ACTA LINGUISTICA LITHUANICA

XLVIII (2003), 177–184

ANMÄRKNINGAR

Remarks

SMÅSAKER

Adjektiven i den samogitiska dialekten žiaudrus, žiudrus fångade Steven Young, baltolog vid universitetet i Baltimore, uppmärksamhet i den mycket intressanta artikeln ”Lithuanian žiaurūs: žiudrus” (Acta Linguistica Lithuanica 47, 109–115). Meningarna hämtade från DŪNŽ s. 453, 458 tycks kräva några kommentarer: pākaulinēs lābā žōdrōs ā.udeklas; vi.kšrēs žōdrōs / pjā.usta lįžuvē gįvuol’ūn. I den andra meningen ska žōdrōs återges inte som žudrūs, utan som žiudrūs: vikšris žiudrūs pjāusto liežuvį gyvōliuon (dat. sing.; nom. gįvuolis | gį’vuolis; här har i den äldre traditionella sydsamogitiska varniškiai-dialekten ett icke-etymologiskt n lagts till dat. sing.-ändelsen -u > -uo). Det är inte žudrūs, men troligen har min uppenbara korrekturmiss vilselett författaren, fast formen är žiudrus, det vill säga alla meningar definieras med ordet žiudrus (textinsamlingen pågick i 6 år (1969–1975) och blev mycket utdragen med förbud, klagomål osv.).

I det levande språket är detta adjektiv numera på väg att falla i glömska och används främst av äldre människor på landsbygden; dess rötter är žiaud-, žiud-, därför finns endast žiudrūs, medan forskare från avlägsna trakter som saknar detta dialektordförråd ibland kan tveka och börja citera ett ord som inte finns: *žudrus.

Vytautas Vitkauskas

Institutet för litauiska språket

P. Vileišio g. 5, 2055 Vilnius, Litauen

Mottagen 2003 05 05

OM DEN PÅSTÅDDA NOLLKOPULAN

Den här texten är framför allt avsedd att behandla sådana meningar som: Min bror är funktionshindrad; Ihållande hosta är ett symtom på allvarlig sjukdom och så vidare. Den samtida litauiska språkets grammatik (Vilnius: Mokslas, 1994) betraktar dem som nominala meningar som motsvarar en treledad modell, eftersom Vädret är vackert anses ha en nollkopula (s. 612).

Innan jag tar itu med polemiken kring denna snäva fråga ska jag redan från början nämna två påståenden, utan vilka polemiken saknar mening och som jag ska försöka hålla mig strikt till.

Det första påståendet: Ingen har några egenskaper. På skämt säger jag också så här: Ingen får hår på huvudet. Det verkar som om formuleringen av påståendet härrör från Immanuel Kant, men jag minns det inte säkert, och eftersom jag inte grundar påståendens sanningshalt på auktoriteter räcker det för mig att jag själv anser det vara sant. Logiken opererar inte direkt med ordet ingen, men i dess klassteori antar man en nollklass, eller tom klass (jag vill påpeka att den kallas nollklass efter tecknet som används för att beteckna den, och tom klass efter det