Litauiska terminologiska avhandlingar

AUŠRA RIMKUTĖ

Lietuvių kalbos institutas

1961

Antanas BALAŠAITIS. Lietuvių kalbotyros terminų istorija. Doktorsavhandling för graden kandidat i filologi (Vilnius).

Avhandlingen ger en översikt över språkvetenskapliga termer som har använts från M. Mažvydas Katekizmo fram till 1961. Materialet har samlats in från grammatiker, de viktigaste litauiska ordböckerna, centrala språkvetenskapliga verk, artiklar och liknande. Termer inom enskilda språkvetenskapliga grenar beskrivs tillsammans med utvecklingen inom dessa vetenskaper. Termer inom grammatik, lexikografi, lexikologi, dialektologi, accentologi och allmän baltisk språkvetenskap behandlas ingående.

Avhandlingen består av fem delar, slutsatser och en bilaga med två register: ett historiskt register över litauiska språkvetenskapliga termer och ett alfabetiskt register över alla termer som behandlas i avhandlingen. Den första delen ger en kort översikt över litauiska grammatiker – från D. Kleins grammatik (1653) till J. Jablonskis grammatiker (1901, 1911, 1919). Fram till 1800-talet publicerades litauiska grammatiker på latin eller tyska; i enlighet med den västeuropeiska medeltida traditionen användes latinska termer. Först från 1830-talet började grammatiker skrivas på litauiska. I den latinska grammatiken som S. Daukantas sammanställde (1837) behandlas centrala delar av litauisk morfologi, och litauiska termer används. Under andra hälften av 1800-talet skapades den litauiska grammatikens terminologi av J. Juška, A. Baranauskas och K. Jaunius. I slutet av 1800-talet användes redan de viktigaste termerna för fonetik, språk och ordklasser, till exempel: balsės, dvibalsės (K. Kasakauskas), daiktavardis, būdvardis (S. Daukantas), skiemuo, šaknis, galūnė (J. Juška), raidė, rašyba (A. Baranauskas), priešdėlis, priesaga, sudėtiniai žodžiai, veiksmažodis (K. Jaunius) med flera. J. Jablonskis grammatiker är särskilt betydelsefulla och hade stort inflytande på utvecklingen av det litauiska standardspråket.

Avhandlingens andra del ger en kort översikt över den litauiska lexikografins historia. Stort utrymme ägnas åt K. Būgas arbeten och de termer som används i dem

Terminologija | 2007 | 14

179

termer, till exempel: skoliniai, svetimybės, asmenvardžiai och liknande. Enligt författaren började lexikologiska och lexikografiska termer användas i större utsträckning först omkring mitten av 1900-talet. Den tredje delen behandlar dialektologins utveckling och dess termer, till exempel: tarmė (A. Baranauskas), šnekta, patarmė (K. Jaunius) och liknande. Den fjärde delen beskriver, med utgångspunkt i F. Kuršaitis, K. Jaunius och K. Būgas arbeten, accentologisk terminologi, till exempel: tvirtapradė, tvirtagalė priegaidė (A. Baranauskas), kylančioji, laužtinė priegaidė (K. Būga) och liknande. Den femte delen ägnar störst uppmärksamhet åt internationella termer som används inom språkvetenskapen och är gemensamma för många språk, däribland de baltiska. I slutet av avhandlingen presenteras utförliga slutsatser.

1968

Stasys KEINYS. Lietuviškų vienažodžių terminų darybos tipai. Doktorsavhandling för graden kandidat i filologi (Vilnius).

Avhandlingen syftar till att visa de verkliga ordbildningsprocesserna inom terminologin och lyfta fram de typer av termbildning som rekommenderas för bruk. Materialet har samlats in från terminologiska ordböcker inom juridik (1954), geologi och fysisk geografi (1956), fysik (1958), idrott (1959), markavvattning (1960), kemi (1960), textil (1962) och litteratur (1962), granskade av Terminologikommissionen vid Litauiska språk- och litteraturinstitutet vid dåvarande Vetenskapsakademien. Avhandlingen består av ett förord, en undersökning i två delar, slutsatser, förkortningar och en litteraturförteckning.

I den första delen Översikt över de teoretiska grunderna för utvecklingen av litauisk terminologi och det praktiska arbetet behandlas allmänna principer och huvudsakliga tendenser i terminologiarbetet. Terminologins historia inleds med de gamla litauiska skrifterna och M. Mažvydas, M. Daukšas och K. Sirvydas arbeten. Den andra perioden förknippas med verksamheten hos S. Daukantas, L. Ivinskis, J. Pabrėža och andra framstående personer på 1800-talet. Särskilt stor uppmärksamhet ägnas åt J. Jablonskis, K. Būgas och S. Šalkauskis arbeten. Det diskuteras hur terminologin inom olika områden har ordnats och standardiserats.

I den andra delen undersöks synkront de nutida ordbildningstyperna för enordsterminer. Författaren undersöker endast bildningen av enordsterminer som härrör från substantiv. I denna del behandlas ingående avledningar med suffix, ändelser och prefix; de mest produktiva suffixen anges. Enligt St. Keinys bildas de flesta substantiv som används genom avledning med suffix; exempelvis innehåller de nämnda ordböckerna omkring 5 000 avledningar som bildats med litauiskans egna medel. I slutet av avhandlingen presenteras utförliga slutsatser.

180 Aušra Rimkutė │ Lietuvių terminologijos disertacijos

1969

Kazimieras GAIVENIS. Sammansatta termer i modern litauiska. Doktorsavhandling för graden kandidat i filologiska vetenskaper (Vilnius).

K. Gaivenis behandlar ingående strukturen hos litauiska sammansatta termer (typer, ordningsföljden mellan leden, transformationer m.m.), de underordnade ledens semantiska funktioner samt hur sammansatta termer presenteras och definieras i termordböcker. Exemplen har hämtats ur termordböcker utgivna under efterkrigsåren och originalvetenskapliga verk inom olika områden.

Avhandlingen består av fyra kapitel. I det första kapitlet behandlas begreppet sammansatt term, dess benämning och egenskaper samt dess förhållande till andra kategorier inom lexikologin. I det andra kapitlet undersöks de sammansatta termernas struktur. Kapitlet avslutas med slutsatser. Författaren skriver att inte alla ordkombinationer som förekommer i termordböcker bör betraktas som sammansatta termer, utan endast sådana där substantiv fungerar som huvudled. I modern litauiska används främst sammansatta termer bestående av två led, varav den största delen utgörs av underordnade sammansatta termer. I det tredje kapitlet beskrivs de underordnade leden i sammansatta termers semantiska funktioner. I avhandlingens sista kapitel behandlas hur sammansatta termer presenteras och förklaras i termordböcker. Författaren framhåller att termordböcker så fullständigt och exakt som möjligt bör återge hela systemet av terminologiska begrepp inom en vetenskapsgren. Därför bör sammansatta termer av alla typer och deras grammatiska konfigurationer införas i dem på ett rationellt sätt.

1983

Angelė KAULAKIENĖ. Översättningslån i modern litauisk teknisk terminologi. Doktorsavhandling för graden kandidat i filologiska vetenskaper (Vilnius).

Ingen terminologi inom ett nytt område klarar sig utan översättningslån. Översättningslånebildning är en komplicerad process. Den är förknippad med många andra teoretiska terminologiska frågor, till exempel översättning, lån, ordbildning, polysemi, homonymi m.m.; därför är studiet av översättningslån nyttigt och aktuellt inte bara för terminologin utan också för hela standardspråket. I avhandlingen undersöks översättningslånen i Rusų–lietuvių kalbų politechninio žodyno (1959), Rusų–lietuvių–anglų kalbų skaičiavimo technikos terminų žodyno (1971) och Fizikos terminų žodyno (1979).

Avhandlingen består av ett förord, fyra delar, slutsatser, sju tabeller, samt käll- och litteraturförteckningar och en bilaga (register över översättningslån och lånöversättningar). I den första delen ägnas huvuddelen av uppmärksamheten åt teoretiska problem inom översättningslånebildningens …

Terminologija | 2007 | 14 181

problem, till exempel kriterierna för att avgöra om en term är ett översättningslån, samt bedömningen av översättningslån och översättningslånebildning o.d. Översättningslånen delas in i grupper: ordledsöversättningar, semantiska översättningslån, fraseologiska översättningslån och sammansatta översättningslån. Grupperna delas in i undergrupper. I den andra delen undersöks ordledsöversättningar, t.ex. antslėgis, jfr ryska сверхдавление, engelska superpressure; nelaidininkas, jfr ryska непроводник, tyska Nichtleiter m.fl. Dessutom undersöks sammansatta ord – översättningslån – som används inom fysiken, t.ex. savi­vartis, jfr ryska самосвал; bangomatis, jfr ryska волномер, engelska wavemeter. I den tredje delen behandlas semantiska översättningslån (även kallade reikšmės vertiniais), där ett ords betydelse lånas, t.ex. gervė, jfr ryska лебёдка (den lånade betydelsen ”anordning för att lyfta eller flytta något”). Fraseologiska och sammansatta översättningslån behandlas i den fjärde delen, exempelvis termer som används inom fysiken: baltasis triukšmas, jfr ryska белый шум, engelska white noise; aukštadažnis greitintuvas, jfr ryska высокочастотный ускоритель, tyska Hochfrequenzbeschleuniger. Enligt författaren uppstår översättningslån när standardspråket och dialekterna saknar ett lämpligt ord för att beteckna ett visst begrepp, samt när ett lånat eller internationellt ord inte används. Termer vars bildning är främmande för litauiskan och vars motivation har lånats in betraktas som fullständiga översättningslån. Vissa översättningslån är normerade, andra inte, t.ex. nuriebinimas, jfr ryska обезжиривание, tyska Entfettung m.fl.

1993

Jonas KLIMAVIČIUS. Terminologisystemet inom markavvattning.Doktorsavhandling i humanistiska vetenskaper (Vilnius).

I avhandlingen undersöks ”inte så mycket vetenskapliga begrepp som terminologiska mikrosystem med språklig semantik, dessutom inte bara ur terminologisk utan också ur lexikografisk synvinkel. Eftersom vetenskapen och dess begreppsapparat är internationella, och en del begrepp dessutom betecknas med internationella ord, börjar analysen med en diallingvistisk undersökning – lån och översättningslånebildning (lånord och översättningslån); därefter granskas motsvarigheter och skillnader – mikrosystemets transformationer, som bestäms av modersmålets egenskaper.” Författaren framhåller att melioracija är lika gammal som agrikultūra, det vill säga jordbruket – all kulturs och alla kulturers ursprung och grundval. Själva ordet är betydligt nyare. Ursprunget och historien för melioracijos behandlas ingående, liksom dess synonymer och antonymer (degradacija, deterioracija, pejorizacija) och motsvarigheter på andra språk (i synnerhet den mycket omfattande engelska polyonymiken). Dessutom beskrivs hydrologiska och andra termer med anknytning till melioracija, deras ursprung och bruk. Särskilt ingående behandlas olika typer av markavvattning inom jordbruket: hyd-

182

Aušra Rimkutė | Lietuvių terminologijos disertacijos

romelioration – markavvattning (och dränering), bevattning, åld. irrigation; agromelioration och andra typer, system och metoder. I arbetet dras två mer övergripande slutsatser: 1) terminologins systemkaraktär och dess historiska utveckling ger upphov till motsättningar mellan gamla och nya systemelement, vilket leder till att systemet förändras, 2) terminologisystemen påverkas av ordväxling – lånord, översättningslån och nybildningar.

2000

Albina AUKSORIŪTĖ. Lauryno Ivinskio terminologijos darbai. Doktorsavhandling i humaniora (Vilnius).

Författaren undersöker de handskrivna och tryckta arbetena av Laurynas Ivinskis (1810–1881), en framstående aktör inom den litauiska rörelsen i Samogitien i mitten av 1800-talet, utgivare av litauiska kalendrar och en av skaparna av litauiska naturvetenskapliga termer, särskilt inom botaniken. Arbetena innehåller över 6 000 termer och nomen. Termerna i L. Ivinskis största handskrivna verk Prigimtūmenė analyseras ingående.

Avhandlingen består av en inledning, en översikt, två analysdelar, slutsatser, en litteraturförteckning och en förteckning över publikationer om avhandlingens ämne. I inledningen definieras arbetets syfte, metoder, uppläggning och undersökningsobjekt. I den första, översiktliga delen behandlas forskningen om L. Ivinskis verk, de terminologiska och ortografiska särdragen i hans skrifter samt hans polskspråkiga arbeten om litauiska språkfrågor. Översikten omfattar tryckta verk (kalendrar och det publicistiska verket Pasauga) och handskrifter (Prigimtūmenė, Grybų atlasas, Būdo gydymo ligų žmonių ir gyvulių-utkastet samt bevarade fragment av Lenkų–žemaičių kalbų žodyno, Rusų–lietuvių kalbų žodyno och Rusų–lietuvių–lotynų–lenkų kalbų žodyno), där många termer från folkmedicin, veterinärmedicin, jordbruk, hantverk, astronomi, geografi, botanik, mineralogi, zoologi och andra områden används. De typer av benämningar på taxonomiska kategorier och de taxa som hör till dem som L. Ivinskis använder behandlas i den andra delen. Enligt författaren undvek L. Ivinskis lånade ord från latin och andra språk när han angav termer för taxonomiska kategorier och försökte i stället hitta ett ord som redan var i bruk eller själv skapa ett nytt litauiskt ord (i stället för termerna klasė, triba, varietetas använde han nuodali, režtą, atmainą).

I den avslutande delens tre kapitel behandlas metoderna för att benämna begrepp i Prigimtūmenė: terminologisering av vanliga ord, skapande av nybildningar och lån av termer. De geografiska, meteorologiska och andra naturvetenskapliga termer samt växtsläktenas namn som L. Ivinskis använde i terminologiserad betydelse behandlas i kapitlet Paprastųjų žodžių terminologizavimas, till exempel: storm, moln,

Terminologija | 2007 | 14 183

wièsulas, wiètra; àuksas, juodžemis med mera. Namnen på mineraler, svampar och växtsläkten undersöks i kapitlen Naujadarų kūrimas och Terminų skolinimasis. Bildandet av nybildningar är en av L. Ivinskis främsta metoder för att skapa termer; de utgör mer än en femtedel av alla mineralnamn och två femtedelar av alla namn på svamp- och växtsläkten i Prigimtūmenė. De avledningar som L. Ivinskis bildat behandlas efter sina avledningsformanter, medan sammansatta nybildningar behandlas efter sina beståndsdelar. Över två femtedelar av alla namn på växt- och svampsläkten i Prigimtūmenė utgörs av oklara termer.

De naturvetenskapliga termer som L. Ivinskis skapade är inte bara intressanta fakta ur språkhistorien, utan också en källa för dagens terminologi, som 1900-talets botaniker använde när de skapade och standardiserade växtnomen.

2001

Birutė BRIAUKIENĖ. Petras Avižonis ir jo lietuviškoji medicinos terminija.Doktorsavhandling i humaniora (Kaunas).

Med beskrivande och jämförande metoder undersöks de medicinska termerna hos Petras Avižonis (1875–1939), en berömd läkare i början av 1900-talet, en framstående företrädare för vetenskap, utbildning och kultur samt författare till Lietuviškos gramatikėlės (1899). Avhandlingens undersökningsmaterial består av omkring 5 000 termer hämtade ur P. Avižonis medicinska fackskrifter: Akių ligų vadovo, hans artiklar i tidskriften Medicina med mera (en fullständig förteckning över termkällorna finns i slutet av arbetet). Översiktskapitlet beskriver de viktigaste perioderna i P. Avižonis liv och verksamhet. Störst uppmärksamhet ägnas åt de medicinska termers ursprung och struktur. I arbetet definieras en medicinsk term som ett ord eller en fast ordkombination som benämner ett begrepp inom medicinsk vetenskap. Författaren delar in de medicinska termer som P. Avižonis använde i sina skrifter i tre grupper efter ursprung: 1) litauiska (41% av enordstermerna och 19,7% av de sammansatta termerna), 2) hybrider eller blandformer (0,5% av enordstermerna och 70,2% av de sammansatta termerna) och 3) icke-litauiska, det vill säga lånord (58,5% av enordstermerna och 10,1% av de sammansatta termerna). P. Avižonis använde flest icke-litauiska medicinska termer.

Författaren räknar terminologisering av vanliga ord, bildande av termer med hjälp av det egna språkets ordbildningsmedel och inlån av termer till metoderna för att skapa medicinska termer. Efter struktur delas de termer som förekommer i P. Avižonis skrifter in i enordstermer och sammansatta termer. De medicinska termerna behandlas också utifrån relationen mellan huvud- och bestämningsleder. Ett kapitel behandlar termernas synonymer. Enligt författarens undersökningsresultat skapade P. Avižonis själv över 200 litauiska medicinska termer och föreslog att de skulle användas.

184 Aušra Rimkutė │ Lietuvių terminologijos disertacijos

2005

Alvydas UMBRASAS. Litauisk rättsterminologi 1918–1940 (terminologin i de viktigaste lagböckerna). Doktorsavhandling i humaniora (Vilnius).

Avhandlingen undersöker med deskriptiv metod den rättsterminologi som användes i Litauen 1918–1940. Under den undersökta perioden publicerades ett stort antal olika rättsliga dokument. Fyra centrala lagböcker undersöks: strafflagen, civillagen samt straffprocesslagen och civilprocesslagen. Eftersom var och en av dessa lagböcker översattes från ryska till litauiska flera gånger, bedömer avhandlingen förhållandet mellan terminologin i översättningarna av samma lagbok, fastställer skillnaderna och visar samtidigt hur terminologin utvecklades. Sammanlagt identifierades omkring 5 700 olika rättstermer. De analyseras med avseende på struktur, ordbildning och ursprung, och även synonymi behandlas. Lagböckernas rättstermer översiktas också tematiskt. Allmänna rättstermer, termer inom straffrätt och civilrätt samt processrättsliga termer utgör omkring 80% av samtliga termer. De återstående termerna (omkring 20%) tillhör andra rättsområden: finansrätt, förvaltningsrätt, arbetsrätt och konstitutionell rätt, liksom rättsmedicin, kriminalteknik m.m.

Avhandlingen består av en inledning, tre delar, slutsatser samt förteckningar över källor och litteratur. I inledningen behandlas rättsterminologins ställning i Litauen 1918–1940, och källorna översiktas. I den första delen Indelning av rättstermer efter rättsområden introduceras begreppet rättssystem. Termer inom civilrätt, straffrätt, processrätt, allmän rätt, finansrätt, förvaltningsrätt, rättsmedicin, arbetsrätt, konstitutionell (stats-)rätt, handelsrätt, internationell rätt, kriminalteknik och andra rättsområden särskiljs. Den andra delen ägnas åt rättstermers uttrycksformer. I den tredje delen beskrivs skillnaderna mellan lagböckernas terminologi. Författaren understryker att åren 1918–1940 utgör en mycket viktig period i den litauiska rättsterminologins historia, eftersom litauiska började användas i rättsliga dokument först efter självständighetsförklaringen.

Irma ZELLER. Automatisk termigenkänning och -bearbetning. Doktorsavhandling i humaniora (Kaunas).

Avhandlingen behandlar bristen på termer och felaktig användning av termer, då betydelser förväxlas när termer förs över till olämpliga sammanhang. Den tar även upp orsakerna till och särdragen hos skiljelinjen mellan preskriptiv och deskriptiv terminologi. Forskningsobjektet är den möjliga termen som automatiskt identifieras i en textkorpus med särskilda datorprogram för termigenkänning. Målet är att fastställa metoder och möjligheter för automatisk termigenkänning i text

Terminologija | 2007 | 14 1 8 5

och att pröva dem samt visa hur väl de lämpar sig för litauiska. I. Zeller undersökte två avgränsade elektroniska samlingar av texter översatta från engelska – textkorpusar. Den litauiska textkorpusen, liksom den tyska, omfattar samma 1 695 rättsliga och ekonomiska dokument (förordningar, direktiv, beslut och yttranden), antagna 1962–2000 av Europeiska kommissionen och Europeiska unionens råd.

Avhandlingen försöker belysa förändrade teoretiska synsätt på terminologi och en annorlunda metodik för praktiskt terminologiarbete än den hittillsvarande, liksom dess särdrag och betydelse. Genom detta arbete visade författaren att de metoder för automatisk termigenkänning som den deskriptiva terminologin föreslår även kan tillämpas på litauiska. Ur ett teoretiskt perspektiv värderas teoretiskt material om metoder för automatisk termigenkänning och för att erkänna de identifierade enheterna som termer, vilket hittills inte har publicerats på litauiska.

Avhandlingen består av en inledning, fyra delar, slutsatser, en litteraturförteckning och två bilagor. I den första delen Den preskriptiva och deskriptiva terminologins utveckling översiktas terminologins tillstånd under 1900-talet samt preskriptiv och deskriptiv terminologi. Den andra delen presenterar metoder för automatisk termigenkänning samt möjligheter, metoder och verktyg för att identifiera termer och erkänna dem som termer. Den tredje delen beskriver ett experiment med automatisk termigenkänning och analyserar resultaten. Den sista delen syftar till att bedöma och förutse nyttan av sådan igenkänning och undersöker möjligheterna att praktiskt tillämpa automatisk termigenkänning inom litauisk terminologi. Efter att ha genomfört ett experiment med automatisk termigenkänning i textkorpusar från de nämnda källorna drar författaren slutsatsen att automatisk termigenkänning i text med hjälp av särskilda program definitivt är möjlig.

2006

Nijolė LITEVKIENĖ. Litauiska och latinska sammansatta anatomiska termer. Doktorsavhandling i humaniora (Kaunas).

Avhandlingen undersöker sammansatta anatomiska termer (2 024 litauiska och 2 506 latinska), hämtade ur T. Westons Anatomiatlas, som sammanställdes och gavs ut i London 1995, och J. Tutkuvienės utökade översättning till litauiska (1997), liksom ur Medicinsk terminologiordbok (1980), S. Pavilonios Människans anatomi (1984) och andra källor. Avhandlingens syfte är att analysera de syntagmatiska och paradigmatiska relationerna mellan sammansatta anatomiska termer. Litauiska och latinska anatomiska termer med två eller flera ord analyseras med avseende på likheter och skillnader. Även litauiska och latinska sammansatta

186

Aušra Rimkutė | Lietuvių terminologijos disertacijos

frekvensen och användningstendenserna hos anatomiska termstrukturer samt regelbundenheterna i variationen mellan beståndsdelarna i litauiska och latinska termer systematiseras.

Avhandlingen består av fem kapitel. I inledningen behandlas arbetets ämne, syften, undersökningsmaterial, metoder, ämnets relevans och nyhetsvärde, arbetets praktiska nytta, struktur och omfattning, och en förteckning över publikationer lämnas. I det andra kapitlet ges en översikt över latin som internationellt språk inom medicinsk vetenskap och över etapperna i utarbetandet av anatomisk nomenklatur. I det tredje kapitlet presenteras aspekter av likheter och skillnader mellan litauiska och latinska anatomiska termer med två till åtta ord samt deras strukturgrupper. I det fjärde kapitlet analyseras eponymiska sammansatta anatomiska termer. I det femte kapitlet sammanfattas resultaten av den genomförda teoretiska undersökningen.

N. Litevkienės analys av sammansatta anatomiska termer på litauiska och latin kompletterar forskningen om medicinsk terminologi och belyser skillnaderna och likheterna mellan terminologierna i latin och litauiska, vilka påverkar tendenserna i terminologibildningen inom detta område och kan tjäna som vägledning vid författandet av anatomiska läroböcker och utarbetandet av medicinska termordböcker och anatomiska atlaser.

Mottagen 2007-11-13

Aušra Rimkutė Lietuvių kalbos institutas P. Vileišio g. 5, LT-10308 Vilnius E. paštas [email protected]

Terminologija | 2007 | 14 187