Den litauiska terminologiska medicinska lexikans avledning i Simonas Daukantas och Laurynas Ivinskis polsk-litauiska ordböcker

PALMIRA ZEMLEVIČIŪTĖ

Litauiska språkets institut

NYCKELORD: ordbok, lexikon, medicin, avledning

INLEDANDE ANMÄRKNINGAR

Simonas Daukantas (1793–1864) ir Laurynas Ivinskis (1810–1881) – žymūs XIX a. pirmosios pusės lietuvių mokslo, kultūros ir švietimo veikėjai. Abiejų veiklos baras buvo labai šakotas. Be literatūros, tautosakos ir kitų mokslo sričių rankraštinių ir spausdintų darbų, šiedu didieji žemaičiai prisidėjo prie lietuvių kaip bendros visos tautos kalbos gyvavimo, turtinimo ir išlikimo, palikę gilų pėdsaką lietuvių leksikografijos ir terminografijos istorijoje.

De samlade in och dokumenterade litauiskans lexik (folkvisor, sagor och kortare folkloristiska texter) och skapade själva nya ord samt skrev ordböcker¹. Deras senare arbeten öppnar vida forskningshorisonter. Vissa ordböcker har redan undersökts (S. Daukantas stora polsk-litauiska ordbok², L. Ivinskis tvåspråkiga och fyrspråkiga ordböcker³), medan andra fortfarande väntar på forskarnas skarpsynta blick.

¹ S. Daukantas skrev minst fyra ordböcker, av vilka endast en, den allra minsta (en latin-litauisk ordbok), trycktes. Den största av dem är den polsk-litauiska ordboken, ett manuskript med omkring 56 000 polska uppslagsord. Den skrevs troligen omkring 1850–1856. Tyvärr blev ordboken inte färdigställd, och endast omkring 35 000 polska uppslagsord har litauiska motsvarigheter. Den saknar rubrik, titel och titelsida och kallas därför provisoriskt S. Daukantas stora polsk-litauiska ordbok. Manuskriptet förvaras på Litauiska litteratur- och folkloristikinstitutets bibliotek (F 1/SD 12) (Subačius 1993: 135; se vidare Subačius 1990: 20–32).

Två tvåspråkiga och en fyrspråkig ordbok skrivna av L. Ivinskis har bevarats i manuskript: Lenkų–lietuvių kalbų žodynas (Słownik polsko–litewski), Rusų–lietuvių kalbų žodynas (Словарь Російско–Литовскій), Rusų–lietuvių–lotynų–lenkų kalbų žodynas (Словарь Російско–Литовскій съ Латинско–Польскимъ) (se vidare Kruopas 1960; Auksoriūtė 1999, 2007; Kažukauskaitė 2010). Den största ordbok han sammanställde, Lenkų–lietuvių kalbų žodynas, omfattar bokstäverna A–R och består av 2 060 sidor; den förvaras på Litauens vetenskapsakademis bibliotek i Kraków. Fragment av Rusų–lietuvių kalbų žodyno (1 193 s.) och Rusų–lietuvių–lotynų–lenkų kalbų žodyno (96 s.) hittades i Geografiska sällskapets arkiv i Sankt Petersburg (se Auksoriūtė 1998: 38).

² Se Subačius 1993.

³ Se Kruopas 1960; Vitkauskas 1996, 1997; Auksoriūtė 1998, 1999, 2000, 2003; Kažukauskaitė 2010.

170

Palmira Zemlevičiūtė

Simono Daukanto ir Lauryno Ivinskio lenkų–lietuvių kalbų žodynų lietuviškos terminologinės medicinos leksikos vedyba

Deras insatser har varit betydande för den litauiska terminologins historia (inom naturvetenskaperna, särskilt botaniken, och historien). S. Daukantas skrev den första Litauens historia på litauiska och andra historiska böcker (även om terminologin i dessa verk ännu inte har undersökts ingående), sammanställde litauiska läroböcker för skolan, översatte skönlitterära verk till litauiska och skrev även små handböcker med råd om ängsskötsel, trädgårdsskötsel, biodling, skogsbruk, tobaks- och humleodling samt brandskydd (se Zinkevičius 1990: 149–151; VLE IV 529–530; för en utförligare behandling, se Merkys 1991). L. Ivinskis gav ut litauiska kalendrar, översatte skönlitterära verk till litauiska, skrev små rådgivningsböcker om moral, etikett, djurhållning och skötsel samt andra ämnen, och var en av de första som skapade botaniska termer⁴ (se Zinkevičius 1990: 162–163; VLE VIII 421–422; för en utförligare behandling, se Petkevičiūtė 1988; PMKŠ 2012). Även medicinområdet låg inom deras intressesfär. Även om de inte skrev några särskilda arbeten inom detta område⁵ går det att hitta medicinskt relaterad vokabulär i andra verk av dem. Man kan alltså säga att de också bidrog till skapandet av litauisk medicinsk terminologi.

Som undersökningsmaterial för denna artikel har valts S. Daukantas⁶ (S. Dauk) och L. Ivinskis⁷ (I) tvåspråkiga polsk-litauiska ordböcker. Deras medicinska vokabulär har ännu inte undersökts, och syftet är därför att fylla denna kunskapslucka. Ur dessa ordböcker har litauisk vokabulär som betecknar olika medicinska begrepp excerperats (enordsbildade beteckningar)⁸. Hela ordboksartikeln togs med,

⁴ L. Ivinskis terminologiska arv behandlas i Albina Auksoriūtės doktorsavhandling Lauryno Ivinskio terminologijos darbai (2000¹).

⁵ Med undantag för L. Ivinskis, vars egenhändigt sammanställda avsnitt om människors sjukdomar och deras behandling i den agrara delen av hans största tryckta verk Metskaitlių kan betraktas som ett separat medicinskt arbete. Därutöver bör manuskriptet Būdas gydymo ligų žmonių ir gyvulių nämnas; där anges vilka sjukdomar som ska behandlas och hur de ska behandlas med olika växter eller ämnen. I detta manuskript använde L. Ivinskis över 400 termer. Manuskriptet, som förvarades vid Kaunas medicinska universitet, har försvunnit (se Auksoriūtė 2000²: 4, 6).

⁶ Källan till den polska delen av det fjärde och största av S. Daukantas ordböcker (DLL) är Stanisław Ropel ewskis polsk-franska ordbok (1847). DLL var troligen i högre grad avsedd för litauiska läsare med viss eller god bildning. Den skrevs sannolikt inte bara som en polsk läroboksordbok utan också som en normerande litauisk ordbok (se Subačius 1990: 27–28).

⁷ I litauiska språkvetenskapliga arbeten benämns L. Ivinskis ordbok på olika sätt. Exempelvis kallade Jonas Kruopas den i sin artikel för Lietuviškai lenkišku žodynu (Kruopas 1960: 192), medan Zigmas Zinkevičius och Jonas Palionis kallade den Lenkų–lietuvių kalbų žodynu (se Zinkevičius 1990: 164; Palionis 1995: 194). I A. Auksoriūtės artiklar (1998, 1999, 2003, 2007) betecknas den som Lenkų–žemaičių kalbų žodynas (Słownik polsko–żmudzki), och hos Ona Kažukauskaitė som Lenkų–lietuvių kalbų žodynas (Słownik polsko–litewski). I denna artikel kallas L. Ivinskis verk Lenkų–lietuvių kalbų žodynu, det vill säga så som det benämns i den bok som O. Kažukauskaitė sammanställt och gett ut. Boken innehåller den bevarade delen av den handskrivna ordboken (bokstäverna A–R), och en digital skiva med en faksimil av manuskriptet bifogas.

⁸ I båda ordböckerna påträffades 362 enheter av medicinsk terminologisk vokabulär (inklusive varianter), varav 323 litauiska ord, 26 lånord och 13 hybrider samt ordkombinationer av blandat ursprung.

Terminologija | 2015 | 22 171

det vill säga det polska uppslagsordet och dess litauiska motsvarigheter med alla grammatiska uppgifter. De lexikala enheterna kallas inte medicinos terminais i artikeln, eftersom de undersökta lexikografiska källorna är allmänna översättningsordböcker från 1800-talets första hälft. Därför har den semantiskt vidare termen terminologinės medicinos leksikos valts.

Den medicinska terminologiska vokabulären i de aktuella ordböckerna behandlas huvudsakligen ur en aspekt – uttrycket – men även en semantisk aspekt beaktas, med stöd i den ämnesmässiga klassificeringen av begrepp inom anatomi (beteckningar för kroppsdelar och organ) och klinik (beteckningar för sjukdomar och sjukliga tillstånd). Endast lexikala enheter av litauiskt ursprung undersöks.

Artikelns syfte är att fastställa avledningarnas ordbildningssätt och deras inbördes förhållande samt ordbildningskategorier, diskutera de senares ordbildningstyper, undersöka vilka grupper av medicinska begrepp som betecknas av avledningarna, fastställa avledningarnas förhållande till det levande språket och skriftspråket samt möjliga nybildningar skapade av ordboksförfattarna, och bedöma avledningarna med avseende på deras fortlevnad i dagens litauiska standardspråk och medicinska terminologi.

AVLEDNING

Merparten av orden och ordkombinationerna som betecknar medicinska begrepp och återfinns i S. Daukantas och L. Ivinskis ordböcker är av inhemskt ursprung, det vill säga genuint litauiska, och utgör 89% av den terminologiska medicinska lexiken i båda ordböckerna tillsammans (varianter inräknade). Detta är förståeligt, eftersom båda lexikograferna var stora älskare av och värnare om sitt modersmål. De avledningar som hämtats ur deras ordböcker (de utgör omkring 46% av den litauiska terminologiska medicinska lexiken) delas efter bildningssätt in i suffix-, prefix- och ändelseavledningar⁹. Inom de aktuella grupperna grupperas orden efter sin semantik. På så sätt bildas vissa mikrosystem, exempelvis beteckningar för kroppsdelar, organ, sjukdomar, sjukliga tillstånd, personer och annat.

1. AVLEDNINGAR¹⁰.

1.1. Suffixavledningar

Den största gruppen av avledningar utgörs av beteckningar för medicinska begrepp som bildats med suffix (123 lexikala enheter) (se tabell 1). De delas in mer i detalj

⁹ På grund av det omfattande undersökningsmaterialet behandlas i denna artikel endast avledningar; lexikala enheter inom den litauiska terminologiska medicinska lexiken som bildats genom sammansättning analyseras inte.

¹⁰ Vid beskrivningen av ordböckernas avledningar har arbeten om diakron och synkron ordbildning legat till grund (Ambrazas 1993, 2000; DLKG 2006; LKG 1965; Skardžius 1996; Urbutis 2009).

172

Palmira Zemlevičiūtė

Simono Daukanto ir Lauryno Ivinskio lenkų–lietuvių kalbų žodynų lietuviškos terminologinės medicinos leksikos vedyba

efter bildningskategorier i diminutiver (förminskande substantiv), handlingsbeteckningar eller verbalsubstantiv, egenskapsbeteckningar eller nominala abstrakta substantiv, beteckningar för aktörer och bärare av verbala egenskaper, beteckningar för bärare av nominala egenskaper, beteckningar för handlingens resultat, platsbeteckningar och yrkesbeteckningar för personer. Dessa kategorier består i sin tur av ordbildningstyper (se närmare Ambrazas 1993: 10). Avledningarna presenteras efter antal.

1.1.1. DIMINUTIVER (DIMINUTIVA SUBSTANTIV)

Så kallas suffixavledningar som bildats av substantiv och betecknar samma sak som grundordet, men i mindre format (DLKG 2006: 87); med andra ord räknas ord som uttrycker litenhet som diminutiver.

-elis, -elė. I S. Daukantos och L. Ivinskis ordböcker finns tre avledningar bildade med det produktivaste diminutivsuffixet i litauiskan -elis, -elė¹¹, vilka har en ren betydelse av litenhet. Grundsubstantiven för dessa avledningar betecknar ett organ (buk), ett kärl (bägare) och ett skadat område på huden eller slemhinnan (sår): Brzuszek, -ka. m. Pilwėlis¹² ~ pilvelis I 24¹³, jfr LLKŽ_Lal 11: pol. brzuszec, lit. pilvelis; Bank, Banka, <…>¹⁴, taurele, banki stawic, taureliemis kraujį leisti ~ taurelė, taurelėmis kraujį leisti S. Dauk I 75, men jfr LLKŽ_Lal 5: pol. bank, lit. bankas, medan pol. bańka, lit. bonka, plėčka; bägare; Ranka, žaizdelė, <…> ~ žaizdelė S. Dauk III 29, jfr LLKŽ_Lal 203: pol. ranka, lit. žaizdelė. Dessa diminutiver är ord ur det levande språket¹⁵. I LKŽe är ordet pilvelis

¹¹ S. Daukantas och L. Ivinskis hämtade ord (avledningar) från det levande språket till sina ordböcker, det vill säga terminologiserade dem och använde dem som motsvarigheter till polska ord. I denna artikel betraktas sådana ord som avledningar ur ordbildningssynpunkt.

¹² De lexikala enheterna är satta med fet stil av artikelförfattaren.

¹³ Ordboksexemplen återges med originalets stavning; efter tilde anges uppslagsformen omskriven med dagens skrivtecken.

¹⁴ Hakparenteser markerar en utelämnad litauisk motsvarighet till ett polskt uppslagsord, vilken (vanligen) inte är en avledning (utan antingen ett enkelt ord, en sammansättning, ett lånord, en hybrid eller en ordkombination) och därför inte behandlas i denna artikel. I de ordboksexempel som följer är de utelämnade lexikala enheterna understrukna, t.ex.: Apetýt -u, m. Alkis, wàlgima noraš. Niema apety-tu. Wàlgimas nėjam I 4–5, Aptekars two -a, n. Wajstìnistė -es, m. Aptiekoristė I 5, Doktor, gydytojas. dakta-ras S. Dauk I 145, Cirulik, ka. m. Kràuleid’īs, -dzia. w. Skutiejàs, -a. w. I 36, Cialo, -a. n. Kūnas, -na. – martwe; kūnas, nuomirūlis, -lia. w. lė, -les. m. Lawònas, -na. w. I 32. Det förekommer emellertid fall där det utelämnade ordet också är en avledning, men tillhör en annan ordbildningskategori, en annan avledningstyp eller ett annat ordbildningssätt, t.ex.: Boleść, -ści. f. Skāusmas, sōpūlis, skaudėjimas, gīla, -łos, gīelimas I 20, och behandlas därför i den relevanta delen av artikeln.

¹⁵ För att fastställa ordens folkliga karaktär utgår man från uppgifterna i den akademiska litauiska ordboken (nedan LKŽe). Ett ord betraktas som folkligt om ordboken belägger det eller dess betydelse i det levande språket (detta framgår av förkortningar för dialektområden).

Terminologija | 2015 | 22

173

ett fast uttrycksexempel från Pušalotas (Pasvalys distrikt). Taurelė i betydelsen ”ett visst slags litet glas som sätts på den sjukes kropp för att dra blodet till ytan” beläggs i Pilypas Ruigys litauisk–tyska och tysk–litauiska ordbok (1747), Kristijonas Gotlybas Milkaus litauisk–tyska och tysk–litauiska ordbok (1800) och L. Ivinskis skrifter, medan ordkombinationen taurelė kraujaleidžio hämtats från Konstantinas Sirvydas ordbok. Žaizdelės uttrycksexempel har hämtats från Jurbarkas, Rozalimas (Pakruojys distrikt) och Valkininkai (Varėna distrikt).

-ėlis. Ett par diminutiver bildas med suffixet -ėlis. Det är avledningar av basala substantiv som betecknar personer (kūdikis ”spädbarn”, vaikas ”barn”): Dzieciątko, -teczko, -a. n. <...>, kudikėlis, -lia. w. ~ kudikelis I 62, jfr LLKŽ_Lal 29: pol. dzieciątko, lit. vaikas, kūdikis; Dzieciuch, -a. -iuk. m. <...>, vajkutėlis, -ia. w. ~ vaikutelis I 62, jfr LLKŽ_Lal 29: pol. dzieciuch, lit. vaikas. Det bör påpekas att grundsubstantivet vaikutėlis, som avledningen vaikutis bygger på, också är en avledning – en diminutivbildning med suffixet -utis. LKŽe innehåller bruksexempel på diminutiven kūdikėlis från Jokūbas Brodovskis ordbok Lexicon Germanico-Lithuanicum et Lithuanico-Germanicum, Antanas Juškas Lietuviškų dainų (Ka zanė, 1880–1882) och Mikalojus Daukšas Postilė (1599). Ordet vaikutėlis har inte påträffats, men det råder inget tvivel om att ordet kommer från talspråket.

1.1.2. HANDLINGSBETECKNINGAR, ELLER VERBALABSTRAKTER

Jämfört med avledningar inom andra ordbildningskategorier är dessa avledningar de vanligaste. De bildas av verb med eller utan prefix och betecknar handlingar, skeenden, processer eller tillstånd med anknytning till medicin.

-imas. I de undersökta ordböckerna dominerar avledningar bildade med suffixet -imas. Semantiskt hör de till gruppen beteckningar för handlingar, skeenden, processer och tillstånd med anknytning till medicin. Flertalet avledningar med detta suffix bildas av verb utan prefix, antingen primära eller redan avledda (med suffix).

I L. Ivinskis ordbok bör särskilt nämnas beteckningar med betydelserna ”behandling” och ”tillfrisknande”: Gojenie. G’īdimas, gijimas ~ gydymas, gijimas I 82, jfr LLKŽ_Lal 40: pol. gojenie, lit. gydymas; gijimas. S. Daukantas använde också ordet Leczenie, wajstejimas ~ vaistejimas S. Dauk I 331, i betydelsen ”behandling”; jfr LLKŽ_Lal 74: pol. leczenie, lit. gydymas, vilket enligt uppgifterna i LKŽe bör betraktas som hans nybildning: vaistėjimas S.Dauk → 1 vaistėti se vaistyti ”behandla”. Avledningen gydymas finns i LKŽe belagd som ett ord ur talspråket – med ett illustrerande exempel från Sintautai (Šakiai distrikt). Däremot är gijimas belagt i Frydrichas Kur-

174

Palmira Zemlevičiūtė

Simono Daukanto ir Lauryno Ivinskio lenkų–lietuvių kalbų žodynų lietuviškos terminologinės medicinos leksikos vedyba

šaitis litauisk–tyska ordbok (1883) och Jurgis Šlapelis litauisk–ryska ordbok (Vilnius, 1921).

Det finns många benämningar som hänför sig till upplevelsen av olika slags smärta – stark, svag men ihållande, skarp osv.: Bol, <...> smärta¹⁶, bultande smärta ~ värk, bultande smärta S. Dauk I 94, jfr LLKŽ_Lal 10: pol. smärta, lit. värk, smärta; Bołaczka, smärta, svidande smärta ~ värk, svidande smärta S. Dauk I 94, jfr LLKŽ_Lal 10: pol. smärta, lit. smärtknöl, sår; Bolenie, svidande smärta, värk ~ svidande smärta, värk S. Dauk I 94, jfr SJP 1 187(35): bolenie, ia, n. ”oavbruten, ihållande värk, smärta”; Boleść, -ści. f. <...>, värk, <...>, svidande smärta ~ värk, svidande smärta I 20, jfr LLKŽ_Lal 10: pol. smärta, lit. värk; Doleganie, bultande smärta, värk ~ bultande smärta, värk S. Dauk I 145, jfr SJP 1 476(72): doleganie ”outhärdlig smärta”; Guzowatość, smärtbildning, <...> ~ bildning av smärtknölar S. Dauk I 228, men jfr LLKŽ_Lal 44: pol. guzowatość, lit. knotighet. Enligt LKŽe:s uppgifter används värk i hela området, bultande smärta har belagts i Kvedarnjoje (Šilalės distrikt), Salantai (Kretingos distrikt), svidande smärta – i Eriškiai (Panevėžys distrikt), Papilė (Akmenė distrikt), Kuktiškės (Utena distrikt), Pociūnėliai (Radviliškis distrikt). Skauduliavimas är en avledning i Antanas Lalis litauisk-engelska ordbok (1915), men skauduliuoti ’bli täckt av sår’ kommer från talspråket.

Några beteckningar med betydelsen ”medvetslöshet, svimning”: Mdlenie, alpimas ~ alpimas S. Dauk I 361, jfr LLKŽ_Lal 84: pol. malenie, lit. alpimas; Omdlewawanie, <...>, alpulawimas ~ alpuliavimas S. Dauk II 192, jfr SJP 3 551(68): pol. omdlewać, ty. ohnmächtig werden, in Ohnmacht fallen, ry. обмереть. I LKŽe är alpimas belagt som ett ord från Fr. Kuršaitis litauisk–tyska ordbok (1883), J. Šlapelis litauisk–ryska ordbok (1921) och L. Ivinskis skrifter; alpuliavimas är inte belagt, men verbet alpuliuoti förekommer i talspråket.

En separat liten grupp utgörs av avledningar som betecknar olika besvär i samband med matsmältningen: Blucie, wiemimas ~ vėmimas S. Dauk I 91, jfr SJP 1 128(27): pol. blucie, ty. das Erbrechen, das Brechen, ry. блевание; Blwanie, wiemimas ~ vėmimas S. Dauk I 91, jfr SJP 1 128(27): pol. blwanie, ty. das Erbrechen, das Brechen, ry. блевание; Dyarija, -rij. f. Widūriāwimas, <...> ~ viduriavimas I 59; Laksowanie, trijidimas ~ triedimas S. Dauk I 326, jfr SJP 2 586(73): laksowanie ”laxering,”

¹⁶ Ordet har korrigerats. Troligen var avsikten att skriva skaudieimas S. Dauk I 95.

Terminologija | 2015 | 22

175

diarré, rännskita”; Rzyganie, rapning ~ rapning S. Dauk III 82, jfr SJP 5 201(26): pol. rzygać samt. rzygnąć ”rapning, uppstötning”, ry. рыгнуть, рыгать, рветь, рвать, зарывать, men jfr LLKŽₗₐₗ 219: pol. rzyganie, lit. kräkning; Rzygnięcie, hulka, wiemimas ~ hulkning, kräkning S. Dauk III 83; Womitowanie, wiemimas ~ kräkning S. Dauk III 258, jfr LLKŽₗₐₗ 282: pol. womitować, lit. kräkas, LLKŽᵥₐᵢₜₖ 878, 905: pol. womitować samt. wymiotować, lit. kräkas. I LKŽe ges användningsexempel med kräkning från Gružiai (Pasvalys kommun), Girdiškė (Šilalė kommun), Varniai (Telšiai kommun), Raudėnai (Šiauliai kommun), Varėna, Smilgiai (Panevėžys kommun), Kupreliškis (Biržai kommun), Salamiestis (Kupiškis kommun), och med diarré från Kražiai (Kelmė kommun), Rozalimas (Pakruojis kommun), Armoniškės (Voronovo kommun, Grodno oblast, Belarus), Seda (Mažeikiai kommun), Pivašiūnai (Alytus kommun), Varėna och Druskininkai. Ett illustrerande bruksexempel på ordet triedimas är hämtat ur Vytautas Vitkauskas Šiaurės rytų dūnininkų šnektų žodynas (Vilnius, 1976), medan rapning har belagts i Kuršėnai (Šiauliai kommun) och Vabalninkas (Biržai kommun). Inga bruksexempel ges för avledningen hulkning, men verbet žiaukčioti ”att hulka med ljud vid illamående” används i hela landet.

Det finns ganska många avledningar som betecknar störningar i andningsorganen: Dyszenie, -nia. n. suckande, andnöd, <...> ~ suckande, andnöd I 61, jfr SJP 1 587(85): pol. dyszeć, ty. athmen, Athmen hohlen, ry. дышать, LLKŽₗₐₗ 28: pol. dyszeć, lit. andas, flämta, LLKŽᵥₐᵢₜₖ 108: pol. dyszeć, lit. 1) andas, flämta; Kaszlanie, hosta ~ hosta S. Dauk I 272 / Kaszlanie. Kòsiejimas ~ hosta I 106, jfr SJP 2 331(42): pol. kaszlanie, ia, n., ty. das Huften; Kichanie, nysning ~ nysning S. Dauk I 276, jfr LLKŽₗₐₗ 57: pol. kichanie, lit. nysning; Kichnienie, nysning ~ nysning S. Dauk I 276, jfr LLKŽᵥₐᵢₜₖ 184: pol. kichnięcie, lit. nysning. Uppgifterna i LKŽe visar att dessa avledningar kommer från talspråket: inga illustrerande bruksexempel ges för suckande i betydelsen ”tung andning”, men sådana exempel på verbet dūsauti ”andas (vanligen tungt)” har noterats i Alovė (Alytus kommun), Kuršėnai (Šiauliai kommun), Ažierkai (Grodno distrikt och oblast, Belarus); andnöd ”tung andning” har noterats i Šatės (Skuodas kommun), hosta i Debeikiai (Anykščiai kommun) och Smilgiai (Panevėžys kommun), och nysning i Daukšiai (Marijampolė kommun).

Dessutom finns några enstaka beteckningar för begrepp som kan hänföras till den semantiska gruppen handlingar, förlopp, processer och tillstånd: Babienie –a. n. <...>, förlossning –a, w. ~ gimdinimas I 8, jfr SJP 1 39(15): pol. babić, ry. бабничать; Sztuka babienia, ty. die Hebammenkunst, ry. повивальное искус-

176

Palmira Zemlevičiūtė

Simono Daukanto ir Lauryno Ivinskio lenkų–lietuvių kalbų žodynų lietuviškos terminologinės medicinos leksikos ved yba

cm80, linda; Nauka babienia; Choroba, -y. f. <...>. sjukdom, -a. w. ~ sjukdom I 29, jfr LLKŽ_Lal 14: pol. choroba, lit. sjukdom; Pocenie się, svettning ~ svettning S. Dauk II 255, jfr SJP 4 193(25): pocenie się samt.¹⁷ pocić się ”svettas”, LLKŽ_Vaitk 447: pol. pocenie się, lit. svettning; Poziewanie, gäspning ~ gäspning S. Dauk II 343, jfr LLKŽ_Vaitk 524: pol. pozie­wanie, lit. gäspning; Ropienie, varbildning ~ varbildning S. Dauk III 39, jfr LLKŽ_Lal 207: pol. ropienie, lit. varbildning. I LKŽe ges bruksexempel på ordet sjukdom från Veiviržėnai (Klaipėda kommun), Laukžemė (Kretinga kommun), Kaltanėnai (Švenčionys kommun), Žarėnai (Telšiai kommun), Vainutas (Šilutė kommun), Ramygala (Panevėžys kommun); exempel på svettning kommer från Pociūnėliai (Radviliškis kommun), och på gäspning från Kuršėnai (Šiauliai kommun) och Daukšiai (Marijampolė kommun). Även om varbildning inte är belagt, är verbet pūlioti ”vara varig” känt i talspråket (Kvėdarna, Raudėnai). Gimdinimas återfinns inte i ordboken och skulle därför kunna vara en nybildning av L. Ivinskis.

Det finns betydligt färre avledningar med suffixet -imas som bildats av primära verb med prefix eller avledda verb (med suffix). I S. Daukantas ordbok kan nämnas beteckningar förknippade med tillfrisknande: Ozdrowienie, tillfrisknande ~ tillfrisknande S. Dauk II 219, jfr SJP 3 635–636(80–81): ozdrowieć ”återhämta sig efter sjukdom”, LLKŽ_Vaitk 402: pol. ozdrowienie, lit. tillfrisknande, återhämtning; Wyzdrawienie, išgijimas ~ tillfrisknande S. Dauk III 302, jfr SJP 5 655(81): wyzdrowieć ”bli helt frisk”, LLKŽ_Vaitk 922: pol. wyzdrowienie, lit. tillfrisknande, återhämtning; orden är belagda i talspråket – ett illustrerande bruksexempel på ordet tillfrisknande har noterats i Naujamiestis (Panevėžys kommun), och två bruksexempel på tillfrisknande har belagts i Šatės (Skuodas kommun) och Skirsnemunė (Jurbarkas kommun).

L. Ivinskis angav ordet för begreppet ”avsaknad av smärta”: Bezbolność, -ci. f. <...>. smärtfrihet, -ma. w. ~ smärtfrihet I 12, jfr SJP 1 75(21): bezbolność, ści, ž. ”avsaknad av smärta”. Smärta är ett ord som är allmänt känt i talspråket (LKŽe).

Det finns många beteckningar med betydelsen ”medvetslöshet, svimning”: Omdlenie, svimning ~ svimning S. Dauk II 192, jfr LLKŽ_Lal 128: pol. omdlenie, lit. svimning; Omdlewawanie, svimning, <...> ~ svimning S. Dauk II 192, jfr SJP 3 551(68): pol. omdlewać, ry. обмереть, ty. ohnmächtig werden, in Ohnmacht fallen; Pomdlenie, nualpimas ~ nualpimas S. Dauk II 298, jfr LLKŽ_Vaitk 483: pol. pomdleć, lit. 1) svimma; bli svag; Zamdlenie, svimning ~ svimning S. Dauk III 328, jfr SJP 6(II)

¹⁷ Oacz, se.

Terminologija | 2015 | 22

177

816(102): zamdlič ”svimma”; Zemdenie, nualpimas ~ nualpimas S. Dauk III 356, jfr SJP 6(II) 816(102): zemdlenie ”vanmakt, svaghet, oförmåga; svaghet”, LLKŽ_Vaitk 973: pol. zemdlenie, lit. svimning. I LKŽe är apalpimas belagt i texter av Juozas Tumas-Vaižgantas, medan nualpimas är belagt från Kupiškis.

En annan liten grupp av avledningar består av benämningar som rör synen och dess störningar: Oslepenie, apjakimas, apjakinimas ~ apjakimas, apjakinimas S. Dauk II 207, jfr LLKŽ_Lal 152: pol. oślepienie, lit. apakimas, aklybė; Oslepnienie, apjakimas ~ apjakimas S. Dauk II 207; Zaslepenie, apjakimas ~ apjakimas S. Dauk III 341, jfr LLKŽ_Lal 313: pol. zaślepienie, lit. apakimas, aklumas. Meningen som illustrerar bruket av apjakimo ’blindhet’ i LKŽe är hämtad från Pilviškiai (Vilkaviškis distrikt). Avledningen apjakinimas ’förblindande’ anges däremot som ett ord i K. Sirvydas ordbok och P. Ruigys litauisk-tyska och tysk-litauiska ordbok (1747), medan verbet apjakti ’bli blind’ är ett ord i det levande språket – exempelmeningar från bruket i LKŽe är belagda från Liškiava (Varėna distrikt), Krosna (Lazdijai distrikt), Kuktiškės (Utena distrikt), Skirsnemunė (Jurbarkas distrikt) och Salantai (Kretinga distrikt).

Begreppet ”framkallande av feber; att börja få feber” betecknade S. Daukantas med två ord: Zapalanie, zapalenie, užkurimas, uždegimas ~ užkūrimas, uždegimas S. Dauk III 332, jfr LLKŽ_Lal 309: pol. zapalenie, lit. uždegimas. Ordet užkūrimas är inte belagt i medicinsk betydelse i LKŽe: užkūrimas → 1 užkurti 1. ”tända, göra upp eld”, men 1 užkurti 5. ”drabbas av sjukdom eller feber; tända”: Ir galvą užkūrė (karštis apėmė) Lp. | refl.: Kad užsikūrė akis, kad ėmė skaudėti P.Aviž(Prnv). Traškanos gleivingos, užsikūrusiais atvejais gausios P.Aviž. Antriniai iritai užsikuria iš kitų akies ligų P.Aviž. Užsikūrus galva karščiu, net dega Ds. 1 uždegimas 2. → uždegti 6. ”framkalla feber; börja få feber”: Sąnarių uždegimas DŽ. Ans mirė plaučių uždegimu Vvr. Akių gleivinės uždegimas dažna kaime liga rš. Kojos uždegimas ne-nueina Vlkv. De angivna exempelmeningarna visar alltså att båda orden hör till det levande språket.

Några benämningar på störningar med anknytning till infektionssjukdomar (1), kirurgiska sjukdomar (2), nervsjukdomar (3) och halssjukdomar (4): (1) Influencia. Pripūlimas nuog kó ~ pripuolimas I 99, jfr LLKŽ_Lal 48: pol. influenca, lit. (med.) irmėdė; Oszalenie, pasiutimas ~ pasiutimas S. Dauk II 213, jfr SJP 3 617(78): pol. oszaleć, ty. närrich werden, verrückt werden, rasen, ry. оду́рѣть, ряхнуться, LLKŽ_Lal 134: pol. oszaleć, lit. patrakti, pasiusti, LLKŽ_Vaitk 398: pol. oszaleć, lit. bli tokig, tappa förståndet; bli vansinnig; Wściekłość, pasiutimas ~ pasiutimas S. Dauk III

178

Palmira Zemlevičiūtė

Simono Daukanto ir Lauryno Ivinskio lenkų–lietuvių kalbų žodynų lietuviškos terminologinės medicinos leksikos vedyba

263, jfr LLKŽ_Lal 283: pol. wściekłość, lit. pasiutimas, padūkimas; Zarażanie, zarazenie, užkrietimas. (marū) ~ užkrėtimas (maru) S. Dauk III 337), jfr LLKŽ_Lal 311: pol. zarażenie, lit. užkrėtimas, užsikrėtimas;

(2) Opuchłaść, sùputimas ~ suputimas S. Dauk II 200, jfr LLKŽ_Lal 130: pol. opuchłość, lit. sutinimas;

(3) Katalepsya, apmirimas, wiso kuno, ar wieno strajpsti arba członko ~ apmirimas, wiso kūno ar vieno straipsčio arba članko S. Dauk I 272; Letarg, numerdėjimas ~ numerdėjimas S. Dauk I 335, jfr LLKŽ_Lal 76: pol. letarg, lit. mirties miegas, letargas;

(4) Pokaszliwanie, pakosėjimas ~ pakosėjimas S. Dauk II 284, jfr SJP 4 279(39): pokaszleć ”hosta oavbrutet”, LLKŽ_Lal 158: pol. pokaszliwać, lit. kosėti, LLKŽ_Vaitk 471: pol. pokaszliwanie, lit. kosčiojimas.

Som uppgifterna i LKŽe visar är de flesta av de nämnda avledningarna ord i det levande språket. Några exempel på bruket av avledningen pripuolimas ’att en sjukdom slår till’ finns inte belagda, men exempel på bruket av verbet pripulti ’drabbas (av sjukdom)’ anges från Skudutiškis (Moletai distrikt), Alovė (Alytus distrikt) och Rūdiškės (Trakai distrikt). Avledningen pasiutimas ’att bli galen, vansinne’ anges endast i Georg H. F. Nesselmनेpasiusti ’bli galen, förlora förståndet’ finns belagt i exempelmeningar från Trakai, Sintautai (Šakiai distrikt), Varniai (Telšiai distrikt) och Strūnaitis (Švenčionys distrikt). I LKŽe finns inga exempel på bruket av užkrėtimas i det levande språket, men užkrėsti ’överföra sjukdomsbakterier’ är ett ord i det levande språket – exempel på bruket anges från Vilkaviškis, Pilviškiai (Vilkaviškis distrikt), Grūžiai (Pasvalys distrikt) och Kupiškis. Exempel på bruket av avledningen suputimas ’svullnad’ anges från Kvėdarna (Šilalė distrikt) och Žemaitkiemis (Ukmergė distrikt). Apmirimas ’förlust av känsel, domning’ anges i Fr. Kurschats litauisk-tyska ordbok (1883); verbet apmirti är ett ord i det levande språket, men betydelsen ’förlora känseln, domna (om någon del av kroppen)’ är inte belagd i levande språkbruk.

Särskilt bör avledningarna numerdėjimas, pakosėjimas nämnas. Det bör påpekas att verbet numerdėti i den första betydelsen ’svimma, vara nära att dö’ är belagt från Ėriškiai (Panevėžys distrikt), medan den andra betydelsen – ’förlora livstecken, stelna’ – är belagd i S. Daukantas skrifter. Verbet pakosėti ’hosta lite’ är belagt i Pociūnėliai (Radviliškis distrikt) och Rusnė (Šilutė distrikt).

–ulis / –ulys. Avledningar med dessa suffix betecknar fysiologiska fenomen eller tillstånd. De bildas av verb som betecknar fysiologiska processer i organismen (DLKG 2006: 95). Man kan alltså säga att detta suffix

Terminologija | 2015 | 22

179

i sin ordbildningsbetydelse är medicinsk. I de undersökta ordböckerna dominerar avledningar med den långa suffixvarianten –ulys: Bolačka, i. f. Skāudūl’īs, <…> ~ skaudulys I 20, jfr LLKŽ_Lal 10: pol. bolączka, lit. skaudulys, opa; Bolesć, sopulys ~ sopulys S. Dauk I 94, jfr LLKŽ_Lal 10: pol. bolesć, lit. sopulys; Czkauka, cziaudulys ~ čiaudulys S. Dauk I 127, men jfr SJP 1 974(61), 5 569(72): pol. czkawka ob. szczkawka, i, f., szczkota, y, f., szczkanie, ry. ukoma, ty. der Schluchzen, der Schlucken. Singultus, szczkanie, szczkota, LLKŽ_Lal 18: pol. czkawka, lit. žagsėjimas, žagulys, LLKŽ_Vaitk 74: pol. czkawka, lit. žagulys; Dawica, –cy. f. Smāugūl’īs, smāugūlia ~ smaugulys I 42, jfr SJP 1 417(64): dawica, y, f. ”ont i halsen”; Dychawica, dusulys ~ dusulys S. Dauk I 171, jfr LLKŽ_Lal 28: pol. dychawica, lit. dusulys; Dyszenie, –nia. n. <…>, dùsūl’īs, –ia. ~ dusulys I 61, jfr LLKŽ_Lal 28: pol. dyszeć, lit. andas, flåsar; Dziwe mięso. – Skāudulis ~ skaudulys I 65, jfr LLKŽ_Lal 30: pol. dziwy, a. dziwe mięso, lit. piktoji mėsa; Jątrznica. Skāudulīs ~ skaudulys I 95, jfr SJP 2 246(34): pol. jątrzyć ”vara varig”; Kaszel. <…>, kòsùl’īs ~ kosulys I 106; Kaszel, kosulys ~ kosulys S. Dauk I 272, jfr LLKŽ_Lal 56: pol. kaszel, lit. kosulys; Kaszlisko, kosulys ~ kosulys S. Dauk I 272, jfr SJP 2 331(42): kaszlisko, a, n. ”ful hosta”; Kichawka, czeudulys ~ čiaudulys S. Dauk I 276, jfr LLKŽ_Lal 57: pol. kichawka, lit. čiaudulys; Kolika, kolka, dygulys ~ dygulys S. Dauk I 290, jfr SJP 2 407(50): kolika, kolka, i, f. ”svår tarmsjukdom”; Poziew, žiowulys ~ žiovulys S. Dauk II 343, jfr LLKŽ_Vaitk 524: pol. poziewać, lit. 1) gäspa, pol. poziewanie, lit. gäspning; Sadzel, skaudulys ~ skaudulys S. Dauk III 84, jfr SJP 5 206(24): sadzel, a, m. ”sår; knöl, utbuktning; böld; elakartat sår; värk”; Wrzód, skaudulys ~ skaudulys S. Dauk III 262, jfr LLKŽ_Lal 283: pol. wrzód, lit. skaudulys, votis, spaugas; Zgaga, žiogulys ~ žiogulys S. Dauk III 359, men jfr LLKŽ_Lal 321: pol. zgaga, lit. remuo; Ziewacz, žiowulys ~ žiovulys S. Dauk III 364, jfr LLKŽ_Lal 323: pol. ziewać, lit. žiovauti. Det bör tilläggas att samtliga nämnda avledningar med suffixet –ulys enligt LKŽe är kända i det levande språket. Skaudulys, sopulys, čiaudulys, dusulys, žiovulys är allmänt kända i hela Litauen. Smaugulys ”svår andnöd” har belagts i Šatės (Skuodo kommun), Viekšniai (Mažeikiai kommun) och Dusetos (Zarasai kommun). I ordboken anges flest användningsexempel för pa-teikta kosulio ”hosta” från Aukštaitija (Sml, Kp, Zt, Dkš, Eiš, Šlvn, Ss), medan exemplen för dygulio ”kolik” huvudsakligen är från Žemaitija (Krkl, Vkš, Plt, Vvr). Två användningsexempel för Žiogulis är hämtade ur Jonas Jablonskis skrifter och veckotidningen Tiesos prietelius (Priekulė, 1880).

180

Palmira Zemlevičiūtė

Simono Daukanto ir Lauryno Ivinskio lenkų–lietuvių kalbų žodynų lietuviškos terminologinės medicinos leksikos vedyba

Det finns bara några få avledningar med den korta varianten –ulis: Ból, u. m. Šopūlis, <...> ~ sopulis I 20, jfr LLKŽ_Lal 10: pol. ból, lit. värkande känsla, smärta; Boleść, -ści. f. <...>, šopūlis, <...> ~ sopulis I 20, jfr LLKŽ_Lal 10: pol. boleść, lit. sopulys; Kaszel. Košulīs, <...> ~ kosulis I 106, jfr LLKŽ_Lal 56: pol. kaszel, lit. kosulys; Wrzodek, szunskaudulis ~ šunskaudulis S. Dauk III 262, jfr SJP 6(II) 409(52): pol. wrzód, u, m., wrzodek, dku, m., ry. вередъ, чирей, чиршекъ, прорьвъ, LLKŽ_Lal 283: pol. wrzód, lit. skaudulys, votis, spaugas, LLKŽ_Vaitk 882: pol. wrzód, lit. votis; piktžaidė; skaudulys, jfr LKŽe: šunskaudulis ”en böld som uppkommer av skräck, överväxer” (det enda illustrativa användningsexemplet är från Viekšniai, Mažeikiai kommun).

–ymas. Det finns bara ett fåtal avledningar med den långa varianten –ymas av suffixet –imas, bildade av primära och sekundära (suffixavledda) verb, och alla återfinns i S. Daukantas ordbok: Doktorstwo, gydymas ~ gydymas S. Dauk I 145, jfr LLKŽ_Lal 22: pol. doktorstwo, lit. dak­tarybė; Gojenie, dydymas¹⁸, waistymas ~ gydymas, vaistymas S. Dauk I 214, jfr LLKŽ_Lal 40: pol. gojenie, lit. gydymas; gijimas; Kuracya, gydymas ~ gydymas S. Dauk I 319, jfr LLKŽ_Lal 71: pol. kuracja, lit. gydymas; Rodzenie, gimdymas ~ gimdymas S. Dauk III 36, jfr LLKŽ_Lal 206: pol. rodzenie, lit. gimdymas; Wyleczenie, išgydymas ~ išgydymas S. Dauk III 279, jfr LLKŽ_Lal 290: pol. wyleczenie, lit. išgydymas; Zgojenie, sugydymas ~ sugydymas S. Dauk III 360, jfr SJP 6(II) 1042(130): zgoić ”läka ett sår”, LLKŽ_Lal 322: pol. zgoić, lit. užgydyti, LLKŽ_Vaitk 977, 935: pol. zgoić psn. zago ić, lit. užgydyti. Dessa avledningar har samma ordbildningsbetydelse som avledningar med suffixet –imas – de betecknar handlingar som främst har samband med behandling och även med förlossning. Enligt uppgifter i LKŽe är avledningarna gydymas, sugydymas kända i Aukštaitija: användningsexemplet för gydymo är från Sintautai (Šakiai kommun), medan exemplet för sugydymo är från Panevėžys. Vaistymas har belagts i Janis Ryters litauisk-lettiska ordbok (Riga, 1929), Aleksandras Kuršaitis litauisk-tyska ordbok (1968–1973), Mykolas Miežinis Lietuviszkai–latviszkai–lenkiszkai–rusiszko žodyno (Tilsit, 1894) samt i mindre kända skrifter från det forna Ostpreussen och Klaipėdaområdet, där källan inte anges närmare, och i ord från nyare tidningar. Gimdymas återges i J. Šlapelis litauisk-ryska ordbok (Vilnius, 1921), M. Daukšas Postilės (1599) och Samuelis Boguslavas Chylinskis Bibli-jos (1660), medan išgydymas återfinns i Samuelis Bitneris Naujojo Testamento. Men,

¹⁸ Detta ord är markerat med en asterisk i ordboken (dydymas*), och i fotnoten står förklaringen: ”Man ville förmodligen skriva gydymas”.

Terminologija | 2015 | 22

181

Enligt LKŽe är verben vaistyti ”bota” (belagt i Priekulė och Bartninkai), gimdyti och išgydyti ord i det levande språket.

–inys. Två handlingsbeteckningar bildade med detta suffix av primära, icke-prefixförsedda verb pūti och sukti har påträffats i S. Daukantas ordbok: Gnilėc, pūvinys, jfr szkorbut ~ puvinys S. Dauk I 214, jfr LLKŽ_Lal 40: pol. gnilec, lit. škopbutas; Kręcz, sukinys (galwos) ~ sukinys S. Dauk I 307. Båda betecknar sjukdomar; den första avitaminos och den andra en nervsjukdom. I LKŽe är puvinys inte belagt i betydelsen ”skörbjugg”, men ordet används i andra betydelser i det levande språket. Sukinys används i betydelsen ”yrsel, svindel” i Žemaitija. I LKŽe är det belagt från Girdiškė (Šilalė kommun), Veiviržėnai (Klaipėda kommun), Kuliai (Plungė kommun), Žarėnai (Telšiai kommun), Lenkimai (Skuodas kommun), Skuodas, Barstyčiai (Skuodas kommun), Endriejavas (Klaipėda kommun), Salantai (Kretinga kommun), Gargždai (Klaipėda kommun) och Vainutas (Šilutė kommun).

–ystė. Ett av de avledda orden med suffixet –ystė från verbet gimdyti betecknar den medicinska vetenskap som handlar om hjälp till gravida och födande kvinnor; det återfinns i L. Ivinskis ordbok: Akuszerstwo –a, n. <...>. Gimd’iste. –es, m. ~ gimdyste I 2, jfr LLKŽ_Lal 2: pol. akuszerstwo, lit. akušier ybė, akušerija. L. Ivinskis antecknade också en förklaring före uppslagsordet: Mokslas padėjima gimdimuj ~ Mokslas padėjimo gimdymui. Enligt LKŽe är gimdystė belagt i K. Sirvydas trespråkiga ordbok och i Fr. Kuršaitis litauisk-tyska ordbok (1883).

–smas. Endast ett avlett ord, bildat från ett avlett (suffixförsett) verb som betecknar ett fysiologiskt tillstånd, påträffades i L. Ivinskis ordbok: Ból, u. m. <...>, skāusmas ~ skausmas I 20; Boleść, –ści. f. Skāusmas, <...> ~ skausmas I 20. Enligt LKŽe är detta ett ord som används både bland aukštaiter och bland žemaiter.

1.1.3. EGENSKAPSBETECKNINGAR ELLER SUBSTANTIVERade ABSTRAKTA NOMEN

Grundorden för avledningarna i denna ordbildningskategori är nominalord (oftast adjektiv), och de betecknar olika egenskaper med anknytning till medicin.

–umas. Åtta avledningar med detta suffix påträffades – beteckningar för abstrakta nominalbegrepp med enkla eller avledda adjektiv som grundord: Chorobliwość, ligotumas ~ ligotumas S. Dauk I 110, jfr LLKŽ_Lal 14: pol. chorobliwy, lit. ligūstas, nesveikas, LLKŽ_Vaitk 61: pol. chorobliwy, lit. ligotas; paliegęs; Guzowatość, <...>, gumbūtumas ~ gumbu otumas S. Dauk I 228, jfr LLKŽ_Lal 44: pol. guzowatość, lit. gumbuotumas; Krótkowidność, žlibumas, ~ žlibumas S. Dauk I 310; Osiwialość, žilumas, <...>, jfr siwizna ~ žilumas S. Dauk II 206, jfr SJP 3 592(74):

182

Palmira Zemlevičiūtė

Simono Daukanto ir Lauryno Ivinskio lenkų–lietuvių kalbų žodynų lietuviškos terminologinės medicinos leksikos vedyba

osiwialość, ści, ž. ”grånande”; Ospowatość, raupletumas ~ raupletumas S. Dauk II 209, jfr SJP 3 604(72): pol. ospowatość, ści, ž., tyska die Pocken-grübigkeit, ryska рябость, рябоватость, рябины; Siwość, žilumas, <...> ~ žilumas S. Dauk III 108, jfr LLKŽ_Lal 224: pol. siwość, lit. žilumas, LLKŽ_Vaitk 704: pol. siwość, lit. žilumas; Smiertelność, marumas ~ marumas S. Dauk III 124, jfr LLKŽ_Lal 230: pol. śmiertelność, lit. mirtinumas, marumas, LLKŽ_Vaitk 780: pol. śmiertelność, lit. mirtinumas, mirštamumas; Zezowatość, žvairumas ~ žvairumas S. Dauk III 358, jfr LLKŽ_Vaitk 975: pol. zezowatość, lit. žvairumas; Zylowatość, gyslotumas ~ gyslotumas S. Dauk III 380, jfr LLKŽ_Lal 331: pol. żyłowatość, lit. gįslotumas, LLKŽ_Vaitk 1010: pol. żyłowaty, lit. gyslotas. Avledningarna ligotumas, žlibumas, žilumas, marumas är ord i det levande språket. I LKŽe anges gumbuotumas med belägg från Antanas Lalis polsk-litauiska ordbok (Vilnius, 1912), raupletumas från den litauiska skriftspråksordboken av Max Niedermann, Alfred Senn, Franz Brender och Antanas Salys (1932–1968), Žemaitė och Jonas Jablonskis skrifter, žvairumas från Fr. Kuršaitis litauisk-tyska ordbok (1883), S. Daukantas skrifter, J. Ryteris litauisk-lettiska ordbok (Riga, 1929), J. Šlapelis litauisk-ryska ordbok (Vilnius, 1921) och den tidigare nämnda litauiska skriftspråksordboken (1932–1968), gyslotumas från den tysk-litauiska ordboken av Viktor Gailius och Mikis Šlažas (Klaipėda, 1932). Det bör dock påpekas att adjektiven gumbuotas, rauplėtas, žvairas, gyslotas är ord i det levande språket.

–ybė. Tre egenskapsbeteckningar bildade med suffixet –ybė från adjektiven aklas, žlibas och žilas har påträffats i S. Daukantas ordbok: 1 Ciemnota, aklybė ~ aklybė S. Dauk I 116, jfr LLKŽ_Lal 15: pol. ciemnota, lit. aklumas; Krótkowidność, <...>, žlibybė ~ žlibybė S. Dauk I 310; Osiwialość, <...>, žilybė, jfr siwizna ~ žilybė S. Dauk II 206, jfr LLKŽ_Lal 132: pol. osiwialy, lit. pražilęs, LLKŽ_Vaitk 394: pol. osiwialy, lit. pražilęs; Siwość, <...>, žilybė ~ žilybė S. Dauk III 108, jfr LLKŽ_Lal 224: pol. siwość, lit. žilumas, LLKŽ_Vaitk 704: pol. siwość, lit. žilumas. Det bör noteras att avledningen žlibybė ”närsynthet” betraktas av Giedrius Subačius som en nybildning av S. Daukantas (se Subačius 1993: 163). I LKŽe anges aklybės i betydelsen ”avsaknad av syn, blindhet”¹⁹

¹⁹ Omsorgen om ordförrådet och dess renhet ledde S. Daukantas in på vägen att skapa nybildningar (i DLL räknas omkring 3 800 nybildningar). S. Daukantas skapade sannolikt nybildningar inte bara av praktiska skäl, utan också för det litauiska språkets prestige, i syfte att visa de ”lärda” att litauiskan är ren, ”inte en blandning av allehanda språk”, och inte mindre ordrikt än polskan. Allt detta visar att S. Daukantas, utöver de huvudsakliga läsarna av DLL, litauerna, även hade läsare av annan nationalitet i åtanke; för dem skulle DLL vara en symbol för det litauiska språkets rikedom och renhet (se Subačius 1990: 29–30).

Terminologija | 2015 | 22 1 8 3

Ett belägg från Grūžiai (Pasvalys kommun) har anförts. Žilybė togs upp i LKŽe från Fr. Kurschats litauisk-tyska ordbok (1883), M. Niedermanns, A. Senns, F. Brenderios och A. Salios ordbok över det litauiska skriftspråket (1932–1968), A. Kuršaitis litauisk-tyska ordbok (1968–1973), K. Sirvydas trespråkiga ordbok, S. Daukantas skrifter, Dominikas Sutkevičius Žodinikō. Letuwiszkay–Łotiniszkay–Lenkiszkō (1848), G. H. F. Nesselm बनाanns litauiska ordbok (1851) och Saliamonas Mozerka Slavočinskis psalmbok (1646).

-ata. I S. Daukantas ordbok används två avledningar som benämningar på abstrakta substantiv, bildade av det enkla adjektivet gyvas och det avledda adjektivet nesveikas: Niezdrowie, nesweikata ~ nesweikata S. Dauk II 130, jfr LLKŽ_Lal 110: pol. niezdrowie, lit. nesveikata; LLKŽ_Vaitk 329: pol. niezdrowie, lit. dial. nesveikata, negalavimas; Życie, <...>, gywata ~ gyvata S. Dauk III 380, jfr LLKŽ_Lal 330: pol. życie, lit. gyvata, gyvastis; LLKŽ_Vaitk 1008: pol. życie, lit. 1) gyvybė. Båda är ord i levande språk: nesveikata ’sjukdom, krämpa’ har belagts i Šimkaičiai (Jurbarkas kommun), Alksnėnai (Vilkaviškis kommun), Viekšniai (Mažeikiai kommun), Eriškiai (Panevėžys kommun), Pagramantis (Tauragė kommun), Vyžuonos (Utena kommun), Ramygala (Panevėžys kommun), Marijampolė, Degučiai (Zarasai kommun), Pociūnėliai (Radviliškis kommun), Plateliai (Plungė kommun) och Deltuva (Ukmergė kommun), medan endast ett belägg har anförts för gyvatos ’liv’, från Leipalingis (Lazdijai kommun).

-ystė. Två avledningar med suffixet -ystė i S. Daukantas och L. Ivinskis ordböcker är Aptekarstwo -a, n. Wajst’inisté -es, m. <...> ~ vaistinystė I 5 ’apotekarens yrke’, jfr SJP 1 24(14): pol. aptekarstwo, a., n. ’apotekarkonst’, ty. die Apothekerkunst och Cyrulstwo, krauleidyste ~ krauleidystė S. Dauk I 122 ’bykirurgens yrke’, jfr SJP 1 342(57): pol. cyrulictwo, a, n. ’kirurgi’, ty. die Chirurgie, die Wundarzneikunst, ry. хирургія. Om dessa avledningar i något större utsträckning.

Enligt LKŽe kan vaistinystė vara en nybildning av L. Ivinskis, eftersom ordboken inte registrerar några förkortningar för andra källor med belägg på detta ord. Vilket är avledningens basord? Troligen vaistinė (känt från levande språk), men även adjektivet vaistinis kan vara basord. I ordboken är vaistinystė belagt endast som ett ord hos L. Ivinskis.

Avledningen i S. Daukantas ordbok, krauleidyste, bygger på personbeteckningen krauleidys ’en som låter blod (genom att skära i en ven)’ och betecknar ett yrke. Ordet är inte belagt i LKŽe och betraktas av G. Subačius som en nybildning av S. Daukantas (se Subačius 1993: 174).

184

Palmira Zemlevičiūtė

Simono Daukanto ir Lauryno Ivinskio lenkų–lietuvių kalbų žodynų lietuviškos terminologinės medicinos leksikos ved yba

–yba. I S. Daukantas ordbok finns en beteckning för en egenskap med suffixet –yba, vars basord är det enkla kvalitativa adjektivet gyvas: Życie, gywyba, <...> ~ gwyba S. Dauk III 380, jfr LLKŽ_Lal 330: pol. życie, lit. gyvata, gyvastis; LLKŽ_Vaitk 1008: pol. życie, lit. 1) gyvybė. Ordet är känt från levande språk; flest belägg kommer från Žemaitija (Salantai (Kretinga kommun), Mosėdis (Skuodas kommun), Šatės (Skuodas kommun)).

–ysta. I S. Daukantas ordbok är avledningen med suffixet –ysta belagd: Felczerstwo, krauleidysta ~ krauleidysta S. Dauk I 188. Liksom krauleidyste som diskuterats ovan är ordet sannolikt skapat av S. Daukantas. Skillnaden är att denna suffixavledning har en annan betydelse: ’fältskärsyrke’. Som G. Subačius skriver i sin studie: ”det är oklart hur S. Daukantas skilde mellan suffixen –ysta och –ystė (jfr krauleidysta och krauleidystė); kanske uppfattade han i någon mån särarten hos det mindre produktiva –ysta” (Subačius 1993: 178–179).

1.1.4. BENÄMNINGAR PÅ AGENTER OCH BÄRARE AV VERBAL EGENSKAP

Detta är substantiv bildade av verb som betecknar den som utför en handling eller upplever ett tillstånd (vanligen en levande varelse, oftast en person), men de kan också beteckna någon annan varelse, ett föremål eller något annat (se DLKG 2006: 104; Ambrazas 1993: 112). Detta är en av de äldsta ordbildningskategorierna (se Ambrazas, ibid.).

–ėjas, –ėja. Trella beteckningar på bärare av verbal egenskap, bildade med suffixet –ėjas, –ėja, har påträffats i S. Daukantas och L. Ivinskis ordböcker. Det bör dock noteras att L. Ivinskis, till skillnad från S. Daukantas, vid sidan av den maskulina avledningen också angav en feminin ändelse: Cirulik, ka. m. <...>.Skutėjas, –a. w. ~ skutėjas, skutėja I 36, jfr LLKŽ_Lal 17: pol. cyrulnik, lit. barzdaskutys; SJP 1 342(57): pol. cyrulik, a, m. ’läkare för yttre sjukdomar, sår och dylikt’, ty. der Wundarzt, der Chirurgus, Chirurg, ry. цырюльникъ, хирургъ, лѣкарь, рудометъ. I levande språk betyder cyrulik ≡ golibroda ’barberare’, ty. der Barbier; se LKŽe: skutėjas, –a ’barberare’; Lekarz, wajstiejas. <...> ~ vaistejas S. Dauk I 332, jfr SJP 2 614(80): pol. lekarz, a, m., ’den som botar’, ty. der Arzt, ry. врачь, врачеватель, исцѣлитель; LLKŽ_Lal 75: pol. lekarz, lit. gydytojas; LLKŽ_Vaitk 231: pol. lekarz, lit. gydytojas. I LKŽe är skutėjas ’barberare’ belagt i Fr. Kuršaitis litauisk-tyska ordbok (1883), M. Niedermanns, A. Senns, F. Brenderios och A. Salios ordbok över det litauiska skriftspråket (1932–1968), medan två belägg

Terminologija | 2015 | 22

185

sakiniai – iš L. Ivinskio raštų ir Pat arlių ir priežodžių (Vilnius, 1958). Vaistėjas „gydytojas“ į LKŽe įtrauktas iš S. Daukanto raštų ir laikraščio Tėvynės sargas (Tilžė, 1901).

Derivationen skutėjas ”barberare” bör förklaras närmare. Varken den lexikala eller den ordbildningsmässiga betydelsen förknippar detta ord med medicin. För att motivera dess klassificering som medicinsk vokabulär måste man alltså stödja sig på fakta ur den litauiska medicinhistorien.

De första fast bosatta, legitimerade läkarna i Litauen – medicine doktorer – dök upp först i slutet av 1400-talet. Dessutom var de uteslutande invärtesmedicinare, eftersom man vid universiteten på den tiden inte undervisade i kirurgi; de kände inte till den och praktiserade den inte. Därmed föll alla yttre sjukdomar utanför de legitimerade medicine doktorernas verksamhetsområde. Bland de icke-legitimerade läkekunniga hade framför allt barberarna²⁰ gjort sig ett namn; med tiden valde de kirurgi som specialitet. De omnämns i historiska källor från början av 1500-talet. Barberarskrån verkade i Litauen (i Vilnius, Kaunas och Klaipėda). Barberarnas medicinska verksamhet var mycket omfattande. De satte koppor, gav lavemang, ordnade bad, masserade sjuka, tappade blod, klippte och rakade människor, lade om och behandlade sår och bölder, öppnade abscesser, behandlade luxationer och benbrott, amputerade dessutom lemmar, drog ut tänder, behandlade könssjukdomar och deltog i domstolar som medicinska experter. Större delen av arbetet utförde de i sina verkstäder, de så kallade officinerna, men de arbetade också gärna på gator, torg och marknadsplatser. Barberarnas hus kännetecknades av barberarskråets emblem – en kopparskål som hängde på en lång stång ovanför husdörren. Barberarskråets verksamhet var mycket viktig i stadslivet under 1500–1700-talen. De var de enda som kunde hjälpa till vid en skada eller sjukdom (se Lelis 1960: 118–124; Jasaitis 1974: 64–71; Bagdonavičius 1988: 33–37; Sasnauskas 2000: 39).

–tojas, –toja. Avledningar med detta suffix betecknar personer. Det är egentliga beteckningar på utövare. I ordböckerna är nästan alla avledningar med det aktuella suffixet beteckningar för en behandlingsspecialist (lat. medicus): Doktór, –a. m. Gydytojas, –ja. w. <...> ~ gydytojas, gydytoja I 48; Doktor, gydytojas. <...> ~ gydytojas S. Dauk I 145, jfr LLKŽ_Lal 22: pol. doctor, lit. daktaras; gydytojas, LLKŽ_Vaitk 91: pol. doktor, lit. 2) vard. daktaras, gydytojas; Doktorka, gydytoja ~ gydytoja S. Dauk I 145; Lekarka, vaistytoja ~ vaistytoja S. Dauk I 332, jfr LLKŽ_Lal 75: pol. lekarka, lit. gydytoja, LLKŽ_Vaitk 231: pol.

²⁰ I artiklar av forskare i Litauens medicinhistoria har, utöver termen barzdaskučių, även termerna cirulnikai, cirulnykai, bolberiai, barberiai, chirurgai-cir(i)ulnykai, pirtininkai-cir(i)ulnykai, barzdaskučiai chirurgai, kraujalaidžiai. använts.

186 Palmira Zemlevičiūtė Simono Daukanto ir Lauryno Ivinskio lenkų–lietuvių kalbų žodynų lietuviškos terminologinės medicinos leksikos vedyba

lekarka, lit. 1) kvinnlig läkare; Lekarz, <...>, gydytojas ~ gydytojas S. Dauk I 332, jfr SJP 2 614(80): pol. lekarz, a, m., ”den som botar”, ty. der Arzt, ry. врач, врачеватель, исцелитель, LLKŽₗₐₗ 75: pol. lekarz, lit. gy-dytojas, LLKŽᵥₐᵢₜₖ 231: pol. lekarz, lit. gydytojas; Ozdrowiciel, gydytojas ~ gydytojas S. Dauk II 219, jfr SJP 3 635(80): pol. ozdrowiciel, a, m. ”den som botar, återger hälsan”, ty. der Gesundmacher, LLKŽᵥₐᵢₜₖ 402: pol. ozdrowić, lit. išgydyti. LKŽe ger endast ett användningsexempel på ordet gydytojas från Ėriškiai (Panevėžys distrikt), medan inga exempel på användningen av vaistytojo från talspråket har anförts, endast från äldre och senare skriftliga källor.

-klė. Detta suffix anges i DLKG som ett improduktivt suffix i den aktuella avledningsgruppen (DLKG 2006: 111). I ordböckerna påträffades en beteckning för bärare av en verbal egenskap, avledd med suffixet -klė från det enkla verbet gerti: Czeluść, –ści. f. Gėrklė, iēs. m. ~ gerklė I 38, jfr LLKŽₗₐₗ 18: pol. czeluść, lit. žandikaulis; nasrai, LLKŽᵥₐᵢₜₖ 73: pol. czeluść, lit. 2) vard. nasrai, žiotys; Gardło. Gėrklė ~ gerklė I 76, jfr LLKŽₗₐₗ 37: pol. gardło, lit. gerklė; LLKŽᵥₐᵢₜₖ 132: pol. gardło, lit. 1) gerklė, ryklė; gerklos; Krtan, gėrkle ~ gerklė S. Dauk I 311, jfr LLKŽₗₐₗ 68: pol. krtań, lit. stemplė, gerklė, LLKŽᵥₐᵢₜₖ 216: pol. krtań, lit. anat. gerklos, se LKŽe: gerklė 1. ”främre delen av halsen (pharynx, larynx, trachea)” (ord som används av aukštaitier och žemaitier).

-ulys / -ulis, -ulė. Avledningar med dessa suffix som betecknar bärare av en verbal egenskap syftar oftare på djur, växter eller föremål i allmänhet, medan avledningar som betecknar personer är något mer ovanliga (DLKG 2006: 108). I de undersökta ordböckerna påträffades en personbeteckning med vartdera suffixet; endast hos L. Ivinskis anges också en femininform: Osesek, osysek, žindulys (waikas) ~ žindulys S. Dauk II 205, jfr LLKŽₗₐₗ 132: pol. osesek, lit. diande spädbarn, LLKŽᵥₐᵢₜₖ 393: pol. osesek, lit. 1) žinduklis; Ciało, –a. n. <...>, nuòmìrulis, –lia. w. lé, –les. <...> ~ nuomirulis, nuomirūlė I 32 ”den döde”, jfr SJP 1 288(47): pol. ciało = ciało bez duszy, martwe, umarłe = trup, ty. der Leib, der Leichnam, die Leiche, ry. мертвецъ. Grundordet för avledningen i S. Daukantas ordbok är det enkla, intransitiva verbet žįsti, medan grundordet för avledningen i L. Ivinskis ordbok är det prefixförsedda, intransitiva verbet numirti. I LKŽe finns ett belägg från Ratnyčia (Varėna distrikt) på användningen av žindulio i betydelsen ”diande barn”, medan belägg på nuomirulio i betydelsen ”den döde” hämtas från L. Ivinskis skrifter och A. Juškas ordbok. Semantiskt hör avledningarna till gruppen personbeteckningar med anknytning till medicin.

Terminologija | 2015 | 22 187

–ėlis, –ėlė. ”Detta är det mest framträdande suffixet för beteckningar på bärare av en verbal egenskap och överträffar genom sin produktivitet vida alla andra suffix för denna typ av avledningar.” Beteckningar med detta suffix syftar vanligen på personer och har nedsättande betydelse (DLKŽ 2006: 105). I de undersökta ordböckerna har två avledningar bildade med det aktuella suffixet inte den nämnda betydelsen. Avledningen i S. Daukantas ordbok betecknar en person som lider av katalepsi: Kataleptyk, apmirielis ~ apmirėlis S. Dauk I 272. Det är bildat av det enkla, intransitiva verbet med prefixet apmirti. Ordet är känt från talspråket, men LKŽe registrerar det inte i denna betydelse.

En avledning med suffixet –ėlė i L. Ivinskis ordbok förtjänar särskild diskussion: Chyragra, –gry. f. <...>. Grīzielė, –es. m. <...> ~ grižėlė I 31 (MedŽ lat. chiragra, lit. chirarga, handgikt), jfr SJP 1 282(46), 240(41): chyragra äldre form av chiragra, y, ž. ”handvärk”. Avledningar med detta suffix utgör en slags separat ordbildningstyp. De förekommer endast i femininum. Ordbildningsmässigt skiljer sig avledningar med suffixet –ėlė från dem med suffixet –ėlis genom att de bygger på verb utan prefix (DLKG 2006: 105–106). Avledningen betecknar en sjukdom och tillämpas på handgikt. I LKŽe är ordet grižėlė belagt i skriftliga källor (Dionizas Poškas skrifter och ett manuskript av författaren, som levde 1821–1880).

–tinė. Avledningen med suffixet –tinė giltinė, som förekommer i många skrifter från 1500–1600-talen (se Ambrazas 1993: 128), återfinns också i S. Daukantas ordbok: Smierc, giltine, <...> ~ giltinė S. Dauk III 123, jfr LLKŽ_Lal 230: pol. śmierć, lit. mirtis, LLKŽ_Vaitk 779: pol. śmierć, lit. mirtis. LKŽe anför användningsexempel på giltinės i betydelsen ”död” från Merkinė (Varėna distrikt), Baisogala (Radviliškis distrikt), Keturvalakiai (Vilkaviškis distrikt), Kvėdarna (Šilalė distrikt), Sasnava (Marijampolė distrikt) och Šimonys (Kupiškis distrikt).

Nämnas bör också en beteckning för bärare av en verbal egenskap, bildad av det denominala verbet gydyti med suffixet –tinė och betecknande läkekonsten: 2 Doktorstwo, –an. G’īd’itínė, –nes. m. <...> ~ gydytinė I 48, jfr LLKŽ_Lal 22: pol. doktorstwo, lit. dak­tarybė, LLKŽ_Vaitk 91: pol. doktorstwo, lit. 2) åld. gydytojo pareigos. Denna avledning finns inte upptagen i LKŽe och kan därför vara en nybildning av L. Ivinskis.

–uojis. Ur diakronisk ordbildningssynpunkt kan liežuvį (lat. lingua), bildat av det enkla verbet liežti, betraktas som en avledning med suffixet –uojis: Jezyk. Liežūwis ~ liežūvis I 97, jfr LLKŽ_Lal 53: pol. język, lit. liežuvis, LLKŽ_Vaitk 170: pol. język, lit. 1) liežuvis. Detta ord används i hela Litauen.

188

Palmira Zemlevičiūtė

Simono Daukanto ir Lauryno Ivinskio lenkų–lietuvių kalbų žodynų lietuviškos terminologinės medicinos leksikos vedyba

1.1.5. BENÄMNINGAR PÅ BÄRARE AV NOMINELLA EGENSKAPER

Detta är substantiv som bildats av adjektiv eller substantiv med olika suffix och betecknar en person, en levande varelse eller ett föremål utifrån någon utmärkande egenskap (DLKG 2006: 113, se närmare Ambrazas 2000: 113). Som Saulius Ambrazas påpekar är detta den mest omfattande ordbildningskategorin av litauiska nominala substantiv (Ambrazas 2000: 113).

-inis, -inė. I litauiskan får adjektiv som substantiveras och har detta suffix ofta betydelsen ”bärare av en egenskap”. Avledningar av denna typ är belagda redan i skriftliga källor från 1500- och 1600-talen (Ambrazas 2000: 145). En substantiverad avledning av maskulint genus med suffixet -inis i S. Daukantos ordbok bör nämnas: Lasota, kruminis ~ krūminis S. Dauk I 329 (?) ”kruminis dantis” (MedŽ lat. molaris, lit. krūminis (dantis)). I samma ordbok finns också en avledning med suffixet -inė av feminint genus: Piers, <...>, krutine ~ krūtinė S. Dauk II 240 (se Skardžius 1996: 264), som varit utbrett sedan skrifttraditionens början (Ambrazas 2000: 145), jfr SJP 4 105(14): a) latiori sensu piers, piersi ”kroppsdelen mellan halsen, sidorna och magen”, LLKŽ_Lal 143: pol. pierś, lit. krūtinė, LLKŽ_Vaitk 429: pol. pierś, lit. 1) krūtinė. Semantiskt tillhör båda orden gruppen benämningar på organ (matsmältnings- och andningsorgan). Ordet krūtinė (lat. pectus) är dessutom benämning på undergruppen Bröst inom den semantiska gruppen benämningar på kroppsdelar Bål. Liksom de tidigare nämnda benämningarna på anatomiska begrepp gerklė, liežuvis är även dessa två avledningar ord i det levande språket. LKŽe anger ett belägg i en mening för användningen av ordet krūminis från Sudeikiai (Utena distrikt), medan inga belägg i meningar för den anatomiska betydelsen av krūtinės har noterats (de flesta exemplen kommer från litauisk skönlitteratur); förkortningarna anger emellertid samogitiska dialekter: Salantai (Kretinga distrikt), Mosėdis (Skuodas distrikt), Alsėdžiai (Plungė distrikt), Upyna (Šilalė distrikt).

-lės. I S. Daukantos ordbok hittades en avledning med suffixet -lės: benämningen på en mycket farlig akut infektionssjukdom (lat. variola ME II 213), som kännetecknas av feber, förgiftning av kroppen och utslag: Ospa, rauples ~ rauplės S. Dauk II 209 ”smittkoppor”; jfr LLKŽ_Lal 133: pol. ospa, lit. raupłes, LLKŽ_Vaitk 395: pol. ospa, lit. 1) raupai, rauplės; 1 Pierzchnice, rauples ~ rauplės S. Dauk II 241, jfr LLKŽ_Lal 133: pol. ospa, lit. raupłes. Pranas Skardžius har påpekat att substantiv med suffixet –lė i första hand bildas med en handlingsbetydelse; enstaka substantiv med detta suffix betecknar levande varelser, men de flesta avledningarna med suffixet –lė har konkret betydelse – de betecknar resultatet av en händelse eller handling, ett redskap med mera (Skardžius 1996: 169). Bland avledningarna med det aktuella suffixet tar han upp

Terminologija | 2015 | 22

189

även avledningen rauplės. I det levande språket kallas sjukdomen så; i LKŽe kommer de flesta användningsexemplen från Samogitien: Užventis (Kelmė distrikt), Vainutas (Šilutė distrikt), Papilė (Akmenė distrikt), Nemakščiai (Raseiniai distrikt), Upyna (Šilalė distrikt), Gegrėnai (Plungė distrikt), Eržvilkas (Jurbarkas distrikt), Kuršėnai (Šiauliai distrikt); ett exempel kommer från Aukštaitija – Šunskai (Marijampolė distrikt).

-lis. Som två typer skulle man kunna analysera ett ord ur det levande språket – benämningen på den övre delen av fingerled två krumplis (MedŽ lat. condylus, lit. krumplys (ett benutskott vid benets ände)) – vilket finns belagt i S. Daukantos ordbok: Kolano, krumplis. <…> ~ krumplis S. Dauk I 288, men jfr LLKŽₗₐₗ 61: pol. kolano, lit. kelys, LLKŽᵥₐᵢₜₖ 192: pol. kolano, lit. 1) kelis. Synkroniskt betraktat vore detta ett enkelt ord, men Pr. Skardžius urskiljer suffixet -lis i det. Vilket är då basordet för denna avledning? Det skulle kunna vara substantivet krumpis ”liten tand, skåra” (i så fall skulle denna avledning tillhöra kategorin bärare av nominella egenskaper), men också verbet krumpėti ”skära ut skåror, små tänder” (då skulle avledningen tillhöra kategorin handlingsresultat) (se Skardžius 1996: 168). I artikeln betraktas ordet som en avledning av ett substantiv. I LKŽe är de flesta beläggen i meningar för användningen av ordet krumplys ”den övre delen av fingerled två” noterade från Aukštaitija: Daukšiai (Marijampolė distrikt), Užpaliai (Utena distrikt), Pociūnėliai (Radviliškis distrikt), Kaniava (Varėna distrikt), Liškiava (Varėna distrikt), Smilgiai (Panevėžys distrikt), Pušalotas (Pasvalys distrikt), Molėtai, samt ett från Samogitien – Barstyčiai (Skuodas distrikt).

-onis. En benämning på en bärare av en egenskap (en sjuk person, lat. patiens) har bildats med detta suffix från substantivet liga: Pacyent, ligonis ~ ligonis S. Dauk II 221, jfr LLKŽₗₐₗ 136: pol. pacjent, lit. ligonis. Ordet var vitt spritt redan på 1500-talet (Ambrazas 2000: 164) och är känt från det levande språket; belägg i meningar kommer från Aukštaitija: Eriškiai (Panevėžys distrikt), Taujėnai (Ukmergė distrikt), Rokiškis, Vištytis (Vilkaviškis distrikt).

-ūnė. Här bör en allmän benämning på bärare av egenskaper nämnas – armbågsleden mitt på armen (lat. cubitus): Łokietek, alkunė. <…>. Łokietki, łokcie, alkunės ~ alkūnė, alkūnės S. Dauk I 341 (se Ambrazas 2000: 159), jfr LLKŽₗₐₗ 78: pol. łokieć, lit. alkūnė, LLKŽᵥₐᵢₜₖ 246: pol. łokieć, lit. 1) alkūnė. Denna avledning är föremål för dia kronisk ordbildning, eftersom den ur synkronisk synvinkel blivit morfologiskt osönderdelbar (Urbutis 2009: 42). Belägg i meningar för den aktuella betydelsen av kroppsdelens benämning ”armbågsleden mitt på armen” har noterats från Panevėžys, Grūžiai (Pasvalys distrikt), Skaudvilė (Tauragė distrikt) och Pušalotas (Pasvalys distrikt).

190

Palmira Zemlevičiūtė

Simono Daukanto ir Lauryno Ivinskio lenkų–lietuvių kalbų žodynų lietuviškos terminologinės medicinos leksikos vedyba

-ungis. Historikern och ordbildningsforskaren S. Ambrazas hänförde beteckningen på en person med en viss egenskap till den aktuella ordbildningskategorin Kaduk. Miesz-tūngis. <...> ~ mėšlungis I 101 (MedŽ lat. spasmus, lit. spazmas, mėš-lungis), jfr SJP 2 287(40): pol. kaduk, a, m. 2) ”fallandesjuka”, ty. die schwere Krankheit, die fallende Sucht, morbus caducus, LLKŽₗₐₗ 53: pol. kaduk, lit. (med.) nuomaras, LLKŽᵥₐᵢₜₖ 172: pol. kaduk, lit. 3) åld. epilepsija, nuomaris, även om han å andra sidan beskrev det som en avledning med oklar ordbildning (Ambrazas 2000: 149). I LKŽe finns illustrerande bruksexempel med ordet mėšlungis från Luokė (Telšiai distr.), Švėkšna (Šilutė distr.). Ordet är känt i betydelsen ”konvulsion, spasm, kramp” i Skirsnemunė (Jurbarkas distr.), Vilkaviškis och Endriejavas (Klaipėda distr.).

1.1.6. BENÄMNINGAR PÅ HANDLINGENS RESULTAT

Till denna ordbildningskategori hör verbala suffixavledda substantiv som betecknar en handlings resultat och objekt (se DLKG 2006: 125; Ambrazas 1993: 86).

-alas. Enligt S. Ambrazas är detta adjektivsuffix ett av de viktigaste medlen för att bilda benämningar på handlingens resultat. Ganska många avledningar av denna typ finns redan i skriftliga källor från 1500- och 1600-talen, särskilt i K. Sirvydas och Lexicon Lithuanicum ordböcker (Ambrazas 1993: 99). Här bör därför nämnas en avledning med suffixet -alas i S. Daukantas ordbok – benämningen på den ljusgula, ibland orangefärgade vätska med ammoniaklukt som utsöndras av njurarna (lat. urina ME II 330): Mocz, myžalai ~ myžalai S. Dauk I 375, jfr LLKŽₗₐₗ 89: pol. mocz, lit. šlapumas, myžalai, LLKŽᵥₐᵢₜₖ 276: pol. mocz, lit. šlapimas. I LKŽe anges dessutom beteckningen vulg. Sakligt sett hör ordet till den semantiska gruppen benämningar på organ och vätskor, och till undergruppen benämningar på urinorgan och kroppsvätskor – benämningen på den vätska, urinen, som njurarna utsöndrar från kroppen. LKŽe anger bara ett illustrerande exempel med detta ord från Pociūnėliai (Radviliškis distr.).

-slas. En benämning på handlingens resultat bildad med ett adjektivsuffix har påträffats i L. Ivinskis ordbok. Det är benämningen på tarminnehållet som utsöndras vid tarmtömning (lat. faeces ME I 366): Chyl, chil. u. m. Mièžslas, -la. w. Atlaikai widuriunse nuog wālgių ~ mėšlas. Atlaikai widuriuose nuog valg(i)ų I 31 (se Ambrazas 1993: 98), men jfr SJP 1 281(47): pol. 1 chyl, chil, u, m., Medic. chylus, ”matsmältningsvätska i magsäcken”, ty. der Milchsaft von den verbauten Speißen, se MedŽ lat. chylus, lit. chilas, pieninės sultys (tarmlymfa under näringsupptaget). Det betyder ”avföring” och hör till

Terminologija | 2015 | 22

191

den semantiska undergruppen matsmältningsorgan och utsöndringar. Som framgår av exemplet ovan förklarade L. Ivinskis ordet utförligare. I LKŽe finns belägg på bruk av mėšlo i betydelsen ”avföring” från Linkuva (Pakruojis distr.), Liškiava (Varėna distr.), Eržvilkas (Jurbarkas distr.), Rimšė (Ignalina distr.), Gudžiūnai (Kėdainiai distr.), Šilalė, Salakas (Zarasai distr.), Seda (Mažeikiai distr.) och Gudeliai (Marijampolė distr.).

1.1.7. PLATSBENÄMNINGAR

Detta är substantiv bildade av substantiv, verb eller adjektiv och som betecknar en plats utifrån föremålen som finns där, handlingen som utförs där eller någon egenskap som utmärker den. Den betecknade platsen kan vara såväl öppen som sluten. Dessa benämningar utgör en medelstor ordbildningskategori (DLKG 2006: 133). De verbalsubstantiv som bildats av verb kallade S. Ambrazas benämningar på handlingsplatser (Ambrazas 1993: 208). En sådan benämning har påträffats i L. Ivinskis ordbok.

–tuvė. Denna suffixavledning betecknar en institution som särskilt är avsedd för att utföra den handling som uttrycks med det grundläggande suffixderiverade verbet sarginti ”ha tillsyn över en sjuk person, vårda”: Infirmacija. Sargintuvė. <…> ~ sargintuvė I 99, jfr SJP 2 206(29): pol. infirmarya äldre chorownia ”sjukrum i ett kloster”, ty. das Krankenzimmer in den Klöstern, rus. больница, врачебница, LLKŽŽ^Vaitk 158: pol. infirm eria, lit. syn. izoliatorius, medicinos punktas (i fängelse, kloster, pensionat och liknande). S. Ambrazas konstaterade att de flesta benämningarna på handlingsplatser med suffixet –tuvė finns i K. Sirvydas ordbok (Ambrazas 1993: 208). Enligt LKŽe kan ordet vara en nybildning av L. Ivinskis: sargintuvė se sargintinė ”sjukvårdsinrättning”: Nu finns det en sargintuvė för soldater (sjukhus) IM1861,36.

1.1.8. BENÄMNINGAR PÅ PERSONER EFTER YRKE

Till denna avledningskategori hör sådana substantiv som betecknar en person efter dennes yrke (DLKG 2006: 137). Tvåsuffixavledningar har påträffats, ”bildade av basord som betecknar antingen själva personens verksamhet och arbete eller, oftare, föremålet för denna verksamhet och detta arbete, en produkt, ett verktyg, en plats eller något annat som kännetecknar verksamheten och arbetet” (DLKG 2006: 137).

Enligt S. Ambrazas är det ur ett historiskt perspektiv lämpligt att betrakta benämningar på personer efter yrke och benämningar på bärare av en nominal egenskap som avledningar inom en och samma kategori, dvs. kategorin benämningar på bärare av en nominal egenskap, och behandla dem tillsammans. I synkrona ordbildningsstudier urskiljs dock semantiska avledningsgrupper som ligger nära benämningar på bärare av egenskaper, och en av dessa är benämningar på personer efter yrke (Ambrazas 2000: 113).

192

Palmira Zemlevičiūtė

Simono Daukanto ir Lauryno Ivinskio lenkų–lietuvių kalbų žodynų lietuviškos terminologinės medicinos leksikos vedyba

I denna artikel utgår vi från den indelning av de aktuella avledningarna som presenteras i synkrona studier.

–inykas / –ininkas. Det är två varianter av samma suffix. Detta är det mest produktiva suffixet för benämningar på bärare av egenskaper. Både i nutida och äldre litauiska bildas avledningar med detta suffix oftast för att beteckna yrken. Flest avledningar av denna typ är belagda i K. Sirvydas ordbok (Ambrazas 2000: 118).

Två benämningar på bärare av en nominal egenskap, bildade av substantiven dantis och, sannolikt, vaistis ”läkemedel” med suffixet –inykas, återfinns i S. Daukantas ordbok: Dentysta, dąntinykas, <...> ~ dantinykas S. Dauk I 136 ”den som behandlar tänder”, jfr LLKŽ_Lal 20: pol. dentysta, lit. dantinininkas, dantistas, dantų gydytojas, LLKŽ_Vaitk 82: pol. dentysta, lit. dantų gydytojas, se LKŽe: dantininkas 2. ”tandläkare”; Lekorob, wajistinykas ~ vaistinykas S. Dauk I 333, jfr SJP 2 617(78): pol. lekorób, a, m. ”apotekare”, ty. der Apotheker, se LKŽe: vaistininkas 1. ”anställd på apotek med farmaceutisk utbildning, provisor”, 2. ”den som botar med örter, örtmedicinare”. Ordet vaistinykas har upptecknats i Subačius (Kupiškis kommun), Karsakiškis (Panevėžys kommun) och Degučiai (Zarasai kommun). Även om varianten dantinykas inte återges i LKŽe (dantininkas – från talspråket), är det, liksom vaistinykas, ett ord ur talspråket (se Ambrazas 2000: 124–125).

I L. Ivinskis ordbok ansluter sig till de diskuterade avledningarna med suffixet –inykas, sett till sin avledningsbetydelse, en avledning med suffixet –ininkas: Aptekarz –za, m. Wajstininkas –a, <...> ~ vaistininkas I 5, jfr LLKŽ_Lal 3: pol. aptekarz, lit. vaistininkas, aptiekininkas, LLKŽ_Vaitk 19: pol. aptekarz, lit. vaistininkas. Enligt uppgifter i LKŽe är ordet känt i Jurbarkas, Stakiai (Jurbarkas kommun), Kartena (Kretinga kommun) och Vegeriai (Akmenė kommun).

Enligt S. Ambrazas används suffixet –ininkas numera endast i den samogitiska dialekten och i vissa angränsande västaukštaitiska varieteter, främst de sydliga. I alla andra områden används suffixet –inykas. Tidigare hade suffixet –inykas emellertid ett ännu större utbredningsområde – det förekom även hos sydsamogiterna. Suffixet –ininkas spreds ganska sent även i den nordsamogitiska subdialekten, eller åtminstone i delar av den. Man menar att suffixet –inykas dominerar också i S. Daukantas skrifter på grund av äldre skriftspråks inflytande. Språkvetaren håller dock fast vid uppfattningen att suffixet vid den tiden fortfarande kan ha levt kvar även i den nordsamogitiska subdialekt som var S. Daukantas modersmål. S. Ambrazas hävdar att suffixet –ininkas är en variant av suffixet –inykas, som sannolikt uppkom i kuriska eller i en annan västlig dialekt inom det baltiska språkområdet (Ambrazas 2000: 124–125).

Terminologija | 2015 | 22

193

Enligt G. Subačiaus studier är endast varianten -ininkas, -ė känd i hela den samogitiska dialekten, men S. Daukantas skriver nästan överallt i sina skrifter, alltså även i den stora polsk-litauiska ordboken, -inykas, -ė. Enligt forskaren kan S. Daukantas ha påverkats av förhållanden i andra dialekter, men de äldre skrifterna – K. Sirvydas och M. Daukšas verk, där detta suffix också användes – måste ändå ha haft större inflytande på honom. S. Daukantas uppfattade tydligen, när han använde -inykas, -ė, som inte är typiskt för hans dialekt, detta inte som ett suffix från en annan dialekt, utan som ett uttryck för det litauiska skriftspråk som höll på att skapas (en norm!). Enligt G. Subačius är -inykas, -ė det mest produktiva suffixet för yrkesbeteckningar i den stora polsk-litauiska ordboken (liksom i hela det litauiska språket). När S. Daukantas bildade avledningar med detta suffix följde han det folkliga ordbildningssystemet (Subačius 1993: 165–166).

Tabell 1. Suffixavledningar i S. Daukantas och L. Ivinskis ordböcker

Ordbildningskategori

Ordbildningstyp

Avledningar i S. Daukantas ordbok (st.)

Avledningar i L. Ivinskis ordbok (st.)

Diminutiver (förminskande substantiv)

-elis, -elė -ėlis

2 –

1 2

Handlingsbeteckningar, eller verbala abstrakta substantiv

-ande -knöl / -sår -ning -ning -skap -smärta

32 11 5 2 – –

12 8 – – 1 1

Egenskapsbeteckningar, eller nominala abstrakta substantiv

-het -skap -at -skap -ande -ande

8 3 2 1 1 1

– – – 1 – –

Beteckningar för aktörer och bärare av verbala egenskaper

-ėjas, -ėja -tojas, -toja -klė -ulys / -ulis, -ė -ėlis, -ėlė -tinė -uvis

1 3 1 1 1 1 –

2 2 1 2 1 1 1

194

Palmira Zemlevičiūtė

Simono Daukanto ir Lauryno Ivinskio lenkų–lietuvių kalbų žodynų lietuviškos terminologinės medicinos leksikos vedyba

Avledningskategori | Avledningstyp | Avledningar i S. Daukantos ordbok (st.) | Avledningar i L. Ivinskis ordbok (st.) | Beteckningar för bärare av egenskaper hos substantiv –inis, -inė; -lės; -lis; -onis; -ūnė; -ungis 2; 1; 1; 1; 1; – –; –; –; –; –; 1 Beteckningar för handlingsresultat -alas; -slas 1; – –; 1 Beteckningar för platser -tuvė – 1 Beteckningar för personer efter yrke -inykas / -ininkas 2 1

1.2. Prefixavledningar

I ordböckerna hittades beteckningar (9 lexikala enheter) avledda med tre prefix (se tabell 2). Avledningar med det mest produktiva prefixet pa- (DLKG 2006: 145) dominerar. De ”bildas vanligen av sådana substantiv vars stam är identisk med roten” (DLKG 2006: 145). De flesta av dess ”avledningar betecknar en plats som ligger antingen a) längsmed (i enlighet med) det föremål som anges av grundordet” (DLKG 2006: 145): 2 Zatýłek, pakaušis ~ pakaušis S. Dauk III 346, se LKŽe: pakaušis 1. ”bakre delen av huvudet”, men jfr LLKŽ_Lal 315: pol. zatýłek, lit. užpakalis (MedŽ lat. occiput, lit. pakaušis), LLKŽ_Vaitk 512: pol. potylica, lit. anat. pakaušis, ”eller b) under det föremål som anges av grundordet”: Gruczoł, Gruzoł. <…>, pažandis ~ pažandis I 86, jfr LLKŽ_Lal 43: pol. gruczoł, lit. (anat.) gilė, LLKŽ_Vaitk 146: pol. gruczoł, lit. anat. liauka, se LKŽe: pažandė 4. anat. ”körtel belägen under underkäken (glandula submaxilaris)” (ordet pažandis är inte belagt i denna betydelse i LKŽe); Podbrzusze, papilvė ~ papilvė S. Dauk II 260 (betraktat synkront är detta ord endast ett gammalt ord i språket, se Urbutis 2009: 42), jfr LLKŽ_Lal 151, LLKŽ_Vaitk 451: pol. podbrzusze, lit. papilvė; Podgardle, podgarle, pakaklė ~ pakaklė S. Dauk II 263, jfr LLKŽ_Lal 151: pol. podgardle, lit. pagurklė; paliaukis, LLKŽ_Vaitk 453: pol. podgardle, lit. 1) pakaklė, pasmakrė, se LKŽe: pakaklė 1. ”området under halsen”; Podgardłek, palaukis, pagérklė ~ paliaukis, pagerklė S. Dauk II 263, jfr LKŽe: paliaukis 1. se pagurklis 2. ”ett tjockt fettlager under hakan, paliaukis, gurklys”; pagerklė 1. se pagerklys ”området under strupen”; Podpasze, pažastė ~ pažastė S. Dauk II 269 (MedŽ lat. axilla, lit. pažastis), jfr LLKŽ_Vaitk 459: pol. podpasze, lit. pažastis. Det bör påpekas att samtliga avledningar är belagda i LKŽe från levande språkbruk – pakaušis från Šalčininkai,

Terminologija | 2015 | 22

1 9 5

Klaipėda, Mielაგėnai (Ignalina distr.), Seda (Mažeikiai distr.), Paberžė (Vilnius distr.), Pociūnėliai (Radviliškis distr.), Judrėnai (Klaipėda distr.), Kuršėnai (Šiauliai distr.), papilvė ”nedre delen av buken” från Miežiškiai (Panevėžys distr.), Pandėlys (Rokiškis distr.), Skirsnemunė (Jurbarkas distr.), Ėriškiai (Panevėžys distr.), pakaiklė från Gargždai (Klaipėda distr.), Sudeikiai (Utena distr.), paliaukis från Surviliškis (Kėdainiai distr.), Laukuva (Šilalė distr.), Sidabravas (Radviliškis distr.), Jurbarkas, Kuršėnai (Šiauliai distr.), Trakai, Skaudvilė (Tauragė distr.), Skuodas, Vainutas (Šilutė distr.), Akmenė, och pagerklė från Gružiai (Pasvalys distr.) och Palanga.

”Nästan alla avledningar med prefixet už- betecknar en plats som ligger bakom det föremål som anges av grundsubstantivet. Mycket närbesläktade med dessa är också de (fåtaliga) avledningar som betecknar den bakre eller annars yttre delen av det föremål som grundsubstantivet betecknar, eller ett annat föremål som ligger bakom detta föremål” (DLKG 2006: 146). I L. Ivinskis ordbok betecknar en avledning med prefixet už- en av körtlarna: Gruczol, Gruzol. Užžandis, <...> ~ užžandis I 86, jfr LLKŽ_Lal 43: pol. gruczol, lit. (anat.) gilė, LLKŽ^Vaitk 146: pol. gruczol, lit. anat. liauka, se LKŽe: užžandis 2. I se užžandės 2. anat. ”underkäksspottkörtel (glandula submaxilaris)”. I LKŽe anges denna avledning i den aktuella betydelsen som ett ord ur L. Ivinskis skrifter.

I L. Ivinskis ordbok hittades en avledning med prefixet ne-: Bezbolnoś, -ci. f. Neškauda, dós. m. <...> ~ neskauda I 12, som betecknar motsatsen till det som uttrycks av grundsubstantivet skauda med abstrakt betydelse, ”smärta, värk”, jfr SJP 1 75(21): bezbolność, ści, ż. ”smärtfrihet”. Neskauda är inte belagt i LKŽe, men skauda är ett ord i levande språkbruk.

Som framgår av exemplen från ordböckerna hör de flesta prefixavledningar semantiskt till de semantiska grupperna beteckningar för kroppsdelar och organ, med undantag för avledningen neskauda, som betecknar ”frånvaro av smärtförnimmelse” och tillhör den semantiska gruppen för handlingar, förlopp, processer och tillstånd med anknytning till medicin.

Tabell 2. Prefixavledningar i S. Daukantos och L. Ivinskis ordböcker

Avledningskategori

Avledningstyp

Avledningar i S. Daukantos ordbok (st.)

Avledningar i L. Ivinskis ordbok (st.)

Beteckningar för platser

pa- už-

6 –

1 1

Beteckningar för handlingar, eller verbala abstrakt

ne-

–

1

196

Palmira Zemlevičiūtė

Simono Daukanto ir Lauryno Ivinskio lenkų–lietuvių kalbų žodynų lietuviškos terminologinės medicinos leksikos vedyba

1.3. Avledningar med ändelser

I S. Daukantas och L. Ivinskis ordböcker påträffades sexton benämningar bildade med ändelser (se tabell 3).

1.3.1. HANDLINGSBENÄMNINGAR ELLER VERBALABSTRAKTA

Flest påträffades avledningar med ändelsen -a(-ia). Det är den mest produktiva ändelsen, som används vid substantivbildning i modern litauiska (DLKG 2006: 99). I S. Daukantas och L. Ivinskis ordböcker har alla påträffade verbalabstrakta bildats av primära verb triesti, gelti, džiūti: Biegunka, tryda, <...> ~ tryda S. Dauk I 87, jfr LLKŽ_Lal 8: pol. biegunka, lit. tryda, žyvatas, LLKŽ_Vaitk 38: pol. biegunka, lit. diarré, diarré, snabb löpare; Laksa, tryda ~ tryda S. Dauk I 326, jfr LLKŽ_Lal 73: pol. laksa, lit. tömning av tarmen, diarré (MedŽ lat. diarrhoea, lit. diarré, diarré); Bol, gyla, <...> ~ gyla S. Dauk I 94, LLKŽ_Lal 10: pol. ból, lit. ömhet, smärta, LLKŽ_Vaitk 45: pol. ból, lit. 1) smärta, värk; Bolėść, –ści. f. <...>, gīła, –łos, <...> I 20, jfr LLKŽ_Lal 10: pol. boleść, lit. värk, LLKŽ_Vaitk 44: pol. boleść, lit. 1) smärta; Hektyka. Dziōwa ~ džiova I 91, jfr SJP 2 177(23): hektyka, i, ž. ”febersjukdom som kännetecknas av kroppslig svaghet med långvarig feber m.m.”. Som framgår har alla de anförda avledningarna vokalväxling. LKŽe visar att tryda används i betydelsen ”diarré” i höglandet och Samogitien, medan gyla, ”huggande smärta, svår smärta”, förekommer i Samogitien: i Nemakščiai (Raseiniai kommun), Kvedarna (Šilalė kommun), Salantai (Kretinga kommun), Užventis (Kelmė kommun), Veiviržėnai (Klaipėda kommun), Rietavas (Plungė kommun), Šatės (Skuodas kommun), Viekšniai (Mažeikiai kommun). Ordet džiova är inte belagt i LKŽe med den nämnda betydelsen.

Två avledningar har bildats med ändelsen -as: Chyragra, -gry. f. Grîžas, -ža. m. <...> ~ grîžas I 31 (MedŽ lat. chiragra, lit. chirarga, gikt i händerna); Katar. Slōgas ~ slogas I 106, jfr SJP 2 334(45): katar, u, m., katarrus ”katarr, pl., lungkatarr”, LLKŽ_Lal 57: pol. katar, lit. slempropp, lungkatarr, snuva; Katar, stogas ~ slogas S. Dauk I 272; Niežyt, ob. katar, stogas ~ slogas S. Dauk II 132 (MedŽ lat. catarrhus, lit. katarr, slemhinneinflammation). Det maskulina ordet slogas har ingen medicinsk betydelse i LKŽe, men jfr LLKŽ_Vaitk 181: pol. katar, lit. med. 1) snuva; 2) katarr och LLKŽ_Vaitk 330: pol. nieżyt, lit. med. katarr. Man kan alltså anta att S. Daukantas kan ha använt slogas i båda betydelserna, särskilt eftersom han tog upp ordet intill olika polska uppslagsord. I sin andra betydelse – ”inflammation i ett organs slemhinna eller katarr” – skulle ordet slogas kunna hänföras till flera semantiska undergrupper av sjukdomsbenämningar

Terminologija | 2015 | 22

197

(förekommer som inflammation i slemhinnorna i näsan, halsen och vissa andnings- och matsmältningsorgan, se ME I 396). Enligt LKŽe är grįžas ”smärta med knäppningar, knarrande eller gnisslande ljud i en stukad eller överansträngd led” känt i Kupiškis, Panevėžys, Raseiniai, Kaltanėnai (Švenčionys kommun), Viduklė (Raseiniai kommun), Pociūnėliai (Radviliškis kommun), Linkuva (Pakruojis kommun), Ramygala (Panevėžys kommun), Veliuona (Jurbarkas kommun), Salos (Rokiškis kommun). Slogas är inte belagt i LKŽe i den aktuella betydelsen.

Ändelseavledningarna inom den aktuella ordbildningskategorin skiljer sig åt vad gäller lexikal betydelse. Större delen av dem är sjukdomsbenämningar. Ordet tryda hör till den semantiska undergruppen infektionssjukdomar, džiova till undergruppen sjukdomar i andningsorganen och grįžas till undergruppen ledsjukdomar, medan ordet gyla ”svår smärta” hör till den semantiska gruppen benämningar på handlingar, förlopp, processer och tillstånd.

1.3.2. AGENT- OCH VERBALA EGENSKAPER

BENÄMNINGAR PÅ BÄRARE

Två avledningar har påträffats, bildade med ändelserna -is och -as:

-is. Epidemia, atkrytis. jfr zaraza ~ atkrytis S. Dauk I 182, jfr LLKŽₗₐₗ 32, 311: pol. epidemja, lit. epidemija, pol. zaraza, lit. užsikrėtimas; limpamoji liga, lykuva, maras, LLKŽᵥₐᵢₜₖ 118, 953: pol. epidemia, lit. epidemija, pol. zaraza, lit. 1) epidemija; užkrečiama liga, se LKŽe: atkrytis 1. ”sjukdomens återkomst, återfall”; Mor, <...>, antkrytis ~ antkrytis S. Dauk I 377, jfr LLKŽₗₐₗ 90: pol. mór, lit. maras, LLKŽᵥₐᵢₜₖ 280: pol. mór, lit. maras, se LKŽe: antkrytis 1. ”sjukdomsattack, smitta, epidemi”. I LKŽe finns exempelmeningar för användningen av ordet atkrytis ”sjukdomens återkomst, återfall” från Kvėdarna (Šilalės kommun), Švėkšna (Šilutės kommun), Vabalninkas (Biržų kommun), Grūžiai (Pasvalio kommun), Upyna (Šilalės kommun), Užventis (Kelmės kommun), medan endast en mening med betydelsen ”sjukdomsattack, smitta, epidemi” för antkryčio har noterats från Barstyčiai (Skuodo kommun).

-as. Exkrement, allmänt kallat exkrementa, trūszaj eller trąszas ~ gödsel, gödselämnen S. Dauk I 184, jfr. SJP 1 634(90): exkrement, u, m., exkrementa, ów ”avföring”. Det första ordet har ingen medicinsk betydelse i LKŽe (trašai ”ruttnat spannmål eller halm, förmultnade rester, agnar”), men 1 traša, trašos pl. 3. ”avföring”; i alla beläggsmeningar handlar det dock inte om människors, utan om husdjurs och fåglars (hästars, gässens, grisarnas) avföring. Det är svårt att säga vilken betydelse S. Daukantas avsåg med dessa ord, men de hänförs ändå till det medicinska ordförrådet, jfr MedŽ lat. excrementa se faeces, lit. 1. avföring.

198

Palmira Zemlevičiūtė

Simono Daukanto ir Lauryno Ivinskio lenkų–lietuvių kalbų žodynų lietuviškos terminologinės medicinos leksikos vedyba

1.3.3. BENÄMNINGAR PÅ BÄRARE AV NOMINELLA EGENSKAPER

Ändelsen -is förekommer hos den största delen av alla abstrakta substantiv som bildats med ändelser. Avledningar bildas vanligen enbart av adjektiv (LKG 1965: 315, jfr DLKG 2006: 124). I båda ordböckerna påträffades en avledning med denna ändelse, vars basord är adjektivet karštas: Gorȧczka. Karštis (kūna ligoje) ~ karštis I 83, jfr LLKŽ_Lal 41: pol. gorączka, lit. karštis; karštinė, karštligė; Maligna, karsztei, sjukdom ~ karščiai S. Dauk I 354, jfr LLKŽ_Lal 82: pol. maligna, lit. hög feber, hetta (MedŽ lat. febris, lit. 1. feber, hetta), vilken tillhör den semantiska undergruppen för benämningar på infektionssjukdomar. I L. Ivinskis ordbok är den litauiska motsvarigheten till det polska ordet gorączka karštis; dessutom har en kort förklaring lagts till inom parentes: kūna ligoje ~ kūno ligoje. Det nämnda polska ordet har två betydelser: pol. gorączka, lit. 1) hetta; feber LLKŽ_Vaitk 141. LKŽe anger också karštis med följande betydelser: 2 hetta 2. ”förhöjd kroppstemperatur (vid sjukdom); värme”, 3. ”feber, tyfus, malaria”. I S. Daukantas ordbok påträffades pluralformen av hetta, karsztei ~ karščiai, jfr LLKŽ_Vaitk 253: pol. maligna, lit. feber, se LKŽe: karščiai 1. ”feber, tyfus, malaria”. Båda orden är kända i talspråket – hetta i betydelsen ”förhöjd kroppstemperatur (vid sjukdom); värme” är belagt från Skirsnemunė (Jurbarkas distrikt), Salantai (Kretinga distrikt), Luokė (Telšiai distrikt), Paringys (Ignalina distrikt), Viekšniai (Mažeikiai distrikt), Kretinga, medan betydelsen ”feber, tyfus, malaria” är belagd från Lazdijai; karščiai i betydelsen ”feber, tyfus, malaria” är belagt från Salantai (Kretinga distrikt), Šatės (Skuodas distrikt) och Grūšlaukis (Kretinga distrikt).

1.3.4. BENÄMNINGAR PÅ HANDLINGSRESULTAT

Tre avledningar bildade med ändelserna -is och -as har påträffats:

-is. Vienas šios galūnės vedinys padarytas iš priešdėlinio veiksmažodžio sunerti, o kitas – iš nepriešdėlinio veiksmažodžio nerti (abiem vediniams būdinga šaknies balsių kaita): Członek, -nka. m. <...>, san-naris, <...>, Nârîs, -a ~ sąnaris, narys I 39, plg. LLKŽ_Lal 18: lenk. członek, liet. narys, sąnarys, LLKŽ_Vaitk 74: lenk. członek II, liet. narys (kūno) (MedŽ lot. articulatio, liet. 1. sąnarys). Abu vediniai yra griaučių pavadinimų semantinio pogrupio pavadinimai. Kaulų sunėrimo vieta vadinama žodžiais sąnarys ir narys gyvojoje kalboje. Narys minėta reikšme vartojamas Eržvilke (Jurbarko r.), Kvėdarnoje (Šilalės r.), Gargžduose (Klaipėdos r.), Ramučiuose (Šilutės r.), Jurbarke, o sąnarys – daugiausia Aukštaitijoje.

Terminologija | 2015 | 22 1 9 9

–as. I S. Daukantas ordbok förekom ett avledningsord bildat på ett primärt verb šašti, Krosta, szaszas ~ šašas S. Dauk I 310, jfr LLKŽ_Lal 68: pol. krosta, lit. šašas; spaugutis, rauplė, LLKŽ_Vaitk 215: pol. krosta, lit. 1) šašas, piktašis, 2) spuogas, pūškas, se LKŽe: šašas 1. ”skorpa som bildas på ytan av ett sår eller en ulceration”; 3. ”finne”. Det aktuella avledningsordet kan alltså tillhöra de semantiska undergrupperna av benämningar på såväl hudsjukdomar som kirurgiska och traumatologiska sjukdomar. Ordet används i hela landet.

Tabell 3. Ändelseavledningar i S. Daukantas och L. Ivinskis ordböcker

Ordbildningskategori

Ordbildningstyp

Avledningar i S. Daukantas ordbok (st.)

Avledningar i L. Ivinskis ordbok (st.)

Handlingsbeteckningar, eller verbabstrakta

–a(–ia) –as

2 1

2 2

Benämningar på aktörer och bärare av verbala egenskaper

–as –is

2 2

– –

Benämningar på bärare av substantiviska egenskaper

–is

1

1

Benämningar på handlingsresultat

–is –as

– 1

2 –

SLUTSATSER

S. Daukantas och L. Ivinskis, dessa stora samogiter, som utmärkte sig inom litteratur, folklore, historia, botanik och andra vetenskapsområden, gjorde sig också förtjänta om den litauiska medicinska terminologin. Deras bidrag till den litauiska medicinska terminologin är viktigt inte bara därför att de i sina polsk-litauiska ordböcker tog med medicinsk terminologisk vokabulär, som till största delen består av ord och ordkombinationer av inhemskt, litauiskt ursprung, utan också därför att de sökte litauiska motsvarigheter till polska ord i det levande språket eller själva skapade ord för att benämna medicinska begrepp.

Omkring 46% av den litauiska medicinska terminologiska vokabulären i de båda ordböckerna utgörs av avledda ord – avledningar med suffix, prefix och ändelser.

Den största gruppen avledningar utgörs av benämningar på medicinska begrepp som bildats med suffix. Avledningar inom åtta ordbildningskategorier har påträffats (diminutiver (förminskande substantiv), handlingsbenämningar, eller verbala abstrakta substantiv, benämningar på egenskaper, eller nominala abstrakta substantiv, benämningar på aktörer och bärare av verbala egenskaper, benämningar på bärare av nominala egenskaper, benämningar på handlingens resultat, platsbenämningar och yrkesbeteckningar) med suffix.

200

Palmira Zemlevičiūtė

Simono Daukanto ir Lauryno Ivinskio lenkų–lietuvių kalbų žodynų lietuviškos terminologinės medicinos leksikos ved yba

De har bildats med hela 28 suffix eller suffixvarianter (–alas, –ata, –ėjas, –ėja, –ėlis, –ėlė, –elis, –elė, –imas, –inis, –inė, –inykas / –ininkas, –inys, –yba, –ybė, –ymas, –ysta, –ystė, –klė, –lės, –lis, –onis, –slas, –smas, –tinė, –tojas, –toja, –tuvė, –ulis, –ulė / –ulys, –umas, –ūnė, –ungis, –uvis). Den absoluta majoriteten av suffixavledningar är handlingsbenämningar, eller verbala abstrakta substantiv. Den dominerande ordbildningstypen är suffixet –imas. Därefter följer, i ungefär lika stora antal, benämningar på egenskaper, eller nominala abstrakta substantiv, samt benämningar på aktörer och bärare av verbala egenskaper. Betydligt färre är benämningar på bärare av nominala egenskaper, diminutiver (förminskande substantiv), benämningar på handlingens resultat och platser samt yrkesbeteckningar. Tre ordbildningstyper (–ėlis, –ėlė, –ystė och –ulis, –ulė / –ulys) är karakteristiska för olika ordbildningskategorier. Med suffixet –ėlis, –ėlė har diminutiver (förminskande substantiv) och benämningar på aktörer och bärare av verbala egenskaper bildats, med suffixet –ystė – handlingsbenämningar, eller verbala abstrakta substantiv, och benämningar på egenskaper, eller nominala abstrakta substantiv, och med suffixet –ulis, –ulė / –ulys – handlingsbenämningar, eller verbala abstrakta substantiv, och benämningar på aktörer och bärare av verbala egenskaper.

Suffixavledningarna i S. Daukantas stora polsk-litauiska ordbok är betydligt fler än avledningarna i L. Ivinskis polsk-litauiska ordbok, av en förståelig anledning – endast den bevarade delen av den senare ordbokens manuskript finns tillgänglig, nämligen orden under bokstäverna A–R.

Prefixavledningar är relativt sällsynta i båda ordböckerna. Avledningar med prefixet pa- dominerar – platsbenämningar. Enstaka avledningar med prefixen už- och ne- förekommer.

Gruppen av ändelseavledningar är inte heller stor, även om den överträffar prefixavledningarna till antalet. Man kan säga att ändelseavledningarna är ungefär jämnt fördelade mellan de båda ordböckerna (antalet avledningar är 9 respektive 7). Dessa avledningar hör till fyra ordbildningskategorier: handlingsbenämningar, eller verbala abstrakta substantiv, benämningar på aktörer och bärare av verbala egenskaper, benämningar på bärare av nominala egenskaper samt benämningar på handlingens resultat.

Semantiskt sett hänförs ordboksavledningarna till åtta semantiska grupper. Benämningar på sjukdomar och sjukliga tillstånd dominerar. En betydande andel av

Terminologija | 2015 | 22

201

Semantiska grupper av benämningar på medicinrelaterade handlingar, förlopp, processer och tillstånd, kroppsdelar och organ, egenskaper och personer. Enstaka benämningar på medicin och angränsande vetenskapsområden och yrken, behandlingsmedel och vårdinrättningar.

De flesta av S. Daukantas och L. Ivinskis avledningar i de polsk-litauiska ordböckerna har bevarats i dagens standardspråkliga litauiska (51% av alla avledningar); en del har blivit medicinska termer (alkūnė, alpimas, čiaudulys, dž̌iova, gerklė, gydymas, gydytojas, kosulys, krūtinė, liežuvis, mėšlungis, pakaušis, sąnarys, vėmimas, viduriavimas, žiovulys m.fl.).

Som uppgifterna i LKŽe visar är de flesta av de behandlade avledningarna ord i det levande språket. Vissa är kända över hela landet (čiaudulys, skaudėjimas, tryda ”diarré”, žiovulys m.fl.), andra används i begränsad omfattning (antkrytis ”sjukdomsattack, smitta, epidemi”, apjakimas ”blindhet”, dūsėjimas ”ansträngd andning”, žindulys ”ammande barn” m.fl.), och ytterligare andra är, att döma av mängden användningsexempel i ordboken, typiska för högaitiska dialekter (krumpľys, sąnarys m.fl.) eller lågaitiska dialekter (gyla ”stickande smärta, svår smärta”, raup­lės ”smittkoppor”, sukinys ”yrsel, svindel” m.fl.). Det finns också avledningar som endast är belagda i skriftliga källor (gimdystė ”obstetrik”, skauduliavimas, vaistymas ”behandling”, žiogulys m.fl.), men deras basord (verb eller adjektiv) är ofta kända i det levande språket.

Lexikografernas individuella nybildningar (gydytinė ”läkekonst” I, krauleidysta ”fältskärsyrke” S. Dauk, krauleidystė ”yrket som bykirurg” S. Dauk, sargintuvė ”klinik” I, vaistėjimas ”behandling” S. Dauk, vaistinystė ”apoteksverksamhet” I, žlibybė ”närsynthet” S. Dauk) slog inte igenom – detta är historisk litauisk medicinsk terminologilexik.

HUVUDKÄLLOR

I – Laurynas Ivinskis polsk-litauiska ordbok. Redigerad av O. Kažukauskaitė, Vilnius: Litauiska språkets institut, 2010.

S. Dauk I–III – Simonas Daukantas skrifter. Stor polsk-litauisk ordbok 1, a–m. Redigerad av [och inledningsartikeln, s. 8–54, skriven av] G. Subačius, Vilnius: Förlaget för vetenskap och encyklopedier, 1993; Stor polsk-litauisk ordbok 2, n–p. Redigerad av G. Subačius, Vilnius: Förlaget för vetenskap och encyklopedier, 1995; Stor polsk-litauisk ordbok 3, r–ž. Redigerad av G. Subačius, Vilnius: Förlaget för vetenskap och encyklopedier, 1996.

HJÄLPKÄLLOR

LKŽe – Lietuvių kalbos žodynas (I–XX, 1941–2002), elektroninis variantas, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2005. – www.lkz.lt.

LLKŽ^Lat – Polsk-litauisk ordbok. Sammanställd av Antanas Lalis, Vilnius: Juozapas Zavadskis tryckeri, 1912.

202

Palmira Zemlevičiūtė

Simono Daukanto ir Lauryno Ivinskio lenkų–lietuvių kalbų žodynų lietuviškos terminologinės medicinos leksikos vedyba

LKKŽVaitk – Vaitkevičiūtė V. Lenkų–lietuvių kalbų žodynas, Vilnius: Mokslas, 1979.

ME I, II – Medicinska encyklopedin 1–2, Vilnius: Valstybinė enciklopedijų leidykla, 1991, 1993.

MedŽ – Astrauskas V., Bizulevičius S., Pavilonis S., Vaitilavičius A., Vileišis A. Medicinos terminų žodynas, Vilnius: Mokslas, 1980.

SJP 1–6 – Polsk ordbok av M. Samuel Bogumił Linde, Lwów: i tryckeriet vid Ossolińskis institution, 1855. = M. Samuel Bogumił Linde. Polsk ordbok 1–6, Warszawa: Gutenberg–Print, 1994–1995.

LITERATŪRA

Ambrazas S. 1993: Daiktavardžių darybos raida [1]. Lietuvių kalbos veiksmažodiniai vediniai, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla.

Ambrazas S. 2000: Daiktavardžių darybos raida 2. Lietuvių kalbos vardažodiniai vediniai, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas.

Auksoriūtė A. 1998: Terminologinis Lauryno Ivinskio palikimas. – Lietuvių kalbotyros klausimai 40, 32–40.

Auksoriūtė A. 1999: Lauryno Ivinskio žodynų terminija. – Lituanistica 2(38), 22–33.

Auksoriūtė A. 2000¹: Lauryno Ivinskio terminologijos darbai [rankraštis]. Daktaro disertacija, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 143 p.

Auksoriūtė A. 2000²: Lauryno Ivinskio terminologijos darbai. Daktaro disertacijos santrauka, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas.

Auksoriūtė A. 2003: Individualieji L. Ivinskio Lenkų–žemaičių kalbų žodyno ir Prigimtūmenės augalų vardai. – Terminologija 10, 135–142.

Auksoriūtė A. 2007: Lauryno Ivinskio keturkalbio žodyno terminai. – Terminologija 14, 72–91.

Bagdonavičius A. 1988: Kauno barzdaskučiai XVI–XVIII a. – Sveikatos apsauga 9, 33–37.

Budrys M. 1989: Medicinos raida Lietuvoje XV–XX šimtmečiuose. – Medicina 1[73], 8–14.

DLKG 2006: Dabartinės lietuvių kalbos gramatika, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas.

Jasaitis D. 1974: Medicinos istorijos Didžiojoje Lietuvos Kunigaikštystėje fragmentai. – Medicina 2(47), 64–71.

Kažukauskaitė O. 2010: Lauryno Ivinskio lenkų–lietuvių kalbų žodynas. – Lauryno Ivinskio lenkų–lietuvių kalbų žodynas, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, IX–XXV.

Kruopas J. 1960: L. Ivinskio leksikografiniai darbai. – Lietuvių TSR MA darbai, A serija, 1(8), 191–198.

Lelis J. 1960: Medicinos pagalba Lietuvoje iki XIX a. pradžios. – Iš mokslų istorijos Lietuvoje 1, Vilnius: Valstybinė politinės ir mokslinės literatūros leidykla, 118–124.

LKG 1965: Lietuvių kalbos gramatika 1, Vilnius: Mintis.

Merkys V. 1991: Simonas Daukantas, Vilnius: Vyturys.

Palionis J. 1995: Lietuvių rašomosios kalbos istorija, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla.

Petkevičiūtė D. 1988: Laurynas Ivinskis, Vilnius: Mokslas.

PMKŠ 2012: Priešaušrio mokslas, kultūra ir švietimas. Lauryno Ivinskio 200-osioms gimimo metinėms. Straipsnių rinkinys, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas.

Sasnauskas V. 2000: Viduramžių medicina ir Kauno barzdaskučiai. – Sveikas žmogus, rugsėjis, 39.

Skardžius Pr. 1996: Rinktiniai raštai 1. Lietuvių kalbos žodžių daryba, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla.

Subačius G. 1990: Simono Daukanto žodynai. – Lietuvių Atgimimo istorijos studijos 1. Tautinės savimonės žadintojai: nuo asmens iki partijos, Vilnius: Sietynas, 20–32.

Subačius G. 1993: Simono Daukanto didžiojo lenkų–lietuvių kalbų žodyno naujadarai: individuali žodžių daryba. – Lietuvių Atgimimo istorijos studijos 4. Liaudis virsta tauta, Vilnius: Baltoji varnelė, 135–216.

Urbutis V. 2009: Žodžių darybos teorija, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas.

Vitkauskas V. 1996: Lauryno Ivinskio raštų kalbos ypatybės. – Lituanistica 3(27), 17–26.

Vitkauskas V. 1997: Lauryno Ivinskio leksikografiniai principai. – Lauryno Ivinskio kalendoriaus 150-mečiui. Straipsniai ir dokumentai, Vilnius: Lietuvių literatūros ir tautosakos institutas, 29–32.

VLE IV, VIII – Visuotinė lietuvių enciklopedija 4, 8, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas, 2003, 2005.

Zinkevičius Z. 1990: Lietuvių kalbos istorija 4. Lietuvių kalba XVIII–XIX a., Vilnius: Mokslas.

Terminologija | 2015 | 22

203

THE DERIVATION OF LITHUANIAN TERMINOLOGICAL LEXIS OF MEDICINE FROM SIMONAS DAUKANTAS’ AND LAURYNAS IVINSKIS’ POLISH–LITHUANIAN DICTIONARIES

The paper deals with bilingual Polish–Lithuanian dictionaries compiled by the famous figures of Lithuanian science, culture and education from the first half of 19^th century S. Daukantas (1793–1864) and L. Ivinskis (1810–1881). It focuses on terminological lexis of Lithuanian origin (derivatives) naming various concepts of medicine. Attempts are made to identify ways of word-formation of derivatives and derivational categories, to discuss derivational types of the latter, to establish what groups of medical concepts are named using derivatives, to identify their relation with the living language and the language used in writings, to identify possible neologisms of the authors of dictionaries and to evaluate the survival of derivatives in modern standard Lithuanian and in the terminology of medicine.

Both lexicographers are viewed as men of merit in Lithuanian medical terminology. Their input is important not only because of the medical lexis (the majority of which is of Lithuanian origin) included in their dictionaries, but also because of their attempts to find Lithuanian equivalents of Polish words in the living language and to create words for naming medical concepts.

46% of Lithuanian terminological lexis of medicine presented in both dictionaries is derived words – suffix, prefix and ending derivatives.

The largest group of derivatives is names of medical concepts created using suffixes (123 lexical units). 8 word-formation categories (deminutiva, nomina actionis, nomina qualitatis, nomina agentis, nomina attributiva, nomina acti, or nomina resultativa, nomina loci, nomina professionalia, or nomina auctoris) of suffix derivatives were found. They are made using 28 suffixes or their variants (-alas, -ata, -ėjas, -ėja, -ėlis, -ėlė, -elis, -elė, -imas, -inis, -inė, -inykas / -ininkas, -inys, -yba, -ybė, -ymas, -ysta, -ystė, -klė, -lės, -lis, -onis, -slas, -smas, -tinė, -tojas, -toja, -tuvė, -ulis, -ulė / -ulys, -umas, -ūnė, -ungis, -uvis). The absolute majority of suffix derivatives are action names. The prevailing formation type is the suffix -imas.

Prefix derivatives in both dictionaries are rather rare (9 lexical units). The most common in this group are derivatives with the prefix pa- which name places.

The group of ending derivatives is also small (16 lexical units). Derivatives made with the endings -as and -is prevail. They usually are nomina actionis, nomina agentis, nomina attributiva, nomina acti.

In respect of meaning, derivatives can be put into 8 semantic groups. Names of diseases and conditions prevail. Semantic groups of the names of actions, processes and states related to medicine, body parts and organs, characteristics and names of persons are also rather large. Very few cases of words naming fields and professions of medicine or related fields, means of treatment and treatment institutions were found.

The majority of derivatives are still used in modern standard Lithuanian (51% of all derivatives), some of them are used as terms of medicine (alkūnė (elbow), gerklė (throat), gydymas (treatment), gydytojas (doctor), kosulys (cough), sąnarys (joint), etc.).

As can be seen from electronic Dictionary of the Lithuanian Language (LKŽe) the majority of derivatives are words of the living language. Some of them are known in

204

Palmira Zemlevičiūtė

Simono Daukanto ir Lauryno Ivinskio lenkų–lietuvių kalbų žodynų lietuviškos terminologinės medicinos leksikos vedyba

the whole country (skaudėjimas (pain), tryda ‘viduriavimas’ (diarrhoea), žiovulys (yawn), etc.), others have only narrow usage (apjakimas ‘aklumas’ (blindness), dusėjimas ‘sunkus kvėpavimas’ (obstructed breathing), etc.), or are used in the Highland (krumplys ‘piršto antrojo sąnario viršutinė dalis’ (knuckle), etc.) or in the Lowland (sukinys ‘galvos sukimasis, svaigulys’ (dizziness), etc.). There are derivatives which can be found only in writings (gimdystė ‘akušerija’ (obstetrics), vaistymas ‘gydymas’ (treatment), etc.), but their underlying words (verbs or adjectives) are known in the living language.

Personal neologisms of both lexicographers (vaistėjimas ‘gydymas’ (treatment) S. Dauk, žlibybė ‘trumparegystė’ (myopia) S. Dauk, krauleidystė ‘kaimo chirurgo profesija’ (bloodletting) S. Dauk, krauleidysta ‘felčerio amatas’ (medical auxiliary) S. Dauk, gydytinė ‘gydymo mokslas’ (science of treatment) I, sargintuvė ‘gydymo vieta’ (place of healing) I, vaistinystė ‘vaistininko verslas’ (pharmacy) I) did not become established – they are viewed as historical lexis of Lithuanian terminological lexis of medicine.

Gauta 2015-06-10

Palmira Zemlevičiūtė Lietuvių kalbos institutas P. Vileišio g. 5, LT-10308 Vilnius E. paštas [email protected]

Terminologija | 2015 | 22

205