JŪRATĖ PAJĖDIENĖ

Litauiska språkinstitutet

Forskningsområden: syntax, semantik och pragmatik i äldre och nutida litauiska, Litauens kulturhistoria och kyrkliga texters historia.

ŽEMAITIŠKOS TAPATYBĖS RAŠKA: DĖLIONĖ IŠ KRETINGOS TARMIĖS ŽODYNO (2011) PAVYZDŽIŲ

låt inte en samogit tappa tålamodet /

annars blir det inte som du väntar dig // KTŽ, s. 459

Uttryck för samogitisk identitet: att sätta samman exemplen ur Kretinga Dialect Dictionary (2011) till en helhetsbild

Låt inte en samogit tappa tålamodet /

annars blir det inte som du väntar dig // KTŽ, s. 459

S A M M A N F A T T N I N G

Samogiterna bedöms på många olika sätt: som envisa, fåordiga, tröga och ohövliga... Men ingenting avslöjar en människas karaktär lika väl som hennes eget språk. Inte bara vad hon säger om sig själv och andra, utan också hur hon säger det. Det handlar inte bara om artighet, utan också om själva formuleringen. Den som talar kanske inte ens själv märker hur särpräglat det hon säger är. Det är lite lättare att känna igen när det har stelnat i skrift. Många pärlor ur samogitisk talspråk har samlats i Juozas Aleksandravičius Kretingas dialektordbok. Med utgångspunkt i de uppgifter som denna ordbok tillhandahåller försöker artikeln visa hur samogiternas syn på sig själva och andra, livets olika skeden, den omgivande miljön och möjligheten att vara ensam och tillsammans med andra kommer till uttryck när de talar, i sina försök att komma överens och nå samförstånd.

NYCKELORD: samogiter, identitet, autenticitet, dialogicitet, värderingar, åtaganden, känslor.

64

Acta Linguistica Lithuanica LXXIX

Žemaitiškos tapatybės raiška: dėlionė iš Kretingos tarmės žodyno (2011) pavyzdžių

ANNOTATION

Samogiterna betraktas på olika sätt: som envisa, tystlåtna, tröga och rentav ohövliga... Men ingenting kan visa en människas karaktär bättre än hennes språk. Inte bara vad en person säger om sig själv och andra, utan också hur hon säger det. Det handlar inte bara om artighet, utan också om ordvalet. Den som talar kanske ibland inte ens själv känner till det särpräglade i sitt yttrande. Det är lite lättare att känna igen när det har frusit fast i skrift. Många pärlor ur samogitisk talspråk finns i Kretingas dialektordbok av Juozas Aleksandravičius. Med utgångspunkt i de uppgifter som denna ordbok tillhandahåller försöker artikeln visa hur samogiternas syn på sig själva och andra, livets olika skeden, den omgivande miljön och möjligheten att vara ensam respektive tillsammans med andra kommer till uttryck när de talar och försöker komma överens.

NYCKELORD: samogiter, identitet, autenticitet, dialogicitet, etik, åtaganden, känslor.

INLEDNING

Att personer ur andra etniska grupper (litauer och inte bara litauer) känner igen någons samogitiska identitet kan fungera som en varningssignal. Förstå, min vän: om personen framför dig är en samogit eller samogitisk kvinna behöver du inte räkna med att det blir lätt att umgås med honom eller henne. Skiljer sig samogiterna och de samogitiska kvinnorna verkligen så tydligt från företrädare för Litauens övriga etniska grupper? Varför kan de kännas igen som samogiter även när de själva inte gör anspråk på en samogitisk identitet utanför Samogitien eller i sällskap med icke-samogiter? Till exempel om de kan tala utmärkt standardlitauiska¹ och inte ens betraktar sin samogitiska identitet som något utmärkande?

Ofta föreställer man sig att den samogitiska identiteten hänger samman med ett annorlunda tänkande² och ett grovt sätt att tala, delvis betingat av det samogitiska språkets fonologi³, liksom av en mängd märkliga ord och framför allt lånord (slaviska och germanska). På internet är det lätt att hitta ordlistor som försöker illustrera denna grovhet och märklighet med lånord (Kalnuvienė, pa., 2007–2008; Skouds 2018) och samlingar med anekdoter (Žemaitė anekdota 2018). Det finns naturligtvis också mer seriösa samtal som varnar

¹ Om svårigheterna med att tillägna sig en sådan förmåga och dialektens inflytande, vilket kan märkas när en samogit talar standardlitauiska, se: Grinaveckis 1973: 31–35; Zinkevičius 1994: 126–131.

² När Silvija Papaurėlė och Kazimieras Župerka analyserade exempel ur korpusen och genomförde ett experiment med fria associationer framträdde framför allt följande drag hos den samogitiska identiteten: envishet, uthållighet och tålamod (Papaurėlė, Župerka 2010: 190–192, 195–196, 197–198).

³ Dėl žemaičių kalbos statuso žr. Pabrėža 2017: 43–48. Išsamų žemaičių kalbos tarmių ir patarmių fonologinės sistemos aprašą žr.: Girdenis 1967, 200; Atkočaitė 2002; Murinienė 2007.

Straipsniai / Articles

65

JŪRATĖ PAJĖDIENĖ

om den hotade samogitiska identiteten eller behovet av både mogen självkännedom och ansträngningar för att bevara den (Žimkutė 2008; Kajenas 2013).

Frågor om den samogitiska självkänslans och identitetens historia och nutid har på senare tid fått allt större seriös uppmärksamhet (jfr: Bliūmas 1997; Pakalniškis 2001; Papaurėlytė, Župerka 2010; Petreikis 2012; Pabrėža 2017: 31–36), men mycket återstår ännu att utforska, även om förutsättningarna för forskning redan är ganska goda. När det gäller utgivningen av källor till samogiternas tal kan man glädjas åt den framgång som kommit nordliga samogiter från Kretinga och nordliga samogiter från Telšiai till del⁴. Nordliga samogiter har flera publicerade källor som vittnar om det unika arvet av samogitiskt tal från 1900-talets andra hälft⁵:

1) Kretinga-dialektordboken av Juozas Aleksandravičius, sammanställd av Danguolė Mikulėnienė och Daiva Vaišnienė (Aleksandravičius 2011), vars illustrativa material kännetecknas av autentiskt tal från nordliga samogiter från Kretinga, präglat av dialogiskhet och noggrant nedtecknat under omkring 60 år av ordbokens initiativtagare⁶;

2) texter från nordliga samogiter från Telšiai, utgivna av Aleksas Girdenis i boken Taip šneka tirkšliškiai: šiaurės žemaičių telšiškių tarmės tekstai su komentarais från 1996, kännetecknade av en genomgående dialogiskhet, impulsivitet och autenticitet⁷;

3) Birutė Vanagienės ordbok Šiaurės vakarų žemaičių žodyną: Ylakių, Lenkimų, Mosėdžio, Skuodo, Šačių apylinkių šnektas (band I – 2014, band II – 2015). Ordbokens exempel (kartoteket sammanställdes 1957–1996; se Vanagienė 2014: XXII) representerar en diskurstyp som omfattar såväl autentisk dialog som berättande.

⁴ För gränserna mellan de nordliga samogitiska dialektområdena kring Kretinga och Telšiai samt exempel på tal och transkription, se databasen Tarmių žodyno duomenų bazėje, sammanställd av Lietuvių kalbos institutas.

⁵ Om indelningen av den samogitiska dialekten och de språkliga särdragen hos de nordliga samogiterna, de så kallade donininkai, se Zinkevičius 1994: 85–87, 112–120; om den grundläggande skillnaden mellan nordliga samogiter från Telšiai och dem från Kretinga, grundad på växlingen u, i// o, ę i icke-slutliga stavelser, se samma verk: 114.

⁶ Perioden för insamlingen av ordbokskartoteket och sammanställningen av ordboken sträckte sig från mitten av 1940-talet till 2004 (jfr: Mikulėnienė 2011: XII; Vaišnienė 2011: XX).

⁷ I dialekttextboken Taip šneka tirkšliškiai: šiaurės žemaičių telšiškių tarmės tekstai su komentaraispresenteras samtal som spelades in med dold mikrofon 1968–1985 mellan familjemedlemmar och grannar till Aleksas Girdenis, bosatta i Tirkšliai med omnejd i Mažeikiai distrikt. Som en kompletterande källa till nedteckningar av tal på denna dialekt kan nämnas textsamlingen Šiaurės žemaičiai telšiškiai, sammanställd av Juozas Pabrėža, Vida Marcišauskaitė och Asta Leskauskaitė (2013). I huvudsak rör det sig om texter från samma period, och en betydande del av dem består också av inspelningar gjorda av A. Girdenis. Autenticiteten i dessa samtal är dock av ett något annat slag, eftersom deltagarna i de inspelade språksituationerna intervjuades särskilt och visste att samtalet med dem spelades in.

66

Acta Linguistica Lithuanica LXXIX

Žemaitiškos tapatybės raiška: dėlinė iš Kretingos tarmės žodyno (2011) pavyzdžių

I de nämnda publikationerna har autentiskt samogitiskt tal förevigats och blivit en del av den skriftliga traditionen⁸. Syftet med denna artikel är att granska den första av de nämnda källorna till illustrationer av samogitiskt tal, den som omfattar den längsta perioden av fortlöpande dokumentation – Kretingos tarmės žodynas (hädanefter KTŽ), som återger mentaliteten hos människor som talar den nordliga samogitiska kretingiska dialekten. Särskild uppmärksamhet riktas mot hur talarens och personernas i dennes omgivning identitetsuppfattning återspeglas i detta lexikons¹⁰ illustrationsmaterial¹¹. Förståelsen av identitetsuttryck grundas på en samling av de vanligast återkommande yttrandemönstren. Fokus ligger mindre på de enskilda lexikala enheternas särprägel (därför är det inte de enskilda orden utan illustrations exemplen som är viktiga), och mer på det särpräglade i semantiken, och ibland även strukturen, hos fraser, meningar eller längre diskursavsnitt, särskilt användningen av frasmodeller som inte förekommer i standardspråklig litauiska. En sådan mosaik av särpräglade, återkommande diskursavsnitt kan blottlägga en skala av värderingar som tillskrivs samogiterna och deras typiska modeller för att förstå världen; på grund av deras särprägel och egendomlighet kan dessa för en person från en annan etnisk grupp förefalla förbundna med helt andra egenskaper och syften än dem de faktiskt uttrycker.

Publikationen är strukturerad på följande sätt: inledningsvis beskrivs kort det nätverk av värderingar som låg till grund för principerna för urvalet av material till undersökningen och som kan bidra till att fastställa de mest framträdande dragen i den samogitiska identiteten. Därefter grupperas diskursens särdrag, som återspeglar det samogitiska världsperspektivets egenart, efter semantik och ibland även semiotik. Deras betydelse och vissa aspekter av formuleringen diskuteras, samtidigt som uppmärksamhet riktas mot orsakerna och motiven bakom de särpräglade yttrandena samt ibland mot grammatiska egenskaper i vissa frasers eller meningars struktur och uppbyggnad. Urvalet av material

⁸ En ytterligare utgåva med inspelningar av samogitiskt tal är texterna på den nordliga samogitiska kretingiska dialekten med kommentarer (2007), sammanställda av Zofija Babickienė tillsammans med kolleger.

⁹ Enligt Daiva Vaišnienė skulle ordboken över Kretingadialekten snarare passa att kalla inte en ordbok över Kretingadialekten, utan en ”ordbok över Kretingas dialekt (eller dialekterna i Kretingas omgivningar)” (jfr Vaišnienė 2001: XX). Men om man bedömer ordboken inte utifrån lokaliseringen av de platser där materialet samlades in och den cirka 600 km² stora areal som denna dialekt upptar, med dess gränser, enligt vad författaren anger i den inledande anmärkningen, är J. Aleksandravičius val av titel helt berättigat, eftersom ordboksmaterialet utmärkt lämpar sig för att illustrera alla nordliga samogitier från Kretingaområdets sätt att tala och tänka. Mer om dialektens viktigaste särdrag, ordbokens struktur och principerna för det valda presentationssättet, se: Aleksandravičius 2011; Vaišnienė 2011: XIX–XXII.

¹⁰ Valet av en blandad lexikontyp – med variation mellan differentiell och inkluderande – har sannolikt påverkats av författarens inställning till andra förhållanden samt av den långa och varierande perioden då orden nedtecknades; jfr Vaišnienė 2011: XXI.

¹¹ Om att lexikonet framför allt värderas som en unik källa till dialektmaterial, se Mikulėnienė 2011: VII; Vaišnienė 2011: XXIV. För att bevara denna unikhet har lexikonet även behållit betydelser hos ord som inte återgivits helt korrekt (jfr Vaišnienė 2011).

Straipsniai / Articles

67

JŪRATĖ PAJĖDIENĖ

metoden är selektiv och intuitiv, inriktad på frasmodeller med särdrag och/eller en ofta återkommande strukturtyp. Eftersom undersökningsmaterialet är mycket omfattande och någon elektronisk version av KTŽ ännu inte har publicerats, redovisas ingen statistisk analys. Däremot ges rikligt med illustrationer av variationen i beläggen för mer produktiva semantiska eller semiotiska modeller. Urvalet av illustrationer av samogitiskt tal i artikeln återges med strävan att så exakt som möjligt bevara KTŽ:s fonetiska transkription¹².

1. SAMOGITISKT BETEENDE I KTŽ-TALARens VÄRLDSBILD

När man börjar tala om den samogitiska identitetens beståndsdelar är det nödvändigt att understryka att en stor del av materialet som illustreras i KTŽ består av avsnitt ur aktiv dialogisk diskurs, inte monologiskt berättande, till exempel:

1) nò kąp ėt? // – gėr / ėt kąp par_svėista // 91

2) kąp tàu bèt? // – kąp kėlo kùoje / tēp er_ėt // 91

3) kąp_tò gīveni? // – tēp sàu / vẹdọtenė / nē gėrā / nē prastā // 484

4) vọ_kū tò fọrgaũosi / ka_ėtį_tõrgo? // – ėtò sàv parūodītė er_ėtėtūs pasėveizietė // 460

5) ar_ėsėu nòmėi / a_nòi? // – nòi nòt / tūjau ėsėu // 261

6) šėkėis smòkės / jọ_matau / tòrį // jė / vọ rasi nòn patė rėks // 335

7) kąp_às ėsọ / ka_līn? // gėrā / ka_līn / gėrā augsi // 217

8) nu_mamā gavāu nǫksa i_nǫgara òž_niekus // gavā nǫksa òž_naklūsima // 258

9) sò_anò nieka rìmta naešvēsi / òns tik plòskòu / e_vėskas // pākòl jāuns // e_plòskòu / vọ ka_apezānės / e_ṣorimės // 310

Det är sant att de flesta illustrativa exempel i KTŽ är en fras eller mening uttalad av en enda person, men den aktiva dialogiskheten avslöjas särskilt av de mycket ofta valda satserna med deontisk modalitet, där det finns gott om frågande eller (och) imperativt

¹² För mer om principerna och särdragen hos denna fonetiska transkription, se: Aleksandravičius 2011: 17–18; Vaišnienė 2011: XXII–XXIX.

68

Acta Linguistica Lithuanica LXXIX

Žemaitiškos tapatybės raiška: dėjonė iš Kretingos tarmės žodyno (2011) pavyzdžių

användning av modus eller andra grammatiska markörer för dialogiskhet, till exempel tilltal och uttryck för känslor – interjektioner, ljudhärmande ord, svordomar och liknande. Exempel:

10) pavažuk tūolau // 477

11) kās pri jūsa nāuji? // 319

12) a_nēsi pri_dārba natakšuojes¹³ // 438

13) vòi kū ānēi vārga vēsa nākti pri_tā snāpsē // 318

14) navartaluokēties ont_slāžūolē / vakā // 476

15) vakā / jūs dėdė sūntat / nurārinsēt kū_nuors nu_lentīnā // 335

16) vėžluok grētū / jō pavielōusē // 483

17) a_jūs žēnuot / kām ī_jūsa žōsis / mūsa āvėžos // 458

18) kēik dōusi radū / rādau tāva brokštēlē // 332

19) bēn_ēsi rōganūtis / ka_tēp ēsdīkāuji // 332

20) ēk_tō nu_mōna gālū sō_vēsās sava rakibālas¹⁴ // 334

Detta gör det möjligt att betrakta autentisk dialogicitet som det mest framträdande kännetecknet hos ordlistans illustrativa belägg. Med avseende på frasernas utformning, beläggens karaktär och deras tillkomst visar den en annan diskursform än den som kännetecknar den berättade narrativen (egenskaper hos en berättelse som riktar sig mot minnen undviks¹⁵), och ordlistan kan därför ses som en källa till yttranden och exempel på tal som är typiskt för samogiter i vardagliga situationer. J. Aleksandravičius förmåga att välja samtalsutdrag ur vardagslivet snarare än diskurs som förmedlar en berättande stil till den största delen av exemplen i KTŽ gör ordlistans material mer levande än man kunde förvänta sig med tanke på att KTŽ:s exempel är ett arv från en period som omfattar 1900-talets andra hälft, då dialektologiska uppteckningar främst fokuserade på berättelser från de äldsta och mest bofasta informanterna. Vad som ledde till detta lyckade urval av KTŽ:s illustrationsmaterial kan man bara spekulera i. En möjlig orsak är att den som tog initiativet till KTŽ samlade in och upptecknade materialet på egen hand och sannolikt gjorde det i en miljö där han kunde bli en av de sina och nästan osynlig för informanterna; kanske upptecknade han de mest intressanta fraserna i hemlighet eller ur minnet. Diskursutdragen i KTŽ visar mycket ofta att talaren-informanten inte var passiv och upptagen av minnen och berättelser om det förflutna, utan en aktiv deltagare i situationen, vars tal var knutet till realistiska vardagssituationer och aktuella uppgifter. En sådan person brydde sig om nuet och den närmaste framtiden, och därför framträder förmaningar och värderingar i korta fraser.

¹³ taksōti, tākso, taksōja, ~ōjē – ‘ligga utsträckt, ligga, ligga ner’ KTŽ 438

¹⁴ rakýbalas – ‘redskap’ KTŽ 334

¹⁵ Apie prisiminimams būdingą naratyvą žr. Harré 2008: 702–703; apie pasakotojo, kaip įvykių liudininko, vaidmenį žr. Kurokawa-Buzan, Zamorski 2009: XII.

Straipsniai / Articles

69

JŪRATĖ PAJĖDIENĖ

Artikeln bygger på antagandet att KTŽ:s exempel förmedlar en bild av en talare¹⁶ som representerar erfarenheter och yttranden hos individer med många olika, ospecificerade eller icke avslöjade identiteter; bilden framträder när man försöker klassificera yttrandemönster som framkallats av olika slags vardagssituationer. Sådana yttranden är väl igenkännliga för var och en som vuxit upp i en samogitisk miljö, även om de bedöms olika av olika personer – som ett godtagbart eller icke godtagbart sätt att tala. Ingen människas identitet är fullständigt enhetlig (Helm 2009: 13), men vissa drag hos var och en av oss framträder ändå tydligare. Detta gör det rimligt att anta att människor som betraktar fraser med liknande struktur och bedömningar av liknande slag som norm måste ha något gemensamt. Enbart det faktum att de har uppfostrats på det sättet och är knutna till de normer de har fått sig föreskrivna betyder inte nödvändigtvis att de godtar dem; de kan vara oacceptabla eller ovanliga, men åtminstone föreställbara som beteendemöjligheter. Därför kan yttranden som finns dokumenterade i KTŽ och representerar vissa beteendemönster, och som blottlägger det som är viktigast för talarna, bidra till att teckna vissa konturer av en identitet som oundvikligen kännetecknar personer av samogitiskt ursprung, helt enkelt därför att de ser och talar samogitiska, det vill säga på ett visst sätt.

2. GRUND: KRITERIER FÖR UTTRYCK AV PERSONLIG IDENTITET

När man försöker sammanfoga en bild som delats upp i en mängd detaljer till en enda helhet behövs ett slags stöd. Som ramverk för att börja lägga samogitisk identitet som ett pussel utifrån KTŽ föreslogs ett lämpligt ramverk av det nätverk av värderingsorienteringar som Florence Kluckhon och Strod tbecko L. Fredo (1961) lade fram. Det består av ett system med tre komponenter, främst inriktat på mellanmänskliga relationer, tidsuppfattning och verksamhetsbegreppet samt dess uttryck (Dumont 2002 [1983]: 256; Hils 2002).

2.1. Konturerna av nätverket för värderingsorienteringar

För att lägga det planerade samogitiska identitetspusslet måste KTŽ läsas som en roman¹⁷, vars gestalter (nūsmenti och utvidgade former) i korta fraser avslöjar

¹⁶ Begreppen den talande och talaren används som synonymer i artikeln. Maskulinum har valts som generisk form, vilken kan representera talare av båda könen när talarens kön inte tydligt framgår av utdraget.

¹⁷ Här passar en jämförelse med Julio Cortázars ”Hoppa hage”, där läsaren hela tiden måste gå tillbaka från ett ställe i boken till ett annat.

70

Acta Linguistica Lithuanica LXXIX

Žemaitiškos tapatybės raiška: dėlionė iš Kretingos tarmės žodyno (2011) pavyzdžių

personligheternas hemlighet och gör det därmed möjligt för läsaren att klarlägga betydelsen av de värden som formar deras världsbild. Att förstå värdesystemet och uttrycksmodellerna för värderingar för att fastställa identitet är mycket viktigt, eftersom en person som värderar något alltid också beskriver sig själv eller avslöjar sitt väsen (Helm 2009: 12). Värderingarnas tillförlitlighet kan framför allt garanteras genom autentiskt tal, eftersom en helhetsförståelse av en annan person endast uppnås genom samtal med honom eller henne. Enligt Martin Buber avslöjas den andre endast i dialogen sådan han eller hon är, och varje yttrande, handling och synsätt bär prägeln av en unikhet som ger möjlighet till igenkänning (Philips 2011: 30). Samtal är den mest direkt representerade delen av den oundvikliga ömsesidiga interaktionen, som omfattar kommunikation både med människor i den närmaste omgivningen och med medlemmar av det samhälle som omger oss.

Värden betraktas som en del av personens identitet, och eftersom de normer som påverkar personens beslut (och därmed även identiteten) mest uppfattas som handlingsmaximer (Helm 2009: 12–15), är det viktigt att klargöra de känslor som tydligast avslöjar personen, såsom heder och skam (Helm 2009: 11), samt de grundläggande kriterierna för hur personens identitet kommer till uttryck, vilka bestäms av åtaganden. Bennet Helm (2009: 17) skiljer mellan tre grupper av åtaganden och de känslor som hör samman med dem.

Modulerande åtaganden (eng. transitional commitments) är förbundna med djupa känslors amplitud, vilken bestämmer attitydens riktning (Helm 2009: 23–27). Denna amplitud kan vara riktad mot det förflutna och väckas genom minnen (till exempel omsorg eller oro, som betraktas som en avtagande känsla och uppstår när man oroar sig för en närståendes värdeskala, s. 27), eller så kan den vara positiv och riktad mot framtiden, en förväntad känsla (förknippad med självförtroende (eng. self assurance) som förmågan att leva upp till värdeskalenormen, s. 25).

Värderande åtaganden (eng. tonal commitments) bestämmer känslans positiva eller negativa ton. När en person värderar något fastställer och beskriver han eller hon sin relation till det eller den som värderas – en sådan identifikation är oskiljaktig från personen själv (s. 14). Värden är förkroppsligade i en identitet, som de värden som utgör den följer (s. 14). Personens identitet är oskiljaktig från den livsstil som personen anser vara värdefull, och detta hänger samman med de åtaganden som den valda livsstilen kräver (jfr s. 14). Personens identitet uttrycks i flera skikt. För att fastställa värdenas omfattning behöver man alltså förstå den värdeskala som utgör en del av vår identitet. Personens betydelse för sig själv är oskiljaktig från den helhet av värderade ting som har format honom eller henne; personen och hans eller hennes värden förutsätter varandra, såsom ett uppmärksamhetscentrum och dess aspekt (s. 31). De värden som är förkroppsligade i personens identitet får honom eller henne att välja en viss livsstil – en som han eller hon anser vara värdefull (s. 28). Den intuitivt uppfattade värdenivån bestämmer personens identitet (s. 28).

Grundläggande åtaganden (eng. focal commitments) grundar sig på omsorg (s. 15–19). Det innebär att välbefinnande tillförs någon och att det beror på hur detta välbefinnande förstås och hur viktig den saken eller personen är för den som visar omsorg

Straipsniai / Articles

71

JŪRATĖ PAJĖDIENĖ

(s. 18–19). Att bry sig om någon annan kräver alltid uppmärksamhet och handlingar, uppmärksamhet och handlingar?

Žemaitiškos tapatybės raiška: dėlionė iš Kretingos tarmės žodyno (2011) pavyzdžių

fraser som avslöjar den omgivande miljön. Sådana fraser från KTŽ kommer i det följande att behandlas som talarens (den talandes) yttranden:

1) om sig själv och andra (med uppmärksamhet på frasernas funktion längs axeln jag–du–tredje person–vilken individ som helst);

2) om tid och rum (genom att diskutera förändringar i värderingen av sig själv och omgivningen under olika perioder av livet och den årliga tidscykeln);

3) om tillstånd och verksamhet (med uppmärksamhet på olika möjligheter till självständighet och samarbete samt värderingen av sådana möjligheter).

3.1. Synen på sig själv och andra

3.1.1. Om sig själv inför samtalspartnern

Materialet i KTŽ låter oss se en talare som både är självsäker och kan känna med andra, och som ironiskt beskriver sina minimala behov eller vissa karaktärsdrag (känslighet, stillasittande läggning osv.), till exempel:

21) on stobērkāulo tōr gālvā / vò on gālvō kopē // 395

22) āš ēš tōki mēnkštuolē¹⁹ // vēš gāluos // 239

23) prī tā žemē ēš vēsa ōmžī prisērēšes // 318

Talaren tycker om att framhäva särprägeln hos sina förvärvade förmågor, sin fysiska styrka och sitt mod, sina allsidiga färdigheter som framträder i vissa situationer eller sina begränsade möjligheter, till exempel:

24) āš mūo pasēstuo on gālvā // 24

25) gvėnō sō cėgōnās er ēsnōkāu cėgōnēškā // 60

26) kās mòn bēs kiluomēteris / iš pārēto grēta vēn // 484

27) tōmsies iš nālō bējōte // 439

28) kūra pri̇ vēš dārbī dābā ēto // 159

29) āš gālō tikta prāngenē²⁰ ēgėrte // 318

Överlägsenhet i vissa personliga möjligheter (förvärvade eller givna av ödet) framhävs gärna genom jämförelser, till exempel:

30) tās mòn ir žōki vētō pakēlē // 442

Jämförelsen kan hänvisa till en konkret miljö (till exempel platsadverbialet ten), eller generaliseras (jfr exemplen 33–34 med en prepositionsfras med *už*, som indirekt framhäver den egna framgången, eller frasen nei vienas žmogus, som framhäver den egna särställningen utan förbehåll), till exempel:

31) jag ska vara där hela tiden // 489

32) jag ska vara där hela tiden stark // 489

¹⁹ mjukis, ~ – ’en som är känslig och har mjuk karaktär’ KTŽ 239

²⁰ varannan – ’inte i följd, med en överhoppad’ KTŽ 318

Straipsniai / Articles

73

JŪRATĖ PAJĖDIENĖ

33) min far är en god människa // 449 34) ingen människa dricker så mycket vatten som jag // 256

Ibland talar en talare i KTŽ öppet om lindrigare eller svårare hälsoproblem, t.ex.:

35) den gamle farbrorn är numera oförmögen / han duger inte till arbete // 248 36) lite har det stuckit till i sidan²¹ // 77 37) mina händer har spruckit av kylan // 303 38) jag har ont i magen // 458

Med förtroende för samtalspartnern kan talaren rådgöra (ibland genom att skapa ett komiskt intryck med en jämförelse, se exempel 40) om sådant som, även när det är uppenbart, inte alltid är lätt att benämna, t.ex.:

39) den här²² har skurit upp en tumör / svulst / en böld // 346 40) vi plågas som myrorna av en plog // 277 41) jag är så förskräckligt ful / ingen vill ha mig / jag är som en överkörd padda // 482 42) kom igen / stackars du / som knappt klarar av att leva // 496 43) mina båda små barn är kloka // 22 44) min son lever sitt liv / han saknar ingenting / vad skulle han behöva gråta över // 74

I KTŽ är det svårt att hitta hänvisningar till talarens stadigvarande (långvariga) sociala roller, sannolikt eftersom dessa är självklara för både talaren och adressaten, men en tillfällig tjänsteroll som utförs tillsammans med andra personer kan nämnas²³, t.ex.:

45) vi har ibland gått ut i skogen²⁴ för att med andra²⁵ hugga ved // 464

För att betona sin personliga självständighet kan talaren i KTŽ ange att hen saknar värdebaserade åtaganden, sannolikt också tillfälligt, t.ex.:

46) vem har jag / varken fru / eller barn // 248

I KTŽ finns exempel som visar att talaren inte är säker på om adressaten lyckats känna igen hen, eller att talaren medger att ha misstagit sig när hen försökte fastställa en annan persons identitet; ibland kan man, under ogynnsamma omständigheter, förneka att man känner igen en annan person och samtidigt förebrå denne, t.ex.:

47) känner du igen mig? 31

²¹ flämta, längta efter luft KTŽ 77

²² šitas adv. – ’så här’ KTŽ 414

²³ Om jag som textens avsändare, i vissa fall med inräknat förhållandet till vi, se Rosinas 1996: 36.

²⁴ ūjis – ’vallare’ KTŽ 64

²⁵ medinčius – ’skogvaktare, skogvakt’ KTŽ 232

74

Acta Linguistica Lithuanica LXXIX

Žemaitiškos tapatybės raiška: dėlionė iš Kretingos tarmės žodyno (2011) pavyzdžių

48) jag såg själv redan / att det verkligen fanns en våt fläck²⁶ // 305

49) den där mannen var inte där / jag såg efter // 478

50) [ska jag gå dit? //] – nej / gick inte dit / jag gjorde korstecken // 497

I KTŽ hänger talarens perspektiv direkt samman med förståelsen av omgivningens betydelse och de situationer som utvecklas, eller med förmågan att känna igen en annan persons sinnesstämning (som påverkas av kroppsspråket), till exempel:

51) stående långt borta blinkade han åt mig // då förstod jag allt // 239

52) varför stirrar den där pojken så? / jag vågade ändå inte // 23

53) vår syster satt där och nickade med huvudet / jag förstod / att något hade hänt // 210

Hänvisningen till att ha sett en händelse kan användas för att bekräfta förståelse och/eller begreppsbildning, till exempel:

54) jag såg själv allt // 287

55) jag vet ju / att du är syndig / du kommer att bli alldeles röd // 116

Förståelsen av synens betydelse leder till klagomål över synstörningar (notera den absoluta betydelsen hos beskrivningen av handlingen, negationen eller adverbet), till exempel:

56) när jag går in och kommer fram / ser jag inget // 439

57) mina ögon blir mörka // 440

58) jag blev så trött / att ögonen började flimra // 332

59) hur länge höll de på att kasta sten / de där två kom ut ur åkern // 502

I KTŽ finns det många hänvisningar av liknande modell, som visar att talaren blint värnar om sitt personliga utrymme och med förbud eller anmärkningar försöker hindra en annan person från att komma för nära; personen är mäktig och försöker kränka gränserna för detta utrymme inte bara med blicken utan också på andra sätt, till exempel:

60) en sådan genomblöt person syns nu långväga för mig // 378

61) det behövde inte sticka mig så i ögonen // 23

62) vad i all världen har du för dig på min sida? 116

63) naaparslōk²⁸ människor // 327

64) naapitrōk²⁹ människor / pasētraik tūolā // 331

65) naapmētēnēk människor / kūoks ēsi mėlēns // 238

66) nanumolēk människor // 242

67) smutsiga kläder passar inte mig // 445

68) fula händer passar inte mig // 445

26 aplėstōi – ’som breder sig girigt’ KTŽ 305

27 žėžėpa – ’gnista’ KTŽ 502

28 apipurslōti – ’stänka med saliv, spruta över’ KTŽ 327

29 apitrōti – ”andas ut ett moln” KTŽ 331

Straipsniai / Articles

75

JŪRATĖ PAJĖDIENĖ

69) kūo_tò tēp on sèk̇vemnė / môn pòti sāva dāsė? 201

70) naḋl̇ink cė sāva plā̇kū / apiplaukėniesi môn // 303

71) nannauk̇eniek mônā draḃūžu ṡo sāva tāuk̇enūms ṙonk̇oms // 442

Talaren uppfattar också en annan persons anklagelser eller förtal som ett hot mot sin egen identitet och vill därför förklara orsakerna till ett sådant beteende, kräver en ursäkt eller föreslår exempelvis:

72) kūo_tò môn jēḋi kāuras dēnas? 95

73) kūo_cè kneṡi pri_mōnes vėsa laika? 178

74) ka_pradēje šauk̇ṫe on_mōnes / aṡ_šūoks / aṡ_ūṫoks / aṡ_anṅoks // 26

75) naduvenūso vėsa ōṁżo / jē naatsēprāisi // 79

76) ka_v̇eṡuokės žūdēs môn jēmė kērnōtė³⁰ / aṡ er_ęṡėjau // 156

I vissa tillfälliga situationer som stör talaren tycker KTŽ-talaren om att beskriva sin försvinnande likhet med sig själv genom målande jämförelser, till exempel:

77) parēdāms nušlaṗau kāp žōrkė // 93

78) ėšō kāp vėštā nušalōsi / nūčōkosi // 66

Kroppsliga förändringar och förändringar i välbefinnandet till följd av sjukdom beskrivs som att de återför en till ett tidigare tillstånd eller till och med förändrar ens identitet, jfr:

79) àṡ stabūklīngā ėsgėjāu // 387

80) àṡ tūos kōżis³¹ pasidārā po_lēgā // 167

När man talar är det uppenbart att förändringar i utseendet och kroppsförnimmelserna kan orsakas av känslor som skräck eller förvåning, t.ex.:

81) bīṡos raudūnis nōni tūjū ēšmūs / ka_ęṡgēsto // 337

82) tēp ėsgandēna tas_kēps / ka_ė_dabar būgolis tēbēm // 41

83) mōn e_pakaušis pranēžā / ka_ė_egerdā tūokē naujīna // 259

Talaren i KDD hänvisar ganska sällan direkt till sina tankar och ting, såvida det inte handlar om ett tankeverktyg, mat eller väderförhållanden, t.ex.:

84) mōn gerāusē ṡo savōjuō kaplō rāutė ṙoṗotės³² // 145

85) mōn klecknē³³ e_būosi pabūk // 169

86) mōn šēkēle e_būosi pabūk // 58

87) darīkem e_viedaru š_karta / às jau pasēlgau³⁴ // 477

88) mōn tink tūoki viēsoma / nē ṡsali/ nē pārkaisti // 483

³⁰ kērnoti, ~oja, ~ojė 2. ”svära, tala fult” KDD 156

³¹ kūzis, ~ė – ”bortskämd person” KDD 167

³² ropote – ”potatis” KDD 349

³³ klecknė (hybrid) – ”soppa med potatisdumplingar gjorda av riven potatis” KDD 169

³⁴ Uppmärksamhet riktas mot den dubbla hänvisningen till reflexivformen – pasilgaus.

76

Acta Linguistica Lithuanica LXXIX

Žemaitiškos tapatybės raiška: dėlionė iš Kretingos tarmės žodyno (2011) pavyzdžių

Betydligt oftare uttrycker en talare i KTŽ sina intressen och värderingar indirekt – genom eliminering framhäver hen det som inte uppskattas. Med nekande konstruktioner är det helt naturligt att uttrycka en nostalgisk relation till hembygden, till exempel,

89) jō jėgo nābūt tūos žėmes / gimtėnes / ę.mōnes nābūt // 58,

och ange personer man ogillar, deras egenskaper och vanor, till exempel:

90) tūoki navīkosi žmogaus nabōn ni_mātės³⁵ // 253

91) nanōro ni_mātė tūokuos ēšspruogtās / vō_žantēs / ni_ēš_tiola // 129

92) namīlo sō_svetėmās drabūžēs darītės // 238

En obehaglig inställning till det beskylda objektet uttrycks ofta genom att man använder ett eller annat betonat, hyperboliserat, absolut negativt verb, till exempel:

93) žōikėna mōn nātik / napsėvėžo³⁶ ānuos vālģītė // 494

94) ni_vēžėtė napsėvėžo ānuos vērtā vālgī // 483

95) nāsarė patāisė vālgī šėrdā apklėlės tavdāu // 194

96) āba ās atskėisōs kūože so_pėina / āba čīstā navaļgīso // 21

97) vui kap ās nākėnto paveikslavėmōs // 288

98) baisāse nākėnto narnėklū / vō tūoki vīra gavāu // 251

99) tūoke jau aldabėjes³⁷ ę_nākėnto // 24

100) mōn dėdlė nātik kēršās kāulės / nākėnto ānū // 157

Negerande drag som saknas för en exakt karakterisering uttrycks också med hjälp av nekande konstruktioner, till exempel:

101) ās nābrō meiga / mēgto kāp žōikės kāuro mēgō // 494

102) tas_mōna vāks tāsė³⁸ vėsa nākti / ās ni_akū nasomērkāu // 442

I KTŽ finns exempel där talarens ovilja att rätta sig efter samtalspartnerns önskemål (troligen efter att ha fått en fråga om avsikter) visas genom att negationen undviks, t.ex.:

103) tūokėi šāltė ās ēso tū i_mesta / ėk_tō šēktė // 450

Situationer som uppstår till följd av den egna skickligheten (oskickligheten) eller framgången (misslyckandet) kan en talare i KTŽ beskriva genom att helt utelämna verbet, jfr:

104) ās tėisā i_ōpi sō_vės nėsnė // 256

105) dīngt mōn i_gāva nė sō_ans / ę_lēkāu gīvā // 77

³⁵ Men med meningar med liknande konstruktioner (om det tilltalade objektet inte har ett negativt epitet) kan även beröm uttryckas, till exempel: tūoki nērkala nabōn ni_kāstavojęs KTŽ 39.

³⁶ apsivēžti – ’stå ut’ KTŽ 483

³⁷ aldabė – ’en som för oväsen’ KTŽ 24

³⁸ tašyti, tāšo, tāšė intr. – ’hosta mycket’ KTŽ 442

Straipsniai / Articles

77

JŪRATĖ PAJĖDIENĖ

I KDD finns diskursavsnitt där talarens oro inför okontrollerbara framtida situationer har dokumenterats. Denna oro uttrycks genom att skyldigheter överförs (genom att knyta det önskade resultatet till att ett löfte ges till adressaten eller genom att försöka få ett sådant löfte av adressaten) eller genom en uppmaning, till exempel:

106) atidūs jūms gyvenam³⁹ / vọ_mōni torjeset nukārṣinte // 147

107) jė trūpītomės⁴⁰ mō numē / a_pavėdī i *krėtinga palīdote // 457

108) ka_mōnes nabūs / mōna manumėlė tōriesi oževiėte⁴¹ // 49

Talare har en aktiv hållning till att gräl och konfliktsituationer är förknippade med obehagligt mående och självuttryck, till exempel:

109) vò / tūks ànòos drōžėms tēse vėskū i_akis / mōn nāink // 81

110) tō gailėsis / pašō hāuks kāp šō / jė mōnes naklausi // 152

111) tėp_ās atšūrė ān atsakā / ka_paskū gailėjās // 33

Det finns exempel där man i konfliktsituationer lyckas tala mycket kort och tydligt med en person som har en annan inställning, till exempel:

112) – āš nāteko i *dėva tēva //

– den går inte längre / jag går // 447

Naturligtvis är det inte alltid så. I KDD dokumenteras en uppräkning av möjligheter att utföra handlingar med kvantitativa adverb som anger mångfald⁴² upp till tre (i stället för den vanliga angivelsen av två alternativ⁴³), vilket visar att talaren i KDD är envis i olika situationer, exempelvis inte bara när hen försöker glömma bekymmer och somna, utan också när hen försöker förverkliga mer betydande planer, till exempel:

113) ver̃tās e_veinēp / e_ōnrep / e_etrėp⁴⁴ / vės tas_pats // 54

114) jė_veinēp nāšēs / ōnrep darīso / vọ_jė_nē / trėp darīso // 54

3.1.2. Direkta hänvisningar till adressaten

KTŽ:s illustrationer visar att den direkta adressatens identitet oftast är välbekant, tydlig och självklar för talaren. I talarens fokus står oftast en närstående person, som man tillbringar en betydande del av livet tillsammans med och som därför är förbunden med vissa åtaganden, vilka inte enbart grundar sig på viljan att kommunicera utan också på en viss social roll (mor, far, make/maka osv.).

³⁹ liv – ‘gård, mark, lantbruk‘ KTŽ 109

⁴⁰ trōpīti, ~ja, ~jė (sl.) – ‘sikta, träffa‘ KTŽ 456

⁴¹ ta hand om – ‘sköta‘ KTŽ 49

⁴² Jfr Ulydas 1971: 435.

⁴³ Jfr beskrivningen av en liknande situation: e_veinēp metōs /e_kētēp metōs / nikāp naōmō // KTŽ 257; 484. Här betyder mestis ‘försörja sig’, se KTŽ 257.

⁴⁴ tredje – ‘tredje‘ KTŽ 454

78

Acta Linguistica Lithuanica LXXIX

Žemaitiškos tapatybės raiška: dėlionė iš Kretingos tarmės žodyno (2011) pavyzdžių

Till ansvar hör också den enskilda personen och de krav som ställs på honom eller henne. Uppfattningen att människans väsen inte kan förändras är välbekant (jfr exemplen 264–269, som illustrerar denna åsikt), men uttalanden från KDD:s talare som illustrerar verkliga vardagssituationer visar tydligt på behovet av att ge råd till adressaten eller lära honom eller henne genom att tillrättavisa, beordra eller berömma. Sättet att tala med en samtalspartner, som dokumenteras i de flesta av KDD:s belägg, visar att den direkta adressaten är en person som står talaren mycket nära (ett barn, en make/maka, en mor, en far, en bror, en syster eller liknande), någon som talaren bryr sig om och känner ansvar för. Därför uppmärksammas varje handling som avviker från det normala, och personen får veta det på ett eller annat sätt; ibland uttrycker talaren också öppet sina egna känslor, till exempel:

115) ėk tō nòmė / jōg sōsāl / tāva e lūpas jau pamėlėnavoses // 233

116) apibėk kėlīs sikūs i rinki⁴⁵ trūbos e sošėsi // 344

117) kōr tō brāžīs nākti / palāuk / ēšauš / e.parēsi // 50

118) ā tō stėprōsi vesā dēna pri_šēina kruovėma? 390

119) diel_kō to ėsi tuōki paplūrosi⁴⁶ / a_nasergi? 309

120) paskōu / ka_nutikšen / rasi er_žmēgsi // 448

121) apsēkėl šėlōje blūska e_nasōlasi // 48

122) kām tō bovā / ka_monē tēp dėdlē šēdēs gēle? 142

123) ēš_šėrēs gēlomos nūro tō tik_gēra // 107

Omsorgen om varandra bland personer som delar samma vardagsmiljö återspeglas också i språket. Det största ansvaret för hushållets angelägenheter och den gemensamma framgången vilar på hushållets vuxna, och därför är det oftast de som framför krav och/eller förmaningar till barnen om hur man bör uppföra sig. Förbud, anmärkningar och instruktioner gäller oftast normer för uppförande i hemmet eller i främmande miljöer, särskilt på offentliga platser, till exempel:

124) pri_valgi načiamuokis⁴⁷ / pagēso navālgos // 496

125) nākūluokėtės pri_valgi! 159

126) kuo_žārgstuoties / a_ni_giedas natōrēt / nažarstīkis pri_vėsū // 497

127) vāka / būkēt nūmēi / navāluokētēs pō_keimūs // 160

128) vāka / tikta nāimatuokētēs⁴⁸ bančīno / tēn rēks grāžē ēlgēis / mēlstēis // 22

KTŽ-talarens omsorg om den direkta adressatens utveckling framträder i särskilt vanliga anmärkningar om ett inte tillräckligt estetiskt, men lätt förbättrat utseende, om artikulationen och talets innehåll. Och naturligtvis om olämpligt

⁴⁵ į rinkį – ‘i cirkel, runtom’ KTŽ 344

⁴⁶ paplūrti, ~sta, ~o – ‘bli utmärglad, utarmad’ KTŽ 309

⁴⁷ žaimtės, ~ōjas, ~ōjės refl. – ‘buska, roa sig, skämta, prata strunt’ KTŽ 496

⁴⁸ aimaties, ~ojas, ~ojės refl. – ‘göra aimatas, buska’ KTŽ 22

Straipsniai / Articles

79

JŪRATĖ PAJĖDIENĖ

av det valda sättet och tempot för att utföra uppgifterna. Modellerna för förebråelser av det senare slaget är ganska varierade (uppmaning med jämförelse, imperativkonstruktioner, frågor, ett inskott med en eftertryckligt personlig åsikt) och kan uttrycka inte bara talarens tvivel om lämpligheten i sättet att utföra arbetet, utan också oro för adressatens fysiska och psykiska hälsa, till exempel:

129) rėk dailė ėrte / na_kap_tọ ka_prieti / makalai makalai / e_vėskas // 224

130) dėrb na_diel_akū / vọ kap šo // 72

131) naškalōuk / apsemėlik pėrmọ / e_tik_tọukārt dėrb // 412

132) ōžšėmi sọ_tuokės nėkniekės // 254

133) kūo_tọ railenėji / a_darba natori? 333

134) natrāšō⁴⁹ vėsa dėina / īmks kū nuors rīnta // 452

135) natopėnōk⁵⁰ / īmks kap rėkėnt darba // 459

136) mōn ėšvėiz / ka_to_napdālenki ėtė // 478

137) kūo_to mørsa⁵¹ vėsa rīta? 245

138) nasielōutis ėp / vo_tūjau er_ėššėžōusis⁵² // 408

Anmärkningar om utseendet uttrycks oftast i imperativ, jfr den typiska anmärkningen om nödvändigheten att rätta till den fras som blivit en modell:

139) *jūnō *jūnō / veizėk / kūokėi tava šōna // 478

På så sätt betonas samtalspartnerns ansvar för en lämplig hållning, frisyr, klädsel och renlighet, och man förväntar sig förstås en snabb och passande reaktion på en tillsägelse, t.ex.:

140) nabūk tėp sǫkūprėnės / eššėik // 197

141) nabūk sǫkūprėnės / nasǫsėrūk į kopra / eššėik // 195

142) sǫsėkǫk / tava galva kap kėdelė⁵³ // 153

143) tava e_nūosės smetōna palėka / nusėištik // 377

Om en person som är slarvig med sitt utseende får en ganska hård tillsägelse, kan man ibland skämtsamt driva med honom eller henne, t.ex.:

144) dōuk ben_katėnōu zūbus nulāilite / vėse rėbalėnis // 342

Ibland använder man jämförelser (eftersom en kvick anmärkning minns bättre) när samtalspartnern kan behöva anstränga sig mer för att snygga till sig (eller tillägna sig en ny vana), t.ex.:

145) tō nusėpė sọ_tuoms pėšūoms / kap_vėls ėsvėizi // 478

⁴⁹ trasōti, ~iōja, ~iōjė – ‘springa omkring, stoja, slösa bort tiden’ KTŽ 452

⁵⁰ tupinūoti, ~iōja, ~iāvo – ‘dröja, inte komma igång med arbetet ordentligt, slösa bort tiden’ KTŽ 459

⁵¹ murksōti, mūrkso, ~ōjė – ‘vara surmulen, sitta och trycka, vara tyst’ KTŽ 245

⁵² Här betyder išsižoti ’bli trött’, jfr KTŽ 408.

⁵³ kėdelė – ‘något trassligt, ett skatbo’ KTŽ 153

80

Acta Linguistica Lithuanica LXXIX

Žemaitiškos tapatybės raiška: dėlionė iš Kretingos tarmės žodyno (2011) pavyzdžių

146) a_so_ bogo meiguojė / ka_tėp so serabūoė drubė? 332

147) tō_plėmpi tū_ondeni kāp kārė? / 304

Den önskade förändringen eftersträvas genom en fråga (ofta retorisk), som riktar uppmärksamheten mot något eller syftar till att hejda samtalspartnerns genomförande av en tidigare avsikt tills denne har reagerat på anmärkningen, t.ex.:

148) kù_jūs tēn dērbùot / ka_vėsȯs alèn èsi // 24

149) tō vėsȯs apsėpùkenėję / kuoks švėžėi // 326

150) kuoks tō švėžėi / vėsȯs nusėplunksnėję // 311

151) èi vėsȯs pūkės / kōr_to èsi! 326

Ibland formuleras en uppmaning i imperativ för att be någon rikta uppmärksamheten mot en annan persons utseende. Ett yttrande enligt denna modell kan syfta till att samla samtalspartnerns uppmärksamhet kring den omtalade personen som olämplig för ett förhållande eller, genom en negativ beskrivning av den andra personen som inte deltar i samtalet, rikta adressatens uppmärksamhet mot dennes eget utseende, jfr:

152) àli tō paveizė / kāp ōns èsvèiz / vėsȯs apėlėdes / plokūots / smōrgļs vùsèmèt èsīes // 478

Valet eller urvalet av kläder som passar omständigheterna eller personen beröms, medan en anmärkning framförs om kläderna är olämpliga, t.ex.:

153) tū prītink tas_kelalōs // 447

154) apsėplūnē so_tūokė sotīosa slēbė / kūokī tatā èsvèiz? 308

På liknande sätt kan en kritisk anmärkning framföras om en social roll som utförs olämpligt; till exempel kan man vädja till moderns ansvar för barnens kläders estetik, t.ex.:

155) tō_apsīūmpeni⁵⁴ tas_šava mèrās tēp nāgrāžē // 420

Många diskursutdrag av liknande modell i KTŽ visar att talaren noggrant värnar om sitt bostadsutrymme⁵⁵. En adressat som inte följer den vanliga ordningen får olika anmärkningar och förbud som på skilda sätt riktar uppmärksamheten (till exempel genom att ställa en fråga eller ange graden av en egenskaps omfattning), jfr:

156) a_namātē / jog_ēdams èsglēžuojē tū_vėštūdi // 110

157) tō è vėsȯs nusėpovenėjęs // 327

158) èi vėsȯs nusėtaukėnėjęs // 442

159) èi vėsȯs ōnglès / ēk nuseičik // 25

160) nusepōrink / èi vėsȯs smèlēns // 377

161) pėrmō nusepōrink ōž_ōngā / èi vėsȯs snēgēns // 379

162) nē / tuoks_snēgēns i_trūoba nèk // 379

163) nakabink po_pèlna šaukšta / jōg vāreni kuōse ont_stala // 137

⁵⁴ apšliūmpinti, ~ina, ~ino – ‘klä dåligt, slarvigt’ KTŽ 420

⁵⁵ Se Rutkovska 2017: 8ff. om den ljusa, hemtrevliga, vackra, varma och välordnade bild av hemmet som är typisk för litauer och framträder i analysen av konceptet HEM, samt om behovet av nödvändiga ansträngningar, hängivenhet och arbete.

Straipsniai / Articles

81

JŪRATĖ PAJĖDIENĖ

För bärare av muntlig tradition är samtalet det viktigaste sättet att utbyta information. Därför döljer KTŽ:s talare inte sitt missnöje med samtalspartnerns otydliga eller olämpliga artikulation, överdrivna pratsamhet, tystnad eller rentav ovilja att samtala, till exempel:

164) kū̄_tọ pərsḷuojį⁵⁶ / ka_pasakoji? 327

165) kū̄_tọ nâu̯gi / ro̯kūkis káp žmúogs // 256

166) tọ ėsi naramī̯bu naramḗ / jọ̀ / kòši / krọ̀ // 251

167) natrāškėnk tū_pūpieri / ėš_prūota ešvarisi // 452

168) a_nėlis ėsi / ka_narokūjis ẹ_nėka mọn nəsaką // 253

För KTŽ:s talare är det obehagligt när mottagaren talar tomt och meningslöst eller olämpligt, till exempel:

169) kū̄_tọ čė úomaujį⁵⁷ tūokus niekus! 265

170) to_žėbėlioji tūokus niekus / pasakok ku_nūors rimta // 497

171) natrāškė nieku // 441

172) a_tāva smagėne pasėka / ka_tēp sakā // 375

Till talinnehållet kan också knytas tilltalsformer som visar olika möjligheter att värdera en person (både vänliga och sådana som innebär ett hot) och/eller personbeskrivningar som bygger på en hänvisning till likhet med någon eller något, jfr:

173) pūputė⁵⁸ / káp tọ bāgūni? 326

174) ė_tọ / žālti / káp bāgūni? 496

175) ė_tọ / prancūzeli⁵⁹ / kū̄_tọ čė padarisi 316

176) ėk_tọ / viegaudi vėns à viegaudi / kū̄_čė gaudā viejus // 479

177) ė_tọ / mėglā / kàm tọ tinkī 237

178) ė_tọ / plōrza⁶⁰ à_plōrza / kū̄_tọ žėna! 309

179) ė_tọ / mėmi à_mėmi / káp_tọ ėti? 233

Påhittade tilltal om sig själv eller närstående betraktar den tilltalade talaren som olämpliga; de sistnämnda uppfattas som hotfulla, men kan skydda adressaten från olämpligt beteende, till exempel:

180) ọž_prāderevėnos / vākā / gāusėt nu_tėva // 317

181) nākėšk sava leižovi kọ narėk / būs gėrāsė // 339

182) kū̄_tọ plōrški / jė nažėna / gėrau nieka nesakīk // 309

183) apselėdinsi leižovės / jė tep darisi // 209

⁵⁶ purslōti, ~ōja, ~ōjė – ‘stänka med saliv’ KTŽ 327

⁵⁷ ōmauti, ~uja, ~avo – ‘prata strunt, svamla’ KTŽ 265

⁵⁸ puputėlis – ‘liten liten’ KTŽ 326

⁵⁹ prancūzėlis – ‘något oklart, inte som alla andra’ KTŽ 316

⁶⁰ plōrza – 2. ‘en som är oduglig, olämplig (särskilt om en kvinna)’ KTŽ 309

82

Acta Linguistica Lithuanica LXXIX

Žemaitiškos tapatybės raiška: dėlne iš Kretingos tarmės žodyno (2011) pavyzdžių

Att nämna ett konkret personnamn som anger identitet i situationer som inte lämpar sig för att tala om någons anseende låter hotfullt, och därför kan samtalspartnern tröstas, till exempel:

184) nabėčiau / ten_tava pavardės narnaūjė // 238

Talaren kan beskriva samtalspartnerns obefogade skryt som oförtjänt, till exempel:

185) ba_rėkala dedūjis / tūokum asabu pėlns šiets // 31

186) ėk_tą / bėpruotali / veizėk kap_tą gveni // 43

När talaren själv har framfört klagomål betraktar hen dem som tjatiga och föredrar en konfliktfri diskurs eller försöker tysta samtalspartnern, medan hen ironiskt riktar ogynnsamma önskningar till en mottagare som inte kan uppfylla dem, till exempel:

187) nustūok tę katėtę / tas tava katėtėms mon lig_kaula ikirjė // 151

188) neiskūokis prėkabu / rokūkis kap_žmuogos // 319

189) kāulink⁶¹ nākaulėnes / āna vesteik nieka naveiz // 158

190) naūkis iš monės / iš tavės kėtėjuokies // 135

191) douk dėję iš_tava bōrnā į_kāules āusi // 127

Å andra sidan kan en talare i KTŽ, när hen inser att samtalspartnern har rätt, erkänna det även om hen inte är särskilt överens med denne – naturligtvis utan att glömma att betona oenigheten, till exempel:

192) kad_e_mōna neprietėlis / vesteik teisingā pasakė // 254

När talaren inte lyckas komma överens med mottagaren (eller gruppen) lämnas situationen åt ödet, jfr:

193) jūs pasakēket / kāp nūorēt / tēp_e_darīkēt // 148

3.1.3. Talaren om tredje person

När man talar med en samtalspartner om en tredje person framträder behovet av att använda bestämdhetsmarkörer. För att framgångsrikt identifiera en person räcker det vanligtvis för samogiterna med ett förnamn eller efternamn, t.ex.:

194) *juonis nudėrb nūcācēi tō_lazda / e_pikēševēs // 59

195) *pēliksis būt ėjes / jē būt pavādne // 58

196) *stonkū prīnk ūstą // 447

197) *martinēne atē pūkas apkēbosi // 326

198) *žuobakienė dėle tink leižovi plakt⁶² // 302

Ibland kan pronomenet tas, ta, som fyller funktionen av en bestämd artikel läggas till personnamnet för att undanröja eventuella tvivel om den omtalade personens bestämdhet, t.ex.:

⁶¹ kūalinti, ~ina, ~ino – ’förolämpa, kalla någon för gris’ KTŽ 158

⁶² liežūvi plakti – ’skvallra om någon, prata bakom ryggen på någon’ KTŽ 302

Straipsniai / Articles

83

JŪRATĖ PAJĖDIENĖ

199) ta_* kūotre nikõr nadėr / vo_tik_vālkiojes // 507

200) tas_* žaušelis par šau slinkavēma nēka ẹ_natr // 374

201) velnātis⁶³ / nā_vaks / tas_jūsa *jonis // 480

Med har talaren klargjort den diskuterade eller tillfrågade personens habitus, brukar tredje personens pronomen ons, ana, anė, anuos. användas i den fortsatta diskursen. De används oftast som ersättare för personnamn när man diskuterar beteendemönster hos bekanta personer som har samband med etniska värderingar (artigt umgänge, uttryck för anständighet osv.), till exempel:

202) ka_ṣotėnkam / õns vèsumet paṣveikindams pakilė kepõre // 161

203) kad kūmet õns priẹo pri_mõnes ẹ_gerā žuodi pasakõ / fū nė /nikumet // 195

204) õns vèsumet palābẹn ēdams prọ_ṣālī / napramužēn // 247

205) ānā tēkrā tuopškē⁶⁴ / vèsumet prašmēn prọ_ṣālī ni_lābas napasākosi // 450

206) pramūžena ānā prọ_ṣāli kāp kāule // 247

207) tėkros šaudusis⁶⁵ / nė ons vuogte bėje / nė i_bāznīcē ēt // 410

KTŽ är det viktigt för talaren att diskutera de tillfrågade personernas prydlighet, hur mycket uppmärksamhet som ägnas åt utseendet eller de inbördes relationerna med dem som den diskuterade personen ansvarar för och borde ta hand om, till exempel:

208) vo_apselēdėns ānū ī bašausis // 29

209) tėn pri_anū ir givā natārka / vėsas miēlojes vėsas pašālės // 253

210) kūks ons īr apselēdėnes apsėboves / kāp bazībos // 41

211) natinkontis anē pri_darba // 447

212) õns ī_tėkros telėzis / nikuokem rimtām darbū natink // 444

213) farbror kunde inte känna igen den där människan⁶⁶ // 479

214) den där gumman är en god kvinna // 479

215) hon klädde på sitt barn / skyndade sig till skolan medan hon ät

216) hur kan det vara så / lite grann där får man höra⁶⁷ // 27

KTŽ innehåller många exempel som visar att när man talar om avlägsna bekanta eller om helt okända personer använder man vanligen generaliserade personbeteckningar (människa, kvinna, flicka, barn och så vidare). I KTŽ:s diskursavsnitt åtföljs de ofta av ett pronomen som fyller rollen av en bestämd artikel

⁶³ velnātis – ”busunge” (om ett barn) KTŽ 480

⁶⁴ tōpškē – ”slarva, misslyckad, dum (kvinna)” KTŽ 450

⁶⁵ šaudusis, ~e – ”ytlig, tom människa” KTŽ 410

⁶⁶ här betyder žmogus ”man”, jfr KTŽ 503.

⁶⁷ suruokū – ”komma överens, leva tillsammans” KTŽ 348

84

Acta Linguistica Lithuanica LXXIX

Žemaitiškos tapatybės raiška: dėlonė iš Kretingos tarmės žodyno (2011) pavyzdžių

(den, det) eller en kvalitativ demonstrativ⁶⁸ (tuoks, tuoki). Mindre bekanta personer hamnar i KTŽ-talarens fokus främst på grund av särdrag i utseende, beteende eller härkomst, till exempel:

217) kũokės ėlgas blakstienas tuo_žmõgaus // 46

218) tuo_žmõgaus tēp bjãrē trãkanuojas akis // 52

219) tuo_žmõgaus tēk tēr / nõ_žodmenis žodmenis // 501

220) tuos_mėrgõs akis kãp vēštūdė // 489

221) tã_mėrgà tuoki plõmpa / tēk parētos / tēk pastãtos // 302

222) par pãtę pũga bõva ōžbėges tuoks kailenūčios⁶⁹ pasėldė // 138

223) tã_mėrgà apsēkãrta vėsūkēs kãspēnas ẹ_tēp ē_i_mėsta // 147

224) ta_mūotrẹška ēlga lēžuvi tõr⁷⁰ // 214

225) tãs žmõgos i mažīkrãujis / tiēvs ēš_vēna vēta / vọ_muotina ēš_kažkuoki kėta svētā gala // 224

För KTŽ-talarna är den omtalade personens självförtroende och förmåga att försvara sig viktiga: hög grad av självförtroende förknippas med att andra inte förmår anklaga personen för att ha påverkat någon, medan låg grad beskrivs som något som ger upphov till aggressivt beteende mot en person som inte kan försvara sig; talarens medkänsla med den utsatta personen uttrycks genom hur personen beskrivs (till exempel nabagé, žmogelis⁷¹), till exempel:

226) prì tã_mėrgà ānē napriskēnęs⁷² // 178

227) tū_žmõgo vėsē nuknēto⁷³ / õns namūok atsėgīnōte // 178

228) õns nabags kēnt nù_vėsē 248

229) tõ_nabāge vėsē ūdė⁷⁴ kãp sēsėkavė // 463

230) tū_žmõgeli pati pùklē ẹ pùklē kāras dēnas // 301

Talaren bedömer dem som motsätter sig den tillit som försvaras i KTŽ som besvärliga (jfr ”lägger sig på barnet”), betonar vissa personers aggressiva eller undergivna sätt och uppmärksammar dem som lyckas undvika motsättningar i konfliktsituationer, till exempel:

231) bāisõs ānõ ontsēidēms⁷⁵ õn_tuo_vāka // 27

232) õns vãkšē kūozna vēna / ka_tik_as_lēdas // 472

⁶⁸ Jfr Rosinas 1996: 85.

⁶⁹ kailinuōčius – ”pälsbärare, någon som bär päls” KTŽ 138

⁷⁰ ilga lēžuvi turēti – ”tycka om att skvallra” KTŽ 214

⁷¹ Jfr žmogelis – ”fattig stackare” KTŽ 503.

⁷² prisiknisti – ”hänga fast vid” (KTŽ 178), ”klamra sig fast”

⁷³ nukniti, ~oja, ~ojė – ”besegra, övervinna” KTŽ 178

⁷⁴ ūdyti, ~ija, ~ijo – ”förfölja, skälla ut, reta” KTŽ 463

⁷⁵ antsisėdimas – ”trakasserier, att rida någon” KTŽ 27

Straipsniai / Articles

85

JŪRATĖ PAJĖDIENĖ

233) õns nikumēt mõn nier õžmetenējes⁷⁶ / kȧėpektōjo bõvōm / vėstēk // 236

I KTŽ-talarens medkänslokrets finner vi ensamma och sjuka personer, personer som drabbats av brand och personer som misslyckats med att ta hand om sig själva ordentligt, till exempel:

234) bėda / tuokė liguotą motreskā vienā // 215

235) tȧvargše motreskė padegė bėsoni // 267

236) *kuotrėlė ėt vėsumēt apsėplūnosi // 308

Ibland ursäktar KTŽ-talaren uppenbar försummelse och bristande omsorg om en person med hänvisning till den tydliga viljestyrka och envishet som kan utläsas av vissa detaljer i den berörda personens beteende, till exempel:

237) bātā splēs / šnūrėlė atsėrėse / vō ons šlomsēn⁷⁷ / ė_vėkas // 416

I KTŽ-talarens fokus står barn, oftast barn som bedöms utifrån utseende, beteende och förmågor, och – när dessa brister – även framtidsutsikter, till exempel:

238) tās_ānū vāks dālės kāp ānuolēlis // 25

239) ānō vāks tōks mažos kāp kplkėlė // 25

240) tas_ānū vāks tōks tēlis / navikės // 446

241) šēt_ō vāka smōrglis vėsumēt ėstės // 415

242) tas_vāks tōks ėstēses // 450

243) tas_vāks nimāž nabėje svētēm žmōnū // 257

244) nieka ė_tuo *vėncūl vāka nabūs / ėš_pat mažā ītōks pūtagālis // 329

245) špatlūs vāks / ėš_ānō ėšāgs prūtōs žmōgos // 400

3.1.4. Talaren väljer obestämdhet (neutralisering av det individuella värdet hos tu, beteendemaximer och generaliseringar)

För att mer universellt beskriva sina egna mönster kan talaren i KTŽ välja pronomenet i andra person tu som generaliserande pronomen. I sådana fall övertar tu, som i en vanlig kontext tenderar att syfta på en person som utmärker sig genom sin särart, betydelsen hos substantivet žmogus och blir ett ord som erbjuder en skyddande täckmantel av allmängiltighet⁷⁸. Tu med obestämd referens används i meningar som konstrueras med hjälp av universella (i många indoeuropeiska språk

⁷⁶ förmana (sl.) – ’förebrå’ KTŽ 236

⁷⁷ släpa sig fram, -ar, -ade – ’gå oskönt’ KTŽ 416

⁷⁸ Apie neapibrėžtos reikšmės referenciją žr. Haspelmath 2000: 11. Lietuvių kalboje tai apibūdinama kaip tu vartojimas apibendrinta reikšme (plg. Valeckienė 1965: 668), kaip individualios tu reikšmės neutralizavimas (plg. Rosinas 1996: 26) ar gramatinės metaforos atvejis (plg. Judžentis 2012: 114).

86

Acta Linguistica Lithuanica LXXIX

Žemaitiškos tapatybės raiška: dėlionė iš Kretingos tarmės žodyno (2011) pavyzdžių

typiska) regler, förbundna med ett något specifikt uttryck för tidsrelationer som förmedlar en generaliserande innebörd: det personliga pronomenet får en obestämd betydelse när man beskriver situationer som hänförs till kategorin irealis⁷⁹, och som karakteriseras med hjälp av negativ polaritet och/eller fria val⁸⁰, t.ex.:

246) nadėrsi / nėka natórėsi // 459

247) jė nūori / ka_kas_ęžūgo / rēk nāga prikēštė // 136

248) ka_sāves naveizi / er_apślōsti žmūogės / apsēldi // 421

249) ali_kāp tas_cīrolis⁸¹ pīkē gēd / klausikis ē_nuoriek // 62

För att beskriva universella erfarenhetsmönster och förmedla beteendemaximer väljer talaren ofta opersonliga konstruktioner, t.ex.:

250) rē gērte ẹ_mīlete sāva tēvus // 446

251) bīduo rēk žmūogo gēlbėte // 339

252) rēk pabīgētīs / jē kōr mūsas ẹ_veškas // 42

253) nārē gūdinte⁸² vaikū nu_māža pārsevalgīte // 119

254) napadūor senūms muotrēškūoms tāuzītē vėjus // 443

Erfarenhetssituationer i KTŽ generaliseras ofta i meningar vars subjekt betecknas med substantivet žmogus eller med ett substantiviskt substitut som anger en situationsroll (t.ex. vaikui, mergaitės), ett adjektiviskt substitut (t.ex. bagotam) eller ett pronominellt substitut (t.ex. kas, kitiej, kurie), t.ex.:

255) en klok människa / var och en måste ju ibland ta en tupplur⁸³ och vila // 49

256) en arbetsam människa arbetar överallt // 267

257) en omtänksam flicka dansar alltid hemma // 440

258) En rik änkling har också skor, men en fattig har inte ens ett par // 44

259) Barn tycker alltid väldigt mycket om att laga något // 141

260) Flickor tycker väldigt mycket om att klättra i pilarna / de är som katter som klättrar i pilar // 111

261) En sådan slusk kan mycket väl vara en bedragare // 378

262) Katten har lagt sig och spinner mycket belåtet // 165

263) När han kom fram med näsan / och gick därifrån var det hemskt // 448

Obestämda konstruktioner väljs också för att trösta sig över att människans väsen är oföränderligt, jfr:

264) Vad man än gör / så är man sådan // 147

265) Om någon är född sådan / så är han sådan och blir det // 401

⁷⁹ Om sambandet mellan betydelsen av irealis och undvikande av faktiska implikationer eller presuppositioner, se Holvoet, Pa- jėdienė 2004: 90.

⁸⁰ Jfr Haspelmath 2000: 52, 64.

⁸¹ čiūlis – ’lärka’ KTŽ 62

⁸² gūdinti, ~ina, ~ino – ’vänja sig’ KTŽ 119

⁸³ pasižyčioti – ”gräla med varandra”, jfr KTŽ 499

Straipsniai / Articles

87

JŪRATĖ PAJĖDIENĖ

266) kɔprūta tikta grabs baẽstais // 197

267) apskrẽtėli / kȧp ẹ̇kɔprūta / tikta kȧps baẽstais // 29

268) ẹ̇smūokisi to kārve i̇mėdi lẹ̇ple / nikumet // 257

269) būoba na ronkuove / naẽšērsi / kūoki nà ir / tūoki ẹ̇būs / napadērbsi // 481

De diskuterade lingvistiska strategierna hos KTŽ:s talare, som bygger på öppet uttalande (som blottlägger talarens jag), direkta beskrivningar avsedda att beteckna vem som helst och jag (och, när man är tillsammans med någon, även vi), den där (och ni, som består av flera adressater), ons, ana, anei, anos, genom att hänvisa till den direkta adressaten (den där, ni, vi) eller till universella beteenderegler och modeller (medan individuell hänvisning till en person undviks), flätas samman i samtalet. Här har de särskilts för att ur den stora mängden diskursutdrag av olika slag kunna foga samman vissa tydligare drag hos KTŽ:s talare, eller rättare sagt ett spann av möjliga drag. För att bilden av den samogitiska individen ska framträda ännu tydligare kommer de intressantare iakttagelser om individens existens – som närvaro i en viss tid och ett visst rum – som registrerats i KTŽ att bedömas genom att samla alla de angivna strategierna hos KTŽ:s talare (eller genom att inte längre beakta deras särart).

3.2. Synen på tid och rum samt ömsesidiga relationer

Diskursutdrag ur KTŽ, som dokumenterar ett visst skede i talarens liv och blottlägger den nära kopplingen mellan hans vardagliga verksamhet och hans åtaganden, hjälper till att förstå den egentliga orsaken till uppkomsten av många av de ovan nämnda yttrandena från KTŽ:s talare, vilka vid första anblicken kan tyckas enbart hänga samman med vanan att säga emot.

3.2.1. Fångad i tidens kretslopp

KTŽ-talarens meningar som uttrycker synen på tiden och dess gång gör det möjligt att förstå varför ordningen ibland tillmäts överdrivet stor betydelse (anmärkningar till den direkta adressaten om att följa vardagliga vanor), medan yttre ouppmärksamhet ibland kommer till uttryck (undvikande av umgänge med bekanta, som bottnar i rädsla för att störa den vanliga arbetsrytmen). De mönster som belyser sådana företeelser visar att KTŽ-talaren uppfattar vardagslivet som en ständig spiralformad rörelse framåt. Utgångspunkten för denna rörelse är oftast dygnets och årets cykler, till exempel:

270) mes_nu_mėta / dėna nū_dėna / tēp ẹr_ėt ēmžos // 261

KTŽ-talarens dagligen återkommande verksamhet är knuten till det som är avskilt för familjen, till exempel:

88

Acta Linguistica Lithuanica LXXIX

Žemaitiškos tapatybės raiška: dėlionė iš Kretingos tarmės žodyno (2011) pavyzdžių

271) takûjo kṹožna dẽna tou kẽlė į pẽrmą // 438

272) kṹožna dẽna kã tãs / tẽp tãs / plûovėmios / šlavėmios / žiẽvėmios // 310–311

273) vẽn tas šlavėjemas kṹožna mĩla dẽina ẽik lãika ãtėn! 417

274) ka tṹo tep e paslẽnki⁸⁴ ožsẽmte so pẽitãs / vẽdi kṹožna dẽina e naĩkirst // 374

275) to kṹožna dẽina kū nũors vẽs plavẽnėj⁸⁵ // 303

276) parẽs skõben apvẽiz gĩvôlus e vẽl atgal lẽk // 371

Ibland beskrivs till och med livslängden i KTŽ med hjälp av en cyklisk föreställning – en återkomst nästan till samma punkt. Jfr två nästan identiska påståenden, som endast skiljer sig åt genom beskrivningen av rörelsens hastighet:

277) dõnt nabdẽso / ba dõnt abẽgâu / ba dõnt erẽšbė // 42

278) dõnt nabdẽso / ba dõnt atẽjau / ba dõnt erẽšė // 74

KTŽ-talaren betonar att man måste röra sig snabbt för att klara vardagens uppgifter, och att det ibland i livet också förekommer en svår period som varar år efter år, till exempel:

279) rīta mẽta toų atsẽkelos rẽk apsẽžiūot⁸⁷ / op pãskou sošėjelouji // 459

280) ãs dẽbdams navẽizo darbãdėini / ali vẽizo / ka dãrbs nagãisto // 478

281) so tūoka pǫlkǫ dõniedǫ vakū rẽk gẽrã šǫkẽis // 84

282) tẽik mẽtu ẽsgvẽnōm tūokẽm sǫspaudẽm⁸⁸ // 401

Vikten av vissa stunder i dygns- och årsrytmen registreras av sammansatta ord som beskriver olika tidsuppfattningar, till exempel:

283) to_barsẽbrãžė nǫmẽ vẽsumẽt pãuo nakūovẽdūo⁸⁹ // 250

284) gavâu kẽltės pǫsūnakti⁹⁰ // 328

285) šimta pẽrmžiemė⁹¹ našta bǫva // 300

286) pãr pãt darbẽlaikį⁹² ãn sosesoka // 69

287) sǫ tuokẽs niẽkãs nožẽmink darbẽlaikė // 254

288) jõg nãb mažẽs / jau žẽimmetes⁹³ kõulės / gal e šãltau pabūte // 500

⁸⁴ paslinkti – ‘inte vara lat, vilja arbeta med något’ KTŽ 374

⁸⁵ plavėnėti, ~ėja, ~ėjo – ‘tvätta ofta’ KTŽ 303

⁸⁶ Här betyder atbėgi (pk.) ‘födas’ och išbėgti ‘dö’; jämför KTŽ 42.

⁸⁷ žygiuoties, ~iuojas, ~iavos – ‘syssla med hushållsarbete, göra sig redo, utföra hushållssysslor’ KTŽ 500

⁸⁸ supaudimas – ‘ett hårt liv, vedermöda’ KTŽ 401

⁸⁹ naktoida – ‘midnatt’ KTŽ 250

⁹⁰ pusūnakte – ‘midnatt’ KTŽ 328

⁹¹ pirmžiemis – ‘vinterns början’ KTŽ 300

⁹² darbelakis – ‘arbetsperiod’ KTŽ 69

⁹³ žiemtės, ~ė – ‘som tillhör ett och samma år’ KTŽ 500

Straipsniai / Articles

89

JŪRATĖ PAJĖDIENĖ

Varje handling har en typisk varaktighet, och vissa händelser kräver en viss mognadsnivå hos personen. Därför förvånar tydligt osannolika händelser talaren i KTŽ, till exempel:

289) naprãje ni_miena kȧp sosėṫka / vọsė tūkš er_apsėžene // 443

290) àna apsėkiȯre⁹⁴ septinùolekas metu // 148

Talaren är van vid att mäta tid, och ibland även avstånd (se exempel 292), i intervall. Sådana intervall anges genom att betona varaktigheten hos en konventionell tidsenhet, till exempel en hel dag, en hel dag igenom, en halv dag, en hel period, en hel livstid (som ’en del av en medveten persons liv’), eller genom att ange ett konkret antal sådana konventionella enheter, till exempel:

291) plūnkȧu⁹⁵ vesa deina e_dèdle pavargau // 311

292) ėš *plungė i *krētina rēk vesa deina plūkte⁹⁶ // 311

293) kù_tò_sò_tòu tȧnnuotė / òns par vesa deina napsėdėb // 440

294) ėš kãuras⁹⁷ deinas apkrauts sò_darbãs // 159

295) pársėtrlõjė⁹⁸ pòsi dėinos // 445

296) ànà èsòga èsbòva cėlà mèta ten // 58

297) par_vėsa ōmži vis pȧvēikė mȯni lig_giva kàula sò_tòu sava biesėško karaktùoro / 487

298) sò_tòu žãno ȧs_naatsėvȯžėjau vesa ōmži // 491

299) par_trėta metu pragivėnsėm / šėta e_vȧkà pràš⁹⁹ / pagėlbies // 453

Talets hastighet uppfattar KTŽ-talaren som relativ och kopplar den till hur upptagen personen är, t.ex.:

300) ėlgė tuos_dėnios bùn / ka_nėka nadėrbi // 123

301) vėinãs jōkàs prie tȧ_dėinà // 134

302) kȧ_pȧugi / dėdlė grėta èsbėg mèta // 34

303) kȧ_tòri dàug dàrbù / nė laika ni_numėrė // 58

KTŽ-talaren benämner tiden som den substans i vilken människan förändras (växer, mognar, åldras). Förändringen hos en själv eller en annan person, särskilt när den hänger samman med åldrande, förblir ibland helt obemärkt fram till en viss gräns, t.ex.:

304) tas_làiks tas / vọ_mès sėnėm // 46

305) às_vėnkart¹⁰⁰ pasėnau / e_ganà // 485

⁹⁴ apsikarti – refl. verb ‘mogna’ KTŽ 148

⁹⁵ plūnkti ~a, ~ė – 1. ‘att arbeta med stor ansträngning’ KTŽ 311

⁹⁶ plūnkti ~a, ~ė – 2. ‘gå med stor ansträngning’ KTŽ 311

⁹⁷ kãuras ~a – 2. ‘hel, fullständig’ KTŽ 159

⁹⁸ pársiterlioti, ~ioja, ~iojo – ‘fördröja’ KTŽ 445

⁹⁹ prakūsti, prakunta, prakuto – ‘växa upp [...] bli starkare’ KTŽ 199

¹⁰⁰ vėnkart – ‘på en gång, djärvt, genast’ KTŽ 485

90

Acta Linguistica Lithuanica LXXIX

Žemaitiškos tapatybės raiška: dėlionė iš Kretingos tarmės žodyno (2011) pavyzdžių

306) ànà pasėna / sukrėta vėnkart // 485

Som redan nämnts uppfattas sådana förändringar av talaren som något som bör ske i en viss takt. Därför beskrivs avvikelser från normerna eller markanta förändringar när individens åldersstadier och mognad (förmåga) diskuteras med fraser som anger en brist, till exempel förstår ingenting; det finns inget kvar; dö i förtid:

307) vaikėlis mėtū / àli nieka nė šprontos // 58

308) jau pàugosi pàugosi / jau ę_žjoka špront // 34

309) tas_senis tēkrā sovakēje / nabžena nė kū basākas / nė kū badàras // 471

310) jau ès_anu nieka nabier / kàrsates¹⁰¹ / nieka napadarisi // 147

311) i_senàve ta_mūotreška pràded klàikte¹⁰² // 167

312) ka_pasėnu / e_ļėgas išėmė // 136

313) ōns_mėre perm_ļaika // 299

314) ōns_mėre ba_ļaika // 204

Medveten om tidens obevekliga gång tycker talaren i KTŽ om att betona när ett visst ögonblick är lämpligt. Hans önskan att umgås begränsas av insikten att man inte får störa en annan person utan ett allvarligt skäl. Därför försöker man utåt sett få det som skulle kunna uppfattas som ohövligt att verka som en egen kultur, till exempel:

315) kàp šiks¹⁰³ pri_pōsriė pārė // 361

316) dàbar pats darbėlàikis / natrodik mūsa // 69

317) sāka āt kūmēt nūorintàs pri_mōnes / bēt kūmēt às ėšėo ėš_nom / ka_nie_ļaika // 58

318) nuōrėčiau pasėrokūote / àli bejàu trūntė // 457

319) nanuorėjau jisa trōkintė / dėl tuo e_nagėjau // 457

En talare i KTŽ planerar själv eller råder någon annan att fundera över hur man bäst bör handla eller bete sig, till exempel:

320) pėrnūasis dārs rīta mētā / giūolūs apsėrė // 300

321) prisėvėžiem šėna vesā žėmā // 483

322) mōn rūodūos / ka_vėsis škobėnāus dābus rėk atliktė permāusė // 371

323) pasėdėk vūobulū rītū e_pōrtū / vėsu nasovāgik on_karta // 314

Han beskriver ett likformigt tänkande och den instabilitet som hör samman med skiftande sinnesstämningar som olämpliga, och framtiden, i tidens ström som rusar fram, som ovisshet och dimma, till exempel:

324) ka_tik_tōr / ànà šōk kou_grētàu ėslėstė pėngūs / vėnuos dēnuos gaspadėnė // 210

¹⁰¹ kàrsātis – ’djup ålderdom, åldrande’ KTŽ 147

¹⁰² klàikti, ~sta, ~o – ’bli galen’ KTŽ 167

¹⁰³ kàp šiks – ’precis som’ KTŽ 361

Straipsniai / Articles

91

JŪRATĖ PAJĖDIENĖ

325) ànà į káp vėjėj papotamà / vėina dėina tēp / vo_kēta kētep // 330

326) õns į valdūets¹⁰⁴ / anõ nagãl pasērmtę // 472

327) nažẽnã žmõogos / kū_àtnès ridęina // 345

328) nažẽnã / kū ritūo_dęina gal pageidūotę // 346

3.2.2. I en konkret miljö (permanent eller tillfälligt, ensam eller med andra, i går eller nu, efter döden...)

Vid läsning av KTŽ framträder gränserna för den samogitiska världsbilden, inom vilka talaren pendlar mellan strävan att vara självständig och önskan och möjligheten att samarbeta eller vara tillsammans med andra¹⁰⁵. KTŽ innehåller utsagor som visar att kollektivitet ibland är mycket önskvärd och frivillig (till exempel vid jordbruksarbete som kräver samling eller när man roar sig), medan den ibland beskrivs som påtvingad och förknippad med en önskan att dra sig undan (till exempel när man ständigt måste dela samma utrymme).

Talaren i KTŽ beskriver oftast rummet inte bara som en plats, utan också som en process – att leva tillsammans med andra (jfr tillsammans, kupetoj). Med vetskap om de dåliga levnadsförhållandena för fattiga människor under andra hälften av 1900-talet och även tidigare, kan man hävda att denna process är förknippad med att ett visst antal (oftast ganska många) människor ständigt eller ofta vistas i ett begränsat bostadsutrymme (med bostad avses vilket slags skydd som helst) (jfr benämningen på vistelsen i detta utrymme med verbet talpintis). En sådan vistelse uppfattas som tröttande, t.ex.:

329) ànè šì̀ gyvẽn // 361

330) pėrm bòvòm àtskẽr / vo_dàbar šūšę vėsi į kộpeta // 300

331) kộpetọ¹⁰⁶ givėndamis vėsę isprėkłėl // 197

332) tálpinsimos kãp_nuors vėšę vėinūo trúbojo // 439

333) rási ànėi tėn ėšskẽrs / rási čė nabvėlsės // 148

I KTŽ väcker det att inte ha ett eget hem obehagliga associationer hos talaren, som också tycker att till och med en tillfällig vistelse med människor i ett bullrigt utrymme är obehaglig, jfr:

334) pakirėj lig_kãla tas_įnamẽms¹⁰⁷ // 126

335) pėlnà trúobà bòva žmõnū / traškėje // 452

¹⁰⁴ timmar, ~a – ”stadigvarande, med skiftande åsikt eller sinnesstämning” KTŽ 472

¹⁰⁵ Om de kulturella modeller som antropologer och historiker presenterar, från stark individualism till stark kollektivism, se Harė 2008: 690–691.

¹⁰⁶ kupeta – 3. ”grupp, vänkrets” KTŽ 197

¹⁰⁷ įnamimas – ”boende i ett hyrt rum” KTŽ 126

92

Acta Linguistica Lithuanica LXXIX

Žemaitiškos tapatybės raiška: dėlionė iš Kretingos tarmės žodyno (2011) pavyzdžių

Den tid som tillbringas ensam beskriver talaren dock med missnöje och förknippar den med att vara inspärrad (nusikalėti), eremitliv (kaip bazylis), upprepning av samma långsamma sysslor (tep į kieblenieju), t.ex.:

36) aš nusėkalėjau vėsa diena vėns pats nõmē būdams // 141

37) nusėkalēji žmõgõs būdams vėns kor_nõrs ožėdēres // 141

38) gīven vėns kap bazīlos¹⁰⁸ // 41

39) tep ė kiebleniejo vėns pats nõ nõmēs // 153

Talaren i KTŽ värderar positivt en annan persons möjlighet att vara och leva ensam, t.ex.:

40) nõjau anam rūods¹⁰⁹ gėr gīvene / vākā page / vėns pats // 347

I KTŽ finns fraser som registrerar möjliga eller inträffade följder av en persons beteende (förknippade med frihet eller begränsningar, till exempel när en gäst kommer) av att bli kvar ensam hemma, t.ex.:

41) vākā / naimblūket mõna nuõcīnu¹¹⁰ / ka_vēnē palēkset // 259

42) vȯ_kēikas / vȯ_kēikas õns vėns palēkes // 153

43) muotrēškūoses kažkõr ėšėje / mės vėinē bėšam nõmē // 243

KTŽ-talaren kännetecknas av skälmskhet, därför beskrivs en person som rest långt bort, och särskilt en person som flyttat långt bort för att bosätta sig, som någon som kommit ända till helvetet (nusikores), t.ex.:

44) õns tõkart nusėgava i̇ patē pekla // 101

45) tās žmõgõs kažėn_kor nusėkuorē i̇ patē pekla // 148

Beskrivningar av obestämda platser väljs också när man vill ange platsen för livet efter döden, t.ex.:

46) ka_numērsēm / vėsė patēsem i̇ tõ raigalinē // 333

För talaren i KTŽ är både hans eller hennes egen och de närvarandes utrymmesmässiga integritet viktig; den kan kränkas av alltför tät närvaro, buller eller nyfikna främmande blickar, t.ex.:

47) par_tõnē šodēt sūdā // 440

48) nēk artē / tõrõ slōgas / prīkebiso // 374

49) tīes nagal pamēguote / ka_kas_i_rinki brēžuos // 50

50) ožėdēsem pirānkās / e_nabšėisous nākti pro_lõngus // 299

Behovet av att skydda hemmets utrymme kan beskrivas som en norm för lämpligt beteende, t.ex.:

¹⁰⁸ Palenimas som basilika används om en ensam människa, en eremit (jfr KTŽ 41).

¹⁰⁹ rōds – ”verkligen” KTŽ 347

¹¹⁰ nõcīna (sl.) – ”verktyg” KTŽ 259

Straipsniai / Articles

93

JŪRATĖ PAJĖDIENĖ

351) ožedarį dōris ę_sọ_kūobēno¹¹ ožękabink / napadūro / ka_ādaras dōris // 179

Ibland används rumsparametrar för att uppmärksamma att ett hinder tillfälligt saknar vissa egenskaper (t.ex. intelligens) eller för att beskriva en hög sannolikhetsgrad för en handling som inte har inträffat eller en låg sannolikhetsgrad för en handling som är på väg att inträffa, jfr:

352) dōns par_vēsa pēlva / dāugūs nieka // 85

353) šē gōdros kāp vēlk / vo_ka_prigēre / dōns par_vēsa pēlva // 119

354) par_vēna plāuka¹² tāves nanunēs vies nu_tēlta // 302

355) ōns ni_ę_stūola¹³ nātes // 256

Rumsparametrar används också i fall då man behöver ange den vägsträcka som en annan person behöver följa, jfr uppriktiga och ironiska vägbeskrivningar:

356) kōru atavēuot / tōru ę_grižket // 460

357) kōru iejē / tōru ēr_ēšek // 460

För att berömma hur väl hemmets utrymme har ordnats använder sig talaren av en jämförelse som omfattar två kategorier av rumsliga symboler med högst hierarkisk status, t.ex.:

358) tvārkā kāp bāžnīcō / grāžē kāp dōngū // 41

3.2.3. Förhållningssätt till umgänge och verksamhet (att känna igen uppriktighet, uppskatta flit, medkänsla och tröst)

Människan är alltid beroende av nödvändigheten att vara tillsammans med andra. KTŽ-talaren förknippar i första hand framgång i samvaro och möjligt samarbete med personens uppriktighet. Samtalspartnern varnas oftast för opålitliga och dubbelspelande personer genom att man påpekar att beskrivningar grundade på adjektivet tikras eller dess avledningar (tikrus, tēra, tēreny-bē) saknas, till exempel:

359) ōns_tūoks ēš_ękra nier / ōns_tik_ir_pasidēges¹⁴ // 73

360) ōns dēdas dēdēlis gōdrūos / dēl_ę_ēkra tūoks nier // 119

361) ōns dōug_kū dāra dēl_žmuonū dā // 72

362) tērenibēs ānū kalbō ni_ę_stūola nier // 47

363) ōns ī_tūoks davatka / kū_čē_ṣọ_ānū ožādesi // 71

364) anems ka_kū_rēk gāute / ę_āū ēšlop / vo_ka_rē dūte / trēnas ę_trē-nas // 55

För KTŽ-talaren är en människas goda karaktär viktig; hen tycker om att gräla och är rädd för förolämpningar, till exempel:

¹¹ kobīns – ’krok’ KTŽ 179

¹² Per vien plauką – ’nästan, med en hårsmån’.

¹³ Nei iš tolo – ’verkligen’.

¹⁴ pasidērti refl. – ’låtsas’ KTŽ 73

94

Acta Linguistica Lithuanica LXXIX

Žemaitiškos tapatybės raška: dėlne iš Kretingos tarmės žodyno (2011) pavyzdžių

365) ni_žūdo vėtās nēr / ōns ī sōsedēks // 401

366) šėrdēs ōzdaoms / vōt kas ī surbābis dāiks // 467

När talaren i KTŽ samtalar med någon annan riktar hen uppmärksamheten mot mötet (att undvika ögonkontakt betraktas som en brist), talets äkthet (även ett icke-samogitiskt tal verkar misstänkt, liksom ibland skillnader mellan samogiternas tal i olika orter), personens förståelse och självbedömning, till exempel:

367) sō_anų rūodas nãšėsi / ānō nãirīmōs¹¹⁵ vėns // 249

368) ōns ī tūoks verstālbis / atslēpuos ėš kaž_ės_kōr // 481

369) gargždėkė bēški kētėp rōkūjes nāp krengškē // 100

370) ōns ī nasorokūjems¹¹⁶ žmōgs // 348

371) pasikėr vėrsēnoje / e_nabāl dō_ānū basērōkūte kāp so_žmōgō // 488

När olyckan är framme, vid arbete eller nöjen, behövs hjälp och stöd. Allt kan hända i livet, därför klagar man ibland över att vara ensam i svårigheter, medan man ibland är stolt över sammanhållning och enighet, till exempel:

372) nūorints šōni apkabėnės šūk / nieka naprīšaukēs / ka_i bieda // 259

373) mēs laikīmōs kāp vėns // 484

374) kāp līnksmā / kāp gerā būrie // 216

KTŽ innehåller många exempel på stolthet över gemensamt arbete (vi, alla) – dess omfattning, tempo och uppnådda resultat:

375) mēs kāp rēnt padarbējem / pāol pābengėjem // 77

376) ka_inēkōm vėšē / tūjau e_pābengėm tus gālus rāute // 257

Det märks ofta att en person inte kan arbeta effektivt på gården på egen hand; därför uttrycker man tanken, söker tröst eller hoppas på att få hjälp av andra, till exempel:

377) to_vēns tēn tapuojis vēsa dēina / ben_vākus pašaukis // 440

378) atvōžūs brōlis e_prikėbs¹¹⁷ / abōdo e_padėrbēsū // 160

379) trėju¹¹⁸ ka_kėbsēm / e_grētā vėn pabengsem // 455

380) šēt ontaug monē padiejēję // 267

Den talare som citeras i KTŽ kopplar en persons framgång till flit och förmågan att snabbt och effektivt utföra uppgifter. Därför blir energiska personer alltid omtalade och berömda, medan man förundras över dem som misslyckas, till exempel:

381) darbēm žmōgū vėšr gēr // 70

382) mēklos žmōgōs ōns ī // 237

383) kās pār smarkē bēnos / lāksta kāp žābs // 376

¹¹⁵ nāirnoms – ”kringlande, spejande” KTŽ 249

¹¹⁶ surokūti, ~uoja, ~avo – ”komma överens, leva ihop” KTŽ 348

¹¹⁷ prikti, prikimba, ~o – 2. ”stinga till, hjälpa till” KTŽ 160

¹¹⁸ trīju adv. ”tre gånger” KTŽ 455

Straipsniai / Articles

95

JŪRATĖ PAJĖDIENĖ

384) patrákės ę̣_skọdrõms¹¹⁹ tuos_mérguos // 371

385) nà_žingsnò ēt / ọns biegtėnã bieg // 42

386) ĩ žmúonũ / ka_anę̇ms nikúoks dárbs naùrìkst // 486

387) žmúonũ biednõms vẹ̇sumèt ir ẹ̇s_nadarbõma // 248

Familjelivets framgång mäts efter makens/makans flinkhet och arbetsamhet, t.ex.:

388) mìtrę žmúona tọ̀ri // 241

389) ọns smárkòs / àli ẹr_ànà napiesti // 251

Den som söker en hjälpreda eller partner får veta vilken typ av person eller vem man inte bör lita på, t.ex.:

390) sọ_navìkõsọ žmúogọ nièkòr nagãl ožsekėste¹²⁰ // 165

391) sọ_anõu nier kúo ožsedìete / õns ĩ tėkros mìnkštkãušis // 239

392) sọ tõu plòškò¹²¹ gėrãu naožsedìete // 310

393) gìvs tėležis / nièkòr sọ_anõu naožsekėsi // 444

394) rẽk rĩmta ẹiškúotẹis / sọ_tùoko trėdalo¹²² kãp_tọ gìvėnsi / vaikėli // 454

Aspekter av samogitisk gemenskap och umgänge framträder i KTŽ:s uttryck som förmedlar ödmjukhet och försoning, t.ex.:

395) prìs_viejėi napapūsi / vakėli // 330

396) kùoki tâu biedà / ọn_gãlvo mėita nieks natãša // 24

397) nọ nièka napašėksi¹²³ žmúogòs / tēp jau bọva žadieta¹²⁴ // 495

När någon är ledsen eller bekymrad visar KTŽ:s talare sin medkänsla och tröstar samtalspartnern genom att betona möjligheten att tolka händelserna på ett annat sätt, ofta med hjälp av målande liknelser, t.ex.:

398) diel nièku nàrėk kr̃uokte // 72

399) ọns joukôu / nàrėk ìmte i gãlva // 135

400) nabiedavùokis / kọl biedùos nátori // 41

401) laikìkis / ka_paškõu narėktọm tọmpìtė kãp_kùoki nagĩvėli // 249

402) blúogã blúogã / àli vės_gėrãu kãp_pasẹkùorošėm // 24

Ibland kan trösten också vara ironisk, t.ex.:

403) nọ ẹr_eššėrińka ẹ̇s_vėsa blūda mėšuos vėrši ọudega // 48

Talaren tycker själv om att avböja en annan persons omtanke och lovar att inte ge upp när hen utsätts för oönskad uppmärksamhet, t.ex.:

skudrùmas – ’påhittighet, smidighet’ KTŽ 371

užsìbišti, ~a, ~o – 2. ’förlita sig på, stödja sig på’ KTŽ 165

pliùškis, ~ė – ’en person som inte är allvarlig’ KTŽ 310

trìdalas – ’hetsporre’ KTŽ 454

negalėti pašìkti – ’inte kunna göra’ jämför KTŽ 495

žadėti, žãda, ~ėjė – 2. ’tilldela, bestämma’ KTŽ 495

96

Acta Linguistica Lithuanica LXXIX

Žemaitiškos tapatybės raiška: dėlionė iš Kretingos tarmės žodyno (2011) pavyzdžių

404) vo to našėrk na sāva lėgọ / narūpīnkis ọž monì // 31

405) kāp tọ môn / tēp ãš tāu / piràgs prīš piràga / vàkāli // 299

4. SAMMANFATTNING

När KTŽ:s yttranden där talaren uttrycker känslor och uttalar sig om sig själv och andra grupperas efter de valda frasernas funktionalitet längs axeln jag–du–tredje person–obestämd individuell gestaltning: lokalisering i tiden–lokalisering i rummet–lokalisering i gemenskapen / samarbete, framträder möjligheten till känslomässig mångsidighet vid var och en av uppmärksamhetens riktningar. Vissa uttrycksmönster återkommer oftare genom hela KTŽ (detta hänger också samman med att sådana yttranden i allmänhet sannolikt används oftare). De vanligare känslotyperna (igenkännbara genom vissa ämnens och frasers särart) markeras i tabell 1 med en cell med mörkare bakgrund. Sammanfattningsvis framgår det tydligt av de mer framträdande dragen i den diskurs som beskrivs i artikeln och som blottlägger KTŽ-talarens känslomässiga fält, att varje riktning för uppmärksamheten (mot en själv, mot adressaten, mot en tredje person, mot omgivningen) har olika samband med sannolikheten att vissa känslor kommer till uttryck.

KTŽ kännetecknas av dokumentation av naturlig vardagsdiskurs och återger en nära relation mellan talaren och dennes adressater. Därför förekommer inte i ordlistan beskrivningar som medvetet blottlägger talarens mitt jag sådana specifikationer som krävs vid en formell presentation. Talarens jag är är oftast knutet till någon predikation som bidrar till att uttrycka det fält av framträdande känslor som behärskar talaren, exempelvis medkänsla (èšọ tūoki menkštuonālę, se exempel 22), ett behov av stabilitet eller rädsla för överraskningar och nyheter (pri tā žemėi èšọ priserėšęs, se exempel 23), självtillit som kommer till uttryck genom att man hävdar sin styrka eller överlägsenhet (se exempel 30–31). Liknande formuleringar används också för att beskriva en tillfällig förändring av det fysiska tillståndet och utseendet (èšọ nušãlosi / nučōškosi, se exempel 78) eller den egna fysiska eller själsliga oförmågan (èšọ nagalīngs, èšọ sọsegraušęs, se exemplen 35, 41). KTŽ-talaren visar omsorg om sig själv (ofta något för sent) genom att nämna sina hälsoproblem (mōna rōnkas plēišie, mōn vėdorē ōžtōka, jfr exemplen 37, 38). Kortvariga förändringar av tillstånd kan beskrivas med liknelser (kāp žōrkė, kāp vėšta, èšọ tēp kāp kārtę vėdāms, jfr exemplen 77, 78, 41), medan den egna förmågan eller fattningsförmågan kan betonas med fraserna ãš muōko, ãš gālō, tās môn ir, ofta med en tydlig hänvisning till en själv (ãš pats). KTŽ-talaren tycker om att uttrycka sina intressen och värderingar indirekt – genom att framhäva det som inte faller i smaken genom eliminering. För att återupprätta de trygga gränserna för sitt personliga utrymme (som kan kränkas av att en annan person är alltför nära, andas, kastar en arg eller ingående blick eller talar förolämpande) väljer talaren

Straipsniai / Articles

97

JŪRATĖ PAJĖDIENĖ

förbud eller uppmaningar, oftast formulerade med en negation och en hänvisning till en själv som objekt: monės / mon / moni / mona (se exemplen 60–71).

TABELL 1. Fördelningen av koncentrationen av känslouttryck i fraser som belagts i KTŽ, efter talstrategi

Åtaganden | Känsla som framträder i talet | om sig själv | genom uppmaningar till adressaten | om en tredje person | när den individuella betydelsen neutraliserats | om tid | om rum | om verksamhet och gemensam närvaro; Modulerande | omsorg / oro | + | + | + | + | + | + | +; tillit | + | + | + | + | + | + | +; Värderande | stolthet | + | + | + | + | + | + | +; skam | + | + | + | + | + | + | +; Grundläggande | omsorg, medkänsla | + | + | + | + | + | + | +; uppskattning | + | + | + | + | + | + | +; kärlek / uppmärksamhet på sig själv | + | + | + | + | + | + | +

Andra slags uppmaningar från KTŽ-talaren, som inte längre syftar till att skydda det personliga utrymmet, uttrycker tydligt omsorg. Den kan gälla adressaten själv, dennes hälsa, närvaro, hållning och beteende, liksom upprätthållandet av den gemensamma ordningen i bostaden eller efterlevnaden av reglerna för ett anständigt uppförande. I KTŽ finns många uppmaningar från talaren om adressatens olämpliga utseende. Genom sådana tillsägelser eller frågor råder man adressaten att inte lämna hemmet förrän anmärkningen har beaktats. När KTŽ-talaren framför en anmärkning som kan låta som en förebråelse försöker hen skydda adressaten från möjliga hån och onödig uppmärksamhet. På så sätt ser man indirekt till att adressaten har den tillit som behövs utanför hemmets eller den egna gårdens gränser. En betydande del av de direkta uppmaningarna till adressaten består av anmärkningar om kvaliteten på utfört arbete eller arbetstakten – arbetet får inte utföras vare sig

98

Acta Linguistica Lithuanica LXXIX

Žemaitiškos tapatybės raiška: dėlionė iš Kretingos tarmės žodyno (2011) pavyzdžių

varken alltför långsamt (då skulle mottagarens aktivitet bli oönskad) eller alltför snabbt (det skulle hindra uppgiften från att utföras framgångsrikt och utan överansträngning).

När det gäller den tredje personen – som vanligtvis inte deltar i samtalet – riktas samtalspartnerns uppmärksamhet mot den omtalade personens verksamhet, förmågor och beteende, särskilt förmågan att kommunicera, ordningsamhet och omsorg om andra. I sådana samtalsavsnitt beskrivs ofta personens utseende; dess utmärkande drag blir ett ytterligare tecken för att identifiera personen (bestämdhet). Värderingen hänger ofta också samman med den omtalade personens grad av självförtroende. Personer med svagt självförtroende, som får skäll, blir illa behandlade eller inte utmärker sig genom framgång, beskrivs oftast med medkänsla, vilket visas genom att personen benämns med en diminutivform eller ett substantiv som betecknar fattigdom (jfr žmogielis, nabagas, nabagė, nabagėlis, nabagūtis KTŽ 248). Personer som utmärker sig genom sunt förnuft och envishet värderas positivt.

För att neutralisera den individuella betydelsen av sitt eget aš och samtalspartnerns tu och för att förmedla beteendemaximer och generaliseringar väljer talaren kommunikationsstrategier som präglas av obestämdhet. Med hjälp av dem kan man tryggt beklaga sig (jfr exempel 248), framföra krav, ange regler (se exempel 250–254) eller tryggt uttrycka glädje eller beundran (se exempel 249).

De diskuterade språkliga strategierna hos KTŽ:s talare, som bygger på personliga berättelser, direkta beskrivningar och anvisningar eller universella beteenderegler och modeller, flätas samman i samtalen.

Diskursavsnitten i KTŽ, som visar talarens faktiska situation i ett visst skede av livet och blottlägger det nära sambandet mellan talarens vardagliga aktiviteter och åtaganden, hjälper oss att förstå den egentliga orsaken bakom många av KTŽ-talarens yttranden. Yttranden som uttrycker erfarenheter och värderingar av att befinna sig i tid, rum och gemenskap gör det möjligt att förstå varför uppmärksamheten ibland överdrivet betonar ordning, medan man ibland visar bristande hänsyn till personer utanför den allra närmaste kretsen. Yttrandemönster med tidsreferenser visar att KTŽ-talaren uppfattar vardagens aktiviteter som en ständig, spiralformad rörelse framåt. Den som vill klara vardagens uppgifter framgångsrikt måste röra sig snabbt, och bostadsrummet har gränser där man kan vistas tack vare regler som kräver ständig uppmärksamhet och ordning. I tid och rum är människan aldrig ensam. Gränserna för den samogitiska världsbild som framträder i KTŽ visar att talaren balanserar mellan strävan efter självständighet och önskan samt möjlighet att samarbeta och vara tillsammans med andra. Den konkreta situationen avgör om gemenskap framstår som mycket önskvärd eller påtvingad. När olyckan är framme uppmanar KTŽ-talaren samtalspartnern att hålla ut och inte ge upp, och försätter därmed denne i omständigheter som kräver koncentration, uthållighet och stark karaktär, till exempel:

406) numėrtėtẹ̇s vėsumėt soskõbsi / gìvėntė / vò // 240

Straipsniai / Articles

99

JŪRATĖ PAJĖDIENĖ

SLUTSATSER

Med utgångspunkt i det illustrativa materialet i KTŽ har artikeln behandlat de mest framträdande talmönster genom vilka en person som talar den nordliga samogitiska Kretinga-dialekten uttrycker sin inställning till sig själv och sin omgivning. När KTŽ-exempel som illustrerar uttryck för olika slags åtagandebaserade känslor grupperas efter de valda frasernas funktion längs axeln jag–du–tredje person–obestämt uttryck för individen: lokalisering i tid–lokalisering i rum–lokalisering i gemenskap/samarbete, framträder möjligheterna till känslomässig bredd vid varje punkt där uppmärksamhetens riktning väljs. Vissa talmönster återkommer oftare i hela KTŽ (detta hänger samman med att sådana yttranden generellt används oftare). En sammanfattning av de mer framträdande dragen i den diskurs som blottlägger KTŽ-talarens känslomässiga fält visar tydligt att varje riktning för uppmärksamheten (mot en själv, mot mottagaren, mot en tredje person eller mot omgivningen) på olika sätt hänger samman med sannolikheten för att vissa känslor kommer till uttryck. När KTŽ-talaren talar om sig själv blottlägger hen tydligast ett av de grundläggande åtagandena – självkärlek. Kommunikation med mottagaren som bygger på direkta anvisningar uttrycker mycket tydligt känslor av omsorg. Omsorg och tillit framträder tydligast också när man talar om aktiviteter och om att vara tillsammans. Talarens yttranden om en tredje person samt beteendemaximer och generaliseringar bygger oftast på värdering. Känslor av oro eller ängslan framträder när talaren diskuterar vistelse i tid och rum.

Artikeln bygger på antagandet att man genom att klassificera yttrandemönster som framkallats av olika vardagssituationer kan sammanställa en viss bild av talaren utifrån hela KTŽ – en talare som förmedlar erfarenheter och yttranden från ett stort antal avpersonifierade individer. Konturerna av den samogitiska känslomässiga fält som sammanställts behöver fortfarande preciseras genom jämförelse med en sammanställning av psykiska egenskaper som är typiska för samogiterna och presenteras i studien Etninės priklausomybės determinuotų psichinių reiškinių tyrime¹²⁵, men det hör till ett senare forskningsskede.

KÄLLOR OCH LITTERATUR

Aleksandravičius Juozas 2011: Kretingos tarmės žodynas, sud.: Danguolė Mikulėnienė, Daiva Vaišnienė. Vilnius: Lietuvių kalbos institutas.

Atkočaitytė Daiva 2002: Pietų žemaičių raseiniškių prozodija ir vokalizmas. Vilnius: Lietuvių kalbos instituto leidykla.

¹²⁵ Šio tyrimo aprašymą žr. Bliumas 1997.

100

Acta Linguistica Lithuanica LXXIX

Žemaitiškos tapatybės raiška: dėlionė iš Kretingos tarmės žodyno (2011) pavyzdžių

Babickienė Zofija, Jasiūnaitė Birutė, Pečeliūnaitė Angelė, Bagužytė Rūta 2007: Centrinė šiaurės žemaičių kretingiškių tarmė: tarmės tekstai su komentarais ir žodynėliu. Vilnius: Baltos lankos.

Bliumas Remigijus 1997: Aukštaičių ir žemaičių etnine priklausomybe determinuotų psichinių reiškinių savitumai. – Psichologija 17, 25–57.

Dumont Louis 2002: Esė apie individualizmą. Vilnius: Baltos lankos.

Girdenis Aleksas 1967: Mažeikių tarmės fonologinė sistema. Filologijos mokslų kandidato disertacija. – Kalbotyros darbai I, aut. Girdenis Aleksas. Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas, 89–119, 120–160.

Girdenis Aleksas, sud., 1996: Taip šneka tirkšliškiai: šiaurės žemaičių telšiškių tarmės tekstai su komentarais. Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla.

Grinaveckis Vladas 1973: Žemaičių tarmių istorija. Vilnius: Mintis.

Harré Rom 2008: The Discursive Turn in Social Psychology. – The Handbook of Discourse Analysis, 688–706.

Haspelmath Martin 2000: Indefinite Pronouns, Oxford: Oxford University Press.

Helm Bennet W. 2009: Self-love and the structure of personal values. – Consciousness and Emotion Book Series 6, 11–32.

Hills Michael D. 2002: Kluckhohn and Strodtbeck‘s Values Orientation Theory. – Online Readings in Psychology and Culture 4. Prieiga internetu: https://scholarworks.gvsu.edu/cgi/viewcontent.cgi?article=1040&context=orpc.

Holvoet Axel, Pajėdienė Jūratė 2004: Laiko kategorija ir laiko formos. – Gramatinių kategorijų tyrimai (Lietuvių kalbos gramatikos darbai 2). Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 121–140, 169–170.

Judžentis Artūras 2012: Lietuvių kalbos gramatinės kategorijos. Vilnius: Vilniaus universiteto leidykla.

Kajėnas Gediminas 2013: Justinas Lingys. Tarp formos ir turinio. Prieiga internetu: http://www.bernardinai.lt/straipsnis/2013-05-15-justinas-lingys-tarp-formos-ir-turinio/99785.

Kalniuvienė Laimutė, par., 2007–2008: Taip kalbėjo mūsų senoliai. Žemaitiški žodžiai, posakiai, išsireiškimai: Prieiga internetu: http://www.klavb.lt/EL_LEIDINIAI/KRASTOTYRA/kretinga.

Kurkowska-Budzan Marta, Zamorski Krzysztof 2009: From the editors. – Oral history: The challenges of dialogue, 11–18.

Straipsniai / Articles

101

JŪRATĖ PAJĖDIENĖ

Kluckhohn Florence R., Strodtbeck Fred L. 1961: Variations in value orientations. Evanston, IL: Row, Peterson.

Mikulėnienė Danguolė 2011: Juozo Aleksandravičiaus lituanistinė ir pedagoginė veikla. – Kretingos tarmės žodynas, autorius Juozas Aleksandravičius, sud. Danguolė Mikulėnienė, Daiva Vaišnienė. Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, VII–XII.

Murinienė Lina 2007: Rytinių šiaurės žemaičių fonologija: vokalizmas ir prozodija. Vilnius: Lietuvių kalbos institutas.

Pabrėža Juozas 2017: Žemaičių kalba ir rašyba, Šiauliai: Šiaulių universiteto bibliotekos Leidybos skyrius.

Pabrėža Juozas, Marčišauskaitė Vida, Leskauskaitė Asta, sud., 2013: Šiaurės žemaičiai telšiškiai. Vilnius: Lietuvių kalbos institutas.

Pakalniškis Vaidotas 2001: Žemaitiškumas globaliame pasaulyje. – Lietuvos etnologija. Socialinės antropologijos ir etnologijos studijos 1(10), 199–216.

Papaurelytė Silvija, Župerka Kazimieras 2010: Lietuvos etninių sričių gyventojų charakterio bruožai kalbos pasaulėvaizdyje. – Kalbos kultūra 83, 185–201.

Petreikis Tomas 2012: Žemaitijos regioninė knyga ir žemaičių tapatybė XX a. I pusėje. – Tautosakos darbai 43, 85–108.

Phillips Louise 2011: The Promise of Dialogue. The dialogic turn in the production and communication of knowledge. Amsterdam, Philadelphia: John Benjamins.

Rosinas Albertas 1996: Lietuvių bendrinės kalbos įvardžiai. Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla.

Rutkovska Kristina 2017: Namai. Šeima. – Vertybės lietuvio pasaulėvaizdyje, autoriai: Rutkovska Kristina, Smetona Marius, Smetonienė Irena. Vilnius: Akademinė leidyba, 87–148.

Skouds 2018: Žemaičių žodynas, sudarė Kultūros ir turizmo skyrius. Prieiga internetu: http://www.skouds.lt/lt/zemaiciu-zodynas.

Tarmių tekstyno duomenų bazė 2018: Sudarė Lietuvių kalbos institutas. Prieiga internetu: http://tarmiuarchyvas.lki.lt/pradinis.php?sutrum=p=bnd.

Ulvydas Kazys 1971: Prieveiksmis. – Lietuvių kalbos gramatika. Vilnius: Mintis, 425–576.

Vaišnienė Daiva 2011: „Kretingos tarmės žodynas“: pagrindiniai medžiagos pateikimo principai. – Kretingos tarmės žodynas, autorius Juozas Aleksandravičius, sudarė: Danguolė Mikulėnienė, Daiva Vaišnienė. Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, XX–XXXVI.

102

Acta Linguistica Lithuanica LXXIX

Žemaitiškos tapatybės raiška: dėlionė iš Kretingos tarmės žodyno (2011) pavyzdžių

Valeckienė Adelė 2006: Įvardis. – Dabartinės lietuvių kalbos gramatika, red. Vytautas Ambrazas. Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas, 251–282.

Vanagienė Birutė 2014: Pratarmė. Įvadinės pastabos. – Šiaurės vakarų žemaičių žodynas: Ylakių, Lenkimų, Mosėdžio, Skuodo, Šačių apylinkių šnektos 1. Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 23–28.

Vanagienė Birutė 2014–2015: Šiaurės vakarų žemaičių žodynas: Ylakių, Lenkimų, Mosėdžio, Skuodo, Šačių apylinkių šnektos, 1–2. Vilnius: Lietuvių kalbos institutas.

Zinkevičius Zigmas 1994: Lietuvių kalbos dialektologija. Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla.

Žemaitiškė anekdotā 2018. Prieiga internetu: http://samogitia.mch.mii.lt.

Žimkutė Simona 2008: R. Balsys: žemaičiai – narsūs, atkaklūs ir laisvi. Prieiga internetu: www.delfi.lt/news/daily/lithuania.

Uttryck för samogitisk identitet: att sammanföra exemplen från Kretinga Dialect Dictionary (2011) till en helhetsbild

SAMMANFATTNING

Med utgångspunkt i det illustrativa material som används i Kretinga Dialect Dictionary (KDD) behandlar artikeln de mest framträdande yttrandemodeller som talare av den nordliga samogitiska dialekten i Kretinga använder för att uttrycka sin inställning till sig själva och sin omgivning. Ett försök att gruppera KDD-talarens yttranden, vilka illustrerar olika uttryck för engagemangsbaserade känslor, efter de valda frasernas funktion längs axeln jag – du – tredje person – opersonligt uttryck för individen: lokalisering i tiden – lokalisering i rummet – lokalisering i gemenskapen / samarbete visar på möjligheten till mångskiftande känslor oavsett vilken punkt som väljs som uppmärksamhetens fokus. Det är anmärkningsvärt att vissa yttrandemodeller upprepas oftare i hela KDD (detta hänger också samman med en generellt större sannolikhet för att sådana yttranden används i verkliga talsituationer). Sammanfattningen av de mer framträdande diskursdrag som avslöjar KDD-talarens känslomässiga fält och beskrivs i artikeln visar att varje uppmärksamhetsfokus (att rikta uppmärksamheten mot sig själv, mot mottagaren, mot en tredje person eller mot omgivningen) är förknippat med olika stor sannolikhet att uttrycka vissa känslor med varierande intensitet. När KDD-talaren talar om sig själv uttrycker hen tydligast ett av de viktigaste engagemangen – kärlek till sig själv. Kommunikationen med

Straipsniai / Articles

103

JŪRATĖ PAJĖDIENĖ

mottagaren, som bygger på direkta instruktioner, uttrycker omsorgskänslor mycket tydligt. Omsorg och tillit framträder tydligast när man talar om aktiviteter och om att vara tillsammans. KDD-talarens yttranden om tredje person samt beteendemaximer och generaliseringar bygger vanligtvis på värderingar. Känslan av oro träder i förgrunden när KDD-talaren diskuterar lokalisering i tid och rum.

Artikeln utgår från antagandet att ett försök att gruppera vissa yttrandemodeller, framkallade av vardagliga situationer, ur hela den mängd illustrationer som presenteras i KDD gör det möjligt att sammanställa en bild av TALARJAGET, som representerar erfarenheterna och yttrandena hos en mångfald av avindividualiserade individer. Konturerna av samogiternas känslomässiga fält, som tecknas i denna studie, bör vidareutvecklas och tydliggöras också med hänvisning till sammanfattningstabellen över samogiternas psykiska egenskaper, som utarbetats inom ramen för forskningen om etniskt betingade psykiska fenomen (jfr Bliumas 1997). Men det hör redan till ett annat skede av studien.

Mottagen den 10 december 2018.

JŪRATĖ PAJĖDIENĖ

Institutet för litauiska språket

Petro Vile išio g. 5, LT-10308 Vilnius, Litauen

[email protected]

104

Acta Linguistica Lithuanica LXXIX