Page 1AURELIJA LEONAVIČIENĖ
Kaunas teknologiska universitet
Vytautas Magnus universitet
R. GARY EUROPEISK FOSTRAN: NORMATIV ÖVERSÄTTNINGSEKVIVALENS
Varje år ges allt fler översättningar av skönlitteratur och facklitteratur ut i Litauen. Översättningar av skönlitterära texter öppnar olika kulturer för läsarna och skapar en fortsättning på det estetiska tänkandet i en annan språklig miljö. Språket i översatta texter utvecklar läsarnas, särskilt barns och ungdomars, språkkänsla och stiluppfattning. Därför är översättningen av skönlitterära texter först och främst en kulturell och först därefter en kommersiell handling. Detta påstående får stöd av den tanke som litteraturvetaren Vytautas Kubilius uttryckte vid det konstituerande mötet för Översättarcentrum: att det var översatta, inte originalskrivna, böcker som hade avgörande inflytande på litauernas tankesätt och möjligheterna till litterärt uttryck1.
År 2008 hölls en internationell vetenskaplig konferens vid Vytautas Magnus universitet med titeln ”Romain Gary – en människa mellan Öst- och Västeuropa: författare och motståndsman, lyrisk skämtare, visionär”, ägnad åt verk av R. Gary (E. Ajar), en av 1900-talets mest framstående franska författare. Litteraturvetare och kritiker från olika länder (D. Bellos, N. Gelas, N. Rocton, V. Skrupskelytė m.fl.) diskuterade den särpräglade stilen i R. Garys verk, mångfalden av teman, genrer och motiv samt hans verks aktualitet i dagens samhälle2. Författarens verk gick inte heller de litauiska förläggarna förbi; på relativt kort tid skyndade de sig att ge ut översättningar av många av hans verk: Gyvenimas dar prieš akis (La vie devant soi), 1992, 2008, 2009; Aušros pažadas (La promesse de l’aube), 1999, 2009; Europietiškas auklėjimas (Éducation européenne), 2001; Toliau jūsų bilietas nebegalioja (Au-delà de cette limite votre ticket n’est plus valable), 2008; Moters šviesa (Clair de femme), 2009; Aitvarai (Les Cerfs-volants), 2010, m.fl.
Denna artikel behandlar översättningen av den första roman som gjorde författaren berömd, Europietiškas auklėjimas, som nådde litauiska läsare som en av
1 Kubilius V. 2003: Vertėjai kelia didelę kultūros naštą. Kalba, pasakyta per steigiamąjį Vertėjų centro susirinkimą. – Literatūra ir menas, 2003 11 07.
2 För mer information, se Darbai ir dienos 51, 2009, 61–249.
A. LEONAVIČIENĖ. R. Gary Europietiško auklėjimo norminis vertimo ekvivalentiškumas
257
Page 2de första (några år tidigare hade översättningen av boken Livet ligger ännu framför dig publicerats). Syftet med studien är att analysera den normativa ekvivalensen i översättningen av denna roman på 227 sidor normativ ekvivalens och, genom jämförelse med originaltexten, fastställa om översättaren Algirdas Krančiukas översättning gjorde det möjligt för R. Garys Européisk uppfostran att tala semantiskt och stilistiskt ekvivalent till litauiska läsare – att förmedla textens estetiska kommunikation och särdragen i den individuella konstnärliga stilen. Med hänsyn till detta syfte och med uttrycket i nämnda verk och dess översättning som undersökningsobjekt formuleras flera uppgifter: 1) att teoretiskt diskutera översättningstextens ekvivalens och en av dess typer – normativ ekvivalens i översättning, 2) att undersöka undersökningsmaterialet (översättningen och originaltexten) med avseende på normativ ekvivalens, samla in analysdata och bedöma dem kvantitativt och kvalitativt, 3) att undersöka och sammanfatta resultaten av studien. Undersökningen genomfördes med jämförande, kvantitativa och lingvistiska analysmetoder samt beskrivande metod. Den teoretiska delen av artikeln bygger på grundläggande och nyare arbeten av företrädare för olika översättningsteorier (E. Nida [Naida], W. Koller, P. Newmark, B. Osimo, M. Baker m.fl.), stilistiska forskare (K. Župerka, V. Žilinskienė m.fl.) och språkvårdsspecialister (A. Pupkis, R. Miliūnaitė m.fl.). Studiens relevans beror på R. Garys verks stora popularitet i Litauen, litteraturkritikernas betydande intresse för författarens verk och språk, samt behovet av att främja utvecklingen av översättningskritiken i landet och höja översättningskvaliteten.
1. DEN ALLMÄNNA FÖRSTÅELSEN AV ÖVERSÄTTNINGSEKVIVALENS
I översättningsteorier försöker man fastställa och definiera vissa kriterier för en god översättning som motsvarar originaltexten, och därför uppstår oundvikligen frågan om översättningsekvivalens. Synen på ekvivalens beror på vad som i en viss översättningsteori betraktas som översättningsenhet och översättningsobjekt, hur översättningsprocessen och översättningens syfte uppfattas samt vilken filosofisk utgångspunkt (Aristoteles eller Platon) man utgår från i diskussionen om språk. Den teori om regelbundna motsvarigheter som länge haft tradition i Litauen (J. I. Recker) och den strukturell-lingvistiska översättningsteorin (A. V. Fiodorov, G. Mounin, W. Koller m.fl.) betraktade en text som likvärdig översättning om de enskilda språkenheterna översatts ekvivalent från källspråket, med hänsyn till målkulturens särdrag och textens stil. I de nämnda översättningsteorierna uppfattades textens likvärdighet som summan av alla ekvivalenta översättningstex-
258
KALBOS KULTŪRA | 83
Page 3tenheter. Det strukturalistiska synsättet på översättning gjorde det inte alltid möjligt att förmedla hela textens mening och anda eller dess ytterligare betydelser och innebar en risk för att översättningen blev överdrivet formaliserad.
E. Nida, upphovsmannen till teorin om dynamisk översättningsekvivalens, som lyfte fram betydelsen av semantiska komponenter och teoretiskt grundade en transformativ översättningsmodell och en komponentanalysmetod, menade att en ekvivalent översättning är en text som återger originalet med de närmaste naturliga ekvivalenterna, först semantiskt och därefter stilistiskt, med hänsyn till mottagaren och dennes reaktion (1989: 229–231). I den situationella översättningsteorin beskrivs översättningsekvivalens något annorlunda: ekvivalensen mellan originaltexten och översättningstexten grundas på ekvivalens mellan språkliga situationer i olika kulturer, med tonvikt på betydelsen av den språkliga och icke-språkliga (extralingvistiska) situationen (J. P. Vinay, J. Darbelnet, V. G. Gak, J. C. Catford). Företrädare för den sociolingvistiska översättningsteorin (M. Pergnier m.fl.) utgick från att kommunikationsdeltagarnas språks historiska och sociala förutsättningar samt talets koder skiljer sig åt. Därför måste man, för att original och översättning ska vara likvärdiga, sträva efter att meddelandets sociala koder sammanfaller, det vill säga att läsaren förstår och känner igen översättningen på rätt sätt. Översättningsekvivalensen i denna teori grundades på identiteten mellan språkets sociala koder.
Den interpretativa översättningsteorin (M. Lederer, D. Seleskovitch m.fl.) byggde, till skillnad från de tidigare översättningsteorierna, som grundas på Aristoteles teckenlära och betraktar översättning som en rörelse från medel till mål, på en hermeneutisk språkförståelse och såg språket som kreativ verksamhet (logos) i platonsk mening. Därför betraktade den översättning som tolkning och återskapande av text. Företrädarna för denna teori tog upp och fortsätter än i dag att ta upp (F. Israël, F. Herbulot) frågor om översättningsekvivalens, textens betydelse och texttolkning. De menar att en ekvivalent översättningstext är en originaltext som återges med kognitiva och emotionella ekvivalenter (Lederer 1994: 50–55).
En annan syn på översättningsekvivalens presenterades av den kommunikativa översättningsteorin (O. Kade, P. Newmark m.fl.). Dess företrädare tycks på nytt ha delat in alla översättningsteorier i två grupper: a) semantiska översättningsteorier, som på ett eller annat sätt påverkats av E. Nidas teoretiska tänkande, och b) den kommunikativa översättningsteorin. I den sistnämnda teorin kopplas ekvivalensen mellan originaltext och översättning till strävan efter effektiv kommunikation och till kommunikationskanalen mellan mottagare och avsändare, som gör det möjligt att precisera textens betydelse och förutse reaktioner hos mottagare i en viss tidsperiod och ett visst samhälle. Detta synsätt visar att likvärdighet i den kommunikativa översättningsteorin grundas mer på något annat än semantik, nämligen på
A. LEONAVIČIENĖ. R. Gary Europietiško auklėjimo norminis vertimo ekvivalentiškumas
259
Page 4retorisk ekvivalens. Ett liknande synsätt ligger till grund även för andra pragmatiska översättningsteorier, där man uppmärksammar textens inre och yttre verklighet samt olika kontextnivåer: a) kontexten för kommunikationsförhållandena, b) den situationella, c) den interaktionella, d) den epistemiska kontexten m.fl. I dessa teorier beskrivs översättningsekvivalens med hjälp av vissa pragmatiska kriterier. Exempelvis utgör förverkligandet av originaltextens syfte grunden för översättningsekvivalens i skoposteorin (K. Reiss, H. J. Vermeer m.fl.).
Oavsett hur varierande uppfattningarna om och tolkningarna av textequivalens inom översättningsteorierna är, förverkligas texten alltid genom vissa språkliga medel. Därför blir frågan om språklig kvalitet oundvikligen viktig. I arbeten inom översättningskritik tas ofta frågor upp om lämpligheten hos språk- och stilmedel (stilnivå, genre), om efterlevnaden av standardspråkets normer samt om ändamålsenligheten och lämpligheten i valet av social språkkod, och så vidare. Dagens översättningskritik undersöker, när den bedömer den övergripande ekvivalensen i översättningstexten, hela texten, dess syfte, kommunikativa innehåll, pragmatiska aspekter, sociokulturella kontext, översättningens semantiska innehåll och språkliga kvalitet. Detta gör det möjligt att sammanföra flera typer av textequivalens i översättning: 1) innehållsmässig, 2) funktionell, 3) kommunikativ, 4) pragmatisk, 5) situationell, 6) formell, 7) normativ typer av ekvivalens (Leonavičienė 2010: 16–20).
2. NORMATIV EKVIVALENS – EN AV TYPERNA AV ÖVERSÄTTNINGSEKVIVALENS
Termen normativ ekvivalens behöver undersökas närmare. Inom översättningsteorin har man sedan länge diskuterat att översättningen av en text inte enbart är en språklig handling, att texten inte kan betraktas som ett objektivt givet faktum och läsaren som ett oberoende subjekt. Översättningens och, som det hävdas inom den fenomenologiska filosofin, ”tolkningens mål omfattar en dialektisk process som inbegriper läsarens intressen och textens självständighet. Att offra någon av kontinuitetens poler innebär att inte förstå texten. <...> Tolkningens uppgift är emellertid inte att försöka rekonstruera textens värld, utan att låta texten tala till läsarens intressen” (Mickūnas, Steward 1994: 173). För att texten ska tala till läsaren och förstås på rätt sätt måste översättaren använda sitt viktigaste redskap – språket. Dess användning får inte vara kaotisk eller ett självändamål och får inte bortse från översättningsspråkets systemregler, normer, språkbrukstendenser och språkets
260
KALBOS KULTŪRA | 83
Page 5användning av stilistiska och genremässiga uttrycksmedel. Hänsyn till alla dessa aspekter bidrar till att uppnå en effektiv kontakt med läsaren (mottagaren) och tillgodose dennes förväntningar, vilket i sin tur leder till normativ översättningsekvivalens.
Ett av de viktigaste kriterierna för normativ översättningsekvivalens är att språknormerna följs. Vissa språknormer är kodifierade (fastställda av forskare), andra är icke-kodifierade (vissa etablerade regler och mönster för språkbruk – det faktiska språkbruket). Ett brott mot kodifierade språknormer betraktas som ett fel i översättningsspråket. Sådana brott kan uppstå till följd av påverkan från sociolekter, fackspråkliga dialekter, dialekter och källspråket. Fel av den sistnämnda typen – överföring av källspråkets formelement till översättningstexten – har behandlats av översättningsteorins klassiker E. Nida. Med stöd i stor översättningserfarenhet hävdade skaparen av teorin om dynamisk ekvivalens att källspråkets formelement oftast förekommer i översättningstexten när: 1) översättarna är ”utlänningar och behärskar inte översättningsspråket tillräckligt väl” och därför, eftersom de inte känner till översättningsspråkets strukturer, ofrånkomligen överför de källspråksstrukturer de känner till till översättningen, 2) översättaren kan vara språkligt partisk: av överdriven respekt för källspråket ”försöker han eller hon införa alltför många formella motsvarigheter i översättningstexten”, vilket leder till att ”översättningen blir en översättningslån”, 3) översättaren har en dragning till det exotiska och föredrar källspråket, vars inlärning krävde stora ansträngningar; genom att överbetona källspråkets form och uttryck överför han eller hon därför också ett stort antal formelement (Nida 1989: 232). De formella elementen, eller formella motsvarigheterna, som E. Nida nämner, är översättningslån på olika språkliga nivåer som inte överensstämmer med översättningsspråkets normer och språkbruk och som har hämtats från källspråket.
Normativ översättningsekvivalens omfattar inte bara det allmänna språkets normer, utan även normerna för enskilda stilar och deras varianter (understilar och genrer). ”Med stilnormer avses samhällets språkliga vanor att inom olika kommunikationsområden använda medel och tillvägagångssätt som hör till motsvarande funktionella stil. Dessa är interna, partiella normer för det allmänna språket: de differentierar språket mer i detalj och avgränsar användningsområdena för dess enheter.” (Župerka 2001: 95). De stilistiska normerna för enskilda understilar och genrer är varianter av normerna för någon funktionell stil, en konkret realisering av en stilnormsvariant. Normerna för stilar, understilar och genrer är inte lika strikta som språknormerna; de uppfattas som tendenser att använda vissa särskiljande stilmedel och som en större kvantitativ fördelning av markerade respektive omarkerade språkliga medel, vilket bestämmer språkets stilistiska egenskaper (Žilinskienė 2005: 28–44; Leonavičienė 2007: 85–96).
A. LEONAVIČIENĖ. R. Gary Europietiško auklėjimo norminis vertimo ekvivalentiškumas
261
Page 6Språkkraven inom alla funktionella stilar omfattar vissa normer för användningen av lexikala och grammatiska drag. Den lexikala stilnormen är i regel lättare att definiera än tendenserna i användningen av grammatiska former, konstruktioner och satsmönster. Som L.-J. Calvet (1994) hävdar har stilar och talregister inga separata syntaktiska system; därför väljs de grammatiska (morfologiska och syntaktiska) medlen i en konkret språklig realisering ur det allmänna språksystemet, men urvalet och användningsfrekvensen skiljer sig åt. Vanligare brukstendenser eller kodifiering av stilnormer återges i ordböcker, grammatiker och verk om stilistik och språkvård. Att följa dessa tendenser gör det möjligt för översättaren att återge den översatta texten stilistiskt ekvivalent. Omvänt förvränger bristande efterlevnad av partiella språknormer (stilkrav) textens stil och hindrar uppnåendet av normativ översättningsekvivalens; på längre sikt kan en oförsiktig förändring av någon partiell språknorm skada hela det allmänna språksystemet.
Om en översättningstext är normativt ekvivalent eller icke-ekvivalent kan bedömas utifrån språkets kvalitet i hela texten eller i en större del av den. Detta hävdar den tyske översättningsteoretikern W. Koller (2001), som har undersökt normativ översättningsekvivalens. Enligt hans uppfattning är normativ ekvivalens endast en av typerna av ekvivalens i en översättningstext, som gör det möjligt att bedöma textens övergripande ekvivalens. Frågan om översättningsspråkets normriktighet tas också upp av den välkända översättningsteoretikern M. Baker (1993, 1999). Genom att tillämpa korpuslingvistiska metoder och undersöka flerspråkiga korpusar fann hon att översättningstexter ofta är tydligare och mer entydiga än originalet och i högre grad följer grammatiska normer än texterna på källspråket. Den italienske översättningsteoretikern B. Osimo betonar också översättningskvaliteten särskilt i boken Översättning och kvalitet. Översättning i akademiska och professionella sammanhang. Utöver många andra krav tar han upp frågan om att bevara författarens stil och uppmanar översättaren att noggrant bedöma textens grammatik och syntax, känna igen särdrag i stavning och grafisk framställning samt återge dem på ett lämpligt sätt i översättningen (Osimo 2004; citerat i: Klioštoraitytė, Mažeikaitė 2009: 105).
3. NORMATIV ÖVERSÄTTNINGSEKVIVALENS I DEN UNDERSÖKTA SKÖNLITTERÄRA TEXTEN
Skönlitterär stil är ingen samhällelig språkstereotyp, och därför är dess förhållande till det allmänna språkets normer och dess delnormer något annorlunda. Individualitet och språkets estetiska funktion tillåter ibland avvikelser från språkets normer och åsidosättande av vissa vedertagna regler för språkbruket, utan att
262
KALBOS KULTŪRA | 83
Page 7följa vissa vedertagna regler för språkbruket. K. Župerka hävdar: ”Den individuella stilen normeras inte. Normerna för den litterära språkssfären är över huvud taget svåra att definiera.” (2001: 96). Hur ska man då fastställa en av textöversättningens ekvivalenstyper – normativ ekvivalens? Om det är omöjligt eller olämpligt att förvänta sig en sådan, innebär det då att översättare av skönlitterära texter kan översätta som de finner lämpligt och, till skillnad från översättare av facktexter, inte behöver ställa höga krav på sina språkkunskaper? Översättningsteoriernas utgångspunkt hjälper oss att besvara dessa frågor: översättaren är inte upphovsperson till en självständig text, utan ska återge författarens stil med hjälp av ett annat språks medel och bevara samma stilnivå. Därför är det ändamålsenligt att skilja mellan att kopiera originalspråkets expressiva medel, det vill säga att försöka återge författarens stil och berika målspråkets stilistiska resurser, och omotiverat felaktigt språkbruk i målspråket: kopiering av främmande språks grammatiska strukturer, åsidosättande av språkenhetens/enheternas semantik och bristande kunskaper i målspråket. Självklart kan ett felaktigt språkbruk vara ett stilgrepp som beskriver en karaktär eller fyller någon annan funktion; därför kan främmande ord, dialektala uttryck, slang, svordomar med mera användas motiverat i en skönlitterär text. När man undersöker språkkvaliteten i en översättning bör man alltid utgå från originalet och bedöma om det på den aktuella platsen i texten på främmande språk och i texten som helhet förekommer medvetna normavvikelser som fyller någon stilistisk funktion. Om sådana avvikelser inte finns i originalet bör de inte heller finnas i översättningen.
Vid undersökningen av hur R. Garys verk har återgetts på litauiska och vilket språkbruk det lär läsaren Europietiškas auklėjimas påträffades mer än femtio fel i fråga om standardspråk och stil. Översättningstexten granskades med avseende på normativ ekvivalens, och därför analyserades varje normavvikande fall i verkets övergripande kontext, jämfördes med originaltexten och bedömdes utifrån frågan om dess ändamålsenlighet. De språkfel som påträffades delas in i flera grupper: lexikala, grammatiska (morfologiska och syntaktiska) samt stilistiska fel.
3.1. Lexikala översättningsfel
I det undersökta materialet påträffades framför allt lexikala översättnings- och användningsfel; de utgör omkring 40 procent av alla observerade språk- och stilfel (i textexemplen markeras de med fetstil).
Vid läsningen av översättningen väcker motiven bakom valet av normavvikande lexik (främmande ord, semantiska calquer och översättningslån) en hel del frågor. Det är oklart varför lexikala enheter som är normriktiga i standardfranskan återges med normavvikande lexik i översättningen:
A. LEONAVIČIENĖ. R. Gary Europietiško auklėjimo norminis vertimo ekvivalentiškumas
263
Page 8(1)
Han torkade av fötterna och visade dem för de församlade med en biblisk gest och sade, medan han riktade sin väldiga stortå mot Dobranski:
– Ser ni... Jag är fullständigt oskyldig till den här rättfärdige mannens död! (81)
Han torkade av fötterna med en gest av bibliska mått, visade dem för de församlade och sade, medan han riktade en oproportionerligt stor tå mot Dobranski:
– Se... För jag är inte ansvarig för den här rättfärdige mannens död! (103)
(2)
Partisanen med bandagerat huvud sade allvarligt:
– Vi ska vara stränga, men rättvisa. (52)
Partisanen med huvudet täckt av bandage sade allvarligt:
– Vi ska vara stränga, men rättvisa. (68)
Det franska substantivet geste och uttrycket couverte de bandages är stilistiskt neutrala och förekommer i originalet i författarens, inte berättarfigurens, stilistiskt omarkerade språk. Därför bör översättarens främmande ord žestu och subintuota betraktas som omotiverade; för att uppnå stilistisk ekvivalens mellan originaltexten och översättningen borde man välja normriktiga lexikala enheter: gestu eller mostu samt sutvarstyta eller aprišta. Den italienske författaren och översättningskritikern Umberto Eco hävdar att översättaren inte bör försöka ”återställa” eller förbättra originaltexten och inta författarens plats. När läsarna läser en översättning bör de kunna känna och se originalet sådant det är. ”Om ett verk som översätts är torftigt och illa skrivet, låt det förbli så, så att översättningens läsare själva kan bedöma vad författarens verk är värt.” (Eco 2003: 118).
Även användningen av det internationella ordet diskret skulle kunna betraktas som lexikalt omotiverad:
(3)
Janekhostade diskret; genast dök en lång tonårsgestalt upp ur buskarna och gick mot honom. Janek kände igen honom. (45)
Janek hostade diskret; genast framträdde en lång tonårssiluett ur buskarna och kom emot honom. Janek kände igen den unge mannen. (59)
(4)
Dörrenstängdes diskret. Den unge Krylenko vände sig mot sin far och började med lugn röst:
– Nå, skrik inte så där. Ni kommer att väcka allihop. Naturligtvis är jag mycket glad att se er... (178)
Dörren stängdes diskret. Den unge Krylenko vände sig mot sin far och började försonligt:
264
KALBOS KULTŪRA | 83
Page 9– Nå, skrik inte så där. Ni kommer att väcka allihop. Naturligtvis är jag mycket glad att se er... (220)
I Litauiska språkets ordbok definieras betydelsen av ordet diskret så här: ”pålitlig, någon som kan bevara en hemlighet: D. person, uppförande” (2000: 126). Det är en vanlig betydelse i litauiskan. Det franska adverbets discrètement betydelse är vidare och användningskontexterna mer varierande: ”på ett diskret sätt, som inte drar till sig uppmärksamhet. Göra något diskret (jfr vard. i hemlighet, i smyg, obemärkt). Titta diskret på någon: i smyg. Diskret antyda något<...> Klä sig diskret. Jfr sobert. <...>” (Le petit Robert 1978: 550). Den tvåspråkiga fransk-litauiska ordboken anger följande betydelser för discrètement: ”återhållsamt, anspråkslöst; faire qch ~ göra något i hemlighet, obemärkt” (2004: 291).
I de undersökta översättningsexemplen skulle vanliga litauiska ord passa bättre, eftersom de gör det möjligt att semantiskt ekvivalent beskriva den icke-språkliga situationen: dörren stängdes i smyg eller tyst, och Janek hostade lågt eller småhostade. Språken benämner samma icke-språkliga situation på olika sätt och använder olika, för dem vanliga lexikala uttryck. Innehållet i internationella ord och deras betydelser skiljer sig ofta åt mellan språk, och därför kan de inte överföras direkt till översättningstexten utan hänsyn till det semantiska innehållet och det vedertagna språkbruket. I litterära texter är internationella ord ofta alltför tunga, och därför bör konkurrensen mellan inhemska och internationella ord i det allmänna ”språkbruket, om alternativen är likvärdiga (dvs. om inga betydelsenyanser eller andra särskilda syften föreligger), i skönlitterära texter avgöras till de inhemska ordens fördel” (Miliūnaitė 2006: 128).
En betydande del av de lexikala felen i det undersökta materialet utgörs av översättningslån – icke kodifierade, olämpliga kalkeringar. Dessa för litauiskan främmande ord och ordkombinationer används för att återge uttryckssätt från något annat språk (i det undersökta fallet franskan):
(5)
Hans följeslagare väntade vördnadsfullt med mössorna i händerna och med jämna mellanrum spottade de för att bevara sin värdighet. (33)
Hans följeslagare väntade respektfullt på honom, med kepsarna i händerna, och spottade då och då för att veta hur de skulle bete sig. (44)
(6)
Då och då såg han på sin väns kropp och började gråta som ett olyckligt, förfördelat barn. (129)
Då och då såg han på sin väns kropp och började snyfta, med all den förtvivlade övergivenhet som ett olyckligt barn kan känna. (159)
A. LEONAVIČIENĖ. R. Gary Europietiško auklėjimo norminis vertimo ekvivalentiškumas
265
Page 10(7)
– Vargar! – mot sin vilja sade korpral Liebling med hes röst. (163)
– Vargar! sade mot sin vilja korpral Liebling med hes röst. (199)
(8)
Ungdomarna byter några hesa ljud med varandra och börjar genomsöka lägenheten. (74)
De två ungdomarna byter hesa ljud med varandra och börjar genomsöka lägenheten. (95)
Kopierade lexikala uttryck skadar målspråket, hindrar en korrekt återgivning av verkets innebörd och estetiska funktion och berövar läsaren nöjet av att läsa texten. Kalkeringar som då och då borde ha ändrats av översättarens eller redaktörens penna till ibland, emellanåt, då och då, tidvis eller något annat, och mot sin vilja – motvilligt; byter hesa ljud med varandra – mumlar något till varandra (eller muttrar) och så vidare.
Kalkeringar påträffades i olämplig användning i oklart formulerade meningar, till exempel:
(9)
– Vad gäller att bli hängd, – hörs en grinig röst, – så, min vän, får du nog nöja dig med att drunkna i vassen, tror jag! (188)
– Vad gäller att bli hängd, säger en grinig röst, i vassen tror jag, min vän, att du får nöja dig med att bli dränkt! (232)
(10)
Gubben blev rasande. ”Plugga och bli något, muttrade han, ge-ne-ra-len!” Och i vredesmod slungade han ett par stövlar mot sin vän, kosacken Bogorica [=Bogorodica – A. L.], som olyckligtvis hade lett; stövlarna sudda genast ut leendet från den stackars mannens ansikte. (177)
Gubben var ytterst sarkastisk. ”Plugga och bli någon, muttrade han, ge-ne-ral!”, och i avsmak gav han sin vän kosacken Bogoroditza, som hade haft oturen att le, ett par stövlar som snabbt jagade leendet från den stackarens ansikte. (218)
Den franska meningen (9) är emfatiskt konstruerad; den betonar orden pour ce qui est d’être pendu, vilka uttrycker en syntaktisk konnotation som på litauiska skulle kunna återges med medel för satsens informationsstruktur. Översättaren kunde därför kreativt ha sökt andra sätt att framhäva detta: Du kommer inte att bli hängd, min vän,… eller liknande. Men hur ska läsaren förstå meningen: i vassen får du, tror jag, nöja dig med att drunkna!? I det här fallet, när satsledets innebörd är oklar, är det svårt att försvara översättningslösningen ens med hänvisning till den litterära stil, för vilken
266
KALBOS KULTŪRA | 83
Page 11Normerna för standardspråket är inte strikta; det finns frihet. Några översättningsexempel visar att en tygellös frihet i översättningen av en skönlitterär text helt ”frigör betydelsen”, så att den försvinner.
Efter att ha läst exempel (10) uppstår frågan: hur kan man få bort leendet från den olyckliges ansikte genom att kasta en sko? Kunskap om teoretiska lexikal-semantiska översättningstransformationer skulle hjälpa till att översätta denna mening korrekt. Den lexikala ombenämning som borde ha tillämpats här – och leendet försvann genast från den olyckliges ansikte – grundas vanligen på orsakssamband och följder mellan begrepp. Därför kan ett ord eller en fras i källspråket som anger en orsak ersättas med ett ord eller en fras i målspråket som uttrycker en följd, och omvänt (Leonavičienė 2010: 20–24). Ett sådant val styrs av semantisk motivation och vedertaget språkbruk i målspråket.
En särskild grupp lexikala fel utgörs av ord som används i fel betydelse – semantiska fel. De flesta förekom i personernas repliker, vilket skulle kunna motiveras av översättarens behov av att karakterisera personen och dennes språk. Men är det nödvändigt när neutrala, normriktiga franska lexikala enheter används på motsvarande ställen i den franska originaltexten?
(11)
– Det här är min son, måtte koleran ta honom! ropade Krylenko, och mustaschen stod genast åt alla håll. Jag har sagt det till dig tjugo gånger. Om nästa gång du glömmer... (176)
– Det här är min son, måtte koleran ta honom! vrålade Krylenko, och mustaschen stod genast åt alla håll. Jag har sagt det till dig tjugo gånger. Nästa gång du glömmer det... (217)
(12)
– Efter nästa plundring längs vägarna kommer fem människor att hängas! Hängas, chłopcy. Hängas, kort och gott! (121)
– Vid nästa vägöverfall kommer fem medborgare att hängas! Hängas, pojkar. Hängas högt och kort! (150)
Semantiska fel i de citerade översättningsexemplen uppstod inte på grund av påverkan från källspråket. Det är översättarens personliga beslut att välja icke-normativ litauisk lexik. Frågan är bara om det bidrar till semantisk och normativ ekvivalens mellan originaltexten och översättningen.
3.2. Morfologiska och syntaktiska fel
Lexikonet betraktas som språkets mest rörliga skikt, benäget att förändras och förnyas och snabbast att reagera på icke-språkliga förändringar. Språkets grammatiska system är däremot betydligt mer stabilt. Grammatiska särdrag återspeglar språkets uttrycksplan
A. LEONAVIČIENĖ. R. Gary Europietiško auklėjimo norminis vertimo ekvivalentiškumas
267
Page 12utan vilket det inte är möjligt att på ett korrekt och begripligt sätt för alla förmedla innehållsplanet. För att en text från en främmande kultur och ett främmande språk ska kunna uttrycka hela sitt kommunikativa och estetiska innehåll i en annan kulturell miljö måste den ekvivalent förmedlas till mottagaren med ett uttryckssätt som är begripligt och följer översättningsspråkets grammatiska system. Därför är det absolut nödvändigt för översättare, särskilt de som översätter skönlitterära texter, att behärska originalets och översättningens språk och kultur.
Vid undersökningen av materialets normativa översättningsekvivalens observerades många fall där översättningsspråkets grammatiska system (morfologi och syntax) inte följdes. Morfologiska och syntaktiska fel tillsammans utgör omkring 37 procent av alla fel, stilfel omkring 23 procent.
Ett vanligare morfologiskt översättningsfel är att inte beakta de grammatiska kategorierna hos ordklasserna, till exempel att inte använda räkneord i plural tillsammans med substantiv i plural:
(13)
– Du borde inte ha gått. Ingen gick. Varken Zborovskiai eller Jankelis. Det var bara några timmar kvar att vänta.kvar att vänta. Och vi väntade tre månader. (225)
– Du borde inte ha gått ut. Ingen gick ut. Varken familjen Zborowski eller Yankel. Det fanns bara några timmar kvar att vänta. Och vi väntade i tre år. (279)
Det trettonde exemplet visar också att participet likę inte kongruerar i genus. Detta dialektdrag, som ofta förekommer i översättningar, betraktas inte som ett morfologiskt fel och kan användas i informella stilar som en sidoform av normen, men en jämförelse mellan original- och översättningstexten väcker frågan om det verkligen var nödvändigt att skapa ett intryck av dialektalt tal i översättningen:
(14)
Spela ett spel ni inte kan förlora. Tappa inte fattningen. Knyt inte nävarna. Låt era händer vara avslappnade, era ansikten lugna. Le. Tvivla inte. Vet: de kommer, de förbereder sig. De kommer lika säkert som morgondagen gryr. (80)
Spela spelet. Tappa inte fattningen. Knyt inte nävarna. Låt era armar vara avslappnade, era ansikten lugna. Le. Tvivla inte. Och vet detta: de kommer, de förbereder sig. De kommer lika säkert som morgondagen gryr. (101)
Syntaktiska fel förekommer betydligt oftare: det finns många inexakta användningar av gerundier, kasus (främst lokativ) och postpositioner. Vid användning av gerundium beaktar man ofta inte dess semantik: i litauiskan bör gerundium uttrycka en sidohandling vars utförare inte sammanfaller med satsens subjekt, men i översättningstexten är det annorlunda:
268
KALBOS KULTŪRA | 83
Page 13(15)
Abbot Burak greps medan han bad i det lilla Sankt Franciskuskapellet i Wierki och sköts på plats. (174)
Abbé Burak överraskades medan han bad i det lilla kapellet Saint-François i Wierki och sköts på plats. (214)
(16)
När de kom blev partisanernas humör alltid sämre, eftersom tyskarna ständigt avlyssnade sändningarna och sedan några månader, tack vare nya tekniska hjälpmedel dank hade fått övertaget genom att spåra sändningsstationerna. (26)
Deras närvaro väckte alltid partisanernas missnöje, eftersom tyskarna ständigt lyssnade och sedan några månader hade blivit mästare på att upptäcka sändarstationer med nya tekniska metoder; <...> (36)
Även om det när man läser den franska meningen (15) är helt klart att det var abbot Burak som bad (alors qu’il priait...), uppstår en tvetydighet i den litauiska översättningen genom den olämpliga användningen av gerundiet jam besimeldžiant: eller var det kanske någon annan som bad vid den tidpunkten? Man kan hitta en grammatiskt korrektare form, till exempel Abatas Burakas buvo suimtas besimeldžiantis mažoje šv. Pranciškaus koplyčioje... (eller Besimeldžiantis abatas Burakas buvo suimtas...).
Språkfelen kan inte ursäktas i exempel (16) heller: den franska huvudsatsen med inskottet depuis quelques mois förmedlar information om att tyskarna, genom att använda (eller ha installerat) nya tekniska hjälpmedel, fick övertaget och spårade sändningsstationerna. I översättningen tycks emellertid användningen av gerundiet susekant introducera en annan aktör, det vill säga det semantiska innehållet förändras, och det blir oklart vem som spårade sändningsstationerna.
Bland felen i användningen av kasus i den litauiska undersökningsöversättningen är felaktig användning av lokativ vanligast:
(17)
Allt som Janek kunde urskilja hos den här mannen var ett huvud ombundet med bandage, en örnnäsa och ett mycket magert ansikte.
– Det är Peš, förklarade Dobranskis. – Ingen här bryr sig om honom, alla är trötta på honom. (51)
Allt som Janek såg av mannen var ett huvud täckt av bandage, en örnnäsa i ett utmärglat ansikte.
– Det där är Pech, förklarade Dobranski. Ingen bryr sig om honom här, alla skiter i honom! (67)
A. LEONAVIČIENĖ. R. Gary Europietiško auklėjimo norminis vertimo ekvivalentiškumas
269
Page 14(18)
I mer än en timme lyssnade partisanerna, av vilka flera hade tillryggalagt mer än tio kilometer, till dessa ljud, till det bästa som finns i människan, liksom för att finna ro. (52)
I mer än en timme lyssnade partisanerna, av vilka några hade gått mer än tio kilometer för att komma dit, till rösten, till det bästa som finns i människan, som för att lugna sig <…>. (67)
(19)
Barnet kom springande.
– Där är han, i gott skick och med sin fiol! Pestka, du får bära säcken. (139)
Barnet kom springande.
– Där är han, i gott skick och hel, med sin fiol! Pestka, du får bära säcken! (171)
I de återgivna exemplen har översättaren, genom att kopiera källspråkets uttryckssätt, inte tagit hänsyn till de litauiska lokativformernas betydelser eller till att denna kasusform inte används för att uttrycka den som upplever ett tillstånd (žmoguje) eller ett sätt (gerame stovyje). Dessutom är meningen i originalet (17) emfatiskt präglad; den använder en framhävande segmentkonstruktion (se Leonavičienė 2010: 173–176) som lyfter fram remats företräde framför temat. Därför hade meningen kunnat översättas till litauiska med ytterligare segmentmarkörer för att framhäva remat, till exempel: När Janek betraktade den här mannen såg hanbaraettomlindad skalle, en näsa som en örnnäbb och ett utmärglat ansikte.
När man läser översättningsmeningar med morfologiska och syntaktiska fel uppstår tvivel om huruvida de bidrar till att förmedla den estetiska funktionen i R. Garys verk. Varför följer översättningen inte normerna i det litauiska grammatiska systemet och normativ översättningsekvivalens, när det på de aktuella ställena i originaltexten inte finns några grammatiska avvikelser i franskan och språket är flytande och tydligt? Inte heller en stilanalys av översättningstexten hjälper till att finna svar på dessa frågor.
3.3. Brister i översättningstextens stil
Vissa stilistiska brister i undersökningsmaterialet har diskuterats i samband med analysen av meningar som är olämpliga ur lexikalisk, morfologisk och syntaktisk synvinkel (9, 15, 16 m.fl.). I den stilistiska undersökningen har hänsyn tagits till R. Garys originalstil och dess särdrag i fråga om uttryckssätt, och frågan om ändamålsenligheten och lämpligheten hos översättningstextens språkliga medel samt återgivningen av deras stilistiska funktion har väckts. Vid granskningen av översättningstexten och diskussionen om estetisk kommunikation samt stilistisk ekvivalens mellan översättningen och originalet har ett stort antal stilistiskt svaga ställen i översättningen påträffats:
270
KALBOS KULTŪRA | 83
Page 15(20)
Det var vägen till Vilnius, och han följde den till Sucharki… Orten var insvept i tät dimma. Men dimman sved i ögonen, precis som i gömstället när kaminen drog dåligt. Det var rök. En del av orten hade brunnit ner. Det fanns inte längre några lågor, bara rök, tung rök, orörlig i den stilla luften, och en vidrig lukt som sved i halsen. (16)
Det var vägen till Wilno. Han följde den till Sucharki… Byn var insvept i en tät dimma. Men dimman stack i ögonen, som i gömstället när kaminen drog dåligt. Det var rök. En del av byn hade brunnit. Det fanns inte längre några lågor, bara rök, tung rök, orörlig i den stilla luften, och en dålig lukt som sved i halsen. (23–24)
(21)
Potatisarna svällde upp och sprack muntert över glöden, och männen kastade av sig fårskinnspälsarna och knäppte upp jackorna: det var varmt. Det var inte bara eldens värme, utan också den gemytliga och broderliga värmen från folkmassan, angenäm för de olyckliga men oacceptabel för de lyckliga. (186)
Potatisarna svällde upp och sprack glatt över glöden, och männen hade kastat av sig fårskinnspälsarna och knäppt upp sina jackor: det var varmt. Det var inte bara eldens värme, utan också den anspråkslösa och broderliga värmen från folkmassor, behaglig för de olyckliga, men något som lyckliga människor vänder sig bort från med avsmak. (229)
I de citerade exemplen används verbformen būti buvo på ett stilistiskt osmidigt sätt. När man läser utdragen ur den franska texten framträder ingen monoton upprepning av ett enskilt verb som stilistiskt betonad. Frågan är varför denna monotoni uppstod i översättningen och vilket syfte den tjänar. För att uppnå ekvivalens mellan översättningen och originaltexten är ett enskilt element i översättningstextens mikrostruktur viktigt som en del av ett större avsnitt (makrostrukturen) och av texten som helhet. Det måste relateras till kontexten med hänsyn till situationell, pragmatisk och kommunikativ ekvivalens och naturligtvis stilkriteriet. Meningen i exempel (20), Le village était enveloppé dans un épais brouillard, kunde ha översatts med Miestelį gaubė tirštas rūkas. Genom att ersätta passivformen était enveloppé med den litauiska aktivformen i preteritum gaubė hade man kunnat undvika att upprepa samma ord.
Man hade också kunnat översätta meningarna Det var rök (20) eller Det var inte bara eldens värme… (21). I översättningsteorierna sägs det att icke-språkliga situationer återges på olika sätt i texter på olika språk och att bilder skapas med andra ord. I franskan, som har en högre abstraktionsgrad, används fler verb med allmän betydelse (être, avoir, faire, aller m.fl.) för att beskriva olika situationer, medan man i motsvarande situationer på litauiska väljer verb med mer specifik betydelse. Med hänsyn till situationell översättningsekvivalens och med vetskap om att franskan saknar detaljerad semantik och stilistiskt mer varierade verb (jfr Leonavičienė 2009:
A. LEONAVIČIENĖ. R. Gary Europietiško auklėjimo norminis vertimo ekvivalentiškumas
271
Page 1625–30), kunde översättaren ha konkretiserat mer. Många fall av den stilistiskt olämpliga användningen av verbet buvo (”var”) skulle kunna ersättas med sklido, tvyrojo (”spred sig, dröjde kvar”) och liknande (till exempel Tai nebuvo värme enbart från elden... (= Šiluma sklido inte bara från elden...). I dessa och andra översättningsexempel skulle sådana ändringar förhindra en stilistisk utarmning av texten, bidra till att återge författarens stil ekvivalent och motsvara normativ översättningsekvivalens.
SLUTSATSER
Även om det konstnärliga språkbruket inte normeras, bör principen om normativ översättningsekvivalens för skönlitterär text ändå inte förkastas. Den kan förstås något friare än när det gäller texter i administrativ eller vetenskaplig stil och betraktas som trohet mot den enskilda författarens språkstil, som ett ansvarsfullt bruk av målspråkets resurser för att återge betydelsen och textens innebörd.
Resultaten av översättningsundersökningen visar att den litauiska översättningen av R. Garys Europietiško auklėjimo inte kan betraktas som normativt ekvivalent med originaltexten. De påträffade lexikala, morfologiska, syntaktiska och stilistiska felen är varken stilistiskt eller på annat sätt motiverade, eftersom det på motsvarande ställen i originalet och i kontexten inte finns några fel i franskans system eller stil som författaren har gjort. Översättningsspråkets fel uppstod alltså inte på grund av originaltexten.
Av alla fel i översättningsspråket är lexikala (40 procent) och grammatiska (37 procent) fel vanligast. De återger inte bara uttrycket på ett olämpligt sätt, utan förvränger också innehållet: uttrycksfelen ändrar meningens betydelse och skapar tvetydigheter. När originaltexten återges förändrar uttryck som kopierats från källspråket till översättningsspråket dess innehåll. Ingen översättningsteori eller -metod föreskriver dessa innehållsförändringar som uppstår på uttrycksplanet. Vid översättning av en författares individuella stil måste de semantiska komponentkombinationerna vara av största vikt för översättaren; därför får vissa betydelser ändras endast av pragmatiska, kommunikativa eller situationskontextuella skäl, eller vid kulturell anpassning av texten. Lexikala och grammatiska fel i översättningsspråket visar att översättaren inte tar hänsyn till skillnaderna mellan franskans och litauiskans sätt att namnge.
Undersökningsresultaten gör det möjligt att hävda att originaltexten, jämfört med översättningen, är mer flytande och stilistiskt mer välformad vad gäller språkets resurser. Slutsatsen är att fel i översättningsspråket i skönlitterär text hindrar estetisk kommunikation och inte låter texten fylla sin allra viktigaste funktion.
Översättningen av ett skönlitterärt verk är en kulturell handling, ett skapande av ett världsbibliotek av översättningar och en möjlighet att utvidga målspråkets stilistiska resurser, men
272
KALBOS KULTŪRA | 83
Page 17språk- och stilfelen i den litauiska översättningen av detta verk av R. Gary gör det delvis omöjligt att förstå det ekvivalent och ta emot det på ett adekvat sätt i en ny kommunikativ miljö – den litauiska kulturen.
ŠALTINIAI
Gary R. 1956: Éducation européenne, Paris: Gallimard.
Gary R. 2001: Europietiškas auklėjimas. Vertė A. Krančiukas, Kaunas: Vada.
LITERATŪRA
Baker M. 1993: Corpus linguistics and translation studies: Implications and applications. – M. Baker, G. Francis and E. Tognini-Bonelli. Text and Technology: In honor of John Sinclair, Amsterdam: John Benjamin, 17–45.
Baker M. 1999: The Role of Corpora in Investigating the Linguistic Behavior of Professional Translators. – International Journal of Corpus Linguistics 4 (2), 281–298.
Calvet L. J. 1994: L’argot, Paris: Presses Universitaires de France.
Eco U. 2003: Dire quasi la stessa cosa: esperienze di traduzione, Milano: Bompiani.
Klioštorait ytė R., Mažeikaitė I. 2009: Apie grožinio teksto vertimo kokybę. A. Baricco romano „Šilkas“ vertimas į lietuvių kalbą. – Vertimo studijos 2, 104–116.
Koller W. 2001: Einführung in die Übersetzungswissenschaft. 6. Auflage, Wiebelheim: Quelle und Meyer.
Leonavičienė A. 2007: Publicistinio ir šnekamojo stiliaus sandūra dabartinėje spaudoje. – Kalbos kultūra 80, 85–96.
Leonavičienė A. 2009: Lietuvių kalbos stilistiškai žymėtos leksikos semantika ir vertimas į prancūzų kalbą. – Kalbų studijos / Studies about languages 15, 25–30.
Leonavičienė A. 2010: Vertimo atodangos: teorija ir praktika (prancūzų–lietuvių kalba), Kaunas: Technologija.
Mickūnas A., Steward D. 1994: Fenomenologinė filosofija, Vilnius: Baltos lankos.
Miliūnaitė R. 2006: Būrimas ramune: pateisinama – nepateisinama... – Apie kalbą ir mus, Vilnius: Lietuvių kalbos instituto leidykla, 124–132.
Naida E. 1989: Vertimo mokslas. – Atodangos, Vilnius: Periodika, 215–234.
Osimo B. 2004: Traduzione e qualità: la valutazione in ambito accademico e professionale, Milano: Hoepli.
Pupkis A. 2005: Kalbos kultūros studijos, Vilnius: Gimtasis žodis.
A. LEONAVIČIENĖ. R. Gary Europietiško auklėjimo norminis vertimo ekvivalentiškumas
273
Page 18Žilinskienė V. 2005: Vardažodžių, įvardžių ir jų gramatinių formų vartojimas lietuvių kalbos stiliuose. – Lituanistica 64 (4), 28–44.
Župerka K. 2001: Stilistika, Šiauliai: Šiaulių universiteto leidykla.
Gauta 2010 11 03
TEXT NORMATIVE TRANSLATION EQUIVALENCE OF R. GARY’S ÉDUCATION EUROPÉENNE
Summary
Translation theories often bring up the issue of translation quality – the equivalence of the text to the original. One type of text equivalence is text normative translation equivalence, which permits a judgement about the quality of the translation in the target language.
This article offers a theoretical discussion of the relationship between normative equivalence and the overall equivalence of a translation followed by an examination of the normative equivalence of the Lithuanian language translation of R. Gary’s work, Éducation européenne. The analysis based on the data from the material under examination allows to evaluate the concept of literary normative translation equivalence more accurately, to highlight the actual use of language norms and to consider the importance of the style of an individual author when selecting literary means in the target language.
A quantitative and linguistic examination of the target language text has revealed numerous translation errors in lexicon, morphology, syntax and style. The results of the analysis of the translation suggest that there are deficiencies in aesthetic communication and application of translation methodology arising from the failure to take into account differences in the French and Lithuanian nominative and the nature of the grammatical systems. The performed examination, which was based on empirical data, casts doubts on the equivalence of Europietiškas auklėjimas to the original text (Éducation européenne) and raises the question of whether this translation could be publicly presented as a good example.
AURELIJA LEONAVIČIENĖ
Kauno technologijos institutas Gedimino g. 43, LT-44240 Kaunas [email protected]
Vytauto Didžiojo universitetas Donelaičio g. 52, LT-44244 Kaunas [email protected]
274
KALBOS KULTŪRA | 83
