LIETUVIŲ KALBOS SANDAROS TYRINĖJIMAI

LIETUVIŲ KALBOTYROS KLAUSIMAI, XXVI (1987)

ANA ROMANČIUK

OM LEXIKALISK INTERFERENS PÅ EN SPRÅKÖ

(med utgångspunkt i lexiken i trakten kring Gervėčiai)

Lexikens system är den mest föränderliga delen av språket och är, på grund av sin förmåga att reagera direkt på extralingvistiska förhållanden, enligt Vainraich det område som är mest mottagligt för lån¹. Studier av interferens på språköar väcker särskilt intresse. De gör det möjligt att i viss mån fastställa: a) historien om samspelet mellan dessa språksystem; här har det stor betydelse att fastställa de samverkande språkens funktioner under olika skeden (en sådan behandling av språkfenomen är möjlig genom att studera dem diakroniskt); b) det aktuella stadiet i språköns assimilation och de kontaktande språkens sociala status (genom synkrona studier); och c) utsikterna för dessa språks fortsatta funktion.

I denna artikel görs ett försök att analysera den lexikala interferensen på den litauiska språkön kring Gervėčiai med utgångspunkt i lexiken inom en tematisk grupp: benämningar på bostadshus och ekonomibyggnader samt deras delar, ugnar och stängsel i litauiska och vitryska. Materialet till artikeln hämtades från följande källor: uppgifter om litauiskan från del I (”Lexik”) av ”Lietuvių kalbos atlasas” [Litauiska språkets atlas], V., 1977 (hädanefter LKA) samt från dialektologisamlingarna vid LTSR MA LKLI; uppgifter om vitryskan från dialektologiska källor för detta språk: «Дыялекталагічны атлас беларускай мовы», Мінск, 1963 och «Слоўнік беларускіх гаворак паўночна-заходняй Беларусі і яе пагранічча», band 1—4, Мінск, 1979—1984. Dessutom samlades uppgifter om båda språken in på plats i trakten kring Gervėčiai.

Den litauiska lexiken i Gervėčiai-dialekten har länge intresserat litauiska lingvister genom sitt ordförråds rikedom och sin arkaiska prägel². Prof. J. Balčikonis besökte trakten kring Gervėčiai flera gånger – det minns J. Kardelytė, författaren till monografin om Gervėčiai-dialekten, med tacksamhet³. Till följd av den långvariga omgivningen av slaviska språk har i Gervėčiai-dialekten ”liksom konserverats en hel del arkaiska drag inom morfologi, syntax och lexik; å andra sidan började dock, på grund av de särskilda isoleringsförhållandena och de nära kontakterna med slaviska språk, många nya morfologiska, särskilt avledningsmässiga former att bildas (...), nya syntaktiska konstruktioner att uppstå och framför allt olika lexikala nyheter – egna ord, lån, översättningslån och betydelseförändringar hos äldre ord”⁴.

¹ Вайнрайх У. Языковые контакты. — М., 1979, с. 95.

² Se Lipskienė J. Gervėčių tarmės frazeologizmai. — I: Leksikos tyrinėjimai (Lietuvių kalbotyros klausimai). V., 1972, t. 13, s. 111—141; Vidugiris A. Iš Gervėčių tarmės semantinių dialektizmų. Där, s. 19—29; Vidugiris A. Gervėčių tarmės leksiniai dialektizmai. — Lietuvos TSR Mokslų Akademijos darbai. A serija, 1974, t. 1(46), s. 117—125.

³ Kardelytė J. Gervėčių tarmė. Fonetika ir morfologija. — V., 1975, p. 4.

⁴ Vidugiris A. Iš Gervėčių tarmės semantinių dialektizmų. — Kn.: Leksikos tyrinėjimai (Lietuvių kalbotyros klausimai). V., 1972, t. 13, p. 20.

140

Av de många ganska motstridiga uppgifter som författare lämnade i slutet av förra seklet och början av vårt sekel att döma har det gått mer än hundra år sedan Gervėčiaiområdet skildes från den huvudsakliga litauiska språkdomänen⁵. Kontakterna mellan litauiska och slaviska språk i det nuvarande sydöstra gränsområdet mellan litauiska och belarusiska har emellertid gamla traditioner, och detta måste utan tvivel ha avspeglats genom interferens i de litauiska, belarusiska och polska dialekter som används här. När vi behandlar interferens i den litauiska dialekten kommer vi samtidigt att lyfta fram några drag hos denna process i den lokala belarusiska dialektens lexikon. Eftersom polska används i Gervėčiaiområdet endast vid sällsynta tillfällen – i samtal med tillresta polacker, i lokala belarusers eller litauers samtal som ett medel för språkligt uttryck samt inom den konfessionella sfären – behandlas inte dess uppgifter i artikeln.

Den undersökta lexikala gruppen utmärks av att vi i den ser resultaten av en historisk utveckling. Därtill har lexikal interferens yttrat sig starkare i litauiskan än i belarusiskan, på grund av belarusiskans högre status i förhållande till litauiskan (troligen inte bara efter det att den litauiska språkön avskildes, utan redan långt tidigare). Det bör påpekas att benämningarna på de centrala realia som ingår i den undersökta lexikala gruppen är egna i både litauiska och belarusiska dialekter, till exempel: ašlàmas ~ brus. дёгрына, панадёбрак ”gårdsplan”; lit. daržinė ~ brus. адрына ”byggnad där hö förvaras”; lit. namai, pirkia ~ brus. xáma ”bostadshus”; lit. pirtis ~ brus. лазня ”badhus”, ”utrymme för torkning av lin”; lit. tvorà ~ brus. плот ”stängsel”.

I vart och ett av dessa språk har även benämningarna på realiernas centrala delar egna motsvarigheter, till exempel: lit. abūslėte ~ brus. засланка ”ugnslucka”; lit. ažudarinys ~ brus. задародка ”inhägnad för boskap”; lit. dangtis (daŋgstis) ~ brus. стpaхá ”tak”; lit. jāuja (även trisienis används) ~ brus. трысуче́нник ”plats i ladan där hö skärs” (lin torkades i särskilda byggnader – badstugor); lit. klojimas ~ brus. ток ”ladugolv”; lit. laītas ~ brus. спад ”ugnsbotten”; lit. lāpė ~ brus. закрутка — ”ett slags dörrhasp”; lit. lūbos ~ brus. сталяганне ”tak”; lit. pirkia ~ brus. xáma ”rum i ett bostadshus”; lit. prienė ~ brus. се́ні ”förstuga”; lit. stūmė (var. stūmiklis) ~ brus. засаўка ”ett slags dörrhasp”; lit. šalinė ~ brus. засапоро̄нка ”bräda eller stock som skiljer platsen där säden lagras från ladugolvet”; lit. šūlas ~ brus. слуп ”stock som stängselstörarna fästs vid”; lit. varai ~ brus. жэрдкі ”störstängsel”, ”längsgående stängselstörar som brädorna spikas fast på”; lit. žemė ~ brus. зямля ”jordgolv”.

Vissa av de uppräknade litauiska benämningarna har slaviska dubletter, till exempel: daržinė – adrynià⁶, ažudarinys – záharadka, lāpė – zákrutka, men användningen av dessa dubletter är beroende av talarnas ålder (lånorden adrynià och zákrutka dau-

⁵ Гаучас П., Видугирис А. Этнолингвистическая ситуация литовско-белорусского пограничья с конца XVIII по начало XX вв. – Lietuvos TSR aukštųjų mokyklų Mokslo darbai. Geografija, 1983, t. 19. p. 44–50.

⁶ n-palataliseringen i ordet adrynià ägde troligen rum i den litauiska dialekten genom kontamination mellan brus. адрына och lit. daržinė och spreds därefter till den belarusiska dialekten (om ordets utbredning i belarusiska dialekter, jfr ”Дыялекталагічны атлас беларускай мовы”, с. 794, ж. 236).

141

giare används av yngre personer från blandade familjer) eller andra egenskaper (t.ex. -ażudarinys syftar vanligen på en boskapsinhägnad i ladugården, žāharadka — på en ute på fältet).

Ordet cėhi betyder i den belarusiska dialekten, ibland utöver den tidigare angivna betydelsen, även den andra, ouppvärmda delen av bostadshuset, där det vanligtvis finns ett förråd. I den litauiska dialekten kallas denna del av byggnaden pirkāite, nom. sg. pirkāitė.

Belarusismer i den belarusiska dialekten är få inom den lexikala grupp vi valt ut: апыд ”sädesskrin”, круння ”stenmurad ugn i en badstuga”, крэйка ”taknock”, свіран ”visthus”, марна ”plats i ladan där hö lagras”, ”hö som lagrats i ladan” (alla dessa ord används i samma betydelser även i den litauiska dialekten, jfr: aruodas, krósnis, kriekùs, svìrnas, terpùpėdis). Historiska källor nämner dessa lånord från 1400–1500-talen, då det undersökta området, beläget vid gränsen mellan etnografiska Litauen och de slaviska länderna, var en zon för aktiva kontakter mellan baltiska och slaviska språk; de nämnda lånorden är dock inte bara typiska för detta område utan är vida spridda: апыд förekommer i belarusiska, polska och ryska; круння och крэйка i belarusiska och polska; свіран i belarusiska, polska, ryska och ukrainska; марна i belarusiska, polska och ryska⁷.

Några nyare lånord har inte påträffats i den utvalda lexikala gruppen, eftersom denna del av lexikonet redan har fått en etablerad struktur; statusen hos litauiska respektive belarusiska spelade också en betydande roll. Man kan konstatera att den lexikala interferensprocessen i denna grupp har upphört i den belarusiska dialekten.

Den lexikala interferensen i den litauiska dialekten i Gervėčiaiområdet är betydligt mer varierad än i den belarusiska dialekten. Ur ett diakront perspektiv kan flera faser av inlåning av slavisk lexik särskiljas här. Det är allmänt vedertaget att ordet tūlnas ”stängsel av störar” är av slaviskt ursprung. Detta lånord är det äldsta från de slaviska språken inom den undersökta lexikala gruppen. För att urskilja senare lånefaser anser vi det lämpligt att undersöka hur dessa lånord är spridda i andra litauiska dialekter. Följande slaviska lånord, som också förekommer i den litauiska dialekten i Gervėčiaiområdet, är mest spridda i litauiska dialekter: fundāmentas ”grund” (se utbredningen: LKA, s. 35), gōnkos ”förstuga” (LKA, s. 39), kriùkas (krūkas) ”krok som dörren hängs på” (LKA, s. 56), pėčius ”brödugn” (LKA, s. 42) och avledningar: pėčiùkas ”uppvärmningsugn” (LKA, s. 42), pėcdangtė ”ugnslucka” (LKA, s. 44, karta 8); samt lånorden pōdmurkas (pādmurkas, padmùrkas) ”grund” (LKA, s. 36), sklepėnia ”ugnens tak (valv)” (LKA, s. 43)⁸, štankietas ”en typ av stängsel” (LKA, s. 60), zoviėšai ”dörrgångjärn” (LKA, s. 56). Dessa lånord förekommer mer eller mindre frekvent i olika delar av Litauen, och därför kan man anta att de kom in i litauiskan tidigare än de övriga.

Utbredningsområdet för den andra undersökta lexikala gruppen omfattar de östra, sydöstra och södra delarna av höglandsmålens dialektområde samt de litauiska språköarna i BSSR⁹. På dessa platser förekommer följande

⁷ Лаучюте Ю. А. Словарь балтизмов в славянских языках. — Л., 1982, с. 27, 46, 22, 33.

⁸ I Gervėčiaiområdet har detta ord (i den litauiska och belarusiska dialekten) ytterligare en betydelse — ”välvt innertak i visthuset”.

⁹ Endast en benämning är gemensam för denna grupp och lexikonet i den litauiska språkön Punksko (LLR) — žėmė ”jordgolv”.

142

benämningar: höladan (och var.) ”byggnad där hö lagras” (LKA, s. 57), stor gård (och var.) ”stor gårdsplan”, ”herrgårdens gårdsplan” (LKA, s. 45), valv (och var.) ”välvda tak i en visthusbod” (LKA, s. 49), golv (och var.) ”golv” (LKA, s. 37), tvättbräda (och var.) ”tvättbräda” (LKA, s. 59), spisframkant (och var.) ”spisens förhäll” (LKA, s. 44. karta 7), taktyp (och var.) ”sorts tak” (LKA, s. 36), dörrregel (och var.) ”dörrens regel” (LKA, s. 41).

En liten del av de slaviska lånorden som förekommer i den litauiska dialekten i Gervėčiai-trakten är spridd endast i ett smalt gränsområde mellan litauiska och belarusiska samt på de litauiska öarna i Belarusiska SSR; exempelvis: kūmykas (och var.) ”hönshus” (LKA, s. 52); mėkinyčia (och var.) ”halmlada” (LKA, s. 54, karta 15), padnebenìd (och var.) ”ugnens himmel (valv)” (LKA, s. 43), padmurõuka (och var.) ”grund” (LKA, s. 35), pečkà (och var.) ”eldstad i ugnen” (LKA, s. 44); zascėnkas (och var.) ”liten by” (LKA, s. 46).

Ordet pavõlas (pavõlas) ”valvformat tak i en ria” (LKA, s. 49) förekommer endast i Gervėčiai-trakten, men det kan röra sig om en tillfällig användning, eftersom jag inte har hört ordet i tal.

Som nya lån från de slaviska språken i den litauiska dialekten i Gervėčiai-trakten betraktas benämningar på företeelser knutna till kollektivjordbrukslivet, exempelvis: kaniùšna ”kollektivjordbrukets stall” (om spridningen av ordets varianter, se: LKA, s. 51), karõuny kas ”kollektivjordbrukets ladugård”, kuriàtnykas ”kollektivjordbrukets hönshus” (och var.; se LKA, s. 52 för utbredningen), sušìlka ”kollektivjordbrukets utrymme för torkning av spannmål”, svinàrnykas ”kollektivjordbrukets svinstia” (se LKA, s. 52 för utbredningen), valõuny kas ”kollektivjordbrukets oxstall” (se LKA, s. 50 för utbredningen).

Till skillnad från äldre slaviska lånord, som huvudsakligen kom in i litauiskan från polskan via belarusiskan eller direkt från dessa språk, kom de senare lånen in i litauiskan från ryskan via belarusiskan (eller direkt från ryskan).

Dessa ord uppfattas av de litauisktalande i Gervėčiai-trakten som barbarismer, det vill säga som främmande för deras språk, och därför ersätter de dem i samtal med tillresta litauer som talar standardspråk med ett ord som enligt deras uppfattning är ”neutralare”, till exempel fėrma.

I vardagligt tal har dessa ord inga dubletter. Vid inlåningen anpassades de endast obetydligt till litauiskans fonetiska och morfologiska system, exempelvis sušìlka—det hårda š uttalas mjukt i byarna Giriai och Knystuškės, där konsonanterna inte palataliseras.

Dessa ord visar att den litauiska dialekten i Gervėčiai-trakten befinner sig i ett sådant stadium av ö-dialektens utveckling att den, när den saknar interna resurser för att utöka sitt ordförråd med egna ord eller avledningar, tar till sig ord från ett främmande språk. Detta fenomen kan nog förklaras av att det, när en stor mängd nya föremål plötsligt tillkom, var enklare att helt enkelt överta deras benämningar från det språk som redan hade sådana ord, det vill säga belarusiskan. Detta visar på en allt starkare assimilering av litauiskan på ön, även om dess grundläggande ordförråd förblir eget.

Man kan alltså dra slutsatsen att avsevärt fler slaviska lånord har kommit in i litauiskan än litauiska lånord i belarusiskan till följd av den lexikala interferensen i Gervėčiai-trakten. I båda fallen ser vi resultaten av den redan avslutade lexikala interaktionen mellan litauiska och belarusiska; under denna process etablerades vissa ”motsvarighetsregler” mellan språken, det vill säga ett slags ”litauisk-belarusisk språk-

143

ordbok”, känd av alla tvåspråkiga dialekttalare. Denna process förlöpte i flera etapper – vilket framgår av hur orden i den undersökta lexikala gruppen är spridda i de litauiska dialekterna. Den lexikala interferensen i den litauiska dialekten i trakten kring Gervėčiai var en fortsättning på denna process, som hade ägt rum i andra dialekter.

OM PROBLEMET ATT BESKRIVA LEXIKAL INTERFERENS I EN SPRÅKÖDIALEKT

(utifrån ordförrådet i trakten kring byn Gervėčiai)

Sammanfattning

I den undersökta lexikala grupp som används i trakten kring byn Gervėčiai (den omfattar benämningar på bostadshus och lantbruksbyggnader, ugnar, stängsel och deras delar) kan resultaten av lexikal interferens i historisk följd observeras.

Etapperna i slaviska lånords inträde i litauiskan urskiljs med hänsyn till deras spridning i andra litauiska dialekter. Följande utbredningsområden för ordförrådet i denna grupp, som används i trakten kring byn Gervėčiai, kan urskiljas: a) mer eller mindre sammanhängande över hela Litauens territorium (sådana lån som exempelvis: fundamentas ”fundament”, gõnkos ”veranda”, pėčius ”ugn” m.fl.); b) de östra, sydöstra och södra delarna av aukštaitiska dialekter (adrynia ”utrymme för förvaring av hö”, padlõgas ”golv”, staliavonìa ”typ av tak” m.fl.); c) området vid den litauisk-belarusiska gränsen och de litauisktalande enklaverna i Belarus (kùrnykas ”hönshus”, mėkinyčia ”plats i logen där agnar hälls ut”, padmūroka ”byggnadsfundament” m.fl.). De nyaste lånen från slaviska språk är benämningar på företeelser knutna till kollektivjordbrukslivet (i denna grupp finns sådana benämningar som: karõunẏkas ”kolchosladugård”, sušìlka ”lokal för torkning av spannmål” m.fl.).

Lån från litauiskan till slaviska språk i denna lexikala grupp är mycket få och omnämns i skriftliga källor från 1400–1500-talen.

Språkens status i det undersökta området spelade en betydande roll för det ojämna förloppet av den lexikala interferensprocessen mellan litauiskan och de slaviska språken.

Den lexikala interferensen i den litauiska dialekten i trakten kring byn Gervėčiai inom denna lexikala grupp framstår i dag för oss som en avslutad process, som ägde rum över ett större område av de litauiska dialekterna.