LIETUVIŲ KALBOTYROS KLAUSIMAI, II LIETUVOS TSR MOKSLŲ AKADEMIJA

OM GENITIVKONSTRUKTIONER I DET MODERNA LITAUISKA LITTERÄRA SPRÅKET

T. V. BULYGინა

Denna artikel behandlar några frågor som rör beskrivningen av det litauiska genitivets funktioner – ett kasus som utan tvekan vållar forskaren i kasussyntax de största svårigheterna (inte bara i litauiska utan även i andra indoeuropeiska språk).¹⁾

Trots att detta kasus har fått en synnerligen vid syntaktisk användning i litauiskan,²⁾ finns det hittills inte någon undersökning som särskilt ägnas åt konstruktioner med genitiv. Vad gäller allmänna arbeten om kasussyntax i

¹⁾ Många forskare har uppmärksammat svårigheten att tolka användningen av den indoeuropeiska genitiven – bland de senare arbetena, se exempelvis A. Heintz, Genetivus w indoeuropejskim systemie przypadkowym, Warszawa, 1955, s. 5. Det är ingen tillfällighet att ingen ”allmän” definition av genitivens betydelse (i olika indoeuropeiska språk) – från och med de forntida indiska grammatikerna [jfr den negativa beskrivningen av genitivens användning i Pāṇinis grammatik, citerad av Delbrück (”Genitiven används i alla övriga fall”), vilken ges efter en tämligen exakt bestämning av de övriga kasusens generaliserade betydelser (se V. Delbrück, Vergl. Synt., I Th., Kap. III, I, A. Die Grundbegriffe nach der indischen Grammatik, s. 180)] och fram till de senaste försöken i denna riktning – har visat sig tillfredsställande [jfr exempelvis R. J. Jakobsons ytterst abstrakta definition av genitivens allmänna betydelse i ryska (Beitrag zur allgemeinen Kasuslehre, TCLP, t. 6, Prague, 1936, s. 255) och A. V. Isatjenkos invändningar (Грамматический строй русского языка в сопоставлении со словацким, Bratislava, 1954, s. 139); samtidigt framstår inte heller den åtskillnad mellan betydelserna Genetivus subjectivus och Genetivus objectivus som de enda syntaktiska betydelserna – det vill säga oberoende av konstruktionens komponenters semantik – vilken föreslås av J. Kurylowicz i hans utmärkta artikel ”Le problème du classement des cas” (BPTJ, IX, Kraków, 1949, s. 33) och därefter av A. V. Isatjenko (a.a., s. 138), som tillräckligt konsekvent underbyggd (om detta mer utförligt, se T. V. Bulygina, Неглагольные сочетания с родительным падежом в современном литовском литературном языке, i Славянское языкознание, Moskva, 1959, s. 222–223)].

²⁾ Detta förhållande, som på sin tid träffande illustrerades av utgivaren av litauiska folksagor Orshka, vilken i ett av sina ”språkkonststycken” (Sprachkunststücke) återgav en hel berättelse med endast genitiv bland de obliqua kasusen (Litauische Märchen und Erzählungen. Aus dem Volke gesammelt und in verschiedenen Dialekten besonders in der Galbraster Mundart mitgeteilt von C. Jurkschat, Heidelberg, 1898), liksom framför allt det faktum att genitivsyntaxen i litauiskan har bevarat mycket av det äldsta bruket, som gått förlorat i andra språk, gör det rimligt att anta att en undersökning av den litauiska genitiven också skulle kunna vara till nytta för att klarlägga genitivens natur i andra språk (i första hand de slaviska).

90

litauiskan, väcker de, utöver en ofullständig beskrivning av konstruktioner med ett enda bestämt kasus (vilket är fullt förståeligt med tanke på deras allmänna karaktär), ett antal principiella invändningar – både på det allmänt teoretiska planet (klassificeringsprinciperna; klassificeringens överdrivna finfördelning till följd av att man inte skiljer mellan egentliga kasusbetydelser och särbetydelser, som helt och hållet bestäms av konstruktionens komponenters lexikala betydelse, osv.) och när det gäller den konkreta tolkningen av enskilda användningar av genitiven (termen ”Genitivus partitivus” är inadekvat; olikartade typer av genitivanvändning sammanblandas under denna rubrik; i flera fall är det omotiverat att klassificera verbkonstruktioner med genitiv efter verbets betydelse osv.).

I denna artikel avser vi att ta upp några av dessa frågor med utgångspunkt i genitivkonstruktioner i det moderna litauiska litterära språket, utan att på grund av utrymmesbrist göra anspråk på att ge en uttömmande, systematisk beskrivning av kasusets användning.

* * *

— Det råder inget tvivel om att man vid undersökningen av betydelsen hos ett visst kasus i första hand måste uppmärksamma den grammatiska ordklasstillhörigheten hos det ord som står i konstruktion med detta kasus. Det är således otvivelaktigt nödvändigt att skilja mellan nominala och verbala konstruktioner som två huvudtyper av genitivkonstruktioner, eftersom skillnaden i grammatisk kategori mellan de ord som kombineras med genitiven motsvaras av en skillnad i konstruktionernas syntaktiska betydelse, det vill säga i relationen mellan deras komponenter; genitivattributet bestämmer och begränsar den nominala föreställningen genom att uttrycka en typ av attributiv relation, medan genitiv vid verb oftast betecknar handlingens objekt och därmed står i en objektrelation till konstruktionens ”kärnord”).

Därför är det till exempel svårt att instämma med den framstående forskaren i litauisk syntax E. Fraenkel³), som behandlar konstruktioner som duoti vandens på samma sätt som sådana som vandens stiklas (under rubriken ”Gen. partitivus”), samtidigt som han skiljer de förstnämnda från andra verbkonstruktioner och de sistnämnda från andra nominalkonstruktioner. Den gemensamma traditionella beteckning med vilken E. Fraenkel sammanför dessa två olikartade typer av konstruktioner är inte tillräckligt bevis för att kasusformen verkligen har samma betydelse i konstruktioner av båda typerna.

Å andra sidan är det knappast ändamålsenligt att i alla fall lägga den grammatiska ordklasstillhörigheten hos ordet som står i genitiv till grund för klassificeringen. Det finns uppenbarligen ingen anledning att skilja verbkonstruktioner med genitiv från konstruktioner där detta kasus står tillsammans med aktiva particip, eftersom relationen mellan komponenterna till sin karaktär är densamma, så

³) Se E. F r a e n k e l, Syntax der litauischen Kasus, Kaunas, 1928.

91

Precis som ”betydelsen” hos kasusformen (objektet för den handling som uttrycks av det styrande ordet) är identisk i båda typerna av konstruktioner. Därför framstår det till exempel som föga övertygande att Schleicher för in konstruktioner med particip, bildade av verb med negationer (t.ex. nebōjas pinigų), eller av verb som även i personlig form konstrueras med genitivobjekt (t.ex. vandēns trōkštas, smertės bijas)⁵) till gruppen konstruktioner med adjektiv och deras adverb⁴).

På samma sätt förefaller det inte välgrundat att skilja konstruktioner med genitiv och substantiv med kvantitativ betydelse från motsvarande konstruktioner med kvantitativa adverb eller ”substantiviska” räkneord — å ena sidan — och å andra sidan föra samman dem med konstruktioner som skiljer sig i betydelse (och form! — det gäller komponenternas ordningsföljd) och innehåller liknande substantiv, vilket sker i E. Fraenkels klassifikation. En jämförelse mellan olika konstruktioner med postpositiv genitiv — [jfr t.ex. …pōra sveikinimo žodžių, pōra pakštelėjimų poniai į ranką, pōra stiklų arbatos — ir sudiev (Cvirka) ”…ett par hälsningsord, ett par kyssar på fruns hand, ett par glas te — och adjö” (genitiv vid substantiv); …vandēnys krinta penkis šimtus pēdų žemyn, suduždami į milijardus mažų lašelių (Cvirka) ”…vattnet störtar ned från en höjd av femhundra fot och krossas i miljarder små droppar” (genitiv vid räkneord); …ir daug daktarų paėmė daug pinigo (Cvirka) ”…och många läkare tog mycket pengar” (genitiv vid adverb); …ėjo žinios: tiek užmuštų, tiek paimtų į nelaisvę (Cvirka) ”…nyheter kom: så här många dödade, så här många tillfångatagna” (genitiv vid pronomen)] — visar att genitivens betydelse (”benämning på en klass eller art av föremål som tas i en viss mängd”) inte beror på att de semantiskt homogena orden som konstrueras med den tillhör olika ordklasser.

Samtidigt visar sig den formella skillnaden (olika ordningsföljd mellan komponenterna) mellan genitivkonstruktioner med substantiv som betecknar mängd, mått o.d. vara knuten till en skillnad i deras betydelse. I konstruktioner med prepositiv genitiv (som man villkorligt skulle kunna kalla ”innehållsgenitiv”) är substantivet som kombineras med genitiven, dvs. benämningen på ”formen”, huvudsakligt led och ”tema” i yttrandet, medan benämningen på ”innehållet” endast utgör ett nödvändigt tillägg, en bestämning till benämningen på ”formen”. I konstruktioner med postpositiv genitiv (som man villkorligt skulle kunna kalla ”mängdgenitiv”) är däremot begreppet som uttrycks med genitiv huvudled, medan mängdbeteckningen är mindre väsentlig och liksom utgör en bestäm-

⁴) Se A. Schleicher, Handbuch der litauischen Sprache, т. 1, Grammatik, Prag, 1856. -Cap. V, Vom Gebrauche der Casus, § 129 (författaren fördelar allt material i tre grupper beroende på den grammatiska kategorin hos det ”styrande ordet”; utöver den ovan nämnda omfattar grupperna konstruktioner med substantiv respektive med verb. Denna princip följs dock inte konsekvent i alla fall).

⁵) Där, s. 273.

92

ning (naturligtvis inte grammatisk) till benämningen på ett ämne (eller föremål o.d.). För att illustrera hur hela konstruktionens betydelse hänger samman med den ena eller andra ordningsföljden mellan de kombinerade orden kan vi jämföra några exempel på de två typer av konstruktioner som diskuteras. Jämför till exempel följande konstruktion med postpositiv genitiv:... prie karštų krosnių, kur lašas ištirpinto plieno iš karto persigeria per žmogaus kaulus (Cvirka), ”...vid de glödheta masugnarna, där [en enda; varje] droppe smält stål genast tränger genom människokroppen ända till benen” (som framgår av sammanhanget ligger tonvikten i konstruktionen just på ämnets mängd), eller den lika karakteristiska:... išseko motinoje paskutinis lašas pieno (Cvirka), ”modern fick sin sista droppe mjölk uttömd”, med konstruktioner av samma substantiv med prepositiv genitiv:... visa dingę, išgaravę, kaip rasos lašelis (Cvirka), ”...allt försvann, förångades som en daggdropp” (egentligen ”en liten daggdroppe”);...į lietaus lašus (Cvirka), ”på regndropparna”. Jämför också följande konstruktioner med identisk lexikal sammansättning:... nupirko dar gabalą žemės (Cvirka), ”köpte ytterligare en jordbit”, och išlindo auksinio rago pavidalo žemės gabalas (Cvirka), ”en jordbit i form av ett gyllene horn stack fram”. I den första konstruktionen ”bestämmer” substantivet som står med postpositiv genitiv det föremål som genitiven betecknar ur kvantitativ synvinkel; i den andra konstruktionens betydelse, med prepositiv genitiv och en tätare förbindelse mellan leden, saknas den kvantitativa nyansen.

Jämför också: Dabar, girdi, aš tiek pinigų turiu, kad galėčiau dvarą nupirkti ir pulką kareivių laikyt su armotomis (Cvirka), ”Nu, hör du, jag har så mycket pengar att jag skulle kunna köpa ett gods och hålla en [hel] trupp soldater med kanoner” (i konstruktionen framhävs antalet soldater, vilket också framgår av sammanhanget), och samma substantiv i en konstruktion med prepositiv genitiv:... kad raudonarmiečių pulkai pas mus atvažiavo (Jovaras), ”...att Röda arméns regementen kom till oss”. Belysande är också en jämförelse av följande par konstruktioner, där samma ord har ”kvantitativ” eller ”icke-kvantitativ” betydelse beroende på genitivens position, jfr: Šyvis... surado eilę gerbėjų (Cvirka), ”Šyvis... fick [en hel] rad (dvs. ”många”) beundrare”, och Krukas...nusišypsojo, praskleidęs auksinių dantų eilę (Cvirka), ”Krukas...log och blottade en rad [här i substantivets egentliga betydelse] gyllene tänder”; eller: Šiandien pasiunčiau jums partiją tautiečių (Cvirka), ”I dag skickade jag er [ett helt] parti landsmän”, och Amerikos socialistų partija (Cvirka), ”Amerikas socialistparti”; jfr också:... skustuvą, kojines ir dar porą smulkių daiktų (Cvirka), ”...en rakkniv, strumpor och ytterligare ett par [dvs. ”några”] småsaker”, och... turiu dvi eilutes, ketverias batų poras (Cvirka), ”...jag har två kostymer och fyra par skor”.

Sådana substantiv får också en kvantitativ betydelse tillsammans med postpositiv genitiv när de betecknar föremål som förknippas med en bestämd-

93

…lig volym, som tvanac ”översvämning”, debesys ”moln” och dylikt. Jfr deras användning med post- och preponerat genitiv: … kur tvanas visokių į žmones panašių daiktų, tvanac alaso, balsų (Cvirka) ”…där en hel översvämning av alla slags människoliknande varelser, en översvämning av larm och stoj” (i kombinationen med preponerat genitiv används samma substantiv i sin egentliga betydelse, jfr t.ex. …mirkti alyvos ir anglių tvane (Cvirka) ”…dränkas i en översvämning [av] olja och kol”); …siautė debesys peteliškių (Cvirka) ”…hela moln av fjärilar virvlade omkring” (i kombinationer av samma substantiv med preponerat genitiv saknas den kvantitativa betydelsen, jfr t.ex. važiuodavo lengva mašina, skandindama dulkių debesis prie kelio dirbančius kumetčius (Marukas) ”en lätt bil körde förbi och dränkte de daglönare som arbetade vid vägen i ett dammoln”; …o žąsys girgina piaunamos — plunksnų debesėlis (Cvirka) ”…och när gässen skriker under kniven — ett dunmoln”.

Antalet exempel som visar att kombinationens betydelse beror på komponenternas inbördes ordning skulle kunna utökas avsevärt. Men som det förefaller bekräftar även det förhållandevis begränsade antal exempel som anförts, vilka visar den särskilda betydelsen hos kombinationer av kollektiv- och kvantitetsbetecknande substantiv med postponerat genitiv, att det är oriktigt att sammanblanda sådana kombinationer med kombinationer av substantiv med samma semantik och preponerat genitiv (det så kallade ”innehållsgenitiven”).

Denna skillnad och å andra sidan den uppenbara gemensamma betydelsen hos postponerat genitiv i kombinationer med semantiskt närbesläktade substantiv, adverb, pronomen och räkneord talar både för att komponenternas ordningsföljd bör beaktas vid klassificeringen av kasusbetydelser och för att det är lämpligt att låta det genitivstyrande ordets grammatiska tillhörighet ligga till grund för klassificeringen endast när en sådan uppdelning är funktionellt motiverad.

En hel rad omstridda frågor uppstår i samband med studiet av genitiv i dess jämförelsevis begränsade adjektiviska användning.

Huvuddelen av verbkombinationerna med genitiv utgörs av kombinationer som betecknar en handling och dess objekt, dvs. sådana vars betydelse motsvarar betydelsen hos kombinationer av transitiva verb med ackusativ. I vissa kombinationer betingas genitivens förekomst av verbens semantik: de alltid förenas med detta kasus, medan verbet i andra kombinationer också kan förenas med ackusativ. Det är naturligtvis just dessa senare kombinationer som är av särskilt intresse när man vill fastställa genitivens specifika betydelse, eftersom de står i direkt motsättning till konstruktioner med ackusativ.

Den betydelse som framträder vid jämförelse av kombinationer med det ena respektive det andra kasuset, vilka är identiska till sin lexikala sammansättning (har samma ”lexikala innehåll”), är uppenbarligen den egentliga ”gramma-

94

tiska⁶ betydelsen, som är inneboende i själva kasusformen och helt fri från påverkan av kombinationens komponenters ”semantiska belastning”. Just när de båda typerna av kombinationer direkt kan ställas mot varandra (dvs. när samma substantiv i samma kombination med ett och samma verb kan stå i båda kasusen) är den formella skillnaden mellan ackusativ och genitiv syntaktiskt betydelsefull. Möjligheten att realisera denna motsättning begränsas av substantivet som betecknar verbhandlingens objekt — motsättningen gäller verbkombinationer med substantiv som förenas av den gemensamma betydelsen ”icke-föremålslighet”, ”materiellhet” och ”rumslig obegränsadhet” (dvs. massubstantiv, kollektivsubstantiv och abstrakta substantiv samt pluralformer av substantiv som betecknar en ”rumsligt obegränsad” mängd föremål).

Vad gäller de verb som kan förekomma i de aktuella kombinationerna bildar de ingen homogen semantisk grupp. Som ”kärnord” kan vilket som helst transitivt verb fungera, så länge dess betydelse inte nödvändigtvis förutsätter en koppling till ett ”konkret”, ”rumsligt avgränsat” objekt med bestämd omfattning. Att hela grupper av kombinationer med lexikalt homogena verb kan urskiljas beror enbart på att vissa verb naturligt kombineras med bestämda objekt; exempelvis förklaras den stora frekvensen av verb för intag av föda i dessa kombinationer av att livsmedel ofta betecknas med massubstantiv. Kombinationer av dessa verb med massubstantiv i genitiv skiljer sig emellertid inte i något väsentligt avseende från motsvarande kombinationer som innehåller vilket annat transitivt verb som helst. Därför framstår det som fullständigt omotiverat att alltid låta genitivens förekomst vara beroende av vissa bestämda verb, såsom E. Fraenkel exempelvis gör. I det ovan nämnda arbetet behandlar han genitiv separat efter verb av typen ”von etwas essen, trinken” och efter verb av typen ”jmd. an etw. Anteil geben etw. gewinnen, erlangen”⁸) (dvs. han skiljer fall som ”walgiti duonas” — s. 43 från sådana som exempelvis ”kur gaut pinigų” — s. 44), samtidigt som han sammanför kombinationer med dessa verb med kombinationer som innehåller verb av typen ”anfüllen, volladen usw. mit. etw.” — s. 44 (dvs. pripildyti och dylikt), och verb som uttrycker att subjektet är tillfredsställt med handlingen: ”sich satt

⁶⁾ Vi använder uttrycket från prof. A. V. Isačenko (Грамматический строй русского языка в сопоставлении со словацким, Bratislava, 1954, s. 136), som använder det i samband med tesen om behovet av att skilja mellan kasusets ”syntaktiska” och ”icke-syntaktiska” (”adverbiella”) betydelse, dock tyvärr utan att definiera villkoren för maximal ”frihet från semantisk belastning”.

⁷⁾ Betydelsen av dessa kanske inte helt lyckade termer, som vi dock har svårt att ersätta, förklaras i A. I. Thomson, ”К синтаксису и семасиологии русского языка”, Odessa, 1903, s. 36 ff.

⁸⁾ Som framgår av dessa paragrafrubriker tillskriver E. Fraenkel endast delvis (och utan grund) själva verbet betydelsen av en handling som omfattar objektet.

95

essen, satt trinken” — s. 44 (dvs. priesti, apsigerti och liknande), verben genügen, hinreichen, ermangeln, bedürfen — s. 45 (dvs. exempelvis pakakti, užtekti, netekti och liknande; reikėti, reikalauti och liknande) — det vill säga sådana verb vars betydelse faktiskt betingar genitiv, i en enda grupp ”Gen. part. bei bestimmten, meist trans. Verben” (vår kursivering — T. B.).

Mot bakgrund av det som anförts förefaller det ändamålsenligt att lägga betydelsen hos substantivet i genitivform till grund för klassificeringen av de undersökta kombinationerna (inom de sålunda erhållna grupperna kan man, för framställningens bekvämlighet, placera kombinationer med verb med närliggande betydelse tillsammans).

Kombinationer med ämnesbetecknande substantiv. Till skillnad från beteckningar för rumsligt avgränsade, bestämda mängder föremål, vilka tillsammans med transitiva verb alltid står i ackusativ, används ämnesbetecknande substantiv (och liknande), när de betecknar objektet för den handling som uttrycks av ett transitivt verb, ofta i genitiv.

Som redan har påpekats är möjligheten för ämnesbetecknande substantiv att kombineras med genitiv i allmänhet inte knuten till några bestämda grupper av verb, bortsett från att den naturligtvis begränsas av den reella möjligheten att vissa handlingar kan förbindas med en viss grupp objekt som betecknas av ämnessubstantiv. Likaså är det naturligt att de vanligaste kombinationerna är med verb som betecknar handlingar vilka till sin natur förbinds med objekt i den nämnda gruppen. Det gäller exempelvis kombinationer med verben valgyti ”äta”, gerti ”dricka”, srėbti ”sörpla” och liknande, exempelvis Parėjusį pavalge šiltų, nuo pusryčio likusių batvinių, pasrėbė rūgusio pieno (Vienuolis) ”När hon kom tillbaka åt hon varma rödbetor som blivit över från frukosten och sörplade i sig surmjölk”; virti ”koka”, kepti ”grädda, steka”, daryti (i betydelsen ”tillaga mat”), exempelvis Vieni, sukūrę žemėje ugnį, verda valgio, kepa šašlykų (Vienuolis) ”Några gjorde upp en eld på marken, lagade mat (gen.) och grillade shashlik (gen.)”, samt med verb som betecknar ”universella” handlingar — i betydelsen att de riktas mot olika slags objekt: duoti ”ge”, skolinti ”låna ut”, siūlyti ”erbjuda”, exempelvis Jonai, duok jodo, duok vat os (Vienuolis) ”Jonas, ge mig jod, ge mig bomull”; ”...gal man paskolinsi duonos? (Jasiukaitis), ”...kanske lånar du mig bröd?”; Vienas net siūlė tabako (Cvirka) ”En erbjöd till och med tobak”; imti ”ta”, gauti ”få”, gabenti ”transportera”, pirkti ”köpa”, exempelvis Keisk pavardę, kartą tu gauni žemės (Cvirka) ”Byt efternamn, nu får du ju mark (gen.)”; Ir paėmė likerio (Cvirka) ”Och de tog likör”;...nors patys sau turėjome gabenti duonos iš tolimesnių kraštų (Vienuolis), ”...fastän vi själva måste transportera bröd åt oss från avlägsnare trakter”;...pirmiausia nutarėm nusipirkti cukrinių avinėlių (Cvirka) ”först bestämde vi oss för att köpa sockerlamm”; nešti ”bära”, vežti ”frakta” och liknande, exempelvis Moterys tetai atnešdavo skerstuvių, miltų, sviesto, sūrio, o pačios išsinešdavo sėklų ir žolelių (Cvirka) ”Kvinnorna brukade ta med kött, mjöl, smör och ost till mostern, medan de själva bar med sig frön och örter”; atsivežė jis daug knygų, mikroskopą ir šiaip įvairios mokslo medžiagos (Jurgi-

96

nas) ”han hade med sig många böcker, ett mikroskop och diverse vetenskapligt material”; turėti ”ha”, exempelvis Džiaukis duonos turinti, ne sviesto (Žemaitė) ”Gläd dig åt att du har bröd (gen.), inte smör (gen.).”

Men även kombinationer med andra verb är vanliga, exempelvis: Kad nesukiršintų pagonių dievų, nežymiai numesdavo jiems valgio ir kryžiuočiai (Vienuolis) ”För att inte reta upp de hedniska gudarna brukade även korsriddarna obemärkt kasta åt dem mat”; ”…švirnул вверх илу”; Dažnai jam motina įrišdavo į skarutę kiaušinių, vilnos, kartais tekdavo nunėšti kiaulės šerių arba senų skudurų (Cvirka) ”Ofta brukade hans mor knyta in ägg och ull i en liten duk åt honom; ibland fick han bära bort svinborst eller gamla trasor (gen.)”; ”…jeigu meškai duoti pauostyti tabako… (Cvirka) ”…om man låter björnen lukta på tobak…”; žemės žada, pinigų (Gudaitis-Guzevičius) ”Han lovar mark, pengar…”; ”…kuris jau iš anksto buvo sėklos pažadėjęs (Baltušis) ”…som redan i förväg hade lovat frön”; Dirgelevičius … iš spintos ištraukė … krupniko (Cvirka) ”Dirgelevičius… tog fram likör ur skåpet” (gen.); Pasodino vyrą berniuką prie stalo, surado jam popieriaus (Cvirka) ”De satte pojken vid bordet och hittade papper åt honom…” [jfr kombinationen med ett ”föremåls”-objekt: Mokytojas, ruoše profesoriaus popieriaus lapą (Acc.) … (Cvirka) ”Läraren förberedde ett papper (ack.) åt professorn…”]; ”…įtraukiau oro ir taip pat – panėriau (Cvirka) ”Jag drog in luft och dök sedan också”; pasiuntęs keletą skrybėlių ir kondensuoto pieno … (Cvirka) ”efter att ha skickat några hattar och kondenserad mjölk…”; Tėvas paliko grašio, paliko pilnus aruodus grūdo ir saliamonišką pamokymą, kaip gyventi ir turtus krauti (Cvirka) ”Fadern lämnade några slantar, lämnade ladorna fulla av säd och en salomonisk förmaning om hur man ska leva och samla rikedomar”; Rašo vis laiškus, įdeda vis pinigo (Cvirka) ”Han skriver ständigt brev och stoppar alltid i pengar (gen.)”; Šviesusis konjako ir sūrio įsidėjęs (Cvirka) ”Den höge herrn hade tagit med sig konjak och ost”, och många andra.

En jämförelse mellan de undersökta kombinationerna och motsvarande konstruktioner med ackusativ visar en betydelseskillnad mellan dem, bestående i hur objekten framställs, med en motsättning mellan bestämdhet och obestämdhet, eller mellan ”föremålslighet” och ”ämneskaraktär” (de sistnämnda termerna är i högsta grad konventionella)⁹.

Genitiv används alltså för beteckningen på ett objekt som framställs ”obestämt”, icke-individuellt, och som tilldrar sig uppmärksamhet inte med

⁹) Det är intressant att ett liknande fenomen också förekommer i andra, obesläktade språk där artikel saknas. Jfr exempelvis motsättningen mellan ackusativ och partitiv för att uttrycka ”specificitet” i finskan: ackusativ kan i vissa fall uttrycka direktobjektets bestämdhet, partitiv dess obestämdhet. Den nämnda motsättningen gäller här också endast ämnesbetecknande, kollektiva och abstrakta substantiv — eller ord i pluralform — se L. Hakulinen, Det finska språkets utveckling och struktur (översättning till ryska), del II — Lexikologi och syntax, Moskva, 1955, s. 189.

7. Kalbotyros klausimai II.

97

ur formsynpunkt, utan ur innehållssynpunkt, medan benämningen på ett individuellt bestämt objekt (”rumsligt avgränsat”, enligt A. I. Tomsons terminologi) i motsvarande förbindelser står i ackusativ. Jfr t.ex. följande konstruktioner: Antrą kalėjimo dieną jam atnešė butelį pieno ir duonos (Cvirka) ”På den andra dagen av fängelsevistelsen bar man honom en flaska mjölk och bröd”, några meningar längre ned betecknas samma objekt med ackusativ: Rytą jis suvalgė duoną (Acc.), išgėrė butelį pieno ir visą dieną iš šiaudų kažką pynė (Cvirka) ”på morgonen åt han upp brödet [som hade burits dit], drack en flaska mjölk och flätade något av halm hela dagen”; eller: Imkite, kunigėli, dešros (Cvirka) ”Ta, fader, ta en bit korv …” — jfr förbindelsen med ackusativ av samma substantiv, som betecknar ett individuellt bestämt objekt: man teko viename jūsų salūne užsisakyti dešrą (Acc.), kurią perpiovus, išėjo oras (Cvirka) ”…det hände mig att beställa en korv i en av era salooner, ur vilken luften gick ut när man skar itu den” — jfr med det sistnämnda exemplet förbindelsen med samma verb och genitiv för ett ”obestämt föreställt” objekt: Kasdien valgiau gardžių pietų, iš vakaro galėdavau užsisakyti mėgiamų buljonų, pudingų, saldumynų (Vienuolis) ”Varje dag åt jag goda middagar (ordagrant ’goda middagar’), och redan kvällen innan kunde jag beställa (ordagrant) mina favoritbuljonger, puddingar och sötsaker …”; Antanėlis gauna šokolado (Cvirka) ”Antanėlis får choklad [ordagrant ’choklad’]” — jfr förbindelsen med ackusativ av samma substantiv, som betecknar en konkret handling riktad mot ett bestämt, ”föremålsligt” objekt: Antanėlis krūptelė, šokoladas nukrinta ant grindų, Kvintetas pakreipia taškuotą galvą, apuosto šokoladą (Acc.) ir netrukus taip pat užsimerkia (Cvirka) ”Antanėlis rycker till, chokladen faller på golvet, Kvintetas vrider på sitt prickiga huvud, nosar på chokladen och sluter snart också ögonen igen”.

Jfr motsättningen mellan genitiv för ett ”materiellt”, obestämt föreställt objekt och ackusativ för ett ”föremålsligt” objekt (uttryckt med samma substantiverade adjektiv) i en och samma mening: …atnešė man karčiosios ir ėmė prašyti, kad papasakočiau, o aš išverčiau ant žemės karčiąją (Acc.) ir sakau …(Cvirka) ”…de kom med en bitter [dryck] åt mig och började be mig berätta, och jag hällde ut den bittra [drycken] på marken och sade …”; …Jocius … tik šviežio alaus į stiklinę pylė ir kiaulieną (Acc.) artyn stūmė (Baltušis) ”…Jocius hällde bara upp färskt öl i glaset och sköt fläsket närmare” — jfr den först anförda förbindelsen med verbet pilti och genitiv av ett ”materiellt” objekt med en förbindelse med samma verb och ackusativ av ett ”bestämt”, ”föremålsligt föreställt” objekt (också uttryckt med ett substantiv med materiell betydelse): Pildamas kavą, oberleitenantas Grifelis pranešė, kad tai tikra kava ir tikras rusų likeris (Cvirka) ”När oberleutnant Grifelis hällde upp [det serverade] kaffe meddelade han att det var riktigt kaffe och äkta rysk likör”; till den andra anförda förbindelsen, som betecknar en handling riktad mot ett ”föremålsligt” objekt, jfr förbindelsen med genitiv av samma substantiv: …atnešiau kiaulienos prie raumenukų, išvi-

98

rinau (Cvirka) ”…jag tog med fläsk lite senare och kokade det”; Jei tik šiandien gausiu pinigų, tai kitą sekmadienį ir brauksiu sau į Ameriką (Vienuolis) ”Om jag bara får pengar i dag, så reser jag nästa söndag till Amerika” — jfr den följande meningen, där samma objekt (dvs. pengarna som ska skickas), karakteriserat genom en ”individuellt bestämd” föreställning, uttrycks med ackusativ: Pinigus (Acc.) tuo tarpu paduosiu paturėti Juozaponienei (Vienuolis) ”Pengarna lämnar jag tills vidare åt Juozaponienė för förvaring”, eller de likartade exemplen: — Duok pinigų, eisiu gerti. — Kur aš imsiu pinigų? (Jasiukaitis) — ”Ge mig pengar, så går jag och dricker. — Var ska jag få pengar ifrån?” och... jei senis mirs, aš paimsiu jo pinigus (Acc.) (Cvirka) ”…om gubben dör tar jag hans pengar”.

Förbindelser med substantiv i plural.

Den särskilda föreställningen om objektet som ger upphov till genitiv kan, som redan nämnts, också vara förbunden med en mängd enskilda föremål eller personer. För att karakterisera handlingsobjektet i förbindelser av denna grupp är termen ”obestämd föreställning” mer lämplig än ”materiell”. Denna ”obestämdhet” i föreställningen om objektet framträder tydligt när de aktuella förbindelserna jämförs med motsvarande förbindelser med ackusativ — jfr t.ex. följande förbindelser med verbet turėti ”ha”: Pasakykite, Frankai, ar jūs turite ten karvių, avių (Cvirka) ”Säg, Frank, har ni kor och får där …” och: Frankas pradėjo pasakot apie tai, kokius arklius (Acc.) ir kokią karietą jis namie turėjo (Cvirka) ”Frank började berätta om vilka hästar (ack.) och vilken vagn han hade hemma” — här handlar det redan om bestämda hästar (kokius jis namie turėjo), och föreställningen om objektet skiljer sig i de båda exemplen. Jfr även:...gražių namų turite ir savo polismenų (Acc.) (Cvirka) ”…ni har vackra hus (gen.) och era egna poliser (ack.)” och: Mačiau, turite savo saliūnus, mokyklas ir bažnyčias (Cvirka) ”Jag ser att ni har era egna salooner, skolor och kyrkor (ack.)”; eller en ännu tydligare motsättning i fråga om ”bestämdhet–obestämdhet”: Kiekvienas... turėjęs visokių sumanymų (Cvirka) ”…var och en hade allehanda idéer (gen.)” och:...kiekvienas turėjo savo planus (Acc.) (Cvirka) ”…var och en hade sina [bestämda] planer (ack.)”.

Jfr också följande motsättning mellan genitiv och ackusativ i förbindelser med identisk ”lexikalisk fyllnad”: Keistų jis turėjo būdo ypatybių (Cvirka) ”Han hade märkliga karaktärsdrag” (ordagrant: ”Märkliga karaktärsdrag hade han”) och:... jis turėjo savų nuostabių tėvų visas gerąsias ypatybes (Acc.) (Cvirka) ”…han hade alla sina märkliga förfäders goda egenskaper inom sig”.

Eller — en motsättning mellan bestämda och obestämda objekt, uttryckta med ackusativ respektive genitiv och knutna till ett och samma verb:... o kitus išvarge knechtai naktį išmesdavo į krantą ir palikdavo nepalaidoję, tik pasiimdavo sau jų ginklus (Acc.), drabužius (Acc.) ir šiaip geresnių daiktų (Gen.) (Vienuolis) ”…medan de utmattade knektarna om natten kastade de andra i land och lämnade dem obegravda; de tog bara deras vapen (ack.), kläder (ack.) och andra bättre saker (gen.) åt sig”.

99

De tog deras vapen (ackusativ), kläder (ackusativ) och dessutom bättre saker (genitiv).«

Jfr även följande kombinationer av genitiv och ackusativ av ett och samma substantiv med olika verb, där förekomsten av den ena eller andra kasusformen naturligtvis förklaras inte av handlingarnas olika karaktär, utan av olika föreställningar om objekten: Be to, mūsų ordino didysis magistras, kilnusis brolis Konradas Valenrodas, siunčia jūsų dukrai … savo palaimą ir dovanų (Gen.). — Ir riteris Griežė … perdavė savo kalaviją vienam tarnui, o iš kito … paėmė kunigaikštytei dovanas (Acc.)— пауксuotą dėžutę, kurioje buvo gražiausių gintarų eilutė ir aukso diadema galvai papuošti. Vėl, žengęs du žingsnius į priekį, priklaupė ir įteikė kunigaikštytei dovanas (Acc.) (Vienuolis) ”Dessutom sänder vår ordens stormästare, den ädle brodern Konrad Valenrod, er dotter … sin välsignelse och gåvor (genitiv). — Och riddaren Griežė … överlämnade sitt svärd till en tjänare, och med båda händerna tog han från en annan … gåvor (ackusativ) åt prinsessan — ett förgyllt skrin med en rad av de vackraste bärnstenar och en gulddiadem att pryda huvudet med. Återigen tog han två steg framåt, föll på knä och överlämnade gåvor (ackusativ) till prinsessan. Eller motsvarande relation i meningen: Abu broliai siunčia per jį motinai ir seseriai labai dienų ir geriausių linkėjimų (Vienuolis) ”Båda bröderna sände genom honom hälsningar (ordagrant ’goda dagar’) och de bästa önskningar till sin mor och syster (genitiv)” — jfr ackusativ längre fram: Bet progos prieiti prie bajorienės ir jos dukros ir perduoti sūnų ir brolių linkėjimus (Acc.) riteriui vis nebuvo (Vienuolis) ”Men det gavs aldrig något tillfälle för riddaren att gå fram till adelsdamen och hennes dotter och överbringa sönernas och brödernas önskningar (ackusativ).”

Med tanke på den gränslösa mångfalden av betydelser hos substantiv som betecknar handlingsobjekt i kombinationer av denna typ (det enda gemensamma draget är den ”pluralitet” som kännetecknar dem), är det omöjligt att finna någon bestämd grupp av verb som är särskilt vanliga i dessa kombinationer.

En granskning av de talrikaste verbala genitivkonstruktionerna — kombinationer med genitiv av substantiv i plural (exemplen utelämnas av utrymmesskäl) — visar med särskild tydlighet att försöken att knyta uppkomsten av ”objektets” genitiv till själva verbets betydelse är oberättigade.

Kombinationer med substantiv av abstrakt betydelse. Som redan har påpekats verkar motsättningen mellan en ”obestämd” och en ”bestämd” föreställning om objektet även inom gruppen av substantiv med abstrakt betydelse, som genom sin ”icke-konkrethet” och ”formlöshet” liknar ämnesnamn. Jfr exempelvis följande kombinationer med samma lexikala sammansättning: Prasidėjo gyvenimas, fabrikai peripildyti užsakymų, kas nori — šiandien gali gauti darbo (Gen.) (Cvirka) ”Livet började, fabrikerna är överhopade av beställningar, den som vill kan redan i dag få [något] arbete (genitiv)” och: Gudaitis Pranuką nuvedė, ir jis gavo darbą (Acc.) lentpjūvėje.

100

Tokį darbą (Acc.) galėjo gauti kiekvienas naujokas… Pranas įsijungė į tą naują darbą. Jis pataikė labai geru laiku gauti darbą (Acc.) lentpjūvėje… (Cvirka) ”Gudaitis följde Pranukas till sågverket, och han fick ett arbete (ackusativ) där. Ett sådant arbete (ackusativ) kunde varje nykomling få … Pranas kom in i det nya arbetet. Han fick just vid rätt tillfälle det där arbetet (ackusativ) på sågverket.” Jfr även: Jeigu turėčiau laisvo laiko… (Cvirka) ”Om jag hade fri tid … (ordagrant ’om jag hade fri tid i genitiv’)”, …kartais, turėdamas laiko … (Cvirka) ”… ibland, när jag hade tid (genitiv) …” och: Žmonių gyvenimas buvo toks pat: visi jie ėjo, skubėjo, bet kiekvienas rodė savąjį laiką (Cvirka) ”Människornas liv var precis detsamma: alla gick och skyndade sig, men var och en visade sin egen tid (ackusativ).” — De jämförda kombinationerna innehåller olika verb, men verbkomponenten i den sista kombinationen (med ackusativ) kan, under förutsättning att objektet uppfattas ”obestämt”, även kombineras med genitiv av ett abstrakt substantiv, exempelvis: Visi buvusieji Dūdos stalo draugai Meilutei akyse rodė rimto susirūpinimo jos vyro likimu (Cvirka) ”Alla Dūdas gårdagsgäster visade inför Meilutė allvarlig oro (genitiv) för hennes mans öde”; Kartais jis parodydavo didžiausio užsispyrimo (Cvirka) ”Ibland visade han prov på största envishet (genitiv)” och så vidare.

Jfr även semantiskt närliggande kombinationer turėti reikšmės, turėti svarbos, turėti svorio ”ha vikt, betydelse”, som innehåller genitiv av ett abstrakt substantiv, och kombinationer med samma verb och ackusativ av substantivet reikšmę ”betydelse”, använt i specialiserad (lingvistisk) mening, vilka kontrasterar mot dem vad gäller objektets ”föreställning”: Ypatingai didelės svarbos turėjo Kruko įtraukimas į šį darbą (Cvirka) ”Kruks medverkan i detta arbete hade särskilt stor betydelse (genitiv)”; Vis dėlto miestas turėjo savo reikšmės ir svorio jau vien dėl to, kad jis buvo apskrities miestas (Cvirka) ”Ändå hade staden [en viss] betydelse (genitiv) och vikt (genitiv), om så bara därför att den var länets huvudort” och: Taip žodis „buožė“ lietuvių kalboje turi ir socialinę reikšmę (Acc.) — reiškia buvusios kaimo išnaudotojų, kapitalistų atstovą ”Så har ordet buožė även en social betydelse (ackusativ) i litauiskan — det betecknar en representant för kapitalisterna, de forna utsugarna på landsbygden”; Taip, kai kurie žodžiai turi siaurą, specialią reikšmę (Acc.) ”Så har vissa ord en snäv, specialiserad betydelse (ackusativ).”

I den fraseologiska kombinationen ”göra intryck” (ordagrant ”göra ett intryck”) står substantivkomponenten vanligtvis i genitiv, exempelvis …mergaičių gražumas padarė atvažiavusiems įspūdžio (Vienuolis) ”… flickornas skönhet gjorde [ett visst] intryck (genitiv) på dem som anlänt”; Tai darė įspūdžio, lyg užantyje tebūtų buvus tuštuma, ne kūnas (Vaižgantas) ”Det gjorde intryck (genitiv), som om det bara hade funnits tomhet i famnen, inte en kropp”; samma komponent, när den preciseras av ett attribut, står oftare i ackusativ, exempelvis: Jie urąč nemalonų darė įspūdį (Acc.) savo barbarišku vaizdu kultūringame dvare (Vaiž-

101

gantas) ”De gjorde ett särskilt obehagligt intryck (ack.) med sitt barbariska utseende på den kultiverade herrgården”; Bet maskviškių darbo kultūra, aukšta tekintojų kvalifikacija jam padarė gilų įspūdį (Acc.) (Dovydaitis) ”Men moskoviternas arbetskultur och svarvarnas höga kvalifikationer gjorde ett djupt intryck (ack.) på honom”; särskilt i sådana fall som: Severiutė tauškė plepėjo... ir неpasidomėjo, kokį įspūdį (Acc.) daro savo pasaka (Vaižgantas) ”Severiutė pladdrade och pratade... och intresserade sig inte ens för vilket intryck (ack.) hennes berättelse gjorde”; Biržai visai kitaip šnekas, neg eglūnai ir pušynai. Kitokį ir įspūdį (Acc.) daro (Vaižgantas) ”Åkertegarna samtalar helt annorlunda med varandra än granskogarna och tallskogarna. De gör också ett annat intryck (ack.)”¹⁰.

Den grupp verb som förekommer i de undersökta konstruktionerna begränsas naturligt nog av den nominala komponentens betydelse.

Konstruktioner med genitiv av abstrakta substantiv är vanliga tillsammans med verben teikti, suteikti ”bereda, tillhandahålla, ge, skänka” osv., vilka betecknar resultatet av det som utgör subjektet för den handling som uttrycks av verbkomponenten, t.ex.:...jausmas, kad esu gyvas, matau daiktus ir girdžiu už lango vėją, man teikė neapsakomo džiaugsmo (Cvirka) ”...känslan av att jag lever, ser allting och hör vinden utanför fönstret beredde mig en outsäglig glädje (gen.)”; Ir tokia malonia ir reikalinga jam buvo seselės priežiūra, jog užtekdavo vieno jos pamatymo, jos vieno žodžio — kad suteiktų jam energijos ir gyvumo (Vienuolis) ”Och systerns omvårdnad var så behaglig och nödvändig för honom att en enda blick på henne, ett enda ord från henne räckte för att ge honom energi (gen.) och livskraft (gen.)”; Nepasakysiu, kad visa tai man teikė didelio malonumo (Cvirka) ”Jag kan inte säga att allt detta beredde mig stort nöje (gen.)”, och liknande konstruktioner med de ännu vidare betydelsemässigt verben daryti, sudaryti ”göra” och duoti ”ge”, t.ex.: Tai davė ir jam narsumo į viską šalčiau žiūrėti ir laukti šviesesnės ateities (Vienuolis) ”Det gav även honom mod att betrakta allt mer behärskat och vänta på en ljusare framtid”;...tie kraštai tik sudarys rūpesčio (Vienuolis) ”...de där trakterna kommer bara att orsaka bekymmer (sg.)”; O tai sarmatos padarė, gyvačiukė! (Vienuolis) ”Se så hon skämde ut mig (bokstavligen — ’gjorde skam’), din lilla rackare!” osv.

Bland konstruktioner med denna betydelse finns ett antal fasta fraseologiska uttryck, t.ex. įvaryti baimės ”injaga skräck”: kariai nešiojo ant ieties Karigailos Kazimiero galvą ir rodė ją, kad įvarytų baimės kitiems gyventojams (Vienuolis) ”krigarna bar... Kazimiero Karigailas huvud på ett spjut och visade upp det för att injaga skräck hos de andra invånarna”...

¹⁰⁾ Samma sak kan iakttas beträffande den redan i ett annat sammanhang nämnda konstruktionen ”ha betydelse”, vars nominala komponent, när den har bestämning, ofta står i ackusativ, t.ex.: Gramatika, kaip mokymo dalykas, turi didelę praktinę reikšmę ”Grammatik som undervisningsämne har stor praktisk betydelse (ack.)”; Jau iš šių teiginių numanu, kokią didžiulę reikšmę turi kalbos mokymas ”Redan av dessa påståenden förstår man vilken enorm betydelse (ack.) språkundervisningen har”.

102

invånarna”; …visi pasijuto galį įvaryti baimės savo ponams (Cvirka) ”…alla kände att de kunde inge sina herrar skräck (gen.)”, det redan nämnda padaryti įspūdžio ”göra [något] intryck” och några andra.

Genitiv av abstrakta substantiv som betecknar en känsla, en relation eller en egenskap hos en person kombineras följaktligen med verb med betydelsen ”uttrycka, visa, uppvisa” — reikšti, rodyti m.fl., t.ex.: Vytautas reiškė jiems pasigailėjimo (Vienuolis) ”Vytautas uttryckte medlidande (gen.) med dem” osv. (exempel på konstruktioner med rodyti, parodyti har getts ovan, på s. 101).

Man kan också nämna konstruktioner med verben gauti, įsigyti ”få, förvärva” m.fl., där den nominala komponenten och konstruktionens övergripande betydelse varierar mer, och i synnerhet de vanliga konstruktionerna med verbet turėti ”ha”: …kad naujos pagalbos gautų (Baltušis) ”…för att få ny hjälp”; …po pietų ji įgaudavo pilko atspalvio (Cvirka) ”…efter lunch fick hon en gråaktig nyans (gen.)”; …jeigu jie nori įsigyti aukščiausiojo malonės (Cvirka) ”…om de vill vinna den Högstes gunst (gen.)”; …jis užsitarna vo didelės ir sunkios atgailos (Cvirka) ”…han förtjänade ett stort och tungt straff (gen.)” osv. Su žmonėmis, domėne, jeigu turi reikalo—niekai (Cvirka) ”Om man har med människor att göra (gen.) — då är det inget”; kol turėjo sveikatos… (Jasiukaitis) ”så länge han hade hälsa… (gen.)”; …mes su tavim kalbos turim (Vienuolis) ”…du och jag har ett samtal” (ordagrant ”har” + gen.); o namie, žinai, dar ruo šos turi (Vienuolis) ”och hemma har du nog fortfarande städning” (ordagrant: ”har städning”) osv.

Jfr också konstruktioner med andra verb som inte bildar bestämda strukturellt-semantiska grupper: Ji įneša į kalbą tikslumo ir aiškumo, padeda sutaupyti energijos bei laiko kaip kalbančiam, taip klausančiam. ”Den (normen) tillför språket ändamålsenlighet (gen.) och klarhet (gen.), hjälper både talaren och lyssnaren att spara energi (gen.) och tid (gen.); Greta vykusios charakteristikos, meistriškos replikos, siužetinio posūkio, randame naivumo, tuščiažodžiavimo… (Šimkus) ”Vid sidan av en lyckad karakteristik, en mästerlig replik och en intrigvändning finner vi också naivitet (gen.) och tomt prat (gen.); …ji į gryną … teisybę pirmą kartą per visą savo amžių įmaišė melo (Vaižgantas) ”…i den rena sanningen blandade hon för första gången i sitt liv in lögn”; …jog gyvenime yra svarbesnių reikalų, kurių svarstymams reikėtų pašvęsti laiko (Mizara); ”…att det finns viktigare angelägenheter i livet, vars behandling man borde ägna tid (gen.) åt”; …ji paskui, jei matys reikalo, atitinkamai atsakys (Mizara); ”…hon svarar senare på lämpligt sätt, om hon finner det nödvändigt (ordagrant: ’ser behov’)”.

Således framstår den här anförda tolkningen av genitivens betydelse i konstruktioner av det slag som behandlats ovan som en mer adekvat återspegling av hur denna kasus används än den traditionella uppfattningen, enligt vilken konstruktioner med bestämda

103

verb med genitiv uttrycker en handling som omfattar en del av det föremål som den nominala komponenten betecknar.

En analys av motsvarande konstruktioner i modern litauiska visar att det i den överväldigande majoriteten av fallen saknas grund för att tillskriva genitiven den angivna betydelsen. En sådan kombination som exempelvis Duok pinigų, eisiu gerti ”Ge mig pengar, så går jag och dricker” uttrycker inte alls en uppmaning att ge en del av de pengar som adressaten har. Den särskilda föreställning om objektet som vi betecknat som ”obestämdhet” består just i att det inte betraktas i förhållande till något bestämt ”helt”.¹¹)

Den traditionella definitionen av genitivens betydelse i dess användning tillsammans med verb skulle dock kunna tolkas på ett sådant sätt att den inte står i motsättning till, utan stämmer överens med, den förståelse som presenterats ovan.

Skillnaden mellan de ämnes- och kollektivsubstantiv som fungerar som nominal komponent i de aktuella kombinationerna (liksom, i vissa fall, substantiv i plural) och konkreta substantiv som betecknar enskilda, konkreta representanter för den relevanta föremålskategorin består i att de är en gemensam benämning på hela den massa av ämne som finns i naturen eller på hela den klass av föremål som det aktuella begreppet kan tillhöra. Ett sådant objekt kan naturligtvis inte i sin helhet utsättas för någon konkret handling, och genitivens betydelse i dessa kombinationer består följaktligen i att beteckna ett objekt vars del utsätts för handlingen.

Det är lätt att se att denna tolkning gör den traditionella definitionen av verbgenitivens betydelse till enbart en mer komplicerad variant av den förståelse av brukets väsen som förs fram i detta arbete. Begreppet ”obestämd föreställning” om objektet förefaller här – trots benämningens konventionella karaktär – lämpligare än den traditionella termen ”Genetivus partitivus”, som A. I. Thomson bestämt invände mot. Den främsta betydelsen av hans arbeten som berör denna fråga ligger dock inte i försöket att ersätta en inadekvat term med nya (”ämnesobjekt”, ”föremålsobjekt”), utan i ett tydligt urskiljande bland verbförbindelser med genitiv av de kombinationer där objektets kasus bestäms av dess samband med vissa verb. När man fastställer den betydelse som själva kasusformen har, oberoende av verbkomponentens semantik, är det av yttersta vikt att skilja kombinationer av det slag som behandlats ovan från konstruktioner där genitivens förekomst bestäms av att det verb som den kombineras med tillhör en mer eller mindre begränsad grupp.

¹¹) I vissa fall förekommer verkligen en nyans av att objektet endast delvis underkastas handlingen i kombinationer av den aktuella typen, men denna beror helt på verbkomponentens semantik; jämför exempelvis kombinationer med verbet ragauti ”smaka”. Jämför också kombinationer med verb med prefix, som behandlas nedan.

104

Bland kombinationerna av den andra typen kan följande grupper urskiljas:

1. Kombinationer som innehåller verb i medel- och aktiv form, bildade av motsvarande transitiva verb och försedda med prefixen pri-, ap-, at-, už-, vilka bland annat uttrycker subjektets tillfredsställelse med handlingen (främst verb i medelform), handlingens fullbordan eller uttömmande karaktär (ap-, pri-) eller handlingens partiella karaktär at-, pri-, už-).

Dessa verb uttrycker en handling som huvudsakligen eller uteslutande är förbunden med ett ”obestämt”, ”som ett ämne föreställt” objekt (denna nyans tillförs verbets betydelse av de uppräknade prefixen). Objektet till dessa verb kan således uttryckas med genitiv av ett ”ämnessubstantiv” (t.ex. …jūs ten, bošai, kiaulienos priede ir alaus prigėrė (Cvirka) ”…ni där, bosjar, åt er proppmätta på fläsk och drack er fulla på öl”), ett abstrakt substantiv (t.ex. …kalbos, kurios dvasios prisisiunkė iš Lietuvos himno (Cvirka) ”…språket, vars anda han insöp ur Litauens nationalsång”) eller ett konkret pluraliskt substantiv (t.ex. …prisiskaitysi tu savo knygų (Jasiukaitis) ”…du kommer att läsa dina böcker tills du fått nog”).

2. Till den andra gruppen av kombinationer av den andra typen kan konstruktioner med verb ur vissa lexikala grupper hänföras (de så kallade verben för ”andlig och fysisk strävan”, verben för ”bön, fråga”, verben för ”negativa känslor”, verb med ”avlägsnande”-semantik, verb för långvarig sinnesförnimmelse, verb för ”brist, berövande” osv.).

Sådana verbs ”räckvidd” är större än den föregående gruppens verb, eftersom den handling som de uttrycker inte är knuten till någon särskild föreställning om objektet. Därför kan genitiv i kombination med dem förekomma både med ”ämnessubstantiv” och abstrakta substantiv, liksom med ”konkreta” substantiv och pronomen. Jämför exempelvis: — Hello — ropade Frankas till honom — nori kavos? (Cvirka) ”Hallå, ropade Frankas till honom, vill du ha kaffe (gen.)?” och: — Nori puoduko kavos? ”Vill du ha en kopp (gen.) kaffe?”; Žuvis … gilumos ieško, o žmogus — gerumos (Gud.-Guzevičius) ”Fisken … söker djupet, människan godheten”; …ir todėl jam reiksia pačios (Cvirka) ”…och därför behöver han en hustru” (ordagrant ”…behöver en hustru (gen.)”); …visados pakakdavo jo kompanijai pralinksminti (Cvirka) ”…det räckte alltid med honom för att roa sällskapet”¹²).

3. Till den tredje gruppen av kombinationer av den andra typen hör slutligen kombinationer av genitiv med verb som har negation. Dessa kombinationer har, till skillnad från kombinationerna i de två första grupperna, ”univer-

¹²⁾ De två sista exemplen visar att E. Fraenkels tolkning av genitiven med verb för ”behov, brist, berövande” och med verb som uttrycker ”tillräcklighet” som Genitiv’a partitiv’a är ohållbar (se nämnda arbete, s. 45–§43) – oavsett om termen förstås i betydelsen partiellhet eller i betydelsen obestämdhet hos objektet. Det är tydligt att när ett ”konkret” substantiv i singular eller ett pronomen står i genitiv, är föreställningen om ett objekt som handlingen endast påverkar till någon del (eller till och med om ett ”obestämt” objekt i pronomenfallet) helt orimlig.

105

”fet” karaktär: i dem kan ingå verb och substantiv med vilken lexikal betydelse som helst (t.ex. Jis nebedarinėjo deg lės, nemetė žarnų ir likučių varnoms, nepūtė pūslės (Cvirka) ”Han rensade inte längre bort inälvorna, kastade inte rester av tarmar eller svans till kråkorna och blåste inte upp blåsan …”; Ar negirdėjai ten kaimenės bliaunant (i stället för Acc. cum part.), laukuose prunkščiančio arklio, o kalvose siaudžiančio javo? (Cvirka) ”Hörde du inte där hjordens råmande (genitiv med particip), hästarnas frustande på fälten och sädesfältens sus på kullarna?” osv.).

* * *

De betydelser som uttrycks av kombinationer av den andra typen urskiljs vanligen som särskilda betydelser av genitiv, och dessa kombinationer behandlas då jämsides (ibland under samma rubrik) med kombinationer av den första typen.

Så urskiljer exempelvis den framstående litauiske språkforskaren I. Jablonskis i sin innehållsrika bok ”Kasus och prepositioner. Deras bruk i vårt språk”¹³, vid sidan av ”genitiv för obestämdhet eller del” (se §19, som omfattar kombinationer av både den första och den andra typen), ”genitiv för fullhet eller mångfald” (§18, som bland annat omfattar verbkombinationer), ”genitiv för ändamål”, med vilken ”det sökta eller önskade föremålet” betecknas (§21), ”genitiv för brist eller frånvaro”, med vilken vi betecknar vad vi saknar, vad det råder brist på, vad vi behöver, vad som inte finns (§22), ”negationsgenitiv” (§23), ”separationsgenitiv m.m.” (§29).

I själva verket kan alla dessa betydelser iakttas i de motsvarande kombinationerna. I kombinationer som vi har hänfört till den första gruppen är nyansen ”fullhet eller mångfald” hos objektet å ena sidan och, omvänt, ”objektets partiella karaktär” å den andra helt tydlig. Jfr exempelvis sådana kombinationer som ”... prisirašiau popierėlių… kad man tuomet kas dešinę nukirstų! (Cvirka) ”… jag skrev ner en massa lappar … om någon ändå hade huggit av mig högerhanden då!”; … prisigaudė žuvies (Cvirka) ”… fångade en hel del fisk”, och sådana som: Valdovas atsigerė midaus (Cvirka) ”Härskaren … drack en klunk mjöd”; Atsilauždami sau duonos, gulėjusios čia pat, ją užgerdavo jie iš didelio butelio (Cvirka) ”De bröt varsin bit bröd, som låg alldeles intill, och sköljde ner det med dryck ur en stor flaska”.

Det finns emellertid ingen grund för att tillskriva själva kasusformen den ena eller andra nyansen, eftersom den ligger i verbkomponentens semantik, som alltid ingår i kombination just med genitiven av objektets beteckning, och eftersom de behandlade kombinationerna således inte ställs mot kombinationer (med samma verb) i något annat kasus (t.ex. ackusativ), där denna nyans skulle saknas.

Detsamma kan med full rätt sägas om kombinationerna i den andra gruppen. Jfr exempelvis kombinationer med verb för ”andlig strävan”,

¹³ J. Jablonskis, Linksniai ir prielinksniai, Jų vartojimas mūsų kalboje, Kaunas, 1928.

106

där genitiven som det tycks har betydelsen ”det sökta eller önskade föremålet”, å ena sidan, och kombinationer med verb som uttrycker motsatta själsliga känslor, i vilkas nominala komponent man, om man vill vara konsekvent, borde urskilja betydelsen ”ett objekt som undviks, inger fruktan eller är oönskat”, å den andra: Kokių tu čia kliaučių ieškai? — Aš ne kliaučių ieškau, o teisybės (Vienuolis) ”Vilka invändningar letar du efter här? — Jag letar inte efter invändningar utan efter rättvisa”; … kiekvienas laukia pirmojo kliento, kaip laukia jaunavedžių pora savo pirmojo vaisiaus (Cvirka) ”… var och en väntar på sin första kund, liksom ett nygift par väntar på sitt första barn”; … norėjo viso tėvo ūkio vyresnysis (Vienuolis) ”… den äldste ville ha hela faderns gård (gen.)”; … jaunikliai vengė jo ir šalinəsi (Cvirka) ”… ungdomarna undvek honom och höll sig undan”; … bijojo žąsino, bijojo plačiųjų laukų tylos, bijojo ir svetimų žmonių (Vienuolis) ”… hon var rädd för gåskarlen, för tystnaden på de vidsträckta fälten och även för främmande människor”.

Eller kombinationer av det slag som Jablonskis tar upp i paragrafen ”genitiv för brist eller frånvaro”: Čia reikėjo ir drąsos, ir greitumo, ir sumanumo (Vienuolis) ”Här behövdes både mod, snabbhet och klokhet”; Ūkis stokojo arklių ir įrankių (Avyžius) ”Gården led brist på hästar och redskap”; Stigo visur žmonių, trūko rankų (Cvirka) ”Överallt rådde det brist på människor, det fattades arbetskraft” och kombinationer med motsatt betydelse: …užtenka ir kitų pasityčiojimų (Jasiukaitis) ”… det räcker också med andras hån”; …užteks ir dešimties kapeikų (Jasiukaitis) ”… tio kopek räcker också”; Pakako akimirkos, kad tas veidas…pasiliko mano akyse (Cvirka) ”Ett enda ögonblick räckte för att det ansiktet … skulle bli kvar i mina ögon”; Tuomet pakakdavo mažučio žodelio, šypsnio, juoko (Cvirka) ”Då räckte det med ett litet ord, ett leende, ett skratt”.

Det är helt uppenbart att skillnaden i betydelse mellan de motsvarande ”motsatta” grupperna av kombinationer inte förklaras av någon motsättning mellan de nyanser som ligger i genitivens betydelse, utan av skillnader i semantiken hos de verb som ingår i kombinationerna.

På samma sätt skulle man kunna urskilja i själva genitivformen betydelsen av ett objekt som inte utsätts för en handling i kombinationer av den tredje gruppen endast om det vore möjligt att kombinera det negerade verbet med något annat kasus (t.ex. ackusativ), där motsvarande betydelse saknades (eller om genitiven kunde beteckna ett objekt som inte utsätts för en handling i kombination med verb utan negation).

Analysen av kombinationerna av den andra typen leder till slutsatsen att genitiv här endast uttrycker den allmänna betydelsen av handlingens objekt, medan de särskilda nyanser som förekommer i den ena eller andra kombinationen helt och hållet bestäms av verbkomponentens betydelse. Genitivens betydelse vid verb i vissa grupper (mer eller mindre begränsade) visar sig således vara identisk med ackusativens betydelse. Ackusativ kan emellertid inte,

107

i regel uppträda i samma ”syntaktiska omgivning” (dvs. i kombination med samma verb) som genitiv. Med den fonologiska forskningens terminologi kan man säga att genitiv står i ”komplementär (eller ’komplementär’) distribution” i förhållande till ackusativ. Dessa två omständigheter (den funktionella identiteten mellan de nämnda två kasusformerna och det faktum att de står i ”komplementär distribution”) är tillräckliga för att erkänna genitiv i kombinationer av den andra typen som en positionsbunden (kombinatorisk) variant¹⁴ av ackusativ. Genitivens mångtydighet visar sig således vara skenbar.

Allt det sagda bör inte förstås så, att kombinationer där förekomsten av detta kasus betingas av att huvudkomponenten tillhör en i någon mån lexikalt begränsad grupp framstår för oss som ett objekt ovärdigt kasusyntaxforskarnas uppmärksamhet. Tvärtom: på samma sätt som en noggrann beskrivning av ett fonems alla varianter i hela deras konkreta mångfald och en exakt bestämning av alla positioner där den ena eller andra kombinatoriska varianten kan uppträda är nödvändiga vid beskrivningen av språkets fonetiska system, är det också nödvändigt att vid undersökningen av syntaxen hos ett visst kasus, i synnerhet genitiv, allsidigt beskriva alla enskilda användningar av kasusformen och fastställa villkoren för dess funktion.

Bestämda invändningar väcker emellertid den vitt utbredda, odifferentierade behandlingen av ”fria” kombinationer och kombinationer som är lexikalt begränsade med avseende på huvudkomponenten, liksom (ibland förknippad därmed) utpekandet av ett godtyckligt antal ”betydelser” som påstås vara inneboende i kasusformen.

¹⁴ Som framgår av det sagda används denna term, som lånats från fonologin, här i en annan betydelse än den R. Jakobson ger den i sitt välkända arbete om det ryska kasussystemet (TCLP, 6), där han skiljer mellan kasusets ”allmänna betydelse” och denna betydelses ”kombinatoriska varianter”. I denna form — som ett åberopande av fonologins terminologiska arsenal — förefaller detta inte fruktbart, eftersom det motsvarande fonologiska begreppet (funktionellt identiska men formellt olika element) ingalunda utgör en strikt analogi till dess syntaktiska omtolkning (såsom det förefaller oss — till skillnad från en jämförelse) som föreslås i föreliggande artikel.