LIETUVIŲ KALBOS SINTAKSĖS TYRINĖJIMAI

LIETUVIŲ KALBOTYROS KLAUSIMAI XXV (1986)

ELENA OGINSKIENĖ

NEGATION AV ORD OCH ORDFÖRBINDELSER I MENINGEN

INLEDANDE ANMÄRKNINGAR

§ 1. Negation av ett ord eller en ordförbindelse i en mening (ryska частное отрицание, tyska Wortnegation), till skillnad från negation av en mening (ryska общее отрицание, tyska Satznegation), har undersökts betydligt mindre, trots att språkvetare har urskilt dessa typer av negation sedan ganska länge (Булах 1962, 7–8). Negation av ett ord eller en ordförbindelse i en mening har fått mindre uppmärksamhet, tydligen därför att dess uttryckssätt i olika språk är betydligt mer universellt och mindre varierat.

§ 2. Det hävdas ofta att negationen i meningar med ett negerat ord eller en negerad ordförbindelse inte är knuten till predikatet, närmare bestämt att den inte berör det predikativa förhållandet (Кулагиин 1956, 335; Галкина-Федорук, Горшкова, Шанский 1958, 15; Булах 1962, 232; Кочетков 1963, 98–99; Минкин 1963, 11–12; Мамедов 1967, 6; Горкина 1971, 13–15; Лобанова 1971, 41; Ференец 1972, 7–8; Багаева 1978, 3). I dagens litauiska standardspråk kan negationen negiera ord eller ordförbindelser som fungerar som subjekt eller som sekundära satsdelar och som betydelsebärande led i det sammansatta predikatet¹; den kan också negiera ord med ofullständig betydelse, vilka av tradition inte inordnas i satsdelsstrukturen. En sådan definition verkar vid första anblicken invändningsfri, men den blottlägger inte kärnan i negation av ett ord eller en ordförbindelse i en mening.

Skillnaden mellan negation av predikatet och negation av andra satsdelar, som motsvarar skillnaden mellan de nämnda typerna av negation, försökte A. Peškovskij förklara bättre. Han påpekade att predikatets förbindelse med någon annan satsdel är något helt annat än en annan satsdels förbindelse med predikatet (Пешковский 1956, 388–389); jfr: Jag läser inte boken och Inte jag läser boken; Jag läser inte en bok. I det första fallet är predikatet (och därmed också meningen) negerat, medan en viss satsdel som är knuten till ett positivt predikat negeras i det andra (i exemplen subjektet respektive objektet). När vi negerar en satsdel som är knuten till ett predikat i positiv form, säger vi samtidigt att en annan satsdel av samma slag är knuten till predikatet (Кочетков 1963, 98–99). Den senare kan uttryckas i meningen eller bara vara underförstådd, t.ex.: Inte Jonas, utan Petras skriver ett brev; Inte Jonas skriver ett brev; Jonas skriver inte ett brev, utan ett meddelande; Jonas skriver inte ett brev.

§ 3. Utifrån dess förhållande till predikatet skiljer sig attributet ut. När det står tillsammans med substantiv är det inte direkt knutet till predikatet. Därför föreslås det att negation av attribut inte ens

¹ Satsdelar förstås här i enlighet med den akademiska ”Litauiska grammatiken” (1976, 279–566).

190

išskirti į kitą žodžio neigimo porūšį (Булах 1962, 236–237; Андрейчикова 1975, 7). Pažymėtina, kad neigiant pažyminį tik iš dalies ribojamas jo pažymimosios sakinio dalies – veiksnio, papildinio, aplinkybių – santykis su tariniu, pvz.: Jis rašė ne raudonu, o mėlynu rašalu. (Plg.: Jis rašė ne rašalu.)

Det råder ingen tvekan om att attributets syntaktiska position skiljer sig från satsdelar som är direkt knutna till predikatet. Attributet kan endast betraktas som en satsdel av tradition. När man däremot talar allmänt om negation av ett ord eller en ordgrupp i en sats behöver man enligt vår mening inte skilja ut negationen av ord som fungerar som attribut i en separat underkategori. Skillnaden mellan negation av ord som fungerar som attribut har inte samband med någon ny artmässig variant, utan beror på det specifika syntaktiska sambandet mellan det negerade ordet och predikatet.

§ 4. Negation av ett ord eller en ordgrupp skiljer sig från satsnegation genom negationssfärens nivå, närmare bestämt fungerar negationen vid negation av ett ord eller en ordgrupp respektive vid satsnegation på olika syntaktiska nivåer. I satser med ett negerat ord eller en negerad ordgrupp fungerar negationen på den syntaktiska nivå som ligger under satsen, nämligen ordgruppens eller syntagmans nivå, medan den i nekande satser fungerar på satsens paradigmatiska nivå (Айзенштадт 1955, 16 и 31; Камшилова 1975, 37). När negationen på syntagmans nivå knyts till ett visst ord eller en viss ordgrupp negerar den endast dessa, medan satsens betydelse förblir jakande². Detta grundläggande kännetecken gör det möjligt att skilja mellan de nämnda negationstyperna, även om deras formella uttryck i vissa språk (t.ex. engelska, franska och tyska) kan sammanfalla (Минкин 1963, 11–12; Топорова 1978, 63). I dagens litauiska standardspråk har negation av ett ord eller en ordgrupp särskiljande formella kännetecken (negationens placering i satsen och dess särskrivning från det negerade ordet eller den negerade ordgruppen).

§ 5. Negation av ett ord eller en ordgrupp är mindre universell än satsnegation (Панфилов 1982, 36–49). Satsnegation är ett fenomen både i satsens syntaktiska struktur och i den logiska strukturen hos det påstående som uttrycks genom satsen. Negation av ett ord eller en ordgrupp hör däremot endast till satsens syntaktiska indelning³.

§ 6. I en sats med ett negerat ord eller en negerad ordgrupp är negationen koncentrerad till ett visst logiskt urskiljbart led i yttrandet. Sådana satser kan betraktas som förkortade former av en jakande och en nekande sats som beskriver samma situation (Кржижкова 1969, 203–204; Падучева 1974, 145): Jonas läser en bok + Jonas läser inte en tidning = Jonas läser inte en tidning, utan en bok. Satser med ett negerat ord eller en negerad ordgrupp är sannolikt historiskt sett ett senare språkfenomen, uppkommet genom förkortning, men de har numera en särskild funktion i språket – de betecknar situationer som skiljer sig från dem som nekande satser betecknar – och har en annan uppbyggnad. Ur syntaktisk synvinkel kan dessa satser utgöra en separat negationstyp. De utgör liksom en mellanlänk mellan jakande och nekande satser.

² Sådana satser kan ändå inte kallas helt jakande, eftersom de innehåller ett negerat ord eller en negerad ordgrupp (Balčikonis 1982, 134–135; jfr även Оплова 1973, 24–25). Därför kallar vi dem helt enkelt satser med ett negerat ord eller en negerad ordgrupp.

³I nyare teoretiska arbeten med filosofisk inriktning, där logisk och grammatisk negation betraktas som en gemensam, oskiljaktig kategori, kritiseras indelningen av negation i traditionella typer framför allt för att den inte motsvarar negationens klassificering inom den formella logiken (se Панфилов 1982, 36–49; Бондаренко 1983, 141–191).

191

§ 7. Negationens heterogenitet framgår också av den strukturella analys av negationens funktioner som I. Boguslavskij presenterar (Богуславский 1982, 63—76). Genom att jämföra negationernas funktioner i neutrala respektive kontrasterande kontexter – vilka i huvudsak motsvarar de funktioner hos satsnegation och ord- eller ordgruppsnegation som urskiljs ur syntaktisk synvinkel – drar författaren slutsatsen att negationerna här har olika räckvidd och i grunden skiljer sig från varandra (sammanlagt anges 17 kommunikativa, semantiska, syntaktiska och kombinatoriska skillnader).

§ 8. Uttrycket för negation av ett ord eller en ordgrupp är tämligen enhetligt i dagens litauiska standardspråk. För detta ändamål används, kan man säga, ett enda syntaktiskt medel – negationen ne.

I vissa fall kan negationen ne också fungera som negation av ett ord när den förekommer tillsammans med verbets finita former som uttrycker en predikativ relation, det vill säga tillsammans med predikatet (se aut. 1984b, 31—36; jfr även: Кочетков 1963, 99—100; Орлова 1973, 25). Därför räcker det inte att enbart formellt beakta vilka satsdelar negationen negerar när man skiljer mellan olika negationstyper.

SÄRSKILJANDE EGENSKAPER HOS NEGATION AV ORD OCH ORDFÖRBINDELSER

KONTRASTERANDE BETYDELSE

§ 9. Negation av ett ord eller en ordförbindelse är att förneka något samtidigt som man påstår något. Den främsta egenskapen hos negation av ett ord eller en ordförbindelse, mer eller mindre gemensam för olika språk (jfr Кочетков 1963, 98—101; Орлова 1973, 24—25; Минкин 1963, 12; Heinemann, Wiktorowicz 1978, 101; Бараева 1978, 5), är därför den kontrasterande betydelsen, som tydligast förverkligas genom kontrast (satsen utvidgas med ett annat positivt ord eller en annan positiv ordförbindelse med samma syntaktiska position) och intonation. En sådan kontrasterande jämförelse är inte typisk för satsnegation. Utifrån detta kännetecken kan satsnegation också kallas icke-kontrasterande eller neutral negation, medan negation av ett ord eller en ordförbindelse kan kallas kontrasterande negation.

Eftersom kontrasterande betydelse är det mest karakteristiska draget hos negation av ett ord eller en ordförbindelse, används den ibland för att beskriva denna negations väsen. N. Bulach (1962, 319) betraktar till exempel kontrast som det viktigaste särskiljande kännetecknet för negation av ett ord eller en ordförbindelse.

§ 10. Den retrospektiva eller prospektiva koppling mellan negation och påstående som många lingvister erkänner (Топорова 1978, 68) får vid negation av ett ord eller en ordförbindelse en konkret uttrycksform. Negation av ett ord eller en ordförbindelse kräver ett positivt ord eller en positiv ordförbindelse, förbunden med det i satsen negerade ordet eller den negerade ordförbindelsen genom en kontrasterande relation och med samma syntaktiska position, enligt N. Arutiunova (1976, 215), eftersom det i detta fall inte förnekas att objektet för den handling som uttrycks av predikatet (liksom subjektet eller omständigheterna. — E. O.) över huvud taget existerar. Hon påpekar att den positiva formen av verbet давать i satsen Я дал деньги не Петру exempelvis förutsätter att det finns en mottagare av pengarna. Därför finner man ofta i satser med ett negerat ord eller en negerad ordförbindelse ett motsvarande positivt ord eller en motsvarande positiv ordförbindelse, som bildar en kontrast till det negerade (jfr Галкина-Федорук, Горшкова,

192

Шанский 1958, 15–16; Богуславский 1982, 64). Tokiais atvejais neiginys išlaiko pačią gryniausią neigimo reikšmę (Ковалев 1941, 31).

Satser med kontraster mellan negerade och positiva ord eller ordförbindelser förnekar inte bara något utan påstår också något. På grund av denna egenskap klassificerar vissa forskare dem som negativa-positiva satser (t.ex. Озерова 1973, 17), eller framhåller helt enkelt deras positiva karaktär jämfört med negativa satser (Шендельс 1959, 133).

§ 11. Enligt L. Minkin (1965, 127) kan ett negerat ord eller en negerad ordförbindelse betraktas som överflödig – de tillför inte någon information till satsens bokstavliga innehåll. Vilken funktion har då negation av ett ord eller en ordförbindelse? Vanligen betecknar det negerade ordet eller den negerade ordförbindelsen (kontrastens negativa led) det som man skulle förvänta sig utifrån sammanhanget, situationen, den tillgängliga informationen eller det som är normalt, medan det positiva ordet eller den positiva ordförbindelsen som ställs i kontrast till det (kontrastens positiva led) betecknar något ovanligt, tillfälligt, oönskat och ibland till och med knappast möjligt. Negation av ett ord eller en ordförbindelse kan också användas för att motsäga samtalspartnerns uppfattning. Därför har betydelserelationerna mellan de negativa och positiva leden i samordnande konstruktioner, som F. Popov (1969, 81–83) påpekar, inte bara en motsatt betydelse (negation och påstående), utan får ofta också ytterligare modala betydelser och expressiva nyanser. Många lingvister betraktar i allmänhet negation som en emotionell-emfatisk kategori. Negation av ett ord eller en ordförbindelse förverkligar en av negationens främsta emfatiska funktioner – funktionen att framhäva genom kontrast. På grund av denna funktion blir det negerade ordet eller den negerade ordförbindelsen ändå inte språkligt överflödigt i satsen; de preciserar och framhäver oftast satsens aktuella innehåll och vidgar språkets uttrycksmöjligheter. Detta tycks också vara negationens specifika funktion när det gäller ord och ordförbindelser, eftersom påståendet betonas betydligt mindre och dess expressivitet försvagas om det negerade elementet utelämnas ur satsen; jfr: Mes gyvename ne mieste, bet kaime ir Mes gyvename kaime.

§ 12. I satser i nutida litterär litauiska med en kontrast mellan negativa och positiva ord eller ordförbindelser kan kontrastens negativa led stå efter eller före det positiva. Detta beror på vad uppmärksamheten riktas mot, vad som motsägs och vad satsens upphovsperson först känner till.

Bara där är det inte gökar, utan näktergalar som sliter för livet. MikelHL 215. Jag talar inte med dig, utan med härskarinnan. KrėvRR II 93. Det är inte småsaker, tror jag, utan nyheter som berättar vilka vindar som rör upp människornas hjärnor. KrėvRR II 84. De gick inte längs huvudgatan, utan tog den gamla stigen (trš).

Det är med gärningar, inte med ord, som vi älskar vårt hemland. SNėrR I 237. [Tai] Det lär oss att sträva mot ett mål i taget, inte mot tio. ŽitMNK 167. Handdukarna (= handduken) ska förvaras i handduksskåpet (= handduksrummet), inte släpas runt i vrårna. Krok (LKŽ, I 13). Han lever med andras förstånd, inte med sitt eget huvud. KrėvPP III 26.

§ 13. För att förstärka intrycket kan en grupp av flera inbördes likartade eller besläktade samordnade led ställas i kontrast.

Jag fann inte en dotter, inte mitt eget barn, utan en domare. MikelLL 590. Till kvinnans fest lagade de inte fågelkött, inte heller stekte de vilt – de kokade svart tjära, hett vatten. Men det var inte en öm känsla, inte respekt som grep hennes hjärta,

193

men ännu agg. MarcR I 510. Det var inte blod från onda korsfarare som spilldes, utan från den unge gossen, från hans gråskimrande häst. LVP 149. Han måste [...] bara binda antikvarien och täppa till hans mun, inte döda honom. P 1982 1 108.

I allmänhet blir kontrastering av ord eller ordgrupper i utvidgad form betydligt mer uttrycksfull. För att uttrycka led i dessa kontraster som skiljer sig mindre från varandra används synonymi i större utsträckning.

§ 14. Grammatiskt uttrycks kontrast med kontrastiva konjunktioner, och därför betraktas de ofta som ett formellt, om än inte det enda, kännetecknet på negation av ett ord eller en ordgrupp (jfr Иванова 1968, 22—26). Kontrastiva konjunktioner kan också sammanbinda ord eller ordgrupper som betecknar förenliga egenskaper. I sådana fall har negationen oftast funktionen av ett negerande prefix, genom att bilda ett negativt lexem, och innebär inte negation av ett ord eller en ordgrupp. När kontrastiva konjunktioner används med sådana ord eller ordgrupper skiljer de inte åt dem, utan sammanbinder dem. T.ex.: Flickan var ful men snäll. Han talade inte högt, utan intressant. Å andra sidan kan kontraster mellan negativa och positiva ord eller ordgrupper förekomma även utan konjunktioner, t.ex.: Det var förr i tiden, inte nu (KrėvRR II 183).

Även om kontrasten mellan ett negativt och ett positivt ord eller en ordgrupp kan sakna konjunktion, används kontrastiva konstruktioner med konjunktion betydligt oftare.

I meningar med ett negativt ord eller en ordgrupp används oftast följande kontrastiva konjunktioner: o, men, bara. Var och en av dem ger den kontrasterande relationen mellan negativa och positiva ord eller ordgrupper olika nyanser.

§ 15. Kontrasten uttrycks tydligast med konjunktionen o, eftersom den starkare betonar skillnaden mellan de begrepp och företeelser som uttrycks med de kontrasterade orden (Lietuvių kalbos gramatika 1971, 666).

Förresten skrev jag den här humoresken inte för humorälskare, utan för grinollar. ZabA 71. Det här är ingen marknad för er, utan en statlig myndighet. KIAAP 192. Nästa gång fick vi också skynda oss bort från staketet, men inte till äppelträdet, utan till syrenbusken. Man ska glömma det dåliga, inte det goda. Paukšt(P 1982 7 18). Tydligen tog den som bodde här skydd mot vinden, inte mot en annan människa. KIAAP 68. Man borde ha böjt hornen på den lille, inte nu (= nu). Erž(LKŽ XI 26). Han brukade blicka allt längre bort mellan hästens öron, inte rakt framför sig, neråt. Aput(P 1978 6 57). Man måste söka djupare sanningar, inte jaga effekter! GrušS 318.

§ 16. Den näst vanligaste konjunktionen är bet. Med den uttrycks ofta en kontrasterande relation med en nyans av överraskning, särskilt när det positiva ledet i kontrasten kommer efter det negativa.

Plötsligt var det inte längre agg som stack i Kordušs hjärta, utan medlidande. MarcR I 228. Du är ingen far, utan ett hjärtlöst djur. KrėvRR II 36. Jag bor inte långt bort, utan högt uppe… UrnP 132. Kons mjölk är inte i hornen (= hornen), utan i ladan. Sd(LKŽ XI 23). Jag var den förste riddaren i ditt hjärta, men inte den verklige. Bredvid reste sig ett högt murstensstaket. För motorcykeln var det ett oöverstigligt hinder, men inte för Andrius! ZabA 290. Klok när det gäller andras bekymmer, men inte sina egna. KrėvPP III 141.

§ 17. För att beteckna den kontrasterande relationen används i meningar med ett negativt ord eller en ordgrupp också konjunktionen tik (tai). När den kontrasterar negativa och positiva ord eller ordgrupper bevarar den till viss del också betydelsen hos en särskiljande partikel—

194

me (Lietuvių kalbos gramatika 1971, 668). Todėl su jungtuku tik (tai) einančio žodžio ar žodžių junginio priešinimas dažnai įgauna išskiriamąjį atspalvį. Tas atspalvis dar labiau išryškėja vartojant tik (tai) su jungtukais o, bet. Jungtuko vieta sakinyje pastovesnė – žymiai dažniau eina su teigiamuoju priešpriešos nariu.

Det var inte kärlek, bara ett äventyr. MarcR I 339. Ni föddes inte för jakt, ni växte inte upp för jakt, utan bara för att gagna fäderneslandet. LVP 140. Gubben Kiaupša […] dolde det inte, utan glömde bara att berätta om Tilnukas. MikelLL 205. Många läkemedel ska inte tas när som helst, utan endast efter måltiden.

I vissa fall kan konjunktionens betydelse av uteslutning till och med ta överhanden, t.ex.: Alla kan förråda, bara inte du GrušŠ 86.

För att betona att den positiva kontrastleden är exklusiv används särskilda negativa kontrastled ingen annan (alls), ingen annanstans (alls), inte på något annat sätt. I sådana motsatser används konjunktionen bara (just) ofta tillsammans med partikeln som, vilken, när den bildar en fast förbindelse med konjunktionen, i sin tur förstärker dess uteslutande betydelse.

Det här måste vara någon annans verk, bara några såskokarungars. MikelHL 399. Du är mäktig genom inget annat än härskarens visdom. GrušŠ 77. Och nu, fångad av Laurynas, såg han inte åt något annat håll än nedåt. BaltPV II 146–147. Jondas ligger ingen annanstans än på Valdaknai-gårdens trappa. LVP 361.

När de nämnda negativa kontrastleden binds samman med de positiva av konjunktionen men, av ordet som eller enbart genom intonation, försvagas den positiva ledens exklusivitet, jfr: Det var ju inte någon annan än några tidningar som snurrade till huvudet på Česys Daut(P 1978 10 76); Ödet, min vän, är inget annat än de lidelser som döljer sig i människan Jac(P 1978 10 43); Tydligen förlorar han allt på kort, det kan inte vara på något annat sätt… Daut(P 1978 8 87); [Poppeln] någon måste ha planterat den här, det kan inte vara på något annat sätt SadG 30–31.

§ 18. Oftast står kontrastledens betydelser i motsats till varandra. Ibland kan de delvis sammanfalla. Konjunktionen dock (oftast med den anslutna partikeln åtminstone) används för att uttrycka ett förhållande mellan betydelsemässigt delvis sammanfallande led som kontrasteras mot varandra med ett ord eller en ordgrupp. I detta fall är den markerade kontrasten svagast.

Och även om detta ännu inte är ”slutenvård” […], så åtminstone en ”kurort” (tsp.).

§ 19. Den kontrasterande relationen framhävs starkare i meningar med två konjunktioner, där den ena står tillsammans med den negativa kontrastleden, den andra med den positiva, t.ex.: Det skulle göra ont i huvudet, men inte på oss, bara på dem vars hjärtan bultar av rädsla KrėvRR II 105; Hon gav mig en gåva, men inte en duk, utan en handduk.

§ 20. Kontraster kan sakna konjunktioner. Då uttrycks motsatsförhållandet mellan negativa och positiva ord eller ordgrupper enbart genom intonation.

Fiskaren sade detta inte längre till Gediminas, utan till sig själv, medan han åter sjönk ned i sin olycka. KLAAp 117. Inte en främling, sade din syster. Paukšt(P 1982 7 13). Människan handlar så inte av illvilja – utan av avund LVP 232. Han söp sig full på elände, inte på mjöd! KrėvRR II 89. Riktiga kvinnor, inte adelsmän!.. KrėvRR II 30. Jättar byggde den, inte människor. LVP 138. Men vi ordnar livet efter regler, inte efter undantag… GrušŠ 145.

195

§ 21. I stället för konjunktioner kan ord som fungerar som vissa satsdelar upprepas med ett nekande respektive jakande led i motsatsförhållandet, men detta förstärker inte det adversativa förhållandet ytterligare.

Jag är inte alls en galosch, jag älskar... ZabA 13. Vi är inte onda andar, vi är hedervärda fåglar, LVP 465. Det är nog inte för min egen skull jag är här — jag är nog här för någon annans skull. MarcinkGŠP 87. Det här är inte vår lilla syster, det här är en häxa Prng(LKŽ XI 20). Karlar, det här är inte armén, det här är marodörer. MiškŽG 46.

Småordet tai, som används endast med det jakande ledet i motsatsförhållandet, förbinder de jämförda orden genom ett koncessivt eller villkorligt förhållande.

Inte den vägen, då den andra. GranMV 70. Det händer alltid att de som ska gå ut inte tar den här, utan den där. MarcR I 555.

§ 22. Ofta används adversativa konjunktioner (särskilt bet, tik (tai)) med ord som fungerar som vissa samordnade satsdelar, varav det ena innehåller en negation, i sammanbindande betydelse. Då betyder negationen, som redan nämnts (se § 14), inte att ordet förnekas, utan fungerar som ett prefix till ordet.

Mannen var inte klandrad, utan hård. MiškŽG 106. Där nere ligger en hög gulaktiga brädor, men de är redan oanvändbara. ŽitMNK 48. En liten, men vacker ryttargrupp [av upprorsmän] att se på. Myk-Put. Vackert tillagad, men illa kokt. KrėvPP III 67.

När ordens betydelser utesluter varandra står de i ett adversativt förhållande; när den ena betydelsen inte utesluter den andra står de i ett sammanbindande förhållande. Men när repliker preciseras behövs även i det senare fallet en adversativ jämförelse, till exempel: Faderns ansikte var inte argt, utan bara sorgset och allvarligt (LVP 614); Jag är bara vacker, men inte god GrušŠ 393; Jag bor inte långt bort, utan högt uppe... (UrnP 132).

När ett ord med negation används tillsammans med adverb som uttrycker intensitet är ett adversativt förhållande till ett jakande ord omöjligt, jfr: Faderns ansikte var alldeles inte argt, utan bara sorgset och allvarligt; Jag är verkligen vacker, men mycket elak; Jag bor inte alls långt bort, utan högt uppe.

§ 23. Ofta saknas det jakande ledet i motsatsförhållandet i meningar med ett negativt ord eller en ordkombination. Undantaget är negation av predikatet eller dess led (särskilt det första), som ställs i motsats till något annat. I vissa fall kan det jakande motsatsledet utläsas ur sammanhanget eller förstås av situationen, och en upprepning av det vore överflödig; i andra fall är det obestämt eller okänt, eller så vill man inte säga det, det vill säga man invänder endast mot den jakande formen av ordet som står tillsammans med negationen. Ett adversativt förhållande som uttrycks enbart genom intonation mellan ett negativt ord eller en ordkombination och ett osagt jakande motsatsled är svagare; därför minskar också den expressiva kraften i negationen av ordet eller ordkombinationen.

Det är inte dem (de onda) vi skyddar borgen mot. Korsriddarna är farligare; dem kan man vänta sig inte bara om natten utan också om dagen. LVP 320. Det är inte först från och med i dag hon besöker oss. Ända sedan barndomen har hon varit med oss överallt. KrėvRR II 76. Vi kom inte hit för att gräla. KrėvRR II 87. Det är inte åren som gör människan gammal. MarcR I 286. Det är inte dig jag säger det till. MikelHL 382. Men alla tycker inte så. KrėvRR II 78. Livet skapar inte alltid glädje... KrėvRR II 31. Denna egenskap utvecklades av [...] inte vanlig vindflöjelsaktighet. ZabA 112. I forna tider värderades eftertanke inte mindre än arbete. LVP 463. Under dagen ännu inte

196

så lättköpt. ŽitMNK 13. Så intressant. Alltid inte som alla andra. Aput(P 1978 6 101). Jag förstod inte genast vilken stad det var. KIAAP 34.

§ 24. En negation som ingår i en sammansatt ordform eller en ordkombination, eller fungerar som prefix, innebär inte att ordet eller kombinationen negeras.

Inom orientering kan man utan att tänka inte åstadkomma särskilt mycket (tsp.). Han kommer tillbaka utan att ha lagt det någonstans. TreinLJ 43. Äppelträdsplantorna [ymparna] tog sig inte särskilt bra. Ls(LKŽ XI 13). Det kom sig inte av något gott. BaltPV II 14. Nej, tänkte Adomas Venckus, det blir inte helt fel med en ledig dag i morgon. KIAAP 177.

Olyckan lär den kloke, men gör den dumme fattigare. KrėvPP III 142. Känslornas höjdpunkter är stumma. MarcinkDD 118. I detta avseende har vi verkligen gjort en hel del (tsp.). Jag tror att den som arbetar kan känna sig ganska illa till mods (tsp.).

NEGATIONENS PLATS I MENINGEN

§ 25. Förutom den kontrasterande betydelse som, som vi har sett, ofta uttrycks enbart genom intonation, kan negationen av ett ord eller en ordkombination också urskiljas genom negationens plats i meningen. Även detta kriterium kan inte tillämpas i alla fall. I negativa meningar hör negationen alltid till predikatet⁴, medan den vid negation av ett ord eller en ordkombination hör till det ord eller den ordkombination som den negerar. Exempel: Fadern slog honom inte (SimonR IV 164) är en negativ mening; Det var inte fadern som slog honom, Fadern slog inte honom — meningar med ett negerat ord.

När en ordkombination negeras står negationen i början av ordgruppen. I detta fall uttrycks oftast båda leden i kontrasten i meningen (a). Utan ett uttalat eller åtminstone tydligt underförstått positivt kontrastled är det ibland svårt att avgöra om endast ordet efter negationen är negerat, eller om det är ordet tillsammans med andra ord (b).

a) Man måste söka djupare efter raka linjer, inte jaga fakta! GrušS 318. Den vackra flickan har inte köpta skjortor, utan skjortor av hemvävt linne. KrėvPP III 73. Nu går och åker inte enstaka människor längs landsvägen, utan hela skaror av dem. BaltR I 50. För den saligen avlidne herr Peters farfar tillbringade hela sitt liv inte i aristokraternas salar, utan på kuskbocken ZabA 119. När Kasakauskas skrev sin grammatik hade han inte någon särskild žemaitisk dialekt, utan det litauiska språket i allmänhet i åtanke. SabLKTI 22. Det är inte ett ungt huvud som kommer på allt, utan flera gamla. KrėvRR II 168.

b) i själva verket var han inte intresserad av de nya husen. PocLM 51. Deras rubler är inte avsedda för dumma skämt. Jac(P 1978 11 61).

Utifrån placeringen går det inte att skilja mellan funktionerna hos negationen som hör till predikatet. Tydligen är det därför som en negation som inte negerar hela meningen endast används tillsammans med sådana samordnade predikat som i meningen står i kontrast till predikat i positiv form.

Inte smekmånad, utan en bön. BaltPV II 237. Jag går inte längre, utan flyter helt enkelt med den förtjockade kvällsvinden. ŽitMNK 235. I rummet gick han inte omkring, utan sprang omkring som en tok. BalčŠS 131.

⁴ Apie neiginio vietą tarinyje žr. aut. 1984a, 97—107.

197

§ 26. I skriftspråket bidrar även ett annat formellt drag som är karakteristiskt för litauiskan till att skilja mellan negation av ett ord och negation av en ordkombination – att negationen skrivs separat från det negerade ordet (Lietuvių kalbos rašyba ir skyryba 1976, 71–82). Undantag utgörs av separat skrivna negationer som inte uttrycker negation av ett ord eller en ordkombination, utan ingår i fasta uttryck, t.ex.: Men där är det inte heller något vidare (ŽitMNK 206); Det gick inte mycket bättre för Uli (SajPM 74); Det är inte så lätt att fånga Vaida (Jac); Nå, så mycket blir det nog inte heller (LVP 124); Jag jobbar, din lilla rackare, vart skulle jag annars ta vägen (BubnVD 268); Han tittade in i koppen. – Inte särskilt mycket, sade han och skakade på huvudet (LVP 76); Bružas kommer väl på ett eller annat sätt att föras tillbaka till stugan (Gran). De ordkombinationer som bildar sådana fasta uttryck behöver inte ha någon fraseologisk förbindelse. Då behåller deras led sin bokstavliga betydelse, och negationen fungerar som ordnegation, t.ex.: Jag är inte sådan som du (jfr: Jag är inte särskilt bra); Jag föreställer mig inte livet som gift på det sättet... (Daut(P 1978 10 71) (jfr: Det är inte lätt att föreställa sig livet som gift).

§ 27. I talspråket bidrar särskilda fonetiska medel till att uttrycka negation av ett ord eller en ordkombination. Vanligen uttalas ordet eller ordkombinationen som följer efter negationen starkare (får logisk betoning), och den efterföljande pausen skapar en kontrastiv intonation. Ibland kan den positiva kontrastpolen, beroende på situationen, betonas starkare.

Det är inte med dig | jag talar, utan med härskarinnan. KrėvRR II 93. Inte med gaffel | – med kniv lägger han de rostade potatisarna i munnen. P 1982 I 47. Men det är inte din sak | att förstå. GrušS 367. Förr i tiden var det så, men inte nu. KrėvRR II 105.

När negationen negerar en hel sats eller står som prefix i positiva satser och ingår i ett fast uttryck, uttalas inte ordet eller ordkombinationen som står intill eller följer efter negationen starkare.

NEGATION AV ORD OCH ORDKOMBINATIONER SOM FUNGERAR SOM SATSDELAR OCH DERAS LED

§ 28. I en sats kan ord eller ordkombinationer som fungerar som olika satsdelar eller deras led negeras. Även om dessa ord eller ordkombinationer oftast negeras i positiva satser, är detta dock inget nödvändigt villkor. I samma sats kan båda negationstyperna fungera självständigt, dvs. ord eller ordkombinationer kan negeras också i negativa satser, t.ex.: Förlåt mig, men jag kan inte vara annat än skådespelerska – jag kan inte längre något annat (tsp.); Det är inte någon samvetets röst som hindrar honom från att göra en elegant undanmanöver – han är helt enkelt lat (Jac).

Oftast talar man om negation av ord eller ordkombinationer som fungerar som subjekt, objekt, attribut och adverbial. I sådana fall är negationen knuten till en egenskaps bärare eller andra komponenter i den situation som uttrycks genom satsen (Мамедов 1967, 6–9; Лобанова 1971, 41; Багаева 1978, 3; Ляпон 1979, 206). Negation av predikatet i kontrastiv funktion är mycket mer sällsynt (jfr Кочетков 1963, 99–100; Орлова 1973, 25). Utan att negera satsen kan man bara negera en finit verbform som har en uttryckt positiv kontrastpol. Ord eller ordkombinationer som fungerar som betydelsebärande led i ett sammansatt predikat och negeras behöver inte ha någon uttryckt positiv kontrastpol⁵.

⁵ Plačiau apie priešinamąjį tarinio neigimą žr. aut. 1984b, 31–36.

198

§ 29. Negation av ord eller ordkombinationer som fungerar som subjekt och sekundära satsdelar kan endast vara kontrastiv och är lätt att skilja från satsnegation. Vilket ord eller vilken ordkombination som negeras framgår av negationens placering. (Negationen står i satsen före det negerade ordet eller ordkombinationen.) Det är inte nödvändigt att den positiva kontrastpolen uttrycks för ord eller ordkombinationer som negeras och intar subjektets eller någon sekundär satsdels syntaktiska position, eftersom den vanligen impliceras av predikatets positiva form. Utan en uttryckt positiv kontrastpol är negationens innebörd förstås svagare, ibland till och med avsevärt försvagad. När negationen ofta används med ord med en viss lexikal betydelse tenderar hela kombinationen att stelna, t.ex.: inte i tid, inte förgäves. Det är inte alltid lätt att avgöra om negationen negerar ett ord eller fungerar som ett prefix, särskilt med vissa ord som ofta fungerar som subjekt och sekundära satsdelar. Därför behövs i vissa fall en positiv kontrastpol för att tydliggöra negationen av ord som fungerar som subjekt och sekundära satsdelar.

Ord eller ordkombinationer som fungerar som satsdelar direkt knutna till predikatet – subjekt, objekt, adverbial och predikativt attribut – negeras vanligen i positiva satser. I sådana fall behöver den positiva kontrastpolen inte uttryckas, men det görs ofta.

Där körde det inte längre lastbilar, utan stridsvagnar. PocLM 22. Inte jag ensam – många sådana finns. LVP 553. Vi behöver nya talanger, inte nya strömningar. PaukštDAJ 154. Girig mot alla, bara inte mot sig själv. KrėvPP III 61. Jag kunde ge dig mitt liv, inte en människa. GrušS 52. Inte i en bur, utan vid ditt fönster kommer den att kvittra. LVP 317. Redan förr i tiden tittade hon ofta åt sidan. LVP 145. Hon ser gammaldags ut, men inte sorgsen. MikelLL 433. Det gör hon inte av egen vilja, utan för att hon tvingas av någon sorts komplex av orsaker som trasslat in sig i varandra. Jac(P 1978 10 58). Jag kom inte för att sälja, utan för att köpa. P 1982 1 105. Vi lär oss inte för skolan, utan för livet. PaukštDAJ 122. De flesta ord har inte en, utan flera, ett tiotal eller rentav flera tiotal betydelser. PikčŽI 51. Tant kom hem från Amerika inte vilken som helst, utan hjulförsedd. MikelLL 543.

Ord med generaliserad betydelse saknar oftare en uttryckt positiv kontrastpol. Dessutom kan detta också bero på subjektiva omständigheter, till exempel vilken information satsens författare har eller vill förmedla.

Alla gladdes inte åt adelsmannen Kirklis lycka. LVP 142. Det lyckas inte alla att lura den kloke och lära den dumme en läxa. KrėvPP III 142. Kära lilla far, det är för dig, för dig; du fostrade sonen inte för dig själv, inte för dig själv. LTRn 120. Striukis hade gått vilse mer än en gång. LVP 536. Det var inte alls det jag flög hit för. BalčŠS 16.

Ett attributivt attribut står i indirekt relation till predikatet (via den satsdel det bestämmer). Dess negation omfattar den ordkombination vars led är förbundna genom underordning och modifierar därmed innehållet i den satsdel som är knuten till predikatet. Därför fungerar den satsdel som innehåller ett negerat attribut som positiv i satsen. Negationens direkta räckvidd sträcker sig i detta fall inte utanför ordkombinationen.

Formellt skiljer sig negationen av ett ord eller en ordkombination som fungerar som attribut inte från uttrycket för negation av ord eller ordkombinationer som fungerar som andra satsdelar – ett negerat ord eller en negerad ordkombination som fungerar som attribut kan ha en positiv kontrastpol eller sakna en sådan. Den uttryckta positiva kontrastpolen—

199

Den sista medlemmen behövs mer i de fall då det är vanligare att använda negationen som prefix tillsammans med ord som fungerar som attribut.

Det leende ansiktet var inte längre grönaktigt utan rödaktigt. KIAAP 36. Författaren valde just detta tema och inte ett annat (tsp.). Pempynė […] var snarare inte mästarens utan grodornas och fåglarnas herravälde. MartL 128. Detta är styrelsens påfund, inte mitt. ŽitMNK 39.

[„Universitas lingvarum Litvaniae“] grundvalen utgörs inte längre av den östpreussiska dialekten. SabLKTI 20. Han lever som om han inte vore i sin ålder. KrėvPP III 23. Och visst går inte alla misstag att rätta till. PocLM 70. När jag är bland folk får jag minsann höra sådant också. MikelLL 220.

NEGATIONENS EGENSKAPER I SAMBAND MED NEGATIVA ORDS SÄRDRAG

§ 30. Negation av ord eller ordkombinationer som fungerar som olika satsdelar är mycket likartad. Särdragen i deras negation hänger samman med själva ordet som negeras, dess lexikala egenskaper och dess användning tillsammans med negation.

Negationen i en sats kan förekomma tillsammans med olika ordklasser, men behåller inte alltid en tillräckligt tydlig betydelse av ordnegation. Tydligare negeras ord som har en konkret betydelse (a), som inte bildar en vanlig kombination med negationen (b), eller tillsammans med vilka negationen inte används som prefix (c). I dessa fall ställs de negerade orden mot de positiva, oavsett om det positiva ledet i motsättningen uttrycks i satsen eller inte.

§ 31. Negationen tillsammans med ord som den vanligtvis inte fogas till som prefix saknar oftare ett positivt motsatsled. I vissa fall bildar negationen dock tillsammans med några av dessa ord fasta uttryck som tenderar att stelna till fraseologiska enheter, till exempel: inte på skämt, inte i tid, inte den sista, -a, inte tomhänt, inte förgäves, inte på sin plats och liknande. I dessa uttryck är negationens betydelse försvagad, eftersom negationen här delvis blir en del av en ny lexikal enhet.

Jag blir ordentligt rädd. ŽitMNK 121. Pallen … kommer att vingla sönder och gå i bitar alldeles olägligt. ZabA 46. Och viljan att behaga och utmärka sig spelar inte den minsta rollen i den processen. MikelHL 361. Jag ska möta dem med något i händerna. KIAAP 17. Inte förgäves brann varningsbålen i väster under den sena höstnatten. LVP 323. Hennes fnissande var olämpligt. ŽitMNK 89.

Att negationens betydelse har försvagats framgår också av att negationen ibland skrivs ihop med några av de nämnda orden, till exempel: Algirdas Šaknys tog sig an arbetet med liv och lust. MikelLL 546; Gudjonis råkade gräla vid fel tillfälle, som om det vore med flit. MartL 130.

§ 32. Negationen med adjektiv, adjektiviska ord eller motsvarande adverb, som vanligtvis bildar ord med en annan betydelse tillsammans med negationen, har en negerande funktion endast när det positiva motsatsledet uttrycks. En motsatt betydelse kan i sådana fall anges av positiva bisatser eller jämförande uttryck.

200

Kintama var jägare. […] Inte en vanlig jägare, sådana som det alltid funnits gott om i dessa trakter (tsp.). Runt omkring är det grönt och vackert, solen värmer behagligt — inte längre trångt, inte längre mörkt, som det var i boet. LVP 229.

I andra fall är det svårt att skilja ett negerande ord, som har en negationsfunktion, från ett negerande prefix.

Jag var inte ledsen. Kvinnan sjöng inte med full röst. Daut(P 1978 10 70). Fjärran nejder blev inte längre klara. GranMV 68. Med det får du inte mycket uträttat. PocLM 162. De hade länge pickat på dem och uppmanat oss, men vi kastade oss inte särskilt ivrigt över säden. LVP 231.

För att undvika förvirring tenderar man på senare tid att i liknande fall använda ett negerande prefix.

Entusiasmen var utomordentlig. MikelLL 551. I vår onomastiska forskning är detta en enastående bok. P 1978 10 173. Hon är en icke elak kvinna. KrėvRR II 44. Av allt detta agnar blir det inte många korn. MikelLL 524. De botade hästarna är inte långt från tjos(i). KrėvPP III 12.

Ett negerande ord är alltid ett prefix när ordet som det står tillsammans med betecknar en viss art. I detta fall kan det inte uttrycka negation, och därför är den särskrivna formen av negeringsordet som förekommer här felaktig, t.ex.: De litterära sidorna är grå […] och andas från vår icke-litterära (= olitterära), och ofta även litterära press (tsp.); Domstolarna är av två slag: vänskapliga och icke vänskapliga (= ovänskapliga) (tsp.); På hennes möten deltog även icke studenter (= ickestudenter) (BūtŽKP 25).

§ 33. Negation tillsammans med adjektiv och adverbens komparativformer uttrycker oftast negation av ordet i fråga. I detta fall negeras vanligen inte någon egenskap, utan dess högre (lägre) grad och mängd i förhållande till en viss standard.

Denna standard kan uttryckas med jämförande uttryck, konstruktioner med prepositionerna už, per eller underförstås. Till betydelsen motsvarar den den positiva medlemmen i motsatsförhållandet.

Och så skickade jag, minns jag, tre dikter och tre prosaskisser, mycket korta, inte längre än en och en halv sida var. PaukštDAJ 138. Sabaliūnas älskade små barn inte mindre än bin. BilR₁ I 184. Benen värker lika mycket som av dagsverken. Myk-PutR VI 400.

En gång mötte jag honom på gatan tillsammans med hans hustru — en så lång och mager kvinna, inte yngre än han. PaukštDAJ 125. I forntiden värderades tänkandet inte mindre än arbetet. LVP 463. Mikas arbetar inte sämre än fältskären. ŽitMNK 163. Jag kan inte säga säkert, men inte fler än fyra skott, tror jag [tog jag med mig]. PietRR 79.

De lyckades också odla en inte mindre skörd (tsp.). Inte heller här väntar vitare kakor. LVP 424. Inte bättre till mods vaknade också Petras från Lukošiūnai. KrėvRg 207. Inte heller de skulle visa sig sämre. MikelHL 296.

Negationsordet används med tydligare motsatsbetydelse tillsammans med adverb i komparativ, där det utan jämförelse understryker kategoriskheten hos den mängd som konkret anges i meningen. För övrigt är även adversativa konjunktioner möjliga i detta fall.

201

Det skulle räcka till bara två eller tre, inte fler. PaukštDAJ 12. En halv sked smör kunde alltså vara värd en slant, inte mer, medan all den skada som hade vållats var värd en grivna, inte mer. VaižgDD₁ 86. Jag väntar en vecka, inte längre. KLAAP 207.

§ 34. Negationen av adjektiv och adverb i superlativ har också en viss likhet med negationen av adjektiv och adverb i komparativ. De senare används dock i jämförande betydelse utan att ange någon kvalitativ eller kvantitativ standard för egenskapen. Tydligen är negationens betydelse därför svagare när den används med adjektiv eller adverb i superlativ.

I familjen var han inte den äldste. Jag väckte inte de allra värsta känslorna hos honom (tsp.). Jorden var inte den närmaste. BalčŠS 54. De handlade inte särskilt klokt.

Negationen används alltid med superlativformer när partikeln per står framför dem. I detta fall negerar den emellertid inte de nämnda orden, utan bildar tillsammans med dem uttryck som betecknar en måttlig grad eller mängd av en viss egenskap.

Jorden var jord, inte alltför bra, men ändå jord. MartL 128. Jag brukade inte gå hem till henne särskilt ofta. PaukštDAJ 173. Talgoxarna som fienderna har skrämt upp är inte särskilt många (tsp.).

§ 35. Negationen ger en liknande betydelse åt kombinationer av partikeln per och adjektiv eller adverb i komparativ, när de används utan någon positiv motsvarighet i kontrast, till exempel: Damerna kastade genast av sig köksförklädena och mössorna, som inte var alltför rena (BalčŠS 130); Jag hade läst den här boken för inte så länge sedan.

§ 36. Med komparativ- och superlativformer av adjektiv eller adverb, bildade av oböjda former som innehåller prefixet ne-, används negationen också som prefix. Superlativformerna uttrycker i sådana fall ingen jämförelse.

Jag har ännu inte ätit sämre äpplen. LKRS 74. Han känner sig ännu sämre till mods.

MikelLL 402. Du sprider de allra värsta lögnerna. Han uppförde sig allra fulast av alla.

Och jorden är tydligen inte den sämsta. _Myk-PutS₁ 50. Ännu i dag, att döma av dina kläder och din hatt, måste du leva rätt dåligt. BalčŠS 150. Nu kan vi inte vinna särskilt mycket genom jämförelse. LKRS 79.

§ 37. När nekade adjektiv eller adverb i komparativ eller superlativ ställs i kontrast till positiva former, har negationen en tydlig funktion att förneka ordet.

Arbetet väntas inte bli lättare än förut — utan svårare. MiežA 77. Han sökte inte det lättaste, utan det mest lockande arbetet. Och den andra linjen måste dras inte snedare, utan rakare.

§ 38. Negationen av ord med obestämd eller generaliserande betydelse är betydligt svagare. På grund av deras obestämdhet är det ofta svårt att ställa dem i samband med positiva kontrastled. Allt detta försvagar negationens betydelse. När negationen ofta används tillsammans med vissa ord tenderar deras kombinationer att stelna och bli lexem med en ny betydelse.

§ 39. Negationen har ingen tydlig negerande betydelse när den används med de indefinita pronomenen kiekvienas, -a, vienas, -a (det kan också vara ett räkneord), visas, -a, viskas eller i kombinationer av personliga pronomen med pronomenet vienas, -a (aš vienas, jie vieni...). Detta förklaras—

202

Detta framgår tydligt av meningar där negationen i den ena negerar en satsdel uttryckt med ett personligt pronomen och i den andra en satsdel uttryckt med ett personligt pronomen tillsammans med pronomenet vienas, -a: Ne jie tokie pasėdūs buvo ir Ne jie vieni tokie pasėdūs buvo (LVP 228). I den senare meningen står leden i motsättningen inte i ett förhållande av åtskillnad utan endast av precisering. Motsättningar av liknande slag förekommer också när satsdelar negeras och utgörs av de ovannämnda indefinita pronomenen använda ensamma.

Och inte bara en red därifrån, utan tillsammans med en gammal äktenskapsmäklare. LVP 146. Inte bara dig, alla ropade de på. LVP 313. Och först var det inte hela ansiktet hon betraktade, utan ögonen. Kanske inte alla, kanske några, men det hände. PP-79 48. Visst var det inte allt, men en del av det togs emot. PocLM 106.

Det är inte alla som lyckas lura den kloke och lära den dumme en läxa. KrėvPP III 142. Inte en enda gick förbi, medan hon fångade in män. Vikv(LKŽ VIII 32). Tillsammans är den [novellen] en god skola för mer än en romanförfattare (tsp.). Det var inte bara mitt huvud som avgjorde. Daut (P 1978 10 75). Alla medel lämpar sig inte för ett ädelt syfte. KrėvPP III 68. Som om den violetta ångan inte helt hade återvänt till jordens sprickor. KIAAP 21. Du behöver inte veta allt, min kära… Jac(P 1978 11 13).

Motsättningar som binds samman genom en precisering är mindre kontrasterande. Bland annat försvagar även denna faktor negationens betydelse.

§ 40. Negationens betydelse är svag också när negationen används med motsvarande pronominella adverb, t.ex.: visai, visiškai, visada (visuomet); framför frasbildningar av orden vienas, -a, pirmas, -a med substantiv, särskilt kartas, sykis, diena, metai, vieta. (Substantiven kartas, sykis är vanligare att använda ensamma i betydelsen ’gång’.)

Sigita verkade inte riktigt tro på Roks ord. LVP 436. Det hade ännu inte blivit helt varmt. Tiden mäts inte alltid i timmar, dagar eller år. MarcR I 365. Inte alltid, men ibland lyckades man återigen lyssna på Bach. JacP 1978 11 154). Numera går Joniukas inte ens alltid dit på söndagar. MikelLL 112.

Čepkus lagade fisksoppa åt gästerna mer än en gång. PocLM 94. Men vårt land […] har inte rest sig ur askan för första gången. PaukštDAJ 128. Ack, motståndarna har bytt Merkinė mer än en gång och mer än en gång försökt rasera dess stenmurar. LVP 139. Dainius köpte också allehanda småsaker mer än en gång. BubnVD 315. Du har ju beklagat mig mer än en gång, och kanske även föraktat mig. Jac(P 1978 10 23). Vi köper dem ju inte bara för en dag (tsp.). Detta är ett enormt arbete som sträcker sig över mer än ett år (tsp.). Det är inte första året på sanatoriet. P 1975 7 95. Tvärtom brukade samma verk skrivas vid olika tidpunkter, på olika platser och till och med på flera små papperslappar. PaukštDAJ 185.

Adverben visai, visiškai används särskilt ofta med adjektiv, adjektiviska ord eller adverb. Negationen som används tillsammans med dem förlorar, till följd av de nämnda adverbens osjälvständiga syntaktiska funktion (jfr: Dar ne visai išaušo ir Dar buvo ne visai šviesu), så gott som helt sin betydelse av negation och blir ett led i ett lexem som uttrycker en viss intensitetsgrad.

Efter att ha köpt medicin kom jag tillbaka inte helt nöjd. PaukštDAJ 101. Den där brodern har gått igenom en inte helt bra livets skola. PocLM 139. Mormor hade ännu inte torkat av henne [Antanuka] särskilt väl. LVP 158. Tydligen drömde han en inte särskilt behaglig dröm. ZabA 119.

203

§ 41. Det är också vanligt att använda negationen tillsammans med pronomenen vem som helst, någon, vem vet vem, vem som helst; sådan, sådant, vilken sådan, något slags, vad slags, vilken som helst samt adverben hur som helst; hur mycket, en del, hur mycket som helst; var; på något sätt (alls), så, på det sättet; så mycket, men dess funktion är inte densamma med alla dessa ord.

1. Negationen behåller alltid sin funktion att negera ord i uttrycken inte vem som helst, inte vilken som helst, inte hur som helst, inte på något sätt (alls), inte på det sättet. De kan ha uttryckliga positiva motsatsled.

Att sy med nål [att föra nålen till mitten av stygnet] kan inte vem som helst. Up(LKŽ₁, I 18). Och vi upplät generöst hela huset med vind åt vem som helst. PP-79 214. Inte vilken person som helst kan utföra det arbetet. Med hjälp av milisen skulle jag kasta ut honom ur huset, inte hur som helst (talspr.). Man ger det inte till honom hur som helst. Gs(LKŽ₁, I 787). Och färgerna var inte valda på måfå, utan med insikt … MartL 305. Det är ingen vanlig morgon. Aput(P 1978 6 95). Han ville inte tala på det sättet. MarcR I 383.

2. När negationen används tillsammans med pronomenet sådan, sådant och adverben så, så mycket (inte sådan, sådant, inte så, inte så mycket) kan den ha olika funktioner. När dessa ord direkt hör samman med substantiv eller verb har negationen vanligen en viss negerande funktion, om än inte särskilt tydlig.

Han ville […] se ett annat slags möte. MarcR I 383. Han hade väntat sig en annan sorts hjälpare av dig. Något går alltid fel. MartL 174. De andra drabbades inte lika hårt. LVP 354. Nära Kalpokos gård smäller Petriukas inte längre lika mycket med piskan. KrevŠP 193.

När orden sådan, sådant, så, så mycket används tillsammans med adjektiv eller adverb negerar negationen dem inte så mycket som den bildar uttryck med obestämd grad- eller mängdbetydelse. Med andra ord har negationen här en mellanfunktion mellan negation och betydelsetillskott, med den senare funktionen som övervägande.

De lämnade mindre viktiga arbeten åt de andra. Aput(P 1978 6 69). För inte så länge sedan var det analfabeta landsbygds-Litauen fortfarande den viktigaste bevararen av vår språkliga rikedom. KKult 31 7. Men Saulius hade tydligen inte så lätt att följa detta uppriktiga råd. Poc LM 250. De skriver fortfarande noveller, fast inte särskilt många (talspr.).

Den övervägande funktionen att tillföra en ny betydelse förstärks ytterligare av den partikel redan som i denna position ofta fogas till de nämnda orden och betonar att en viss egenskap inte är fullt utvecklad.

Och den lyckan var inte så obetydlig. P 1982 1 120. Hon sörjde inte särskilt mycket över de inspärrade djurens öde. LVP 245. Till slut kan jag inte ägna särskilt mycket tid åt det skapandet heller. Jac(P 1978 11 14). Och du tjänar själv inte så lite heller.

Negationens funktion stärks i sin tur av ett positivt motsatsled som uttrycks i meningen.

Utan tvivel var det samma ansikte, bara inte lika förandligat, utan helt enkelt stenlikt. MikelGYM 25. Det är inte så ofta, men det förekommer fortfarande gnällspikar i våra liv. ZabA 70.

3. Pronomen och adverb med negationen ingen (inte någon, inte vem vet vem), inte särskilt bra, -t (inte något slags, inte vad slags), inte särskilt mycket (inte en del, inte hur mycket som helst) anger framför allt graden av värde eller mängden av något. Negationsfunktionen i dessa uttryck-

204

Även i sådana fall är den svag. Negationen kan helt förlora den och därigenom bilda nya lexem som betyder ”ringa; dålig; liten mängd” (Lietuvių kalbos rašyba ir skyryba 1976, 77 och 81). Den varierande stavningen av negationen med de nämnda pronomenen och adverben skiljer inte alltid åt dess funktioner.

För andra är det kanske inte kallt ens om de inte har tänt i pannan, men för Kristina är det inte mycket till värme ens när hon eldar. MartL 188. Jag ber inte om särskilt mycket. MarcR I 214. I orienteringssporten åstadkommer man inte mycket om man inte tänker (tsp.). Han förde ut sin familj på natten till en gammal, föga värdefull grotta. PietRR 300. Det gick inte mycket bättre för Ulius heller. SajPM 74. Den knappt upptrampade stigen gick långt bort och slingrade sig längs fältkanten, knappt synlig (žiūrimas). SadG 120. Min hälsa var inte heller särskilt god. PaukštDAJ 265. Och alla var på ganska dåligt humör. VienR I 235. Ragulkos är fiskar med ganska dålig smak. Kpč(LKŽ XI 40). Han hade inte mycket mark, men massor av bin. BilR I 183. Då kände vi inte av särskilt mycket av bokens konstnärliga djup. PaukštDAJ 137. Det är inte mycket tid kvar längre. MikelGYM 50.

Negationen ger ofta också adverben var, när, hur en ny betydelse.

Jag arbetar, kära du, inte någonstans där du försvinner. BubnVD 268. Stanna en stund, du kommer aldrig. LKG II 555. På en lång resa springer hästen dåligt utan sadelfilt. Antz(LKŽ I 11).

4. Pronomenen vilken, -et, sådan, -ant kan ingå som led i fasta uttryck. (Sådana fall kan urskiljas endast genom att jämföra båda leden i motsättningen – det negativa och det positiva.) Negationen som står före pronomenen negerar hela uttrycket (har negerande betydelse).

Här är Kregždė från Byčiai, inte någon herre från New York. BaltSKVD II 61. Den yngre dottern till grannarna som bor på andra sidan sjön är ingen slyna till flickunge, utan en fullt vuxen ung dam. Baltr(P 1978 8 67). Ack, med ditt vackra utseende får du en bättre man också, inte en sådan fyllbult. SimonR I 276.

NEGATIONENS ANVÄNDNING FÖRE OFULLSTÄNDIGA ORD

§ 42. I en mening kan negationen stå före prepositioner, korrelat i jämförande uttryck samt konjunktionen som. Även med dessa ord kan negationens funktioner vara olika.

När ofullständiga ord negeras är negationens påverkan på meningsinnehållet ännu mindre – det är inte ett ord som fungerar som satsdel eller led i en satsdel som negeras, utan endast dess förhållande till andra ord eller sättet att foga samman dem.

NEGATION AV PREPOSITIONER OCH PREPOSITIONSKONSTRUKTIONER

§ 43. Negationen före prepositionskonstruktioner kan förneka endast prepositionen (a) eller hela konstruktionen (b). Detta kan fastställas genom att jämföra den negativa kontrastleden med den positiva.

Vid negation av prepositionen ställs prepositionskonstruktioner mot varandra; de består av olika prepositioner tillsammans med kasusformer av samma ord.

Det var alla älskares vana att samla allt hos sig, som folk säger: alltid in i livet, inte ut ur livet. LVP 77. Den som går in i stugan, går inte ut ur stugan. MarcR I 362.

205

När en prepositionskonstruktion förnekas kan de kontrasterade konstruktionerna ha samma prepositioner eller skilja sig från varandra även i fråga om prepositionerna.

Jag talar inte om mig själv, utan om andra. KrėvRR II 156. Han förde oss inte in i sitt eget rum, utan in i prästgårdens salong. PaukštDAJ 113. Man gör så inte av illvilja, utan av avund. LVP 232. Smack, smack, piskan viner, inte genom luften utan över den nakna kroppen (tsp.). Man slöt sig ju inte till någon abstrakt generation, utan till likasinnade. PP-79 109.

Smulorna som fastnat skakade hon inte ned på ätarnas knän, inte ens på golvet, utan på en bricka som hon särskilt hade hämtat. ZabA 47. Jag blundar till och med, men inte på grund av ljudet, utan av skräck. ŽitMNK 47.

§ 44. En hel prepositionskonstruktion kan också förnekas utan en uttrycklig positiv kontrastled. I sådana fall är, som tidigare nämnts, negationens betydelse svagare. Negationens styrka beror i sin tur också på särdragen i bruket av prepositionskonstruktioner. Negationen har en tydligare förnekande betydelse när den förnekar fria, icke stelnade prepositionskonstruktioner.

Det gröna glädjens vin står inte på ditt bord. DegSN 44. Talet kommer inte att handla om tjänsteärenden. PocLM 113. De tog taxi inte för att de hade smak för lyx. ZabA 121. Dottern brås inte alls på sin mor. MikelGYM 148. Det beror inte på mig. MikulDND 71. Men den här bussen gick inte enligt tidtabellen. Balt SKVD II 209. Och jag utgöt mitt blod inte för guld. MikelGYM 279.

För stelnade prepositionskonstruktioner tillför negationen vissa nya betydelsenyans­er, och dess förnekande innebörd bleknar betydligt. Detta gäller särskilt prepositionskonstruktioner som vanligen används endast tillsammans med en negation.

Visst är du inte en av de fega. KrėvRR II 150. Han hade ännu inte helt förstått de ord han hört. PocLM 17. Andriukas gick inte med på det genast. LVP 316. Han blev sådan inte över en natt. UrnP 148. De lever över sina tillgångar. Han gråter så, inte av välmåga (rš.). Hon lyste över slottet, inte som ett gott omen. LVP 321. Det vore inte fel att tvätta av sig lite efter resan. MikelGYM 153.

Utan en uttryckt positiv kontrastled används negationen vanligen tillsammans med prepositionen «utan» i prepositionskonstruktioner. Deras negation är ganska särpräglad. Här är negationen knuten enbart till prepositionen, men inte heller tillsammans med den uttrycker den kontrast. Genom samspelet mellan den likartade negativa betydelsen hos negationen «inte» och prepositionen «utan» uppstår en affirmativ betydelse. Den skiljer sig från ett direkt affirmation genom att vara mindre kategorisk. Negationen används tillsammans med en prepositionskonstruktion med «utan» när man vill uttrycka en mindre kategorisk, försvagad affirmation, när något inte kan hävdas utan vissa reservationer som inte väger över åt det negativa hållet.

Inte utan hans ansträngningar kom även jag ut från kansliet. MikelHL 306. Även om han inte saknar egenheter, är han en klok man. MikelLL 64. Och kriget är ju inte utan syfte. MarcR I 385.

Vissa prepositionskonstruktioner med «utan» som används tillsammans med en negation har stelnat och blivit mönster med generaliserad betydelse, till exempel: inte utan anledning, inte utan grund, inte utan det.

206

Det var inte utan anledning som mina bästa vänner var böcker om Robinson Crusoe, skalpjägare, huvudlösa ryttare och andra högst olikartade ting. CvR II 47. Svärfadern reste dit inte utan anledning. BubnNRŽ 61. Det tycktes honom inte utan grund att inte varje kock skulle kunna mäta sig med honom. Bal芊 112. Naturligtvis inte utan att någon också skulle haka upp sig på kamisorerna. ŽemR II 16.

NEGERING AV RESPONSORD OCH JÄMFÖRANDE UTTRYCK

§ 45. Negationen får tydlig negerande betydelse när den står före pronomenet sådan och adverben så, så mycket, som fungerar som responsord i meningar med jämförande uttryck (om negation av dessa som satsdelar, se § 41, 2).

De synliga koboskapen är inte sådana som på Benučis äng. Aput(P 1978 6 66). Kaunas var då inte sådant som nu. Paukšt DAJ 26. Nej, Petras var ändå inte sådan som Jonas och inte heller sådan som alla andra. LVP 371. Jag känner att jag gör det på ett annat sätt än jag borde. MarcR I 286. I går kväll knackade jag på stubben – det surrar inte på samma sätt som före svärmen. Myk-PutR VI 425. När han återvänder hem måste han leva på ett annat sätt än han gjort hittills. MikelGYM 235. Han går inte så smidigt som han skulle kunna. Aput(P 1978 6 86). Korna ger inte längre lika mycket mjölk som tidigare. MarcR I 237. Ändå har jag nog inte förändrats lika mycket som ni. Myk-PutR III 156.

När jämförelseformen endast framhäver någon kvalitativ eller kvantitativ skillnad mellan de jämförda företeelserna, negerar negationen med orden så, så mycket inte, utan anger tillsammans med dem en viss grad eller mängd (vanligen mindre än den som uttrycks av den andra samordnade satsdelen).

Sidensjalarna kunde inte så som hon kunde mig, sin käre gosse. LTt 231. Hästarna bekymrade mig dock inte lika mycket som sommar­nattens trolldom. VienR VI 560. Den här gången blev damen inte så mycket förvånad som förolämpad. ZabA 265. Mikelis Dujonis var också en stilig man – och kanske inte så mycket stilig som intressant. SimonoBT 149. Den tillfälliga huvudstaden verkade inte så mycket lugn som främmande. MikelLL 587. Inte så mycket av besväret som av allas stånkande. Ds(LKŽ I 35).

§ 46. I jämförande uttryck med responsord används konjunktionen som inte tillsammans med en negation. Före den kan negationen stå endast i jämförelser utan responsord (a) och när även den positiva delen i motsättningen är ett jämförande uttryck (b).

a) Du beter dig alls inte som en bror! PocLM 150. Så är det intressantare. Alltid olikt alla andra. Aput(P 1978 6 101). Och vad fint det är här! Inte som i vår stuga! KrėvRR II 87. Hans bostad var dock inte som vår, utan stor, med fyra rum. BaltSKVD I 196.

b) Vi lever inte som vi vill, utan som vi kan. KrėvPP III 25. Han tog min överilade handling som ett uttryck för medkänsla och inte som taktlöshet... PaukštDAJ 89.

* * *

§ 47. Negationen inte är en nödvändig beståndsdel i de parvisa konjunktionerna inte bara (detta)… utan också, inte endast… utan också. Den negerar de små orden som utgör den första delen av dessa konjunktioner. Denna negation är speciell – den bygger inte på den motsättning som är kännetecknande för ordnegation. De båda delarna av de parvisa konjunktionerna förbinds med varandra genom en samordnande relation, och samma relation råder mellan de ord eller ordgrupper som de förbinder.

207

De synonyma konjunktionerna inte bara … utan också, inte enbart … utan också behåller, trots att de har ordets negationsform, en helt positiv betydelse — de förenar begränsade fall med ytterligare sådana⁶. Negationens betydelse neutraliseras här av de efterföljande partiklarna bara, enbart, som ger utsagorna en särskiljande nyans.

Han blundade inte bara, utan tystnade också. UrnP 71. De skulle lära sig inte bara att läsa, utan också att skriva. LVP 124. En sådan stund skulle ingen ha vågat inte bara jaga oss, utan ens röra sig. LVP 595. Och växtligheten är ju inte bara en prydnad, utan också en hälsokälla (tsp.). Och han betedde sig ohövligt inte bara mot sin far, utan också mot sina lärare. LVP 581.

Nu kan man hos oss inte längre göra i ordning bara hästen, utan också fåret och gässen … PietRR 212. Bland annat möter inte bara översättare, utan också skapare av originalverk dessa svårigheter (tsp.).

Som konjunktionernas andra led kan men, också eller och användas. Ofta utelämnas det andra ledet helt. Denna variation av konjunktioner gör det möjligt att uttrycka olika nyanser av betydelse och expressivitet. Motsättningen mellan de förenade företeelserna och överraskningsnyansen är starkare när konjunktionens andra led är men eller utelämnas helt. Övriga fall är mer neutrala.

Ja, jag förstår dig inte bara, jag genomskådar dig också. Grušk 258. Han är inte bara ingen bror, utan en verklig fiende. MarcR I 635. Det är inte bara han som får ljus, utan alla tack vare hans sjal. SlėnŠLP 112. Inte bara hästarna – snart börjar de också dra mössorna av oss … VienR VI 451.

Många situationer kan framstå som inte bara ovanliga, utan också stridande mot sanningen. P 1978 8 151. Våra romaner har blivit mer aktuella. Men det är inte en aktualitet i fråga om tematiken, utan snarare i fråga om problematiken (tsp.).

Jag kan inte längre ens prata, än mindre andas. VaizgMG 48. Inte bara kvinnor och barn – de sövde också stora, starka män. LVP 396–397. Och det är inte bara furstarnas liv de ska försvara – de ska försvara hela landets frihet och ära. LVP 183.

§ 48. När endast konjunktionernas första led inte bara (detta), inte enbart används, betonas det överraskande i de förenade företeelserna ytterligare genom omvänd ordföljd.

Det angår alla, inte bara komsomolmedlemmarna. LVP 545. Jag ska inte lämna kvar gräs, och inte heller ett enda träd, i hela kärret. KrėvRR II 120. Även på den tiden måste människor leva, inte bara kämpa för en idé. Jac(P 1978 10 50). I vår press […] finns det alltför lite fördjupad tanke, genomsyrad av marxismen-leninismens vetenskapliga grundsatser och av den kamplystna vetenskapliga kommunistiska världsåskådningens anda – just dess anda, inte bara citat (tsp.).

Den andra delen av konjunktionerna kan vara outtalad, men också den satsdel som den sammanbinder. Ofta har den senare inget konkret innehåll som kan utläsas av sammanhanget. Därför försvagas den uttryckta konjunktionsdelens (inte bara (detta), inte enbart) sammanbindande funktion betydligt. När uttrycken inte bara (detta), inte enbart blir självständiga används de med negationsbetydelsen hos motsvarande partiklar; det sägs då att den företeelse som uttrycks av satsdelen som följer på dem inte utgör något undantag.

⁶Konjunktioner med liknande funktionella egenskaper förekommer också i andra språk (jfr: Киселева 1967, 114—128; Камшилова 1975, 25—27; Булах 1962, 256—257).

208

Du är begåvad, och – tro inte – det är inte bara jag som tycker att du är sympatisk. SajDŠ 10. Men hon var inte bara en fröjd för ögat. LVP 371. Men Petras nattliga ridturer störde inte bara husbonden. LVP 375. Sparvarna är till nytta inte bara genom att picka på dagen. LVP 232. På havsbottnen finns inte bara sand (tsp.).

Konjunktionen inte bara (detta) … utan också, inte endast … utan också och varianternas additiva funktion är oförenlig med en adversativ betydelse. Därför kan predikat som används med dessa konjunktioner endast negeras på ett icke-adversativt sätt, till exempel: Och båten är lätt, glupsk: den rör sig hela tiden, kränger och kastar sig åt sidorna, reser sig på ända. Och den blir inte bara inte tyngre (= blir lättare), utan kräver allt ihärdigare arbete. MikelHL 304.

EMFATISKA MEDEL FÖR NEGERING AV ORD OCH ORDFÖRBINDELSER

§ 49. En adversativ betydelse ger vanligtvis emfas åt negation av ett ord eller en ordförbindelse (särskilt när det positiva ledet i motsättningen uttryckligen anges). Detta är dess utmärkande egenskap. Men även emfatiska medel som är typiska för satsnegation kan användas vid negation av ett ord eller en ordförbindelse. De senare förekommer oftare när ett ord eller en ordförbindelse negeras utan att något positivt led uttrycks.

Negationens kategoriska karaktär i ett ord eller en ordförbindelse, liksom i en sats, understryks av adverben alls inte, långt ifrån, vilka i kombination med negationen tillför den negation som uttrycks vissa modalt-emotionella nyanser. Dessutom gör dessa adverb negationen mer uttrycksfull och förstärker dess verkan.

I hans ansikte låg snarare en girig liten gnista av hopp, men alls ingen lust att skämta. P 1982 1 106. Det är inte bara nyfikenhet och alls inte avund som drar dem till sig (tsp.). Han tog på sig den vita rocken direkt ovanpå en inte särskilt ren, alls inte festlig kavaj. MartL 145. Men det är alls inte alltid meningsfullt att gå rakt emot naturen för att tygla den (tsp.).

I denna minnesbild var det långt ifrån yttre attribut som avgjorde allt. P 1978 10 12. Långt ifrån alla skyndar sig ju att lägga ut sin biografi så snart de har hälsat. ZabA 245. Aspektkorrelationen omfattar långt ifrån alla verb. LKM 137.

Dessa adverb används också tillsammans med negationen, som i kombination med motsvarande ord (se § 41, 2) obestämt anger en viss grad eller mängd av en egenskap eller fungerar som ordprefix. Då färgar de de nya lexemens semantik med liknande nyanser.

Och detta arbete var långt ifrån så farligt. MikelHL 370. I era ögon kommer det att blixtra inte av uppsprättade sulor, utan av mångfärgade gnistor, eftersom ni med bakhuvudet runt kommer att slå i sektionens långt ifrån runda kant. ZabA 46. De perifera baltiska urdialekternas arkaicitetsgrad var långt ifrån enhetlig. Mažl PTK 9. [Jie] De börjar samtala om långt ifrån lustiga saker (tsp.).

När negationen används med adjektiv eller adjektiviska adverb hjälper adverben alls inte, långt ifrån inte till att skilja mellan dess funktioner. Men tillsammans med dessa adverb har negationen oftare en adversativ funktion än utan dem (jfr § 32).

209

Det temperamentsfulla, ingalunda nordiska improviserandet är kanske det mest tilltalande draget hos tallinnborna (tsp.). Visserligen var hans förberedelser för att undervisa i litteratur långt ifrån perfekta. MK 1979 2 9. Denna egenskap utvecklades av långt ifrån enkel vårdslöshet. ZabA 112.

Det förefaller som om negationen, när adverben anaiptol, toli gražu används, också kan negere adjektiv och adjektiviska adverb, vilka i meningen står i en samordnande relation till det jämförda positiva ledet i motsättningen. (Utan emfatiska medel uttrycks negationen i en motsvarande position vanligen med ett prefix, se § 22.)

Landsbygdens fältverklighet […] blir särskilt konkret, men ingalunda entydig (tsp.). Hon behandlar den nyktert, men ingalunda kallt (tsp.). Sedan fick ungdomarna visserligen också mer seriösa, men långt ifrån förstklassiga roller (tsp.).

§ 50. På liknande sätt understryker också den synonymt betydande ordkombinationen jokiu būdu negationens kategoriska karaktär.

[Det skulle inte bli] ett verkligt, på intet sätt tillfälligt beslut, det enda för hela livet. JacP 1978 11 66).

§ 51. Negationen av negationen hos ett ord som står utan kopula tillsammans med en nominal predikatsdel förstärks av det ironiskt använda adjektivet anoks, -ia.

Du är då sannerligen ingen arbetare här – du bara pratar. Žem R I 90.

För att ange hur kategorisk negationen av adjektiv och adverb i komparativ används det negativa adverbet nė kiek.

Han var inte det minsta större än du. En egen tidning behövs inte det minsta mindre än under de där efterkrigsåren (tsp.).

§ 52. Vissa preciseringpartiklar kan vara nära förbundna med negationen ne och bilda sammansatta och flerordiga partiklar med den, till exempel: vos ne, kone (kuone), mažne. De nyanserar negationen av ett ord eller en ordkombination, uttryckt med negation, i motsatt riktning mot kategoriskhet – de anger att det fattas litet för att det negerade ordet eller ordkombinationen skulle kunna hävdas. Följaktligen ligger negationen med en negation som led i preciseringpartiklar helt nära gränsen till ett påstående.

Och strax därefter rusade han nästan springande till ladan. PocLM 24. Ibland fick man nästan ta till nävarna för att komma till rätta med de kritiska. PaukštDAJ 124. Vi träffar slaktarna nästan varje dag. ZabA 136.

Han gnisslade med tänderna och såg på henne nästan ilsket. MikelGYM 214. Han går och sopar nästan marken med magen. Mikel(P 1978 5 92). Till rätten kallade man nästan hälften av hela Užuožeriai-gränden som vittnen. VienI 215. Hans buskar och ängar sträckte sig längs bäcken Siaubūnas nästan en och en halv verst. VaižgP₂ I 326.

Nästan två mil väg. ŽemR IV 344.

§ 53. Förutom det vanliga ne kan negationen av ett ord eller en ordkombination uttryckas med den negativa konjunktionen nei…nei. Den används när två eller flera ord och ordkombinationer negeras i meningar med positivt predikat. Detta medel ökar inte negationens effektivitet, utan visar bara dessutom ett visst inbördes samband mellan de negativa orden eller ordkombinationerna (vanligen likhet).

Vi grävde oss fram långsamt, eftersom allt som återstod var varken jord eller sand, utan fragment av någon sorts vansinnigt hårda klippor. Kl AAP 23. Varken jag en suput eller pa-

210

en liten skräddare, bara en liten son till sin far, en jordbrukare. LTRn 78. Han var varken min bror eller någon släkting, och det var synd, det var allt. BaltSKVD II 20.

De granskade emfatiska negationsmedlen uttrycker olika grader av negation av ett ord eller en ordgrupp och återspeglar talarens värderande inställning.

Slutsatser

1. I dagens litauiska litteraturspråk kan negationen, liksom i andra språk, negera inte bara hela satsen utan också ett enskilt ord eller en ordgrupp i den. Vanligen fyller den den senare funktionen när den används tillsammans med ord eller ordgrupper som fungerar som satsens subjekt, sekundära satsled och betydelsebärande led i det sammansatta predikatet, liksom med funktionsord som inte ingår i satsledens struktur, det vill säga när den inte berör den predikativa relationen.

2. Negation av ett ord eller en ordgrupp uttrycks tämligen enhetligt. För detta används, kan man säga, ett enda syntaktiskt medel — negationen ne. Negationen står i satsen alltid tillsammans med det ord eller den ordgrupp som den negerar och skrivs separat från dem. Detta visar att ord- eller ordgruppsnegation skiljer sig från satsnegation också genom formella egenskaper.

3. I vissa fall kan negationen även fylla funktionen att negera ett ord när den står tillsammans med finitformer av verb som uttrycker en predikativ relation, det vill säga med predikatet. Därför räcker det inte att enbart beakta de negerade ordens syntaktiska positioner när man skiljer mellan olika typer av negation.

4. Det främsta kännetecknet på negation av ett ord eller en ordgrupp är en kontrasterande betydelse, som tydligast förverkligas genom kontrast (satsen utvidgas med ett annat positivt ord eller en annan positiv ordgrupp som intar samma syntaktiska position). Med utgångspunkt i detta kännetecken kan negation av ett ord eller en ordgrupp också kallas kontrastiv negation. Grammatiskt uttrycks kontrast med adversativa konjunktioner, av vilka o, bet, tik används oftast. Var och en av dem ger kontrastförhållandet en egen nyans: o uttrycker en större olikhet, bet överraskning och tik uteslutning. I talspråk bidrar en särskild kontrasterande intonation till att uttrycka negation av ett ord eller en ordgrupp.

5. I satser med kontrast mellan ett negerat och ett positivt ord eller en ordgrupp kan kontrastens negerade led stå före eller efter det positiva. Det beror på vad uppmärksamheten riktas mot, vad som motsägs och vad satsens upphovsperson känner till först.

6. Ofta saknar satser med ett negerat ord eller en negerad ordgrupp ett positivt kontrastled. Ett undantag är negation av ord som fungerar som predikat eller som ett led i detta (särskilt det första). Ibland är det positiva kontrastledet underförstått; i andra fall kan det vara obestämt, okänt eller något man inte vill säga. När det kontrasterande förhållandet mellan det negerade ordet eller den negerade ordgruppen och ett outtalat positivt kontrastled uttrycks enbart genom intonation är det svagare, och negationen av ordet eller ordgruppen mindre expressiv.

7. Ord eller ordgrupper negeras oftast i jakande satser, men de kan negeras även i nekande satser, till exempel: Det är inte han, utan jag som inte har den här boken.

211

I det senare fallet fungerar båda typerna av negation självständigt i samma mening.

8. Skillnaderna i hur starkt ord eller ordgrupper negeras i meningen beror inte på deras syntaktiska position, utan på de ord som negeras och deras lexikala egenskaper och användningsegenskaper.

Orden negeras tydligare när de a) har en konkret betydelse, b) inte bildar en vanlig kombination med negationen eller c) inte används med negationen som prefix. I dessa fall ställs de negerade orden mot de jakande, oavsett om den jakande motsvarigheten finns i meningen eller inte.

9. När adjektiv, adjektiviska ord och motsvarande adverb som vanligen används med negationen som prefix negeras, måste den jakande motsvarigheten anges i meningen. Undantaget är negation av komparativ- och superlativformer av adjektiv och adverb som saknar prefixet ne. (I andra fall är det svårt att skilja negationen, när den har en negerande funktion, från det negerande prefixet; därför har man på senare tid tenderat att använda negerande prefix i liknande fall.)

10. Negationen av ord med obestämd eller generaliserande betydelse, till exempel: var och en, en, någon, vilken som helst, alltid, hur som helst, så där (bara), är betydligt svagare. På grund av deras obestämdhet är det ofta svårt att ställa dem mot jakande motsvarigheter. Detta gör också negationens betydelse mindre tydlig.

En del ord av denna typ, till exempel: sådan, så, så mycket, kopplas ofta till adjektiv och adverb i meningen. I detta fall bildar negationen med dem uttryck med obestämd grad- eller mängdbetydelse. Här har negationen en mellanliggande funktion mellan negation och tillförande av en ny betydelse, med tyngdpunkten på det senare. Den anger i högre grad graden eller mängden av något än negerar, och används tillsammans med orden vad, vilken, var, när, hur, hur mycket.

11. I en mening kan negationen negera ord med ofullständig betydelse — prepositioner och korrelativa ord i jämförande uttryck.

Negationen är en nödvändig beståndsdel i de korrelativa konjunktionerna inte bara … utan också, inte enbart … utan också. Den negerar på sitt eget sätt konjunktionernas första led, eftersom denna negation inte bygger på den kontrast som är karakteristisk för negation av ett ord. Konjunktionernas båda led och de ord eller ordgrupper som de binder samman är ömsesidigt förbundna genom en samordnande relation.

12. Olika emfatiska medel används för att ange graden av negation av ett ord eller en ordgrupp. Negationens kategoriska karaktär betonas av adverben inte alls, långt ifrån, adjektivet sådan, uttrycket absolut inte och liknande. En del preciseringpartiklar nyanserar negation i motsatt riktning mot kategoriskhet och bildar tillsammans med negationen fasta och sammansatta partiklar, till exempel: nästan, så gott som, nästan.

YTTERLIGARE FÖRKORTNINGAR

Aput — Juozo Apučio skrifter.

Bal芊 — Haufas V. Šaltoji širdis / Vertė Balčikonis J. — V., 1977.

Baltr — Alekso Baltrūno skrifter.

BubnNRŽ — Bubnys V. Nesėtų rugių žydėjimas. — V., 1976.

BūtŽKP — Būtėnas J. Žmonės, kuriuos pažinau. — V., 1978.

Daut — Vlado Dautarto skrifter.

212

DegSN – Degutytė J. Tarp saulės ir netekties. – V., 1980.

Gran – Romualdo Granauskas skrifter.

GranMV – Granauskas R. Medžių viršūnės. – V., 1969.

GrušŠ – Grušas J. Švitrigaila. – V., 1976.

Jac – Leonidas Jacinevičius skrifter.

KlAAP – Klimas R. Atostogos po Aukštaitijos pilnatimi. – V., 1976.

KrėvRR – Krėvė V. Samlade skrifter. – V., 1982, bd 1–3.

LKM – Lietuvių kalbos morfologija. – V., 1976.

LKRS – Lietuvių kalbos rašyba ir skyryba. – V., 1976.

LVP – Lietuvių vaikų proza. – V., 1977.

MarcinkDD – Marcinkevičius Just. Dagbok utan datum. – V., 1981.

MarcinkGŠP – Marcinkevičius Just. Gyvenimo švelnus prisilietimas. – V., 1978.

MartL – Martinkus V. Droppar. – V., 1980.

MažLPTK – Mažiulis V. Pasaulio tautų kalbos. – V., 1979.

MiežA – Mieželaitis E. Autoportretas. Aviaeskizai. – V., 1962.

Mikel – Jono Mikelinskas skrifter.

MikelGYM – Mikelinskas J. Genys yra margas... – V., 1976.

MikelHL – Mikelinskas J. Frihet bortom horisonten. – V., 1978.

MikelLL – Mikelinskas J. Kur lygūs laukai. – V., 1981.

Myk-PutS₁ – Mykolaitis-Putinas V. Sukilėliai. – K., 1979.

MikulDND – Mikulėnaitė E. Diena, naktis, diena. – V., 1976.

MiškŽG – Miškinis A. Žaliaduonių gegužė. – V., 1977.

MK – Vårt språk (periodisk publikation).

P – Seger (tidskrift).

Paukšt – Juozo Paukštelio skrifter.

PaukštDAJ – Paukštelis J. Jag minns dem ofta. – V., 1979.

PietRR – Pietaris V. Rinktiniai raštai. – V., 1973.

PikčŽI – Pikčilingis J. Žodžio interviu. – V., 1982.

PocLM – Pocius A. Per laukus iki miesto. – V., 1979.

PP-79 – Poesins vår. – V., 1979.

SabLKTI – Sabaliauskas A. Den litauiska språkforskningens historia (fram till 1940). – V., 1979.

SadG – Sadauskas R. Godhet. – V., 1979.

SajDŠ – Saja K. Dilgelių šilkas. – V., 1972.

SajPM – Saja K. Po to, kai pavirto medžiais. – V., 1976.

SlńŠLP – Slančiauskas M. Šiaurės Lietuvos pasakos. – V., 1974.

TreinLJ – Treinys P. Laumės juosta. – V., 1976.

UrnP – Urnevičiūtė D. Hedning. – V., 1975.

VienI₁ – Vienuolis A. Styvdotter. – V., 1975.

VaižgMG – Vaižgantas. Mikutis gamtininkas. – V., 1972.

ZabA – Zabielskas A. Öppenhjärtad. – V., 1978.

ŽitMNK – Žitinskas R. Mūsų nerimo keliai. – V., 1972.

LITERATŪRA

Balčikonis J. Rinktiniai raštai. – V., 1982, t. 2.

Heinemann W., Wiktorowicz J. Zur Negierung im Deutschen und Polnischen. – Deutsch als Fremdsprache, 1978, 2, S. 100–104.

Lietuvių kalbos gramatika. – V., 1971, t. 2; 1976, t. 3.

Lietuvių kalbos rašyba ir skyryba. – V., 1976.

9. 120

213

Oginskienė E. Dabartinės lietuvių literatūrinės kalbos vientisinių konstatuojamųjų sakinių neigimas neiginiu ne. – Lietuvos TSR Mokslų Akademijos darbai. A serija, 1984 (a), t. 1(86), p. 97–107.

Oginskienė E. Priešinamasis tarinio neigimas. – Kalbos kultūra. V., 1984 (b), sąs. 46, p. 31–37.

Айзенштадт Э. И. Классификация типов отрицания в современном английском языке. К вопросу об эмфазе отрицания в современном английском языке. – Уч. зап. Московск. област. пед. ин-та. М., 1955, т. 31, вып. 1, с. 3–30; 31–41.

Андрейчикова М. В. Категория отрицания в языке ранненоверхненемецкого периода (на материале памятников XIV–XVII вв.): Автореф. дис. … канд. филол. наук. – Минск, 1975.

Арутюнова Н. Д. Предложение и его смысл. – М., 1976.

Багаева Л. К. Вариативность частного отрицания в разносистемных языках (на материале английского и осетинского языков). – В кн.: Вариативность единиц разных уровней языковой структуры. Орджоникидзе, 1978, с. 3–7.

Богуславский И. М. Отрицание и противопоставление. – В кн.: Проблемы структурной лингвистики – 1980. М., 1982, с. 63–76.

Бондаренко В. Н. Отрицание как логико-грамматическая категория. – М., 1983.

Булах Н. А. Средства отрицания в немецком литературном языке. – Уч. зап. Ярославск. пед. ин-та. Ярославль, 1962, вып. 57.

Горкина Н. С. Отрицательные предложения с однородными членами в современном английском языке: Автореф. дис. … канд. филол. наук. – М., 1971.

Галкина-Федорук Е. М., Горшкова К. В., Шанский Н. М. Современный русский язык. Синтаксис. – М., 1958.

Иванова В. Ф. Мнимое и истинное отрицание при противопоставлении. – В кн.: Материалы XII межвузовской зональной конференции языковедов Среднего и Нижнего Поволжья (20–23 мая 1968 г.): Краткие доклады. Мелекесс, 1968, с. 22–26.

Камшилова Р. И. Грамматико-стилистический анализ предложения с синтаксическим противопоставлением „отрицание-утверждение“: Дис. … канд. филол. наук. – Челябинск, 1975.

Киселева Н. М. Парные союзы с компонентом не только в современном русском языке. – Уч. зап. МПИ им. Ленина. М., 1967, № 264, с. 114–128.

Ковалев П. К. Категориальное и функциональное значение частицы не. – Русский язык в школе, 1941, № 1, с. 30–35.

Кочетков А. К. Выражение отрицания в современном русском языке. – В кн.: Вопросы синтаксиса и стилистики русского литературного языка: Тр. III–IV конф. кафедр рус. яз. пед. ин-тов Поволжья (1959–1960). Куйбышев, 1963, с. 98–115.

Кржижкова Е. Заметки о месте негации в языковой структуре. – В кн.: Единицы разных уровней грамматического строя языка и их взаимодействие. М., 1969, с. 187–205.

Кулагин А. Ф. Частица „не“ и приставка „не“ в современном русском языке. – Уч. зап. Ульяновск. гос. пед. ин-та им. И. Н. Ульянова. Ульяновск, 1956, вып. 8, с. 327–351.

Лобанова Н. А. Вопросительные и отрицательные предложения в русском языке. – М., 1971.

Ляпон М. В. Взаимодействие категорий отрицания и ирреальности в тексте. – В кн.: Синтаксис текста. М., 1979, с. 204–213.

Мамедов Б. Р. Категория отрицания в современном английском и азербайджанском языках: Автореф. дис. … канд. филол. наук. – Баку, 1967.

Минкин Л. М. Категория отрицания в современном французском языке: Автореф. дис. … канд. филол. наук. – Л., 1963.

Минкин Л. М. Значение категории отрицания в связи с коммуникативным членением предложения. – В кн.: Проблемы синхронного изучения грамматического строя языка: Тез. докл. и сообщ. М., 1965, с. 126–127.

214

Озерова Н. Г. Средства выражения отрицания в современном русском и украинском литературных языках: Автореф. дис. … канд. филол. наук. – Киев, 1973.

Орлова М. Н. К вопросу об отрицательных предложениях. – В кн.: Современные проблемы русского языка и методики его преподавания в вузе и школе. Саратов, 1972, с. 170–174.

Орлова М. Н. О лингвистической сущности отрицания и типах отрицательных предложений в русском языке. – Уч. зап. Башкирск. гос. ун-та им. 40-летия Октября, вып. 75. Сер. филол. наук, № 25. Синтаксис и интонация. Уфа, 1973, вып. 2, с. 19–26.

Падучева Е. В. О семантике синтаксиса. – М., 1974.

Панфилов М. Н. Отрицание и его роль в конституировании структуры простого предложения и суждения. – ВЯ, 1982, № 2, с. 36–49.

Пешковский А. М. Русский синтаксис в научном освещении. – М., 1956.

Попов Ф. В. О семантико-стилистических особенностях сочинительных сочетаний с союзом „а“ (при отрицании). – Изв. Воронежск. гос. пед. ин-та. Воронеж, 1969, т. 68, с. 81–83.

Торопова Н. А. Отрицаемый член предложения в немецком языке (на материале частицы nicht). – В кн.: Теория и методика преподавания германских языков. Куйбышев, 1978, с. 59–66.

Торопова Н. А. Положительный противочлен отрицания nicht в современном немецком языке (пресуппозиция отрицаний). – Филол. науки, 1978, № 2, с. 68–77.

Ференец С. А. Грамматическая категория отрицания в современном испанском языке; Автореф. дис. … канд. филол. наук. – М., 1972.

Шендец Е. И. Отрицание как лингвистическое понятие (на материале немецкого языка). – Уч. зап. I МГПИИЯ. М., 1959, т. 19, с. 125–142.

Э. ОГИНСКЕНЕ

ЧАСТНОЕ ОТРИЦАНИЕ

Резюме

В современном литовском языке частный характер обычно имеет отрицание, употребляемое со словами или словосочетаниями, занимающими в предложении место подлежащего, второстепенных членов или знаменательных частей составного сказуемого, а также с невключаемыми в структуру членов предложения незнаменательными словами, т.е. тогда, когда оно не имеет связи с предикативным признаком.

Для выражения частного отрицания употребляется отрицание не „не“. Оно в предложении всегда стоит непосредственно перед тем словом или словосочетанием, которые отрицает, и пишется отдельно от них. Следовательно, между общим и частным отрицанием имеются формальные различия.

Функцию частного отрицания может иметь отрицание и при сказуемом, выражающем предикативный признак, или при спрягаемой его части, если они в предложении соотносятся с утвердительным противочленом. Поэтому при различии видов отрицания недостаточно только принимать во внимание синтаксические позиции слов, к которым относится отрицание.

Основным признаком частного отрицания является противительное значение, которое самым ярким образом выражается при противопоставлении (предложение распространяется утвердительным, аналогичную позицию занимающим словом или словосочетанием). На основании этого признака частное отрицание можно еще называть противопоставительным отрицанием. Грамматически противопоставление выражается при помощи противительных союзов, из которых чаще всего употребляются о „а“, bet „но“, tik „только“. Каждый из них придает противопоставительному отношению различные оттенки: o – большего различия, bet – неожиданности, tik – исключения.

9°

215

В разговорной речи выразить частное отрицание помогает интонация противоречия. В предложениях с противопоставлением отрицательный его член может стоять впереди или после утвердительного. Это зависит от того, на что обращено больше внимания, что в данной ситуации более актуально или в первую очередь известно автору предложения.

Довольно часто в частноотрицательных предложениях утвердительный противочлен вообще отсутствует. Исключение составляют случаи, когда отрицается сказуемое или его часть (особенно спрягаемая). Утвердительный противочлен в одних случаях легко подразумевается, в других может быть неопределенным, неизвестным или сознательно опускается. Противительное отношение с отсутствующим утвердительным противочленом, выраженное только интонацией, становится более слабым, а само отрицание — менее экспрессивным.

Частное отрицание обычно употребляется в утвердительных предложениях, однако может самостоятельно выступать и в отрицательных, напр.: Ne jis, bet aš neturiu šitos knygos „Не он, а я не имею этой книги“.

Различия в отчетливости частного отрицания зависят не от синтаксической позиции отрицаемых слов или словосочетаний в предложении, а от лексических и функциональных особенностей самих отрицаемых слов или словосочетаний.

Отчетливее отрицаются те слова, которые а) имеют конкретное значение, б) с отрицанием не образуют обычного оборота или в) с которыми отрицание не употребляется в роли приставки. Отрицаемые слова в этих случаях противопоставляются утвердительным, независимо от того, имеется в предложении утвердительный противочлен или нет.

При отрицании имен прилагательных, прилагательных слов и соответствующих наречий, с которыми отрицание обычно употребляется как приставка, в предложении должен быть выражен утвердительный противочлен. Исключение составляет отрицание форм сравнительной и превосходной степени имен прилагательных и наречий, не имеющих приставки не- „не-“. (В других случаях трудно отличить отрицание от отрицательной приставки, поэтому в настоящее время предпочитается в подобных случаях употребление отрицательной приставки.)

Гораздо слабее отрицаются слова, имеющие неопределенное или обобщенное значение, напр.: kiekvienas, -a „каждый, -ая“, vienas, -a „один, одна“, visas, -a „весь, вся, все“, bet kas „любой, -ая“, bet koks, -ia „то же“, visada „всегда“, bet kaip „как угодно“, šiaip (sau)„так (себе)“. Из-за неопределенности часто трудно их отрицание соотносить с утвердительным противочленом. Это тоже ослабляет значение частного отрицания.

Часть слов данного типа, напр.: toks, -ia „такой, -ая“, taip „так“, tiek „столько“, в предложении часто сочетается с прилагательными и наречиями. В этих случаях отрицание с ними образуют сочетания, имеющие значение умеренной степени качества или умеренного количества. Для отрицания здесь характерна промежуточная функция между отрицанием и образованием новой лексической единицы (с переводом последнего). Не столько отрицает, сколько обозначает качество или количество определенных предметов в умеренной степени и отрицание, употребляемое со словами kas „кто, что“, koks, -ia „какой, -ая“, kur „где“, kada „когда“, kaip „как“, kiek „сколько“.

В предложении можно отрицать и неполнозначные слова — предлоги, соотносительные слова сравнительных оборотов.

Отрицание, входящее в состав парных союзов ne tik… bet ir „не только… но и“, ne vien… bet ir „то же“, своеобразно отрицает первую часть этих союзов, потому что в данном случае нет для частного отрицания характерного противопоставления. Обе части парных союзов и соединяемые ими слова или словосочетания соотносятся между собой соединительной связью.

Для усиления или ослабления частного отрицания употребляются разные эмфатические средства. Категоричность отрицания подчеркивается наречиями anaiptol „отнюдь“, toli gražu „далеко“, словосочетанием jokiu būdu „никоим образом“ и под. В противоположном направлении нюансируют отрицание некоторые уточнительные частицы, образующие с отрицанием сочетания и сращения, напр.: vos ne „чуть не“, ko ne „то же“, mažne „то же“.

216

E. OGINSKIENĖ

WORTNEGATION

Zusammenfassung

In litauischer Gegenwartssprache, wie in anderen Sprachen, kann man nicht nur den ganzen Satz, sondern auch das einzelne Wort oder einzelne Konstruktion negieren. Die Bedeutung der Wortnegation bekommt meistens das Negationswort ne „nicht“ im Gebrauch mit den Wörtern oder Konstruktionen, die nominale Satzglieder, bedeutungsvolle Teile des zusammengesetzten Prädikats oder kleinere Teile als Satzglieder bezeichnen. In diesen Fällen bleibt der Satz bejahend.

Bei der Wortnegation steht erwähntes Negationswort im Satz immer unmittelbar bei dem zu verneinenden Wort oder zu verneinender Konstruktion und wird von ihnen einzeln geschrieben. Das zeigt, daß die Wortnegation und die Satznegation voneinander mit Hilfe der formellen Besonderheiten abgegrenzt werden können.

Zuweilen kann das die Prädikation bezeichnende Wort negieren. Deshalb ist für die Abgrenzung Satz- und Wortnegation voneinander nicht genügend nur syntaktische Positionen der negierenden Wörter zu beachten.

Die Hauptbesonderheit der Wortnegation ist die Kontrastivität, die am krassesten durch einen Gegensatz ausgedrückt wird. In der mündlichen Rede besteht auch die Möglichkeit jedes Wort oder jede Konstruktion durch intonatorische Mittel zu negieren.

Nicht selten treffen sich die Sätze mit zu negierendem Wort oder zu negierender Konstruktion ohne ihr positives gegensätzliches Glied, mit Ausnahme der Fällen, wenn die Prädikation bezeichnende Wörter negiert werden. In diesem Zusammenhang ist hier die entgegengestellte Bedeutung schwächer und die Wortnegation nicht so expressiv. Es ist außerdem zuweilen schwierig ohne positives Glied des Gegensatzes das Negationswort ne „nicht“ von solchem Präfix ne- „un-“ abzugrenzen.

Die Deutlichkeitsunterschiede der Wortnegation hängen nicht von syntaktischen Positionen aber von lexikalischen und gebräuchlichen Besonderheiten der zu negierenden Wörter oder Konstruktionen ab.

Für Ausdruck der Wortnegationsstufe werden verschiedene emphatische Mittel gebraucht, zum Beispiel: anaiptol, toli gražu „bei weitem“, vos „kaum“ und andere.