This is a machine-generated translation of the original document and may contain errors, omissions, or changes in meaning. Do not rely on this translation for quotations, citations, or authoritative references. Please consult and cite the original document.
Preparing document pages…
Page 1
ACTA LINGUISTICA LITHUANICA
XLIX (2003), 171–172
PERSONALIA
VI GRATULERAR ALOYZAS VIDUGIRIS
Vid julen firade den välkände litauiske dialektologen Aloyzas Vidugiris sin sjuttiofemte födelsedag.
Detta är ett betydelsefullt datum i varje människas liv, och för vår äldre kollega är det en dubbel högtid, eftersom Vidugiris redan har arbetat i 50 år vid Litauiska språkets institut, på avdelningen för språkhistoria och dialektologi. Han är medlem av Litauiska katolska vetenskapsakademin (LKMA), mottagare av Litauens stats vetenskapspris och det statliga Jonas Basanavičius-priset. Aloyzas Vidugiris är den främste forskaren av Zietela och Lazūnai – de mest avlägsna litauiska språköarna. Även om över hundra forskare från olika länder under ett sekel har studerat de litauiska dialekterna i Belarus, kan inte alla säga att de under flera decennier har bevittnat dessa dialekters tillbakagång och död. Vidugiris har utförligt studerat de traditionella dialekterna i det sydöstra litauiska språkområdets utkant, i distrikten Šalčininkai, Vilnius, Širvintos, Varanavas, Astravas, Jūrotiškės, Įvija, Zietela, Ščiucinas, Gardinas och andra. Han är en levande encyklopedi över denna regions historia, språk och lokalbefolkningens liv.
Aloyzas Vidugiris föddes 1928 i byn Gakūnai (nu Tautvilai), i Karsakiškis församling i Panevėžys-distriktet. Efter att ha tagit examen från Vilnius pedagogiska institut 1954 började han arbeta vid Litauiska språkets institut. 1962 disputerade han för doktorsgraden i humaniora med avhandlingen Zietelos lietuvių tarmė. Aloyzas Vidugiris samlade in material under fyra år
Page 2
172 |
PERSONALIA
i Zietelaområdet. Opponenten Juozas Balčikonis konstaterade att detta var den första omfattande beskrivningen av en intressant dialekt som höll på att dö ut. Han framhöll: ”Arbetet har utförts med stor omsorg och hängivenhet och förtjänar verkligen att tryckas för vetenskapliga ändamål [...] Det vore inte fel att ta med dialektens hela ordförråd.” Med sin särskilda hängivenhet för perifera dialekter och sin uthållighet genomförde Aloyzas Vidugiris också detta förslag, fyra decennier efter disputationen.
Som medförfattare till Lietuvių kalbos tarmių chrestomatijos (1970) och Lietuvių kalbos atlaso (bd 1–3, 1977–1991) skrev språkforskaren ner många dialekttexter, deltog i ett stort antal expeditioner och ordnade dialektinspelningar. Under en expedition i Varanavas-distriktet, i byn Ramučiai, blev han till och med misshandlad av lokala huliganer. År 1988 deltog Aloyzas Vidugiris aktivt i grundandet av föreningen ”Vilnija” och var medlem av dess styrelse och konsult. Han har recenserat många vetenskapliga och populärvetenskapliga böcker och varit medlem av redaktionskommittéer.
Även om vår kollega inte alltid har haft god hälsa är han enastående arbetsam: Aloyzas Vidugiris är författare eller medförfattare till nio böcker och har skrivit 135 vetenskapliga artiklar och omkring 90 populärvetenskapliga artiklar. En imponerande förteckning över dessa arbeten publicerades i 2003 års Lietuvių katalikų mokslo akademijos Metraštyje (bd 23, s. 599–608). Enbart om Lietuvių kalbotyros har Vidugiris skrivit 22 artiklar, publicerade i nitton nummer (nr 2–46). Många artiklar har publicerats i Kalbos kultūroje, taip pat Baltistikoje, Lietuvos TSR MA darbuose, Gimtojoje kalboje, Mūsų kalboje, Moksle ir gyvenime, i vetenskapliga och hembygdsforskningssamlingar och på andra håll. Såväl artiklarna som hans allra största arbeten handlar om litauiska dialekter i periferin. Det gäller Lazūnų tarmės žodynas (med Jonas Petrauskas, 1985), Lazūnų tarmės tekstai (med Jonas Petrauskas, 1987) och Zietelos šnektos žodynas (1998). Inom kort utkommer monografin Zietelos lietuvių šnekta: fonetika ir morfologija, liksom Dieveniškių šnektos žodynas (med Danguole Mikuliene, Kazys Morkūnas och Laima Grumadiene).
Minst sju inriktningar i Aloyzas Vidugiris vetenskapliga arbete bör särskilt nämnas: dialektologi (fonetik, morfologi, syntax), historisk dialektologi, lexikologi, onomastik, två- och flerspråkighet (sociolingvistik), historien om forskningen i litauiska språket samt språkvård.
När Antanas Balašaitis, redaktör för Zietelos šnektos žodyną och författarens mångårige vän, presenterade ordboken, skrev han: ”Genom att välja en svårare forskarbana än att bara försvara en beskrivning av sin modersdialekt har Vidugiris, genom sitt tysta och målmedvetna arbete, rest ett monument över Zietela.” Inte bara över Zietela. Först och främst över sin hembygd, sitt språk. Och över sig själv.
