Terminologi och textlingvistik

ÁGOTA FÓRIS

Károli Gáspár University, TERMIK

European Association for Terminology

NYCKELORD: term, begrepp, terminologi, text, textlingvistik

1. INLEDNING

Språkets grundläggande funktion är att koda, lagra och överföra den kunskap som samhället har samlat på sig. Språkets struktur och de komplexa processerna för språkanvändning närmas på olika sätt av lingvistikens olika grenar.

Terminologi och textlingvistik studerar aspekter av språkanvändning ur olika perspektiv och med olika metoder. Terminologisk forskning sätter termen i fokus och betraktar den som grundenheten. Inom textlingvistisk forskning är det texten som studeras. I båda angreppssätten är typen av information som den studerade enheten innehåller och hur den gör det viktiga frågor. Termer är en del av texten. Termextraktorer förlitar sig till exempel på termernas roll i texten; de arbetar med olika metoder, såsom att lista lexikala enheter eller deras kollokationer utifrån hur ofta de förekommer i texten, eller tar hänsyn till andra särdrag hos texten när de extraherar termer.

Inom båda fälten har flera modeller utvecklats för att genomföra studier och formulera resultat. Dessa har publicerats utförligt många gånger (t.ex.: Mel’cuk, Žolkovskij 1970; Dressler 1971; Halliday, Hasan 1976; Petőfi 1979; Beaugrande, Dressler 1981; Károly 2007; Sager 1990; Laurén, Picht 1993; Temmerman 2000; Budin 2001; Cabré 2003).

På senare tid har studiet av ungerska läroböcker fått särskild betydelse i Ungern, och flera artiklar om pedagogiska studier av texter har publicerats, varav de flesta är kvantitativa studier. Jag anslöt mig till denna forskningsinriktning med de så kallade studierna i ”kvalitativ terminologi” och sökte efter en aspekt av textlingvistiken som kunde kopplas till och

Terminologija | 2011 | 18

51

kontrasterat med terminologi (resultaten publicerades i forskningsrapporter och delvis i Fóris 2006, 2010b). Ett annat område jag har undersökt är terminologins och ordböckernas skalfria nätverk (t.ex. Fóris 2007, 2008). Nätverk förekommer i texter på flera nivåer. En texts struktur är det nätverk som skapar kohesion. Nätverket mellan begreppen etablerar koherens, som framträder som en konfiguration av kunskap formad av begrepp. De nätverk som finns inom texten är kopplade till externa nätverk, såsom författarens kunskapsnätverk, mottagarens nätverk av förkunskaper och deras intertextuella bakgrund.

Beaugrande och Dresslers Introduction to Text Linguistics ligger till grund för att jämföra och kontrastera vissa aspekter av textlingvistik och terminologi. Denna artikel syftar därför till att diskutera frågor som spelar en avgörande roll vid kodning och avkodning av kunskap i en text.

2. TEXTLINGVISTIK OCH TERMINOLOGI

Texten skapas med hjälp av ett språks verbala och skriftliga tecken. Texten kodar inte bara information, utan säkerställer också att den förmedlas genom tid och rum. Beroende på informationens natur kan texter ha olika struktur och längd. Texten existerar alltid i någon fysisk form och uppträder inom en avgränsad tid och ett avgränsat rum, men dess kognitiva nätverk av relationer är obegränsat i både tid och rum. Texten kodar information om begrepp genom termer; därför måste termers roll i en text ges särskild uppmärksamhet när texter studeras.

Texter kan studeras ur olika perspektiv. En undersökning med ett visst syfte kan upptäcka de allmänna principerna för texters struktur, länkarna mellan en text och ett naturligt språk, förhållandet mellan textstrukturen och den kodade informationen eller textens relation till andra komponenter i kommunikationsprocessen. Studier inom textlingvistik har gett upphov till ett stort antal rön om dessa ämnen (t.ex. Mel’cuk, Žolkovskij 1970; Dressler 1972; Beaugrande, Dressler 1981, 2002; Petőfi 1990).

Terminologi och textlingvistik undersöker frågor om kodning och förmedling av kunskap utifrån olika utgångspunkter och angreppssätt. Terminologiska studier sätter term i fokus och betraktar den som den grundläggande enheten. Dessa studier utgår från att den text som skapas i kodningsprocessen är given och fastställer termers roll i hanteringen av information. Textlingvistiska studier fokuserar på text som forskningsobjekt. Texten är

52 Á. Fóris | Terminology and Text Linguistics

föremål för studier inom det komplexa nätverket av relationer som rör hanteringen av information, och egenskaperna hos interna och externa effekter beskrivs. I detta angreppssätt framträder termen implicit som den språkliga komponent som organiserar informationens kognitiva innehåll genom den språkliga koden. De två forskningsangreppssätten har en gemensam utgångspunkt: studiet av lagring och organisering av kunskap. Trots de olika angreppssätten och forskningsmetoderna kan resultaten införlivas i en gemensam ram; de kompletterar och stärker varandra.

Under kognitionen formas begrepp för att kartlägga världens element, och dessa begrepp struktureras till ett system i tankeprocessen för att göra det lättare att hantera världens mångfald. Det språkliga tecknet för ett begrepp är termen, och det system som bildas genom klassificering av termer kallas terminologi. Betydelse är en oskiljaktig del av termen och beskrivs som definitioner i terminologidatabaser, ordböcker, standarder etc.

Pierre Lévys artikel om de intellektuellas ansvar riktade forskare inom olika områden mot terminologifrågornas betydelse. Den ungerska tidskriften med titeln Információs Társadalom (Information Society) ägnade ett helt nummer åt detta ämne (2008/4). Lévy ser ett hinder för att utnyttja den kollektiva intelligensens potential i de symboliska systemens stora mångfald och fragmenterade karaktär; ett särskilt problem är klassificeringssystemens mångfald och bristande kompatibilitet i allmänhet och terminologins i synnerhet (Lévy 2007: web, Lévy 2008: 9).

Terminologi spelar en betydande roll i både teoretisk och empirisk forskning, och en exakt utveckling och beskrivning av terminologin utgör grunden för vetenskaplig klassificering och vetenskapliga teorier. Kunskap förmedlas genom språket, och facktexter förmedlar inte bara kunskap utan även tekniska normer och terminologiska normer.

”Dessutom är texter det mest utbredda mediet för vetenskaplig utforskning och diskussion. Teoriernas och modellernas ställning inom de flesta vetenskaper är inte bättre än den accepterade diskursformens ställning. Forskarna själva kan inte tillhöra en vetenskaplig gemenskap förrän de har tillägnat sig dess konventioner för diskurs och argumentation” (Beaugrande, Dressler 1981: 211–212).

Av det ovanstående följer att det är lämpligt att närma sig vetenskapliga texter både ur textens och begreppets perspektiv. Denna artikel fokuserar på relationen mellan texter och de termer de innehåller för att förmedla information. Detta angreppssätt syftar till att undersöka termers roll i en text.

Terminologija | 2011 | 18

53

3. TEXTUALITETENS STANDARDER

Flera typer och former av texter kan urskiljas; texter kan skapas för olika ändamål (en lyrisk dikt eller en servicehandbok), ha olika längd (en bok i flera band eller ett telegram) osv., men det finns vissa gemensamma egenskaper som alla skapade texter delar. Dessa karakteristiska egenskaper är kända som textualitetens standarder. Dessa principer avser egenskaper som förekommer i lingvistiska strukturer, konceptuella relationer, kommunikationsaspekter och i systemet av kognitiva processer, och som återspeglas i texter.

I det textlingvistiska synsättet på texters egenskaper behandlas termer inte uttryckligen, men de är alltid implicit närvarande vid dechiffreringen av konceptuella relationer (relationerna mellan begrepp).

Beaugrande and Dressler (1981) consider a piece of writing to be a text if it is used in discourse and meets the seven standards of textuality. These are cohesion, coherence, intentionality, acceptability, informativity, situationality and intertextuality. Although these seven standards are widely known, in what follows I will discuss them in detail (by quoting) and elaborate on their terminological aspects.

1. ”Den första standarden kommer att kallas COHESION och handlar om de sätt på vilka komponenterna i YTTEXTEN, dvs. de faktiska ord vi hör eller ser, är ömsesidigt förbundna i en sekvens. Ytkomponenterna beror på varandra enligt grammatiska former och konventioner, så att kohesion grundar sig på GRAMMATISKA BEROENDEN” (Beaugrande, Dressler 1981: 3).

Kohesion är en textcentrerad företeelse, vilket innebär att kohesion finns i textens ytelement (dess grammatiska och lexikala element och egenskaper) så som de framträder i textens fysiska form (muntlig eller skriftlig). Den kan studeras med lingvistiska forskningsmetoder. Halliday och Hasan uppfattar kohesion som grammatiska och lexikala relationer; de introducerar och förklarar begreppet lexikal kohesion, vilket visar att textens konceptuella nätverk utgör kohesion (Halliday, Hasan 1976: 238–239; Hasan 1984). Hasan skiljer mellan två typer av lexikal kohesion: allmän lexikal kohesion och tillfälliga relationer. Sådana relationer kan och bör studeras både i texter på det allmänna språket och i texter skrivna för särskilda ändamål. Studiet av lexikal-semantiska relationer är också viktigt ur terminologisk synvinkel, eftersom benämningen på den term som hänvisar till ett begrepp vanligen förekommer i texten som någon form av lexikal enhet. Mottagaren kommer att betrakta texten som sammanhängande

54

Á. Fóris | Terminology and Text Linguistics

enhet, om termerna i den aktiverar samma mentala bild (begrepp och konceptuella relationer) utifrån hans eller hennes förkunskaper. Termer bidrar därför i hög grad till en texts kohesion genom att förmedla konceptuell information. Termens lingvistiska komponent gör det möjligt att infoga termerna som väsentliga element i den lingvistiska koden i textkohesionen (Fóris 2010a).

2. ”Den andra standarden kommer att kallas COHERENCE och handlar om de sätt på vilka komponenterna i TEXTVÄRLDEN, dvs. konfigurationen av BEGREPP och RELATIONER som ligger till grund för ytan i texten, är ömsesidigt tillgängliga och relevanta. Ett BEGREPP kan definieras som en konfiguration av kunskap (kognitivt innehåll) som kan återkallas eller aktiveras med större eller mindre enhetlighet och konsekvens i sinnet <...>. RELATIONER är länkar mellan begrepp som förekommer tillsammans i en textvärld: varje länk skulle bära en beteckning för det begrepp som den förbinder med. <...> Ibland, men inte alltid, görs relationerna inte EXPLICITA i texten, det vill säga de AKTIVERAS inte direkt av uttryck på ytan” (Beaugrande, Dressler 1981: 4).

Koherens är en textcentrerad företeelse, även i den meningen att den framträder i textens fysiska existens och kan studeras och fastställas med lingvistiska verktyg. Denna senare egenskap innebär att denna textualitetsstandard – tillsammans med kohesion – hör till lingvistikens område.

Denna egenskap avser textens kognitiva innehåll, som förekommer inom vida gränser i både rum och tid. Det kognitiva innehållet förmedlas av begrepp, och förståelsen av dem underlättas av relationerna mellan dem. Termer som betecknar begrepp bär de rumsliga och temporala länkarna mellan kunskapselement som kodats i en text.

Ett viktigt syfte med vetenskapliga texter är att sammanhängande presentera det kognitiva innehållets konceptuella system. Termer – som beteckningar för begrepp och samtidigt bärare av deras betydelse – spelar en viktig roll i texter; en korrekt och konsekvent användning av dem främjar koherens.

3. ”Den tredje textualitetsstandarden skulle då kunna kallas INTENTIONALITY och avser textproducentens inställning att uppsättningen händelser ska utgöra en kohesiv och koherent text som tjänar till att uppfylla producentens avsikter, t.ex. att förmedla kunskap eller att uppnå ett i en PLAN angivet MÅL” (Beaugrande, Dressler 1981: 7).

Intentionalitet betraktas som en användarcentrerad företeelse i den meningen att även om denna princip kännetecknar texten, eftersom den förmedlas genom en lingvistisk kod, ligger dess studium och orsaken till dess existens utanför textens lingvistiska egenskaper. Textens producent fastställer

Terminologija | 2011 | 18 55

sammanhållning och koherens som tjänar textens intention. Därav följer att textens syfte avgör hur sammanhållning och koherens kommer till uttryck; exempelvis är textens målgrupp och syfte viktiga faktorer: den vetenskapliga texten kan skrivas för experter med omfattande kunskaper inom området eller för studenter som just håller på att bekanta sig med grunderna. Därför är denna textualitetsstandard ett centralt kännetecken för en vetenskaplig text, eftersom avsikten hos producenten av varje sådan text (t.ex. en artikel, en lärobok eller en standard) är att förmedla specifikt innehåll och en viss mängd kunskap till mottagaren.

Den kunskap som finns i textproducentens medvetande utgör grunden för intentionalitet genom användning av termer. Textproducenten väljer ut de delar som stämmer överens med hans eller hennes avsikt. Ändamålsenlig kohesion och koherens kan uppnås genom väl valda termer och språkliga strukturer.

Intentionalitet sträcker sig bortom textens fysiska begränsningar och bygger på relationerna mellan producentens och mottagarens begreppssystem. Producenten utformar textens begreppsliga innehåll och språkliga struktur utifrån sin egen kunskap och den kunskap som tillskrivs mottagaren, och därmed etableras kohesion och koherens. För att producera en kohesiv och koherent text behöver vi därför känna till (eller åtminstone anta) mottagarens kunskaper och de termer i vilka denna kunskap kodas.

4. ”Den fjärde textualitetsstandarden är ACCEPTABILITY, som gäller textens mottagares inställning att förekomstmängden ska utgöra en kohesiv och koherent text som har någon nytta eller relevans för mottagaren, exempelvis för att tillägna sig kunskap eller bidra till ett samarbete kring en plan. Även här kan vi betrakta upprätthållandet av kohesion och koherens av textmottagaren som ett mål i sig, så att material tillförs eller störningar tolereras när så krävs. INFERENCING:s funktion <...> visar på ett slående sätt hur mottagare stöder koherens genom att själva bidra till textens innebörd” (Beaugrande, Dressler 1981: 7–8).

Acceptability är ett användarcentrerat begrepp; det bedömer texten ur mottagarens perspektiv. Även om det är en egenskap knuten till mottagaren, värderar det samtidigt texten sådan den framträder i relationen mellan texten och mottagaren. Huruvida textens kohesion och koherens etableras beror på mottagarna, deras kunskaper, mål och intressen. Användningen av alltför förenklade strukturer, eller av strukturer som är begreppsligt alltför komplexa när yttexten skapas, påverkar starkt dess

56 Á. Fóris | Terminology and Text Linguistics

användbarhet för mottagaren. En termnivå och relationer mellan termer som är olämpliga för mottagaren kan misslyckas med att skapa koherens och därmed begränsa acceptability.

En texts acceptability bestäms av relationerna mellan mottagarens förkunskaper och den kunskap som kodas i texten, och kan uppnås genom en gemensam uppsättning termer.

5. ”Den femte textualitetsstandarden kallas INFORMATIVITY och gäller i vilken utsträckning förekomsterna i den presenterade texten förväntas respektive är oväntade, eller kända respektive okända/säkra. <...> Bearbetningen av mycket informativa förekomster är mer krävande än annars, men samtidigt också mer intressant. Försiktighet måste iakttas så att mottagarnas bearbetning inte överbelastas till den grad att kommunikationen äventyras” (Beaugrande, Dressler 1981: 8–9).

Informativity är också ett användarcentrerat begrepp och en egenskap som förekommer i texten och kan bedömas ur mottagarens perspektiv. Samma text kan närmas på olika sätt beroende på mottagarens förkunskaper. Exempelvis måste den kunskap som kodas i en lärobokstext motsvara de mottagande studenternas informationsbearbetningsförmåga. Om en text innehåller för mycket ny information (vare sig den är begreppslig eller språklig) kan mottagarna misslyckas med att bearbeta den, och om den innehåller för lite tycker de att den är tråkig. Målgruppens förkunskaper, ålder osv. är därför avgörande faktorer för informativity.

Det blir möjligt att skapa en text med optimal informativity genom en konsekvent användning av kända termer och genom att anpassa den information som förmedlar nya begrepp och termer till mottagarens befintliga kunskaper.

6. ”Den sjätte textualitetsstandarden kan betecknas SITUATIONALITY och gäller de faktorer som gör en text RELEVANT för den SITUATION där den förekommer” (Beaugrande, Dressler 1981: 9).

Situationality är ett användarcentrerat begrepp som handlar om relationen mellan den givna texten och omvärlden i den situation där texten förekommer. Uppnåendet av situationality påverkas i betydande grad av relationen mellan de termer som förekommer i texten och termer som vanligen används i en given situation. Exempelvis kan användningen av formella eller poetiska termer i ett vänskapligt samtal uppfattas som ironisk eller stötande. I en vetenskaplig uppsats kan användningen av facktermer göra texten svårare att förstå, men samtidigt underlätta kommunikationen i verkstaden.

Terminologija | 2011 | 18

57

7. ”Textualitetens sjunde standard kallas INTERTEXTUALITET och avser de faktorer som gör användningen av en text beroende av kunskap om en eller flera tidigare mötta texter. <...> Intertextualitet är i allmänhet ansvarig för utvecklingen av texttyper som klasser av texter med typiska mönster av kännetecken” (Beaugrande, Dressler 1981: 10).

Intertextualitet är en användarcentrerad föreställning som karakteriserar textens relation till andra texter som mottagaren tidigare har bearbetat. Mottagaren har lättare att identifiera relationer i texter som följer liknande textualitetsstandarder; tillämpningen av liknande ramar, scheman och planer (ibid. 90) underlättar textbearbetningen avsevärt. Förekomsten av olika texttyper (ett recept, en vetenskaplig artikel, en teknisk broschyr, en roman osv.) är resultatet av textproducenternas försök att skapa intertextuella egenskaper som minskar mottagarens bearbetningsinsats.

Intertextualitet är av central betydelse för standarder och läroböcker. Utbildningen bygger kontinuerligt upp det begreppsliga och terminologiska systemet, och de ömsesidiga länkarna mellan texter spelar en avgörande roll. Till exempel formas ett begrepp om tal under flera år. Bearbetningen av en text som innehåller en ny term (t.ex. irrationella tal) bygger på andra texter (om naturliga tal, heltal och bråk) som bearbetats flera år tidigare, och förutsätter kunskap om dem. Sådana länkar är ofta inte uttryckligen inlagda i texten, och mottagaren hämtar den kunskap som behövs för att förstå texten medan den bearbetas. I läroböcker är det viktigt att bygga upp lämpligt intertextuella texter som uppfyller kraven på koherens. Välskrivna läroböcker i ämnen som undervisas i den allmänna utbildningen uppfyller kravet på intertextualitet både var för sig och som helhet, genom att bygga på tidigare lärobokstexter såväl vad gäller struktur som innehåll.

Alla de sju textualitetsstandarder som diskuterats ovan är viktiga för den roll som texter spelar i kommunikationsprocessen. Olika texter kan utvärderas med olika angreppssätt, och därför spelar olika principer en viktigare roll i ett fall än i ett annat. Varje standard måste dock beaktas när en text utformas, och alla måste beaktas när en text utvärderas. Varje princips betydelse måste vägas utifrån den aktuella situationen.

Kvantitativa forskningsmetoder möjliggör studier av den ytliga texten. Noggrant planerade studier av kohesionens detaljer ger värdefulla data som kan användas för att skapa och utvärdera texter.

58 Á. Fóris | Terminology and Text Linguistics

Kvalitativa forskningsmetoder möjliggör studier av begrepp, kunskap som kodats i texter och deras inbördes relation i texten. För att avgöra om en text uppfyller kraven för att koda, lagra och distribuera begrepp måste vi studera dess innehåll, inte bara dess ytstruktur. Detta omfattar studier av både interna begreppssystem som kodats i texten och externa begreppsnätverk (dvs. hela ämnesområdets begreppssystem) som är kopplade till dem. Dessa begreppsrelationer kommer till uttryck i termer, som textlingvistiken närmar sig utifrån textualitetens standarder och terminologin utifrån termens egenskaper. Båda angreppssätten betonar betydelsen av begreppsliga aspekter vid utvärdering av texter.

4. B E T Y D E L S E O C H M E N I N G

När man känner till textlingvistikens och terminologins grundläggande begrepp (t.ex. begrepp, betydelse) är det nödvändigt att gå närmare in på texternas och termers roll i den komplexa kommunikationsprocessen.

Vid studiet av texters innehåll spelar koherens en central roll. Koherens gör det möjligt att förstå relationerna mellan termer och underlättar förmedlingen av textens kognitiva innehåll. För att studera det kognitiva innehållet måste vi utveckla resonemanget kring begreppet betydelse. Beaugrande och Dressler (1981: 84) skiljer mellan betydelse och mening på följande sätt:

”Om betydelse används för att beteckna en språklig uttrycksforms (eller ett annat teckens) potential att representera och förmedla kunskap (dvs. virtuell betydelse), kan vi använda mening för att beteckna den kunskap som faktiskt förmedlas av uttryck som förekommer i en text. Många uttryck har flera virtuella betydelser, men under normala förhållanden bara en mening i en text. Om den avsedda meningen inte omedelbart är tydlig föreligger obestämdhet. En bestående obestämdhet kan kallas tvetydighet om den sannolikt inte är avsedd, eller flertydighet om textproducenten faktiskt avsåg att förmedla flera meningar samtidigt” (Beaugrande, Dressler 1981: 84).

I Beaugrande och Dresslers textlingvistiska angreppssätt är en språklig uttrycksforms mening en specifik realisering av ett element av virtuell betydelse. Till exempel kan termen far ha en av följande betydelser i en given text: en anfader som blir far till ett barn, en sträng uppfostrare av ett barn, en omtänksam och kärleksfull vårdnadshavare för ett barn. I varje given text förekommer termen far i en av ovanstående betydelser.

Terminologija | 2011 | 18

59

Det faktum att relationen mellan betydelse och innebörd inte är tydlig framgår av fall där ”främmande ord” som redan har etablerats i ordförrådet inom fackspråk ersätts med ”svenska ord”. I mottagarspråket har främmande ord ofta bara en virtuell betydelse, och därför är deras innebörd i texten entydig, medan deras motsvarigheter i målspråket ofta har flera virtuella betydelser och mottagaren därför är osäker på vilken innebörd uttrycket används i. Det är då läsaren ställs inför tvetydighet. Detsamma gäller om en student försöker fastställa innebörden av ett allmänspråkligt ord så som det används i en text utifrån en av dess virtuella betydelser. Förståelse baserad på ordets allmänspråkliga betydelse kan endast vara entydig om dess betydelse är densamma i allmänspråket och i fackspråket (alla dess betydelser är desamma). Tvetydighet uppstår om studenten inte väljer den betydelse som behövs för att tyda textens budskap bland de flera virtuella betydelserna. Därför är det mycket viktigt att i skolan förmedla inte bara kunskap om ämnet utan också ämnesspråkets särdrag och dess normsystem. Översättarens situation i översättningsprocessen är ganska likartad: hen måste bland de möjliga virtuella betydelserna i målspråket hitta den betydelse som faktiskt passar för att motsvara källspråkets innebörd.

Det är värt att notera att skillnaden mellan betydelse och innebörd i semantikens och pragmatikens litteratur markeras på olika sätt, till exempel: lexikal betydelse och aktuell betydelse. Skillnaden mellan ytstruktur och djupstruktur, eller de språkliga och begreppsliga skillnaderna mellan kulturer, kan också härledas till denna dikotomi.

Terminologin uttrycker skillnaden mellan virtuell betydelse och innebörd på följande sätt. Innebörden (den aktuella betydelsen) hos en term består av flera komponenter: begreppet, den pragmatiska situationen och det språkliga förverkligandet bestämmer tillsammans termens innebörd (aktuella betydelse) (Fóris 2010a).

Det är också nödvändigt att utveckla resonemanget om en texts innebörd när ett uttrycks innebörd väl har klargjorts. Texten kodar kunskap med hjälp av uttryck (termer). Ett uttrycks innebörd är den kunskap som aktualiseras i ett givet sammanhang. Frågan här är hur denna kumulativa innebörd, som vi kan kalla en texts innebörd, aktiveras genom användningen av uttryck.

In Beaugrande and Dressler’s understanding (1981: 84–85), the sense of the text is established through the continuity of knowledge activated

60 Á. Fóris | Terminology and Text Linguistics

med hjälp av termer; den skapas nämligen genom en sammanhängande konfiguration av termer och deras relationer. En text kan vara sammanhängande och ändå obegriplig för mottagaren (till exempel om hen saknar nödvändiga bakgrundskunskaper), och det kan också hända att texten inte är sammanhängande men att mottagaren ändå kan förstå den eftersom hen kan fylla i luckorna i kontinuiteten. Om en lärobok i fysik till exempel blandar ihop makro- och mikrovärldens perspektiv, blir informationsfördelningen inte sammanhängande om mottagaren inte känner till båda textvärldarna (det vill säga har tillräckliga kunskaper om både makrovärlden och mikrovärlden).

När textens egenskaper undersöks berör textlingvistiken oundvikligen frågor som terminologin måste besvara när dess teoretiska grundvalar läggs. En sådan fråga gäller definitionen av begreppet som kognitiv enhet.

”Ett BEGREPP kan definieras som en kunskapskonfiguration som kan återkallas eller aktiveras med större eller mindre konsekvens och enhetlighet. Denna definition är operationell och grundar sig på det obestridliga faktum att språkbrukare, när de använder eller konfronteras med ett visst uttryck, tenderar att AKTIVERA ungefär samma kunskapsmängd, det vill säga placera den i AKTIVT MINNE <…>. Variationerna mellan olika språkbrukare verkar inte vara tillräckligt stora för att särskilt ofta orsaka störningar. Härav bör följa att ett begrepps betydelse är summan av dess möjliga användningar (Schmidt 1978). Tyvärr är många begrepp så anpassningsbara till skiftande miljöer att deras komponenter och gränser förblir tämligen OTYDLIGA. Att definiera begrepp innebär därför att arbeta med jämförande SANNOLIKHETER <….>.” (Beaugrande, Dressler 1981: 85)

Terminologins grundläggande enhet är begreppet; dess språkliga tecken är termen. När dessa grundläggande begrepp introducerades visade empiriska resultat (översättning, kontrastiv lingvistik etc.) att begreppets och termens kännetecken bildar en oskarp mängd. Ett fritt val av klassificeringskriterier eller skillnader mellan olika kulturers världsbilder etc. leder till att samma verklighet i världen kategoriseras på olika sätt. Ett givet begrepps kännetecken skiljer sig inte bara åt i olika kulturers begreppssystem utan också mellan olika domäner, och ibland till och med mellan olika grupper av experter som arbetar inom samma område. Begreppets oskarpa karaktär kan beskrivas ur ett terminologiskt perspektiv: termens aktuella betydelse kan variera i

Terminologija | 2011 | 18

61

olika kommunikationssituationer (eller, med hänvisning till det ovanstående, aktiverar det olika konfigurationer av kunskap).

Relationerna mellan begreppen ”utgör den länkning som avgränsar användningen av varje begrepp” (ibid. 86). Denna definition av begreppet strider inte mot den terminologiska förståelsen, eftersom den beskriver samma idé som terminologin har om relationen mellan termens språkliga tecken och begreppets särdrag.

”Om begrepp verkligen kan inordna olika kunskapselement utifrån aktiveringsvillkoren, kan begrepp inte vara primitiva, monolitiska enheter. I stället måste begrepp ha egna komponenter som hålls samman av en viss LÄNKNINGSSTYRKA.” (ibid. 86). Begreppens komponenter kan skilja sig åt i olika människors medvetande beroende på deras bakgrundskunskap; tänk till exempel på de begreppsliga komponenter som en fysiker, en kemist och en litteraturvetare kan ha i tankarna när det gäller atom.

5. ATT FÖRVÄRVA OCH ORGANISERA KUNSKAP

När vi diskuterar frågor om textkodning och avkodning stöter vi på frågor om datalagring i hjärnan och sökning efter lagrade element. För att kunna koda kunskap i en text behöver textproducenten hitta de nödvändiga språkliga elementen och reglerna för kodbildning. Vid avkodning måste mottagaren skala bort kunskapselementen från de språkliga tecknen. Dessa processer, som äger rum i hjärnan, bygger på de karakteristiska drag som framträder i texten genom textualitetens standarder. Olika delar av hjärnan lagrar språkliga tecken och kognitiv kunskap. Frågan här är hur språkkoden formas för att förmedla kunskap och, omvänt, hur kognitiv kunskap i avkodningsprocessen kopplas till de inkommande språkliga tecknen.

Inom kognitiv neurovetenskap kallas denna mentala process, där kunskap lagras i olika delar av hjärnan och hämtas fram vid användning, för aktivt minne (R ಶcsmány 2003, Gósy 2005: 27–71).

Den kognitiva neurovetenskapens rön visar att den kunskap som organiseras i hjärnan har en nätverksstruktur (Gósy 2005: 193–200), vilket innebär att nätverksstrukturen möjliggör snabb åtkomst till lagrad kunskap och språkliga tecken. Utifrån mina studier inom terminologi antar jag att de mentala processer som äger rum i hjärnan sker i en särskild, så kallad skaloberoende nätverksstruktur, på ungefär samma sätt som lagring och hämtning av termer (Fóris 2007).

6 2 Á. Fóris | Terminology and Text Linguistics

Dessa nätverk utvecklas inte slumpmässigt, utan skapas i stället på ett ändamålsenligt sätt, och deras särskilda egenskaper möjliggör mycket snabb och tillförlitlig funktion. En sådan nätverksstruktur lämpar sig för att modellera flera detaljer i språkets och kommunikationsprocessernas funktionssätt. En texts interna och externa länkar bildar också ett nätverk som kan spåras på kort tid. Referenssystemen i tryckta ordböcker och sökmotorerna i nätordböcker leder genom ett nätverk av ordböcker (Fóris 2008). Begreppsliga/terminologiska nätverk sträcker sig långt bortom en texts fysiska gränser genom intertextualitet, i länkar som skapar kohesion och koherens samt i relationerna mellan textproducentens termuppsättning, själva texten och dess mottagare.

Kunskap och betydelser är kontextkänsliga; de är beroende av kontexten. Kunskap och betydelser förekommer alltid genom någon form av nätverk. Kunskapen kan organiseras i ett nätverk på olika sätt; om nätverket är välorganiserat betraktas texten som koherent. Beaugrande och Dressler (1981: 94) ser koherens som resultatet av ett nätverk som innehåller begrepp och relationer: ”Koherens kommer att betraktas som resultatet av att begrepp och relationer kombineras till ett NÄTVERK bestående av KUNSKAPSRUM centrerade kring huvudÄMNEN.”

I begreppsnätverket har noder olika funktioner. Det finns primära begrepp och sekundära begrepp. Klassificeringen grundar sig på i vilken utsträckning begreppet lämpar sig för den styrande nodens syften, en nod som skapar mental kontinuitet. En ingående diskussion av denna fråga i studiet av textuella egenskaper är mycket viktig, eftersom termer som förekommer i en lärobok måste väljas så att de aktiverar rätt begrepp som säkerställer mental kontinuitet.

Att organisera begrepp och relationer i ett nätverk resulterar inte bara i ett begreppsnätverk, utan också i ett grammatiskt nätverk som spelar en betydande roll för kohesion.

Att avkoda kunskap som har kodats med hjälp av en texts språkliga kodsystem är en komplex psykologisk process. Informationshämtning är inte bara en operation där en kodnyckel används för att dechiffrera kodernas betydelse. Många av textualitetens standarder fokuserar på relationen mellan mottagaren och texten. Avkodningen av en text är en psykologisk process, precis som textproduktion, och processen följer samma övergripande mönster. I informationshämtningsprocessen spelar inferens, komplettering och kännedom om konventionerna för textproduktion viktiga roller.

Terminologija | 2011 | 18

63

Texten kan fylla sitt syfte om avkodningen fullbordas. Avkodningens framgång beror på att mottagarna känner till tecknen och kodnyckeln, det vill säga de vedertagna uttryckssätten. Kunskapsöverföring kan endast vara effektiv om mottagaren kan förstå innehållet i en text. Denna förståelse beror på om mottagaren har tillägnat sig normerna för den aktuella texttypen, och i detta avseende är terminologiska normer av avgörande betydelse.

S L U T S A T S

Inom ramen för textlingvistik fokuserade jag på förhållandet mellan textstruktur och lagrad information. Av de sju textualitetsstandarderna har kohesion en central roll vid studiet av vetenskapliga texter. En texts kohesion förstås som ett nätverk av relationer mellan begrepp, och här spelar termernas betydelse och deras roll i texten en viktig roll.

Termer spelar en viktig roll i textualitetsstandarderna. Informationsinnehållet i en text kodas i det nätverk som termerna bildar. Beaugrande och Dresslers textlingvistiska modell beskriver informationsflödet längs relationssystemet i textnätverket. I modellen förekommer termer som bärare av kunskapskonfigurationer (begrepp). Terminologin utgår från relationen mellan begreppet och termen och bygger upp en modell för kommunikationsprocessen, vilken också omfattar textens olika relationer.

REFERENCES

Beaugrande R. de, Dressler W. 1981: Introduction to Text Linguistics, London/New York: Longman.

Beaugrande R. de, Dressler W. 2002: Introduction to Text Linguistics. http://www.beaugrande.com/introduction_to_text_linguistics.htm (09.10.2011)

Budin G. 2001: A critical evaluation of the state-of-the-art of terminology theory. – ITTF Journal 12 (1–2), 7–23.

Cabré (Castellví) M. T. 2003: Theories of terminology. Their description, prescription and explanation. – Terminology 9 (2), 163–200.

Dressler W. 1972: Einführung in die Textlinguistik, Tübingen: Max Niemeyer Verlag.

Fóris Á. 2006: A terminológiai szemlélet a tankönyvek minőségi megítélésében. [Terminological perspectives in the qualitative assessment of coursebooks.]. – Iskolakultúra XVI (5), 79–88.

Fóris Á. 2007: A skálafüggetlen hálók nyelvészeti vonatkozásai. [Linguistic approaches of scale-free networks.] – Alkalmazott Nyelvtudomány VII (1–2), 105–124.

Fóris Á. 2008: Scale-free Networks in Dictionaries. In Bernal, E. – DeCesaris, J. (eds.) Proceedings of the XIII EURALEX International Congress (Barcelona, 15–19 July 2008). Sèrie Activitats. 20. Barcelona: Institut Universitari de Lingüística Aplicada, Universitat Pompeu Fabra, 1499–1504.

Fóris Á. 2010a: Change of paradigm in terminology: new models in KO. In: Gnoli C., Mazzocchi F. (eds.) Paradigms and conceptual systems in knowledge organization. Proceedings of the Eleventh International

64

Á. Fóris | Terminology and Text Linguistics

ISKO Conference 23–26 February 2010, Rome, Italy. (Advances in Knowledge Organization Vol. 12.), Würzburg: ERGON VERLAG, 57–63.

Fóris Á. 2010b: Tankönyvvizsgálatok terminológiai és szövegnyelvészeti szempontból. [Course book analysis from terminological and text linguistic aspects.] – Magyar Terminológia 3 (2), 229–250.

Gósy M. 2005: Pszicholingvisztika. Budapest: Osiris Kiadó.

Halliday M. A. K., Hasan R. 1976: Cohesion in English. London: Longman.

Hasan R. 1984: Coherence and cohesive harmony. In: Flood J. (ed.) Understanding Reading Comprehension, Delaware: International Reading Association, 181–219.

Károly K. 2007: Szövegtan és fordítás. [Text linguistics and translation.] Budapest: Akadémiai Kiadó.

Laurén C., Picht H. 1993: Vergleich der terminologischenSchulen. In: Laurén C., Picht H. (eds.). Ausgewählte Texte zur Terminologie, Vienna: TermNet, 493–539.

Lévy P. P. 2007: Nouvelle responsabilité des intellectuels. Le Monde Diplomatique. http://www.monde-diplomatique.fr/2007/08/LEVY/15006 (30.09.2011)

Lévy P. P. 2008: Az értelmiség új felelőssége a kommunikáció korában. – Információs Társadalom VIII (4), 8–11.

Mel’cuk I., Žolkovskij A. 1970: Towards a functioning meaning-text model of language. – Linguistics 57, 10–47.

Petőfi J. (ed.) 1979: Text versus Sentence: Basic Questions in Text Linguistics, Hamburg: Buske.

Petőfi S. J. 1990: Szöveg, szövegtan, műelemzés, Budapest: OPI.

Racsmány M. 2003: Az emlékezet kognitív neuropszichológiája. In: Pléh Cs., Kovács Gy., Gulyás B. Kognitív idegtudomány, Budapest: Osiris Kiadó.

Sager J. C. 1990: A Practical Course in Terminology Processing, Amsterdam/Philadelphia: John Benjamins.

Schmidt S. 1978: Some problems of communicative text theories. In: Dressler W. (ed.) Current trends in text linguistics, Berlin: de Gruyter, 47–60.

Temmerman R. 2000: Towards New Ways of Terminological Description. The Sociocognitive approach, Amsterdam/Philadelphia: John Benjamins.

TERMINOLOGIJA IR TEKSTO LINGVISTIKA

Nagrinėjant kalbos vartojimo klausimus, terminologijos ir teksto lingvistikos tyrimai remiasi skirtingais požiūriais ir metodais. Terminologijos tyrimuose pagrindinis dėmesys tenka terminui, kuris laikomas pagrindiniu vienetu, teksto lingvistikos tyrimuose – tekstui. Abiem atvejais domimasi, kokią informaciją ir kaip perteikia tiriamas vienetas. Straipsnyje, remiantis R. de Beaugrande ir W. Dressler knyga Introduction to Text Linguistics, atskleidžiamos terminologijos ir teksto lingvistikos sąsajos. Jas tiriant pagrindinis dėmesys kreipiamas į ryšį tarp teksto struktūros ir jame perteikiamos informacijos. Iš septynių teksto požymių ypatingas vaidmuo skiriamas koherencijai, kurią atskleidžia ryšių tarp sąvokų tinklas. Čia didelės svarbos įgauna terminų reikšmė ir jų vaidmuo tekste. Straipsnyje nagrinėjama, kaip tekste užkoduojamos ir iškoduojamos žinios. Trumpai paliesti klausimai, kaip žinios gaunamos, apdorojamos, saugomos ir perduodamos naudojant kalbą.

Gauta 2011-11-14

Ágota Fóris Károli Gáspár University, TERMIK Reviczky u. 4., 1088 Budapest, Hungary E-mail [email protected]

Terminologija | 2011 | 18

6 5