LIETUVIŲ KALBOTYROS KLAUSIMAI XXXVII (1997) LEKSIKOGRAFIJOS IR LEKSIKOLOGIJOS PROBLEMOS

Erdvilas JAKULIS

BETONING HOS VERB AV BLANDAD TYP MED a-STAM OCH INFINITIVSUFFIXET -MIŠRIOJO TIPO a-KAMIENIŲ VEIKSMAŽODŽIŲ SU BENDRATIES PRIESAGA -ėti (varvėti, var̃va, varvėjo) KIRČIAVIMAS

Ordets morfologiska struktur och dess enskilda nivåer har en nära koppling till betoningen. Artikeln undersöker hur accentuella egenskaper hänger samman med rotstrukturen (vokalismen och konsonantismen) hos verb av en viss typ samt med deras specifika semantik. Som undersökningsobjekt har den strukturella typen av a-stamsverb med infinitiv- och preteritumsuffixet -ė- valts. I dagens litauiska¹ finns det 264 verb av denna modell (eller 268 om homonymerna mokėti – 1 ”betala”, 2 ”kunna”, derėti – 1 ”pruta; slå vad”, 2 ”passa”, 3 ”växa och bära frukt” (jfr Jakaitienė 1988: 149), virbėti – 1 ”vimla; darra”, 2 ”förvandlas till käppar”) räknas med). Denna typ avgränsas inte alltid tydligt från andra verb med suffixet -ėti (t.ex. -sėti, -telėti, -terėti). Dessa suffix betraktas som varianter av -ėti, trots att presensstammarna slutar olika. Suffixet -sėti (varianten -šėti) förekommer uteslutande hos si-stamsverb (t.ex. girgždėti, gîrgsi). Verb med suffixen -telėti och -terėti bevarar suffixen tel-, ter- (virptelėti). I vissa språkvetenskapliga arbeten (se Skardžius 1943: 521) görs ingen åtskillnad mellan verb av typen varvėti (var̃va, ~ėjo) och verb med blandad typ och i-stam (tylėti, týli, ~ėjo), liksom sekundära ėja-stamsverb (álpėti, ~ėja, ~ėjo), eftersom infinitiv- och preteritumformerna är likadana i alla dessa typer. Vid närmare undersökning visar sig typerna dock vara ganska olika. Inte bara verbens struktur skiljer sig åt, utan även deras semantik och ordbildning². Här behandlas betoningen.

När det gäller betoningen är två aspekter viktiga:

1) eftersom verb av typen varvėti har ett suffix, kan de, liksom alla suffixverb, ha antingen rotbetoning eller suffixbetoning;

1 Materialet har samlats in från DŽ₂ och kompletterats med uppgifter från DŽ₃.

2 Verb med suffixet -šėti (och varianten -šėti) och si-stam är avledda från ideofoner med formanten -t-, t.ex. bùrbt: bùrbsi (-ėti, -ėjo). Språkvetare är oense om deras ursprung – en del betraktar dem som deverbala avledningar (se DLKG: 394), jfr: bùrbsi (burbėti, -ėjo) och burbia (burbti, burbė). Deras accent på näst sista stavelsen ligger dock tydligt närmare ideofonernas; dessutom finns det inte alltid ett besläktat verb av blandad typ eller ett rotverb bredvid ett sådant verb, utan endast en ideofon. Verb med blandad typ och a-stam är oftast primära.

116

2) eftersom de saknar suffix i presens, kan rotens accentuella egenskaper kopplas till rotens morfonologiska struktur, semantik m.m.

ACCENTUELLA EGENSKAPER HOS SUFFIXEN -ėti

a-stammiga verb, liksom andra verb av blandad typ, har suffixbetoning. I nästan alla fall får infinitivens och preteritums suffix betoning, oavsett vilken rotbetoning – akut eller icke-akut – presensformen har; jfr. bãrška: barškėti, -ėjo och var̃va: varvėti, -ėjo (likaså mỹli: mylėti, -ėjo; tỹli: tylėti, -ėjo). DŽ₃ anger endast ett sådant a-stammigt undantag: áida (áidėti, áidėjo). Detta undantag finns för övrigt endast med i den senaste upplagan av DŽ. Omkring 20 i-stammiga ord har fast rotbetoning i grundformerna. Även de bör betraktas som undantag: číaudi + -ėti = čiaudėti, -ėjo; mérdi + -ėti = mérdėti, -ėjo. Sådana ord tenderar att övergå till klassen för sekundära verb, t.ex. kósi / kósėja /atem. kósti (kósėti, -ėjo) m.fl. (jfr. Stundžia 1995: 129–130).

ACCENTUELLA ROTDRAG HOS VERB AV TYPEN varvėti

Liksom andra verb av blandad typ med suffixet -ėti får a-stammiga verb rotbetoning endast i presensformer: varvėti, var̃va; mokėti, móka (gailėti, gaĩli; mylėti, mỹli m.fl.).

a-stammiga verb med fonologiskt kort rot utgör 56,44% av alla verb av typen varvėti som är belagda i DŽ₂ och DŽ₃. Fonologiskt korta rötter (CaC, CeC, CuC, CiC)³ förlänger vokalerna a, e till långa i den betonade tredje personens form och har cirkumflex betoning (tekėti, téka, tekėjo; lašėti, lãša, lašėjo); rotvokalerna i, u förblir korta (judėti, jùda, judėjo; žibėti, žìba, žibėjo). I dialekterna sammanfaller deras motsvarigheter ofta – alla betonade vokaler förlängs till halvlånga eller långa. Som jämförelse kan nämnas si-stammiga verb av blandad typ med suffixet -sėti (-šėti), vilka i detta avseende behåller alla vokaler korta, alltså sådana som de är i basorden – ljudhärmande ord (trákšt: trakšėti, trakši; bùbt: bub­sėti, bùbsi; tèkšt: tekšėti, tèkši osv.).

Blandade verb med suffixet -ėti och fonologiskt lång rot kan ha såväl akut som cirkumflex betoning. Enligt DŽ₂ utgör a-stammiga verb med suffixet -ėti och fonologiskt lång rot mer än 43% av alla verb av typen varvėti. Av dessa har 76% akut, t.ex. čiùlba (čiulbėti, čiulbėjo), likaså dùlka, mĩga, táuška, pỹška, póška, táiška, vìrpa.

³ C – vilken konsonant eller konsonantkombination som helst.

117

Över 20 verb har cirkumflex: álma (almėti, almėjo), likaså býra, gãima (-ãr-), kálba, mãrma (-ãr-), riẽda, skámba, skáuda, vaĩva.

Bland i-stammiga verb med lång rot dominerar cirkumflex tydligt (t.ex. gaĩli, girdì, lýdi, mū̃vi, spìndi, žiū̃ri – dessa fall kännetecknas av cirkumflexmetatoni jämfört med grundverben, jfr. mū̃vi (mūvėti) och máuti, žiõji (žiõ jėti) och žiōti. Verb med akut rot av i-stam är mycket få (mýli, nóri, sėdi, stávi, tìngi, kliẽdi).

Verben med lång rot av -sėti-varianten, i-stammiga, har uteslutande akut, t.ex. kárksi, bliùrbsi, tárkši m.fl. Eftersom de flesta av dessa verb har samband med ljudhärmande ord och betecknar en plötslig, upprepad handling är valet av tonaccent ikoniskt motiverat. Om -sėti-avledningar jämförs med primära verb, snarare än med ljudhärmande ord, bör avledningarnas akut betraktas som metatonisk (jfr. kãrkti: kárksi) (jfr. Stundžia 1995: 130–131).

Rotaccentueringen i presensformer med lång rot hos verb av typen Varvėti bestäms av: 1) rotens morfonologiska struktur (vokalism, konsonantism) och 2) ordets semantik (delvis). Suffixet -ėti påverkar inte detta.

1. Rotmorfologisk struktur

I ordboken hittades inga verb av typen varvėti med rotvokalen -ė-, med diftongerna -ei-, -ui- och med konsonantförbindelserna -el-, -em-, -er- samt -im-. Diftonger med vokalerna -e-, -i-, -u- har nästan alltid akut accent: -ér- 8 (varianten nérma / neĩma och dz. žvėrblà⁴), -ìr- 15, -ìl- 4, -ìn- 3, -(i)ùr- 25, -(i)ùm- 3 (varianten bùmba / bùmba⁵), -(i)ùn- 3.

Diftonger med vokalen -a-: -aĩ- 2, -ár- 3, -ár / -aĩ- 5 (nárna / naĩna, dárda / darda, mãrma / márma, gãima / gárma, gãrga / gárga), -aĩ 4, am̄- 4 (varianten bambà / bámba; jfr. bùmba / bùmba). Tendensen går mot en cirkumflexvariant.

Endast diftonger med den andra vokalkomponenten -n- (blãzga, brãzga⁶, žvánga / žvaĩnga) implicerar rotens akuta accent i nästan alla verb av typen varvėti.

I diftongiska rötter dominerar akut accent: -áu- 8, -aũ- 1 (skáuda), -áĩ- 1 (aĩdi / áida).

I rötter med långa -ū-, -y-, -ie- dominerar cirkumflex accent: -ū- 3 (kūpa / -i, dūlėja / dūla, trū̃sa), -ū- 1 (dūzga), -y- 3 (býra, výva, rýta), -ý- 1 (pýška), -ié- 2 (riẽda, riéta).

⁴ För övrigt hade denna verbs rot akut accent i DŽ.

⁵ Varianten bùmba anges inte längre i DŽ₃.

⁶ Diftongen an har före frikativor utvecklats till ą.

118

I rötter med långa -o- och -uo- dominerar akut accent: -ó 5 (póška, móka- 2, sópa, tvóska), -ió- 1 (kiõgžda / -i), -iūo- 1 (liūoba). Det sistnämnda exemplet är ett žemaitiskt drag och avviker från de övriga verb av typen varvėti vad gäller morfonologisk struktur och betydelse.

Av dessa exempel framgår att rotvokalen kan vara förknippad med den ena eller andra rotaccenten: kiáugžda / -i = kiõgžda / -i ”torka, bli torr, försvinna”, gãrga / gá rga = gìrga ”gnälla, gagga (om en gås)”, gar̃žda = gir̃gžda = gùrgžda ”ge ifrån sig ett obehagligt skrapljud”, dárda / dárda = dìrda ”skramla under färd, färdas skramlande”. Som framgår kan dubletter med samma betydelse ha olika accent, även om de flesta synonymer sammanfaller både vad gäller accent och betydelse (jfr. terška = tárška; nárna / nar̃na = nérna / ner̃na = niùrna / niùrna).

Accentuationen i långa rötter kan också vara förknippad med konsonantismen.

Rötter med auslaut -šḱ-, -sk- (typen -ST-) har alltid akut accent: pyška, póška, páuška, térška, čérška, čiùrška, tvóska m.fl. I rötter med auslaut -zg-, -zd- dominerar också akut accent: dūzga = dùnzga, brązga, blązga, ùr zga, birzga, bùrzga, niùrzga, bùrzda samt två cirkumflexformer bal̃zga, gram̃zda. Övriga auslautskluster av typen -ST-, -št-, -st, -žd- förekommer endast i korta rötter (kušta, plášta, kužda m.fl.), om man inte gör en finare segmentering av verbet gar̃gždėti, gaigžda (reduplikationsstavelse och formant -žd-: gar-g(ar)-žd-a. Auslautsklustret av typen -TST- påverkar inte rotens accent; jfr. gìrgžda, gùrgžda och gar̃gžda, kiáugžda och kiõgžda. Klustret -bl- (typen -TR-) är belagt endast i två dialektord – vébla och žvérbla – och därför är det svårt att säga något om dess samband med rotaccenten. Inga samband mellan rotaccenten och en enskild slutkonsonant har observerats. Troligen påverkar inte heller begynnelsekonsonanter eller deras kluster accenten. Det är sant att verb med begynnelsekonsonanten č- alla har akut accent (čiùlba, čiùlda, čiùlpa, čiàuška, čérška, čir̃ška), men detta hänger sannolikt snarare samman med rotvokalen eller auslautsklustret -šk- (se ovan) än med denna konsonant. På motsvarande sätt bör man sannolikt analysera rotaccenten hos verb med anlaut c-, dz-, dž- (cirpa, dzìnga, džérška) samt bl-, kn-, sp-. Kanske är det endast begynnelseklustret sk- som har ett tydligare samband med accent, närmare bestämt med cirkumflex (skaũda, skām̃ba / skámba). Detta antagande skulle också stödjas av att alla övriga verb med vokalismen -au- har akut accent, medan verb med diftongen -am- kan ha både akut och cirkumflex accent. Dessa ord skiljer sig i accentuering även från andra ord som tillhör samma semantiska grupp (jfr. sópa: skaũda; se vidare nedan). Bristen på exempel med denna konsonantism hindrar dock mer långtgående generaliseringar.

Inget samband har observerats mellan den reduplicerade rotens konsonantism och rotaccenten (jfr. niùrna och nérna, mùrma och maĩma / márma m.fl.).

Sambandet mellan vokalism och konsonantism å ena sidan och accentuering å andra sidan kan inte skiljas från verbens morfologiska struktur. Detta framgår tydligt när man jämför

119

a-stammiga verb med suffixet -ėti och motsvarande rotstammiga ia-stammiga verb (akut accent: cirkumflex): bùrzga (burgzėti, -ėjo): bùržgia (bùržgti, bùržgė), även birzga: bìržgia, tãška: tàškia, paũška: paũškia, sùlpa: sùlpia (sul̃pti, sul̃pė) m.fl. Sådana par förekommer hos omkring 28% av verben med lång rot. Dessa rötter är endast diftong- och dubbelvokaliska (inga med enkel vokal). I detta fall kan verben delas in efter stamändelsens mjukhet eller hårdhet (jfr. nominala suffix).

Det finns få motsvarigheter bland de undersökta verben med stammen -ėti i-. Oftare är varianterna med båda stammarna cirkumflexbetonade: kūpi / -a, kiõgžda / -i, men ãidi / ãida, kiáugžda / -i, smìrdi / -a.

2. Semantik

Betoningen är ofta kopplad till semantiken. I tabellen nedan är verb av typen varvėti med lång rot indelade efter betydelse.

Semantisk tabell⁷

Semantisk grupp | Ljud | Rörelse | Förstörelse | Psyk.-fysiska egenskaper | Ljus | Lukt | Sociala relationer

-o-

põška; tvõška

kiõgžda / -i (poška 2)

1 móka sōpa (tvõška 2)

1 móka

-ū-

dūzga

dulėja / dūla; kūpa / -i

triūša

-y-

pỹška; vỹva

bỹta (pỹška 3) rỹta (DŽ₂)

(pỹška 2)

-ie-

riẽda; riẽta

(riẽda 4 ‘ritasi kalasi)

-uo-

liúoba

-ai-

áidi / áida; áidėti, -a

-au-

člãuška kaũška kliáuga niáuzga páuška pliáuška táuška

kiáugžda / (DŽ₂: -i)

skaũda

7 Siffran efter exemplet anger det nummer med vilket verbets betydelse är markerad i ordboken. Om den aktuella betydelsen av verbet inte är den huvudsakliga, anges verbet inom parentes i tabellen. Bredvid anges ordningsnumret för verbets betydelse. Om något nummer saknas betyder det att verbets ljud- och rörelsesem är sammanflätade och i ordboken anges som en enda betydelse. Beteckningen DŽ₂ läggs till de exempel som inte finns med i DŽ₃.

120

Semantisk grupp

Ljud

Rörelse

Destruktion

Psykofysiska egenskaper

Ljus

Doft

Sociala relationer

-er-

blērba džērška čērška ērza knērza (DŽ₂) nērna (er) (DŽ₂) tērška vērva

žvērbla

-ar-

bárba bárška dárda (ar) gárga (ár) gárgžda (gárma (ár) 2) (márma (ár) 2,3,4) nárna (aŕ) tárška (varva 2)

(dárda (ar) 2) gárma (ár) márma (ár) 1 varva

(gárga (ar))

-ir-

gnisslar, kvittrar (DŽ₂), dånar (DŽ₂), knastrar, gnisslar, knarrar, sprakar, prasslar (DŽ₂), vibrerar (virpa 2)

(gnisslar 2), (dånar 2) (DŽ₂), kryper, (skimrar 2), sväller, (vibrerar 2), 1 svajar, vibrerar

(knastrar 2), (sprakar), 2 svajar

(kryper 2), skimrar, (vibrerar 3)

stinker / -ar

-ur-

blurrar, burrar, burra, (burrar 2), (knastra 2), (glurra), (gurra 2), gurra, knurra, murra, niorna, niorra, surra (DŽ₂), urrar, urra (DŽ₂), urrar, urra, zarrar

(blurrar 3), burra, burrar, knastra, glurra, gurra, gurra, kurna, purta, spruta, spruta (DŽ₂), urda

-al-

balzar (DŽ₂), talar

alma, salva

talar 1

-il-

bildar, vibrerar

(bildar 2)

ljuder

blänker

121

Sem. grupp Ljud Rörelse Destruktion Psyk.-fys. egenskaper Ljus Lukt Sociala relationer -ul- kvittrar; kvittrar (DŽ₂); sjunger; sjunger kvittrar?; mullrar; susar? -am- brummar (ām); pām-pa (DŽ₂ - am-); klingar (ām) sjunker (tillstånd) -um- brummar (drūmba); pūmpa (dial.) drūmba; liūmpa -an- blixtrar; rasar; skallrar (an) skallrar (ān) 2 -in- klingar; ringer tonar -un- dånar; dånar (DŽ₂); skramlar (klūnka 2)

Ljudbetecknande verb dominerar tydligt. Deras rötter har huvudsakligen akut accent. Endast 14 ord har circumflex accent i roten. Av dem har 9 båda accentvarianterna. I vissa fall kan den circumflexa accenten hos ljudhärmande verb förklaras pragmatiskt – dvs. verb som betecknar ljud med lägre intensitet kan ha circumflex accent (mārma / márma, bāmba / bam̄ba, vỹva – ord som betecknar tyst mummel och jämmer; men mū́rma, niū́rna, niū́rgza m.fl. har akut accent). I detta fall bör man ändå inte glömma rotens vokalism (se ovan). (LKŽ VII anger för övrigt även en annan betydelse av mārma / márma: ”sjunka, sjunka ned, störta”, vilket möjligen antyder circumflex accent. Se vidare nedan.)

Circumflexen i verben bal̃zga, kal̃ba hänger sannolikt samman med vokalismen -al-, inte med ljudbetydelsen. Orden skambā, žvānga / žvānga, som betecknar ett intensivt ljud, har circumflex accent, tydligen också på grund av vokalismen. Detsamma gäller gair̃žda (jfr gir̃žda).

Till gruppen av ljudbetecknande ord hör också alla verb med auslautet -šk-, varför man skulle kunna anta att deras akutaccent förklaras av betydelsen och inte av konsonantismen. (Den destruktiva betydelsen hos verben póška, pýška har tydligt ljudhärmande ursprung.)

Bland verben som betecknar rörelse kan man urskilja de rullning som har circumflex accent riẽda, riẽta, rỹta, vilka saknar ljudsema (jfr dar̃da / dárda, dir̃da, där akutaccent dominerar och ljudsemat anges först i ordboken). Även verben som betecknar att vätska sipprar eller strömmar ut har circumflex accent: sal̃va, al̃ma, var̃va. Däremot har verb med seman att vatten rinner eller sprutar (glū́rga, klū́ nka, gūrga m.fl.) eller enbart seman att rinna

122

betecknande verb (liūmpa, būrga), vilka utan tvekan också är onomatopoetiska, har enbart akut accent. Ord som betecknar fall eller nedåtgående rörelse har oftare circumflex accent: maṛma / márma, gaṛma / gárma, býra. Verb som betecknar andra slags rörelse har akut accent.

Bland verb av denna typ som betecknar destruktion (eller förändring av struktur) har DŽ₃ registrerat mycket få. Endast några få har lång rot. De har ofta sidoformer med i--stam eller ėja--stam, t.ex. kiáugžda / (DŽ₂) -i = kiõgžda / -i ”1. torka; 2. bli porös, få håligheter; 3. bli till kiaugždas, bli ihålig”, kūpa / -i ”1. koka kraftigt; koka över, stiga; 2. växa bra, frodas”, dūlėja / dūla ”1. långsamt brytas ned, förvandlas till damm, ruttna; 2. långsamt brinna, glöda”. Orden 2 virbėti, virba ”bli till virbas, virbėti” och spirgėti, spirga ”1. fräsa vid stekning”, ap-gargėti, āpgarga ”täcka sig med något (lera, is, snö osv.), växa igen, bli överdragen”⁸ saknar sidoform med annan stam⁹. Spirgėti, spirga har sannolikt också ljudhärmande ursprung, liksom pyškėti, pyška. Då återstår två verb som betecknar destruktion och har akut rotaccent. Virbas akutaccent skulle kunna förklaras endast genom rotens vokalism (se om rötter med -i- som första vokaliska led). Verbet kiáugždas akutaccent är svårare att motivera på detta sätt på grund av circumflexen i skaudėti, skaūda (med samma rotvokalism). Dessutom finns den circumflexbetonade dubletten kiõgžda. Sannolikt har de många ljudhärmande verb som utan undantag har akut accent och vokalismen -au- i roten, såsom kiáugžda, påverkat dess accentparadigm: páuška, káuška, táuška, niáuzga m.fl.

Endast tre verb som betecknar ljus har belagts: žverblėti, žvėrbla ”dial. glittra, stråla”, mirgėti, mirga och žvilgėti, žvilga. Till dem ansluter sig också rörelseverb med seman ljus (med en nyans av vibration): virpėti, virpa ”3. glimma” och kirbėti, kirba ”2. myllra, glimma”. Alla verb med denna betydelse utom det första har circumflex accent i roten; deras samband med rotvokalen -i- är mycket tydligt.

Det är svårt att finna något samband mellan accent och betydelsen psykiska eller fysiska egenskaper, eftersom samma betydelse av smärta uttrycks både av sópa (akut accent) och av skaūda (circumflex). Verben som betecknar sveda eller klåda, tvóska, dilga, har båda akut accent. (Dilga betyder också att något kliar eller oroar, medan tvóskas huvudsakliga betydelse är ”dunka, smälla”.) Om man däremot håller fast vid påståendet att rotens inledande konsonantkluster sk- implicerar circumflex (skaūda, skam̃ba), kan man hävda att akutaccenten hos andra ord som betecknar psykiska eller fysiska egenskaper förutsätts av deras betydelse.

⁸Se LKŽ III 129 för det sistnämnda ordets betydelse.

⁹De mutationer eller destruktionsbetydelser som anges i respektive kolumn för de övriga verben är sekundära och har utvecklats ur ljud- eller rörelsebetydelser: pyškėti, pyška ”2. spricka med buller, spricka sönder”, poškėti, poška ”brinna med ljud”, čirškėti, čirška ”3. fräsa”, riedėti, rieda ”4. kläckas, komma ut (ur ägg)”. Deras akutaccent är förknippad med den grundläggande ljudbetydelsen, medan circumflexen är förknippad med rullning.

123

Lukt betecknas endast av ett verb av denna typ, men a-stammen är endast en sidoform vid sidan av den dominerande i-stammen – smirdėti, smirdi / -a. Även om akut accent alltså skulle antyda en a-stam, ligger betydelsen närmare den dominerande formen med i-stam.

Verb med betydelsen sociala relationer är inte typiska för den undersökta typen, och därför går det inte att säga något mer specifikt om deras accentuering: mokėti, moka ”1. betala för en vara man får, ett utfört arbete och dylikt; 2. dial. skilja åt, kosta”, triušėti, triuša ”arbeta lite, syssla med arbete”.

Samband mellan rotens accentkontur och betydelser som rör ljud (dess intensitet), rörelse (rullande, rinnande), ljus och delvis destruktion har således endast konstaterats.

SLUTSATSER

1. Suffixet -ėti i verb av typen Varvėti är dominerande och betonat, oberoende av rotens accentkontur i den osuffixerade presensformen (varvėti, varva, -ėjo; mokėti, moka, -ėjo; galėti, gali, -ėjo osv.). DŽ₃ anger endast ett dialektalt undantag, där alla former har betoningen på roten (áidėti, áida, áidėjo).

2. I osuffixerade presensformer förlänger både verb med a-stam och verb med i-stam som fonologiskt har korta vokalerna i, u, a, e de två sista under betoning [lašą, teška och gãli; jfr avledningar med -sėti trakšėti, trakši (trakš+šėti, trakš+ši), žlegšėti, žlegši och dylikt].

3. Rotens accentkontur i presensformer av verb med vokalism av typen [m?] och a-stam bestäms av:

A. Morfonologisk struktur

Konsonantism:

a) konsonantklustret i utljud -sk- (mer sällsynt -sk-) är alltid förbundet med akut accent i roten, exempelvis akūt tárška, bárška, tvóska. I rötter med utljud -zg-, -zd- dominerar också akut accent, men inte alltid (niùrzga, men bãlzga). Inget samband mellan accentkonturen och annan konsonantism i utljudet har observerats.

b) anlaut č-, c-, dz-, dž-, bl-, kn-, sp--verben har en akut betonad rotstavelse, men detta hänger sannolikt snarare samman med vokalismen i dessa verb. Anlaut sk- skulle kunna ha samband med rotens cirkumflex: skaũda, skãmba / skámba (endast 2 exempel). Inget samband mellan rotbetoningen och annan konsonantism i auslaut har observerats.

Vokalism:

c) akut accent dominerar i rötter med diftong (undantag: skaũda);

d) i rötter med långa vokaler -ū-, -ie-, -y- dominerar cirkumflex accent (undantag: pýška, dūzga), medan vokalerna o, uo har akut accent, exempelvis póška, žem. liúoba, žem. kiáugžda (undantag: kiõgž-da);

e) akut accent i diftongiska rötter är förknippad med diftonger vars första led är vokalerna e, i, u (undantag: buñba, žvėrbla);

f) rötter med a som första led i en diftong kännetecknas av cirkumflex accent (gar̃gžda osv.), men här finns fler undantag (tárška, bárška, nárna, blázga, varianterna bañba / bámba, dárda / dard̃a, gárma / gárma, gárga / gárga, maĩma / márma, žvánga / žvánga).

124

Morfologisk struktur:

g) vokalismens och konsonantismens inverkan på rotens accentkontur är oupplösligt förbunden med de undersökta verbens morfologiska struktur. Vid jämförelse med besläktade rotverb med ia-stam framträder en accentuell opposition (om ett verb av typen varvėti har akut accent, har dess besläktade verb med ia-stam cirkumflex accent, t.ex. birzga (birzgėti, -ėjo): birzgia (birgzti, birzgė), liksom tárška: tárškia, súlpa: súlpia, m.fl. För övrigt har cirkumflexa a-stammar med suffixet -ėti inga sådana par;

h) alla besläktade verb med suffixet -sėti och sė-stam har akut accent, men detta förklaras av deras interjektionella ursprung.

B. Semantik

a) akut accent på näst sista stavelsen dominerar bland verb som betecknar ljud. Cirkumflex accent beror oftast på betydelsen ljudintensitet (baũba / báumba, buñba). Cirkumflexen i verben balzga, kal̃ba m.fl. förklaras dock av morfonologisk påverkan;

b) betydelserna rullande och vätska som sipprar förutsätter cirkumflex accent: riẽda, riẽta, rỹta och aĩma, saĩva, vaĩva. Andra verb som betecknar rörelse har akut rotaccent;

c) två verb som betecknar ljus har akut accent (mìrga, žvìlga). Även rörelseverb med seman ljusreflektion har akut accent (vìrpa, kìrba). Det enda dz. žvėrbla har cirkumflex accent;

d) ord som betecknar psykiska och fysiska egenskaper har akut accent, med undantag för verbet sk- med anlaut skaũda;

e) något samband mellan rotens accentkontur och de återstående betydelserna har inte iakttagits.

Det finns systematiska tendenser att generalisera akut accent.

LITERATŪRA

DŽ₂ – Dabartinės lietuvių kalbos žodynas, Vilnius: Mintis, 1972.

DŽ₃ – Dabartinės lietuvių kalbos žodynas, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla, 1993.

J a k a i t i e n ė E. 1988: Leksinė semantika, Vilnius: Mokslas.

DLKG – Dabartinės lietuvių kalbos gramatika, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla, 1994.

LKŽ III – Lietuvių kalbos žodynas 3, Vilnius: Valstybinė politinės ir mokslinės literatūros leidykla, 1956.

LKŽ VII – Lietuvių kalbos žodynas 7, Vilnius: Mintis, 1966.

S k a r d ž i u s P. 1943: Lietuvių kalbos žodžių daryba, Vilnius.

S t u n d ž i a B. 1995: Lietuvių bendrinės kalbos kirčiavimo sistema, Vilnius: Petro ofsetas.

THE ACCENTUATION a-STEM VERBS WITH INFINITIVE SUFFIX -ėti

(MORPHOLOGICAL TYPE varvėti, vãrva, varvėjo)

Summary

There are some morphological types of verbs with the suffix -ėti in Lithuanian language. All the types have the same suffix of the infinitive (-ėti) and praeterit (-ėjo). The main differences are in present forms. The third person of present can be suffixal (-ėja) or unsuffixal: i-stem (myli), a-stem (moka) and others. The semantics and wordbuilding of those types are different enough not to mix them.

The object of the paper is a-stem verbs with the suffix -ėti. The distinct signs of those verbs are the following:

125

1. The suffix of the verbs of this type is stressed and dominative independently of the intonation of the form in the present tense, which is not suffixal (varvėti, vārva, -ėjo; mokėti, mōka, -ėjo).

2. The stressed phonologically short vowels a, e become long in present forms (lāša, tēška and pʼstem galī, compare with the derivatives of the suffix -sėti: trakšėti, trākši [trakš+šėti, trākš+si], žlėgėti, žlėgsi).

3. The accentuation of verbs with a long vocal in the root depends on the following factors:

A. Morphonological structure

Consonantism:

a) the roots ending in the consonants -sk- (more seldom -sk-) always have falling accent (tárška, bárška, tvóska). The same accent dominates in the roots, ending with -zg-, -zd- (nūrzga, but balzga);

b) the accent is not connected with the consonant beginning of the root. Only combination -sk- could implicate the rising accent of the root (skaūda, skāmba / skāmba).

Vocalism:

c) the falling accent dominates in the roots with vocal diphthongs (the exception – skaūdā);

d) the rising accent dominates in the roots with long vowels -ū-, -ie-, -y- (the exception – pýška, dūzga). The roots with vowels o, uo have the falling accent (pōška, liūoba, kiáugžda, but kiōgžda);

e) the falling accent is connected with the diphthongs whose first components are vowels e, i, u (except būmba).

g) The rising accent is connected with the diphthongs, whose first component is the vowel -a- (gar̄gžda), but there are more exceptions [tárška, bárška, ná́rna and blā́zga, brā́zga (n disappears in the position before spirants), variants – bāmba / bámba, dārda / dārda, gārma / gárma, gā́rga / gárga, mārma / márma, žvānga / žvānga].

Morphological structure:

h) The influence of vocalism and consonantism on the accent of the root can not be abstracted from the morphological structure of the verbs. There is an accentual opposition between the a-stem verbs with suffix -ėti and iā-stem root verbs. If those two types of verbs have the same root, the first one will have the falling accent and the other will have the rising accent, e. g. birzga (birzgėti, -ėjo): bīrzgia (bīržti, bīržge), also tárška: tāškia, sūlpa: sūlpia etc. The a-stem verbs with the rising accent do not have such pairs.

B. Semantics:

a) The verbs which mean the sound have the falling accent in most cases. The rising accent is determined by intensity of this sound (bāmba / bámba, būmba).

b) The meanings of rolling and trickling of water are connected circumflex: riēda, riēta, ryta and aīma, saīva, vārva. Other verbs, which mean the moving (motion) have the acute root.

c) Two verbs meaning the light (shining, reflection) have the falling accent (mirga, žvilga). Even the verbs with the semes of light (virpa, kirba) have the same accent.

126