningen av dualis främjades av Pabrėžas förkärlek för att åberopa auktoriteter (jfr de dualiska fraserna kóriuodó Apasztołó, tóudó Apasztołó som i exempel 18 valts för att nämna det gemensamma hos de angivna auktoriteterna, först och vid upprepning) eller av att vid återberättandet av bibliska berättelser eller helgonhistorier och vid behandlingen av modeller för vardagligt beteende ge exempel på lämpligt och olämpligt (varnande) beteende. Sådana illustrationer omfattar också omnämnanden av två subjekt (objekt) som agerar i de återberättade historierna, till exempel:

(18) […] Bažnicze Szwięta tamy daykty sėk mysly Apasztołu Szwiętu Petra yr Powyła: kóriuodó tay Apasztołó pagalaus yr tyms, kóryi moteristie ira, zaliecyi tusy laykusy óżsytórieyma nóu Moteristys: byli tyktay tay daritu só prizwalyimó wyns ôntra: o tay dielto tóudó Apasztołó teyp zaliecyi, idant Wiernyiy geresney pylniawotu Małdos tusy laykusy. PWM 314

(19) Wirs i nó­mus pagriž­dams, yr matidams dó nabastykó, pagrobvis pyli nóudór žemyn yr prietetka. PWM 118

(20) Abódo tóudó razbaynikó sógrieszy: ale tarp grieka anóudóus tas bówa kytonyszkóms PWM 132

I PWM finns också dualisformer som är föga sannolika för predikans talstil. När Pabrėža använder dialoger (genom att återberätta dem levande) omfattar inslagen av direkt tal

108

Acta Linguistica Lithuanica XC

Dėl dviskaitos rankraštiniuose Jurgio Ambroziejaus Pabrėžos pamoksluose

också valet av dualis hos personliga pronomen¹³, jfr den kollektiva beteckningen av första och andra personen med pronomenet wedō ’vi två’ eller den kollektiva hänvisningen till andra personens adressat med pronomenet jodō ’ni två’ (se exempel 21 och 22). En kollektiv hänvisning till adressaten kan också uttryckas utan personligt pronomen – genom att enbart använda dualisformer av finita eller infinita verb (se i exempel 23 den varning som ges mot att inte följa äktenskapssakramentets föreskrifter och vänta på två nygifta hundars bråk, som liknas inte bara vid det äktenskapliga utan också vid det efterjordiska livet – där den kollektiva hänvisningen till adressaten uttrycks genom konditionalis dualisformerna nōumyrsytau ’ni två kommer att dö’, rys ytaus ’ni två kommer att gräla’ och gerundiumformen budamō ’varande två’), jfr:

(21) Men ni två kommer att gå ännu fattigare, säger Sonen; bättre att ni två är på jorden i evighet, än att ni två går förlorade. PWM 291–292

(22) säger, gå ni två, olyckliga söner! PWM 292

(23) Då du inte längre hyser kärlek till Guds lag, börjar du hata, förbanna och slå din vän, och enligt öronen är vi två: och i ett sådant hat kommer vi att dö, båda två kommer vi att gå under genom syndens ord och för alltid falla i helvetet på grund av våra oförsonliga själar. PWM 314

Beviset för ett konsekvent bruk av dualis i Pabrėžos predikningar ges inte bara av den tidigare behandlade översättningen av Fabianis polska predikotext, utan också av de berättelser som skrivits av från andra källor. Några av dem kan beskrivas som berättelser rika på morfologiskt varierande dualisformer¹⁴, jfr:

(24) Den helige Antoninus, ärkebiskop av Florens, berättar om en sträng botgöring. – En av dem som vi talar om här närmar sig redan döden. Då, eftersom han låg sjuk till döds, botade läkaren honom, så att han skulle återlämna de stulna varorna till dem från vilka han hade stulit: han ställde honom inför en bild av Kristus, med svärdet i ena handen och en sten i den andra, utan att säga något, varken till hot eller förskräckelse. Då närmar han sig sin son, närmar sig dessa två⟧ till sin egen far och säger: men han svarar sina söner:

¹³ I typologiska beskrivningar (jfr Bhat 2004: 111) karakteriseras de grammatikaliserade appositionella konstruktioner som bildas i litauiskan med räkneordet du ’två’, och där det handlande subjektets kön eller grammatiska genus återspeglas (jfr: muud–mudvi, judu–judvi, jiedu–jiedvi), som oregelbundna uttryck – i fråga om första och andra personens personliga pronomen uttrycks denna skillnad endast i dualis (jfr: aš ir mudu, mudvi ’jag och vi två’; tu ir judu, judvi ’du och ni två’). De samogitiska formerna av personliga pronomen har också en likvärdig markering av talarens kön (genus). Det bör uppmärksammas att samogitisk kollektiv dualis i första person betecknas med formerna wedō, wedvē ’vi två’ (se Pabrėža 2017: 98 för böjningsparadigmet för samogitiska personliga pronomen). I PWM används endast maskulina former av personliga pronomen i dualis, jfr: wedō 291; jodō 291, jódō 291; den maskulina formen jódōus väljs också vid generalisering – när en hänvisning till båda könen ges, jfr: Daleys Dyiwas ōž tawa atkakliby pri jėmyma Sluba ōzgintō laykō, daleys ne pawadzio ōnt jódōus givenyma 313.

¹⁴Jfr den dualisrika utdraget ur en saga nedtecknad av Daukantas som Rosinas (1994: 113) återger.

Straipsniai / Articles

109

JŪRATĖ PAJĖDIENĖ

Jag kan inte förlåta dig, jag kan inte försona mig: för om jag förlåter dig, måste du gå till min himmel; och om jag inte förlåter dig, måste du förbli i helvetet. – Men skulle jag förlåta dig och sedan, Son, skulle jag se dig bland de andra, inte bland de utvalda. – Den helige Fadern talade dessa barmhärtiga ord, såg på honom med kärlek och sade: låt mig förlåta dig, min käre son! verkligen vet du inte, hur skulle jag kunna förolämpa Gud? För även om jag är en syndare, är jag ändå inte värdig Guds barmhärtighet: men kära eftersom du vill förlåta, men förlåta? Och då ser denna olyckliga själ sin förlust och evighet. – Jag skulle inte skynda mig att fördöma den andra sonen, som i dessa ord beskrev honom. Men bland sina egna såg han den andre, den utvalde, sonen, från den del av himlen som är full av oräkneliga helgon, särskilt de stora syndarna, såg han två andra, som gick med fötterna mot himlen, utan att återgälda något. Men vad hände? Den gudlöse sonen tillämpade genast samma sak på honom: han såg den oskyldige sonen stå där och den helige aposteln Johannes. När denne apostel en natt bad hela natten, visade Gud honom helvetet, och där bland olika själar som led tillsammans, bland eldsflammor och lågande knippen, såg han Fadern och sin egen bror, olyckliga och förlorade. Helt sådan olycka väntade honom ända till den yttersta dagen: då slet han håret från sitt huvud, då slog han sig själv och: sin andra son, sade: käre son, se: din far, käre son, ser vad du gör: – Och jag ser vad du gör, svarade sonen, och dina gärningar är förlorade, din andra son är förlorad, och av detta återstår endast en dålig ersättning bland de förfärligaste plågorna. (sin andra son återstod, men av hela denna olycka fanns ingen annan ersättning bland de värsta plågorna. (: Segneri Sermone 13. Nro. 8. Quadrag. wern.) PWM 291–292

SLUTSATSER

En jämförelse av de versioner av predikan om det åttonde Guds budord i Fabianis bok Missya apostolska CZĘŚĆ II (1783), som återges i Lukauskas (1797) och Pabrėžas (1824) översättningar, visade en grammatisk särart hos den samogitiska texten som är förknippad med bruket av dualis. I Lukauskas översättning upprepas den modell för dualisens uttryck som återges i det polska originalet, och som endast är knuten till bruket av dualispronomen vid det första omnämnandet. I Pabrėžas texter väljs dualis oftare och används tämligen konsekvent – valen är inte bara knutna till det första omnämnandet, utan också till upprepningar av dualiskonstruktioner som förekommer genom hela berättelsen om en viss historia. Bruket av dualis är kännetecknande inte bara för den översättning av Fabianis predikan som återges, utan också för andra predikningar i Pabrėžas handskrivna samling

110

Acta Linguistica Lithuanica XC

Om dualis i Jurgis Ambroziejaus Pabrėžas handskrivna predikningar

PAMOKŠLAY W ayringosy Materyiosy-predikningarna. Vissa avsnitt i dessa predikotexter kan kallas berättelser återgivna i dualis (jfr PWM 291–292). Den stora mängden dualiskonstruktioner i PWM, som har sin grund i Pabrėžas folkligt samogitiska tal, predikningarnas innehåll (i dem kan dualis användas för att förbinda två personer genom tilltal, beskriva dem som verksamma i en viss historia eller ange dem som källa till ett visst påstående eller en viss åsikt) och den uppräknande argumentationskaraktären (tvådelade argument är särskilt vanliga) visar också på bredare motiv för bruket av dualis än vad som brukade anges i språkbeskrivningar (jfr Palionis 1967: 142–143; Zinkevičius 1980: 180).

ŠALTINIAI

F M A 2 – [Fabiani eKarol 1783] MISSYI APOSTOLSKIEY CZĘŚĆI II. w ktorey się przekładaią NAUKI z przykazan boskich o powinnościach z ycia chrześciańskiego. przez x. karola fabianiego kanonika kaliskiego, Szkół Wydziałowych Łęczyckich Kaznodzieię NAPISANE, po rożnych Missyach MOWIONE, i do druku PODANE. Za dozwoleniem Zwierzchności. w KALISZU, 1783. w Drukarni J. O. Xcia Jmci Prymasa, Arcy-Biskupa Gnieźnieńskiego. Prieiga internete: https://polona.pl/item/missyi-apostolskiey-czesc-ii-w-ktorey-sie-przekladaia-nauki-z-przykazan-boskich-o,MTM5MjMwNjY5.

LP – [Lukauskas Kiprijonas 1797] Vilniaus universiteto bibliotekoje saugomo F1–D654 rankraščio PAMOKSLAS Iš Prisąkimu Diewa Ape Pawinasčias Giwenima Kriksčioniszkа. Per Kuniga Cypriona Łukawski Plebona Traszkunų Surasitas. Metusy Chrystusa 1797 perrašas. – Kiprijonas Lukauskas Pamokslai, par. J. Karaciėjus, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla, 1996.

PWM – [Pabrėža Ambroziejus, rašyta 1799–1831] PAMOKSLAY Wayringosy Materyiosy Ał rožniu wyitu, iwairiusy taykusy Sakity par Kónyga Ambroziejo Pabrėža Tercyjoriǫ Zokana Szwęta Tiewa Prąčyszkaus, faksimilė ir perrašas. – Pamokslai vairin-gose materijose, sakyti Ambroziejaus Pabrėžos, par. R. Šepetytė, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2020.

LITERATŪRA

Bhat Darbhe Narayana Shankara 2004: Pronouns, Oxford: Oxford University Press.

Karaciėjus Juozas 1996: Kelios pastabos dėl K. Lukausko „Pamokslų“ kalbos. – Kiprijonas Lukauskas Pamokslai, par. J. Karaciėjus, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla, 18–20.

Straipsniai / Articles

111

JŪRATĖ PAJĖDIENĖ

Pabrėža Juozas 2017: Žemaičių kalba ir rašyba, ser. Bibliotheca actorum humanita-ricorum universitatis Saulensis, 17, Šiauliai: Šiaulių universiteto bibliotekos Leidybos skyrius.

Pajėdienė Jūratė 2022: Apie Kiprijono Lukausko surašyto Pamokslo Isz Prisakimu Diewa [...] (1797) atitikti Karolio Fabiani Missyi Apostolsk iey Część II (1783) tekstams. – Acta Linguistica Lithuanica 86, 68–88.

Palionis Jonas 1967: Lietuvių literatūrinė kalba XVI–XVII a., Vilnius: Mintis.

Palionis Jonas 1979: Lietuvių literatūrinės kalbos istorija, Vilnius: Mokslas.

Rosinas Albertas 1994: Lietuvių kalbos daiktavardžių ir įvardžių dviskaitos raida. – Baltistica, priedas 4, 109–122.

Rosinas Albertas 1996: Lietuvių bendrinės kalbos įvardžiai, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla.

Rosinas Albertas 2001: Mikaloj aus Daukšos tekstų įvardžių semantinė ir morfologinė sistema, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas.

Subačius Giedrius 1996: Jurgio Ambraziejaus Pabrėžos žemaičių kalba. – Asmuo: tarp tautos ir valstybės, sud. E. Motieka ir kt., ser. Lietuvių atgimimo istorijos studijos, 8, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla, 10–113.

Subačius Giedrius 1998: Žemaičių bendrinės kalbos idėjos, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla.

Šepetytė Rita 2019: Rankraščio kalbos ypatybės. – Jurgio Ambraziejaus Pabrėžos geografija, par. R. Šepetytė, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 37–55.

Šepetytė Rita 2020: „Pamokslų vairingose materijose“ kalbos ypatybės. – Pamokslai vairingose materijose, sakyti Ambroziejaus Pabrėžos, par. R. Šepetytė, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 36–61.

Zinkevičius Zigmas 1980: Lietuvių kalbos istorinė gramatika 1, Vilnius: Mokslas.

Zinkevičius Zigmas 2001: Kiprijono Lukausko „Pamokslų“ kalba. – Baltistica 36(1), 61–75.

Zinkevičius Zigmas 2009: Pastabos apie dviskaitos nykimą baltų kalbose. – Baltistica 44(2), 321–324.

112

Acta Linguistica Lithuanica XC

Dėl dviskaitos rankraštiniuose Jurgio Ambroziejaus Pabrėžos pamoksluose

On the Dual Number in the Manuscript Collection of Sermons by Jurgis Ambroziejus Pabrėža

SUMMARY

A bibliographic note about the teaching from Karol Fabiani’s book Missya apostolska CZĘŚĆ II (1783) found in one of the sermons of J. A. Pabrėža (1824) not only revealed the mystery of the origin of the 30 sermons written in the first part (p. 312) of Kiprijonas Lukauskas’ manuscript (1797) (see Pajėdienė 2022) but also provided the opportunity of comparing three versions of the same text. Two sermons on the Eighth Commandment from the above book by Fabiani appear in the Lithuanian version by Lukauskas and the Samogitian version by Pabrėža. Comparing versions of the text written in different languages allows us to see quite subtle linguistic peculiarities. The grammatical distinctiveness in Pabrėža’s Samogitian version of Fabiani’s sermons is related to the usage of the dual number. The article discusses the different models of using the dual number, which became apparent in comparing Fabiani’s Polish text, the Lithuanian (Lukauskas), and Samogitian (Pabrėža) translations.

The expression of the dual number resembling the Polish original, which is repeated in Lukauskas’ translation, is associated solely with the selection of dual pronouns typically used for the first mention. Meanwhile, in Pabrėža’s text, the dual form is used not only for the initial mention of the two acting subjects (objects) as a means of drawing attention but also for repeating the relevance of such binary membership throughout the narration of a particular story. The consistent use of the dual form is not only found in the translation of Fabiani’s texts by Pabrėža but also in other sermons from Pabrėža’s manuscript collection PAMOKSŁAW Wawringosy Materyjosy. Such use of the dual number is associated with Pabrėža’s natural Samogitian speech patterns, his characteristic enumerative argumentation (where dual arguments are prevalent), and the selection of illustrative didactic stories (often involving only two characters) to convey different arguments.

Įteikta 2023 m. gruodžio 19 d.

JŪRATĖ PAJĖDIENĖ

Lietuvių kalbos institutas

Petro Vileišio g. 5, LT–10308 Vilnius, Lietuva

[email protected]

Straipsniai / Articles

113