ŽYDRŪNĖ ŠALAVIEJŪTĖ

Litauiska språkets institut

ORCID-id: orcid.org/0009–0003–4998–9657

Forskningsområden: lexikal semantik, lexikografi, etnolingvistik.

DOI: doi.org/10.35321/all91-10

NOMINATION OCH MOTIVATION HOS NAMN PÅ VATTENDJUR I DEN NORDSAMOGITISKA SUBDIALEKTEN

Nomination och motivation hos namn på vattendjur i den nordsamogitiska subdialekten

SAMMANFATTNING

I artikeln presenteras en undersökning av en mindre delmängd av den tematiska gruppen zoonymer i det litauiska språket – namn på vattendjur i den nordsamogitiska subdialekten. Syftet är att klarlägga vilka leksem som används för att benämna vattendjur i dialekten samt vilka nominerings- och motivationsmässiga särdrag de undersökta namnen har. Studien bygger på metodologisk praxis för komplexa lingvistiska undersökningar. Källorna till det empiriska materialet är LKŽe och ordböcker över den nordsamogitiska subdialekten. En utförlig analys av lexikografiska källor gjorde det möjligt att fastställa namnens omfattning. Förhållandet mellan motiverade och omotiverade namn, de dominerande nomineringsslagen, sätten och medlen, de viktigaste motivationskännetecknen samt mångfalden av motivationsmodeller fastställdes.

NYCKELORD: nordsamogitisk subdialekt, motivation, nomination, onomasiologi, namn på vattendjur.

ANNOTATION

Denna artikel presenterar en studie av den nordsamogitiska lexikala tematiska gruppen namn på vattendjur. Studien syftar till att identifiera de leksem som används för att benämna vattendjur i denna regionala dialekt och att undersöka de nominerings- och motivationsmässiga särdragen hos dessa namn. Studien använder ett metodologiskt tillvägagångssätt som integrerar komplex lingvistisk analys. Det empiriska materialet hämtas från Lietuvių kalbos žodynas (LKŽe) och ordböcker över den nordsamogitiska dialekten. En grundlig analys av dessa lexikografiska källor har

248

Acta Linguistica Lithuanica XCI

Šiaurės žemaičių vandens gyvūnų pavadinimų nominacija ir motyvacija

möjliggjorde fastställandet av namnens omfattning. Studien fastställer förhållandet mellan motiverade och omotiverade lexem, dominerande typer och medel för nominering, centrala motivationsdrag samt variationen av motivationsmodeller.

NYCKELORD: nordvästsamogitiska subdialekt, motivation, nominering, onomasiologi, namn på vattenlevande djur.

1. INLEDNING

En av de mest aktuella forskningsinriktningarna inom modern språkvetenskap är förhållandet mellan språk och verklighet samt mellan språk och tänkande. För att undersöka språkets, kognitionens och tänkandets komplexa processer förs idéer fram om en utvidgning av den lingvistiska analysens områden. Sedan flera decennier strävar den kognitiva lingvistikens företrädare efter att klarlägga principerna för skapandet av namn på olika realiteter och språkets möjligheter att förmedla en konceptuell bild av världen. En av aspekterna inom lexikologisk forskning är studiet av motivation (Panther, Radden 2011; Panther 2013; Grygel 2020; Droždž 2022).

Djur är en oskiljaktig del av människans kultur, tänkande och språk. Namnen på djur i det litauiska språket har som system, vars medlemmar förenas av ett gemensamt semantiskt drag, undersökts föga. Något större uppmärksamhet har ägnats åt undersökningen av den onomasiologiska systematiken för husdjur, fåglar och insekter (Šalaviejūtė 2022), samt åt analysen av vilda djurs och kräldjurs motivation och etnolingvistiska världsbild (Jasiūnaitė 2010; Smetona 2015). Inom litauisk språkvetenskap har en liten del av det litauiska språkets benämningar på vattenlevande djur undersökts ur ett geolingvistiskt perspektiv: beskrivningar med kartor över utbredningen av benämningarna på grodyngel, gädda, mört och sarv (LKA I). Flera studier har ägnats åt frågor om enskilda fisknamns ursprung, semantik och terminologi (Urbutis 1981; 1997; 1999; 2002; Gaivenis 1995; Kabašinskaitė 2011; Blažek ir kt. 2011; Umbrasas 2015; Blažek 2018). Det saknas arbeten som undersöker benämningarna på vattenlevande djur i en enskild litauisk dialekt eller subdialekt^¹, men under den senaste tiden har flera studier av det nordvästsamogitiska ordförrådet publicerats, där man försöker fastställa vilket eller vilka motivationsdrag som ligger bakom benämningarna på kroppsdelar (Cerri 2021; Lubienė ir kt. 2021; Pakalniškienė, Lubienė 2023).

Utländsk forskning som omfattar en typologi över nominering och motivation för djurnamn är inte heller omfattande. Störst uppmärksamhet har ägnats åt zoonymisk fraseologi, metafor, etnozoologisk kategorisering och etnosemantik i enskilda

^¹ Det finns undersökningar av andra tematiska (semantiska) grupper: motivationen hos fytonymer i östaukštaitiska panevėžiškiai har undersökts ingående (Gritėnienė 2006), liksom nomineringen och motivationen hos mykonymer i det litauiska språket (Lubienė 2015).

Straipsniai / Articles

249

ŽYDRŪNĖ ŠALAVIEJŪTĖ

språk (Berlin 1992; Nilsen 1996; Kiełtyka, Kleparski 2005; Goatły 2006; Santos-Fita ir kt. 2011; Wierzbicka 2013; Berezowski 2020). Motivation hos zoonym i andra språk undersöks endast sporadiskt (Alinei 1997; 2005; Goudi 2011).

I denna studie presenteras en komplex analys av namnen på vattenlevande djur i nordvästsamogitiska (ŠŽVG). Det finns inga språkvetenskapliga arbeten som undersöker en sådan semantisk paradigm. Studiens aktualitet bestäms av ett holistiskt förhållningssätt till objektet: förhållandet mellan motiverade och omotiverade namn på vattenlevande djur har inte analyserats, det är okänt vilka nomineringstyper, nomineringar, sätt och medel som dominerar, motivationsdragen har inte fastställts och den tematiska undergruppens inventarium är oklart. Det möjliga forskningsfältet för namn på vattenlevande djur är brett och lovande. Utgångspunkten är att en systematisk analys av nomineringstyper, sätt, slag, medel och motivationsmodeller är en av de metoder som gör det möjligt att synliggöra de axiologiska och konceptuella dragen hos den verklighet som benämns.

Syftet med studien är att fastställa särdragen i nomineringen och motivationen hos namnen på vattenlevande djur i nordvästsamogitiska. Syftet uppnås genom följande uppgifter: 1) att med utgångspunkt i litauiska lexikografiska källor fastställa korpusen av namn på vattenlevande djur i nordvästsamogitiska; 2) att fastställa förhållandet mellan motiverade och omotiverade namn; 3) att fastställa nomineringstyper, sätt och de typiskaste medlen för motiverade namn; 4) att fastställa de explicita och implicita motivationsdragen hos motiverade namn och lyfta fram de typiskaste motivationsmodellerna.

Omfattningen av de undersökta namnen på vattenlevande djur i nordvästsamogitiska är 107 invarianta^² lexem, som omfattar namn på fiskar, groddjur, maskar, blötdjur och insekter. Det empiriska materialet samlades in från publicerade lexikografiska källor som dokumenterar det nordvästsamogitiska ordförrådet: den elektroniska Lietuvių kalbos žodyno (LKŽe), Kretingos tarmės žodyno (KretŽ), Šiaurės vakarų žemaičių žodyno (ŠVŽŽ I–II), Lietuvių kalbos atlaso (LKA I). Lexemen valdes utifrån två kriterier – semantik och utbredning. Analysen av betydelserna hos namn på vattenlevande djur kan ha tvärvetenskapligt praktiskt värde vid förbättring av traditionella och skapande av nya lexikografiska källor.

För att upprätthålla metodologisk enhetlighet utgår studien från den klassifikation och terminologi som föreslås i Jūratė Lubienės monografi (Lubienė 2015). Följande skiljs åt: omotiverad (primär) nominering, motiverad (sekundär) nominering^³, nominatem, motivem och motivationsmodell. Vid beskrivningen av ŠŽVG:s semantik används termen lexem,

² Alla utvalda lexem är belagda inom det nordvästsamogitiska subdialektområdet.

³ Traditionellt skiljer man, utifrån nomineringseheternas förhållande till andra ord, mellan primär och sekundär (sekundär direkt, sekundär indirekt) nominering (Jakaitienė 2009: 22–24). I artikeln används termerna omotiverad och motiverad nominering. Studien utgår från Jūratė Lubienės föreslagna indelning av nomineringstyper i omotiverad (primär) och motiverad (sekundär) nominering (se Lubienė 2015: 24–25 för en närmare redogörelse).

250

Acta Linguistica Lithuanica XCI

Šiaurės žemaičių vandens gyvūnų pavadinimų nominacija ir motyvacija

nominering – termen nominatema, motivation – termen motivem. Analysen av varje nominatema omfattar flera nivåer (jfr Šalaviejūtė 2022: 28–29):

1) det fastställs vilken nomineringstyp – motiverad eller omotiverad – de undersökta nominatemen tillhör; 2) vid undersökningen av nominatemen av den omotiverade nomineringstypen fastställs vilken nomineringstyp – intern eller extern – de undersökta nominatemen tillhör; 3) vid undersökningen av nominatemen av den motiverade nomineringstypen fastställs nomineringens sätt och medel.

Vid undersökningen av motiveringen hos ŠŽVG-benämningarna betraktas benämningarna som lexikala enheter som representerar konceptuella kännetecken på olika abstraktionsnivåer; dessa systematiseras genom fastställandet av motivationsmodeller och deras typer. En analys av motivem i flera nivåer tillämpas. På den första, lägsta abstraktionsnivån fastställs, med stöd av semantisk och ordbildningsmässig analys av orden, de semantiska kännetecken som är typiska för motivem. På den andra analysnivån fastställs semantiska motivationsmodeller. På den tredje, högsta abstraktionsnivån fastställs typerna av semantiska motivationsmodeller. Den komplexa forskningsaspekten skapar förutsättningar för att framhäva den onomasiologiska strukturen hos varje undersökt benämning och de mest typiska konceptuella kännetecknen.

2. TYPER, SLAG, SÄTT OCH MEDEL FÖR NOMINERING AV ŠŽVG-BENÄMNINGAR

Det onomasiologiska systemet av de undersökta leksemen består av nominatemen för den omotiverade och den motiverade nomineringstypen.

2.1. Omkring 20 procent av benämningarna är omotiverade ord, dvs. utan särskilda etymologiska och historiska undersökningar kan de inte förbindas med några andra ord; deras onomasiologiska struktur är synkront ogenomskinlig. Bland de omotiverade benämningarna finns främst ord av gammalt ursprung^⁴, som används inte bara i den undersökta nordliga samogitiska dialekten utan också i andra dialekter och i standardspråket, till exempel: ešerỹs, lýnas, lydekà, ungurỹs, varlė, vė̃gelė / vẽgelė, žuvis / žuvìs m.fl.

^⁴ I denna undersökning är målet inte att lösa problemen kring de omotiverade nomineringarnas benämningsursprung. En diakron analys av benämningarna i den omotiverade nomineringen samt fastställandet av nomineringens slag, sätt och medel och av semantiska motivationsmodeller betraktas som en framtida forskningsinriktning.

Straipsniai / Articles

251

ŽYDRŪNĖ ŠALAVIĖJŪTĖ

En liten del av de omotiverade benämningarna utgörs av lånad lexik⁵. Bland nominatemen av den externa nomineringstypen dominerar germanismer, slaviska lån eller slaviska lån från germanska språk, till exempel: kuapė (ty. Quappe) LKŽe; seliavė (blr. сялява, pol. sielawa) LKŽe; kārpis / kārpė (pol. karp, ry. карп; ty. Karpfen) LKŽe, ŠVŽŽ I 268.

2.2. Omkring 80 procent av benämningarna tillhör den motiverade lexiken⁶. Nominatemen av den motiverade nomineringstypen har en synkront transparent onomasiologisk struktur och bygger på andra språkliga enheter som representerar de karakteristiska kännetecknen hos det benämnda realitetskonceptet. De motiverade ŠŽVG-benämningarna tillhör tre nomineringstyper: affixala (60 procent), kompositionella (37 procent) och semantiska (3 procent).

2.2.1. De schžvg-beteckningar som hör till den affixala nominationstypen omfattar två morfologiska nominationssätt: suffixation (resultatet är suffixavledningar) och paradigmatisk avledning (resultatet är paradigmatiska avledningar). Beroende på vilken ordklass grundordet tillhör skiljer man mellan nominala och verbala avledningar. Produktiva och improduktiva nominationsmedel har fastställts.

Bland nominatemen av den affixala nomineringstypen dominerar suffixaten – de utgör över 80 procent av alla affixat. Inventariet av ordbildningsmedel – suffix – är särskilt omfattande, nämligen omkring 20.

Substantiviska suffixavledningar utgör 85 procent av suffixaten. En stor del av suffixaten består av avledningar med diminutiva suffix. Diminutiver med förminskande betydelse är avledningar med suffixen -elis, -ė, -aitis, -ė (DLKG 88–93; LKG 254–261, 271–272): blaivėlė dim. ’strömlevande löja (Alburnoides bipunctatus)’ LKŽe, ŠVŽŽ I 65, karosėlis dim. ’ruda (Carassius carassius)’ ŠVŽŽ I 268, guirėlė dim. ’guirė (Gobio fluviatilis)’ ŠVŽŽ I 210, medvėželis dim. ’medvežis (Phryganea grandis)’ ŠVŽŽ I 426, raudėlė dim. ’raudė (Rutilus rutilus)’ ŠVŽŽ II 131, silkėlė dim. ’silkė (Clupea harengus)’ ŠVŽŽ II 183, stekėlis dim. ’stekis (Gasterosteus aculeatus)’ ŠVŽŽ II 239, stintėlė ’liten fisk; siklöja (Osmerus eperlanus)’ LKŽe, ŠVŽŽ II 241, varlelė dim. ’groda’ ŠVŽŽ II 415, žuvelė dim. ’fisk’ ŠVŽŽ II 497; ešeraitis dim. ’abborre (Perca fluviatilis)’ ŠVŽŽ I 159, lydekaitė dim. ’liten, ung gädda (Esox lucius)’ ŠVŽŽ I 388, žuvaitė dim. ’fisk’ ŠVŽŽ II 497. Vanligen framhäver bildningen av dessa avledningar ett konceptuellt kännetecken hos de benämnda vattenlevande djuren – litenhet. Enskilda avledningar med suffixen -iūkštis, -utis har den ordbildningsmässiga betydelsen litenhet-obetydlighet, till exempel: varliūkštis 1 ’grodunge’ Kretž 475, ’liten groda’ LKŽe; sk v aukūtis ’fisk som liknar ett grodyngel (Cottus gobio)’ LKŽe.

⁵ Lånens ursprung har fastställts på grundval av uppgifterna i de undersökta lexikografiska källorna.

⁶ De motiverade ordens övervikt betraktas som ett universellt kännetecken för det lexikala systemet i olika språk (Lakoff 1987: 346).

252

Acta Linguistica Lithuanica XCI

Šiaurės žemaičių vandens gyvūnų pavadinimų nominacija ir motyvacija

Avledningar med andra diminutiva suffix framhäver inte bara den funktionella betydelsen ’litenhet–obetydlighet’, utan har samtidigt också betydelsen ’ursprung’, varför det är svårt att dra en gräns mellan sådana avledningars diminutiver och kategorierna för bärare av nominala egenskaper. Vanligtvis betecknar dessa ŠŽVG-namn ett groddjurs juvenil (larv) – ett grodyngel. Nominationens grund utgörs av leksemet varlė och olika suffix, till exempel: –iūkštis (DLKG 92–93; LKG 275–276) varliūkštis 2 ’grodyngel’ LKŽe; –ytis (DLKG 92; LKG 272–274) varlytės ’detsamma’ LKA I 155, LKŽe, ŠVŽŽ II 415; –iūzas (DLKG 285) varliūzas ’detsamma’ LKA I 155, LKŽe; –ožis (DLKG 123; LKG 359) varložis ’detsamma’ LKŽe, KretŽ 475; –uitis (LKG 282) varluitis ’detsamma’ LKA I 155, LKŽe; –ūtis (LKG 281–282) varlūtis ’detsamma’ LKA I 155, LKŽe; –ūzas (DLKG 285) varlūzas ’detsamma’ LKŽe; –ykštis (samma ställe: 282) varlykštis ’detsamma’ LKA I 155, LKŽe.

I de undersökta lexikografiska källorna har en avledning med suffixet –inas (DLKG 142–143; LKG 418) av ŠŽVG-namn registrerats; den betecknar ett djurnamn utifrån könsskillnad: varlínas ’hanen av groda’ LKŽe (: varlė).

En liten grupp utgörs av ŠŽVG-namn som tillhör kategorin för bärare av nominala egenskaper eller aktörer, där nominationsgrunden består av två adjektiv som uttrycker färger – bál̄tas, -à ’vit’ och žãlias, -ià ’grön’: –skė (DLKG 120; LKG 354) balškė ’en liten platt fisk med vita fjäll, som simmar vid vattenytan eller på grunt vatten’ LKŽe; –iukė (DLKG 121; LKG 355) žaliūkė ’grön groda, gröngroda (Rana esculenta)’ KretŽ 496, LKŽe, ŠVŽŽ II 474; –iuokė (DLKG 123; LKG 361) žaliuokė ’detsamma’ LKŽe.

I vissa fall är det problematiskt att fastställa nominationsgrunden och nominationsmedlen⁷. Till kategorin för bärare av nominala egenskaper skulle kunna höra avledningar med det sällsynta dialektala suffixet –iša (se Skardžius 1996: 317), bildade av substantivet lášas ’punkt, fläck’: lašišà 1 ’en stor fisk med rödaktigt kött (Salmo salar)’ LKŽe; lašišà 2 ’öring (Salmo trutta)’ ŠVŽŽ I 374 (jfr Urbutis 1981: 167–169; Blažek ir kt. 2011: 112–114).

Avledningar med verbala suffix är betydligt färre. Dessa ŠŽVG-namn tillhör kategorin för bärare av verbala egenskaper och aktörer. En liten grupp utgörs av namn på olika vattenlevande djur utifrån den handling de utför. Den funktionella betydelsen hos dessa avledningar skulle kunna beskrivas som ’den/det som utför en viss handling’, till exempel: –ėlė (LKG 334) siurbėlė / surbėlė ’igel’ LKŽe, ŠVŽŽ II 258 (: siurbti, siurbia, siurbė); –ikas (DLKG 106; LKG 320–321) čiuožikas ’en insekt av skinnbaggsordningen som hoppar på vattenytan’ ŠVŽŽ I 98 (: čiuožti, čiuožia, čiuožė); –lys, –lė (DLKG 106–107; LKG 321–322) parplė⁸ ’grön groda’ LKŽe (: parp̄ti, parpia, parpė), pyplỹs ’sutare (Misgurnus fossilis’ LKŽe, ŠVŽŽ

⁷ Synkront är det svårt att urskilja nominationsgrunden för vissa nominatema. En nominatem betraktas som motiverad om den kan kopplas till ett basord.

⁸ Med tecknet ° markeras de leksem som i ordboken är obetonade.

Straipsniai / Articles

253

ŽYDRŪNĖ ŠALAVIEJŪTĖ

II 62 (: pŷpti, pŷpia, pŷpė); -skė plūškė ’en liten fisk som liknar en sarv’ (: plūkti, plūnka, plūksta, plūko ’simma’); -šė (DLKG 111; LKG 331) pliuškė ’en sådan liten fisk’ LKŽe (: pliuškėti, pliuškė, pliuškėjo ’hoppa (i vatten)’); -ūnas (DLKG 107; LKG 322–323) vijūnas ’en liten, tunn fisk med små fjäll, sutare (Misgurnus fossilis)’ LKŽe, ŠVŽŽ II 446 (: vŷti, vėja, vijo ’linda, vrida’).

De kategoriska betydelserna hos avledningar med ändelser ligger nära de kategoriska betydelserna hos suffixavledningar, men bland ŠŽVG-namnens paradigmat finns betydligt färre än suffixat – endast en femtedel av alla nominatema inom den affixala nominationsarten.

En liten grupp utgörs av nominala ändelseavledningar, vars nominationsgrund består av kvalitativa adjektiv (resultatet är deadjektiv) och substantiv (resultatet är denominala avledningar). Nominala paradigmat har den kategoriska betydelsen ’bärare av en egenskap’, till exempel: blaivà ’strömlek (Alburnoides bipunctatus)’ LKŽe, ŠVŽŽ I 65 (: blaivùs, blaivì ’vitaktig, ljus’), raũdė / raũdà ’braxen, mört (Rutilus rutilus)’ KretŽ 337, LKŽe, ŠVŽŽ II 131 (: raũdas, raudà ’rödbrun, fuxfärgad’), mėnkė ’en grönaktig, brunfläckig kommersiell havsfisk (Gadus morrhua)’ LKŽe, ŠVŽŽ I 430 (: mėnkаs, menkà); lašė ’öring (Salmo trutta)’ ŠVŽŽ I 373 (: lašas ’punkt, fläck’), šlakys ’havsvandrande öring (Salmo trutta)’ LKŽe (: šlakas ’punkt, fläck’), puõkis ’gers (Acerina cernua)’ KretŽ 326, LKŽe (: puõkas ’dun’). I de lexikografiska källorna har endast några få verbala ändelseavledningar registrerats. Deras nominationsgrund utgörs av verb (resultatet är deverbalavledningar). Verbala paradigmat har den kategoriska betydelsen ’bärare av en verbal egenskap eller aktör’, till exempel: gūrė ’en liten fisk – sandkrypare, småspigg, gråling, stek (Gobio fluviatilis)’ LKŽe, ŠVŽŽ I 210 (: gūrti, gūra, gūro ’smulas sönder, bli mindre, falla sönder’; gurùs, gurì ’smulig, lättsmulad, spröd⁹’), plūkė ’en liten fisk, solabborre, blixfisk (Leucaspius delineatus)’ LKŽe (: plūkti, plūnka, plūko ’simma’).

2.2.2. Den kompositionella nominationsarten^¹⁰ ŠŽVG-namnen utgör något mer än en tredjedel av de motiverade nominatema. Forskare som har behandlat sammansättningarnas problematik har konstaterat att det är svårt att fastställa universella kriterier för klassificeringen av sammansättningar (Jarmalavičius 2014: 19–21; Stundžia, Jarmalavičius 2019: 23; Smetonienė 2020: 134). Vid beskrivningen av kompositernas struktur följs den klassificering av sammansättningar som föreslagits av Vincas Urbutis (DLKG 150–167). Först fastställs vilken ordklass kompositens andra led tillhör. ŠŽVG-namnen enligt detta kriterium

⁹ Skillnaden mellan avledningskategorierna är inte alltid tydlig (se Ambrazas 1993: 12).

¹⁰ I illustrationerna till artiklarna i de undersökta lexikografiska källorna har flera fisknamn med kollokationell nomination registrerats, till exempel: upinė stinta, balandinė lydeka. Denna nominationsarts begränsade omfattning beror på att kollokationella namn inte presenteras som separata uppslagsord i förklarande ordböcker. På grund av den begränsade omfattningen och registreringsproblemen behandlas den kollokationella nominationsarten inte separat i detta forskningsskede.

254

Acta Linguistica Lithuanica XCI

Šiaurės žemaičių vandens gyvūnų pavadinimų nominacija ir motyvacija

utgör två grupper: sammansättningar med ett substantiv som andra led och sammansättningar med ett verb som andra led.

Sammansättningar med ett substantiv som andra led utgör den största delen – omkring 83 procent – av komposita. De flesta är sammansättningar bildade av två substantiv. En grupp av sådana bildningar utgörs av invarianta benämningar på groddjursungen (larven) – grodynglet – som framhäver det oproportionerligt stora huvudets formmässigt utmärkande karaktär. I sådana benämningar är som andra led somatonymen galva, till exempel: buožgalvís / buožgalvis / buožgalvìs LKA I 155, LKŽe, buožgalvis LKA I 155, bužógalvis LKA I 155, varlagalvìs / varlãgalvis ‘grodyngel’ LKŽe, bužūngalvis / bužùngalvis / bužungálvis / bužungálvis / bužunggalvis LKA I 155, LKŽe, ŠVŽŽ I 86, varlõžgalvis ‘grodyngel’ LKŽe; varlūžgalvis ‘detsamma’ LKA I 155, varlėžgalvis ‘detsamma’ LKŽe, ŠVŽŽ II 415. Några benämningar på grodyngel har noterats där de andra leden är substantivet galas med abstrakt betydelse eller ledet kaušas i överförd betydelse, till exempel: bužūngalis / bužūngalis ‘grodyngel’ LKA I 155; varlãkaušis / varlakaušis 2 ‘detsamma’ LKA I 155, LKŽe.

De första och (eller) andra leden i några komposita har överförd betydelse, till exempel: šūdpilvė / šūdpilvis ‘en liten fisk som liknar en mört’ ŠVŽŽ II 305, mėdužėlis ‘en liten vattenmask, en larv med ett larvhölje (Phryganea grandis)’ LKŽe, ŠVŽŽ I 426, varlãkaušis / varlakaušis 1 ‘mollusk, mussla’ LKŽe, ŠVŽŽ II 414, varlãkriauklis ‘mollusk, mussla’ LKŽe, aštuonrañkis ‘åttaarmad’ LKŽe. De första leden i dessa sammansättningar är substantiv, med undantag för räkneordet aštuoni, aštuonios.

En liten grupp utgörs av komposita vars första led är adjektiv som beskriver den kvalitativa egenskapen hos det andra, substantiviska ledet, till exempel: blánklašis ‘en fisk i karpfamiljen, strömlevande asp, övervattensfisk (Alburnus bipunctatus)’ LKŽe, kumpsnãpis ‘en sådan fisk’ LKŽe, raudõnšparnis / raudõnsparnis LKA I 154, raũdsparnis / raũdsparnis / raudsparnỹs LKA I 154, LKŽe, rieb­silkė ‘fet sill (Clupea harengus)’ LKŽe.

Sammansättningar med ett verb som andra led är få. De första leden i sådana sammansättningar är substantiv som betecknar objektet för den handling som uttrycks av verbet, till exempel: arklašurbė ‘hästigel, stoigel’ LKŽe, upėtakis ‘en ganska stor, fläckig, värdefull sötvattensfisk i laxfiskfamiljen (Salmo trutta)’ LKŽe, ŠVŽŽ II 386.

Det är svårt att tolka arbetet med sammansättningarna rãtkystis ‘stensimpa (Cottus gobio)’, rãtpisa ‘stensimpa (Cottus gobio)’ LKŽe. Det är sannolikt att det andra ledet i leksemet rãtkystis är substantivet kystis ‘en spetsad påle som används för att täppa till något, en sprint’, varför det betraktas som en sammansättning, men fiskbetydelsen kan också förstås metaforiskt: rãtkystis ‘en sprint som sticks in i en axel genom hylsan för att hjulet inte ska falla av’ → ‘stensimpa (Cottus gobio)’ (jfr Urbutis 2002: 275). I nomina­tionsprocessen är sammansättningens metaforisering viktig, därför skulle en sådan nominering kunna betraktas som nominering av blandad (kompositionell och semantisk) typ.

Straipsniai / Articles

255

ŽYDRŪNĖ ŠALAVIEJŪTĖ

Tolkningen av leksemet rātpisa är inte mindre besvärlig. Det är sannolikt att det andra ledet är verbet pisti (pisa, piso), som numera endast känns igen i den vulgära betydelsen ‘coire’. Som V. Urbutis påpekar, förutsätter rātpisas förekomst i dialekten att ”detta verb tidigare hade en bredare semantik: ‘sticka, knulla, slå’” (Urbutis 2002: 276). För en tillförlitligare tolkning skulle fler uppgifter behöva samlas in.

2.2.3. Den semantiska nomineringstypen är improduktiv i nomina­tionssystemet för benämningarna på ŠŽVG. Den formella strukturen hos sådana nominat­em och de leksem som utgör grunden för nomineringen skiljer sig inte åt. Bildandet av en ny benämning bygger på en semantisk (metaforisk eller metonymisk) transformation (Lubienė 2015: 62–63; Šalaviejūtė 2022: 62). Endast några få sådana exempel har noterats: kváukė / skváukė ‘huvud’ → ‘en fisk som liknar ett grodyngel (Cottus gobio)’ LKŽe, ŠVŽŽ I 360; II 209; ošikà ‘get’ → ‘en sådan fisk’ LKŽe; rubuilis 1 ‘någon som är fet och rund’ → ‘en liten karpfisk (Gobio gobio)’, rubuilis 2 → ‘unge av vilken fisk som helst’ (jfr Urbutis 1997: 5–8).

3. MOTIVATIONSMODELLER OCH -TYPER FÖR BENÄMNINGARNA PÅ ŠŽVG

Analysen av nomineringen visade att den största delen av benämningarna på ŠŽVG utgörs av motiverade nomineringars leksem, eller motiverem. De konceptuella kännetecknen i den onomasiologiska benämningsstrukturen fixeras inte bara av strukturella motivatorer (i affixform), utan också av lexikala motivatorer (i rotform). Beroende på de lexikala motivatorernas semantiska närhet bildar motiveremen vissa motivationsmodeller (MM) och typer av motivationsmodeller (MMT) (jfr Lubienė 2015: 78–180). Det fastställdes att fyra MMT kännetecknar benämningarna på ŠŽVG: den deskriptiva, funktionella, possessiva-reproduktiva och komparativa.

3.1. Den deskriptiva MMT:n bygger på den kognitiva kvalitetsprincipen (se ibid.: 78). Under motivationsprocessen används kunskapsinformation om det som benämns (dess koncept). De lexikala motivatorerna beskriver explicit (genom de direkta betydelserna hos de lexikala motivatorerna) den verklighet som benämns (dess koncept). Det fastställdes att benämningarna på ŠŽVG tillhör den kolorativa, morfologiska, figurativa och akustiska MM.

Grunden för den kolorativa MM:n är färg- eller kroppsmönstrets kännetecken. Dess schema är: ‘X färg → Y djur (kroppsdel av djur)’. Till denna MM hänförs fjorton invarianta motiverem: bal̃skė LKŽe; blaĩva LKŽe, ŠVŽŽ I 65, blaĩvelė LKŽe, ŠVŽŽ I 65; blánklãsis LKŽe, lãšė ŠVŽŽ I 373, lašišà 1 LKŽe; lašišà 2 ŠVŽŽ I 374; raũdė / raũdà KretŽ 337, LKŽe, ŠVŽŽ II 131, raũdelė ŠVŽŽ II 131; raudõnšparnis / raudónsparnis / raud̃sparnis / ráudsparnis / raud̃sparný̃s

256

Acta Linguistica Lithuanica XCI

Šiaurės žemaičių vandens gyvūnų pavadinimų nominacija ir motyvacija

LKA I 154, LKŽė; šlakýs LKŽė; žaliūkė, KretŽ 496, LKŽė, ŠVŽŽ II 474, žaliuõkė LKŽė. Inventariet av lexikala motivatorer består av åtta kolorativ, som återger vit/blek, brunaktig/röd, fläckig färg på fiskens kropp (eller kroppsdel) samt den gröna färgen på grodans kropp.

Den morfologiska MM bygger på ett kännetecken hos djurets inre struktur (resp. morfologi). Schemat för denna MM är: ‘X morfologisk egenskap → Y djur’. Hit hör två exempel: ménkė LKŽė, ŠVŽŽ I 430; riėbsilkė LKŽė. Inventariet av lexikala motivatorer består av två adjektiv som återger egenskaper hos fiskköttet: magert, tunt och svagt (jfr. Sutežo tos visos ménkės mano. Išdžiūvęs kaip ménkė LKŽė) respektive fett (jfr. Geros liuob būs rieb­silkės, tas rasalas būs riebus, vieni taukai LKŽė).

Den figurativa MM bygger på ett kännetecken hos djurets form. Dess schema är: ‘X form → Y djur’. Hit hör två exempel: kumpsnãpis LKŽė; rubuìlis 1 LKŽė. De lexikala motivatorerna återger en pucklig eller rund egenskap hos fiskens kropp (eller kroppsdel).

Den akustiska MM bygger på ett kännetecken hos det ljud som djuret frambringar. Dess schema är: ‘X ljud → Y djur’. Hit hör två exempel: ỏrplė LKŽė, pyplỹs LKŽė, ŠVŽŽ II 62. De lexikala motivatorerna återger de akustiska egenskaperna hos grodans kväkande och fiskens pipande (jfr. Pyplỹs y(ra) tokis kaip gyvatė, ka(i) pjauni – kriōk(ia) LKŽė).

3.2. Den funktionella MMT förenar sådana ŠŽVG-beteckningar vars motivationsgrund utgörs av typiska handlingar och rörelser som kännetecknar djuret. I den onomasiologiska strukturen representeras de handlingar eller rörelser som kännetecknar djuret (den kinesiska funktionen) av verbala lexikala motivatorer med direkt betydelse. Schemat för den funktionella MMT är: ‘X handling, rörelse → Y djur’. Hit hör tio exempel: guirė LKŽė, ŠVŽŽ I 210, guirėlė ŠVŽŽ I 210, siurbėlė / surbėlė LKŽė, ŠVŽŽ II 258, arklãsiurbė LKŽė; čiuožikas ŠVŽŽ I 98, plùkė, plùškė, vijūnas LKŽė, ŠVŽŽ II 446. De lexikala motivatorerna återger ryggradslösa djurs blodsugning (jfr. Pridėk siurbėlę, ka kraują ištrauktum LKŽė), rörelse på vattenytan, fiskars omrörning av bottnen i ett vattenområde, simning samt rörelse efter att ha fångats.

3.3. Den possessiva–reproduktiva MMT förenar de konceptuella kännetecknen för djurets ursprung. I den onomasiologiska strukturen registreras djurets reproduktiva och tillhörighetsrelaterade kännetecken; djurungar eller vuxna djur av motsatt kön benämns. Den lexikala grunden för alla motiverem som hör till denna MMT är motivatorn varlė: varliūkštis 2 LKŽė, varlytės LKA I 155, LKŽė, ŠVŽŽ II 415, varliūžas LKA I 155, LKŽė, varlõžis LKŽė, KretŽ 475, varliùtis LKA I 155, LKŽė, varlùtis LKA I 155, LKŽė, varlūžas LKŽė, varlykštis LKA I 155, LKŽė; varlīnas LKŽė.

3.4. Den komparativa MMT bygger på den kognitiva jämförelseprincipen. Vid nomineringen är det valda motivationskännetecknet implicit,

Straipsniai / Articles

257

ŽYDRŪNĖ ŠALAVIEJŪTĖ

medan djurets likhet med en annan realitet (dess koncept) uttryckligen registreras. Jämförelseprincipen förbinder tre metaforiska MM: artefaktuell, somatisk-zoosomatisk samt fytonymisk-naturlig.

Till den artefaktuella MM hör sådana ŠŽVG-beteckningar vars lexikala motivatorer är benämningar på föremål. Dess schema är: ‘X artefakt → Y djur’, till exempel: buožgalvis / buožgalvis / buožgalvį LKA I 155, LKŽe, buožagalvis LKA I 155; varlakausis / varlakaušis 2 LKA I 155, LKŽe; rãtykšis LKŽe, rãtpisa LKŽe.

Till det somatiskt-zoosomatiska MM hör sådana schžvg-beteckningar vars lexikala motivatorer är benämningar på människans och djurens kroppsdelar. Dess schema är: ‘X kroppsdel → Y djur’, till exempel: varložgalvis LKŽe, bužógalvis LKA I 155; bužungalį / bužungalį LKA I 155; kumpsnãpis ‘en sådan fisk’ LKŽe; šūdpilvė / šūdpilvis ŠVŽŽ II 305; kvãukė / skvãukė LKŽe, ŠVŽŽ I 360; II 209.

Till den fytonymisk-naturliga MM hör sådana ŠŽVG-beteckningar vars lexikala motivatorer explicerar naturliga realiteter. Dess schema är: ‘X naturlig realitet → Y djur’, till exempel: puokis KretŽ 326, LKŽe; varlakausis / varlakaušis 1 ‘moliuskas, geldutė’ LKŽe, ŠVŽŽ II 414.

SLUTSATSER

1. Benämningarna på vattenlevande djur i den nordliga samogitiska dialekten utgör en tämligen stor ordgrupp: från lexikografiska källor har 107 lexikala enheter med denna semantik registrerats, inklusive formella (fonetiska, accentuella och morfologiska) varianter. De bildar ett system med tämligen tydliga gränser – en tematisk grupp av benämningar på vattenlevande djur, som formas och struktureras av såväl kognitiva som lingvistiska lagbundenheter. Det största delsystemet i den tematiska gruppen utgörs av fiskbenämningar – 65 invarianter – samt benämningar på groddjur – 31 invarianter; bland ryggradslösa djur (blötdjur, maskar och insekter) har endast ett fåtal benämningar registrerats – 11 invarianter.

2. Den onomasiologiska undersökningen av nomineringen av vattenlevande djur i den nordliga samogitiska dialekten framhävde de nomineringstyper, -arter, -sätt och -medel som är karakteristiska för dem, med dominerande element. Motiverad lexik dominerar – den utgör 80 procent av alla undersökta benämningar på vattenlevande djur i den nordliga samogitiska dialekten.

3. I de undersökta benämningarnas nomineringssystem är två motiverade nomineringsarter mest produktiva – den affixala och den kompositionella; tillsammans omfattar de omkring 97 procent av de motiverade nominemen. Den semantiska nomineringsarten är improduktiv (3 procent).

4. Det onomasiologiska systemet för motiverade benämningar på vattenlevande djur i den nordliga samogitiska dialekten består av fyra typer av motivationsmodeller: den deskriptiva, den funktionella, den possessiva–reproduktiva och den komparativa. I det onomasiologiska systemet

258

Acta Linguistica Lithuanica XCI

Šiaurės žemaičių vandens gyvūnų pavadinimų nominacija ir motyvacija

Vanligtvis registreras 1–2 motivationskännetecken. Dessa kännetecken kan uttryckas explicit och implicit, genom strukturella och lexikala motivatorer.

5. Den systematiska analysen av motivationsmodeller framhävde två huvudsakliga operationer i processen att skapa benämningar: a) en objektiv bedömning av verkligheten, baserad på sinnesintryck (syn, hörsel och känsel); b) en associativ bedömning av verkligheten, baserad på metaforens mekanism. Den onomasiologiska analysen av benämningar som resultat av nominations- och motivationsprocessen är ett tillförlitligt sätt att undersöka världsbilden i språket. Vattendjurens benämningars konceptsfär är ett lovande område inom etnolingvistisk forskning och förtjänar större uppmärksamhet från forskare och insamlare.

ŠALTINIAI

Kreĭž – Aleksandravičius Juozas. Kretingos tarmės žodynas, sud. D. Mikulėnienė, D. Vaišnienė, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2011.

LKA I – Lietuvių kalbos atlasas 1: Leksika, Vilnius: Mokslas, 1977.

LKŽe – Lietuvių kalbos žodynas 1–20 (1941–2002), red. kolegija G. Naktinienė, J. Paulauskas, R. Petrokienė, V. Vitkauskas, J. Zabarskaitė, vyr. red. G. Naktinienė, e. variantas, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2008 (atnaujinta versija, 2018). Prieiga internete: https://ekalba.lt/liet uvių-kalbos-zodynas/.

ŠVŽŽ – Vanagienė Birutė. Šiaurės vakarų žemaičių žodynas 1–2 (2014–2015), Vilnius: Lietuvių kalbos institutas.

LITERATŪRA

Alinei Mario 1997: Magico-religious motivations in European dialects: a contribution to archaeolinguistics. – Dialectologia et Geolinguistica 5, 3–30.

Alinei Mario 2005: Names of animals, animals as names: synthesis of a research. – Animal Names, Venezia: Istituto Veneto di Scienze, 245–268.

Ambrazas Saulius 1993: Daiktavardžių darybos raida 1: Lietuvių kalbos veiksmažodiniai vediniai, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla.

Berezowski Leszek 2020: English animal zero plurals. A new explanation. – Beiträge zur allgemeinen und vergleichenden Sprachwissenschaft 9, 7–27.

Berlin Brent 1992: Ethnobiological Classification: Principles of Categorization of Plants and Animals in Traditional Societies. New Jersey: Princeton University Press.

Blažek Václav 2018: Baltic *aušk[l]ejas m. & *aušk[l]ejā f. “bleak”. – Baltistica 53(1), 99–112.

Straipsniai / Articles

259

ŽYDRŪNĖ ŠALAVIEJŪTĖ

Blažek Václav, Čeladín Jindřich, Bětákova Marta 2011: Old Prussian fish-names. – Baltistica 39(1), 107–126.

Cerri Adriano 2021: Sul lessico anatomico dell’area dialettale nord-samogizia: presti e calchi. – Intersezioni baltistiche. Studi e saggi, Novi Ligure (AL), 215–232.

DLKG – Dabartinės lietuvių kalbos gramatika, 4-oji patais. laida, red. V. Ambrazas, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas, 2006.

Drożdż Grzegorz 2022: Gestalt principles of perception as a factor motivating the irregular properties of uninflected plural-only nouns. – Linguistica Silesiana, 25–42.

Gaivenis Kazimieras 1995: Kai kurių žuvų pavadinimai. – Terminologija 2, 86–91.

Goatly Andrew 2006: Humans, animals, and metaphors. – Society & Animals 14(1), 15–37.

Goudi Maria 2011: Etude motivationnelle de la zoonymie dialectale dans les variétés linguistique de l’île de Lesbos (Grèce): daktaro disertacija, Grenoble: Université de Grenoble.

Gritėnienė Aurelija 2006: Augalų pavadinimų motyvacija šiaurės panevėžiškių patarmėje, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas.

Grygel Marcin 2020: The cognitive motivation behind the semantics of hungarian co-verbal constructions with ossze and szet. – Acta biologica cracoviensia series botanica 61(1), 31–47.

Jakaitienė Evalda 2009: Leksikologija, Vilnius: Vilniaus universiteto leidykla.

Jarmalavičius Dalius 2014: Vokiečių kalbos dūrinių daryba XV–XVIII a. rankraštiniuose dvikalbiuose baltų kalbų žodynuose: daktaro disertacija, Vilnius: Vilniaus universitetas.

Jasiūnaitė Birutė 2010: Šventieji ir nelabieji frazeologijoje ir liaudies kultūroje, Vilnius: Vilniaus universiteto leidykla.

Kabašinskaitė Birutė 2011: Banginis mūsų raštijos bangose. – Archivum Lithuanicum 13, 113–130.

Kiełtyka Robert, Kleparski Grzegorz 2005: The ups and downs of the Great Chain of Being: The case of canine zoosemy in the history of English. – SKASE Journal of Theoretical Linguistics 2, 22–41.

Lakoff George 1987: Women, fire, and dangerous things: What categories reveal about the mind, Chicago: University of Chicago Press.

LKG – Lietuvių kalbos gramatika 1: Fonetika ir morfologija (daiktavardis, būdvardis, skaitvardis, įvardis), vyr. red. K. Ulvydas, Vilnius: Mintis, 1965.

260

Acta Linguistica Lithuanica XCI

Šiaurės žemaičių vandens gyvūnų pavadinimų nominacija ir motyvacija

Lubienė Jūratė 2015: Lietuvių kalbos mikonimai: nominacija ir motyvacija, Klaipėda: Klaipėdos universiteto leidykla.

Lubienė Jūratė, Pakalniškienė Dalia, Cerri Adriano 2021: Moters lytinių organų pavadinimai šiaurės žemaičių patarmėje. – Intersezioni baltistiche. Studi e saggi, Novi Ligure (AL), 85–111.

Nilsen Allen P. 1996: Of ladybugs and billy goats: What animal species names tell about human perceptions of gender. – Metaphor and Symbol 11(4), 257–271.

Pakalniškienė Dalia, Lubienė Jūratė 2023: Sėdmenų pavadinimai šiaurės žemaičių patarmėje. – Baltistica 58(2), 287–314.

Panther Klaus-Uwe 2013: Motivation in language. – Cognition and motivation: Forging an interdisciplinary perspective, Cambridge: Cambridge University Press, 407–432.

Panther Klaus-Uwe, Radden Günter 2011: Motivation in grammar and the lexicon, Amsterdam, Philadelphia: John Benjamins Publishing Company.

Sabaliauskas Algirdas 1990: Lietuvių kalbos leksika, Vilnius: Mokslas.

Santos-Fita Dídac, Costa-Neto Eraldo, Sciavetti Alexandre 2011: Constitution of ethnozoological semantic domains: meaning and inclusiveness of the lexeme “insect” for the inhabitants of the county of Pedra Branca, Bahia State, Brazil. – Anais da Academia Brasileira de Ciências 83(2), 589–598.

Skardžius Pranas 1996: Rinktiniai raštai 1: Lietuvių kalbos žodžių daryba, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla.

Smetona Marius 2015: Lietuvių kalbos eufemizmai: raiška ir motyvacija: daktaro disertacija, Vilnius: Vilniaus universitetas.

Smetonienė Anželika 2020: Žodyno „Promptuarium dictionum Polonicarum, Latinarum et Lituanicarum“ dūriniai. – Res humanitariae 28, 133–145.

Stundžia Bonifacas, Jarmalavičius Dalius 2019: Daiktavardžių dūryba vokiškuose XVII–XVIII a. baltų kalbų žodynuose, Vilniaus universiteto leidykla.

Šalaviejūtė Žydrūnė 2022: Lietuvių kalbos zoonimų nominacija ir motyvacija: gyvulių, naminių paukščių ir vabzdžių pavadinimai: daktaro disertacija, Klaipėda: Klaipėdos universitetas.

Umbrasas Alvydas 2015: Jūra biologijos nomenklatūroje. – Terminologija 22, 78–97.

Urbutis Vincas 1981: Kuršininkų žuvų pavadinimai. – Baltų etimologijos etiudai, 135–179. Vilnius: Mokslas.

Straipsniai / Articles

261

ŽYDRŪNĖ ŠALAVIEJŪTĖ

Urbutis Vincas 1997: Lie. (ž.) rubūlis, giùrė, (ryt.) kriaunỹs, la. (latg.) kūrmelis ir kiti ne(iš)aiškinti GOBIO GOBIO (L.) pavadinimai. – Baltistica 32(1), 5–23.

Urbutis Vincas 1999: Nei paukštis, nei grybas, tik marga žuvelė... – Baltistica 34, 77–80.

Urbutis Vincas 2002: Lie. (ž.) ratpìšis ir panašùs COTTUS GOBIO L. pavadinimai. – Baltistica 37(2), 273–276.

Wierzbicka Anna 2013: Polish zwierzęta ‘animals’ and jabłka ‘apples’: an ethnosemantic inquiry. – The linguistic worldview: Ethnolinguistics, cognition, and culture, London: Versita, 137–159.

Nomination and Motivation of the Names of Aquatic Animals in the Northern Samogitian Subdialect

SUMMARY

This study presents a comprehensive analysis of the names of aquatic animals in the Northern Samogitian subdialect. The empirical material was collected from lexicographic sources: the electronic Lietuvių kalbos žodynas (LKŽe), Kretingos tarmės žodynas (KretŽ), Šiaurės vakarų žemaičių žodynas (ŠVŽŽ I–II), and Lietuvių kalbos atlasas (LKA I). The aim is to determine which lexemes are used to refer to aquatic animals in the Northern Samogitian subdialect and to examine the nomination and motivation features of these names.

The names of aquatic animals in the Northern Samogitian subdialect constitute a substantial lexical group: 107 lexical units, including formal (phonetic, accentual, morphological) invariants, have been collected from the lexicographic sources. These names form a system with well-defined boundaries—a thematic group of aquatic animal names structured by both cognitive and linguistic principles. The largest subsystems within this group are the names of fish (65 invariants) and amphibians (31 invariants), while names for invertebrates (molluscs, worms, insects) are less numerous, with only 11 invariants.

The onomasiological study of these names revealed characteristic types, methods, and tools of nomination, with motivated lexemes predominating—accounting for 80 per cent of all studied names. The two most productive types of motivated nomination are affixal and compositional, together making up about 97 per cent of motivated nominatives, while the semantic nomination is relatively unproductive (3 per cent).

The onomasiological system of motivated Northern Samogitian aquatic animal names includes four types of motivation models: descriptive, functional, possessive-reproductive,

262

Acta Linguistica Lithuanica XCI

Šiaurės žemaičių vandens gyvūnų pavadinimų nominacija ir motyvacija

and comparative. This system typically captures 1–2 motivational features, which can be expressed both explicitly and implicitly, through structural and lexical motivators.

The systematic analysis of motivation models highlights two main operations in the name-creation process: (a) objective evaluation of reality based on sensory (visual, auditory, tactile) perceptions, and (b) associative evaluation of reality through metaphorical mechanisms. Analyzing names as results of nomination and motivation processes provides valuable insights into how the world is represented in language. The conceptual sphere of aquatic animal names presents a promising area for ethnolinguistic research and warrants further attention from researchers and collectors.

Įteikta 2024 m. rugsėjo 13 d.

ŽYDRŪNĖ ŠALAVIEJŪTĖ

Lietuvių kalbos institutas

Petro Vileišio g. 5, LT-10308 Vilnius, Lietuva

[email protected]

Straipsniai / Articles

263