Acta Linguistica Lithuanica 2025, vol. 92, s. 1–10 Innehållslänk / Turinio nuoroda ISSN 2669-218X (online / elektroninis)

NAMNGIVNING OCH OPNAMNGIVNING AV VATTENDRAG. FALLET SCHWAPPACH. ETT TILLÄGG TILL DEN TYSKA VATTENNAMNSBOKEN.

Namngivning och omnamngivning av floder. Ett tillägg om Schwappach i Tysklands vattennamnsbok

ALBRECHT GREULE Regensburgs universitet E-post: [email protected] ORCID ID: – Vetenskapliga forskningsområden: textgrammatik, teolingvistik och andlig sång, onomastik, historisk syntax.

https://doi.org/10.35321/all92-04

ANNOTATION

När och av vem och varför vattendragen fick de namn de nu bär kan vi i dag inte, eller endast med hjälp av etymologiska hypoteser, följa och sluta oss till. Varför kallades till exempel Rhen för första gången *Reinos eller Donau *Dānewjos? Problemet hänger samman med hydronymens höga ålder och beror på hur långt eller betydelsefullt ett vattendrag är. Läget är annorlunda när det gäller att byta namn på ett vattendrag. Som fallet som beskrivs i artikeln visar kan vi då noggrant följa vilka aktörer i modern tid som främjar eller försvårar ett namnbyte eller en ny namngivning. Det är symptomatiskt att det i exemplet från Bayern rör sig om ett relativt kort vattendrag med namnet Schwappach, men att det är en biflod till en stor flod, Main. Dessutom är det intressant och betecknande att två hembygdsforskares engagemang var nödvändigt för att få till stånd ett namnbyte. Till deras initiativ knyter sig frågor om geografi, bosättningshistoria och namntradition. Dessutom spelar hydronymen Schwappachs namnetymologi en viktig roll och diskuteras på nytt.

NYCKELORD: flodnamn, namnbyte/ny namngivning, bosättningshistoria, namnetymologi, fantomnamn.

Copyright © 2025 Albrecht Greule. Utgiven av Institutet för det litauiska språket. Detta är en open access-artikel som distribueras enligt villkoren i Creative Commons Attribution-licensen, vilken tillåter obegränsad användning, distribution och reproduktion i vilket medium som helst, under förutsättning att originalförfattaren och källan anges. // Utgiven av Institutet för det litauiska språket. Denna artikel är fritt tillgänglig och distribueras enligt villkoren i Creative Commons-licensen för erkännande, som tillåter obegränsad användning, distribution och reproduktion av innehållet i vilket medium som helst, under förutsättning att författare och källa anges.

Mottaget: / Gauta: 2025-01-12. Accepterat: / Priimta: 2025-03-12.

1

ABSTRACT

När, av vem och varför de rinnande vattendragen först fick de namn de har i dag förblir ofta bortom vår fulla förståelse. Vi kan bara spekulera och stödja oss på etymologiska hypoteser. Varför kallades till exempel Rhen *Reinos eller Donau *Dānewjos? Sådana frågor är nära knutna till dessa namns höga ålder och till betydelsen eller storleken hos de vattendrag de betecknar. Situationen förändras däremot när det gäller att byta namn på ett vattendrag. Som det fall som undersöks i denna artikel visar kan vi då exakt följa vilka personer och faktorer som i modern tid medverkar till ett namnbyte eller vilka hinder som förhindrar det. Ett talande exempel från Bayern illustrerar denna dynamik: Schwappach, som trots allt är en relativt kort biflod till Main, blev föremål för ett namnändringsförsök. Anmärkningsvärt nog krävdes två lokalhistorikers engagerade insats för att inleda processen. Deras arbete belyser vidare frågor om geografi, bosättningshistoria och namnöverföring. Dessutom spelar etymologin hos hydronymen Schwappach en central roll och omprövas mot bakgrund av denna utveckling.

NYCKELORD: flodnamn, namnbyte, bosättningshistoria, namnetymologi, fantomnamn.

1. VATTENDRAGSNAMNET SCHWAPPACH

Ett vattendragsnamn Schwappach söker man förgäves efter i Deutsches Gewässernamenbuch (DGNB). Även bebyggelsenamnet Schwappach döljer sig bland namnkomposita Unter-Schwappach och Ober-Schwappach. De båda kyrkbyarna är delar av kommunen Knetzgau i Landkreis Haßberge i Unterfranken (Bayern). De ligger båda vid Steinsfelder Mühlbach. Dess källbäckar, Löhrenbach och Eschenauer Mühlbach, har sina källor i naturparken Steigerwald. Steinsfelder Mühlbach är tillsammans med Löhrenbach över 10 km lång och mynnar väster om Wonfurt (Landkreis Haßberge, Unterfranken, Bayern) från vänster i Seebach, som mynnar i Main. I sitt nedre lopp kallas den också Schwappach^¹.

Skillnaden mellan namnet Schwappach som bebyggelsenamn vid Steinsfelder Mühlbachs övre lopp och dess uppträdande som namnvariant i det nedre loppet får erfarna forskare av vattendragsnamn att dra slutsatsen att hela floden ursprungligen, åtminstone från föreningen av källbäckarna till mynningen, hette Schwappach och att namngivningen skedde nerifrån och upp.

I serien Hydronymia Germaniae, grundad av Hans Krahe och utgiven av Wolfgang P. Schmid, en samling av nästan alla tyska vattendragsnamn med deras historiska belägg, finner man ortnamnen Ober-, Unterschwappach under uppslagsordet Schwappacher See, som enligt den topografiska kartan (Topographische Karte 1:25000, u. å., nr 5934) rinner åt höger till Höckerseegraben (till Pfaffbach, till Main). Historiska belägg är inte upptagna^². Lokaliseringen är enligt dagens kunskapsläge felaktig. Därför saknas uppslagsordet Schwappach i DGNB.

Bröderna Heribert Muser och Ernst Muser, som växte upp i Unterschwappach, har som hembygdsforskare på olika sätt – den ene som historiker, den andre som jurist – satt som mål att återupprätta den gamla enhetliga benämningen på Steinsfelder Mühlbach,

^¹ Schwappach-Wikipedia. Jfr den illustrerade beskrivningen av flodloppet hos Muser 2024a och 2024b samt avvikande benämningar på vattendraget i kap. 2.

^² Sperber 1970: 211.

2

nämligen Schwappach, som den kallas i folkmun och i hembygdslitteraturen, återupprättas. Vilka administrativa hinder som behövde övervinnas och med vilket resultat redogörs för i kapitel 2 ”Försök till namnändring”.

2. FÖRSÖK TILL NAMNÄNDRING

De topografiska kartor (L 6128) som Bayerisches Landesvermessungsamt gav ut 1980 visar fortfarande det vattendrag som rinner upp i Steigerwald och mynnar i Main i Horhausen (kommunen Theres, distriktet Haßberge) med namnet Schwappach. På officiella kartor som publicerades 2020 benämns samma vattendrag däremot Steinsfelder Mühlbach. Inom loppet av 40 år ändrades det officiella namnet utan att kommunförvaltningen i Knetzgau och invånarna i Ober- och Unterschwappach hade märkt det eller blivit informerade.

I motsats till den allmänna uppfattningen att ortsborna inte bryr sig om vad vattendraget som de bor vid officiellt heter och vilket namn det har på kartorna, har hembygdsforskarna Ernst och Heribert Muser tagit på sig uppgiften att kartografiskt synliggöra och officiellt återupprätta sambandet mellan vattendragets namn Schwappach och bebyggelsenamnena (Ober-, Unter-)Schwappach. Heribert Muser undersökte i en uppsats namnets Schwappach historiska djup genom etymologiska undersökningar (se nedan kap. 3), medan Ernst Muser som jurist inte ville stillatigande acceptera att det berörda vattendraget ”utan något uppenbart berättigande skäl sedan en längre tid har det officiella namnet ’Steinsfelder Mühlbach’ och även fortsättningsvis skulle ha det. Framför allt fanns den tryckande tanken att de båda Schwappach-byarna genom namnändringen hade berövats ’fadderskapet’ för namnet på sin ort. Det kunde inte uteslutas att den inom historievetenskapen allmänt erkända tesen, enligt vilken bosättningar som uppstår vid vattendrag regelmässigt har övertagit det äldre vattendragsnamnet som ortnamn, hade förblivit obeaktad. Därtill kommer att ortsborna inte hade fått möjlighet att uttrycka sin mening. Deras intressen och känslor kunde därigenom ha blivit allvarligt kränkta.”

Med den officiella begäran om att den hydronymiska frågan skulle granskas och med ”förslaget” att återge vattendraget det ursprungliga namnet Schwappach satte Ernst Muser den 9 juni 2023 igång en officiell brevväxling, som avslutades med ”kungörelsen om delnamnändring av vattendraget Steinsfelder Mühlbach till Schwappach” den 29 juli 2024. Tidigare var ”Landesamt für Digitalisierung, Breitband und Vermessung”, vattenförvaltningsmyndigheten i Bad Kissingen, de berörda kommunerna samt Bayerisches Staatsministerium für Umwelt und Verbraucherschutz involverade. Efter flera beslut som avslog en namnändring i sökandens mening meddelade vattenförvaltningsmyndigheten i Bad Kissingen överraskande den 29 februari 2024 att

^³ Muser 2024: 1f.

3

en delnamnändring under tiden hade beslutats och endast behövde verkställas^⁴. Vad som ledde till myndigheternas omsvängning är inte känt. Den avslutande behandlingen vid Landratsamt Haßberge och granskningen av rättsavdelningen ledde till följande kungörelse, publicerad i distriktets officiella tidning: ”Delsträckan av vattendraget ’Steinsfelder Mühlbach’ byter från sammanflödet av ’Löhrenbach’ med ’Eschenauer Mühlbach’ före Oberschwappach (kommunen Knetzgau) till utloppet i ’Zabelbach’ vid Hohenmühle (kommunen Knetzgau) namn till ’Schwappach’.”

Hembygdsforskarnas ansträngningar att officiellt och administrativt återupprätta det ursprungliga helhetsnamnet Schwappach, som antagits på historiska grunder, ledde endast till delresultatet att hydronymen Schwappach förklarades vara namnet på den del av Steinsfelder Mühlbach som rinner genom Ober- och Unterschwappach. Namnet Steinsfelder Mühlbach består som delsträckans namn för det nedre loppet. – Om konsekvenserna av den officiella delnamnändringen för namnalexikografin, se kap. 5.

3. NAMNHISTORIA / ETYMOLOGI

Den önskade, endast delvis framgångsrika namnändringen av Steinsfelder Mühlbach främjades i betydande grad vetenskapligt genom Heribert Musers forskning om etymologin och åldern hos namnet Schwappach, publicerad 2024 i Der Steigerwald. Zeitschrift einer fränkischen Landschaft^⁵. Initiativet togs genom uppgörelsen med den etymologi som framförts i Heimatbuch für das Tal der Schwappach^⁶ och som bygger på den förmodligen äldsta dokumenterade förekomsten av namnet Schwappach. Den lyder Suabaha, återfinns i Codex Eberhardi, ett kartularium från Fulda-klostret som författades på 1100-talet, och dateras till ”omkring år 800” (för närmare uppgifter om Suabaha, se kap. 4). De belagda förekomsterna av namnet avser Schwappach-orterna: 1285 (?) Swapach, 1303 Swopach; på dialekt lyder namnet Schwabb^⁷. De yngre historiska beläggen kan väl härledas från den äldsta formen Suabaha (läs Swab-aha), varvid förändringen i stavningen från /-b-/ i Suabaha till /-p-/ i de senare beläggen kan återföras på en påverkan från den bayerska skrivtraditionen <p> i stället för <b>. Även den andra leden i kompositumet Suab-aha, som på fornhögtyska betydde ”rinnande vattendrag”, framträder regelbundet i sydtyska vattendragsnamn i försvagad form som -ach (som självständigt appellativ Ach, Ache och liknande).

^⁴ Muser 2024: 4. ^⁵ Muser 2024a; 2024b. ^⁶ Wailersbacher 1986: 12–19. ^⁷ Belägg enligt Muser 2024a: 4; Muser 2024b: 8. De båda Schwappach-orterna lokaliseras i Codex Eberhardi I, 177va, som ”Esh inowe ubi est curia sicut Hamelenburg. In quam curiam pertinent, Swapach, Swapach”; Oberschwappach som ”sita iuxta ecclesiam Gangolfi”.

4

Mus ers argumentation riktar sig inte mot den ljudliga utvecklingen av namnet, utan mot tolkningen som ”Schwaben-bach”. Precis som Wolf-Armin v. Reitzenstein med hänvisning till staden Schwabach i Mittelfranken vid floden Schwabachs mynning i Main (i annaler från 1100-talet Suabach kallad) för det bestämmande ledet Suab-(ach) tillbaka på alemannerna⁸, förklaras det också i Heimatbuch für das Tal der Schwappach att namnet Schwappach (< Suabaha) skulle kunna härledas till närvaron av ”Mainsueben” vid övergången mellan 200- och 100-talet f.Kr.⁹ Omkring 60 f.Kr. trängde sveberna och andra germaner in i området mellan Main och Alperna; enligt de arkeologiska källorna fanns det faktiskt fasta bosättningar vid Main och norr därom. Dessa så kallade ”Mainsueben” underkuvades 10/9 f.Kr. av Drusus¹⁰. Att sveber verkligen varaktigt har bosatt sig vid Main och i utkanten av Steigerwald måste dock beläggas genom arkeologiska fynd. Även att deras namn skulle ha bevarats i ett hydronym och kunnat föras vidare till medeltiden är osäkert¹².

Mot den osäkra etymologin hos namnet Schwappach som ”Schwaben-bach” ställer Heribert Muser ett alternativ, grundat på den ”geografisk-hydrologiska undersökningen av vattendraget, dess ursprung och lopp i det landskap som präglar det och som det självt också präglar”¹³. Det är påfallande att Schwappachs vattenstånd beror på de klimatiska förhållandena i ursprungsområdet, Steigerwald, vars höjder fångar upp de regnrika molnen som kommer från väster, och att långvarig nederbörd leder till motsvarande vattenmassor, vilka i den endast svagt sluttande åker- och ängsmarken orsakade betydande översvämningar och översvämning av egendomar vid stranden. I Unterschwappach och i det nedströms belägna Steinsfeld bosatte sig bönder nära vattendraget och led av översvämningarna. ”Bäckens benägenhet att svämma över kan fortfarande konstateras i nutiden.”¹⁴

Normalt söker man vid en namnetymologi efter det passande benämningsmotivet till ett givet namn. I det föreliggande fallet är det tvärtom: För referensobjektet, Schwappach, har man ett plausibelt benämningsmotiv, men söker efter ett därtill passande appellativ. Det appellativ som bäst karakteriserade den från Steigerwald kommande floden, som i sitt nedre lopp tenderade att svämma över, vilket ledde till försumpning, var det tyska ordet schwappen. DWB, bd 15 (DWB XV), sp. 2281, anger följande beskrivning som betydelse av schwappen: ”egentligen om vätskor,”

⁸ Förutsätter den sakliga likställningen av (fornhögtyska) Suāba ’sveberna’ med alemannerna och att ”Mainsueben” kallade sig eller kallades Suāba. 9 Reitzenstein 2009: 203. 10 Wailersbacher 1986: 18f. 11 Sveber: Wikipedia. 12 Om åldern hos de vattendrag som benämnts med Schwab, se även Fastnacht 2002: 13–18. 13 Muser 2024b: 4–7. 14 Muser 2024b: 6.

5

plaska, slå klatschande, svämma över (dessutom schwippen, schwuppen), få att svämma över, hälla över, ösa över; om lösa, svampiga, mjuka, feta massor, darra, vackla och liknande.” och anför som äldsta belägg: Joh. Barth, weiberspiegel, 1565: ”med vattnet etc. i bärandet schwappen”.

Mot denna etymologiska bakgrund ansluter sig Schwappach till en grupp vattendrag inom Mains och Neckars avrinningsområden, såsom Schwabbach och Schwabach¹⁵, för vilka liknande geologisk-hydrografiska förhållanden torde ha gällt som för de ovan beskrivna för Schwappach. De historiska beläggen för alla namn ger sammantaget följande bild: 700-talet Suabaha, 800-talet Suabah, 1000-talet Suapaha, Svaba, 1100-talet Suaba, 1200-talet Swapah, Swapach, 1300-talet Swabach, 1400-talet Swapach, Schwabach. De förändringar av namnet som kan konstateras i skrivningarna under historiens lopp kan alla förklaras genom kända ljudförändringar. Som utgångsform för alla namn kan fornhögtyska *Swab-aha, med ljudförskjutning *Swap-aha, gälla.

Den första beståndsdelen i flodnamnet *Swab-aha kan etymologiskt förbindas med verbstammen i nyhögtyska schwabb-en, (med ljudförskjutning) schwapp-en (se ovan) – med den skillnaden att verbstammen i förhållande till nominalstammen *swab är fördubblad i utljud, vilket avsåg en intensifiering av beteckningen för den (iterativa) processen att svämma över och är onomatopoetiskt betingat (jfr interjektionen schwapp!). Den vidare etymologin för germanska *swab är oklar; det torde röra sig om en västgermansk ljudsymbolisk ordskapelse. Semantiskt och morfologiskt står det engelska ordet swamp, sätta under vatten, översvämma; träsk¹⁶, nära, om man vid sidan av germ. *swab antar en utljudsvariant germ. *swap, som utvidgats med ett nasalinfix (–m–)¹⁷.

4. SUABAHA (KNETZGAU) – ETT FANTOMNAMN?

Avser belägget Suabaha från Codex Eberhardi verkligen ortnamnet Schwappach (kommunen Knetzgau)? En blick på digitaliseringen av handskriften Codex Eberhardi I, 152rb (digitalisering nr 304) visar att Suabaha (utan skiljepunkt) står före Suabheim i en komplex av orter, däribland Biergila (=Marktbergel, Mittelfranken) och Vrbareshei(m) (=Urfersheim, Mittelfranken) ”in pago R angewe” (=Rangau, Mittelfranken), vilka ”die comitissa Reginsuinit” skänkte till klostret Fulda. Texten är ett kopierat utdrag ur ett traditionsdokument, daterat till 800-talet, som i utgåvan av Codex Eberhardi bär nummer 93¹⁸.

15 Jfr DGNB 484; DONB 573. 16 DWB XV, sp. 2198, relaterar under uppslagsordet Schwamm (fornhögtyska swamp) engelska swamp till tyska schwappen. Den ursprungliga betydelsen av Schwamm var enligt DWB ’den eftergivliga svängande massan’. 17 Jfr IEW I 1052. 18 Meyer zu Ermgassen 1995: 259.

6

Frågan uppstår om syntagmen Suabaha Suabheim avser två orter eller endast en. Belägget från 800-talet Suabheim hänförs med rätta i Wikipedia–Schwebheim (Burgbernheim) till dagens Schwebheim (staden Burgbernheim, Landkreis Neustadt an der Aisch–Bad Windsheim, Mittelfranken) – och inte, som hos Reitzenstein (2009: 205), till Schwebheim (Landkreis Schweinfurt, Unterfranken). Vid Schwebheim (Mittelfranken) har den fiskrika Aisch sin källa. Det är tänkbart att <suabah heim> i förlagorna till Codex Eberhardi stod skrivet som namnet på en bosättning, dagens Swebheim (Mittelfranken), och att kopisten av misstag eller avsiktligt gjorde två namn av det: Suabaha och Suabheim. <suabah> anser jag inte vara ett vattendragsnamn, utan ett områdesnamn som syftar på Aischs källområde ungefär en och en fjärdedel kilometer söder om Schwebheims centrum. Områdesnamnets utgångsform (fht.) *Suab-ahi n., senare *Swebech, *Swebich, är avlett från germ. *swab- (se kap. 3) med det kollektiva suffixet fht. -ahi^¹⁹. Så snart *Suabahi hade komponerats med grundordet -heim, förkortades *Suabah(i)heim haplologiskt till Suabheim, senare på samma sätt *Suebichheim till Swebheim osv., dialektalt šwēbb.

Som jämförelse kan ON Schwebda (kommunen Meinhard i den nordhessiska Werra-Meißner-kreisen), beläget på Meinhards östsluttning vid Werra, anföras: 800-talet Suebada (urkund från riksabbediet Fulda), 1243 Suevede, 1269 in Swebede, ursprungligen en terrängbeteckning *Swab-idi, avlett från germ. *swab- (se ovan) med det kollektiva suffixet fht. -ithi n.^²⁰. Därmed har vi ett synonymt områdesnamnspar, *Swab-ahi (i Mittelfranken) jämte *Swab-idi (i Nordhessen); båda namnen är avledda från samma germanska ordstam *swab- ’överflödandet’ med olika suffix. Å andra sidan är det säkert att omnämnandet av Suabaha visserligen inte är ett fantomnamn, men att det inte ska hänföras till Schwappach (Unterfranken), utan till Schwebheim (Mittelfranken).

5. SCHWAPPACH: TILLÄGG TILL DGNB

Även utan belägget Suabaha i Codex Eberhardi kan Schwappach inordnas i gruppen av Schwabach-vattendragsnamn och måste tas upp i DGNB genom ett tillägg. Flodnamnet die Schwappach passar väl in i namnbilden i trakten kring Knetzgau. Motsvarigheten till Schwappach är Nassach, som kommer från Haßberge på Mainens andra sida och mynnar i Haßfurt (i Haßfurt i Main)^²¹. Båda namnen är sammansättningar med grundordet fht. aha ’vattendrag’, och bestämningsordet syftar på hydrologiska särdrag (benägenhet till översvämning, omgivande flora). På grund av detta bildningssätt kan de hänföras till en

¹⁹ Bach 1953: § 193–195, 160–162.

²⁰ Av forskningen allmänt fört till fht. swebēn ’våga, svalla, röra sig, simma’, jfr Udolph 2023: 148.

²¹ Om Nassach se DGNB 370.

7

De vattennamnsskikt som tillskrivs denna kategori fick sina benämningar av bosättare under tidig medeltid. Till äldre namnskikt hör endast Mains förgermanska namn (lat. Moenus) samt vattennamnet germ. Habfurt, Hassgau und Hassberge, som ingår i namnen, *Hasa, Nassachs gamla namn ²². Till det yngsta vattennamnsskiktet hör namnet Löhrenbach, en av Schwappachs källbäckar, som har fått sitt namn efter förekomsten av lärkträd (i Steigerwald) ²³.

LITTERATUR

Bach Adolf 1953: Deutsche Namenkunde II: Die deutschen Ortsnamen [Tysk namnforskning II: Tyska ortnamn] 1, Heidelberg, Winter.

Codex Eberhardi: Digitalisate des Codex Eberhardi [Digitala kopior av Codex Eberhardi]: HStAM K 425 und HStAM K 426. Åtkomst: https://arcinsys.hessen.de>arcinsys>list.action [Åtkomst 20.01.2025].

DGNB: Deutsches Gewässernamenbuch: Etymologie der Gewässernamen und der zugehörigen Gebiets-, Siedlungsund Flurnamen [Tysk bok över vattendragsnamn: Etymologin hos vattendragsnamn och tillhörande områdes-, bosättnings- och ägonamn], av A. Greule, Berlin, Boston: De Gruyter, 2014.

DONB: Deutsches Ortsnamenbuch [Tysk ortnamnsbok], red. av M. Niemeyer, Berlin, Boston: De Gruyter, 2012.

Fastnacht Dorothea 2002: Der Ortsname Erlangen. Siedlungsgeschichte von Alterlangen und Erlangen aus namenkundlicher Sicht [Ortnamnet Erlangen. Bosättningshistoria för Alterlangen och Erlangen ur namnforskningens perspektiv]. – Jahrbuch für fränkische Landesforschung 62, [1–20]. Åtkomst: http://daten.digitale-sammlungen.de/bsb00048855/image_15 [Åtkomst 03.02.2025].

Greule Albrecht 2016: Gewässernamenschichten im Main-Donau-Raum [Vattendragsnamnskikt i Main-Donau-området]. – Römer – Baiern – Franken. Archäologie, Namenforschung, Sprachgeschichte im Main-Donau-Raum [Romare – bayrare – franker. Arkeologi, namnforskning, språkhistoria i Main-Donau-området] 7, red. av R. Bergmann, S. Stricker, Bamberg: University of Bamberg Press, 9–23.

IEW I: Indogermanisches etymologisches Wörterbuch [Indoeuropeisk etymologisk ordbok] 1, av J. Pokorny, Bern, München: Francke Verlag, 1959.

Meyer zu Ermgassen Heinrich, red., 1995: Der Codex Eberhardi des Klosters Fulda [Codex Eberhardi från Fulda-klostret] 1, Marburg: Elwert.

Muser Ernst 2024: Teilweise Umbenennung des Fließgewässers „Steinsfelder Mühlbach“ in den früheren amtlichen Namen „Schwappach“. Ablauf des behördlichen Verfahrens. Zusammenfassung [Delvis namnändring av vattendraget ”Steinsfelder Mühlbach” till dess tidigare officiella namn ”Schwappach”. Det administrativa förfarandets gång. Sammanfattning]

²² Till germ. *Hasa jfr. DGNB 210. ²³ Om den kronologiska skiktningen av vattennamn i Franken, jfr. Greule 2016.

8

Tidigare officiella namn ”Schwappach”. Det administrativa förfarandets gång. Sammanfattning] (personligt meddelande till A. Greule den 21.10.2024).

Muser Heribert 2024a: Betydelsen av orts- och vattennamnet ”Schwappach” [Betydelsen av orts- och vattennamnet ”Schwappach”], del 1. – Der Steigerwald 44(1), 3–7.

Muser Heribert 2024b: Betydelsen av orts- och vattennamnet ”Schwappach” [The Meaning of the Place and Water Name “Schwappach”], del 2. – Der Steigerwald 44(2), 4–11.

Reitzenstein Wolf-Armin Frhr. v. 2009: Lexikon över frankiska ortnamn: ursprung och betydelse. Oberfranken, Mittelfranken, Unterfranken [Lexikon över frankiska ortnamn: ursprung och betydelse. Oberfranken, Mittelfranken, Unterfranken], München: C. H. Beck.

Sperber Rüdiger, bearb., 1970: Das Flussgebiet des Mains: Hydronymia Germaniae [Mains flodområde: Hydronymia Germaniae], serie A, häfte 7, grundad av H. Krahe, utgiven av W. P. Schmid, Wiesbaden: Steiner.

Udolph Jürgen 2023: Namen – Zeugen der Geschichte [Namn – historiens vittnen], utgiven av K. Casemir, U. Ohainski, Heidelberg: Winter.

Wailersbacher Rainer 1986: 700 Jahre Swapach – Eschenawe – Wunnawe, Ober-, Unterschwappach, Eschenau, Wohnau [700 år av Swapach – Eschenawe – Wunnawe, Ober-, Unterschwappach, Eschenau, Wohnau], utgiven av G. Knetz gau, Haßfurt: Tagblatt-Druckerei.

ONLINETEXTER

DWB XV: Deutsches Wörterbuch von Jacob und Wilhelm Grimm [Tysk ordbok av Jacob och Wilhelm Grimm] 15, digital version. Åtkomst: https://Wörterbuchnetz.de [åtkomst 28.1.2025].

Schwappach: Wikipedia. Åtkomst: https://de.wikipedia.org>wiki>Schwappach [åtkomst 10.1.2025].

Schwebheim (Burgbernheim): Wikipedia. Åtkomst: https://de.wikipedia.org>wiki>Schwebheim_(Burgbernheim) [åtkomst 25.1.2025].

Sueben: Wikipedia. Åtkomst: https://de.wikipedia.org>wiki>Sueben [åtkomst 18.1.2025].

9

Namngivning och omnamngivning av hydronymer. Uppgifter om Schwappach komplettering i den tyska hydronymordboken

SAMMANFATTNING

Schwappach är namnet på en del av floden Mühlbach vid Steinsfeld (en vänsterbiflod till Zeebach, som mynnar i Main). I regionen Unterfranken i Bayern, i distriktet Haßberge och kommunen Knetzgau, finns ortnamnen Oberschwappach och Unterschwappach. Ortnamnet Schwappach, det vill säga Oberschwappach, är belagt under andra hälften av 1200-talet (en avskrift av kompletteringen) Swapach sita iuxta ecclesiam sancti Gangolfi (nuvarande tyska Gangolfsberg (Steigerwald)), liksom ortnamnet Nidenswopach, in inferiori Swopach, belagt år 1303/13 (i en avskrift från 1358), dialektalt Schwabbi. Dess grundform på fornösthögtyska *Swab-aha vittnar om ett sammansatt namn, bildat av det fornösthögtyska grundordet aha ‘rinnande vatten’ och västgermanska *swab- ‘ljud som uppstår när vatten faller, plaskande höjning’. Jämför även fornösthögtyska schwappen → Schwabach, medelhögtyska (mellanhögtyska) Swapach > Schwappach, genom geminering av /-pp-/, jfr interjektionen schwapp!, som används för att beteckna ljudet som uppstår när något slår mot vatten (Muser 2024a; 2024b). Sakförhållandets riktighet bekräftades välvilligt av dr. Wolfgang Janka vid Bayerische Akademie der Wissenschaften i München.

10