This is a machine-generated translation of the original document and may contain errors, omissions, or changes in meaning. Do not rely on this translation for quotations, citations, or authoritative references. Please consult and cite the original document.
Preparing document pages…
Page 1
DALIA PAKALNIŠKIENĖ
Lietuvių kalbos institutas
Forskningsområden: det litauiska språkets historia, baltisk språkvetenskap, geolingvistik.
GEOLINGVISTISK OCH SOCIOLINGVISTISK SITUATION FÖR NORDSAMOGITERNA I KRETINGA: DIALEKTOMRÅDE, DIALEKTANVÄNDNING, SPRÅKLIGA ATTITYDER
De nordliga samogiterna i Kretinga ur ett geolingvistiskt och sociolingvistiskt perspektiv: område, dialektanvändning, språkliga attityder
ANNOTATION
Syftet med denna artikel är att belysa de parametrar som anger vitalitetsnivån hos den språkliga och kulturella identiteten i en dialektgemenskap (närmare bestämt de nordliga samogiterna i Kretinga) under förhållanden präglade av tilltagande globalisering och diglossi. I enlighet med den teoretiska uppfattningen om geolingvistik som dynamisk dialektologi presenteras den domänklassificering som föreslagits av Anton M. Hagen samt empiriskt material som belyser subdialektens sociokulturella identitet. Dialektområdets vitalitet och sociokulturella särprägel upprätthålls av olika faktorer, varav tre har störst betydelse: en tillräckligt välutvecklad infrastruktur, dialektbruk och attityder som grundar sig på dialektbrukarnas värdesystem.
Straipsniai / Articles
37
Page 2
DALIA PAKALNIŠKIENĖ, JŪRATĖ UBIENĖ
NYCKELORD: samogitisk dialekt, de nordliga samogiterna i Kretinga, standardspråk, geolingvistik, sociolingvistik, domän, språklig attityd.
ANNOTATION
I artikeln diskuteras huruvida kontinuiteten i den kulturella och språkliga identiteten hos en gemenskap som talar en och samma dialekt är möjlig under förhållanden präglade av globalisering och diglossi (dialekt och standardspråk). Med utgångspunkt i den teoretiska uppfattningen om geolingvistik som dynamisk dialektologi, den domänklassificering som föreslagits av Anton M. Hagen och empiriskt material presenteras de sociokulturella identitetsfrågorna hos en gränsregion – de nordliga samogiterna i Kretinga. Dialektgruppens vitalitet och sociokulturella identitet påverkas av olika faktorer, men tre är särskilt viktiga: en tillräckligt välutvecklad infrastruktur, användningen av dialekten och dialektbrukarnas värderingsmässiga attityder.
Geografisk rörlighet, urbanisering och globalisering leder oundvikligen till kontakter mellan dialekter, vilket orsakar utjämning och förändring av dialekterna. Dessutom representerar standardspråk i den moderna världen staternas territoriella helhet och enhet. De har en fast plats högst upp i hierarkin av språkvarieteter och fungerar som offentligt accepterade språk inom den offentliga förvaltningen. Den ideologi om språklig standardisering som råder i de flesta europeiska länder ger dialekter ett lägre socialt värde än standardspråket (Ramoniene (ed.) 2013). Exempel från Norge och vissa andra länder som tolererar dialekter i olika kommunikativa sammanhang visar dock att det är möjligt att motstå språklig homogenisering och bevara språklig mångfald genom att medvetet främja språklig tolerans och språkliga värderingar (Jahr 1997, 2008).
I slutet av 20th-talet och i början av 21st-talet ökade undersökningar av språkvariation som utvärderade språkliga, sociala och geografiska parametrar kraftigt världen över. Olika aspekter av förhållandet mellan dialekter och standardspråk undersöktes också (Ferguson 1959; Haugen 1966; Labov 1972; Trudgill 1983; Hagen 1989; Auer, Hinskens 1996; Auer 2005, 2011; Edwards 2006, 2009, 2010).
38
Acta Linguistica Lithuanica LXXIX
Page 3
Geolingvistisk och sociolingvistisk situation för nordliga samogiter i Kretinga: dialektområde, dialektbruk, språkliga attityder
För närvarande ägnas stor uppmärksamhet åt den språkliga mångfalden i Litauen. Forskare har också intresserat sig för användningen av dialekt och standardspråk (Aliūkaitė 2008; Klukienė 2013; Bakšienė 2015). Vissa litauiska forskare har särskilt uppmärksammat aspekter som dialektal självkännedom och medvetna/omedvetna språkliga attityder samt dialekternas och standardspråkets öppna och dolda prestige (Venskienė 2008a, b; Aliūkaitė 2011; Vaicekauskienė, Sauverde 2012; Kačiškienė 2012; Vaicekauskienė, Aliūkaitė 2013; Kalėdienė 2013; Geržotaitė 2016; Vyniautaitė 2016).1
Denna artikel kompletterar forskningen om språklig variation i Litauen genom att presentera en geo-sociolingvistisk situation för en samogitisk subdialekt, nämligen de nordliga samogiterna i Kretinga (hädanefter i texten – NSK).
Syftet med denna artikel är att belysa de parametrar som anger livskraften hos en dialektgemenskaps språkliga och kulturella identitet. Därför beaktas följande aspekter: 1) det område där dialekten används, 2) användningen av dialekten och 3) språkliga attityder till vardagsspråket.
Undersökningen som presenteras i denna artikel bygger på projektet Modern forskning om geolingvistik i Litauen: optimering av nätverket och interaktiv spridning av dialektinformation, som genomfördes i Litauen 2011–2013.2 Projektets metoder tillämpades för att undersöka dialektens geolingvistiska och sociolingvistiska aspekter.3 Frågeformulär4 som följde allmänna sociolingvistiska principer användes för att synliggöra och dokumentera sociodemografiska parametrar. Geografiska, sociala och kulturella dimensioner sammanställdes utifrån uppgifter om talarens bostadsort, ålder, utbildning, nationalitet, yrke, språkbruk, språkliga attityder och annan information. Frågeformuläret för orterna gav uppgifter om det sociokulturella arvet, vilka gjorde det möjligt att fastställa regionens livskraft.
1 Flera innovativa projekt har redan genomförts i Litauen, till exempel Sociolingvistisk karta över Litauen: städer och tätorter 2010–2012 (se resultaten i två monografier: Ramonienė (red.) 2010, 2013) och Modern forskning om geolingvistik i Litauen: optimering av nätverket och interaktiv spridning av dialektinformation 2011–2013 (se resultaten i monografin: Mikulėnienė, Meiliūnaitė (red.) 2014).
2 Globalt bidragsprojekt nr VP1-3.1-ŠMM-07-K-01-028. För mer information, se www.tarmes.lt.
3 För mer information om metodfrågor, se Mikulėnienė, Meiliūnaitė (red.) 2014: 25–47.
4 För mer information om metoden för sammanställning av frågeformulär, se Mikulėnienė, Meiliūnaitė (red.), 2014: 49–62.
Straipsniai / Articles
39
Page 4
DALIA PAKALNIŠKIENĖ, JŪRATĖ UBIENĖ
2. DIALEKTOMRÅDE
Med hänvisning till den traditionella klassificeringen av litauiska dialekter i Lietuvių kalbos atlasas (Atlas över det litauiska språket) urskildes 35 dialektpunkter inom NSK:s område. En dialektpunkt definieras som den punkt som har störst befolkning, den mest utvecklade infrastrukturen, högst social prestige och de mest framträdande dialektdragen. En dialektpunkt är inte en enskild by/gemenskap/småort/stad. Den består av både centrala och perifera orter (Mikulėnienė 2013).
Artikelns författare besökte NSK:s 35 dialektpunkter. Efter att ha samlat in uppgifter med hjälp av frågeformuläret, som fylldes i av alla informanter5, försökte de undersöka om respondenterna i alla tre åldersgrupper talade dialekten vid varje undersökt dialektpunkt. Talarenkäten, som utformats enligt sociolingvistikens allmänna principer, gjorde det möjligt för författarna att synliggöra och dokumentera de sociodemografiska parametrar som visar dialektanvändningen i alla tre åldersgrupper vid alla dialektpunkter utom en, vid namn Serapinai, som hade dött ut rent fysiskt. Eftersom den utdöda punkten omges av livskraftiga dialektpunkter kan man dock dra slutsatsen att området där subdialekten används inte har förändrats nämnvärt under de senaste femtio åren. Enligt primärdata har nästan 11 procent av dialektpunkterna försvunnit i Litauen (Meiliūnaitė, Švambarytė-Valužienė 2014). Inom NSK:s område har däremot endast 3 procent av dialektpunkterna dött ut.6
Undersökningen av varje dialektpunkt baserades på det sociolingvistiska frågeformuläret för dialektpunkter7 (sammanlagt 35 frågeformulär), vilket gjorde det möjligt för författarna att bekräfta att dialektpunkterna faktiskt existerade och fastställa skillnader mellan dem i fråga om livskraft. Efter att ha granskat dialektpunkterna med avseende på administrativ status, ekonomisk, social och kulturell infrastruktur samt deras lokalisering och förbindelser med tätorter urskildes följande fem grupper av dialektpunkter:
Starka dialektpunkter (sammanlagt 23) har flera (eller åtminstone en) utbildningsinstitutioner, ett kulturcentrum, en kyrka, ett bibliotek, butiker/kaféer/en marknad,
5 Den sociolingvistiska talarenkäten nr 3 omfattade 22 frågor; se Mikulėnienė, Meiliūnaitė (red.) 2014: 381–384.
6 Se situationen vid 37 språkpunkter i Lietuvių kalbos atlasas (Atlas över det litauiska språket), som representerar olika dialekter i Litauen från västra och östra Aukštaitija (höglandet) samt södra och norra Žemaitija (låglandet), i Švambarytė-Valužienė 2014.
7 Det sociolingvistiska frågeformuläret för dialektpunkter nr 2 innehåller en uppsättning om tretton frågor; se Mikulėnienė, Meiliūnaitė (red.) 2014: 378–380.
40
Acta Linguistica Lithuanica LXXIX
Page 5
Geolinguistic and Sociolinguistic Situation of Northern Samogians of Kretinga: Dialectal Area, Use of the Dialect, Linguistic Attitudes
Medelstarka dialektorter (3 totalt) har minst en utbildningsinstitution, ett bibliotek och en butik, men saknar ett kulturcentrum – dess funktioner fylls av utbildningsinstitutionerna, som också samlar lokalsamhällets medlemmar (126 Babūnēnai/Didvīčiai, 61 Įpiltis, 252 Žadvaināi).
Svaga dialektorter (2 totalt): saknar utbildningsinstitutioner, men har kulturcentrum, lokalsamhällen, butiker och/eller en marknad (153 Budriē, 186 Šakiniai/Tilvikai).
Utdöda orter (1 totalt): själva orten har redan försvunnit, bara fälten finns kvar (62 Serapinai).
Undersökningen av de traditionella dialektorter som studerats visade att majoriteten av regionens dialektorter (över 80 procent) är anmärkningsvärt starka och livskraftiga och ur geografisk synvinkel har bevarat sina traditionella (eller något förskjutna) centrum. Den främsta faktor som har avgjort de nordliga samogiternas från Kretingas dialektorters och/eller deras centrums livskraft, gradvisa förskjutning eller förfall är förändringar i infrastrukturen. De viktigaste faktorerna som upprätthåller dialektens sociokulturella särdrag är institutioner såsom skola, kulturcentrum, stadens administrativa status, bibliotek, kyrka, samhällsorganisation, köpcentrum, serveringsställen, postkontor med mera. Den administrativa omorganiseringen av småstäder, tätorter och byar, som genomfördes genom att mindre skolor, bibliotek, kulturcentrum och vårdinrättningar stängdes och flyttades till större administrativa centrum, hade en mycket negativ inverkan på lokalsamhällenas materiella och andliga liv. Den stimulerade migrationsprocesser och andra (psyko)sociala fenomen – arbetslöshet, förlust av gemenskapskänsla, alkoholism, för att nämna några.
8 Den andra positionen visar till vilket centrum dialektorten har flyttats. Ortnumreringen följer Lietuvių kalbos atlasas (Atlas över det litauiska språket).
Straipsniai / Articles
41
Page 6
DALIA PAKALNIŠKIENĖ, JŪRATĖ UBIENĖ
3. ANVÄNDNING AV SUBDIALEKTEN
En annan fråga som undersöktes var: Hur talar människor från Kretinga? Vilket förhållande råder mellan dialekten och standardspråket? Tre generationskategorier undersöktes: den yngre generationen (personer under 30 år), den medelålders generationen (personer i åldern 31–49 år) och den äldre generationen (personer som är 50 år eller äldre). Det totala antalet informanter som tillfrågades och spelades in i studien var 300: 69 procent av dem är kvinnor (209 totalt); män utgör 31 procent (91 totalt). Informanter från den äldre generationen utgör 63 procent (188 respondenter); 20 procent (59) tillhör den medelålders generationen; informanter från den yngre generationen står för 17 procent (52). Totalt fylldes således 300 talarenkäter i, och 350 timmars digitala talinspelningar gjordes vid 34 bostadsorter.
I talarenkät nr 3 (frågorna 9, 10, 15–18) tillfrågades varje informant vilket språk – dialekt och/eller standardspråk – hen väljer att använda när hen kommunicerar med sina familjemedlemmar (make/maka, barn, barnbarn, föräldrar, syskon och mor- och farföräldrar) eller offentligt (i butiker, på olika institutioner, vid möten, i kyrkan, med bekanta/främlingar, grannar med mera).9
För analysen av standard- och dialektspråk (hädanefter SL respektive DL) visade sig domänteorin vara ett metodologiskt användbart ramverk. Med domän avses en extralingvistisk kategori som hänvisar till aktivitet snarare än plats, till en diskursiv situation snarare än enbart språk (för en mer utförlig beskrivning av en domän, se Aliūkaitė, Valikonė 2012). Olika forskare skiljer mellan olika domäner; i denna studie användes dock den klassificering som Anton M. Hagen (1989) föreslagit. Författaren skiljer mellan följande domäner:
1) Instrumentella offentliga domäner, såsom offentliga institutioner, skola, region och samtal med främlingar.
2) Solidaritetens domäner, såsom grannar, vänner och kollegor.
3) Privata domäner (familjen).
Forskare hävdar att domänspråket är en direkt indikator på språkets livskraft. Daiva Aliūkaitė betonar att när standardspråk och dialektspråk betraktas utifrån de domäner de används i, tillmäts kategorin domänförlust en helt annan betydelse. Fördelningen av språkvarieteter, till skillnad från användningen av olika språk i två- eller flerspråkiga samhällen, är mindre benägen att skada språket som kommunikativ enhet.
9 Det bör noteras att alla informanter permanent bor i de undersökta dialektorterna och behärskar den lokala dialekten, med undantag för några få respondenter från den yngre generationen.
42
Acta Linguistica Lithuanica LXXIX
Page 7
Geolinguistic and Sociolinguistic Situation of Northern Samogitians of Kretinga: Dialectal Area, Use of the Dialect, Linguistic Attitudes
viktigt för självförverkligande och identiteten hos en viss etnisk gemenskap. Å andra sidan innebär förlusten av, låt oss säga, hemmets domän, när det gäller upprätthållandet av dialektspråket, en hänvisning till dialektens förlust. Dessutom visar schemat över fördelningen av SL och DL det ideologiska värdet av SL och DL i en social kontext och liknande (Aliūkaitė, Valikonė 2012: 9–10).
Med hänsyn till den domänklassificering som föreslagits av Anton Hagen presenteras nedan resultaten av fördelningen av DL och SL.
Det bör betonas att analysen i denna undersökning omfattade respondenternas svar som speglade deras åsikter, medan objektiv observation inte tillämpades. Frågan om i vilken utsträckning svaren återspeglar den faktiska situationen för dialektbruket förblir öppen. De visar dock tydligt medvetna attityder till dialektbruket.
3.1. Separat domän (familj)
Dialektspråk. Åttioen procent av informanterna använder sin dialekt när de talar med alla familjemedlemmar (244 personer totalt). Av dem tillhör 85 procent den äldre generationen (159 informanter), 80 procent den mellersta generationen (47 informanter) och 67 procent den yngre generationen (35 respondenter) (se Diagram 1).
Dialekt kontra standardspråk. Arton procent av informanterna använder både standardspråket och dialekten för att kommunicera med några av sina familjemedlemmar (51 informanter). Fjorton procent av respondenterna tillhör den äldre generationen (26 personer totalt), 17 procent tillhör den mellersta generationen (10 respondenter) och 29 procent av samtliga informanter är representanter för den yngre generationen (15 informanter).
Till exempel använder representanterna för den äldre och mellersta generationen dialekten när de kommunicerar med alla familjemedlemmar, medan standardspråket används för att kommunicera med barn, särskilt barnbarn. Representanterna för den yngre generationen använder sin dialekt enbart när de kommunicerar med sina far- eller morföräldrar, sin mor eller sin far. Samtidigt använder de standardspråket när de kommunicerar med sina syskon. Flera informanter från den mellersta eller yngre generationen uppger att de talar standardspråket när de pratar med sina barn, så att barnen ska kunna lära sig standardspråket bättre (i dessa fall är båda makarna i familjen samogiter). I andra fall använder familjer vars medlemmar tillhör olika generationer SL och DL växelvis; enbart standardspråket används vid kommunikation med vissa familjemedlemmar om den ena maken är representant för en annan dialekt/ett annat språk.
Straipsniai / Articles
43
Page 8
DALIA PAKALNIŠKIENĖ, JŪRATĖ UBIENĖ
DIAGRAM 1. Separat domän. Fördelning av språkkoder
Standardspråk. Endast 5 informanter (1 procent totalt) använder standardspråket hemma. Av dessa tillhör 1 den äldre generationen (informanten med högre utbildning), 2 informanter tillhör den mellersta generationen och 2 respondenter är representanter för den yngre generationen (se Diagram 1).
Dialekt. Åttio procent av samtliga respondenter (241 totalt) använder enbart dialekten när de kommunicerar med sina grannar, vänner och kollegor. Åttioåtta procent av respondenterna tillhör den äldre generationen (166 totalt); 75 procent av informanterna tillhör mellangenerationen (44 totalt), och 54 procent av respondenterna är representanter för den yngre generationen (28 informanter) (se diagram 2).
Dialekt kontra standardspråk. Både standardspråket och dialekten används av 16 procent av respondenterna (47 totalt) när de kommunicerar med sina grannar. Standardspråket och dialekten används växelvis av 12 procent av respondenterna från den äldre generationen (19 totalt); respondenterna från mellangenerationen utgör 29 procent (15 respondenter), och 17 procent av informanterna tillhör den yngre generationen (9 totalt).
Kretingas samogiter använder sin dialekt när de talar med den äldsta och äldre generationen, medan standardspråket används för kommunikation med den yngre generationen. Respondenterna i den äldre och äldsta generationen väljer oftast att använda standardspråket när de talar med grannarnas barn och ungdomar på grund av sina yrken (såsom lärare, präster och bibliotekarier); för kommunikation
44
Acta Linguistica Lithuanica LXXIX
Page 9
Geoinguistic and Sociolinguistic Situation of Northern Samogians of Kretinga: Dialectal Area, Use of the Dialect, Linguistic Attitudes
med sina grannar som tillhör den äldsta och yngre generationen använder respondenterna sitt dialektspråk. Respondenter från något större orter (Kretinga, Gargždai, Darbėnai, Lenkimai) uppger att de använder antingen dialekt eller standardspråk i kommunikationen med sina grannar, beroende på vilket språk eller vilken dialekt grannarna föredrar.
DIAGRAM 2. Solidaritetssfären. Fördelning av språkkod
Standardspråk. Endast 4 procent av respondenterna (11 totalt) använder standardspråket när de kommunicerar med sina grannar. Det finns inga respondenter från den äldre generationen som enbart talar standardspråket. Standardspråket används uteslutande av 3 procent av mellangenerationen (2 totalt) och 17 procent av den yngre generationen (9 totalt).
3.3. Den instrumentella sfären (omfattar offentliga institutioner, regionen, skolan, samtal med främlingar)
Dialekt. Inom den instrumentella sfären använder 42 procent av respondenterna dialektspråket (se diagram 3). Mer än hälften av alla informanter (58 procent, 108 av 188) som tillhör den äldre generationen använder dialektspråket. En femtedel av respondenterna (20 procent, 12 av 59) tillhör mellangenerationen; endast 6 procent är representanter för den yngre generationen (3 av 52).
Dialekt kontra standardspråk. Ungefär hälften av alla informanter från NSK (52 procent, 156 totalt) tenderar att växla språkkod inom den instrumentella sfären. Mer än en tredjedel (40 procent, 74 totalt) av de äldre informanterna från Kretinga använder både DL och SL växelvis, men föredrar oftare dialekten. Respondenterna från mellangenerationen använder vanligtvis båda
Straipsniai / Articles
45
Page 10
DALIA PAKALNIŠKIENĖ, JŪRATĖ UBIENĖ
Språkliga koder – 75 procent av dessa informanter (44 av 59) registrerades. Samtidigt växlar 73 procent av informanterna i den yngre generationen mellan DL och SL (38 av 52).
DIAGRAM 3. Instrumentellt domän. Fördelning av språkkod
Standardspråk. Sex procent av de svarande (sammanlagt 18) talar endast standardspråket. Det är framför allt den unga generationen (21 procent, 11 av 52) som använder standardspråket i offentliga institutioner eller när de kommunicerar med främlingar. De svarande i den mellersta generationen som endast talar standardspråket utgör 5 procent (3 av 59). Det är mycket ovanligt att den äldre generationen (2 procent, 4 svarande av 188) endast talar standardspråket.
Fördelningen av språkvarieteter inom den instrumentella domänen är nära knuten till ideologi: preferensen för det dialektala språket är medveten och grundar sig på talarens värderingar. Till exempel hålls möten i Kūlupėnai kommun på samogitiska, som också används vid en betydande del av kulturevenemangen. Det är rimligt att standardspråket dominerar inom utbildningsdomänen.
4. SPRÅKLIGA ATTITYDER
Preferensen för en annan språkvarietet inom olika sfärer (se kapitel 3) bestäms av språkliga attityder och informanternas värderingar. Talarenkät nr 3 (frågorna 18–21) som användes i denna undersökning syftade till att klarlägga de svarandes attityder till kommunikation på det vardagliga språket, texter skrivna på dialekt och människor som talar dialekten. Varje svarande tillfrågades vilken språklig kod de skulle välja för kommunikation med släktingar och bekanta i privata/offentliga
46
Acta Linguistica Lithuanica LXXIX
Page 11
Geolinguistic and Sociolinguistic Situation of Northern Samogians of Kretinga: Dialectal Area, Use of the Dialect, Linguistic Attitudes
sammanhang, med okända människor på hemorten och utanför den, vilken språkvarietet som bör användas i radio eller tv, hur brev och SMS till släktingar och bekanta samt publicistiska och skönlitterära texter bör/kan skrivas osv. Syftet med fråga nr 21 i enkäten var att ta reda på hur en person som talar dialekten betraktas (positivt eller negativt): enkäten innehöll sådana beskrivande nyckelord som en landsman, lågutbildad, av hög ålder, respektfull gentemot den egna dialekten, med patriotiska känslor.
Undersökningen visade att positiva attityder till dialektspråket dominerar i alla generationer bland de svarande från norra Samogitien i Kretinga (nästan 80 procent av informanterna): en person som talar samogitiska anses respektera sin dialekt, vara patriotisk gentemot sin hembygd och slutligen vara en fri människa. De mest positiva attityderna till dialektspråket uttrycktes av svarande med högre eller hög utbildning. Människor som inte använder samogitiska betraktas negativt – de anses varken vara nära eller uppriktiga.10
Företrädarna för den äldre generationen medger att de talar som de är vana vid, eftersom samogitiska är det enda språk de kan. Negativa värderingar av dialektalt tal är mycket sällsynta; några av dem omfattar kommentarer om att vardagligt tal är ”enkelt, grovt språk, olämpligt för kommunikation; dialekten används av obildade människor eller av dem som bor på landsbygden”.
Den höga prestige som tillskrivs dialekten inger hopp om att den förblir livskraftig och kommer att bestå i framtiden.
Majoriteten av de svarande (nästan 70 procent) har en positiv inställning till texter skrivna på samogitisk dialekt. Utgivning av samogitisk skönlitteratur, dialektordböcker och olika folkloristiska genrer, skämt och korta etnografiska berättelser betraktas mycket positivt. Annonser, inbjudningar till etnokulturella evenemang och namn på olika föremål skrivna på dialekten ses positivt. De svarande var mer tveksamma till att använda dialektspråket för politiska eller ekonomiska frågor. Nästan alla svarande påpekade att texter skrivna på dialekt är mycket svårare att läsa och föreslog därför att man skulle ”skriva på ett enkelt sätt”, det vill säga skriva som man talar. Endast några få svarande, främst lärare, föreslog att den unga generationen skulle få lära sig grunderna i samogitisk skrift.
10 Liknande resultat har också rapporterats av andra forskare: se Regina Klukienes analys av dialekter i stadsmiljö: ”[...] för 64 procent av de svarande är den samogitiska dialekten den vanligaste och mest accepterade. [...] Den samogitiska dialektens skönhet likställs med enkelhet, tydlighet och till och med med ett milt och behagligt språk, som används när man talar med trevliga människor” (Klukiene 2013: 91–101).
Straipsniai / Articles
47
Page 12
DALIA PAKALNIŠKIENĖ, JŪRATĖ UBIENĖ
Mer än hälften av alla respondenter i den yngre generationen (oftare män) uppger att de skriver SMS och e-post på sin inhemska kretingiska samogitiska dialekt. Vanligtvis sker sådan kommunikation mellan jämnåriga, personer i samma eller liknande ålder; det är mindre vanligt att kommunicera med föräldragenerationen. Enligt respondenterna skriver de ”på ett enkelt sätt”, ”utan regler”, ”som de hör”. En sådan praxis är mycket vanlig i området som omfattar den norra delen av kretingiska samogiter (nämligen Lenkimai, Šukiai, Darbėnai, Įpiltis, Grūšlaukė, Salantai, Kūlupėnai, Gintališkė, Plungė och andra orter).
5. SLUTSATSER
1. Subdialektens utbredningsområde har inte förändrats nämnvärt under de senaste femtio åren. Majoriteten av dialektorterna i den aktuella regionen (över 80 procent) är anmärkningsvärt starka och livskraftiga och har bevarat sina traditionella (eller något förskjutna) centrum ur geografisk synvinkel. Kontinuiteten i dialekten och den sociokulturella identiteten är beroende av förändringarna i infrastrukturen hos NSK: processen med administrativ omorganisering av småstäder, tätorter och byar, där mindre skolor, bibliotek, kulturcentrum och vårdinstitutioner stängs och verksamheten flyttas till större administrativa centrum, har haft en negativ inverkan på samhällenas materiella och andliga liv.
2. Användningen av subdialekten inom alla domäner inger hopp om att den språkliga och sociokulturella identiteten hos subdialektens användare kommer att fortsätta att vara viktig i framtiden. Situationen skiljer sig dock avsevärt mellan olika domäner. Generationskategorin är också av stor betydelse för dialektspråkets spridning.
2.1. Dialektspråket dominerar inom separata domäner och solidaritetsdomäner: omkring 80 procent av informanterna använder dialekten när de talar med familjemedlemmar, grannar och vänner, medan användningen av subdialekten inom den instrumentella domänen endast uppgår till 40 procent.
2.2. En relativt liten andel samogiter, mindre än 20 procent, byter språkkod inom separata domäner och solidaritetsdomäner, medan mer än hälften av alla respondenter, omkring 52 procent, växlar mellan dialekten och standardspråket inom den instrumentella domänen.
2.3. Endast ett fåtal informanter, främst representanter för den yngre generationen, använder standardspråket inom alla domäner, särskilt den instrumentella domänen.
48
Acta Linguistica Lithuanica LXXIX
Page 13
Geolinguistic and Sociolinguistic Situation of Northern Samogians of Kretinga: Dialectal Area, Use of the Dialect, Linguistic Attitudes
3. Den positiva inställningen till dialektspråket kan stärkas ytterligare av de attityder som respondenter i alla åldersgrupper uttrycker: en person som talar samogitiska respekterar sin dialekt; han eller hon har en stark patriotisk känsla för sitt land och är en fri människa. En positiv inställning till texter skrivna på samogitisk dialekt, särskilt texter i internetdomänen (SMS, e-post och Facebook), utvidgar och ökar möjligheterna att använda dialekten. Det så kallade dialektala cyberspråket som används av den yngsta generationen kan skapa möjligheter att bevara dialekten och dialektanvändarnas identitet.
REFERENCES
Aliūkaitė Daiva 2008: Tarmiškai kalbančio žmogaus stereotipai: apriorinės eilinių kalbos bendruomenės narių nuostatos. – Respektus Philologicus 14(19), 23–45.
Aliūkaitė Daiva 2011: Jaunųjų žemaičių raiškos idealai: sąmoningosios nuostatos. – Respektus Philologicus 20(25), 209–220.
Aliūkaitė Daiva, Valikonė Jolanta 2012: Bendrinės kalbos ir tarmės domenai. – Verbum 3, 7–20.
Auer Peter 2005: Europe’s sociolinguistic unity, or: A typology of European dialect/standard constellations. – Perspectives on variation: Sociolinguistic, historical, comparative, ed. by Nicole Delbecque, Johan van der Auwera, Dirk Geeraerts. Berlin/New York: Mouton de Gruyter, 7–42.
Auer Peter 2011: Dialect vs. standard: A typology of scenarios in Europe. – The languages and linguistics of Europe. A comprehensive ed. by Bend Kortmann, Johan van der Auwera. Berlin: Mouton de Gruyter, 485–500.
Auer Peter, Hinskens Frans 1996: The convergence and divergence of dialects in Europe. New and not so new developments in an old area. – Sociolinguistica 10, 1–30.
Bakšienė Rima 2015: Tarminio kalbėjimo savitė ir gyvybingumas: XXI a. pradžios Šakių ir Jurbarko šnektos. – Lietuvių kalba 9. Prieiga internetu: www.lietuviukalba.lt.
Edwards John 2006: Language attitudes. – Encyclopedia of Language and Linguistics 6. Second edition, ed. by K. Brown. Amsterdam and Boston, MA: Elsevier, 324–331.
Edwards John 2009: Language and identity: An Introduction. Cambrige: Cambrige University Press.
Edwards John 2010: Minority languages and group identity. Cases and categories. Amsterdam/Philadelphia: John Benjamins Publishing Company.
Straipsniai / Articles
49
Page 14
DALIA PAKALNIŠKIENĖ, JŪRATĖ UBIENĖ
Ferguson A. Charles 1959: Diglossia. – Word 15, 325–40.
Geržotaitė Laura 2016: Jaunųjų šiauliškių ir panevėžiškių tarminė savimonė: ribos mentaliniuose žemėlapiuose. – Acta Linguistica Lithuanica 74, 121–142.
Hagen M. Anton 1989: Frisian and education in the Netherlands. – Dialect and education: Some European perspectives, ed. by Chesire Jenny, Edvars Viv, Münsterman Henk, Veltens Bert. Clevedon: Multilingual Matters, 48–61.
Haugen Einar 1966: Dialect, Language, Nation. – American Anthropologist 68, 922–935.
Jahr Ernst Håkon 1997: On the use of dialects in Norway. – Language in time and space, ed. by Heinrich Ramsh, Kenneth Wynne. Stuttgart: Franz Steiner, 363–369.
Jahr Ernst Håkon 2008: On the reasons for dialect maintenance in Norway. – Sociolinguistica 22, 157–170.
Kačiukienė Genovaitė 2012: Šiaulių regiono atstovų kalbinė savimonė. – Acta Humanitarica Universitatis Saulensis 14. Šiauliai: Šiaulių universiteto leidykla, 130–139.
Kalėdienė Laima 2013: Požiūris į tarmes ir nuostatos dėl jų vartojimo trijose Dzūkijos etnografinio regiono dalyse. – Miestai ir kalbos II. Sociolingvistinis Lietuvos žemėlapis. Kolektyvinė monografija, sud. Meilutė Ramonienė. Vilnius: Vilniaus universiteto leidykla, 125–151.
Klუკienė Regina 2013: Tarmės mokėjimas, vartojimas ir nuostatos Žemaitijos regione. – Miestai ir kalbos II. Sociolingvistinis Lietuvos žemėlapis. Kolektyvinė monografija, sud. Meilutė Ramonienė. Vilnius: Vilniaus universiteto leidykla, 91–103.
Labov William 1972: Sociolinguistic Patterns. Philadelphia: University of Pennsylvania Press, 7–41.
Lietuvių kalbos atlasas 1–3, 1977–1991. Vilnius: Mokslas.
Meilūnaitė Violeta, Švambarytė-Valužienė Janina 2014: Bendras Lietuvių kalbos atlaso punktų tinklo gyvybingumas. – XXI a. pradžios lietuvių tarmės: geolingvistinis ir sociolingvistinis tyrimas. Žemėlapiai ir jų komentarai, sud. Danguolė Mikulėnienė, Violeta Meilūnaitė. Vilnius: Briedis, 197–205.
Mikulėnienė Danguolė, Meilūnaitė Violeta (eds) 2014: XXI a. pradžios lietuvių tarmės: geolingvistinis ir sociolingvistinis tyrimas. Žemėlapiai ir jų komentarai. Vilnius: Briedis.
Mikulėnienė Danguolė 2013: Lietuvių tarmių tinklas: jo ištakos ir optimizacija. – Acta Linguistica Lithuanica 86, 70–91.
50
Acta Linguistica Lithuanica LXXIX
Page 15
Geolinguistic and Sociolinguistic Situation of Northern Samogitians of Kretinga: Dialectal Area, Use of the Dialect, Linguistic Attitudes
Ramonienė Meilutė (ed.) 2010: Miestai ir kalbos. Kolektyvinė monografija. Vilnius: Vilniaus universiteto leidykla.
Ramonienė Meilutė (ed.) 2013: Miestai ir kalbos II. Sociolingvistinis Lietuvos žemėlapis. Kolektyvinė monografija. Vilnius: Vilniaus universiteto leidykla.
Ramonienė Meilutė 2013: „Tarmės socialinė vertė: Lietuvos miestų jaunimo kalbinės nuostatos“. – Taikomoji kalbotyra 2. Prieiga internetu: www.taikomojikalbotyra.lt.
Švambarytė-Valužienė Janina 2014: Kalbinio punkto gyvavimo situacija: XX a. vidurys–XXI a. pradžia. – Acta Linguistica Lituanica 71, 215–228.
Trudgill Peter 1983: On dialect: Social and geographical Perspectives. Oxford: Blackwell.
Vaicekauskienė Loreta, Aliūkaitė Daiva 2013: Overt and covert evaluation of language varieties in the Lithuanian speech community. – Language (de)standardisation in late modern Europe: Experimental studies, ed. by Tore Kristiansen and Stefan Grondelaers. Oslo: Novus, 97–124.
Vaicekauskienė Loreta, Sauverdė Erika 2012: Lietuvos tarmių rezervatas. Socialiniai ir geografiniai tarmės mobilumo ribojimai tiesioginių tyrimų duomenimis. – Taikomoji kalbotyra 1. Prieiga internetu: www.taikomojikalbotyra.lt.
Venskienė Asta 2008a: Lokalūs etnografinis jaunimo tapatumas XIX a. pabaigoje–XXI a. pradžioje: geografinės apibrėžtys ir kilmė. – Lituanistica 54, 1(73), 88–100.
Venskienė Asta 2008b: Lokalūs etnografinis jaunimo tapatumas XIX a. pabaigoje–XXI a. pradžioje: kultūros elementų savatis. – Lituanistica 55, 2(74), 69–81.
Vyniautaitė Simona 2016: Skuodo apylinkių žemaičių kalbinės nuostatos. – Acta Linguistica Lituanica 75, 176–204.
Šiaurės žemaičiai kretingiškiai geolingvistiniu ir sociolingvistiniu požiūriu: plotas, tarmės vartojimas, kalbinės nuostatos
SANTRAUKA
Straipsnyje svarstoma, ar įmanomas vienu dialektu kalbančios bendruomenės kultūrinės ir kalbinės tapatybės tęstinumas globalizacijos ir diglosijos (dialekto ir bendrinės kalbos)
Straipsniai / Articles
51
Page 16
DALIA PAKALNIŠKIENĖ, JŪRATĖ LUBIENĖ
sąlygomis. Remiantis teorine geolingvistikos kaip dinamikosios dialektologijos koncepcija, Antono M. Hageno pasiūlyta domenų klasifikacija ir empirine projekto Šiuolaikiniai geolingvistikos tyrimai Lietuvoje: punktų tinklo optimizacija ir interaktyvioji tarmės informacijos sklaida (2011–2013) medžiaga, pristatoma vienos tarmės – šiaurės žemaičių kretingiškių sociokultūrinės tapatybės problematika. Tarmės grupės gyvybingumą ir sociokultūrinę tapatybę lemia įvairūs veiksniai, o ypač svarbūs trys: pakankamai išvystyta infrastruktūra, tarmės vartojimas ir tarmės vartotojų vertybinės nuostatos.
Dabartiniai šiaurės žemaičių kretingiškių tarmės punktai infrastruktūros požiūriu yra nevienodi: vieni yra stiprūs, kiti vidutinio stiprumo, silpni arba nykstantys. Didžioji dalis kretingiškių tarmės punktų (per 80 proc.) yra stiprūs, gyvybingi, jų centrai išsaugoti tradiciniai ar kiek paslinkę. Punktų silpnėjimui ir nykimui daugiausia įtakos turėjo mokyklų, kultūros centrų, bibliotekų centralizavimas.
Tarmė vartojama visose srityse, ypač gausiai – izoliuotame (namų) ir solidarumo domenuose: apie 80 procentų pateikėjų kalba tarmiškai su šeimos nariais, kaimynais, draugais, pažįstamais. Instrumentiniame, arba viešajame, domene tarmės vartojimas sumažėja perpus – tesiekia 40 procentų. Maždaug penktadalis informantų keičia kalbinį kodą, t. y. kalba bendrine kalba, izoliuotame ir solidarumo domene, o viešojoje erdvėje bendrine kalba renkasi net pusė žemaičių, ypač vidurinės ir jaunesniosios kartos (per 70 proc. abiejose amžiaus grupėse) atstovai.
Tik bendrine kalba su šeimos nariais, artimaisiais bendrauja retai. Maždaug penktadalis jaunesniosios kartos atstovų (apie 20 proc.) kalba bendrine kalba solidarumo ir instrumentiniame domenuose.
Tyrimo metu nustatyta, kad tarp visų šiaurės žemaičių kretingiškių kartų respondentų grupių dominuoja sąmoningos nuostatos tarmio kalbėjimo atžvilgiu (apie 80 proc.): žemaitiškai kalbantis žmogus geba savo tarmę, yra savo krašto patriotas, laisvas žmogus. Pozityvus rašytinės tarmės vertinimas ir jos vartojimas, ypač internetinėje erdvėje, teikia naujų galimybių išlaikyti ir gyvuoti tarmei bei jos vartojų tapatybei.
