ACTA LINGUISTICA LITHUANICA

LI (2004), 141–144

PERSONALIA

VI GRATULERAR KAZYS MORKŪNAS

Doktor Kazys Morkūnas, en ytterst arbetsam och anspråkslös språkvetare, arbetade under hela sitt liv och arbetar fortfarande vid Institutet för litauiska språket.

Kazys Morkūnas föddes den 4 mars 1929 i byn Piliakalnis i Ukmergė-distriktet. De fyra första skolåren gick han i Kulniškiai och senare studerade han vid Gėlvonų grundskola och Antanas Smetona-gymnasiet i Ukmergė, där han brukade se Zigmas Zinkevičius, som senare (vid universitetet) blev handledare för hans examensarbete om den egna hembygdens Gelvonai-dialekt. Den starka dragningen till modersmålet, som väcktes under gymnasietiden, fick honom att välja en bana som litauist. 1949–1954 studerade han vid Vilnius universitet och lyssnade till föreläsningar av Juozas Balčikonis, Vincas Mykolaitis-Putinas, Jurgis Lebedys, Juozas Senkus, Zigmas Zinkevičius, Jonas Kabelka, Kazys Ulvydas, Meilė Lukšienė och andra framstående litauister.

Efter universitetsexamen började Kazys Morkūnas arbeta vid Institutet för litauiska språket och litteraturen. 1958–1961 studerade han vid institutets forskarutbildning, och 1962 försvarade han avhandlingen ”Den sydliga östaukštaitiska dialekten” (handledare Juozas Balčikonis). Större delen av arbetet publicerades i separata artiklar – ”Fonetiken i den sydliga östaukštaitiska dialekten” (Lietuvių kalbotyros klausimai 3, 1960, 5–59) och ”Morfologin i den sydliga östaukštaitiska dialekten: [substantiv, adjektiv, räkneord, pronomen, verb]” (Lietuvių kalbotyros klausimai 11, 1969, 107–146). Från 1966 till 2001 var han vid Institutet för litauiska språkets

142 |

PERSONALIA

och litteratur chef för avdelningen för språkhistoria och dialektologi. Taktfull, tålmodig, lugn och omtänksam, alltid beredd att hjälpa – så beskriver kollegorna honom i dag. Han har aldrig sagt ett enda ovänligt ord till någon. 1990 tillträdde K. Morkūnas tjänsten som biträdande direktör för det återupprättade Institutet för litauiska språket. Detta krävande administrativa arbete skötte han tålmodigt och omsorgsfullt fram till 2001; han var huvudorganisatör för många vetenskapliga konferenser. Från 1995 till 2001 var han redaktör för Lietuvių kalbotyros klausimų, och är nu medlem av redaktionskollegiet för denna fortlöpande publikation.

Redan som student vid Vilnius universitet började K. Morkūnas tillsammans med studiekamrater och yngre kollegor dokumentera dialekter från olika delar av Litauen. Han färdades hundratals kilometer på landsvägar för att hitta människor som talade vackert på dialekt. Mest tid och kraft ägnade han åt dialektologin, särskilt åt ett av de största arbetena inom litauisk dialektforskning, som han arbetade med i flera decennier: Lietuvių kalbos atlasui (1–3, Vilnius: Mokslas, 1977–1991). K. Morkūnas var inte bara en av de främsta materialinsamlarna och en av verkets författare, utan också dess ledare. I Lietuvių kalbos atlase systematiseras och behandlas lexikaliska, morfologiska, fonetiska och accentuella uppgifter från över 700 orter. Publikationen innehåller sammanlagt 376 kartor (”Lexikon” – 120, ”Fonetik” – 112, ”Morfologi” – 144). I dag kan ingen dialektolog vara utan den. Arbetet med Lietuvių kalbos atlaso belönades välförtjänt med Litauens republiks vetenskapspris 1994.

En annan vetenskaplig publikation av betydelse för litauisk dialektologi, som K. Morkūnas arbetade mycket och omsorgsfullt med, är antologin Lietuvių kalbos tarmės (Vilnius: Mintis, 1970). Det var den första utförliga introducerande publikationen med dialekttexter nedtecknade 1950–1966, insamlade på nästan 550 orter från människor i olika åldrar. I den inledande artikeln ges en omfattande översikt över de viktigaste lexikaliska, fonetiska, morfologiska och syntaktiska särdragen hos de litauiska dialekter som klassificerats enligt K. Jaunius och A. Salys.

En mogen språkforskares nya syn på de litauiska dialekterna kommer till uttryck i ”Forskningsprogrammet för de litauiska dialekterna och deras samverkan”: K. Morkūnas utarbetade tillsammans med Danguolė Mikulėnienė programmets del ”Morfologi” 1995 och var även ansvarig redaktör för de övriga delarna (”Lexikon”, ”Accentuation”, ”Sociolingvistik”, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 1995).

1997 utkom en bok med dialekttexter sammanställd av K. Morkūnas (tillsammans med D. Mikulėnienė), ”Dieveniškių šnektos tekstai” (Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas). Boken innehåller ny kunskap om en av de mest intressanta dialekterna i det sydöstra ytterområdet av det litauiska språkområdet.

Under en period ledde K. Morkūnas insamlingen av litauiska språkdata för det av UNESCO stödda Atlas linguarum Europae och var medlem i en kommission inom dess huvudredaktionskollegium. Tillsammans med den lettiska språkforskaren Aina Blinkena skrev han artikeln ”De baltiska språken” (Die baltischen Sprachen. Perspectives nouvelles en géolinguistique, Roma, 1997, 89–102).

Under de årtionden då språkforskaren var aktiv publicerades också många andra värdefulla artiklar och recensioner av vetenskapliga publikationer, inte bara inom dialektologin utan även inom språkvetenskapen i allmänhet: ”Den litauiska dialekten bland fiskarna på Kuriska näset och det litauiska språkets inflytande på deras

PERSONALIA

143

”om fiskarnas lettiska språk” (med A. Sabaliauskas, Lietuvių kalbotyros klausimai 2, 1959, 131–149), ”Sällsynta former av konjunktiv i litauiska” (med A. Kučinskaitė, Lietuvos TSR MA darbai, serie A 1 (16), 1964, 215–218), ”Die Onomastik in Litauen” (Acta Baltico-Slavica 7, 1970, 197–206), ”Om begreppet periferinė tarmė” (Lietuvių kalbotyros klausimai 30, 1993, 4–7), ”Om förstärkning och dess gränser” (Lietuvių kalbotyros klausimai 34, 1994, 84–92) m.fl.

Forskaren ägnar dialektologins data och dialektforskarens kunskaper inte bara åt vetenskapen utan också åt den breda allmänheten. Han skrev den populära boken Pažintis su lietuvių kalbos tarmėmis (Vilnius: Mokslas, 1980), där han på ett lättillgängligt sätt och utan att undvika lekfullhet berättar om de litauiska dialekternas uppkomst, indelning och särdrag, och riktar läsarnas uppmärksamhet mot dialektmaterialets betydelse för vetenskapen och språkbruket. Många populärvetenskapliga artiklar av K. Morkūnas om dialekter, deras utforskning, kända språkforskare, nya publikationer och annat har tryckts i Gimtojoje kalboje, Gimtojo žodyje, Gimtajame krašte och i andra tidskrifter och tidningar.

Från dialektologi till språkhistoria är steget bara ett. Man hann alltså också utforska den litauiska språkhistoriens områden och uträtta mycket där. Till språkhistorien hör redan en artikel som publicerades 1959 under samma titel som avhandlingen: ”Kvarlevor av pronominella adjektiv i den södra dialekten av östaukštaitiska” (MA darbai 2 (7), 1959, 191–203). K. Morkūnas publicerade sitt första arbete särskilt ägnat åt språkhistoria fyra år senare, 1963: ”Om ordet atšlaimass ursprung” (MA darbai 2 (15), 1963, 267–273). Med stöd av ett omfattande material från dialekter och äldre skrifter visade han övertygande att atšlaimas bör förbindas inte med verbet šluoti (som P. Arumaa och E. Fraenkel ansåg), utan med verbet šlieti. Språkhistoriker, särskilt forskare inom litauisk morfologihistoria, klarar sig inte heller utan hans artikel från 1964, ”Ur historien om östaukštaitiska dialekters pluralis inessivformer” (Lietuvių kalbotyros klausimai 7, 1964, 145–152).

Bland äldre författare har K. Morkūnas ägnat störst uppmärksamhet åt östlitauern Konstantinas Sirvydas skrifter. I en artikel som publicerades 1967, ”Blandade diftonger am, an, em, en ir ą, ę i K. Širvydas skrifter” (Lietuvių kalbotyros klausimai 9, 1967, 139–146), noterade han insiktsfullt, med stöd av statistiska uppgifter om östlitauiska dialekter och dessa diftonger, ”att i del I av Punktų sakymų, liksom i den första upplagan av ordboken, är det endast egennamn och appellativ från andra språk som konsekvent innehåller dessa diftonger; diftongen an förekommer i konjunktionen idant, och diftongen en förekommer ganska ofta i avledningar från stammen švent-. I senare ordboksupplagor, utgivna efter K. Širvydas död, och framför allt i del II av ”Punktų sakymų” förekommer fler ord och former som inkonsekvent innehåller de nämnda diftongerna och vokalerna. Detta ger anledning att anta att de senare utgivarna och redaktörerna, som kom från andra delar av Litauen, i stor utsträckning bidrog till att dessa diftonger och vokaler uppkom här” (s. 145). Det är nog ingen överdrift att säga att alla som inleder studier av språket i K. Sirvydas skrifter bör ha denna slutsats, formulerad av K. Morkūnas, på sitt skrivbord.

Det största av lingvistens arbeten om litauisk språkhistoria ägnas också åt Konstantinas Sirvydas skrifters språk: ett verbregister till Punktų sakymų, publicerat 1980 i Lietuvių kalbotyros klausimuose – Punktų sakymų (”Konstantinas Širvydas verb i ’Punktų sakymų’ (Register)”). Lietuvių kalbotyros klausimai 20, 1980, 109–222), där alla verbformer registreras och där ”för att tydliggöra deras betydelse (eller betydelser) följs de grammatiska formerna av en mening eller en del av en mening som innehåller en av formerna” (s. 110).

144 |

PERSONALIA

I festskriften Donum Balticum tillägnad den framstående norske baltisten Chr. Stang publicerade K. Morkūnas artikeln ”Några språkliga särdrag i M. Daukšas skrifter” (Stockholm: Almqvist & Wiksell, 1970, 347–351), där författarens stavningsegenskaper behandlas. Språkhistoriker finner också subtila iakttagelser i K. Morkūnas recensioner av lingvistiska publikationer, vilka man måste läsa och inte bara hänvisa till.

Även bibliograferna har många lovord för K. Morkūnas – han har ju bidragit avsevärt till utarbetandet av många litteraturförteckningar över Lietuvių kalbotyros. Dessa böcker används inte bara av forskare i litauiska, baltologer och indoeuropeister, utan också av alla som intresserar sig för lingvistik och den litauiska nationens kulturhistoria.

Än i dag sätter sig lingvisten varje dag vid sitt bokbelamrade skrivbord och tar itu med arbetet: han korrekturläser Dieveniškių šnektos žodyno, förbereder kommentarerna till fjärde bandet av Lietuvių kalbos atlaso för tryckning, skriver förklaringar till texter från Balbieriškis dialekt och sammanställer och redigerar nya artiklar om olika litauiska dialekter för monografiserien Lietuvos valsčiai, utgiven av förlaget Versmė …

På denna betydelsefulla årsdag önskar vi, å hela den litauistiska gemenskapens vägnar, den flitige vetenskapsmannen ett långt fortsatt arbetsliv utan trötthet, eftersom ”vår själ har inom sig ett oändligt vidsträckt förstånd, där all slags kunskap och vetenskap utan tal kan rymmas” (K. Sirvydas).

Juozas Karaciejus, Asta Leskauskaitė