doi.org/10.35321/term26-07

Hybridiska sammansättningar i byggterminologin med klassiska prepositionsbundna stammar

LINA RUTKIENĖ

Institutet för litauiska språket

Vilnius Gediminas tekniska universitet

SAMMANFATTNING

En av de tydligaste tendenserna i den nutida byggterminologin är användningen av internationella bundna stammar med ursprung i grekiska och latinska, såsom aero-, makro-, mikro-, nano- och liknande, vid bildandet av nya termer. I den litauiska terminologin saknas dock ett enhetligt synsätt på dessa internationella elements morfemstatus. Artikeln behandlar mångfalden av uppfattningar och föreslår att de aktuella internationella elementen inte ska betraktas som affixoider (prefixoider och suffixoider) – i detta fall är termen bunden stam mer lämplig. Med utgångspunkt i material insamlat ur vetenskaplig litteratur inom byggområdet undersöker artikeln utvecklingen av hybridiska byggtermer med klassiska bundna stammar, bedömer de orsaker som haft störst inverkan på dessa sammansättningars spridning inom byggterminologin samt granskar tendenserna i hur dessa hybridiska sammansättningar bildas.

NYCKELORD: sammansättning, överordnad term, klassisk bunden stam, pseudokompositum, byggande.

ABSTRACT

En av de tydligaste tendenserna i den nutida byggterminologin är användningen av internationella bundna stammar med ursprung i grekiska och latinska, såsom aero-, makro-, mikro-, nano-, vibro- etc., vid bildandet av neologismer. I den litauiska terminologin saknas dock ett enhetligt synsätt på dessa internationella elements morfemstatus. Artikeln behandlar mångfalden av uppfattningar och föreslår att affixoider (prefixoider och suffixoider) skiljs från bundna stammar – i detta fall är termen bunden stam mer lämplig. Med utgångspunkt i material insamlat ur vetenskaplig litteratur inom byggområdet behandlar artikeln utvecklingen av hybrida byggtermer med klassiska bundna stammar och bedömer de orsaker som haft störst inverkan på dessa sammansättningars spridning inom byggterminologin. Artikeln analyserar tendenserna i bildandet av dessa hybrida sammansättningstermer och diskuterar försöken att bilda sammansatta termer med klassiska bundna stammar som egentliga sammansättningar.

140 Lina Rutkienė | Hibridiniai statybos terminijos dūriniai su klasikiniais prepoziciniais sietiniais kamienais

bildningen av dessa hybrida sammansatta termer och diskuterar försöken att bilda sammansatta termer med klassiska bundna stammar som egentliga sammansättningar.

NYCKELORD: sammansättning, generisk term, klassisk bunden stam, oegentlig sammansättning, byggnad.

INLEDANDE ANMÄRKNINGAR

Även om latinet har förlorat sin ställning som internationellt vetenskapsspråk vittnar inte bara låneord som kommit från det och via det från grekiskan och blivit internationella termer, utan också vissa ordelement, som det finns gott om även i den litauiska terminologin, om dess betydelse för vetenskapen och terminologin. En betydande del av dessa internationella element är bundna prepositionsstammar, såsom audio-, makro-, mikro-, nano-, pseudo-, video- osv., vilka utgör led i sammansättningar. Inom utländsk språkvetenskap har uppmärksamhet sedan länge riktats mot dessa sammansättningar, som även kallas kvasikomposita, halvsammansättningar, ordgrupper osv., men diskussionerna om sådana sammansättningar och deras led pågår fortfarande. Man diskuterar begrepp och grundläggande kännetecken, talar om behovet av att skapa en hierarkisk klassificering av leden, klarlägga de semantiska relationerna till det ursprungliga morfemet samt undersöka deras regelbundenhet och produktivitet.

Syftet med denna artikel är att, efter att ha diskuterat språkforskarnas skiftande syn på den morfemiska statusen hos klassiska element (med ursprung i grekiska och latinska), undersöka hybrida sammansatta byggnadstermer med klassiska bundna prepositionsstammar (nedan KPSK) ur ett utvecklings- och bildningsperspektiv. Materialet till artikeln har samlats in från 207 källor: läroböcker inom byggnadsområdet, läromedel, termordböcker, handböcker, doktorsavhandlingar och publikationer som omfattar en period på mer än 100 år (1910–2018). På grund av det stora antalet källor anges i källförteckningen i slutet av artikeln endast de källor där hybrida sammansatta byggnadstermer med KPSK påträffades. Från perioden 1918–1940 anges till exempel endast två källor, eftersom det bara var i dessa som de för artikeln relevanta sammansättningarna användes (48 källor tas inte med i källförteckningen, men uppgifter om de hybrida sammansatta byggnadstermer som användes i dem nyttjas för att belysa det kvantitativa förhållandet mellan hybrida sammansättningar med KPSK och sammansättningar med fria (självständiga) stammar). Artikeln behandlar inte hybrida sammansatta byggnadstermer med klassiska bundna postpositionsstammar, eftersom det insamlade materialet visar att sådana sammansättningar inte är relevanta för byggnadsområdet (endast en sådan sammansättning påträffades – įlinkiografas MTS 1981: 321).

Arbetets huvudsakliga metod är analytiskt beskrivande; den kombineras med syntes, ordbildningsanalys och morfemanalys.

Terminologija | 2019 | 26

141

KLASSISKA BUNDNA STAMMAR I SPRÅKVETENSKAPLIG TEORI: EN MÅNGFALD AV SYNSÄTT

I utländska och litauiska språkforskares arbeten benämns klassiska bundna stammar med olika termer: halvaffix (Keinys 1999: 74; Козулина et al. 2009: 3), bundna rötter eller radiksoider (Земская 1973: 51–55; Рыженкова 2002; Копелиович 2003), neoklassiska led (Lasserre 2013; Inčiūraitė–Noreikienė 2015), neoklassiska element (Harastani et al. 2012) osv. Den övergripande termen affixoid är sannolikt den mest etablerade i språkvetenskapliga arbeten (Шанский 1970; Keinys 1999: 74; Гущина 2003; Козулина et al. 2009; Vounchev 2019), och de bundna stammar som diskuteras hänförs ofta till affixoider (prefixoider eller suffixoider). En sådan terminologisk mångfald leder ofta till förvirring: vissa författare använder vissa termer synonymt (som lexikala dubletter) utifrån uppfattningen att de betecknar samma begrepp, medan andra skiljer mellan begreppen, så att samma termer som hos de förstnämnda författarna är synonymer betecknar helt olika företeelser i de sistnämndas texter. Enligt Dieter Kastovsky är ett stort problem att dessa element inte ens är tydligt definierade i National Dictionary of the English Language, och att det saknas tydliga kriterier för att skilja vissa element från andra (Kastovsky 2009: 1). En av de mer ingående undersökningarna av hur klassiska prefix, prefixoider och bundna stammar, så kallade radiksoider¹, kan skiljas åt genomfördes av Galina Ryženkova. Som framgår av klassificeringen av klassiska element använder författaren termen radiksoid (latin radix – rot), som ingår i det internationella mikrosystemet av termer som betecknar den morfemiska statusen hos ordelement. Författaren utgår främst från kriteriet lexikal betydelse, det vill säga i vilken utsträckning det lånade morfemet har bevarat sin lexikala betydelse. Enligt forskaren kan exempelvis neo- varken betraktas som en prefixoid eller som en radiksoid (bunden stam), eftersom elementets betydelse gradvis bleknar; det börjar endast fylla en ordbildande, modifierande funktion och preciserar den lexikala betydelsen hos den efterföljande roten (det vill säga fungerar som ett prefix). hydro- är däremot exempelvis varken ett prefix eller en prefixoid – det är en radiksoid (bunden stam), ett av sammansättningens led, med en tydlig lexikal betydelse. Denna bundna stam kan dessutom förenas inte bara med andra rötter utan även med affix (jfr ryska гидрирование, litauiska hidrinimas) (Рыженкова 2002).

¹ Vid en ordagrann översättning skulle termen bunden rot användas, men denna term, som är vanlig inom rysk språkvetenskap, har kritiserats av V. Urbutis (se Urbutis 2009: 144). Termen bunden rot kommer inte att användas i denna artikel, också för att undvika en alltför stor terminologisk mångfald.

1 4 2

Lina Rutkienė

Hibridiniai statybos terminijos dūriniai su klasikiniais prepoziciniais sietiniais kamienais

Inom litauisk språkvetenskap betraktades länge temat sammansättningar med klassiska bundna stammar som perifert. Klassiska bundna stammar brukade tas upp i ordböcker över internationella ord tillsammans med andra internationella ord, men undersöktes länge inte närmare. Deras ställning sades vara isolerad och perifer. På senare tid har dock ämnet fått stor uppmärksamhet även bland litauiska språkvetare, i takt med att antalet avledningar med klassiska bundna stammar har ökat och fortsätter att öka snabbt. Ämnet har fördjupats av Adelė Valeckienė (1968), Kazimieras Gaivenis (2014 [1994], [1998], [1995]), Stasys Keinys (2005 [1979]), Vida Rudaitienė (2001), Lina Inčiūraitė-Noreikienė (2015, 2017), Palmira Zemlevičiūtė (2018), Alvydas Umbrasas (2018) m.fl.

I litauiskan är den morfemiska statusen hos klassiska bundna stammar inte entydig. Även om man är överens om att dessa stammar bör hänföras till affixoider, framträder två olika ståndpunkter: vissa språkvetare undersöker dem som led i sammansättningar, andra som avledningsmorfem: prefixoider behandlas tillsammans med prefix och suffixoider tillsammans med suffix. A. Umbrasas, som undersökt nybildade termer inom informatik och datorteknik, av vilka en del är termer med KPSK, hävdar till exempel att ”[s]emantiskt ligger de [prefixoiderna – förf. anm.] nära sammansättningsled, medan de funktionellt ligger nära prefix, eftersom de systematiskt fogas till andra ord och inte används som självständiga ord i litauiskan (även om de ibland, efter engelsk förebild, skrivs som separata ord eller med bindestreck emellan, betraktas detta som skrivfel). <...> Likheten med affix gör att dessa internationella element behandlas tillsammans med prefix” (Umbrasas 2018: 136). P. Zemlevičiūtė undersöker de analyserade avledningarna som sammansatta termer. Terminologen väljer att använda den vidare termen internationellt element i stället för prefixoid: enligt henne ”kan [d]enna term omfatta begreppen internationellt prefix, internationellt led, internationell prefixoid m.fl.” (Zemlevičiūtė 2018: 217). I L. Inčiūraitės avhandling kallas de aktuella klassiska elementen (neo)klassiska led och bundna stammar, och avledningar med dessa stammar analyseras som sammansättningar (Inčiūraitė 2017).

Det bör uppmärksammas att terminologerna K. Gaivenis och St. Keinys Kalbotyros terminų žodyne, när de presenterar affixoider (prefixoider och suffixoider), enbart utgår från litauiska exempel (pusbernis, pusdal yvis, pusmaišis, šunkelis, šundaktaris; maišgalis, vaikigalis) (Gaivenis, Keinys 1990: 13, 155), medan de i sina artiklar kallar sådana morfem från klassiska språk som audio-, makro-, mikro-, nano-, pseudo-, video- osv. för internationella led (Gaivenis 2014 [1994]: 392; 2014 [1998]: 401; 2014 [1995]: 636), internationella

Terminologija | 2019 | 26

143

terminų elementais (Keinys 2005 [1979]: 196)². Tad kyla klausimas: galbūt tarp afiksoidų ir klasikinių kamienų esti tam tikrų skirtumų ir ne visada klasikinius sietinius kamienus reikėtų priskirti afiksoidams?

Inom litauisk språkvetenskap förstås affixoider, enligt KTŽ, som led i sammansättningar med en generaliserad betydelse och som därför liknar affix något (Gaivenis, Keinys 1990: 13). Affixoidernas lexikala betydelse har alltså, jämfört med betydelsen hos det ord de uppkommit ur, bleknat och blivit mer generaliserad och abstrakt. Bundna stammar har däremot en tämligen tydlig lexikal betydelse. Denna betydelse kan aktualiseras i termens definition, till exempel Mikroužpildai yra smulkūs mineraliniai milteliai, gaunami iš gamtinių mineralinių uolienų ir mine-ralinių pramonės atliekų StM 2012: 135, ibland i en kontext eller som det särskiljande ledet i en sammansatt term som används synonymt, till exempel vibrosija BDT 1976: 58 – vibracinė sija BDT 1976: 66.

En annan viktig skillnad är att affixoider i ett språk kan (eller ännu kan) fungera som självständiga ord med egna grammatiska egenskaper. Detta har Darius Jarmalavičius uppmärksammat i sin undersökning av tyska affixoider (Jarmalavičius 2014: 31). Geert Evert Booij och Matthias Hüning har skrivit om detta: till exempel är det tyska adjektivet frei (lit. laisvas), liksom engelskans free och nederländskans vrij, ett självständigt ord. I sammansättningar är det däremot en affixoid med en mer generell, mer affixliknande betydelse: ”som saknar det som betecknas av huvudordet”, till exempel: alcohol-free, sugar-free (Booij, Hüning 2014: 78). Den affixoidala karaktären hos ledet free i de sammansättningar som G. E. Booij och M. Hüning anför framgår tydligt av betydelsen i den litauiska översättningen: bealkoholis, becukris. Att de ord som affixoiderna härstammar från också används i språket som självständiga ord med konkret lexikal betydelse framgår av exemplen i KTŽ: šunkelis, maišigalis, vaikigalis osv. Bundna stammar används däremot i språket endast i bunden form och saknar grammatiska egenskaper. I denna artikel betraktas därför internationella element med ursprung i klassisk grekiska och latin, såsom audio-, makro-, mikro-, nano-, pseudo-, video- osv., som bundna stammar, och sammansättningar med dem som pseudosammansättningar (pseudosammansättningar behandlas närmare i avsnittet ”Bildningsegenskaper hos sammansättningar med klassiska bundna stammar i besläktade byggtermer”). Följaktligen skulle man kunna instämma med G. Ryženkova och andra författare med liknande uppfattning

² Det är sant att St. Keinys i Bendrinės lietuvių kalbos žodžių daryboje redan betraktar de aktuella klassiska elementen som affixoider (Keinys 1999: 111).

144

Lina Rutkienė

Hibridiniai statybos terminijos dūriniai su klasikiniais prepoziciniais sietiniais kamienais

ståndpunkten om en sådan följd av termer som anger morfemisk status: prefix – prefixoider (en del av affixoiderna) – bundna stammar (radixoider) – fria (självständiga) stammar.

Skillnaderna mellan prefix och bundna stammar med ursprung i klassisk grekiska och latin har, med utgångspunkt i Tvrtko Prćić, behandlats av L. Inčiuraitė (se Inčiuraitė 2017: 43–47). I sin avhandling hänför forskaren de klassiska elementen super-, anti-, kontr(a)-, eks-, meta-, sub-, hiper-, pro-, ultra-, vice-, inter-/intra-, arachi-, infra-, terto-, para-, ekstra-, post-, di-, trans-, bi-, epi- till prefixen, medan hon betraktar pseudo-, mikro-, auto-, tele-, video-, euro-, bio-, makro-, elektro-, hidro-, kvazi-, moto-, aero-, avia-, termo-, mega-, mono-, polit-, agro-, audio-, techno-, stereo-, nano-, radio-, vibro-, eko-, proto-, kiber-, neo-, multi-, pneumo-, seks-, geo-, kosmo-, mezo-, neuro-, amino-, narko-, nitro-, turbo-, zoo- som bundna stammar. De flesta av de internationella prefix som L. Inčiūraitė anger finns också med i DLKG, i avsnittet om prefixavledningar (DLKG 2005: 150), men forskaren har kompletterat denna grupp med några internationella prefix. De så kallade klassiska bundna stammarna behandlas inte i DLKG (2005), vare sig bland prefixen eller bland sammansättningsleden.

När olika författares resonemang om klassiska bundna stammar sammanställs kan följande egenskaper hos dessa stammar urskiljas:

1. Klassiska bundna stammar förekommer i många språk. Detta bekräftas av många språkvetare (Gaivenis 2014 [1995]: 636; Клобуков, Гудилова 2001; Земская 2011: 51), och Valentīna Skujiņa talar om terminologisk utveckling på internationell nivå och en gradvis samordning av termernas strukturella modeller, i den mån olika språksystem tillåter detta (Skujiņa 1999: 3).

2. Klassiska bundna stammar är mycket produktiva. Det finns gott om sammansättningar med samma klassiska bundna stammar i den litauiska terminologin inom olika ämnesområden.

3. Klassiska bundna stammar kännetecknas av en tämligen konkret, lexikal betydelse; det hävdas att de har mer rotinnehåll än affixinnehåll. Evanthia Petropoulou (2009: 41) använder termen semantinio tankio; enligt forskaren kännetecknas klassiska bundna stammar av större semantisk täthet än affix.

4. Det ord som det klassiska elementet härstammar från är vanligtvis polysemt, medan den bundna stammen inte ärver alla dess betydelser, utan endast de som behövs i bruket (Козулина et al. 2009: 5).

Terminologija | 2019 | 26

145

5. Klassiska bundna stammar utgör underordnade led i sammansättningar (de bildar inte samordnade sammansättningar utan endast bestämmande sådana); de bestämmer det andra ledet och begränsar dess betydelse.

6. Klassiska bundna stammar som intar en prepositionell position i förhållande till roten slutar oftast på en vokal (Kazio Borutos m.fl. Tarptautinių žodžių žodynė (TŽŽ 1936) återger även klassiska bundna stammar utan vokal eller med en annan vokal: aer…, aero…; hidr…, hidro…; fibri…, fibro…; vibri…, vibro…). Vissa utländska författare anser att denna vokal är en fogevokal. Vasilij Nemčenko hävdar att fogevokaler bör betraktas som ett tydligt formellt kännetecken som för de klassiska elementen närmare rotmorfem. Just på grundval av detta kännetecken skiljs affixoider formellt från affix, eftersom fogevokaler är typiska endast för sammansättningar mellan rötter eller stammar och inte förekommer mellan rötter och affix (Немченко 1994: 65).

I det följande behandlar artikeln undersystemet av hybridiska sammansättningar av besläktade termer med klassiska bundna stammar inom ett specifikt område – byggbranschen – och analyserar tendenserna i bildningen av dessa sammansättningar.

UNDERSYSTEMET AV KLASSISKA BUNDNA STAMMAR I HYBRIDISKA SAMMANSÄTTNINGAR AV BESLÄKTADE BYGGTERMER OCH DESS UTVECKLING

Inom byggterminologin finns det många hybridiska sammansättningar med bundna prepositionella stammar som härstammar från grekiska och latin. Enligt undersökningen består undersystemet av klassiska bundna stammar i besläktade byggtermer av 20 element: aero-, auto-, azo-, bio-, eko-, fero-, fibro-, foto-, geo-, hidro-, makro-, mezo-, mikro-, nano-, nitro-, pneumo-, tenzo-, termo-, turbo-, vibro-. Dessa klassiska bundna stammar är desamma som i terminologin inom många andra vetenskaps- och teknikområden – byggterminologins undersystem av klassiska bundna stammar är endast en del av det övergripande systemet av klassiska bundna stammar i den litauiska terminologin. Sammansättningarna med de aktuella stammarna är antingen nybildningar inom byggterminologin eller nyord som har införlivats i byggterminologin från andra områden.

Det har inte funnits gott om sådana sammansättningar inom byggterminologin under alla perioder. Genom läsning av källorna konstaterades att sammansättningar av besläktade byggtermer med klassiska bundna stammar började användas i byggtexter under den första perioden av Litauens självständighet. Det rörde sig dock endast om två besläktade termer med auto-: auto-pastogė MT 1929: 11 (skrivet med bindestreck) och autovežimis LPMK 1931: 5, 36, vilka användes i läroböcker om vägbyggnad och brobyggnad. Det bör påpe-

146 Lina Rutkienė | Hibridiniai statybos terminijos dūriniai su klasikiniais prepoziciniais sietiniais kamienais

kas att auto under denna period också användes som ett självständigt ord. Exempelvis räknas olika typer av Lietuvos plentai ir moderniškosios konstrukcijos upp i Leonas Tuskenis bok: auto, nämligen autobusai, krovininiai automobiliai, lengvieji automobiliai, motociklai LPMK 1931: 36. I Techniko žodynėlyje (TŽ 1920) och TŽŽ 1936, som utkom under denna period, anges auto också som ett självständigt ord med betydelsen ’automobil’. För övrigt anges även mikro som ett självständigt ord i TŽŽ 1936, men det har inte noterats att detta lånord används som ett självständigt ord eller som en bunden stam i vetenskapliga texter inom byggområdet. Vägen in i den litauiska terminologin (inklusive byggterminologin) öppnades särskilt brett för de aktuella stammarna under sovjettiden, då ryskan inte bara blev den viktigaste källan till lånord utan också fick en starkare ställning som förmedlande språk. St. Keinys uppmärksammar ett historiskt faktum – fyrtioårsjubileet av den ryska oktoberrevolutionen, som firades 1957: i samband med detta tillkännagavs officiellt och försökte man legitimera kalkering från ryskan som en viktig metod för att skapa litauiska termer (Keinys 2005 [2003]: 239). Som källorna till exemplen nedan visar, påträffas i själva verket nästan alla sammansättningar med tidigare oanvända klassiska bundna stammar i vetenskaplig litteratur inom byggområdet som publicerades efter denna händelse. Då kom en hel grupp bundna stammar som var nya för byggområdet in: aero-, azo-, fero-, fibro-, foto-, hidro-, mikro-, nitro-, pneumo-, termo-, turbo-, vibro-. Med dessa bildades många hybridiska termer för byggande ovan jord (byggnader och andra konstruktioner, vägbyggnad, brobyggnad) och under jord (vattenförsörjning, avlopp, grundläggning), till exempel: aeronuotrauka ALKS 1972: 39, azodažalai RLKP 1959: 12, ferolydinys SMG 1974: 58, fibroužpildas MK 1956: 23, fotoapskaita SOV3 1974: 24, hidromazgas RLKP 1959: 68, makrokietumas MMB 1962: 67, mikroputokšlis JTŽ 1982: 15, mikroužpildas MTPM 1976: 141, nitrodažai KSŽ 1988: 84, nitroglaistas SMG 1974: 306, pneumobelenėlis JDŽ 1981: 140, termoįdeklas RLKP 1959: 37. Även senare bildades hybridiska byggsammansättningar med den bundna stammen auto- (autokelias APKS 1964: 3, autokrautuvas RLKP 1959: 11, autovežimėlis RLKP 1959: 11), men den bundna stammen vibro- utmärkte sig genom den högsta produktiviteten: under sovjettiden bildades en stor mängd byggtermer med denna stam: vibrobuožė BDT 1976: 58, vibromaišytuvas SM 1966: 195, vibromalūnas MK 1956: 21, vibroplūkimas SMG 1974: 201, vibropriekrova SMG 1974: 227, vibrosietas JDŽ 1981: 59, vibrosija BDT 1976: 58, vibrosiurblys BDT 1976: 27, vibrostalas SMG 1974: 227, vibrostrypas BDT 1976: 58, vibrovelenas SMG 1974: 201, vibrotanki-

Terminologija | 2019 | 26

147

nimas SM 1966: 198. Iš 574 giminingų statybos terminų dūrinių, vartotų sovietmečio statybos srities mokslinėje literatūroje, 61 (10,63 proc.) yra hibridinis dūrinys su KPSK.

Tvåspråkiga rysk-litauiska ordböcker, där ryskt termbildningsmönster kopierades, hade stor betydelse för uppkomsten av sådana termer. De flesta termer som bildades med klassiska bundna stammar under sovjettiden bör betraktas som halvöversättningslån, till exempel: aeronuotrauka – аэроснимок RLKP 1959: 19, ferolydiniai – ферросплавы TRLT 1949: 117, motorvežys – мотовоз RLKP 1959: 204, turbogrąžtas – турбобур RLKP 1959: 445. Som Zigmas Zinkevičius påpekar, ”[1] ökade under sovjettiden antalet sammansatta ord kraftigt; även dessa bildades genom att man följde ryska motsvarigheter <...>. Sammansättningar med bendra- (обще-, со-), daugia- (много-), sava-, savi- (само-), smulkia- (мелко-), visa- (все-) blev särskilt vanliga. <...> Däremot förekom latinska (grekiska) element vanligen där de användes av ryssarna” (Zinkevičius 1994: 210–211).

Under den undersökta perioden undvek man inte att förena klassiska bundna stammar enbart med ord som bestod av en stam, utan också med inhemska och hybridiska sammansättningar (autobetonmaišė BDT 1976: 23, autocementovežis PSAD 1978: 13, autosavivartis BGD 1978: 25, turboorapūtė RLKP 1959: 445), liksom med sammansättningar som redan innehöll en klassisk bunden stam (aerofotovaizdas, aerofotonuotrauka RLKP 1959: 19, mikrofotonuotrauka RLKP 1959: 197, autohidrokeltuvas JDŽ 1981: 127). Under sovjettiden användes alltså ganska otympliga hybridiska sammansättningar med tre stammar, vilka inte längre förekom i bygglitteratur utgiven 1990–2018.

Efter Litauens återvunna självständighet började byggandets utveckling och expansion förknippas med västerländsk avancerad praxis. När vetenskapsområden integreras tillämpas framsteg inom ett område inom andra områden – byggsektorn är inget undantag. Exempelvis började nano- och bioteknik användas för att förbättra byggmaterial. Nya begrepp blir aktuella för byggterminologin, ofta sådana som omfattar ämnen från olika vetenskaps- och teknikgrenar, liksom termerna som betecknar dem. Därför är klassiska bundna stammar, som är gemensamma för terminologin inom olika områden, fortfarande mycket aktuella under denna period. Engelskan, som är ledande både som källspråk och förmedlande språk, bidrar i hög grad till deras popularitet. I den vetenskapliga litteratur om byggområdet som publicerades 1990–2018 finner vi återigen många (76 olika termer) hybridiska sammansättningar av besläktade byggtermer med klassiska bundna stammar: aero- (aeronuotrauka ST 1992: 17, SKAE 2010: 24, aerosija CPK 1992: 178, aerouostas RLSTŽ 1992: 292), auto- (autokelias SKPP 2008: 51, autokrautuvas SBPK 1995: 83, autovilikas ALLA 1993: 349), bio- (biodujos SIS 2011: 11, biointarpas SSMS 1994: 7,

148

Lina Rutkienė

Hibridiniai statybos terminijos dūriniai su klasikiniais prepoziciniais sietiniais kamienais

biokuras VCKUA 2016: 14), eko- (ekonašumas SIŽ 2004: 822), fero- (ferolydiniai SP 2008: 25), fibro- (fibrosluoksnis ŠSDV 2015: 17), foto- (fototamprumas) RLSTŽ 1992: 456), geo- (geokorys) SIŽ 2004: 124, geotinklas SIŽ 2004: 124, PKSŽ 2009: 156, GAG 2018: 59), hidro- (hidrosąvarta ALLA 1993: 17, hidrostipintuvas ALLA 1993: 40, hidrožerutis PKSŽ 2009: 302, SKTR 1990: 36), makro- (makrolygmuo KABK 2012: 65, makroplaušas KABK 2012: 16, makroplyšys KABK 2012: 41, SP 2008: 22, SK 2002: 26, makrotūris SKKS 1998: 12), mezo- (mezolygmuo KABK 2012: 66, mezoaplinka MLA 2011: 1), mikro-, nano- (nanodalelės RNS 2012: 79, nano vamzdeliai KMMT 2006: 89), tenzo- (tenzodaviklis SKKS 1999: 24, RLSTŽ 1992: 414, SK 1995: 65, SK 1991: 90, ALLA 1993: 159, STŽ 2002: 638, tenzojutiklis S5 2000: 318, tenzotinklas RLSTŽ 1992: 414), termo- (termonuotrauka BG 2002: 74, termopavara ŠVOK 2019: 91), vibro-. Pastarasis sietinis kamienas ir toliau lieka produktyvus ir aktyvus: su juo, kaip ir sovietmečiu, padaryta nemažai statybos terminijos naujadarų: vibroaikštelė SMD 1992: 44, vibrogramzdinimas VLGN 2013: 1, vibrogramzdintuvas VLGN 2013: 6, vibroįkalamumas VLGN 2013: 5, vibroplūktuvas RLSTŽ 1992: 484, vibrotašelis RLSTŽ 1992: 484 ir kt. Tačiau aptariamuoju laikotarpiu didžiausiu produktyvumu ir aktyvumu pasižymi KPSK mikro- – su juo padaryta 20 naujų giminių statybos terminų, pvz.: mikro(su)irimas RLSTŽ 1992: 188, mikroanga PKSŽ 2009: 397, mikroburbulas ŠVOK 2019: 126, mikrodulkės MPPB 2018: 20, BG 2002: 77, mikroįtrūkis VCKUA 2016: 34, mikrokietumas KABK 2012: 67, mikroplaušas KABK 2012: 16, mikroplyšys SP 2008: 22, mikroužpildas GKPE 2007:10, mikrovedinimas SRR 2000: 291. Dūriniai su mikro- iš visų kitų išsiskiria ir didžiausiu vartojamumu statybos srities moksliniuose tekstuose. Be to, greta dažnai vartojamo termino mikroplyšys atsiranda ir makroplyšys SK 2002: 26, SP 2008: 22. Aplinką pradedama skirstyti į mikro-, mezo- ir makroaplinką MLA 2011: 1. Tarp terminų su mikro- ir makro- susiklostė antoniminiai santykiai, susiję su šių klasikinių sietinių kamienų antonimiškumu.

Som exemplen visar förblev inte alla bundna stammar som användes för att bilda sammansättningar under sovjettiden produktiva och aktiva. Under 1990–2018 bildades (eller påträffades) inte en enda ny term med KPSK azo-, nitro-, pneumo-, turbo-. Byggterminologins KPSK-delsystem utökades dock med sju bundna stammar som var nya inom området och som används för att bilda hybridtermer: bio-, eko-, geo-, makro-, mezo-, nano-, tenzo-. Det bör uppmärksammas att i periodens viktigaste arbete om byggterminologi – Statybos

Terminologija | 2019 | 26

149

terminų žodyne (STŽ 2002) – iš 377 giminių terminų dūrinių tik penki yra hibridiniai dūriniai su KPSK (1, 59 proc.): aerouostas STŽ 2002: 13, hidrosąvarta STŽ 2002: 182, mikroplyšys STŽ 2002: 339, mikroužpildas STŽ 2002: 339, tenzodaviklis STŽ 2002: 638. Be to, greta mikroplyšio teikiamas lietuviškas sudėtinis terminas plaukiškasis plyšys, o greta mikroužpildo – trumpas vienažodis lietuviškas terminas smulkė (tačiau nė viename skaitytame statybos srities moksliniame tekste vartojamų šių lietuviškų terminų nepastebėta). Vadinasi, STŽ 2002 negalėjo turėti didelio poveikio hibridinių statybos terminų dūrinių su KPSK skvarbai į kitus mokslinius tekstus, kaip kad buvo galima pastebėti sovietmečiu leistų žodynų atveju. Peržiūrėjus šaltinius, išleistus 1990–2018 m., pastebėta, kad daugiausia hibridinių giminių statybos terminų dūrinių vartojama vadovėliuose ir disertacijose. Iš šio laikotarpio 598 giminių statybos terminų dūrinių 76 yra su klasikiniais sietiniais kamienais, t. y. 12,71 proc. Giminių statybos terminų dūrinių su KPSK ir su laisvaisiais (savarankiškais) kamienais santykis skirtingais istoriniais laikotarpiais pavaizduotas 1 paveiksle.

Fig. 1. Förhållandet mellan besläktade hybridtermer inom byggområdet, bildade som sammansättningar med klassiska prepositionella bundna stammar respektive med fria (självständiga) stammar: 1) 1918–1940, 2) 1941–1989, 3) 1990–2018.

Som framgår av figur 1 kännetecknas byggterminologin av en tendens till ökning av sammansättningar med KPSK. Även om den viktigaste orsaken till att sådana sammansättningar uppkom och blev populära inom byggterminologin, liksom inom andra vetenskapsområden, bör anses vara de historiskt etablerade kontakterna med ryskan, finns det även många andra orsaker som bidrar till deras popularitet. Som

150

Lina Rutkiene | Hibridiniai statybos terminijos dūriniai su klasikiniais prepoziciniais sietiniais kamienais

Valerija Danilenko påpekar att de flesta sådana klassiska internationella stammar är entydiga, vilket är särskilt viktigt för terminologin. Dessutom är betydelsen hos en term med en sådan stam lätt att avkoda: när man till exempel ser termen геофон (lit. geofonas) kan man utifrån ledenas betydelser förstå att det är en apparat för att spela in jordljud, utan att behöva slå upp betydelsen i en termordbok (Даниленко 1977: 35). Sådana enordstermer är dessutom ekonomiska och praktiska att använda. En mycket viktig orsak till att nya hybridbildningar med klassiska bundna stammar uppkommer inom ett eller annat områdes terminologi är analogibildning. Enligt Angelė Kaulakienė ”bygger nästan all nybildning inom terminologin (avledningar och sammansättningar) på analogibildning” (Kaulakienė 2014 [1988]: 169). Valentina Novodranova framhåller de klassiska bundna stammarnas tvärvetenskapliga karaktär: olika vetenskaper och discipliner använder dessa element, som tillhör den gemensamma europeiska repertoaren av internationella morfem. Därför kan man, enligt forskaren, tala om att de i vetenskapsspråket bildar ett särskilt skikt med tydligt uttryckta tvärvetenskapliga och ämnesövergripande samband (Новодранова 2008: 277). När vetenskaper integreras är enheterna i detta skikt särskilt lämpliga för att bilda nya termer, vilket också undersökningen av utvecklingen av besläktade hybridtermer inom byggområdet visade.

BILDBNINGSDRAG HOS BESLÄKTADE BYGGTERMSSAMMANSÄTTNINGAR MED KLASSISKA PREPOSITIONELLA BUNDNA STAMMAR

Även efter att ha fastställt de klassiska elementens morfemstatus och skiljt bundna stammar från andra morfem återstår många problematiska frågor. En av dem gäller bildningen av termer med KPSK. Jevgenij Klobukov och Svetlana Gudilova frågar om ord med KPSK (författarna använder den ovan diskuterade termen radiksoido) över huvud taget kan betraktas som sammansättningar. Efter att ha bedömt kännetecknen hos sådana bildningar skiljer forskarna mellan egentliga och kvasisammansättningar. Enligt J. Klobukov och S. Gudilova är den främsta skillnaden att rotmorfemen har olika grad av ordbildningsförmåga. I egentliga sammansättningar deltar rötterna i ordbildningen genom att ingå i två serier av besläktade ord med olika ordbildningsmönster, till exempel: лесостепь (lit. miškastepė): 1) лес, лесник, лесистый (lit. miškas, miškinis, miškingas); 2) степь, степной, степняк (lit. stepė, stepiškas, stepinis (”stäppinvånare”)). Morfem som makro- står däremot utanför ordbildningen. Forskarna menar att sammansättningar med radiksoider inte kan betraktas som egentliga sammansättningar, utan endast som kvasisammansättningar, vilka ”inte hör hemma

Terminologija | 2019 | 26

151

i grammatik- och läroböckers avsnitt om ordbildning; de hör inte till ordbildningen utan till morfemiken – läran om ordets morfemstruktur” (Клобуков, Гудилова, 2001: 18–21).

Vincas Urbutis, som i Žodžių darybos teorijoje främst behandlar litauiska bundna stammar, omfattar också uppfattningen att tvåstammiga ord där den ena stammen är bunden inte bör betraktas som egentliga sammansättningar, eftersom ”[d]essa ord saknar fortfarande många av de kännetecken som är typiska för sammansättningar” (Urbutis 2009: 153). Forskaren betonar att ordbildningsoppositionen, som liksom ordbildningsmotivation är ett viktigt kännetecken hos en bildning, är en opposition mellan stammar utan mellan ord (författarens kursivering). Dessutom är det inom ordbildningen mycket viktigt vilka ordklasser de motiverande orden tillhör (Urbutis 2009: 104–105). Här talar vi inte om ord utan om stammar som saknar grammatisk karakteristik. I V. Urbutis teori, liksom i J. Klobukovs och S. Gudilovas resonemang, återfinns samma idé: sammansättningar med bundna stammar betraktas inte som egentliga sammansättningar. Med utgångspunkt i de nämnda författarnas iakttagelser kan man alltså, ur ordbildningssynpunkt, dela in sammansättningar i egentliga och oegentliga; till de senare, som saknar kännetecken typiska för sammansättningar, hör också sammansättningar med bundna stammar.

I många fall kännetecknas sådana oegentliga hybridbildningar som fungerar som besläktade byggtermer av att KPSK fogas till ett helt ord – ett substantiv – och att ordets grammatiska karakteristik inte förändras; ordet som den klassiska bundna stammen fogas till behåller också sin betoning och sitt accentmönster. Dessutom skiljer sig bildningen av oegentliga sammansättningar med KPSK åt beroende på hur morfologiskt genomskinlig den litauiska motiverande stammen är. I litauiskt standardspråk bildas sammansättningar vanligen av motiverande stammar som inte kan delas upp morfologiskt (Jakaitienė et al. 1976: 15). ”Leder vars motiverande ord har mer framträdande suffix <...>, prefix eller själva är sammansättningar är fortfarande tämligen sällsynta och bör betraktas som undantag”, skriver St. Keinys (1999: 72). På ett annat ställe hävdar språkforskaren emellertid, när han talar om termer, att ”de motiverande orden i termbildning har ganska ofta en mer komplex struktur än vad som i allmänhet är vanligt i standardspråket, särskilt i folklig ordbildning” (Keinys 2005 [1974]: 189), och terminologen kopplar detta till strävan efter precision i termers betydelse. Om hybridiska besläktade byggtermssammansättningar med KPSK kan sägas att sådana oegentliga sammansättningar ofta bildas med utgångspunkt i litauiska motiverande ord med en ännu mer komplex struktur³.

³ I denna artikel avses med motiverande ord naturligtvis ett litauiskt ord – ett ord med en klassisk bunden stam skulle inte kunna kallas ett ord, än mindre ett motiverande ord.

152

Lina Rutkienė

Hibridiniai statybos terminijos dūriniai su klasikiniais prepoziciniais sietiniais kamienais

I allmänhet kombineras KPSK med ord av vilken struktur som helst när besläktade byggtermer bildas. Typiskt är att det andra ordet inte är en enkel ordform, utan en avledning. Redan i texter inom byggområdet från den första perioden av Litauens självständighet återfinns de ursprungliga orden i falska byggterminologiska sammansättningar auto-pastogė ir autovežimis som avledningar av första graden (auto + pa-stogė ← stogas, auto + vežimas ← vežė).

De flesta falska sammansättningar i byggterminologin från sovjettiden bildades också genom att en bunden stam fogades till avledningar av första och andra graden, oftast suffixavledningar, till exempel: autokrautuvas RLKP 1959: 11 (auto + krautuvas ← krauti), autovežimėlis RLKP 1959: 11 (auto + vežimėlis ← vežimas ← vežė), makrokietumas MMB 1962: 67 (makro + kietumas ← kietas), mikrobandinys MMB 1962: 20 (mikro + bandinys ← bandė), mikrojudesys SOV3 1974: 33 (mikro + judesys ← judėjo), nitrojunginys RLKP 1959: 227 (nitro + junginys ← jungė), turbogrąžtas RLKP 1959: 445 (tur-bo + grąžtas ← gręžti), vibrosiurblys BDT 1976: 27 (vibro + siurblys ← siurbti), vibroplūkimas SMG 1974: 201 (vibro + plūkimas ← plūkė).

I vissa falska sammansättningar med KPSK har det ursprungliga ordet ett prefix som tillkommit i ett eller annat avledningsled, medan den falska sammansättningens ursprungliga ord är bildat genom ändelseavledning: autoįvykis MTS 1981: 220 (auto + įvykis ← įvyko ← vyko), fibroužpildas GMKP 1969: 39 (fibro + užpildas ← užpildė ← pildė), vibropriekrova SMG 1974: 227 (vibro + priekrova ← prikrovė ← krovė). Som redan nämnts kombineras KPSK också med sammansättningar (autobetonmaišė BGD 1978: 25, autocementovežis PSAD 1978: 13, autosa-vivartis BGD 1978: 25).

I en mindre andel av de falska sammansättningarna är det ursprungliga ordet enkelt, till exempel vibrosija BDT 1976: 58.

Analysen av exemplen visar att det ursprungliga litauiska ordets avledningsstruktur blir mer komplicerad över tid. I den vetenskapliga litteraturen inom byggområdet från 1990–2018 dominerar bland nya sammansättningar (eller nybildade ord) i byggterminologin med KPSK de sammansättningar där det ursprungliga ordet är en avledning av andra graden: fototamprumas RLSTŽ 1992: 456 (foto + tamprumas ← tamprus ← tempti), hidrosąvarta STŽ 2002: 182 (hidro + sąvarta ← suver-tė ← vertė), hidrostiprintuvas ALLA 1993: 40 (hidro + stiprintuvas ← stip-rinti ← stiprus), vibroištraukimas VLGN 2013: 16 (vibro + ištraukimas ← ištraukti ← traukti). Bland de byggterminologiska sammansättningar med KPSK som belagts under denna period är det betydligt färre vars ursprungliga ord bygger på en avledning av första graden: makroplyšys KABK 2012: 41 (makro + plyšys ← plyšo), mi-

Terminologija | 2019 | 26

153

krotrūkis SGY 2012: 81 (mikro + trūkis ← trūko). Taip pat nedaug kalbamųjų dūrinių, kurių pamatinis sandas yra paprastasis žodis: biodujos SIS 2011: 11, geokorys SIŽ 2004: 124, mikroanga PKSŽ 2009: 397.

Inte alla hybridiska sammansättningar med KPSK som användes i texter inom byggområdet under det senaste seklet är falska sammansättningar. Undersökningen visar att man försökte bilda äkta sammansättningar med KPSK och i högre grad anpassa de klassiska bundna stammarna till det litauiska språksystemet. En av de tidigaste sammansättningarna som användes i en byggpublikation, autovežimis LPMK 1931: 36, bildades som en äkta sammansättning: ändelsen ändrades, och betoningen faller troligen på den långa fogevokalen o, som ersatte det korta, lånade o. Det kan hända att den systematiska avledningen av termen autovežimis berodde på att auto, som redan nämnts, under den aktuella perioden också användes som ett självständigt ord med den konkreta betydelsen ’automobil’. Autovežimis återfinns även i senare texter inom byggområdet, och 1956 föreslog K. Ulvydas att det lånade auto skulle förses med grammatisk böjning, med motiveringen att ordet är mycket lätt att böja: áutas, áuto, áutui osv. (Ulvydas 1967). Följaktligen kan ett sådant auto inte betraktas som en bunden stam – det är ett självständigt ord, ett substantiv, även om det saknar vissa grammatiska egenskaper (det finns fortfarande många sådana oböjda ord i litauiskan), som deltar i ordbildning och bildar en äkta sammansättning. Å andra sidan är denna typ av ordbildning, där ett oböjt lånord används som ursprungligt ord, inte heller typisk för litauiskan.

Fler termer med KPSK som ligger nära äkta sammansättningar har också försökt bildas. Även om klassiska bundna stammar vanligen kombineras med substantiv när besläktade termer bildas, försökte man under sovjettiden, efter ryskans tendenser inom sammansättningsbildning, också kombinera dem med verb, till exempel motovežys – мотовоз RLKP 1959: 204. År 1979 tog St. Keinys, när han behandlade termer av typen autolėkis, autoskrydis, fleksorašis, motovežys, upp tanken om ”uppkomsten av ännu en ny typ av termbildning” och hävdade att det ännu var oklart ”[o]m den kommer att bli produktiv” (Keinys 2005 [1979]: 2000). Ett halvt sekel senare kan man konstatera att denna typ av ordbildning, åtminstone inom byggområdet, inte var produktiv; dessa termer användes inte senare i de granskade publikationerna. I en lärobok från sovjettiden hittades också två hybridverb med KPSK: vibrovalcuoti SMG 1974: 184 och vibroštampuoti SMG 1974: 184. Det är oklart om de ursprungliga orden till dessa verb var de tvåstammiga lånorden vibrovalcas och vibroštampas, eller om den bundna stammen vibro- fogades till hybridverben valcuoti och štampuoti. Oavsett vilket är detta helt atypiska exempel.

154 Lina Rutkienė │ Hibridiniai statybos terminijos dūriniai su klasikiniais prepoziciniais sietiniais kamienais

Det är uppenbart att KPSK inte kom till litauiskan på egen hand – en ordbildningsmodell lånades också in, enligt vilken den bundna stammen helt enkelt fogas till ett andra, fullständigt ord, utan försök att morfonologiskt integrera den i det litauiska språksystemet.

Vytautas Pranciškus Būda kritiserade särskilt bildandet av termer med KPSK efter främmande språks mönster. Språkvetaren föreslog att de falska hybridiska byggtermerna – sammansättningar som, som nämnts, började förekomma i överflöd i litauisk terminologi under sovjettiden – skulle rättas, inte bara därför att de enligt hans uppfattning strider mot litauiskans ordbildningssystem, utan också därför att vi genom att följa denna ordbildning underkastar oss främmande inflytande och ”glömmer det som gjordes förr, innan ambitionerna hos ’vetenskapens’ teori och praktik inom språket hos den ’store’ Stalin och bolsjevikperioden i allmänhet fick fäste i Litauen” (Būda 1994: 33). Forskaren föreslog att de falska avledningarna med KPSK skulle ersättas antingen med avledningar som han ansåg korrekta: benzōdažiai (inte benzodažai), mikrōplyšis (inte mikroplyšys), mikrōkietis (inte mikrokietumas), mikrōnuotraukė (inte mikronuotrauka), eller med ordkombinationer: žemės ūkio gamyba (inte agrogamyba), motorinis įrankis (inte motoįrankis), automobilizmo mėgėjas (inte automėgėjas) (Būda 1994: 33–34).

I dagens terminologi betraktas sådana besläktade termer med KPSK som föreslagits av V. P. Būda inte som normerande. Tvärtom anses en ordbildningsmetod vara normerande där KPSK fogas till litauiska ord utan att deras grammatiska egenskaper ändras. Många sådana termer finns i Republiken Litauens termbank (LRTB), till exempel: mikrodarinys, mikrodauginimas, mikroįvertinimas, mikropriežastingumas. Alla språkvetenskapliga källor instämmer dock inte i sådana avledningar. I publikationen Administracinės kalbos aktualijos (AKA) hävdas till exempel att mikro- över huvud taget bör undvikas framför litauiska ord, till exempel mikroįmonė (– labai maža įmonė), och avledningen mikromokėjimas, vars litauiska ursprungsord är ett verbalsubstantiv, anses felaktig: mikromokėjimas (= mažasis mokėjimas) (AKA 2014). Vid kodifiering av termer som bildas genom att KPSK fogas till litauiska ord beaktas naturligtvis de olika krav som ställs på termer. Exempelvis är det tveksamt om den relativt nya termen ekonašumas SIŽ 2004: 822 skulle kunna kodifieras, eftersom den framför allt är tvetydig: det är oklart om den avser ekologisk eller ekonomisk effektivitet. St. Keinys påpekar att måttfullhet måste iakttas när termer bildas med KPSK (Keinys 2005 [1967]: 211), och K. Gaivenis framhåller att onödiga nybildningar med KPSK inte bör tränga undan redan etablerade och allmänt använda ord och ordkombinationer (Gaivenis 2014 [1991]: 624).

Terminologija | 2019 | 26

155

SLUTSATSER

1. Klassiska prepositionsbundna stammar med ursprung i grekiska och latin, såsom audio-, makro-, mikro-, nano-, pseudo-, video- etc., används aktivt för att bilda nya termer och är fortfarande föremål för språkvetenskaplig debatt. Även om vissa språkvetare klassificerar dem som affixoider (och betraktar dem som prefixoider), kan det anses att begreppen affixoider och bundna stammar bör skiljas åt för precisionens skull. Bundna stammar används inte som självständiga ord och saknar grammatiska egenskaper, men de flesta har en ganska konkret lexikal betydelse. Affixoider kan däremot användas som självständiga ord i språket, men dessa ords lexikala betydelse överensstämmer inte längre med betydelsen hos affixoiden som utgör ett led i en sammansättning (den är mer abstrakt); affixoiden har en mer modifierande funktion.

2. Vid bedömningen av utvecklingen av klassiska bundna stammar i sammansättningar av hybridiska genusbyggnadstermer kan man konstatera att den inte bara uttrycker de senaste tendenserna inom vetenskapliga framsteg och vetenskaplig integration, utan även återspeglar de litauiska termers förbindelser med terminologin i andra språk, med vilka kontakterna är historiskt betingade. Lånandet av klassiska bundna stammar var inte ett isolerat eller enstaka fenomen – i samband med att dessa stammar lånades in övertogs även en modell för termbildning.

3. Delssystemet av klassiska prepositionsbundna stammar i byggnadsterminologin omfattar 20 behandlade stammar (aero-, auto-, azo-, bio-, eko-, fero-, fibro-, foto-, geo-, hidro-, makro-, mezo-, mikro-, nano-, nitro-, pneumo-, tenzo-, termo-, turbo-, vibro-), varav mikro- och vibro- utmärker sig genom störst produktivitet och aktivitet. Kvantitativa data visar att hybridiska genusbyggnadstermssammansättningar med klassiska prepositionsbundna stammar inte längre har en isolerad, perifer position inom byggnadsterminologin, utan utgör en viktig del av den.

4. I vetenskapliga texter inom byggnadsområdet från Litauens första självständighetsperiod påträffades endast två hybridiska genusbyggnadstermssammansättningar med klassiska prepositionsbundna stammar; detta motsvarar 0,78 procent av alla registrerade sammansättningar av genusbyggnadstermer från perioden. I källor från sovjettiden utgör de påträffade hybridsammansättningarna med klassiska prepositionsbundna stammar 10,63 procent av alla sammansättningar av genusbyggnadstermer, medan sådana sammansättningar i den vetenskapliga litteraturen inom byggnadsområdet från 1990–2018 redan utgör 12,71 procent av alla sammansättningar. Undersökningen visar att ökningen av hybridsammansättningar med klassiska prepositionsbundna stammar är en tämligen tydlig tendens i byggnadsterminologin från andra hälften av 1900-talet till 2000-talet.

156

Lina Rutkienė

Hibridiniai statybos terminijos dūriniai su klasikiniais prepoziciniais sietiniais kamienais

5. Ur ett ordbildningsperspektiv bör sammansättningar med klassiska bundna stammar betraktas som oäkta sammansättningar, eftersom de saknar ett kännetecken som är typiskt för äkta sammansättningar. Det första ledet i sammansättningen bygger inte på ett ord som finns i språket synkront, utan endast på en stam utan grammatiska egenskaper. De flesta hybridiska sammansättningar av genusbyggnadstermer med klassiska prepositionsbundna stammar bildas genom att en bunden stam kombineras med ett helt ord (ett substantiv), utan att ordets ändelse, betoningens placering eller accenttyp ändras. Det andra, litauiska ordet, som den klassiska bundna stammen fogas till, är oftast en avledning av första eller andra graden. Undersökningen visar att det har gjorts försök att bättre anpassa klassiska bundna stammar till det litauiska språksystemet genom att ändra grundordets – substantivets – ändelse och betoning samt genom att kombinera bundna stammar med verb. Sådan ordbildning är dock inte särskilt produktiv inom byggnadsterminologin.

ŠALTINIAI

AKA 2014: Administracinės kalbos aktualijos. Sudarė L. Murinienė, R. Vladarskienė. Prieiga per internetą: http://administracinek.alba.lki.lt/index.php?meniu=pradinis.

ALLA 1993: Anglų–lietuvių kalbų statybos terminų žodynas. Atsak. red. A. Kudzys, Vilnius: Technika.

ALKS 1972: Anglų–lietuvių kalbos statybos terminų žodynėlis. Sudarė J. Stonys, Vilnius: VISI.

APKS 1964: Vilčinskas P., Bružas A. Asfaltbetonis ir jo panaudojimas kelių statyboje, Kaunas: Raidė.

BDT 1976: Betonavimo darbų technologija. Parengė V. Rimvydienė, Vilnius: „Orgtechstatybos“ tresto spaustuvė.

BG 2002: Betonas ir gelžbetonis. Konferencijos pranešimų medžiaga. Atsak. red. G. Skripkiūnas, Kaunas: Technologija.

BGD 1978: Mažeika V. Betono ir gelžbetonio darbai, Vilnius: Pergalė.

CPK 1992: Nakas A., Gajauskas J., Prikšaitis M. Civilinių pastatų konstrukcijos. Vadovėlis, Vilnius: Mokslas.

CPŽŪ 1969: Krasenskis V., Fedorovskis L. Civiliniai, pramoniniai ir žemės ūkio pastatai. D. 1: Civiliniai pastatai, Vilnius: Mintis.

DLKG 2005: Dabartinės lietuvių kalbos gramatika. Sudarė V. Ambrazas, K. Garšva, A. Girdenis, E. Jakaitienė, P. Kniūkšta, S. Krinickaitė, V. Labutis, A. Laigonaitė, E. Oginskienė, J. Pikčilingis, A. Ruzė, N. Sližienė, K. Ulvydas, V. Urbutis, A. Valeckienė, E. Valiulytė, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas.

GAG 2018: Skuodis Š., Dirgėlienė N. Grunto, armuoto geotinklais, kerpamojo stiprio tyrimai. – Geologija. Geografija 4(2).

GKPE 2007: Marčiukaitis G., Jonaitis B., Papinigis V., Valivonis J. Gelžbetoninių konstrukcijų projektavimas pagal euronormas. Vadovėlis, Vilnius: Technika.

GMKP 1969: Rozenbliumas A., Jokūbaitis V. Gelžbetoninių ir mūrinių konstrukcijų pagrindai, Vilnius: VISI.

JDŽ 1981: Movčianas F. Jaunojo dažytojo žinynas. Vertė M. Staskevičienė, Vilnius: Mokslas.

JTŽ 1982: Goriačevas V. I. Jaunojo tinkuotojo žinynas. Vertė A. Zimanienė, Vilnius: Mokslas.

KABK 2012: Kaklauskas G., Bačinskas D., Gribniak V. Kompozitais armuotos betoninės konstrukcijos. Vadovėlis, Vilnius: Technika.

KMMT 2006: Smolskas P. K. Konstrukcinių medžiagų ir medžiagotyros terminų žodynas, Vilnius: Ciklonas.

KSŽ 1988: Jacinavičius J., Matkevičius V. Kaimo statybininko žinynas, Vilnius: Mokslas.

KTŽ 1990: Gaivenis K., Keinys St. Kalbotyros terminų žodynas, Kaunas: Šviesa.

LPMK 1931: Tuskenis L. Lietuvos plentai ir moderniškosios konstrukcijos. D. 1, Kaunas: Spindulys.

LRTB – Lietuvos Respublikos terminų bankas. Prieiga per internetą: http://terminai.vlkk.lt/.

MK 1956: Rozenbliumas A. Mūrinės konstrukcijos, Vilnius: Valstybinė politinės ir mokslinės literatūros leidykla.

MLA 2011: 14-osios Lietuvos jaunųjų mokslininkų konferencijos „Mokslas – Lietuvos ateitis“ 2011 metų teminės konferencijos „Statyba“ straipsnių rinkinys, Vilnius: Technika.

Terminologija | 2019 | 26

157

MMB 1962: Vasauskas S. Mechaniniai medžiagų bandymai, Vilnius: Valstybinė politinės ir mokslinės literatūros leidykla.

MPPB 2018: Rutkauskas A. Mineralinių priedų poveikis betono atsparumui šarminei korozijai. Daktaro disertacija, Vilnius: Technika.

MT 1929: Grinkevičius S. Mediniai tiltai, Kaunas: Spindulys.

MTPM 1976: Aleksandrovskis A. V. Medžiagotyra tinkuotojams plytelių ir mozaikos klodėjams. Vadovėlis, Vilnius: Mokslas.

MTS 1981: Kivilša J., Kamaitis Z., Stepanavičius A. Miesto transporto statiniai. Vadovėlis, Vilnius: Mokslas.

PIM 2012: Valiulis A. V. Pažangios inžinerinės medžiagos: savybės, gamyba ir taikymas. Vadovėlis, Vilnius: Technika.

PKSŽ 2009: Pastatų konstruktoriaus ir statybininko žinynas. Sudarė J. Gajauskas, Kaunas: Naujasis lankas.

PSAD 1978: Kitinas V. Pagrindinės statybos apdailos darbų technologijos ir mechanizavimo tobulinimo kryptys, Vilnius: Informacinių paslaugų firmos spaustuvė.

RLKP 1959: Rusų–lietuvių kalbų politechninis žodynas. Red. kolegijos pirmininkas A. Novodorskis, Vilnius: Valstybinė politinės ir mokslinės literatūros leidykla.

RLSTŽ 1992: Kivilša J., Kudzys A., Rosinas A. Rusų–lietuvių kalbų statybos terminų žodynas, Vilnius: Lietuvos ūkis.

RNS 2012: Raštinio namo statyba. Žinynas. Straipsnių ir nuotraukų autoriai R. Bortkūnas, T. V. Čiekauskas, R. Daraškevičius, T. Gecas, T. Lapinskas, E. Norvaišas, M. Sakaitis, A. Sirvydis, T. Šlivinskas, G. Unikas, V. Uosaitis, Vilnius: BALTO print.

S5 2000: Statyba 6(5). Vyr. red. E. K. Zavadskas, Vilnius: Technika.

SBPK 1995: Kudzys A., Vaitkevičius V. Suvirintų ir besiūlių plieninių konstrukcijų saugos ir ilgalaikiškumo įvertinimas, Vilnius: Vilniaus technikos universitetas.

SGY 2012: Prūšinskienė S. Smėlio gruntų ypatumai ir jų tyrimo metodai. Mokomoji knyga, Vilnius: Technika.

SIS 2011: Bilinskienė R., Graudinyte J. Statinių inžinerinės sistemos. D. 3: Dujų tiekimas. Mokomoji knyga, Klaipėda: Klaipėdos banga.

SIŽ 2004: Statybos inžinieriaus žinynas. Sudarė J. Gajauskas, Vilnius: Technika.

SK 2002: Statybinės konstrukcijos. Konferencijos, skirtos prof. A. Rozenbliubo 100-osioms gimimo metinėms paminėti, įvykusios Vilniuje 2002 m. birželio 5–6 d., pranešimų medžiaga, Vilnius: Technika.

SKAE 2010: Marina V. 2010. Statybinių konstrukcijų atsparumas ekstremaliems poveikiams: aiškinamasis anglų–lietuvių kalbų terminų žodynas, Vilnius: Technika.

SKKS 1998: Statybinės konstrukcijos: kūrimas, projektavimas ir stiprinimas. Konferencijos, įvykusios Vilniuje 1998 m. lapkričio 20 d., pranešimų medžiaga, Vilnius: Technika.

SKPP 2008: Parasonis J. Statinių konstrukcijų projektavimo pagrindai. Vadovėlis, Vilnius: Technika.

SKTR 1990: Statybinių konstrukcijų tyrimo rezultatų įdiegimas, naujos statybinės medžiagos ir nauji pamatai Lietuvoje. Respublikinės mokslinės techninės konferencijos „Statybos mokslo laimėjimai ir jų rezultatų įdiegimas į gamybą“, įvykusios 1990 m. sausio 31 d.–vasario 2 d., pranešimų tezės, Vilnius: VISI.

SM 1966: Ščesnulevičius S. Statybinės medžiagos. Vadovėlis, Vilnius: Mintis.

SMG 1974: Grigaliūnas B. Statybinės medžiagos ir gaminiai. Vadovėlis, Vilnius: Mintis.

SMD 1992: Peliksa M., Rumševičius A. Statybinės medžiagos ir dirbiniai, Kaunas: Technologija, 97.

SP 2008: Ramukevičius D. Statybos pagrindai, Kaunas: Ardiva.

SRR 2000: Venckevičius V., Žilinskas R. Statinių rekonstrukcija ir remontas. Vadovėlis, Kaunas: Technologija.

SSMS 1994: Marčiukaitis G. Sluoksniuotųjų sienų iš mažagabaričių dirbinių skaičiavimas, Vilnius: Technika.

StM 2012: Žurauskienė R., Naujokaitis A. P., Mačiulaitis R., Žurauskas R. Statybinės medžiagos. Vadovėlis, Vilnius: Technika.

STŽ – Statybos terminų žodynas. Parengė A. Kudzys, A. Rosinas, B. Kudzienė, Vilnius: Lietuvos mokslas.

ŠSDV 2015: Šlaitinio stogo dengimas vienetine ir lakštine danga. Parengė J. Burokienė, Vilnius: Arx Reklama.

ŠVOK 2019: Šildymas, vėdinimas, oro kondicionavimas: teorija ir praktika. Parengė J. Čiuprinskienė, K. Čiuprinskas, V. Motuzienė, Vilnius: Super namai.

TRLT 1949: Novodvorskis A. Trumpas rusiškai–lietuviškas techninis žodynas, Kaunas: Spindulys.

TŽ 1920: Techniko žodynėlis. Sudarė A. Macijauskas, Kaunas: Valstybės spaustuvė.

TŽŽ 1936: Tarptautinių žodžių žodynas. Sudarė K. Boruta, P. Čepėnas, A. Sirutytė-Čepėnienė, Kaunas: Sakalas.

VCKUA 2016: Boris R. Vidutinio cemento kiekio ugniai atsparaus betono su klinkeriniu užpildu struktūros ir savybių tyrimai. Daktaro disertacija, Vilnius: Technika.

VLGN 2013: Kelevičius K. Vibropolio laikomosios galios nustatymas pagal įrengimo metu išmatuotus parametrus. Daktaro disertacija, Vilnius: Technika.

158

Lina Rutkienė

Hibridiniai statybos terminijos dūriniai su klasikiniais prepoziciniais sietiniais kamienais

LITERATŪRA

Booij G., Hüning M. 2014: Affixoids and constructional idioms. – Extending the scope of Construction Grammar, Berlin: De Gruyter Mouton, 77–106.

Būda V. P. 1994: Sudurtiniai ir priešdėlinės darybos žodžiai su tarptautiniais dėmenimis, Vilnius: Technika.

Gaivenis K. 2014 [1991]: Technikos terminai su kai kuriais tarptautiniais dėmenimis. – Kazimieras Gaivenis. Rinktiniai raštai, Vilnius: Lietuvių kalbos instituto leidykla, 623–624.

Gaivenis K. 2014 [1994]: Technikos terminijos norminimo mažmožiai. – Kazimieras Gaivenis. Rinktiniai raštai, Vilnius: Lietuvių kalbos instituto leidykla, 390–396.

Gaivenis K. 2014 [1995]: Terminai su dėmenimis auto- ir elektro-. – Kazimieras Gaivenis. Rinktiniai raštai, Vilnius: Lietuvių kalbos instituto leidykla, 636–638.

Gaivenis K. 2014 [1998]: Fizikos terminijos antonimai. – Kazimieras Gaivenis. Rinktiniai raštai, Vilnius: Lietuvių kalbos instituto leidykla, 401.

Jakaitienė E., Laigonaitė A., Paulauskienė A. 1976: Lietuvių kalbos morfologija, Vilnius: Mokslas.

Harastani R., Daille B., Morin E. 2012: Neoclassical Compound Alignments from Com-parable Corpora. – Computational Linguistics and Intelligent Text Processing. 13th International Conference, 72–82.

Inčiūraite L. 2017: Dabartinės lietuvių kalbos vardažodžių su (neo)klasikiniais elementais morfeminė sandara ir daryba. Daktaro disertacija, Vilniaus universitetas.

Inčiūraitė-Noreikienė L. 2015: Lietuvių kalbos dūriniai su neoklasikiniais dėmenimis. – Baltistica 50(2), 245–259.

Jarmalavičius D. 2014: Vokiečių kalbos dūrinių daryba XV–XVIII a. rankraštiniuose dvikalbiuose baltų kalbų žodynuose. Daktaro disertacija, Vilniaus universitetas.

Kastovsky D. 2008: Astronaut, astrology, astrophysics: about combining forms, classical compounds and affixoids. – Selected Proceedings of the 2008 Symposium on New Approaches in English Historical Lexis (HEL-LEX 2), 1–13.

Kaulakienė A. 2014 [1988]: Terminų daryba pagal analogijos principą. – Terminologija. Terminografija. Terminija, Vilnius: Technika, 164–170.

Keinys St. 2005 [1967]: Dėl sudurtinių terminų darybos. – Dabartinė lietuvių terminologija, Vilnius: Lietuvių kalbos instituto leidykla, 209–211.

Keinys St. 2005 [1979]: Tarptautiniai elementai lietuvių terminologijoje. – Dabartinė lietuvių terminologija, Vilnius: Lietuvių kalbos instituto leidykla, 193–201.

Keinys St. 1999: Bendrinės lietuvių kalbos žodžių daryba, Šiauliai: Šiaulių universiteto leidykla.

Keinys St. 2005 [2003]: Tautinis terminologijos savitumas. – Dabartinė lietuvių terminologija, Vilnius: Lietuvių kalbos instituto leidykla, 234–242.

Lassere M. 2013: Neoclassical compounds and language registers. – Journées d’Études Toulousaines(JéTou), May, 98–107. Prieiga per internetą: https://hal-univ-tlse2.archives-ouvertes.fr/hal-00966824/document.

Petropoulou E. 2009: On the parallel between neoclassical compounds in English and Modern Greek. – Patras Working Papers in Linguistics 1, 40–58.

Rudaitienė V. 2001: Žodžiai su prepoziciniais nelietuviškos kilmės dėmenimis. – Lituanistika 2(46), 94–107.

Skujinā V. 1999: Latīņu un grieķu cilmes vārddaļu vārdnīca, Rīga: Kamene.

Umbrasas A. 2018: Informatikos ir kompiuterijos terminai naujadarai. – A. Auksoriūtė, J. Gaivenytė-Butler, S. Labanauskienė, A. Mitkevičienė, R. Stunžinas, A. Umbrasas, P. Zemlevičiūtė. Lietuviškos informatikos ir kompiuterijos terminijos tyrimai. Kolektyvinė monografija, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 94–149.

Ul vydas K. 1967: Dabartinės lietuvių literatūrinės kalbos leksikos normalizacijos klausimai. – Lietuvių kalba tarybiniais metais. Straipsnių rinkinys, Vilnius: Lietuvių kalbos ir literatūros institutas, 36–101.

Urbutis V. 2009: Žodžių darybos teorija, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas.

Valeckienė A. 1968: Kitų kalbų kilmės sudurtiniai žodžiai. – Kalbos kultūra 15, 16–25.

Vounchev B. 2019: The affixoids in the Greek gay argot Kaliardà. – Orbis Linguarum 17(1), 50–58.

Zemlevičiūtė P. 2018: Kitų kalbų poveikis lietuviškai informatikos ir kompiuterijos terminijai. – A. Auksoriūtė, J. Gaivenytė-Butler, S. Labanauskienė, A. Mitkevičienė, R. Stunžinas, A. Umbrasas, P. Zemlevičiūtė. Lietuviškos informatikos ir kompiuterijos terminijos tyrimai. Kolektyvinė monografija, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 150–246.

Zinkevičius Z. 1994: Lietuvių kalbos istorija. VI. Lietuvių kalba naujaisiais laikais, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla.

Гущина Н. Н. 2003: К вопросу об аффиксоидах. – Журнал Гродненского государственного медицинского университета 2, 19–24. Доступ через интернет: https://cyberleninka.ru/article/n/k-voprosu-ob-affiksoidah.

Terminologija | 2019 | 26 159

Даниленко В. П. 1977: Русская терминология. Опыт лингвистического описания, Москва: Наука.

Земская Е. А. 2011: Современный русский язык. Словообразование, Москва: Флинта.

Клобуков Е. В., Гудилова С. В. 2014: Языковая специфика непроизводных сложных слов квазикомпозитов. – Язык, сознание, коммуникация 20, 12–25.

Козулина Н. А., Левашов Е. А., Шагалова Е. Н. 2009: Аффиксоиды русского языка. Опыт словаря-справочника, Санкт-Петербург: Нестор-История.

Копелевич А. Б. 2003: К вопросу о правомерности термина «радиксоид». – Русское слово: синхронический и диахронический аспекты. Матер. междунар. науч. конференции, посвященной 130-летию со дня рождения Д. Н. Ушакова, 127—128.

Немченко В. Н. 1994: Современный русский язык. Морфемика и словообразование, Нижний Новгород: НГУ.

Новодранова В. Ф. 2008: Именное словообразование в латинском языке и его отражение в терминологии латинской культуры. Laterculi vocum Latinarum et terminorum. Монография, Москва: Языки славянской культуры.

Рыженкова Г. 2002: О морфемном статусе некоторых элементов греческого происхождения. Проза.ру. Доступ через интернет: https://proza.ru/2002/10/05-10.

Шанский Н. М. 1970: Аффиксоиды в словообразовательной системе современного русского литературного языка: Исследования по современному русскому языку, Москва: МГУ.

HYBRID COMPOUNDS WITH CLASSICAL PREPOSITIVE BOUND STEMS IN THE TERMINOLOGY OF CONSTRUCTION

Summary

The major theoretical problem addressed in the article is the ambiguous approach of Lithuanian and foreign linguists to the morphemic status of classical elements. Though some linguists attribute them to affixoids, for the sake of accuracy, the present article proposes to distinguish between the concepts of affixoids and bound stems. Bound stems, as the classical elements under analysis are called, are not used as independent words; they do not have grammatical characteristics, but most of them have a rather specific lexical meaning. By contrast, affixoids can be used as independent words in the language, but the lexical meaning of those independent words does not match the meaning of the affixoid comprising the component of the compound (it is more abstract); the affixoid plays a more modifying function.

The sub-system of classical bound stems in the terminology of construction is made of 20 members: aero-, auto-, azo-, bio-, eco-, fero-, fibro-, foto-, geo-, hidro-, makro-, mezo-, mikro-, nano-, nitro-, pneumo-, tenzo-, termo-, turbo-, vibro-. The terminology of the field in question demonstrates the gradual growth in hybrid compounds with classical prepositive bound stems. During the first period of Lithuania’s independence very few compounds with classical bound stems were used in the terminology of construction. The road for classical bound stems to the terminology of construction was widely opened during the Soviet period when Russian did not only become the major source of loanwords but its role as the intermediary language increased. After Lithuania’s independence was restored, the improvement and development of construction were already associated with the progressive experience of the West. The integration of sciences takes place; the innovations coming from other scientific fields are applied in construction; they determine the origin of new classical bound stems in the terminology of construction.

Concerning the formation of the compounds with classical bound stems in the terminology of construction, it should be noted that a bound stem is combined with a

160

Lina Rutkienė

Hibridiniai statybos terminijos dūriniai su klasikiniais prepoziciniais sietiniais kamienais

full word, i.e. a noun, and the grammatical characteristics of this word are not changed; the stress and accentual paradigm are also retained by the word which is combined with a classical bound stem. It is also typical that the Lithuanian base word is not a simple word but a formation. Most of the compounds which can be found in the Soviet terminology of construction were formed by combining a bound stem and the formations of the first and second degree; they are usually formed with suffixes. As time is passing by, the structure of the Lithuanian base word is becoming more complex. In the period of 1991–2018, the terminology of construction was dominated by the compounds with the formations of the second degree used as the base word. The research shows that attempts have been made to make classical bound stems more adapted to the system of the Lithuanian language, to combine bound stems with verbs, as well as to change the ending and stress of the noun used as the base word.

Gauta 2019-11-05

Lina Rutkienė

Lietuvių kalbos institutas

P. Vileišio g. 5, LT-10308 Vilnius

Vilniaus Gedimino technikos universitetas

Saulėtekio al. 11, LT-03227 Vilnius

E. paštas [email protected]

Terminologija | 2019 | 26

161