doi.org/10.35321/term30-5

Variation hos makroekonomiska termer med personnamn

Variation hos makroekonomiska termer med personnamn

RAMUNĖ VASKELAITĖ

Litauiska språkinstitutet

ORCID id: https://orcid.org/0000-0001-6063-9699

S A M M A N F A T T N I N G

Artikeln behandlar sammansatta termer bildade med personnamn som används i litauiska läroböcker i makroekonomi. Efter en översikt över oklarheter kring bedömningen av sådana termer och förhållandet mellan personnamnsbaserade och eponymiska termer syftar artikeln till att belysa variationen hos de termer som används i dessa källor. Samtidigt framträder några orsaker till variationen och särdrag i användningen av personnamnsbaserade termer.

NYCKELORD: personnamnsbaserad term, eponymisk term, termvariation.

S A M M A N F A T T N I N G

Artikeln behandlar sammansatta termer som används i litauiska läroböcker i makroekonomi och som bildas med personnamn. Efter att ha granskat osäkerheter kring bedömningen av sådana termer och förhållandet mellan termer bildade med personnamn och eponyma termer syftar artikeln till att belysa variationen hos de termer som används i dessa källor. Därigenom framträder också några orsaker till variationen och särdrag i användningen av personnamnsbaserade termer.

NYCKELORD: term med egennamn, eponym term, termvariation.

INLEDNING

Sammansatta termer bildade med personnamn är ett utbrett fenomen inom flera områden, men ett som har behandlats sparsamt i litauiska terminologiska arbeten. När olika frågor om terminologianvändning diskuteras nämns i enskilda arbeten även termer som Omo dėsnis eller Ohmo dėsnis, Tomsono efektas eller Thomsono efektas (Kaulakienė 2003: 113–114), Boilio ir Marioto

Terminologija | 2023 | 30

95

dėsnis, Diuaro indas, Simpsono formulė (Kaulakienė 2014: 60), Doperio greitis, Dekarto koordinatės, Ebšteino sindromas (Gaivenis 1994: 14), pateikiama viena kita pastaba dėl jų vartojimo, bet atskirai tokie terminai beveik nenagrinėjami. Kita vertus, lietuvių terminologijos darbuose dėl jų pateikiamos pastabos ar užsienio terminologijos darbuose plačiau plėtojamos diskusijos tokių terminų vartojimo klausimu rodo, kad su asmenvardžiais sudaryti terminai kelia įvairių neaiškumų ir prieštaravimų.

I flera arbeten av litauiska författare nämns sådana termer när eponyma termer diskuteras, men deras förhållande till eponyma termer beskrivs inte helt enhetligt. Laimutė Kitkauskienė betecknar uttryckligen termer bildade med ett personnamn som eponyma och hävdar att artikeln utgår från ståndpunkten att ”en term som i sin struktur innehåller ett namn – ett personnamn, namnet på en stad, by, annan geografisk plats, ett land eller ett folk, en stam – kallas eponym” (Kitkauskienė 2011: 48). När L. Kitkauskienė behandlar terminologin inom arkitektur, konst och byggande undersöker hon alltså som eponyma termer inte bara enordiga termer bildade av ett personnamn, såsom gobelenas (jfr Gobelin), makadamas (jfr McAdam) eller mauzoliejas (jfr Mauzolo), utan även sammansatta termer som innehåller personnamn, såsom Simmlerio baldai, Medici porcelianas ar Viktorijos stilius, vilka kan beskrivas som termer bildade med personnamn. Det förefaller som om Jurgita Mikelionienė också betraktar båda typerna som eponyma termer, även om hon i sin artikel endast behandlar de förstnämnda – benämningar på begrepp som blivit appellativer och skrivs med liten begynnelsebokstav¹. När hon behandlar dem som resultat av appellativisering (processen där ett egennamn blir ett appellativ) nämner hon att eponyma termer delas in i fullständigt och partiellt appellativiserade termer och tar upp två sammansatta termer som exempel på partiell appellativisering: Cezario pjūvis, Bertoleto druska (Mikelionienė 2017: 129). Det skulle innebära att även sammansatta termer där personnamnet inte har blivit ett appellativ betraktas som eponyma termer, men bedöms skilja sig från enordiga termer genom graden av appellativisering. Att man kan ifrågasätta om sådana termer verkligen anses vara eponyma uppmuntras dock av den definition av eponym term som ges: ”benämningar på begrepp som bildats av egennamn” (Mikelionienė 2017: 127). Den definition som L. Kitkauskienė ger, däremot, tyder på att det framför allt handlar om termer med ett egennamn i sin struktur

¹ I J. Mikelionienės artikel delas de närmare in i termer som fonetiskt anpassats till det litauiska språksystemet (t.ex. koloradas, celsijus, siluetas, bernardinas) och avledningar (t.ex. spartakiada, bergsonizmas, jakobianas).

96

Ramunė Vaskelaitė | Asmenvardinių makroekonomikos terminų variant iškumas

benämningar på begrepp bildade av ord – termer som i sin struktur innehåller ett namn. I ett examensarbete på masternivå, där eponyma termer också behandlas, tenderar man däremot tydligt att skilja de två åt. Där undersöks endast enordiga benämningar på begrepp med status som appellativ, till exempel fermis, mendelevis, kleveitas, som eponyma termer. Sammansatta benämningar på begrepp som i sin struktur innehåller ett egennamn kallas däremot egennamnstermer eller termer som innehåller ett egennamn, men inte eponyma termer. Exempelvis: ”Under undersökningen valdes sammanlagt 247 litauiska termer ut ur ordboken, varav 136 var egennamnstermer (dvs. innehöll ett egennamn, även kallat onym) och 111 eponyma termer, dvs. sådana som bildats av ett egennamn <...>” (Ulkyte 2016: 27). Att eponyma termer tycks avse endast benämningar på begrepp som inte längre har status som egennamn framgår också av examensarbetets titel: Egennamn och eponymer i kemisk terminologi. I terminologiska arbeten publicerade på främmande språk, där eponyma medicinska termer diskuteras ingående, riktas uppmärksamheten visserligen i första hand mot benämningar på begrepp som innehåller ett egennamn (t.ex. Duque–Parra m.fl. 2006; Becker m.fl. 2021; Dyda, Pronińska 2021), men andra arbeten visar att begreppet eponym term också omfattar såväl sådana benämningar som benämningar på begrepp som förlorat sin status som egennamn och blivit appellativer (t.ex. Cappuzzo 2008; Kucharz 2020).

Av dessa arbeten, liksom av de kommentarer som litauiska terminologer har lämnat, framträder en annan oklarhet eller motsättning kring termer som innehåller personnamn: frågan om deras terminologiska värde. I en artikel som publicerades 1994, ”Tillämpningen av internationella terminologiska principer på vår terminologi”, nämnde Kazimieras Gaivenis att en positiv egenskap hos termer bildade med forskarnas, upptäckarnas eller uppfinnarnas efternamn är att de förevigar personer som gjort insatser för vetenskapen, men pekade också på en nackdel: termerna är inte tillräckligt motiverade (Gaivenis 1994: 14). Deras terminologiska värde diskuteras ingående i utländska terminologiska arbeten, där de behandlas i stor utsträckning som eponyma termer och där man särskilt dryftar om de är lämpliga inom medicinsk terminologi. Bland fördelarna med dessa termer nämns att de hedrar framstående personer, deras historiska och kulturella värde, korthet, praktisk användbarhet och att de underlättar kommunikationsprocesser (t.ex. Whitworth 2007; Cappuzzo 2008). Som nackdelar nämns däremot inexakthet, tvetydighet, brist på information och annat, liksom att de försvårar kommunikationsprocesser (t.ex. Duque–Parra m.fl. 2006; Woywodt, Matteson 2007; Cappuzzo 2008; Kucharz 2020; Kevlian m.fl. 2023).

Terminologija | 2023 | 30

97

Motsägelser återspeglas också i terminologiarbetet. K. Gaivenis har pekat på motsägelser i internationellt terminologiarbete och diskuterat svårigheterna med att tillämpa principerna för internationellt terminologiarbete på litauisk terminologi i den ovan nämnda artikeln. Som en av dessa svårigheter nämnde han de motstridiga rekommendationerna i internationella nomenklaturkoder om användningen av termer som bildats av vetenskapsmäns, upptäckares eller uppfinnares efternamn: i den internationella anatomiska nomenklaturkoden är användningen av dem förbjuden, i den internationella zoologiska nomenklaturkoden är den begränsad, medan den i teknisk terminologi är tillåten utan några begränsningar (Gaivenis 1994: 217). Samtidigt har man noterat att sådana termer undviks också i vissa litauiska termordböcker. Som exempel nämns Medicinos terminų žodynas, där nästan alla sådana termer har ersatts med andra termer.

Andra terminografiska källor visar emellertid att termer bildade med personnamn tas upp i ordböcker, till exempel i Chemijos terminų aiškinamąjį žodyną (Daukšas ir kt. 2003), den flerspråkiga Fizikos terminų žodyną (Palenskis ir kt. 2007), Aiškinamąjį geografijos terminų žodyną (Kavaliauskas ir kt. 2021) och Aiškinamajame ekonomikos anglų–lietuvių kalbų žodyne (AEKŽ 2006), där de förekommer i stort antal. Sådana termer är särskilt talrika i ordböcker över eponymer (t.ex. Firkin, Whithworth 2001; Barankin ir kt. 2004), varav en, Traumatologijos ir ortopedijos eponimai: simptomai ir sindromai (Kasradze, Kasradze 2015), också har utgivits på litauiska. Kommentarer i terminologiska arbeten tyder också på att sådana termer är allmänt brukade. Redan 1994 hävdade K. Gaivenis att de förekommer i stort antal inom alla vetenskapsområden, särskilt inom medicinsk, teknisk, fysikalisk och matematisk terminologi (Gaivenis 1994: 14). Angelė Kaulakienė ger exempel på termer bildade med vetenskapsmäns eller uppfinnares efternamn i sin behandling av fysikaliska termer (t.ex. Kaulakienė 2014: 60). J. Mikelionienė har däremot valt att granska enordsformer av eponymer i Tarptautinių terminų žodyną, utgiven 2013, och påpekar att ordboken innehåller få sammansatta termer, såsom Cezario pjūvis eller Bertoleto druska, men att sådana är mycket vanliga i bruket (Mikelionienė 2017: 129).

De allmänna kraven för utarbetande av termordböcker, Terminų žodynų rengimo bendrieji reikalavimai, som uppdaterades genom ett protokollbeslut vid Litauens statliga språknämnds sammanträde den 20 december 2007, visar att man numera tycks vara mer benägen att ge sådana termer en tydligare ställning i terminologiarbetet. Det sägs inte uttryckligen att de bör användas, men punkt 29 i dokumentet, som reglerar utarbetandet av termordböcker, anger att ”[P]referens ges åt de ursprungliga formerna av egennamn som ingår som termernas led (med undantag för traditionella fall). Termer med

98

Ramunė Vaskelaitė | Asmenvardinių makroekonomikos terminų variantiškumas

adaptuotomis formomis pateikiami nuorodiniais straipsniais“ (TŽR 2007). Išeitų, kad su tikriniais žodžiais, taigi ir asmenvardžiais, sudaryti terminai laikomi sudedamąja terminų žodynų (vadinasi, ir terminijos) dalimi. Beje, jų jau minima ir naujajame lietuvių kalbos rašybos taisyklių sąvade – 2022 m. išėjusiame leidinyje Lietuvių kalbos rašyba: taisyklės, komentarai, patarimai (Vladarskienė, Zemlevičiūtė 2022: 137–138), tiesa, pirmenybę teikiant ne originalioms formoms. Tiksliau, aptariant įvairių pavadinimų rašymą, čia aptariamas ir terminų rašymas, o jį aptariant suformuluojama, kad kitų kalbų asmenvardžiai ir vietovardžiai paprastai transkribuojami, pvz.: Omo dėsnis, Stjudento skirstinys, Brauno procesas, Bugero ir Vėberio dėsnis, Džaulio dėsnis, Kocho mėginys, Elžbietos stilius, Eustachijaus vamzdis, Tyzenhauzo kilimai (Vladarskienė, Zemlevičiūtė 2022: 137–138). Palyginti su Terminų žodynų rengimo bendraisiais reikalavimais, lyg ir susidarytų dar vienas su asmenvardiniais terminais susijęs prieštaravimas, tačiau, žinoma, tie reikalavimai orientuoti į specialiąsias bendrinės kalbos vartojimo sritis, o kalbamasis rašybos taisyklių sąvadas – pirmiausia į bendrąją vartoseną.

Som framgår finns det många motsägelser och oklarheter kring sammansatta termer som innehåller personnamn. Bortsett från det redan nämnda magisterarbetet och några artiklar där man har försökt betrakta sådana termer som eponymer, har litauiska terminologer knappast undersökt dem, kanske på grund av deras tvivelaktiga terminologiska värde, trots att personnamnen i sig ägnas stor uppmärksamhet i arbeten inom olika språkvetenskapliga discipliner (t.ex. Kniūkšta 2004; Ambrazas 2008; Baltrušaitienė 2009; Gudelienė 2016). Det vore emellertid relevant att undersöka olika aspekter av begreppsbenämningar som bildats med personnamn, exempelvis deras spridning, strukturella eller semantiska egenskaper, synonymi och variation.

I denna studie betraktas sådana termer ur variationens perspektiv, med terminologin inom makroekonomi, en av de två delarna av ekonomisk teori, som undersökningsområde. Syftet med studien är således att undersöka tendenser till variation hos termer bildade med personnamn inom makroekonomisk terminologi. Som källmaterial används slumpmässigt utvalda makroekonomiska läroböcker för högskolan², som omfattar

² Läroböckerna har oftast helt enkelt titeln Makroekonomika. En kurs i makroekonomi kan emellertid behandlas inte bara i en separat lärobok i makroekonomi, utan också i en lärobok i ekonomisk teori, där den delas upp i avsnitt om makroekonomi och mikroekonomi. Därför används även två läroböcker i ekonomisk teori (Andr, Jak) som källor, närmare bestämt de delar av dem som behandlar makroekonomi. Alla undersökta källor är skrivna på litauiska, med undantag för en översatt lärobok (W).

Terminologija | 2023 | 30

99

perioden 1994–2017 (de räknas upp i källförteckningen och betecknas i textens exempel med de förkortningar som är brukliga i terminologiska arbeten). Studiens uppgifter är att ur dessa källor samla in termer bildade med personnamn, fastställa deras varianter, bedöma varianterna utifrån typologin för termvarianter och identifiera de viktigaste variationsegenskaperna hos dessa termer. Undersökningen av variationen bör också synliggöra åtminstone några orsaker till variation som är typiska för sådana termer.

Innan analysen påbörjas återstår dock frågan om terminologin, eftersom redan genomgången av oklarheterna kring termer med personnamn visar att terminologin för det fenomen som undersöks här också är tämligen varierande. Artikeln behandlar endast sådana termer där ett personnamn (eller flera personnamn) som behållit sin status som egennamn ingår och skrivs med stor begynnelsebokstav. Om sådana termer betraktas som eponymer kan de, utifrån sin struktur och till skillnad från andra eponyma termer – enordsbenämningar på begrepp där ett egennamn har blivit ett appellativ – betecknas som sudėtiniai eponiminiai terminai (se Kitkauskienė 2011). I denna artikel betraktas emellertid termer med personnamn inte ur eponymisynpunkt. Dessutom gör beteckningen sudėtiniai eponiminiai terminai det inte möjligt att skilja termer bildade med personnamn från termer bildade med andra namnord. Med utgångspunkt i den inom onomastiken vedertagna indelningen av egennamn skulle de kunna kallas antroponymiska termer, vilket skulle skilja termer bildade med personnamn från termer bildade med namn på andra levande varelser (mytonymer, zoonymer) eller på livlösa företeelser (t.ex. toponymer). Inom terminologin tycks dock en annan benämningstradition vara under utveckling. A. Kaulakienė har exempelvis i flera arbeten kallat termer bildade med vetenskapsmäns eller uppfinnares efternamn för efternamnsbaserade termer (t.ex. Kaulakienė 2014: 60). Termer bildas emellertid inte bara med efternamn utan också med förnamn, som i Viktorijos stilius eller Napoleono stilius. Därför är K. Gaivenis term asmenvardiniai terminai lämpligare för att diskutera dem. Av K. Gaivenis anmärkning³ kan man visserligen dra slutsatsen att han med personnamnsbaserade termer inte bara avsåg sammansatta termer bildade med ett personnamn,

³ K. Gaivenis påpekade att personnamnsbaserade termer i litauiskan är av två slag: enordstermer (džaulis, kelvinas, rentgenas, voltas m.fl.) och sammansatta termer (Archimedo dėsnis, Adisono liga, Ebšteino sindromas m.fl.). Han nämnde också personnamnsbaserade termer bildade med adjektiv, som är vanliga i rysk terminologi (t.ex. markovskij proces), men påpekade att sådana termer bör undvikas i litauiskan och betraktas som icke-normativa (Gaivenis 1994: 14).

100

Ramunė Vaskelaitė | Asmenvardinių makroekonomikos terminų variantiškumas

men också enordsterminer som bildats av personnamn, t.ex.: joule, kelvin, ohm, röntgen. Om det behövs för att skilja dem åt skulle man kunna använda termerna enordiga personnamnsterminer och sammansatta personnamnsterminer, men i denna artikel behandlas endast de senare, och i ett sådant sammanhang räcker termen personnamnsterminer gott och väl.

Personnamn brukar, vilket också framgår av den nämnda nya utgåvan av den litauiska språkrättskrivningen, anses vara egennamn som betecknar personer; de delas närmare in i officiella personnamn (förnamn och efternamn) och inofficiella personnamn (öknamn, pseudonymer m.m.) (Vladarskienė, Zemlevičiūtė 2022: 101). I makroekonomiska läroböcker har man funnit sammansatta termer som bildats enbart med officiella personnamn. Därför omfattar termen personnamnsterminer, som används även här, endast termer som bildats med sådana namn; som det kommer att framgå består merparten av termerna av efternamn (eller flera efternamn). Redan nu kan man också säga att alla personnamnsterminer som påträffats i makroekonomiska läroböcker har bildats enbart med icke-litauiska personnamn (anpassade eller oanpassade). Därför avser termen personnamnsterminer som används här endast sådana termer, och personnamnet kommer inte heller att undvikas att benämnas ett främmande namn.

1. ALLMÄNNA UPPGIFTER OM VARIATION OCH VARIATIONSTYPOLOGI

När sammansatta personnamnsterminer har samlats in från åtta makroekonomiska läroböcker för högre utbildning, vilka, som just nämnts, i denna artikel helt enkelt kommer att kallas personnamnsterminer, framgår det att de används på olika sätt i källorna. I Makroekonomikos pagrinduose, utgiven 1997, finns endast fem sådana termer: Filipso kreivė Dril 48, Laferio kreivė Dril 142, Sėjaus dėsnis Dril 72, Fišerio lygtis Dril 46 och Keinso ekonominė teorija Dril 73. Inte heller den översatta läroboken från 1994 innehåller många, endast 15: Filipso kreivė W 248, Sėjaus dėsnis W 170, Grėsėmo dėsnis W 44, Okun’o dėsnis W 118 (och Okuno dėsnis W 406), Malthus’o problema W 315 (och Maltuso problema W 402), Pigou efektas W 170, Barro teorija W 336, Gramm-Rudman aktas W 194, 197, Humphrey-Hawkins’o įstatymas W 266 m.fl. Dessutom är vissa personnamnsterminer endast upptagna i Specialiųjų terminų žodyną i slutet av läroboken och används inte i texten: Engelo taisyklės W 395, Fišerio lygtis W 396, Lorenso kreivė W 402, Keinso ekonominė teorija W 399. I en lärobok från Vilnius universitet, utarbetad av en författargrupp och den nyaste av de granskade makroekonomiska läroböckerna (utgiven

Terminologija | 2023 | 30

101

2017), används 42 termer bildade med ett eller flera personnamn, medan Remigijus Čiegis Makroekonomikoje från 2013 innehåller hela 62.

Utifrån detta vore det lätt att dra slutsatsen att personnamnsterminerna blir allt vanligare. Två omständigheter ger dock anledning att genast nyansera den slutsatsen. För det första användes redan ganska många sådana termer i läroboken från Vilnius universitet som utkom 2006 (den utgjorde grunden för 2017 års lärobok), liksom i Kaunas tekniska universitets Makroekonomikoje från 2008: 38 respektive 43 termer. I makroekonomidelen av Ekonomikos teorijos, utgiven 2016, används däremot endast sju personnamnsterminer, trots att den också är en av de nyaste läroböckerna som valts ut för analysen. Detta visar att antalet personnamnsterminer i läroböckerna bland annat kan bero på om författarna väljer att använda eller undvika dessa termer. Därtill varierar makroekonomiska läroböcker i omfång. Den lärobok där endast fem personnamnsterminer förekommer omfattar 12,75 tryckark, medan läroboken från 2008, där 43 personnamnsterminer används, omfattar hela 40 tryckark.

Utan att här närmare diskutera orsakerna till den varierande spridningen av personnamnsterminer bör det också nämnas att vissa termer förekommer i endast en lärobok. Om en sådan term dessutom bara används en gång i den enda läroboken, såsom Engelo taisyklės W 395, Kuhno teorija Sn 60, Popero teorija Sn 60, Valraso dėsnis Sn 370, Trifino paradoksas Čieg 263, Beveridže’o kreivė Č 155, Hume’o mechanizmas Čieg 263, Oliverio-Tanzi poveikis Sn 452 eller Humphrey-Hawkins’o įstatymas W 266, kan den naturligtvis inte ha några varianter. Men även när en term används flera gånger är variation inom en enskild lärobok sällsynt. I 1994 års lärobok står det Okun’o dėsnis W 118, medan det i Specialiųjų terminų žodyne i slutet av samma lärobok står Okuno dėsnis; i texten står Laffer’io kreivė W 200, medan ordlistan har Lafero kreivė; likaså förekommer Malthus’o problema W 315 och Maltuso problema W 402.

Men om en term används i mer än en lärobok har den vanligtvis varianter, t.ex.: Solow likutis Čieg 367 och Solou likutis Sn 508; Pigou efektas Čieg 79, W 170 och Pigu efektas Sn 271; Juglaro ciklai Gav 269, Sk 143 och Žugliaro ciklai Čieg 174, Sn 374; Filipso kreivė Andr 277, Dril 48, Gav 244, Jak 236, Sk 177, Sn 438, W 248 och Phillipso kreivė Č 176; Sėjaus dėsnis Dril 72, Sn 48, W 170 och Say’aus dėsnis Č 26; Okuno dėsnis Andr 259, Čieg 127, Gav 209, Sk 154, Sn 404, Okun’o dėsnis W 118 och Oukeno dėsnis Jak 242; Greshamo dėsnis Sk 199, Grešamo dėsnis Gav 118, Sn 208 och Grešemo dėsnis W 44; Lorenzo kreivė Čieg 67, Lorenso kreivė W 402 och

102

Ramunė Vaskelaitė | Asmenvardinių makroekonomikos terminų variantiškumas

Lorenzkurvan Sn 567; Mundell–Fleming-modellen Sk 265, Mandel–Fleming-modellen Sn 489, Mundell och Flemings modell Gav 286. Som exempel på termer som används i flera läroböcker men inte bildar någon variantserie kan endast nämnas Havelmos teorem Čieg 168, Sn 182, Wagners lag Sk 83, Sn 174, och termer som förekommer i endast ett fåtal läroböcker: Malthusfällan Andr 303, Jak 247, Fisherhypotesen Andr 277, Jak 234, Okuns koefficient Gav 209, även om andra termer som bildats med personnamnen Malthus, Fisher eller Okun, som det ska visa sig, förekommer i varianter. I de analyserade källorna framträder alltså variationen hos personnamnstermer främst på en intertextuell nivå.

I de relativt många studierna av variation inom litauisk terminologi betraktas termer med samma betydelse men olika uttrycksform, eller olika utformningar av en term, vanligen som varianter (se: Mitkevičienė 2004: 124; Zemlevičiūtė 2012: 106)⁴, och varianterna brukar indelas i vissa typer. Där behandlas stavningsvarianter (Zemlevičiūtė 2011, 2018), även benämnda ortografiska varianter (Zemlevičiūtė 2012; Drukteinis 2015), fonetiska varianter (Zemlevičiūtė 2003: 94–95; 2009: 177), morfologiska varianter (Stunžinas 2008; Zemlevičiūtė 2012) med flera. Asta Mitkevičienė (2004), som presenterar en utförlig inventering av varianter, räknar upp följande typer: fonetiska varianter och stavningsvarianter, morfologiska varianter, syntaktiska varianter och arbetsvarianter. De morfologiska varianterna delas i sin tur in i varianter av numerus, genus och andra slag; som en separat undergrupp av morfologiska varianter urskiljs även varianter av ändelser och slutled, såsom formula och formulė, idilė och idilija, oblis och oblius, turėklas och turėklius, krumplys och krumplis (Mitkevičienė 2004: 133–135; Stunžinas 2008: 124; Zemlevičiūtė 2012: 114). När varianter av ändelser och slutled diskuteras, räknas också varianter som uppstår genom att lånord morfologiskt anpassas på olika sätt till denna kategori, till exempel psichologinė analizė och psichologinis analizas, epas och eposas (Mitkevičienė 2004: 134). Forskare som undersöker variation har också noterat att termer ofta skiljer sig åt genom flera variationsegenskaper, inte bara en, och utifrån denna aspekt delas de in i rena och blandade varianter (Mitkevičienė 2004: 139–140; Zemlevičiūtė 2012). Vid klassificering och diskussion av varianter inkluderas emellertid inte personnamnstermer, och därför tillämpas inte heller någon typologi över variation på dem. Försök att tillämpa den på sådana termer leder också till vissa oklarheter.

⁴ Så förstådda varianter skiljs i litauiska terminologiska arbeten från olika termer som betecknar samma begrepp – synonymer (se: Mitkevičienė 2004; Vaskelaitė 2022a: 90–93).

Terminologija | 2023 | 30

103

A. Kaulakienė nämner exempelvis, bland varianter av termer i fysikläroböcker, även vissa personnamnsbaserade termer, såsom Džioulio dėsnis, Joulio dėsnis och Džaulio dėsnis, Crookso tamsus tarpas och Krukso tamsus tarpas, Tomsono efektas och Thomsono efektas, Leclanché elementas och Leklanšės elementas, Peltier’o efektas och Peltjė efektas, och säger att dessa termer, som utgör en ansenlig del av fysikterminologins varianter, skiljer sig åt genom stavningen av forskarnas efternamn (Kaulakienė 2003: 113–114). Exemplen visar dock att vissa av dem, till exempel Peltier’o efektas och Peltjė efektas, Leclanché elementas och Leklanšės elementas, skiljer sig inte bara i stavning utan även i ändelser eller slutled. Om man alltså bedömer dem utifrån den vanliga typologin över variation bör de sannolikt betraktas inte bara som stavningsvarianter utan också som morfologiska varianter – ändelse- och slutledsvarianter – det vill säga blandade varianter. Detta framgår också av arbeten som anger stavningsnormer: vid diskussion av stavningen av utländska namn behandlas inte bara olika sätt att skriva ett icke-litauiskt personnamn (t.ex. Debussy och Debiusi), utan även anpassningen av det utländska namnet till litauiskans morfologiska system, det vill säga tillägg av en litauisk ändelse (LKRS 1992: 81–88; VLKK 1997, 2016), vilket i vissa arbeten benämns morfologisk anpassning (t.ex. Pažūsis 2014: 71–135) och i andra grammatikalisering av personnamn (t.ex.: VLKK 2016; Vladarskienė, Zemlevičiūtė 2022: 179). Å andra sidan behandlas såväl olika sätt att skriva ett icke-litauiskt personnamn som morfologisk anpassning (grammatikalisering) och dess metoder i arbeten om stavningsregler, vilket tyder på ett nära samband mellan stavningen av utländska personnamn och deras morfologiska anpassning.

Dessutom gäller vissa av de sätt att grammatikalisera namn som föreskrivs i dagens normerande arbeten med stavningsregler endast skillnaden i användningen av apostrof. Mer exakt anges i dessa som varianter att skriva ändelsen efter en apostrof (t.ex.: Lennon’as, Brunner’is) respektive att foga den direkt till det utländska namnets slutled (t.ex.: Lennonas, Brunneris) (Vladarskienė, Zemlevičiūtė 2022: 201–202). I ett arbete om stavningsregler diskuteras apostrofen och den nämns som ett grafiskt tecken (Vladarskienė, Zemlevičiūtė 2022: 19), vilket väcker frågan om i vilken utsträckning personnamnstermer som endast skiljer sig åt grafiskt, till exempel Okun’o dėsnis och Okuno dėsnis, ska betraktas som ändelsevarianter, det vill säga morfologiska varianter, och i vilken utsträckning som stavningsvarianter. Apostrof har emellertid också föreskrivits och föreskrivs fortfarande i de fall då ett icke-litauiskt egennamn slutar på en ohörbar vokal eller konsonant, till exempel Larousse’as (uttalas Larusas), Chateaubriand’as (uttalas Šatobrijanas) (LKRS 1992: 88–89), och den användes på samma sätt även under mellankrigstiden (Baltrušaitienė 2009: 15–20). Följaktligen skulle apostrofen i detta fall

104

Ramunė Vaskelaitė | Asmenvardinių makroekonomikos terminų variantiškumas

också vara ett tecken som anger vissa uttalsegenskaper, och det är därför svårt att betrakta sådana fall av termanvändning, där personnamnet på ett ställe skrivs Chateaubriand’as och på ett annat Chateaubriandas, som enbart stavnings- eller ändelsevarianter – de skulle också visa på uttalsskillnader. Stavningen av icke-litauiska personnamn och deras morfologiska anpassning är alltså nära knutna även till den fonetiska nivån.

Även i de fall då personnamnets ändelse eller slutled är densamma men själva personnamnet stavas på olika sätt är det svårt att betrakta varianterna enbart som stavningsvarianter, det vill säga ortografiska varianter. Det enda som skulle kunna betraktas som enbart förbundet med skillnader i skrivtecken är translitterering, som nämns vid diskussion av stavningen av utländska namn: ”återgivning bokstav för bokstav med litauiska skrivtecken av personnamn (ortnamn) skrivna med tecken ur ett icke-latinskt skriftsystem (eller återgivning av andra skrivtecken så exakt som möjligt)” (Vladarskienė, Zemlevičiūtė 2022: 180); detta kallas också translitteration eller omskrift (TI 1990; Pažūsis 2014: 52; Vladarskienė, Zemlevičiūtė 2022: 182). Personnamn skrivna med tecken ur det latinska skriftsystemet återges däremot på litauiska med litauiska skrivtecken endast utifrån ett ungefärligt uttal – de transkriberas (Vladarskienė, Zemlevičiūtė 2022: 180)⁵. Det skulle alltså innebära att det kan finnas inte bara grafiska utan även fonetiska skillnader mellan ett personnamn skrivet på originalspråket och ett personnamn återgivet med litauiska skrivtecken efter ungefärligt uttal. I Lionginas Pažūsis arbete Kalba ir vertimas nämns grafisk och fonetisk anpassning (Pažūsis 2014: 51–71). Även studier av variation bland termer som inte bygger på personnamn visar dock att gränsen mellan stavnings- och fonetiska varianter är svår att dra, eftersom ”fonetiska skillnader oftast återspeglas i stavningen”, enligt Asta Mitkevičienė (Mitkevičienė 2004: 125). Därför tenderar man att behandla stavningsvarianter och fonetiska varianter tillsammans, trots att de urskiljs som två separata grupper av termvarianter; i denna grupp nämns också varianter som kan kopplas till fonetisk anpassning av främmande ord, såsom impresionizmas och impresionizmas, minnezingė-rių lyrika och minesingerių lyrika (Mitkevičienė 2004: 125–133; Zemlevičiūtė 2009: 161–162).

De aspekter av användningen av icke-litauiska personnamn i litauiskan som behandlas här och som föreskrivs i normerande arbeten visar alltså på ett nära samband mellan stavningsmässig, fonetisk och morfologisk nivå, och på svårigheten att dra en tydlig eller strikt gräns mellan dem. De analyserade källorna visar att med personnamn

⁵ ”Transkribering av ett personnamn (ortnamn) – återgivning av ett personnamn (ortnamn) från ett annat språk med litauiska skrivtecken efter ungefärligt uttal” (Vladarskienė, Zemlevičiūtė 2022: 180).

Terminologija | 2023 | 30

105

Sammansatta termer kännetecknas ofta också av variation i ändelser eller slutled och i stavningen av personnamnet, det vill säga ortografisk variation, samt av fonetiska skillnader. De flesta variantserier som identifierats på grundval av makroekonomiska läroböcker kan således beskrivas som representativa för en blandad typ av variation. Det tydligaste kännetecknet på variation i dessa källor är emellertid den varierande stavningen av det personnamn som ingår i termen, vilket, som redan har diskuterats, är nära förknippat med fonetiska skillnader. Analysen av den variation i personnamnsbaserade termer som framträder i makroekonomiska läroböcker inleds därför med en diskussion av denna variation.

2. O L I K A S T A V N I N G

I inledningen till denna artikel nämndes att Allmänna krav för utarbetande av termordböcker, som fastställdes 2007, föreskriver att egennamn som ingår som led i en term, däribland personnamn, ska skrivas i originalform. Förklarande ordbok över engelska–litauiska ekonomiska termer, utgiven 2006, visar emellertid att denna princip för stavning av personnamnsbaserade termer redan tidigare tillämpades i terminografiskt arbete; bland dess översättare, redaktörer och konsulter finns även Terminologicentret vid Litauens språkinstitut. Utländska personnamn som ingår som led i de termer som återges där skrivs i originalform, till exempel: Laffero kreivė, Lucaso kritika, Herfindahlio indeksas, Marshallo paklausos kreivė, Praiso ir Winsteno transformacija, Lewiso, Fei ir Raniso modelis, Heckscherio ir Ohlino tarptautinės prekybos metodika (AEKŽ 2006). I en annan ekonomisk termordbok, som inte är en översättning, återges personnamnsbaserade termer däremot med transkriberade personnamn, det vill säga namn återgivna med litauiska bokstäver efter ett ungefärligt uttal, till exempel: Filipso kreivė, Fišerio lygtis, Lorenco kreivė, Grešamo dėsnis, Sėjaus dėsnis, Kouzo teorema, Rikardo ekvivalent iškumas, Hekšerio ir Oulino modelis (Vainienė 2008).

Hur stor utsträckning författarna till makroekonomiska läroböcker hämtar vägledning från termordböcker inom det berörda området skulle kräva en särskild undersökning. De källor som valts för denna studie visar dock att tendensen att skriva personnamn som ingår i termer i originalform också dominerar där. Tendensen att återge personnamn skrivna med bokstäver från det latinska skriftsystemet efter ungefärligt uttal framträder endast i tre av de läroböcker som valts för analysen. En av dem gavs ut 2016 och de övriga tidigare, 2007 respektive 2008. I de två förstnämnda används dock bara sju personnamnsbaserade termer vardera. Tendensen att återge personnamn med litauiska bokstäver, vilket innebär en fonetisk anpassning, framgår ändå även av detta begränsade antal termer, av vilka

106

Ramunė Vaskelaitė | Asmenvardinių makroekonomikos terminų variantškumas

flera förekommer i båda läroböckerna: Fišerio hipotezė Andr 277, Jak 235, Maltuso spąstai Andr 303, Jak 247, Sėjaus dėsnis Jak 178, Filipso kreivė Jak 236, Andr 277, Oukeno dėsnis Jak 242, Keinso užimtumo teorija Jak 178, Hekšerio ir Olino modelis Andr 318. Sex gånger fler personnamnsbaserade termer, 43 stycken, används i läroboken Makroekonomikoje, utgiven 2008. Ett så stort urval gör tendensen till denna typ av transkribering ännu tydligare, till exempel: Džini koeficientas Sn 569, Maršalo koeficientas Sn 217, Žugliaro ciklai Sn 374, Pašė indeksas Sn 74, Pigu efektas Sn 271, Solou likutis Sn 508, Lorenco kreivė Sn 567, Lafero kreivė Sn 432, Grešamo dėsnis Sn 208, Mandelo–Flemingo modelis Sn 489. I andra läroböcker skrivs namnledet i dessa termer i originalform, det vill säga Lorenzo kreivė Čieg 67, Pigou efektas W 170, Laspeyreso indeksas Sk 34, Greshamo dėsnis Sk 199, Laffero kreivė Gav 11, 83, Sk 11, Solow likutis Čieg 367, Gini koeficientas Čieg 67, Marshallo koeficientas Čieg 275, Juglaro ciklai Sk 123, 143, Kitchino ciklai Gav 269, Sk 123. Tillämpningen av dessa olika skrivsätt ger upphov till termvarianter.

Sådan variation är emellertid också förenlig med de normer för bruket av utländska personnamn i litauiskan som gällde när samtliga analyserade källor utarbetades. Som framgår av Allmänna krav för utarbetande av termordböcker har originalstavning föreskrivits för termordböcker sedan 2007. De regler för stavning av personnamn som anges i Litauisk stavning och interpunktion (nedan LKRS), utgiven 1992, medger dock både autentisk form, det vill säga stavning på originalspråket, och transkriberad form av personnamn från språk som använder ett latinskt alfabet. Valet mellan dessa två skrivsätt tar hänsyn till användningsområdet för personnamnen samt läsarnas ålder och utbildning. Det anges således att personnamn i populära publikationer och publikationer för barn och unga ska anpassas med hänsyn till läsarnas ålder och utbildning, medan autentiska former ska användas i vetenskaplig litteratur, reklam, informationspublikationer och specialtexter (LKRS 1992: 81). Denna princip bevaras för övrigt även i den nya samlingen av stavningsregler, Litauisk stavning: regler, kommentarer, råd, där det fastslås att personnamn i litauiska texter ska återges med hänsyn till textens användningsområde och syfte samt läsarnas ålder och utbildningsnivå (Vladarskienė, Zemlevičiūtė 2022: 180–181). När användningsområdena räknas upp nämns dock inte utbildningspublikationer, såsom läroböcker för högre utbildning, vare sig i den nya utgåvan av stavningsreglerna eller i den regelsammanfattande publikation som gällde när läroböckerna gavs ut – LKRS. Detta kan vara en faktor

Terminologija | 2023 | 30

107

som bidrar till att läroböcker i makroekonomi uppvisar olika tendenser när det gäller stavningen av personnamnsbaserade termer. Å ena sidan kan läroböcker för högre utbildning betraktas som närstående litteratur i vetenskaplig stil; å andra sidan kan de också ses som publikationer riktade till unga. Den relativt gamla traditionen i litauiskan att transkribera utländska personnamn kan också ha bidragit till att flera läroböcker uppvisar en tendens att använda termer med transkriberad namnform, vilket även framgår av publikationen Stavning av utländska egennamn i ”Litauiska sovjetiska encyklopedin”, utgiven 1986, som innehåller utförliga regler för transkribering av utländska namn (LTE 1986).

Även i de makroekonomiska läroböcker där tendensen att skriva personnamnsledet med originalets bokstäver framträder görs dock undantag för vissa termer. I en lärobok från 1994, där formerna Pigou efektas W 170, Barro teorija W 336, Engelo taisyklės W 395, Ricardo ekvivalentiškumo teorema W 412, Malthuso problema W 402, Gramm–Rudman aktas W 196, Humphrey–Hawkins’o įstatymas W 266, med flera, skrivs personnamnsleden i vissa termer grafiskt och fonetiskt anpassade: Grėšemo dėsnis W 44, Filipso kreivė W 248, Fišerio lygtis W 396, Sėjaus dėsnis W 170, Keinso ekonominė teorija W 399. Liknande undantag för vissa enskilda termer förekommer också i Makroekonomikoje från Vilnius universitet, utgiven 2017: även om formerna Paashe metodika Gav 25, Laspeyreso kainų indeksas Gav 25, Juglaro ciklai Gav 269, Harrodo modelis Gav 263, Solow modelis Gav 17, Keyneso kryžius Gav 65, F. Modigliani gyvenimo ciklo teorija Gav 50 och I. Fisherio vartojimo išlaidų teorija Gav 52, återges personnamnet i andra termer transkriberat: Filipso kreivė Gav 244, Grėšemo dėsnis Gav 118, Vagnerio dėsnis Gav 74, Rikardo ekvivalentiškumas Gav 97 (jfr Ricardo ekvivalentiškumas Sk 100), med flera.

Ett sådant undantag föreskrivs dock även i reglerna för stavning av utländska personnamn. I LKRS, utgiven 1992, anges, efter en uppräkning av användningsområden för personnamn skrivna på originalspråket⁶ respektive transkriberade, att traditionella former av personnamn och ortnamn ska bevaras, till exempel: Suomija, Švedija, Karolis Didysis, Petras Pirmasis (LKRS 1992: 81). Termen traditionell form förklaras dock inte närmare i LKRS. Samma undantag föreskrivs redan i den tidigare nämnda publikationen från 1986, Stavning av utländska egennamn i ”Litauiska sovjetiska encyklopedin”, där traditionella namn förklaras som

6 Förutom termen originalform av personnamn används här även termen autentisk form (LKRS 1992: 81).

108

Ramunė Vaskelaitė | Asmenvardinių makroekonomikos terminų variantiskumas

tikrinius vardus, kurių lietuviškoji forma turi vartojimo tradiciją (LTE 1986: 5). Išimtis numatoma ir tiesiogiai į terminijos tvarkybą orientuotuose Terminių žodynų rengimo bendruosiuose reikalavimuose: teigiant, kad pirmenybė teiktina originalioms terminų dėmenimis einančių tikrinių vardų formoms, juose paminima, kad išimtis darytina tradiciniams atvejams. Tiesa, pasakymas tradiciniai atvejai čia plačiau neaiškinamas. Tradicinėms formoms numatoma išimtis ir naujajame rašybos normų rinkinyje, kuris išleistas jau vėliau nei šiai analizei pasirinkti vadovėliai, čia teigiant, kad savitos, nusistovėjusios tradicinės asmenvardžių ir vietovardžių formos vartojamos visais atvejais – tiek laisvuosiuose, tiek dalykiniuose tekstuose (Vladarskienė, Zemlevičiūtė 2022: 181). Čia terminas tradicinis asmenvardis jau apibrėžiamas – tai „savita forma lietuvių kalboje nusistovėjęs kitos kalbos (šalies) asmenvardis“ (Vladarskienė, Zemlevičiūtė 2022: 180).

Eftersom makroekonomiska läroböcker inte bara förklarar begrepp utan också redogör för omständigheterna kring olika termers uppkomst, innehåller de även information om hur den ena eller andra personnamnshärledda termen uppkom och om de personer vars namn ingår i termerna. När man till exempel förklarar lagen, som i en lärobok kallas Greshams lag och i en annan Greshams lag, sägs det att lagen formulerades av drottning Elizabeths finansminister Thomas Gresham W 44. Årtalen (1519–1579) inom parentes efter efternamnet visar att termen bör ha uppkommit för mycket länge sedan och ha en lång användningstradition. Datumet som anges när termen Fišerio lygtis förklaras visar att även dess användningstradition bör vara gammal: ”<...> likheten kallas Fishers ekvation (Fisher equation), till ära för den berömde amerikanske ekonomen Irving Fisher (Fisher, Irving, 1867–1947)” Sn 450. Även användningstraditionen för termen Filipso kreivė bör vara förhållandevis gammal, även om Alban Phillips, enligt uppgift, undersökte sambandet mellan arbetslöshet och inflation senare än Irving Fisher, i en studie från 1958 (Sn 438). Att de sekundära leden i just sådana termer återges transkriberade i läroböckerna skulle kunna tyda på att man gör ett undantag från de traditionella formerna.

När man använder termer med efternamn på upphovsmän till makroekonomiska teorier och modeller som skapats eller utvecklats under 1900-talet förekommer det dock också variationer. Även om man tenderar att skriva namnen på teorier och modeller som skapats eller utvecklats under seklets andra hälft med personnamnet i dess ursprungliga form, till exempel Harrodo modelis Gav 263, R. Solow ekonomikos plėtros faktorinis modelis Gav 253 eller Solow modelis Gav 263, Sk 193, R. Lucaso gamybos funkcija Sk 131, varierar man när man skriver namn på teorier som skapats eller utvecklats i början eller mitten av seklet.

Terminologija | 2023 | 30

109

Här förekommer variationer. Exempelvis skrivs termer bildade med efternamnet på den engelske forskaren John M. Keynes, som anses vara makroekonomins grundare och utvecklade sin huvudteori i en bok utgiven 1936, på olika sätt. I läroböckerna används flera former av termer som bildats med hans namn: på ett ställe står Keinso (ekonominė) teorija Dril 73, W 399, på ett annat Keyneso teorija Gav 170, Sk 130; på ett ställe Keyneso likvidumo pirmenybės teorija Sk 206, på ett annat Keinso likvidumo pirmenybės teorija Gav 116, med flera.

Sådana variationer tyder på att begreppet traditionell form kan vålla svårigheter. Kanske är det därför som en lärobok inte gör några undantag: nästan alla personnamnstermer som används där har personnamnet skrivet på originalspråket, det vill säga Phillipso kreivė Čieg 68, Fisherio lygtis Čieg 67, Fisherio ryšys Čieg 318. Den tendens som framträder endast i denna lärobok ökar också antalet variantserier som uppstår till följd av olika sätt att skriva personnamn. De få fall där personnamnet i ett sådant sammanhang återges i transkriberad form tyder snarare på förbiseenden än på variation. I den här läroboken skrivs således endast Fisherio lygtis, Fisherio ryšys, men när termen Fišerio indeksas Čieg 81 används en enda gång återges samma efternamn transkriberat.

I två läroböcker där den motsatta tendensen framträder – att skriva termer med transkriberade personnamn – förekommer också ett undantag. Det gäller stavningen av efternamnet på en amerikansk forskare, med vilket termerna Okuno dėsnis Andr 259, Sn 404 och Okuno koeficientas Andr 259 har bildats: namnet skrivs i originalform (jfr termen Okun’s law som återges här). Att en tredje lärobok med samma utpräglade tendens skriver Oukeno dėsnis Jak 242 tyder på att efternamnet i de två andra läroböckerna sannolikt inte har uppfattats som engelskt till sitt ursprung och att stavningen kan visa på anpassning av ett efternamn av icke-engelskt ursprung. På textnivå visar även stavningen av termen Greshamo dėsnis Sk 199, bildad med finansministern Thomas Greshams (1519–1579) efternamn, variation i den fonetiska anpassningen: i en lärobok står Grešamo dėsnis Sn 208, i en annan Grešemo dėsnis W 44.

Det framgår således att den variation mellan termer som kan iakttas utifrån stavningsskillnader i läroböckerna beror både på att man väljer olika sätt att skriva personnamnet som sekundärt led i termen, på undantag som tillämpas för vissa personnamn och på de variationer som hänger samman med dessa. Enstaka fall av sådan variation beror på förbiseenden eller oklarheter kring den fonetiska anpassningen av personnamn. Sammanlagt uppvisas denna variation av 38 variantserier, men de flesta utökas också med andra varianter som diskuteras längre fram.

110

Ramunė Vaskelaitė | Asmenvardinių makroekonomikos terminų variantiškumas

3. OLIKA MORFOLOGISK UTFORMNING

Redan av de behandlade variationsfallen framgår det att man i de analyserade källorna tenderar att använda personnamnstermer genom att anpassa personnamnet till det litauiska morfologiska systemet, det vill säga genom att lägga till en litauisk ändelse. Såväl de regler för stavning av utländska personnamn som gällde när alla dessa läroböcker publicerades och som anges i LKRS (1992: 81–89), som de uppdaterade stavningsreglerna (se Vladarskienė, Zemlevičiūtė 2022: 179–206), föreskriver att ändelser läggs till i läroböckerna både till transkriberade personnamn och till namn skrivna med originalets tecken, till exempel: Fišerio lygtis och Fisherio lygtis, Filipso kreivė och Phillipso kreivė, Grešamo, Grešėmo ir Greshamo dėsnis.

Av exemplen framgår också att ändelserna oftast fogas direkt till personnamnet. I en lärobok från 1994 försöker man skriva dem efter apostrof: Okun’o dėsnis W 118, Malthus’o problema W 315, A. Laffer’io kreivė W 200, Humphrey–Hawkins’o įstatymas W 266. Om en sådan term också används i andra läroböcker uppstår fall av termanvändning som vid första anblicken endast skiljer sig åt genom apostrofen: Okun’o dėsnis W 118 och Okuno dėsnis Andr 259, Čieg 127, Gav 209, Sk 177, Sn 404; Malthus’o problema W 315 och Malthuso problema Andr 304; A. Laffer’io kreivė W 200 och Laferio kreivė Dril 142. Andra personnamnstermer i 1994 års lärobok återges med transkriberat personnamn, och ändelsen fogas, enligt reglerna, direkt till namnet utan apostrof: Grešamo dėsnis W 44, Filipso kreivė W 248, Fišerio lygtis W 396, Lorenso kreivė W 402. Även i andra läroböcker skrivs endast vissa termer med apostrof: Say’aus dėsnis Čieg 26, Dril 72, Hume’o mechanizmas Čieg 90, Ramsey’aus–Casso–Koopmanso modelis Čieg 365. De två sistnämnda förekommer visserligen bara i en lärobok och har inga varianter.

Men reglerna för skrivning av utländska personnamn föreskriver också apostrof endast för stavningen av vissa personnamn. Som redan diskuterats i artikelns del 1 föreskrivs i LKRS att apostrof ska användas när ett utländskt egennamn slutar på en stum vokal eller en stum konsonant (LKRS 1992). De fall av apostrofbruk som förekommer i läroböckerna skulle kunna tyda på att ett sådant undantag tillämpas. Det är dock inte enkelt att fastställa när en vokal eller konsonant i ett utländskt personnamn som slutar på en konsonant är stum; det kräver också kunskap om personnamnets ursprung. Det kan alltså vara så att de varianter som förekommer i läroboken från 1994, nämligen Okunos lag W 118 och Okunos lag W 406, A. Laffers kurva W 200 och Lafferkurvan W 401, har uppkommit till följd av sådana oklarheter.

Redan av de skrivsätt som analyserats i föregående avsnitt framträder en allmän tendens i makroekonomiska läroböcker att använda termer med ett slags eller

Terminologija | 2023 | 30

111

När en litauisk ändelse fogas till på annat sätt görs även för vissa personnamn undantag i detta avseende. Följande termer används utan litauisk ändelse: Gini koeficientas Čieg 67, Barro teorija W 336, Ricardo–Barro teorema Čieg 203, Pigou efektas Čieg 79, W. W. Rostow modelis Gav 263, F. Modigliani gyvenimo ciklo teorija Gav 50, Solow taupymo paradoksas Čieg 394, Solow likutis Čieg 367, Solow ekonominės plėtros modelis Sk 195. Ett sådant undantag är emellertid också förenligt med reglerna för skrivning av utländska personnamn på litauiska, vilka samtidigt föreskriver morfologisk anpassning av dem. I de regler som gällde när läroböckerna utarbetades och som återges i LKRS anges att ändelser inte fogas till egennamn från andra språk som slutar på en vokal eller diftong som hör till stammen, såsom Dombey, Fanny, Manzoni, Spandau, eller som slutar på en betonad vokal, t.ex. Meillet, Camus (LKRS 1992: 89). Dessutom förutsågs redan i dessa regler morfologiska varianter; det fastslogs nämligen att ändelser vid behov kan fogas till personnamn som slutar på en vokal eller diftong som hör till stammen – i sådana fall ska de skrivas efter en apostrof. De morfologiska varianter av en term bildad med personnamnet Paashe som förekommer i läroböckerna, Paasche (kainų) indeksas Sk 157 och Paashe’o indeksas Sk 34, kan alltså återspegla den variation som reglerna föreskriver.

I läroböckerna förekommer endast ett fåtal fall av variation som rör den morfologiska anpassningen av personnamn och som inte överensstämmer med de regler för skrivning av utländska personnamn som gällde när läroböckerna gavs ut. Termer bildade med personnamnet Solow används, i enlighet med de föreskrivna reglerna, utan litauisk ändelse. I en lärobok förekommer dock en term bildad med detta personnamn som visar att en ändelse fogas till, och den fogas inte efter en apostrof, såsom LKRS föreskriver, utan direkt: Solowo augimo modelis Sk 11. I ett annat fall skrivs ett personnamn som enligt reglerna inte borde stå utan ändelse utan ändelse: J. R. Hicks modelis Čieg 284 (jfr J. Hickso modelis Sk 250).

Några fall av variation som rör ändelser och slutled visar på osäkerhet kring markeringen av palatalisering när personnamn morfologiskt anpassas: Lafero kreivė Sn 263, W 200, Laffer’io kreivė W 200 och Laferio kreivė Dril 142; Mundelo ir Flemingo modelis Gav 286 och Mundelio ir Flemingo modelis Gav 286.

4. ÖVRIGA FALL

Andra slags varianter än de som redan diskuterats förekommer endast sporadiskt i läroböckerna. Redan den analys som gjorts hittills har visat att dessa källor

112

Ramunė Vaskelaitė | Asmenvardinių makroekonomikos terminų variantškumas

i huvudsak kännetecknas av termer bildade med ett personnamn, närmare bestämt ett efternamn, från ett annat språk, och av de variationstyper som redan har diskuterats. Sammantaget innehåller läroböckerna 85 sådana termer, men i de analyserade källorna används också 11 termer bildade med två efternamn. Vissa förekommer endast i en lärobok, såsom Humphrey–Hawkins’o įstatymas W 266, Gramm–Rudman aktas W 194, 196, 197, Reigano–Tečer modelis Sn 31, Ricardo–Barro teorema Čieg 90, J. M. Keyneso pajamų–išlaidų modelis Sk 50 och Solow–Swano modelis Čieg 377, och saknar varianter.

Några termer bildade med två personnamn används i större utsträckning och visar därmed inte bara variation som rör hur personnamnen skrivs, utan även variation som kan beskrivas som knuten till hur termens led sammanfogas. I vissa fall förenas termleden med konjunktionen ”och”, i andra med tankstreck eller bindestreck, t.ex. Hekšerio ir Olino modelis Andr 318, Hekšerio – Olino modelis Čieg 79; Baumolio ir Tobino modelis Gav 133, Baumolio–Tobino modelis Sk 209; Mundelo ir Flemingo modelis Gav 286, Mundello–Flemingo modelis Sk 265, Mandelo–Flemingo modelis Sn 489. Dessa få exempel, liksom skrivningen av termer bildade med två efternamn som saknar varianter (t.ex. Humphrey–Hawkins’o įstatymas W 266, Gramm–Rudman aktas W 194, 196, 197, men Solow–Swano modelis Čieg 377, Ramsey’aus–Casso–Koopmanso modelis Čieg 365), visar att ett konstaterande som gjorts med stöd av terminologi från andra områden (t.ex. Gaivenis 2002: 38; Druktein is 2015) även kan bekräftas utifrån den terminologi som behandlas här – även där uppstår osäkerhet kring skrivningen av bindestreck och tankstreck. Som exemplen visar undviks detta ibland genom att termleden i stället förbinds med konjunktionen ir. Å andra sidan har uppmärksamhet vid upprepade tillfällen riktats mot oklarheter i de kodifierade normerna för användningen av tankstreck och bindestreck (Keinys 2005; Gud zinevičiūtė 2012), liksom mot oklara normer för användning av bindestreck mellan egennamn (Vaskelaitė 2022b: 106–109). Först i den nya handboken för stavningsregler Lietuvių kalbos rašyba: taisyklės, komentarai, patarimai, som utkom 2022, alltså senare än de källor som analyseras här, dras en tydligare gräns mellan tankstreck och bindestreck (Vladarskienė, Zemlevičiūtė 2022: 230–242). Som tidigare har påpekats behandlas där inte bara bindestrecket utan även det tankstreck som anger omfång som skrivtecken; detta tankstreck betraktas alltså som ett skrivtecken. Innan denna åtskillnad hade klargjorts kunde termvarianter som rör användningen av tankstreck och bindestreck sannolikt också ha betraktats som interpunktionsvarianter (Vaskelaitė 2022b: 107–108).

Terminologija | 2023 | 30

113

Den typologi över termvariation som används i litauiska terminologiska arbeten omfattar inte interpunktionsvarianter, men det undersökta materialet visar flera fall som skulle kunna diskuteras som sådana. I en lärobok från 2006 sätts det personnamn som ingår i termen ibland med kursiv stil, såsom Lafero kreivė Sk 11, Gav 11, Solowo augimo modelis Sk 11, Keyneso kryžius Sk 11, Laspeyres kainų indeksas Sk 157, Tobino q Sk 73⁷; denna skrivning skulle motsvara markering av ett främmande språkelement i texten. Denna typ av markering föreskrivs visserligen för appellativ eller uttryck på främmande språk och för symboliska namn på främmande språk (eller litauiska), men inte för personnamn. Tydligare formuleringar om hur den ska tillämpas har dock kommit först på senare tid (t.ex. Linkevičienė 2013: 56; ESIV 2014: 38; Vladarskienė, Zemlevičiūtė 2022: 177), och variation i en lärobok från en tidigare period kan därför ha samband med oklarheter i kodifieringen.

Endast i en lärobok förekommer två termer bildade med tre efternamn, nämligen Ramsey’aus–Casso–Koopmanso modelis Čieg 365 och Diamondo–Mortenseno–Pissarideso modelis Čieg 154. Den ena används bara en gång och kan därför inte ha några varianter. Men tillsammans med den andra används även flera gånger en term med en förkortning – DMP modelis Čieg 154, 155. Även om förkortningar inte behandlas som termvarianter inom litauisk terminologi, skulle förkortningar eller termer bildade med dem kunna betraktas som termvarianter med stöd i variationsstudier som bedrivs utomlands (t.ex. León–Araúz, Cabezas–García 2020). Hur som helst skulle sådan variation kunna undersökas mer ingående med hjälp av andra källor – denna typ av förkortning kännetecknar inte de personnamnsbaserade termerna i de källor som analyseras här.

Andra sätt att förkorta förekommer dock i de undersökta källorna. Exempelvis förkortas en term genom att ett eller flera led som inte utgör personnamn utelämnas. I samma lärobok används alltså både Harrodo–Domaro ekonominio augimo modelis Čieg 388 och Harrodo–Domaro modelis Čieg 379; både Solow ekonomikos plėtros modelis Sk 193 och Solow modelis Sk 194. Former som uppstår genom denna typ av förkortning betraktas dock inte gärna som termvarianter — A. Mitkevičienė (2015a) har behandlat både dessa och de så kallade långa och korta formerna som företeelser i termers textuella användning

7 Eftersom exemplen i denna artikel skrivs med kursiv stil återges den kursivstil som används i läroböckerna genom att det aktuella ordet skrivs med rak stil.

114

Ramunė Vaskelaitė | Asmenvardinių makroekonomikos terminų variantiškumas

typiska fall. I de undersökta källorna förekommer endast två fall av så kallade långa och korta former av personnamnstermen: Philipskurvan på kort sikt Gav 244, Sk 176, Sn 322 och Philipskurvan på kort sikt Jak 238, Philipskurvan på lång sikt Sk 180, Sn 441 och Philipskurvan på lång sikt Jak 238.

Varken terminernas användning i text eller deras variation har emellertid bedömts med avseende på fall där termens personnamnsled förkortas, och sådana fall är talrika i de undersökta källorna. Även om, som framgår av de redan anförda exemplen, de termer som används i makroekonomiska läroböcker huvudsakligen består enbart av efternamn, finns det i vissa läroböcker en tydlig tendens att använda termer som också omfattar initialen i förnamnet (eller flera förnamn). I en lärobok från Vilnius universitet, utgiven 2006, finner vi till exempel I. Fishers intertemporala budgetrestriktion för konsumenten Sk 54, I. Fishers teori om intertemporala val Sk 54, I. Modiglianis livscykelteori Sk 59, J. A. Hobsons teori Sk 123, J. M. Keynes konsumtionsfunktion Sk 50, 52, J. M. Keynes inkomst-utgiftsmodell Sk 50, W. D. Nordhaus och J. Tobins index Čieg 72, R. Lucas produktionsfunktion Sk 131, A. Spiethoffs hypotes Sk 124, A. Aftalions hypotes Sk 123, J. Hicks modell Sk 250, E. S. Phelps regel Čieg 377, T. Malthus teori Čieg 362, medan övriga termer som används här saknar initialen i förnamnet (jfr Wagners lag Sk 83, Ricardiansk ekvivalens Sk 100, Kitchincykler Sk 123, Juglarcykler Sk 143, Okuns lag Sk 177, Philipskurvan Sk 177). Det finns också många termer med initialer i förnamnen i läroboken från Vilnius universitet som utgavs 2017 och som, att döma av detta, bygger på den tidigare upplagan. De är också många i läroboken från Kaunas tekniska universitet, utgiven 2008, till exempel: Dž. Neimans modell Sn 370, H. Dali och J. Kobos index för balanserad ekonomisk välfärd Sn 347, Dž. M. Keinsa modell Sn 324, A. Laferkurvan Sn 432, I. Fišers ekvation Sn 450, I. Fišers effekt Sn 450, J. M. Keyneskorset Sk 249. I läroböckerna förekommer alltså sådana skillnader i skrivsätt som Laferkurvan och A. Laferkurvan, Fišers ekvation och I. Fišers ekvation, Keins modell och Dž. M. Keins modell, Keinskorset och J. M. Keyneskorset med flera, vilket väcker frågan hur sådana fall ska bedömas ur termvariationens perspektiv.

Det förekommer också att en fras med ett helt förnamn eller flera förnamn används som benämning på en teori, modell, företeelse, ekvation eller liknande, till exempel: ”De mest framstående företrädarna för denna neokeynesianska teori är de amerikanska ekonomerna Eusey David Domar (Domar, Evesey David, f. 1914), Roy Forbes Harrod (Harrod, Ray, Forbs, 1980–1978) och Robert

Terminologija | 2023 | 30

115

Mertono Solou (Solo, Robert Merton, g. 1924) ekonominio augimo modeliai“ Sn 57; „Šalia labiausiai žinomų ekonominės pusiausvyros modelių būtina pažymėti ir JAV ekonomisto Džeži Neimano (Neyman Jerzy, 1903–1957) augančios ekonomikos pusiausvyros modelį“ Sn 369. Vis dėlto tokie atvejai reti, o vardo raidės vartojimo atvejų pasitaiko dažnai, pvz.: „Tai vadinama I. Fišerio poveikiu (Fisher effect)“ Sn 450; „Apatinė A. Laferio kreivės dalis rodo priešingą situaciją <...>“ W 200; „Ilgojo laikotarpio pusiausvyros pinigų rinkoje sąlygas išreiškia M. Fridmeno lygtis, pavadinta žymaus amerikiečių ekonomisto garbei <...>“ Sn 274; „M. Friedmano nuolatinių pajamų teorija papildo F. Modigliani gyvenimo ciklo teoriją“ Čieg 50.

En sådan tendens kan förklaras med kontextens inverkan. I läroböckerna används inte bara personnamnstermer, utan deras uppkomstförhållanden beskrivs också: man anger personen efter vilken ett eller annat fenomen har fått sitt namn, och då skriver man inte bara efternamnet utan även förnamnet, som senare förkortas till enbart initialen. Kontexten skulle alltså kunna förklara vissa fall där en term används tillsammans med en förnamnsinitial, till exempel: ”Den första som lade grunden för teorin om långa vågor var den ryske ekonomen Nikolaj Kondratjev (1892–1938) i sin artikel ’Långa vågor i det ekonomiska livet’ (1926). Med utgångspunkt i uppgifter om prisförändringar för konsumtionsvaror i Frankrike, Storbritannien, USA och Tyskland lade N. Kondratjev fram hypotesen att den industriella utvecklingen är cyklisk. J. Schumpeter bekräftade den ryske forskarens teori genom att kalla de långa vågorna för N. Kondratjevs cykel. Sedan 1930 är de långa vågorna i den ekonomiska litteraturen kända som Kondratjevs cykel” Gav 284. Å andra sidan förekommer det, trots att efternamnet vanligtvis används tillsammans med initialen i förnamnet, också fall där bara efternamnet används, vilket skulle kunna betraktas som förbiseenden, till exempel: ”I. Fisher ansåg att penningens omloppshastighet är mer eller mindre konstant på kort sikt” Sn 205 och ”Fisher formulerade först bytesekvationen” Sn 204. Termen med förnamnsinitialen I. Fishers bytesekvation som används i en sådan kontext (”Detta gör det möjligt att omforma I. Fishers bytesekvation till en kvantitetsteori om pengar”) skulle alltså också kunna betraktas som resultatet av ett förbiseende. Å andra sidan kan det sistnämnda exemplet även visa under vilka omständigheter en personnamnsterm bildas i en makroekonomisk lärobok.

Om så verkligen är fallet skulle man därefter kunna undersöka i vilken utsträckning personnamnstermer i makroekonomiska läroböcker har hämtats från utländska publikationer och i vilken utsträckning de har skapats av läroboksförfattarna. Alla dessa, som framgick av de exempel som analyserats i denna artikel

116

Ramunė Vaskelaitė | Asmenvardinių makroekonomikos terminų variantiškumas

har bildats med ett icke-litauiskt personnamn (eftersom de lagar, teorier, modeller, ekvationer och så vidare som diskuteras i dem har utarbetats av icke-litauer), men den kontext som uppmärksammats här tyder på att även författarna till litauiska läroböcker kan ha bidragit till att personnamnstermerna uppkommit. Antagandet stöds också av de varierande kvantitativa uppgifter om personnamnstermer i de undersökta läroböckerna som nämndes i början av artikeln: i vissa läroböcker kan man undvika vissa personnamnstermer genom att nämna den eller de personer som förknippas med ett visst fenomen utan att använda en personnamnsterm, till exempel på följande sätt: ”Utifrån de dominerande konsumtionsmönstren inom ekonomisk teori urskiljs flera huvudsakliga konsumtionsmodeller: <...> Hypotesen om permanent inkomst (Milton Friedman, 1957). <...> Livscykelhypotesen (Franco Modigliani och Richard Brumberg, 1954) <...>” Andr 180–181. Frågan om användningen av personnamnstermer, som detta aktualiserar, bör emellertid utredas separat, eftersom den inte enbart handlar om variation.

SLUTSATSER

Efter en genomgång av variationen hos personnamnstermer som används i makroekonomiska läroböcker avsedda för högre utbildning framgår att variationen främst hänger samman med hur personnamnen skrivs och morfologiskt anpassas.

Den mest typiska variationen i dessa källor uppstår genom att personnamn skrivs på olika sätt: i vissa läroböcker skrivs personnamnen i originalform, i andra med litauiska bokstäver; i det senare fallet anpassas de efter ett ungefärligt uttal. Normerna för skrivning av icke-litauiska personnamn på litauiska medger också olika skrivsätt. De innehåller dessutom ett undantag för traditionella personnamnsformer, och i de undersökta källorna förekommer även fall av variation som kan kopplas till tillämpningen av detta undantag och till oklarheter kring vad som avses med en traditionell form.

I makroekonomiska läroböckers terminologi finns en tydlig tendens att anpassa icke-litauiska personnamn till det litauiska morfologiska systemet genom att lägga till en litauisk ändelse; de undantag som förekommer återspeglar de undantag som föreskrivs i de kodifierade normerna för skrivning av icke-litauiska personnamn på litauiska. Vissa varianter i makroekonomiska läroböcker kan kopplas till oklarheter kring den fonetiska anpassningen av personnamn.

Även om orsakerna till variationen hos personnamnstermer bör undersökas separat, med hjälp av källor inte enbart från makroekonomins område, har den undersökning som gjorts här

Terminologija | 2023 | 30

117

Material som visar överensstämmelsen mellan tendenser i användningen av eponymiska termer och reglerna för stavning av utländska personnamn skulle kunna tyda på att en av orsakerna är den variation som stavningsnormernas kodifiering medför. I de undersökta källorna förekommer få andra fall av variation, men de exempel som finns visar att det även inom makroekonomisk terminologi uppstår oklarheter kring användningen av tankstreck och bindestreck.

Den analys av användningen av eponymiska termer som presenteras här belyser inte bara de typer eller kännetecken på variation som är mest typiska för makroekonomiska läroböcker, utan väcker också frågor om variationens typologi. Den lyfter även fram fall som inte har bedömts ur variationssynpunkt och uppmuntrar i allmänhet till en bredare granskning av eponymiska termer och studier av dem ur olika perspektiv.

ŠALTINIAI

Andr – Andriušaitienė Daiva, Drejeris Rolandas, Jakutis Algirdas, Petraškevičius Vladislavas, Stepanovas Artūras 2016: Ekonomikos teorija: vadovėlis, Vilnius: Vilniaus Gedimino technikos universiteto leidykla „Technika“.

Čieg – Čiegis Remigijus 2012: Makroekonomika: Vilniaus universiteto vadovėlis, Vilnius: Vilniaus universiteto leidykla.

Dril – Drilingas Boleslovas, Čiburienė Jadvyga, Snieška Vytautas 1997: Makroekonomikos pagrindai: vadovėlis neekonominių specialybių studentams, Kaunas: Technologija.

Gav – Gavelis Vytautas, Gylys Povilas, Mačiekus Venantas, Minkevicienė Neringa, Paliulytė Regina, Ulvidienė Erstida, Urbšienė Laima 2017: Makroekonomika: Vilniaus universiteto vadovėlis, elektroninė knyga, Vilnius: Vilniaus universiteto leidykla.

Jak – Jakutis Algirdas, Petraškevičius Vladislavas, Stepanovas Artūras, Šeškutė Laima, Zaicev Stepan 2007: Ekonomikos teorija: vadovėlis, šeštasis pataisytas ir papildytas leidimas, Vilnius: Eugrimas.

Sk – Skominas Vytautas, sud., 2006: Makroekonomika: vadovėlis, Vilnius: Vilniaus universiteto leidykla.

Sn – Snieška Vytautas, Baumilienė Valerija, Bernaton (sic)ytė Dalia, Čiburienė Jadvyga, Juozapavičienė Aldona ir kt. 2008: Makroekonomika: vadovėlis ekonominių specialybių studentams, trečiasis pataisytas ir papildytas leidimas, Kaunas: Technologija.

W – Wonnacott Paul, Wonnacott Ronald 1994: Makroekonomika, Kaunas: Litterae universitatis.

LITERATŪRA

AEKŽ – Aiškinamasis ekonomikos anglų–lietuvių kalbų žodynas, sudarė W. Pearce, Vilnius: TEV, 2006.

Ambrazas Vytautas 2008: Svetimų tikrinių vardų rašymas, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas.

Baltrušaitienė Indrė 2009: Svetimvardžių rašymo tradicijos formavimasis Lietuvoje: magistro darbas, Vilnius: Vilniaus universitetas.

Barankin Benjamin, Metelitsa Andrei I., Lin Andrew N. 2004: Stedman’s Illustrated Dictionary of Dermatology Eponyms, Philadelphia: Lippincott Williams and Wilkins.

Becker Christopher J., McDermott Mollie, London Zachary N. 2021: Declining Use of Neurological Eponyms in Cases Where a Non-eponymous Alternative Exists. – Clinical Neurology and Neurosurgery 200, 1–6 Prieiga internete: https://medicine.umich.edu/sites/default/files/content/downloads/Eponym%20Study.pdf.

Cappuzzo Barbara 2008: Eponyms or Descriptive Equivalent Terms? The Question of Scientific Accuracy in Medical Discourse. Prieiga internete: https://core.ac.uk/display/53253513.

118

Ramunė Vaskelaitė | Asmenvardinių makroekonomikos terminų variantiškumas

Čepienė Nijolė 1995: Lietuvių kalbos germanizmai ir jų fonetinė adaptacija: disertacija, Kaunas: Vytauto Didžiojo universitetas.

Daukšas Kazys, Barkauskas Jurgis, Daukšas Vitas ir kt. 2003: Chemijos terminų aiškinamasis žodynas, 2-asis patais. ir papild. leid., Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas.

Dyda Anna, Pronińska Aleksandra 2021: Lessico medico italiano e polacco a confronto: il caso dei sintagmi terminologici di tipo malattia di banti/choroba bantiego. – Romanica Cracoviensia 1, 43–53.

Drukteinė Albinas 2015: Ortografiniai įjereivystės terminų variantai: didžiosios raidės, brukšnelis, kabutės. – Kalbos praktikos problemos 14, 6–14.

Duque-Parra Jorge Eduardo, Llano-Idarraga J. Oskar, Duque-Parra Carlos Alberto 2006: Reflections on Eponyms in Neuroscience Terminology. – The Anatomical Record, Part B: The New Anatomist 289(6), 219–224.

ESIV – Europos Sąjungos institucijų vertimo į lietuvių kalbą vadovas, Liuksemburgas, 2014.

Firkin Barry G., Whithworth Judith A. 2001: Dictionary of Medical Eponyms, London: Informa Healthcare.

Gaivenis Kazimieras 1994: Tarptautinių terminologijos principų taikymas mūsų terminijai. – Lietuvių kalbotyros klausimai 31, 11–17.

Gaivenis Kazimieras 2002: Lietuvių terminologija: teorijos ir tvarkybos metmenys, Vilnius: LKI leidykla.

Gudelienė 2016: Tikrinių vardų galūnių adaptavimo ypatumai Simono Daukanto ir Simono Stanevičiaus Epitome Historiae Sacrae vertimuose. – Lituanistica 62(1), 38–44.

Gudzinevičiūtė Ona Laima 2012: Keli probleminiai rašybos ir skyrybos ženklų vartojimo atvejai. – Kalbos kultūra 85, 121–135.

Kasradze Mindia, Kasradze David 2015: Traumatologijos ir ortopedijos eponimai: simptomai ir sindromai, Klaipėda: Klaipėdos universiteto leidykla.

Kaulakienė Angelė 2003: Lietuviškų fizikos vadovėlių elektros ir magnetizmo terminai. – Terminologija 10, 107–116.

Kaulakienė Angelė 2014: Iš matematikos ir fizikos terminų vartosenos. – Terminologija. Terminografija. Terminija, Vilnius: Technika, 58–61.

Kavaliauskas Paulius, Krupickaitė Dovilė, Kynė Genovaitė 2021: Aiškinamasis geografijos terminų žodynas, Vilnius: Vilniaus universiteto leidykla.

Keinys Stasys 2005: Brūkšnio ir brūkšnelio vartojimas. – Kalbos kultūra 78, 183–190.

Kevlian Andrew, Logie Sarah, Hage Robert 2023: Debating Eponyms: History of Ear and Eye Anatomical Eponyms. – Translational Research in Anatomy 32, 1–13.

Kitkauskienė Laimutė 2011: Eponiminiai architektūros, meno ir statybos terminai lietuvių kalboje. – Santalka: Filologija, Edukologija 19(1), 48–58.

Kniūkšta Pranas 2004: Įstaigų, įmonių ir organizacijų pavadinimai. Darbyos ir vartosenos aptarimai, Vilnius: Lietuvių kalbos instituto leidykla.

Kucharz Eugeniusz Jóźi 2020: Medical Eponyms from Linguistic and Historical Points of View. – Reumatologia 58(4), 258–260.

León-Araúz Pilar, Cabezas-García Melania 2020: Term and Translation Variation of Multi-word Terms. – Análisis multidisciplinar del fenómeno de la variación fraseológica en traducción e interpretación / Multidisciplinary Analysis of the Phenomenon of Phraseological Variation in Translation and Interpreting, 210–247.

Linkevičienė Nijolė 2013: Redagavimo pradmenys, Vilnius: Vilniaus universiteto leidykla.

LKRS – Lietuvių kalbos rašyba ir skyryba, 2-asis patais. fotograf. leid., Vilnius: Mokslas, 1992.

LTE – Neteitybiškų tikrinių vardų rašymas „Lietuviškojoje tarybinėje enciklopedijoje“, Vilnius: Vyriausioji enciklopedijų redakcija, 1986.

Mikelionienė Jurgita 2017: Tarptautinių terminų apeliatyvacijos aspektai. – Terminologija 24, 127–144.

Mitkevičienė Asta 2004: V. Dubo visuotinės literatūros vadovėlio terminų variantai. – Terminologija 11, 94–144.

Mitkevičienė Asta 2015a: Kai kurie terminų sinonimijos aspektai. – Terminologija 22, 39–60.

Mitkevičienė Asta 2018: Lietuvos Nepriklausomybės Akto signataras Kazys Bizauskas ir lietuvių literatūros mokslo terminija. – Terminologija 25, 201–234.

Palenskis Vilius, Valiukėnas Vytautas, Žalkauskas Valerijonas, Žilinskas Pranas Juozas 2007: Fizikos terminų žodynas: lietuvių, anglų, prancūzų, vokiečių ir rusų kalbomis, 2-asis patais. ir papild. leid., Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas.

Pažūsis Lionginas 2014: Kalba ir vertimas, Vilnius: Vilniaus universitetas.

Terminologija | 2023 | 30

119

Stunžinas Robertas 2008: Variantiniai statybos liaudies terminai Lietuvių kalbos žodyne. – Terminologija 15, 111–130.

TI – Pavardžių, vardų ir vietovardžių transkripcijos iš rusų kalbos į lietuvių kalbą ir iš lietuvių kalbos į rusų kalbą instrukcija, Vilnius: Mokslas, 1990.

TŽR – Terminų žodynų rengimo bendrieji reikalavimai (patvirtinta Valstybinės lietuvių kalbos komisijos 2007 m. gruodžio 20 d. posėdžio protokoliniu nutarimu), 2007. Prieiga internete: https://www.vlkk.lt/aktualiosios-temos/terminija/terminu-zodynu-rengimo-bendrieji-reikalavimai.

Ulky­tė Rūta 2016: Tikriniai vardai ir eponimai chemijos terminijoje: baigiamasis magistro darbas, Kaunas: Kauno technologijos universitetas.

Vainienė Rūta 2008: Ekonomikos terminų žodynas, 2-oji laida, Vilnius: Tyto alba.

Vaskelaitė Ramunė 2022a: Makroekonomikos terminija: sinonimijos priežastys: mokslo studija, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas.

Vaskelaitė Ramunė 2022b: Rašybos variantiškumo astrologijos terminijoje priežastys. – Terminologija 29, 95–119.

Vladarskienė Rasuolė, Zemlevičiūtė Palmira 2022: Lietuvių kalbos rašyba: taisyklės, komentarai, patarimai, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas.

VLKK 1997: Valstybinės lietuvių kalbos komisijos nutarimas „Dėl lietuvių kalbos rašybos ir skyrybos“ (1997 m. birželio 19 d., Nr. 60). Prieiga internete: https://e-seimas.lrs.lt.

VLKK 2016: Protokolinis nutarimas dėl rekomendacijos „Dėl autentiškų asmenvardžių gramatinimo“ (2016 m. gegužės 26 d., Nr. Pn-3). Prieiga internete: http://www.vlkk.lt/vlkk-nutarimai/protokoliniai-nutarimai/rekomendacija-del_autentisku-asmenvardziu-gramatinimo.

Whitworth Judith A. 2007: Should Eponyms Be Abandoned? No. – BMJ 335, 425.

Woywodt Alexander, Matteson Eric 2007: Should Eponyms Be Abandoned? Yes. – BMJ 335, 424.

Zemlevičiūtė Palmira 2003: Antano Vileišio (1856–1919) medicinos mokslo darbai ir jų terminija. – Terminologija 10, 84–106.

Zemlevičiūtė Palmira 2009: „Varpo“ medicinos straipsnių terminai. – Terminologija 16, 92–108.

Zemlevičiūtė Palmira 2011: „Keleivio“ straipsnių apie sveikatą terminai. – Terminologija 18, 92–108.

Zemlevičiūtė Palmira 2012: Morfologiniai anatomijos terminų variantai XVII–XVIII a. lietuvių leksikografijoje. – Terminologija 19, 105–124.

Zemlevičiūtė Palmira 2018: Medicinos terminija prieš 100 metų. – Terminologija 25, 147–200.

VARIATION OF MACROECONOMIC TERMS WITH A PERSONAL NAME

Summary

Although terms formed with a personal name, usually a surname, are used in a variety of fields, they are not widely studied in terminology works. This leads to various uncertainties both in the use of these terms and in their terminological evaluation. Here, using macroeconomics textbooks for higher education as a source, the variation inherent in these terms, referred to in the article as ‘personal name terms’, is researched.

Although macroeconomics textbooks contain a varying number of terms with personal names, all of these terms are composed with a non-Lithuanian personal name, and the totality of such terms shows that their variation is in some way related to the peculiarities of the use of a non-Lithuanian personal name. It is mainly a mixed type of variation, involving the orthographic, phonetic, and morphological levels. The most striking feature of variation is the different ways in which a proper name is spelled, which is determined by the application of different spelling methods, by exceptions made for certain terms, and by individual cases of oversight. Another feature of the variation of the terms under considerations is related to the unequal morphological adaptation of non-Lithuanian personal names, which is obvious from its ending.

120

Ramunė Vaskelaitė | Asmenvardinių makroekonomikos terminų variantiškumas

However, the analysis of the terms also reveals term differences which are not assessed from the point of view of variation. Although most of the terms are composed of a single personal name, i. e., a surname, it is also quite common in macroeconomic textbooks to use the name of a theory, model, etc. as a term that has both a surname and the first letter of a first name. Having noted such cases, the paper calls for a separate study.

Gauta 2023-12-11

Ramunė Vaskelaitė Lietuvių kalbos institutas P. Vileišio g. 5, LT-10308 Vilnius E. paštas [email protected]

Terminologija | 2023 | 30

121