Vid förberedelserna var prof. Vailionis en mycket skicklig skapare av nya ord där växtnamn saknades i det levande språket. Medan andra medlemmar av ordbokskommissionen ofta var benägna att låta växter som saknade namn i folkspråket behålla det latinska namnet, endast försett med en litauisk ändelse, gick prof. Vailionis med på denna sista utväg endast i yttersta nödfall, när inget lämpligt namn kunde hittas på. Prof. Vailionis har således skänkt vår ordbok många lyckade växtnamn, såsom maražolė (Tunica prolifera), puikūnas (Mimulus guttatus), šiaudenis (Anthericum ramosum) m.fl. Även inom växternas anatomi försvarade prof. Vailionis envist vissa litauiska termer, t.ex. akelė, och ville inte använda den term som andra biologer brukade, celė. Det är mycket beklagligt att han inte längre kommer att kunna medverka vid utarbetandet av ordbokens del II (termer inom växtanatomi, morfologi och fysiologi) – där skulle det ha funnits ännu större utrymme för hans skaparkraft.

Liudas Vailionis (1886–1939)

// Gamta. 1939. Nr.3. P. 194–195.

När det gäller mikroorganismer, som för eleven är företrädare för en helt ny värld, behövs det ovillkorligen utförligare beskrivningar och teckningar. <...> Förresten, Volvox och Ulothrix är avbildade upp och ned och omkastade. Man borde också ha hittat på litauiska namn för dessa mikroorganismer eller frågat äldre kolleger om dem, eller åtminstone gett dem en litauisk transkription: hur skulle en elev i klass I kunna uttala ordet Vaucheria?

A. Jakučionis. Gamtos vadovėlis I reformuotai klasei. K., 1936. 110 p.

– Rec.: J. Dagys: [Utan titel]

// Gamta. 1937. Nr. 2. P. 121.

Sammanställd av Jolanta GAIVENYTĖ

Prof. L. Mulevičius och historisk terminologi

Våren 1993, strax före påsk, avled den framstående litauiske historikern prof. habil. dr. L. Mulevičius. En ärevördig och mycket hederlig människa begav sig till Hades rike, där, för att citera poeten A. Žukauskas, ”ingenting mer ska börja och ingenting ska ta slut”...

74

L. Mulevičius föddes 1927 i Kiduliai (Šakiai distrikt). År 1954 tog han examen från Vilnius universitet. Han arbetade länge som senior forskare vid Historiska institutet och som chef för avdelningen för feodalismens (nu Storfurstendömet Litauens) historia. År 1979 disputerade L. Mulevičius med en habilitationsavhandling (enligt dåtidens terminologi en doktorsavhandling i historia) med titeln ”Bondeupproret i Litauen 1864–1904”. År 1984 utnämndes han till professor.

År 1979 fick professor L. Mulevičius idén att börja sammanställa en ordbok över historiska termer. År 1980 publicerades hans artikel ”Vi behöver en ordbok över historiska termer” i Lietuvos istorijos metraštis (härefter LIM). I artikeln beskrev han mycket insiktsfullt ämnesområdet för historisk terminologi och angav vad som skiljer terminologin inom detta område från terminologin inom andra områden, nämligen: många historiska termer har hamnat i språkets passiva ordförråd och används inte längre; de flesta historiska termer är inte allmängiltiga, eftersom de bara användes i en viss region (stat, nationellt territorium, administrativ enhet); normeringen av historiska termer i Litauen och förklaringen av deras ursprung försvåras av att termerna från feodalismens och delvis kapitalismens period inte är litauiska.

Under mer än tio år publicerade professor L. Mulevičius, med E. Gudavičius och andra historiker som medarbetare, många värdefulla artiklar om historiska termer i LIM. Han skrev om rangbeteckningar (LIM 1983 116–123), om måttenheter för landareal, ”valakas” och ”margas” (LIM 1982 73–87), om översättningen till litauiska av vissa historiska termer (осада, мировой посредник m.fl.) (LIM 1986 85–91), om germanismer i historisk terminologi (LIM 1988 150–151) m.m. Särskilt intressanta för lingvister är L. Mulevičius resonemang om termen apydėme (LIM 1989 91–96). Termen har också en variant som är ett egennamn – gudinnans namn Apydėmė. I källor från 1500- och 1600-talen förekom följande former av termen apydėmė: apidemali, apideme, apidemie, apidemis, apidomela, opedom, opidam, opideme, opidemia, opidoma m.fl. Professor L. Mulevičius skriver följande om dessa varianter: ”Det är förståeligt att en gårdsplats, där jorden kring gården och åkrarna gödslas bättre, eller platsen för nedrivna och nedbrända byggnader med rester av lera och annat, länge kunde skilja sig från den omgivande marken genom sin färg och sina frodigare, mörkare grödor. Ordet i denna betydelse bör skrivas inte apideme, apidemė, utan apydėmė”. I Litauen finns det tydligen minst sju byar vars namn har samband med ordet apydėme: Apidėme (Kelmė och Panevėžys distrikt), Apidemės (Šilalė distrikt), Apidemis (Kaišiadorys distrikt), Apydemis (Utena distrikt), Apydemiškis

75

(Zarasai distrikt) och Apydimai (Telšiai distrikt). Enligt professor L. Mulevičius har ordet apydėmė numera mer än en lexikal betydelse: inte bara ”en jordlott mellan gårdar i en by eller i byns utkant”, utan också ”platsen där en gård tidigare låg; gårdsplats”. Den senare betydelsen anges inte ens i den stora ”Litauiska språkordboken”.

År 1979 hölls en offentlig diskussion vid Historiska institutet om ståndsbeteckningar, eftersom det privilegierade ståndet under Litauens feodala period benämndes på två sätt: bajorų och šlėktų luomu. I sin sammanfattning av diskussionen skrev professor L. Mulevičius en artikel där han hävdade att det i Litauen under feodalismen och kapitalismen fanns fyra huvudstånd: dvasininkų, bajorų, miestiečių och valstiečių. Med andra ord kan de benämnas med termerna dvasininkija, bajorija, miestietija och valstietija.

Professor L. Mulevičius intresserade sig också för filologiska frågor, men påtvingade ingen sin åsikt. Han var mycket tolerant och, för att använda Vydūnas ord, en solig människa. Tyvärr måste man nu tala om hans verksamhet i förfluten tid. Den har redan blivit en del av Litauens vetenskapshistoria.

Kazimieras GAIVENIS

P. Slavėnas och ordet kommunism

Prof. P. Slavėnas (1901–1991), žymus Lietuvos astronomas, buvo plačių interesų mokslininkas. Jis domėjosi ne tik astronomija, fizika, gamtos mokslais, bet ir kalbotyra. P. Slavėnas keliolika metų buvo Terminologijos tarybos prie MA prezidiumo narys, nuolat bendravo su kalbininkais.

P. Slavėnas var en mycket lärd man. Han kunde i timmar berätta för lingvister, inte om astronomi, utan om sina teorier inom språkvetenskap. Eftersom han behärskade inte bara de klassiska språken utan även många moderna främmande språk väl, tyckte han om att jämföra dem och dra långtgående slutsatser. P. Slavėnas tyckte särskilt om att jämföra de baltiska språken inte bara med de germanska och slaviska språken, utan också med semitiska, turkiska och andra mer avlägsna språk utanför den indoeuropeiska språkfamiljen. Även en specialist hade svårt att avgöra vad i hans teorier som var rationellt och vad som hörde till fantasins område. Men professorn var, som anstår en stor vetenskapsman, mycket tolerant och blev inte arg om lingvisterna inte alltid trodde på hans resonemang. Han tyckte om att förutsäga språkens framtid. I detta ämne hade han skrivit en artikel för tidskriften ”Kalbos kultūra”, vilken

76