Internationell vetenskaplig konferens

Letonika och kulturmigration

SOLVITA LABANAUSKIENĖ

Institutet för litauiska språket

Den 23–24 februari 2015 höll Lettlands universitets institut för lettiska språket den årliga internationella vetenskapliga konferensen Letonika un kultūru migrācija, till minne av den lettiske lingvisten Jānis Endzelīns 142:a födelsedag. Föredragen hölls på lettiska, litauiska, engelska och ryska.

Den första dagens plenarsessionsföredrag ägnades åt att belysa J. Endzelīns verksamhet 1947–1950. Den lettiska lingvisten Sarma Kļaviņa (Kļaviņa) (Riga) berättade om anklagelserna mot den världsberömde baltisten för att ha ignorerat läran om den ”nya språkvetenskapen”, skapad av marxismanhängaren och akademikern Nikolaj Marr. Ina Druviete (Druviete) (LU:s institut för lettiska språket) presenterade Lettlands Saeimas beslut från 2014 att komplettera Republiken Lettlands konstitution från 1922 med en inledning (kallad preambel), där konstitutionella värden anges. Onomastikspecialisten Ojārs Bušs (Ojārs Bušs) (LU:s institut för lettiska språket) kommenterade tolkningar av ursprunget till vissa lettiska städers namn (Priekule, Staicele, Viļaka). Rihards Balodis (Rihards Balodis) och Ināra Opmanė (Ināra Op mane) (LU:s institut för matematik och datavetenskap) redogjorde för möjligheterna med de tjänster som deras instituts datortillgångar erbjuder. Föredraget om lånord och arvord av slaviskt ursprung i lettiskan hölls av Igors Koškins (Igors Koškins) (LU:s humanistiska fakultet), med fokus på den onomasiologiska aspekten och historiska lettiska ordböcker. Zaiga Ikere (Ikere) (Daugavpils universitet) höll ett föredrag med rubriken ”Tolkning av konnotationer inom lingvistiken och den kommunikativa valören hos ordet bāleliņš [”gosse, klöverblomma” – S. L.]”. Ordet är en folkloristisk poetism som, när det används sarkastiskt i mediernas språk, har fått en nedsättande klang. Föredragshållaren gav exempel på användningen av ordet, vilka visar dess emotionella expressivitet.

Terminoloģija | 2015 | 22

223

Senare fortsatte arbetet i två sektioner. I den första sektionen ägnades större uppmärksamhet åt lexikologi och terminologi. I sitt föredrag ”Det litauiska prepositionsordet per och det lettiska prepositionsordet pārs rumsliga betydelse” presenterade Sandra Gaigalaitė (Vilnius universitet) betydelserna hos de nämnda prepositionsorden, fastställda utifrån det insamlade materialet. Anitra Rozes (Roze) (LU:s institut för lettiska språket) föredrag gav en översikt över ursprunget till färgbeteckningen pilka och de första beläggen i lettiska lexikografiska källor (från 1600-talet), samt visade särdrag i dagens ordförråd och språkbruk. Sanita Lazdiņa (Lazdiņa) (Rēzeknes högskola) genomförde en sociolingvistisk undersökning för att ta reda på den språkliga situationen och språkbruket i gränsområdet mellan Lettland och Estland. I föredraget ”Tidsuttryck i fraseologin” undersökte Aida Čižikaitė, med hjälp av Lietuvių frazeologijos žodyną, hur tid uttrycks genom fraseologismer och om fraseologin över huvud taget lämpar sig för att definiera tidsuttryck, tidens gång och människans tillvaro i tiden, i bokstavlig eller överförd bemärkelse. Māris Baltiņš (Māris Baltiņš) (Statens språkcentrum) talade om Lettlands universitets bidrag under dess verksamhetsår 1919–1944. Föredragshållarens syfte var att bedöma hur universitetets lärare under de första 25 verksamhetsåren lyckades säkerställa undervisningen helt och hållet samt skapa och utveckla terminologin inom sina områden. Föredragshållaren från Litauen, Albina Auksoriūtė (Institutet för litauiska språket), undersökte Terminologikommissionens arbete från 1951 till slutet av 1971, då terminologirådet vid LSSR:s vetenskapsakademis presidium inrättades. Det framhölls att grunden för en fortsatt framgångsrik utveckling av litauisk terminologi lades under Terminologikommissionens verksamhetsår och att arbetsformer och metoder etablerades som levde vidare och fortsatte att utvecklas. Solvita Štekerhofa (Ventspils högskola) talade om utvecklingen av straffrättens språk och terminologi under påverkan av rysk och tysk rättskultur i den första lettiskspråkiga tidningen från 1800-talet, ”Pēterburgas avīzes” (”Sankt Petersburgs tidningar”). Anna Vulāne (Anna Vulāne) (LU:s fakultet för pedagogik, psykologi och konst) ägnade sitt föredrag åt terminologin inom lettisk språkdidaktik. Hon framhöll de betydande förändringar i Lettlands utbildningssystem som inleddes i slutet av 1900-talet och diskuterade termer som tillkom i läromedel och metodiska publikationer (prickad diskussion, aktiva anteckningar, Propp-kort, bingo, orm med mera), där vissa hade skapats eller översatts framgångsrikt, medan andra var mindre lämpliga för undervisningsinnehållet. Det sista föredraget i den första sektionen, framfört av Dace Strelēvica-Uošinia (Dace Strelevica-Ošiņa) (LU:s institut för lettiska språket), handlade om lingvistisk terminologi som ett stilistiskt grepp i poesin.

224

Solvita Labanauskienė

Tarptautinė mokslinė konferencija Letonika ir kultūrų migracija

I den andra sektionen tog Renāte Siliņa-Piņķe (Renāte Siliņa-Piņķe) (LU:s institut för lettiska språket) upp lexikala germanismer. Hon gav också en översikt över den databas som håller på att utvecklas, dess struktur och källor, och lyfte fram flera aktuella problem. Jūlija Gabranova, representant för högskolan för ekonomi och kultur, diskuterade förbindelserna mellan belarusiska och lettiska och deras framtidsutsikter inom lettisk lingvistik. Hon konstaterade att belarusiska har liten betydelse i Lettland och att en enkätundersökning visade att den yngre generationen i Lettland behärskar språket dåligt jämfört med situationen i början av 1900-talet. Brigita Bušmane (Bušmane), lingvist vid LU:s institut för lettiska språket, presenterade namn på klimp- och degbollsätter av slaviskt ursprung (kliockas och zacirka och deras varianter) i lettiska dialekter. Gästen från Polen, Małgorzata Ostrówka (Institutet för slavistik), berättade om gravinskrifter i Latgale (Rēzekne och Krāslava), som vittnar om de kulturer och språk som finns där. Daiva Sinkevičiūtė (Vilnius universitet) höll föredraget ”Lettiska namn i Litauen: grammatisk utformning och variation enligt uppgifter från Republiken Litauens befolkningsregister”. Enligt henne har lettare med medborgarskap i Republiken Litauen huvudsakligen fått namn med en enda beståndsdel, vilka har grammatisk utformning av olika slag: vissa har vanliga litauiska ändelser, till exempel Oskaras, Rimantas, andra saknar ändelse, till exempel Vaclav, Žigurd, medan ytterligare andra skrivs med den lettiska ändelsen -s, till exempel Aivars, Edgars. En mellanställning intas av namn på -is, till exempel Arnis, Janis, vilka är typiska för lettiska och passar in i litauiskan. Ilga Jansone (Jansone), chef för LU:s institut för lettiska språket, berättade om hur en liten semantisk grupp av efternamn, grundad på ett annat antroponym, uppstod 1826 när bönder fick efternamn. Sanda Rapa (LU:s institut för lettiska språket) nämnde partiell och fullständig desemantisering samt transemantisering i sitt föredrag om desemantisering i lettisk toponymi. En gäst från regionalvetenskapliga institutet vid Rēzeknes högskola höll ett föredrag om den språkliga bilden under 1800–2000-talen av den mångkulturella och flerspråkiga lettiska staden Daugavpils (det vill säga information om staden och dess invånare, mångfalden av händelser och processer samt den språkliga situationen, medborgarnas språkkunskaper och även kulturhistorien och den socioekonomiska situationen i vissa områden). Beatrise Reidzāne (Beatrise Reidzāne) från LU:s institut för litteratur, folklore och konst presenterade en undersökning av hur vargen och björnen framställs i folkvisor, med tanke på att de är populära gestalter i alla besläktade europeiska språk.

Den andra konferensdagen inleddes av Ieva Fībiga (Fībiga) (Rigas klassiska gymnasium). Hon diskuterade medicinskt språk och dess utveckling i det antika Grekland. Enligt henne kan texter om medicinska ämnen betraktas som den antika världens

Terminoloģija | 2015 | 22

225

vetenskapliga texter (om vi jämför dem, låt oss säga, med poetiska eller episka texter). Det är just i dem som man finner begrepp som senare blev grunden för den moderna medicinska terminologin. Palmira Zemlevičiūtė (Institutet för litauiska språket) fortsatte på temat medicinsk terminologi. Hon gav en översikt över den första litauiska periodiska medicinska publikationen, som utkom först under 1900-talets första decennium. Enligt föredragshållaren skulle de litauiska läkarnas entusiasm och hängivenhet i tidskriften Medicina ir gamta, deras omsorg om yrkesspråkets renhet och litauiska prägel samt deras betoning av det levande språket som den främsta källan till terminologi kunna tjäna som ett gott och eftersträvansvärt föredöme för dagens medarbetare inom medicinsk terminologi. I Bronius Maskuliūnas (Šiauliai universitet) föredrag behandlades användningen av diakritiska tecken för vokaler i en av 1500-talets största litauiska publikationer – den så kallade Jokūbas Morkūnas Postilėje, som utkom år 1600. Det är en översättning till litauiska av en samling predikningar av den polske reformatorn Mikołaj Rej. I sin sammanfattning drog forskaren slutsatsen att alla de diskuterade skrivtecknen används tämligen inkonsekvent och sporadiskt i J. Morkūnas Postilėje. J. Morkūnas gav främst ut polska böcker och den enda litauiska han sannolikt gav ut var just den som diskuteras här; detta kan alltså vara en av orsakerna till den inkonsekventa stavningen i Postilės.

Föredraget om fonetik (”Klassificering av lettiska och litauiska monoftonger”) hölls av Jurgita Jaroslavienė (Institutet för litauiska språket) och Juris Grigorjevas (Grigorjevs) (LU:s institut för lettiska språket). Enligt dem behandlades akustiska parametrar som föreslagits av olika forskare och används för att definiera särskiljande akustiska drag; de jämförde hur universellt parametrarna kan användas för att klassificera vokaler inte bara i litauiska och lettiska, utan även i andra språk. Inesė Indričānė (Inese Indričāne) och Jolita Urbanavičienė (Institutet för litauiska språket) talade om spektrala egenskaper hos klusiler. Enligt dem är denna studie nyskapande eftersom den jämför data från spektralanalyser av klusiler i lettiska och litauiska med samma, tidigare överenskomna metod.

Konferensens eftermiddagssession inleddes av Maris (Māris) Kūlis (LU:s institut för filosofi och sociologi). Han presenterade idéer av den italienske filosofen och retorikern Giambattista Vico, som riktar uppmärksamheten mot språkets inverkan på samhälle, civilisation och stat. Ieva Elsberga (Lettlands universitet), Sandra Kalniņa (Kalniņa) (Ventspils kvällsgymnasium) och Laura Ritenberga (Riga) diskuterade den moderna tolkningen av begreppen kalbinė aplinka och aplinkos kalba. Andris Hiršas (Hiršs) (LU:s institut för filosofi och sociologi) funderade över vad språket innebar i tartu-personalisternas metafysik. Maija Brēdė (Brēde) (LU:s humanistiska fakultet) ägnade sitt föredrag åt språkliga element,

226

Solvita Labanauskienė Tarptautinė mokslinė konferencija Letonika ir kultūrų migracija

som uttrycker osäkerhet eller antaganden (till exempel regis, manau). Efter att ha analyserat material från olika debattprogram konstaterade föredragshållaren att detta är en oskiljaktig del av samtal, som avslöjar inte bara talarens tvekan utan även en enkel vana.

Efter kaffepausen behandlade föredragen frågor inom lexikografi och litteratur. Santa Jeranė (Jērāne) (LU:s institut för lettiska språket) intresserade sig för hittills mindre undersökta aspekter av ordböckers struktur. Föredraget gav en översikt över inte bara den traditionella makro- och mikrostrukturen, utan nämnde även megastruktur (eng. megastructure), hyperstruktur (eng. hyperstructure), åtkomststruktur (eng. access structures), hänvisningsstruktur (eng. addressing structures), informationsdistributionsstruktur (eng. data distribution structure) med flera. Solvita Labanauskienė (Institutet för litauiska språket) talade om de litauiska och lettiska synonyma och variantmässiga växtnamnen i Mykolas Miežinis Lietuviszkai-latviszkai-lenkiszkai-rusiszko-ordbok. Hon visade att de litauiska växtnamn som påträffats förekommer både i aukštaitiska och žemaitiska dialekter, vilket tyder på att M. Miežinis samlade in växtnamnen från det levande språket medan han arbetade på olika platser i Litauen och Lettland. Asta Mitkevičienė (Institutet för litauiska språket) behandlade benämningar på litterära genrer och verktyper i litauisk litteraturvetenskaplig forskning från 1918 till 1940. Forskaren diskuterade de enordsbenämningar på litterära genrer och verktyper som användes i böcker om litteraturteori, litauisk litteraturhistoria samt allmän och utländsk litteraturhistoria, utgivna på litauiska under mellankrigstiden (den självständiga Litauens tid). Regina Kvašytės (Šiauliai universitet) avslutande konferensföredrag handlade om den litauiska versionen av den lettiska författaren Anna Sakses (Anna Sakse) bok Pasakos apie gėles. Hon uppmärksammade språkliga motsvarigheter och särdrag vid översättning av lettiska litterära sagor till litauiska.

I. Jansone, föreståndare för LU:s institut för lettiska språket, talade om J. Endzelīns som en forskare som värnade om vetenskapsspråket och dess system. Hon önskade också varje konferensdeltagare framgång med att uppnå detta. Samlingen med teser från konferensens föredrag har publicerats på internet.

Mottaget 2015-08-14

Solvita Labanauskienė Institutet för litauiska språket P. Vileišio g. 5, LT-10308 Vilnius E-post: [email protected]

Terminologija | 2015 | 22

227