LORETA VAICEKAUSKIENĖ

Litauiska språkinstitutet

NYA FRÅGOR OM NORMERING AV NYA LÅNORD

INLEDNING

Under de senaste två decennierna har både språkvetare och allmänheten återkommande uttryckt ett behov av att professionellt bedöma nya främmande ord som ett fenomen som tydligt präglar dagens litauiska. I början av den återupprättade självständigheten började man samla in uppgifter om hur sådana ord används, men senare avtog arbetet och bedrevs inte längre systematiskt. Under denna period saknades en tydlig metodik för att utarbeta normeringsverktyg för lånord; främmande ord bedömdes ofta utifrån preskriptiva ställningstaganden snarare än forskningsresultat, och det fanns en stor brist på undersökningar av bruket av främmande ord. Man försökte fylla luckan i offentligt tillgängliga uppgifter om bruket av främmande ord och rekommendationer för deras normering med rådgivningsdatabaser från Litauiska språkinstitutet och den statliga litauiska språknämnden (VLKK), men där finns inte många nya lånord, och de beskrivs huvudsakligen enbart ur normeringssynpunkt, med hänvisningen ”bör inte användas” och en litauisk motsvarighet.

I denna artikel analyseras de normeringsverktyg för lånord som godkänts av VLKK, nya principer för normering av lånord presenteras och arbetet med att samla in uppgifter om bruket av främmande ord beskrivs som förnyat och metodiskt stärkt. Syftet med artikeln är att visa hur kvaliteten på normeringsarbetet kan förbättras genom att kombinera preskriptiva och deskriptiva metoder.

VERKTYG FÖR NORMERING AV FRÄMMANDE ORDFÖRRÅD I LITAUEN SEDAN 1998

De viktigaste officiella normeringsverktygen för främmande ordförråd under perioden av återupprättad självständighet är VLKK:s resolution nr 68 ”Om di-

L. VAICEKAUSKIENĖ. Nauji naujųjų skolinių norminimo klausimai

65

... listan över språkfel” och dess avsnitt ”Ordförrådsfel”, som innehåller listorna ”Nya främmande ord som inte bör användas” och ”Främmande ord och deras avledningar som inte rekommenderas” (VŽ 1998), samt häftet Kalbos patarimai 4. Leksika: skolinių vartojimas (KP (L1) 2005), som VLKK har behandlat. VLKK:s lista över nya främmande ord omfattar 61 ordartiklar, huvudsakligen av engelskt ursprung. Listan över främmande ord som inte rekommenderas består av 144 ordartiklar, huvudsakligen av ryskt ursprung, medan häftet Kalbos patarimų innehåller över 3 000 lånord och främmande ord av olika ursprung, utan gruppering i ordartiklar. Listorna över främmande ord är verktyg för att införa negativ kodifiering, medan Kalbos patarimuose, förutom ord som bedömts som strikt olämpliga, ord med en mildare negativ kodifiering och sekundära normvarianter, även upptas lånord som är likvärdiga med litauiska ord.

Vid utarbetandet av de nämnda normeringsverktygen utgick man från de allmänna principerna och kriterierna för normering av litauiska språket och främmande ordförråd, som litauiska lingvister (framför allt Aleksas Girdenis, Pranas Kniūkšta, Jonas Palionis och Aldonas Pupkis) huvudsakligen hade publicerat under 1960- och 1970-talen, samt från riktlinjerna för utarbetandet av den tredje upplagan av Kalbos praktikos patarimų (se Gairės 1998). Det verkar inte ha funnits något separat system av normeringskriterier för nya lånord, men en analys av språkrekommendationerna (Miliūnaitė 2004) och protokollen från VLKK och dess underkommitté från 1993–1997 (Vaicekauskienė 2007: 129–144) gör det möjligt att hävda att man sannolikt försökte hålla sig till den traditionella inriktningen. Tyvärr konstaterades i båda undersökningarna att normeringskriterierna inte tillämpas metodiskt konsekvent och systematiskt, och att relevanta undersökningar saknas¹.

Systematik och en enhetlig konception saknas särskilt när det gäller såväl urval som bedömning i det senaste verktyget, avsett för den bredaste målgruppen, Kalbos patarimai. Där har hela ordförrådsdelen av listan över grova språkfel införlivats, och den återspeglar i huvudsak traditionen inom litauisk normativ lingvistik att korrigera ord av främmande ursprung.

Vid sidan av välkända (litterära) dialektala ord av främmande ursprung (till exempel: pečius, sarmatlyvas, sermega, smala, zupė med flera) och arkaismer från äldre skrifter (žemčiūgai), kan man här hitta cepelinus, rūbus, koldūnus med flera, vilka fått allmän spridning i standardspråket, vardagsspråkets durnių, sovjettidens och dagens slang (ciongas, ryžas, liuks, lūzeris), rekommendationernas främsta prydnad sosiska med olika stavnings- och morfologi-

¹ Intressant nog erkänns problemet med en systematisk tillämpning av normeringskriterier ofta som olösligt i internationella arbeten om normeringsteori (se Cooper ²1996; Vikor ²1994).

66

KALBOS KULTŪRA | 81

varianter, nya engelska lånord som strikt korrigeras (nonsensas, ofisas, serfingas, supermarketas) och vanliga internationella ord (till exempel: brokolis, celiuliozė, ceremonija, seksualinis och så vidare). Normeringsobjektet betraktas alltså här som varje lexikalt lån.

Bedömningarna i publikationen grundar sig å ena sidan på ett tämligen komplicerat och – förefaller det – flexibelt system av bedömningsgrader, och å andra sidan på ett mycket oklart begrepp om främmande ord som ska negativt kodifieras. Ett främmande ord som inte rekommenderas definieras här som ”ett ord som kommit från ett annat språk, strider mot standardspråkets normer och har en korrekt litauisk motsvarighet” (Mikulėnienė 2005: 5). På vilket sätt strider det? Mot vilka normer, och hur förstås dessa? Vad räknas som en ”befintlig” motsvarighet? Den strängaste bedömningsgraden, ”ntk.” (rekommenderas inte), tilldelas per se nya lånord (från engelskan); om dessa sägs det i inledningen, i enlighet med riktlinjerna i Kalbos praktikos patarimų, att de bedöms särskilt strängt. Internationella ord betraktas i bästa fall som likvärdiga varianter av standardspråksnormen eller – ofta – som ord som kan användas men är mindre lämpliga. Exempelvis betraktas reliktas, regresas här som sekundära normvarianter, medan liekana, išlikas ir atžanga. föredras.

Ett stort problem med Kalbos patarimų är begreppet motsvarighet, dess acceptabilitet och identitet. De föreslagna motsvarigheterna har ofta ytterligare konnotativa betydelsekomponenter, eller nyanser; användningsområdena för lånordet och den rekommenderade motsvarigheten skiljer sig åt, och semantiken sammanfaller inte (exempelvis kodifieras lånordet frankofonas som olämpligt, eftersom man snarare antar att det har en identisk motsvarighet i prancūzakalbis). I flera fall tillämpas också okritiskt principen att man bör undvika synonymi mellan motsvarigheter när det redan finns en etablerad motsvarighet. Som etablerade betraktas, kan man anta, grynis, pasauga, spirgintuvas, saldukas, traputis, vamzdučiai och liknande.

Den breda definitionen av normeringsobjektet, lånordens skiftande värde och deras förhållande till standardspråket, dess användning och dess brukare väcker tvivel om denna officiella publikations auktoritet. Både detta och de andra nämnda verktygen för normering av ordförrådet präglas av överdriven preskriptivitet och bristande hänsyn till språkbruket.

PRINCIPER FÖR NORMERING AV NYA LÅNORD

Under de senaste åren har VLKK tagit initiativ till att diskutera problemen med normering av lånad lexik, och ett förslag med titeln ”Allmänna

L. VAICEKAUSKIENĖ. Nauji naujųjų skolinių norminimo klausimai

67

naujųjų skolinių norminimo principai“ (2007). Viliamasi, kad šis dokumentas turėtų tapti pagalbiniu įrankiu tolesnėms norminamoms priemonėms teikti.

I det aktuella förslaget definieras först kriterierna för urval av lånord som ska normeras: det anges att underlaget för allmänna normeringsrekommendationer ska samlas in från offentligt skriftspråk, medan ord som hör till specialiserat språkbruk (slangord, professionalismer och facktermer) inte bör tas med i normeringslistorna. Detta urvalskriterium hänger samman med orsakerna till lånandet och lånordens funktioner. Nya lånord som anses böra normeras är ord som kommer in i litauiskan för att man behöver benämna en (delvis) okänd, ny realitet eller ett nytt begrepp, och för vilka det vid tidpunkten för inlåningen inte finns någon (helt identisk) motsvarighet i litauiskan. Lånord som används av stilistiska eller sociopsykologiska skäl, i syfte att åstadkomma en stilistisk effekt eller för att uttrycka en viss social identitet hos språkbrukaren, bedöms i princip inte ur normsynpunkt och tas inte med i normeringsrekommendationer. Sådana främmande ord skiljer sig också åt genom sina funktioner i texten – de fyller vanligen en expressiv, emotionell, social eller metalingvistisk funktion.

Vid sidan av användningsområdet anges användningsfrekvens som ett kriterium för urval av lånord som ska normeras: principerna rekommenderar att lånord med högre användningsfrekvens väljs ut för normeringsåtgärder, medan enstaka lånord endast tas med med vissa förbehåll.

De nya principerna innehåller också en bedömning av lånorden ur normsynpunkt. Först och främst preciseras äntligen definitionen av ett internationellt ord. Det anges att nya lånord som används i flera stora språk (engelska, tyska, franska och ryska) och vars form inte strider mot litauiskans stavnings- och morfologiregler, eller som har ändelser som är vanliga hos oböjliga internationella ord, är nya internationella ord och därför betraktas som normerade på samma sätt som ord bildade av ordstammar från klassiska språk. Oanpassade ord, det vill säga ord som inte uppfyller litauiskans stavnings- eller grammatikregler, klassificeras som icke-normerade, utom när de kan betraktas som (internationella) lexikala citat; oftast rör det sig om tvåords fasta uttryck i överförd betydelse, till exempel: new age ”en sådan kulturriktning, rörelse”, carte blanche ”fullständig frihet att handla efter eget gottfinnande” och liknande.

Bedömningen av lånord ur normsynpunkt måste naturligtvis följa principerna för vården av litauiskt standardspråk (Principai 1997): i det aktuella fallet följer man traditionen och hävdar att företräde alltid måste ges åt renhetsprincipen för lexikonet –

68

KALBOS KULTŪRA | 81

— principen om lexikal renhet. När lämpliga motsvarigheter finns ska de alltid rekommenderas i bruksvägledningar, även vid sidan av nya internationella ord. En annan princip som rekommenderas är att följa systematiken i litauiskans grammatik och stavning. Syftet med denna princip är att minska antalet främmande ord i bruk som stavas på ett icke-litauiskt sätt och är oböjliga.

I de allmänna normeringsprinciperna anges två metoder för normering av nya lånord: 1) normering genom anpassning av det främmande ordet (det vill säga genom att göra dess stavning och morfologi litauisk) och 2) normering genom att ersätta det med en avlösare. Den första metoden bygger på att lånordet naturligt integreras i det inlånande språkets system, något som är välbekant både i litauiska dialekter och i standardspråket. Även om den knappast har dokumenterats skriftligt någonstans är denna normeringsmetod välkänd inom litauisk språkplaneringspraxis. Den andra metoden användes vid utarbetandet av de normeringsverktyg som nämns i artikeln; den har kritiserats både av språkbrukare och forskare, eftersom de föreslagna avlösarna inte alltid är lämpliga eller eftersom antalet enheter som normeras begränsas kraftigt (se Vaicekauskienė 2007: 145–152; Girčienė 2007).

Det värdefulla med de principer som diskuteras är att de försöker förebygga rekommendationer av olämpliga motsvarigheter genom att definiera kriterier för bedömning av motsvarigheter. Utöver de välkända kraven på ordbildning behandlas här betydelseöverensstämmelsen mellan motsvarigheten och lånordet samt motsvarighetens emotionella och stilistiska neutralitet. Principerna tar inte upp kriteriet att motsvarigheten ska vara etablerad i bruket, vilket är relevant för kodifieringen och särskilt väl belyser konkurrensen mellan lånordet och avlösaren; inte heller betonas vikten av motsvarigheter som språkbrukarna själva har skapat².

INSAMLING AV DATA OM NYA FRÄMMANDE ORD

VLKK patvirtinus skolinių norminimo principus (2007), imtasi atgaivinti duomenų apie skolinius kaupimo darbą. Komisija kreipėsi į Lietuvių kalbos instituto Kalbos kultūros skyrių siūlydama parengti šiai temai skirtą projektą ir tais pačiais metais buvo suformuluoti tokie būsimo projekto tikslai ir uždaviniai:

² En analys av diskussionsforumet om ersättningsord, som inrättades år 2000 av Norska språkrådet, visar att ett ersättningsords spridning i språkbruket är en mycket viktig faktor. Det har också noterats att ersättningsordens framgång direkt beror på i vilken utsträckning man vid skapandet av dem följde de kriterier för goda ersättningsord som fastställts genom vetenskaplig forskning (se Torp 2007).

L. VAICEKAUSKIENĖ. Nauji naujųjų skolinių norminimo klausimai

69

– genomföra en undersökning av skriftligt bruk av främmande ord under ett decennium (1998–2008), genom att sammanställa en så representativ storskalig textkorpus som möjligt från olika tryckta och elektroniska källor och beskriva de främmande ord som valts ut ur den i en databas utifrån flera olika egenskaper;

– med utgångspunkt i de principer för normering av främmande ord som godkänts av VLKK, utarbeta och till kommissionen för behandling lämna rekommenderande normeringslistor över främmande ord, med grundläggande uppgifter om bruket av de främmande orden.

I slutet av 2007 beviljades, inom ramen för programmet för normering, bruk, utveckling och spridning av det statliga språket 2006–2015, stöd till en grupp på fem forskare³ för att genomföra Undersökning av bruket av nya främmande ord i litauiskan: 1998–2008. Litauiska språkinstitutet beviljade ytterligare finansiering för att skapa en datoriserad databas och mäta frekvensen med sökverktyget Google. I den datoriserade databasen över främmande ord, som testades färdigt och sattes i full drift i slutet av 2008, planeras nästan 800 enskilda främmande ord och ordgrupper med gemensam rot samt omkring 3000 bruksexempel från politisk samhällspress, fackpress, kulturtidskrifter, ungdomspress, internet, icke-periodisk press, offentliga informationskällor och dokument; uppgifterna kommer att beskrivas enligt principerna i den undersökningsmodell för beskrivning av främmande ord som arbetsgruppen har godkänt.

Under projektets första år utarbetades metodiska riktlinjer för insamling av främmande ord och den nödvändiga tekniska grunden skapades – ett datorprogram för databasen och ett verktyg för att utforma sökfrågor i systemet Google för att fastställa brukets frekvens för främmande ord. I enlighet med den representativitetsprincip som ligger till grund för SDB utformas med detta verktyg mycket exakta söksträngar för ordformer, både genom att så många böjningsformer och olika stavningsvarianter som möjligt inkluderas och genom att sökfältet avgränsas med hänsyn till engelskspråkiga resultat eller flertydigheten hos litauiska former. Frekvensen fastställs utifrån medianen, beräknad på grundval av de första par hundra orden, det vill säga det tal som anger centrum i frekvensfördelningen – separat för nominalord och verb. Den relativa frekvensen beräknas i kvartiler (de delar serien i fyra lika stora delar, och den andra kvartilen sammanfaller med medianen): nominalord med upp till 800 belägg betraktas som sällsynta, och

³ Under olika skeden av projektet deltog följande medarbetare vid LKI:s avdelning för språkvård i uppbyggnaden av databasen: Skaistė Aleksandravičiūtė, Jurgita Girčienė, Agnė Kalinytė, Rita Miliūnaitė, Giedrius Tamaševičius och Rasuolė Vladarskienė; projektledare var Loreta Vaicekauskienė.

70

KALBOS KULTŪRA | 81

verb med upp till 400 belägg; medelfrekventa är nominalord med 800–30 000 belägg och verb med 400–5000 belägg; som frekventa räknas nominalord som påträffats mer än 30 000 gånger och verb med mer än 5000 belägg (om Googles sökmöjligheter, se närmare Aleksandravičiūtė 2008: 266–282).

Som framgår av projektets mål samt dess teoretiska och metodiska förberedelser är det framför allt inriktat på vetenskaplig undersökning, utifrån språkbruket, av främmande ord som kommer in i litauiskan. Genom systematiskt urval av främmande ord och uppgifter om deras bruk är målet att mäta mängden nya främmande ord som används i den mindre utforskade skrivna litauiskan under perioden 1998–2008 och besvara frågan om den engelska språkets påverkan: vilken inverkan har nya främmande ord från engelskan (amerikanskan) på litauiskan, hur många lånas in, i vilka texter förekommer de oftast (i elektroniska medier, ungdomsspråk eller allmänt språkbruk), hur förhåller de sig till litauisk grammatik och stavning, och skiljer sig låneprocessen under den aktuella perioden kvalitativt och kvantitativt från det som observerades endast under de första åren efter återupprättandet av självständigheten 1991–1997 (jfr Vaicekauskienė 2007)? En del av undersökningen ägnas åt att dokumentera lexikala förändringar i det administrativa språket och ska ge uppgifter om nya internationella ord och deras betydelser, som hittills föga har undersökts och används i statliga dokument.

Å andra sidan har databasen över nya främmande ord utformats så att den även ska ha praktiskt värde och kunna tillhandahålla representativt material för utarbetandet av normerande hjälpmedel.

NORMERINGSVÄRDA FRÄMMANDE ORD I DEN AKTUELLA SDB

Som nämnts har två huvudsakliga kriterier för urval av främmande ord formulerats i de allmänna principerna – offentlig skriftlig användning och användningsfrekvens.

När urvalet görs utifrån de uppgifter som samlats i SDB behöver begreppet offentlig skriftlig användning preciseras något. Förutom den rikstäckande periodiska pressen är internet en viktig datakälla. Det är just på internet som många kompletterande och ibland även primära uppgifter om användningen av främmande ord påträffas. I princip kan hela den offentligt tillgängliga textdelen av internet betraktas som offentlig skriftlig användning, men utifrån kommunikationens karaktär är den mycket heterogen. När en modell för beskrivningen av de främmande ord som undersöks utarbetades beslutades det att internetkällor

L. VAICEKAUSKIENĖ. Naujų naujųjų skolinių norminimo klausimai

71

i SDB skulle delas upp i två delar – en informativ och en kommunikativ. En sådan indelning gör det möjligt att utesluta den kommunikativa delen av internet när gränserna för offentlig skriftlig användning fastställs, eftersom den snarare kan likställas med en skriven form av en (mer eller mindre) privat variant av talat språk.

Eftersom man måste begränsa sig till de mest aktuella orden, de som är mest utbredda i allmänt bruk, kan man på samma sätt, åtminstone i början av det förberedande arbetet med listorna, dra gränser vid vissa områden av den offentliga skriftliga användningen och skjuta upp behandlingen av administrativt språk, icke-periodisk press och kanske även specialområden inom den periodiska pressen (här avses kulturpress, press för olika yrkesområden och ungdomspress, liksom press riktad enbart till män eller enbart till kvinnor och så vidare), och i första hand hämta uppgifter från samhälls- och politisk press. En sådan avgränsning skulle göra det möjligt att utesluta lånord som har tydliga motsvarigheter men används för stilistisk effekt eller för att markera en annan identitet (en stor del av dem är slang- och jargongord som används mer sällan i den offentliga, mer standardiserade skriftliga miljön). Enligt rekommendationen i principerna skulle man alltså i första hand välja ut sådana lånord för normering som har kommit in i litauiskan för att benämna (delvis) nya realiteter eller begrepp och som vid inlåningstillfället inte har någon helt identisk motsvarighet.

Principerna medger att man frångår det tidigare nämnda kravet på att de främmande ord som väljs ut för normering ska användas ofta, i syfte att göra normeringsarbetet mer effektivt. Det gäller alltså sannolikt fall där rekommendationen är självklar, där det är enkelt att formulera den (kanske när det finns en god ersättning) och där man bedömer att det finns risk för att lånordet sprids. Under kodifieringens första skede bör man dock troligen koncentrera sig på ord som används ofta eller åtminstone med medelhög frekvens.

Lånord som valts ut enligt de nämnda normeringsprinciperna bedöms därefter ur normsynpunkt och kan erkännas som normativa om de kan ges status som nya internationella ord, och om de fyller en lucka i det litauiska ordförrådet och följer den litauiska stavningens och morfologins normer eller lätt kan anpassas till litauiskan. Som icke-normativa betraktas lånord som konkurrerar med en litauisk motsvarighet av närliggande betydelse eller har en särskilt skapad god ersättning, liksom ord som inte uppfyller den litauiska stavningens eller grammatikens krav.

Sådana regler, som vid första anblicken verkar enkla, är i själva verket endast mycket allmänna riktlinjer för kodifieringsarbetet. Den fortsatta bedömningen av vart och ett av de utvalda orden är tämligen komplicerad, och när ett beslut fattas måste man nödvändigtvis stödja sig på

72

KALBOS KULTŪRA | 81

deskriptiva data: beakta lånordets spridning och etablering i bruket, dess anpassning till det litauiska språksystemet och integration i detta, och därmed bland annat också överväga följande frågor:

1) spridning i bruket: inom hur många områden används lånordet?

2) etablering i bruket: hur lång användningstradition har lånordet?

3) överensstämmelse med det litauiska språkets ortografiska och morfologiska normer: hur väl har lånordet anpassats, används det alltid i anpassad form eller varierar bruket i detta avseende? Markeras lånordet grafiskt (med citationstecken eller kursiv stil) som skilt från litauisk text?

4) etablering i det litauiska språkets lexikala system: i hur många litauiska avledningar har den lånade roten förgrenat sig?

5) etablering i det litauiska språkets delsystem för internationella eller främmande ord: hur många lånord med samma rot och ordgrupper av sådana ord har lånats in?

En databas över främmande ord som är tillräckligt representativ kan ge relativt tillförlitliga uppgifter om de frågor som räknats upp här och fungera som ett gott hjälpmedel vid bedömningen av lånord hos VLKK. Av dess data framgår att även de mest aktuella och frekventa eller medelfrekventa lånorden som påträffats i samhälls- och politisk press skiljer sig avsevärt ur kodifieringssynpunkt.

Vissa av dem skulle kunna betraktas som nya internationella ord, till exempel driftingas ”kontrollerad sidoglidning med bilens hjul; en gren inom motorsport där bilen glider längs banan och ska utföra vissa uppgifter (hålla en viss hastighet, ta kurvor och så vidare)” (eng. drifting); fankas ”en riktning inom populär dansmusik med inslag av blues och soul, utmärkande genom en mycket tydlig rytm” (eng. funk); kemperis ”en husbil för resor (turism), avsedd för camping och möjlig att övernatta i” (eng. camper) (dessa ord har lånats från ryska, tyska och franska). Ofta har ord med samma rot som sådana nya lånord tagits med i ordböcker över internationella ord, jfr: TŽŽ driftingas ”fartyg för fiske med drivgarn”; TŽŽ kempingas ”campingplats för bilturister”. I normativa rekommendationer bör även de beskrivande litauiska motsvarigheter som finns till nya lånord anges, till exempel: driftingas – kontrollerad sidoglidning; biltävlingar i sladdkörning; kemperis – hjulförsett hus, turistbil. Även litauiska och lånade avledningar av den rot som kodifieras ska bedömas, till exempel driftingas: driftinti, driftas, drifteris. Såsom föreskrivs i de allmänna principerna för normering av lånord, om lånordets ortografiska och morfologiska anpassning

L. VAICEKAUSKIENĖ. Nauji naujųjų skolinių norminimo klausimai

73

Eftersom användningen varierar bör den form som bäst passar in i det litauiska morfologiska systemet kodifieras, jfr varianterna fankei, fankas, funk (det kan noteras att SDB för närvarande har belägg för användningen av detta ord från 1998), t.ex.:

Allt annat är ett eller två år gammal ”drum”””bass“, jazz- och fanki-kompositioner. (Lietuvos rytas 1998)

Enligt kritikerna är ”Snooze” det mest lovande och originella franska dansmusikprojektet. D. Dalcan har västindiskt blod i ådrorna och tycker om ”funk”. (Lietuvos rytas 1998)

Patchanka är en otrolig blandning, hopsvängd av fanki, salsa, rap, flamenco, ska och arabisk rai, kryddad med lättfattliga texter på spanska, franska, engelska, arabiska och portugisiska [...]. (Lux 2005)

Tai vakaras, kurį praskaidrins roko, dž iazo ir fanko gaidos. (TV diena 2008)

I enlighet med den nämnda principen om det morfologiska systemet bör den mindre vanliga sidformen fankas kodifieras i detta fall. Även det adjektiviska derivatet av detta ord, fankiškas, ”i funkstil” (eng. funky), bör normeras, eftersom ordet när det talas om musik endast används i oadapterad form, jfr:

1988 gick jag på B. Dvarionas musikskola, spelade fiol, och en lärare föreslog att jag skulle pröva lyckan med att sjunga jazzrock och funkypopmusik. (Respublika 1998)

Många evenemang kommer att äga rum; ett av dem är konserten ”Samba del grigo” på gården till Vilnius konstgalleri, där Kaunas storband och Litauens mest kända jazzmusiker uppträder – massor av funky-, latin- och hiphopmusik! (Panelė 2006)

I SDB finns fler exempel på möjliga internationella ord vars stavning eller morfologi borde normeras, t.ex.: gorgონcola / gorgondzola / gorgan-zola / gorgonzolla; karpačas / carpaccio.

Utöver internationella ord förekommer det i SDB även främmande ord som man i stället borde rekommendera svenska motsvarigheter för, t.ex. go-go (go go), ”en beskrivning av dansare eller deras dans som underhåller gäster och får publiken att gå igång på klubbar” (eng. go go). Ordet skulle kanske kunna ersättas med motsvarigheterna klubbdansare; klubbdans. Det främmande ordet go-go är enligt de allmänna principerna för normering av lånord dessutom oacceptabelt eftersom formen inte kan anpassas ortografiskt eller morfologiskt.

När det finns tydliga belägg skulle sådana främmande ord i vissa fall också kunna tas med i normativa rekommendationer, även om normen

74

KALBOS KULTŪRA | 81

Ur denna synvinkel bör de i princip inte bedömas, eftersom de används av stilistiska eller sociopsykologiska skäl. Här avses den särskilt snabbt spridande allmänna slangen (kreizi, cool osv.). Enligt SDB används dessa morfologiskt och ofta ortografiskt oanpassade ord i samhälls- och politikpressen, ungdoms- och kulturtidskrifter samt i internets kommunikativa och informativa delar, som om det inte ens fanns några litauiska motsvarigheter till dem, till exempel:

Du visar dina verk än i det ena, än i det andra galleriet, och du är också pedagog och fostrar den yngre generationen. Försöker du kanske också få ungdomarna att ta till sig alla möjliga sådana „kreizi“ idéer? (Šiaurės Atėnai 2003)

För första gången – „CRAZY“-VECKA. Superpriser. [...] Tester av de senaste modellerna! (Lietuvos rytas 2005)

Du kan också ”krydda” det hela med färgglada knästrumpor eller slänga en jättestor tašę över axeln, mönstrad med serier. Då får du en crazy japansk stil! (Panelė 2006)

Men vad skiljer detta från kreizi kreizi kreizi-föräldrarna som köper lyxiga leksaker åt sina små telningar – leksaksdatorer, levande kattungar och vypimax”ar och så vidare? (Internetas, komunikacinė dalis 2006)

Eftersom hon åtminstone under universitetstiden var ganska vild, borde boken vara lika „crazy“. (blog.delfi.lt, informacinė dalis 2007)

[...] morgongymnastik är inte min grej. Dans är ett mycket roligare alternativ! Det är så härligt att koppla av redan på morgonen och inte tänka på kommande arbete. Kanske lite crazy, men ett utmärkt recept på lycka. (Internetas, komunikacinė dalis 2008)

Utställningens curator Kęstutis Kuizinas föreslog temat ”Cool Places”. [...] ”Cool” har sedan länge blivit ett internationellt ord, även om språkvetare i icke-engelskspråkiga länder troligen ännu inte har godkänt det. (Lietuvos rytas 1998)

Till slut är rollfiguren hon spelar – en blondin som behärskar svärdet till fulländning – mycket lyckad, mycket „cool“. (Lietuvos rytas 2003)

Autorius šaiposi iš tų, kurie labai stengiasi atrodyti cool. (Šiaurės Atėnai 2004)

Jag tycker mycket om Druskininkai, jag vet inte varför, kanske för att jag själv bor i Druskininkai. Druskininkai är cool!!! (Internetas, komunikacinė dalis 2004)

Där upptäckte jag elitens elitų i positiv bemärkelse – dåtidens studenter vid Konstinstitutet, alla möjliga kufar – och även om jag inte blev en del av den cool-kulturen var det mycket viktigt för mig att få se den. (Šiaurės Atėnai 2005)

Užtat merginos palaiko. Joms tai cool! (Panelė 2007)

SDB-uppgifterna kan också ge ytterligare information om lånord som redan har tagits upp i de normerande rekommendationerna. Exempelvis finns det uppgifter om lånordet spamas, ”oönskade e-postmeddelanden,”

L. VAICEKAUSKIENĖ. Naujų naujųjų skolinių norminimo klausimai

75

reklam, särskilt sådana som skickas samtidigt till stora grupper av användare” (eng. spam) visar att rekommendationen behöver upprepas eller mildras: även om KP betraktas som en icke rekommenderad främmande term är ordet vanligt och väl etablerat (KP tar inte alls upp dess avledningar), jfr: (anti)spaminis, spaminti, spamintojas; spameris. Den nya rekommendationen skulle kunna kompletteras med ersättningen šlamštlaiškiai, nepageidaujami el. laiškai, pašto šiukšlės, utöver de redan föreslagna, med ersättningen brukalas.

Ett särskilt svårhanterligt lånord är blogas ”en dagbok som är tillgänglig för alla på internet” (eng. blog > web + log) – interneto dienoraštis, tinklaraštis, asmenraštis. Ordet är utbrett i den samhällspolitiska, kulturella, specialiserade och ungdomsinriktade pressen samt i internets informations- och kommunikationsdelar; ordstammen har förgrenats kraftigt genom litauiska avledningar, och det finns en stor grupp andra besläktade lånord, jfr: blòginimas, blòginti, blògintojas; audioblogas, blogeris, blogerizmas, blogologas, blogorama, blogosfera, blogra-tis, fotoblogas, moblogas, superbblogas, veblogas, videoblogas. Det skulle vara svårt att systematiskt ersätta dem alla med de föreslagna motsvarigheterna⁴.

För att sprida motsvarigheterna bättre eller snabbare befästa ett av formvarianterna skulle man kunna ta med även sådana allmänt spridda lånord i de löpande rekommendationerna som redan behandlas i termordböcker, jfr datatermen hostingas – priegloba, liksom det redan nämnda gorgoncola, som ingår i den ordlista över ostnamn som håller på att sammanställas (jfr Girčienė, Liutkevičienė 2007: 115).

SDB:s uppgifter visar att trots VLKK:s rådgivning på internet har det främmande ordet butikas (butykas, boutique, boutiquė’as) ”butik för exklusiva (designade) kläder och accessoarer” (fr. boutique) sedan en tid tillbaka spridits i offentlig användning i olika former. Den grafiska markeringen av detta främmande ord samt dess ortografiska och morfologiska anpassning varierar mycket, jfr:

Parfymeriet blir lönsamt bara om det finns gott om varor: hundratals sorters småflaskor. Inget är värre än när din „boutique“ bara har 2–3 hyllor. (Moteris 1998)

Din karriärväg är synnerligen krokig; hur kommer det sig att du, efter att ha handlat med fastigheter fram till 35 års ålder, plötsligt för ett halvår sedan öppnade en butik för globala märken och lyxkläder i Vilnius, butik ”Vaizdžio namai”? (Ieva 2005)

Sandaler ur fjolårets ”Ferre”-kollektion i boutiques skyltfönster eller på en dams små fötter skulle betyda en sak: boutique gick i konkurs. (Laima 2005)

Den fashionabla stadsdelens status återspeglas också av de berömdaste formgivarnas butikai, utspridda längs Rue du Roi-de-Sicile och Rue des Rosiers. (Ieva 2006)

⁴ Läs mer om lånordet blògas och andra avledningar därav i detta nummer av Kalbos kultūroje (s. 50–64). – Red.

76

KALBOS KULTŪRA | 81

Efter Notre-Dame väntar en promenad längs de [...] smågatorna i Latinkvarteren, där det finns kaféer av alla möjliga stilar, som representerar kök från en mängd olika länder, samt butiker, ”butiker” och allt vad hjärtat kan önska. (blogas.lt, kommunikativ del 2007)

[...] hon [kläddesignern] har ingen boutique. (Pravda 2008)

[...] Natalie PORTMAN (27) kom också till modeveckan i Paris, men på fritiden i staden ägnade hon sig inte åt att botanisera bland klädställningarna i lyxiga boutique, utan promenerade med sina föräldrar. (Žmonės 2008)

Det kan hända att de föreslagna ersättningsorden krautuvėlė, parduotuvėlė inte verkar tillräckligt adekvata för användarna.

Låneorden segvėjus, baneris används också fortfarande ofta; vid sidan av den ersättning som VLKK föreslår, riedis, skulle man i de normerande rekommendationerna kunna sprida ersättningsordet segvejaus som finns belagt i SDB, transporteris (om riedis skulle verka oacceptabelt för någon), och dessutom föreslå ersättningsordet baneriui som tagits med i KP: dinaminis transparentas.

När användningsdata samlas in systematiskt och fortlöpande tillkommer alltså ny information om ersättningar för kodifierade lånord, litauiska bildningar och besläktade lånord med gemensam stam, vilken kan vara till nytta i det fortsatta normeringsarbetet.

SLUTSATSER

Behovet av att systematiskt och metodiskt normera de nya främmande ord som kommer in i litauiskan har under de senaste par decennierna inte minskat det minsta. De officiella normerande hjälpmedel som hittills har godkänts utarbetades i syfte att så snabbt som möjligt fylla de luckor i normeringen som hade uppstått, med utgångspunkt i principerna för normering av standardspråket och en outtalad intuition om normering av lexikalt material av främmande ursprung. De kännetecknas av en alltför stark preskriptivism och bristande hänsyn till språkbruket.

Allmänna metodprinciper för normering som särskilt avsåg nya främmande ord utarbetades och godkändes av VLKK först år 2007. Man får hoppas att dessa principer äntligen kommer att ge en teoretisk grund för att utarbeta strategier och åtgärder för normering av främmande ord i litauiskan.

I de nya principerna märks ett krav på att normeringsarbetet nödvändigtvis ska grundas på data från undersökningar av språkbruket, med andra ord att förena ett preskriptivt synsätt med ett deskriptivt. Samma år tog VLKK initiativ till att börja fi-

L. VAICEKAUSKIENĖ. Nauji naujųjų skolinių norminimo klausimai

77

Det omfattande förberedande arbetet med att samla in data till en databas över skriftlig användning av nya främmande ord under 1998–2008 har, utöver sitt vetenskapliga forskningsvärde, även en möjlig praktisk nytta. Analysen av de första insamlade uppgifterna visar att en systematisk och metodisk insamling och beskrivning av materialet gör det möjligt att lösa problemet med representativiteten hos de data som behövs för normering.

De allmänna principerna för normering av nya lånord föreskriver inte något val av normeringsstrategi, men med tanke på VLKK:s allt liberalare hållning kan man förvänta sig att rekommendationer kommer att framstå som mer tilltalande än beslut som medför böter när principerna tillämpas. Om principen om flexibla rekommendationer valdes skulle det inte vara särskilt komplicerat att utarbeta ett normerande verktyg. I Litauen är den traditionella metoden för normering av främmande ord en lista i två delar – främmande ord och deras ersättningar. Ett modernare och mer framtidsinriktat verktyg för att sprida normerande rekommendationer vore en databas som är tillgänglig på internet och ger användarna mer information om främmande ords spridning och användning. En interaktiv lösning med ett fält för användarnas förslag på ersättningar och ett fält för språkvetarnas kommentarer skulle kunna vara särskilt tilltalande.

Metodiskt utarbetade rekommendationer för normering av lånord, grundade på representativa användningsdata, skulle göra det möjligt att lösa motsättningen mellan preskriptivism och deskriptivism, vara mer tilltalande för användarna och säkerställa en bättre spridning av kodifierade varianter.

LITERATŪRA

Aleksandravičiūtė S. 2008: Paieškos sistemos Google naudojimo galimybės tiriant kalbos reiškinius. – Kalbos kultūra 81, 266–282.

Bendrieji naujųjų skolinių norminimo principai, 2007, http://www.vlkk.lt/i/news/267.doc

Cooper R. L. ²1996 (¹1989): Language planning and social change, Cambridge: Cambridge University Press.

Gairės 1998: Kalbos praktikos patarimai: trečiasis leidimas. Darbų gairės [pokalbis]. – Gimtoji kalba 12, 1–10.

Girčienė J. 2007: Naujųjų skolinių vartosena: kalbos kultūros ir stilistikos takoskyra. – Kalbos kultūra 80, 143–152.

Girčienė J., Liutkevičienė D. 2007: Sūrių pavadinimų vartosena ir norma. – Kalbos kultūra 80, 110–121.

KP (L1) 2005: Kalbos patarimai 4. Leksika: Skolinių vartojimas (svetimybės, tarptautiniai žodžiai). Autorė ir sudarytoja Danguolė Mikulėnienė, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas.

78

KALBOS KULTŪRA | 81

Mikulėnienė D. 2005: Pratarmė. – Kalbos patarimai 4. Leksika: Skolinių vartojimas (svetimybės, tarptautiniai žodžiai). Autorė ir sudarytoja Danguolė Mikulėnienė, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas, 3–14.

Miliūnaitė R. 2004: Skolinių vertės motyvacija. – Skoliniai ir bendrinė kalba, Vilnius: Lietuvių kalbos instituto leidykla, 30–54.

Principai 1997: Lietuvių bendrinės kalbos tvarkybos principai, kodifikacijos kriterijai ir jų taikymas. – Gimtoji kalba 4, 1–3.

Torp A.-M. 2007: Forging in the Smithy. Principles for creating substitute words: A critical examination of Ordsmia. Nepublikuotas magistro darbas, Oslo universitetas.

Vaicekauskienė L. 2007: Naujieji lietuvių kalbos svetimžodžiai. Kalbos politika ir vartosena, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas.

Vikør L. S. ²1994 (¹1988): Språkplanlegging: Prinsipp og praksis, Oslo: Novus forlag.

VŽ 1998: Valstybinės lietuvių kalbos komisijos prie Lietuvos Respublikos Seimo nutarimas Nr. 68 „Dėl didžiųjų kalbos klaidų sąrašo“. – Valstybės žinios, 1998 02 20, Nr. 18–445.

Gauta 2008 11 25

NEW ISSUES IN STANDARDISING NEW BORROWINGS

Summary

The paper sets out to examine measures which have been approved by the State Lithuanian Language Commission to standardise borrowings since 1998 (lists of unacceptable loanwords). The article also introduces principles of standardising new loanwords (adopted in 2007) and demonstrates the methodology of storing representative data of the usage of borrowings.

The paper also gives illustrations from the new databank of loanwords used in written discourse in 1998–2008. It thus aims to demonstrate that the quality of standardisation could be improved by combining prescriptive and descriptive methods: to avoid being too prescriptive and promote access and dissemination of codified variants to the user.

LORETA VAICEKAUSKIENĖ

Lietuvių kalbos institutas

P. Vileišio g. 5, LT-10308 Vilnius

[email protected]

L. VAICEKAUSKIENĖ. Naujų naujųjų skolinių norminimo klausimai

79