GIEDRĖ ČEPAITTIENĖ

Šiaulia universitet

MÖJLIGHETER ATT UTTRYCKA TACKSAMHET

NYCKELORD: tacksamhet, avsändare, mottagare, språkligt uttryck.

INLEDNING

Att uttrycka tacksamhet är en av situationerna inom språketiketten. Grunden för denna situation är den tacksamhetskänsla som avsändaren känner, det vill säga en verklig eller skenbar känsla av tacksamhet för en handling som mottagaren har utfört eller lovat att utföra. En verklig tacksamhetskänsla finns när mottagarens verksamhet är till nytta för avsändaren eller väcker behagliga känslor. Skentacksamhet är förknippad med vissa situationer i det offentliga livet (till exempel tackar man efter att ha hållit ett offentligt tal); detta hänger inte samman med avsändarens egen sinnesstämning, utan med normer för språkligt beteende som är accepterade i en viss gemenskap. Syftet med att uttrycka tacksamhet är att visa mottagaren uppmärksamhet och demonstrera att avsändaren lägger märke till och uppskattar mottagarens handlingar. Själva tacksamhetsorden fyller en referentiell funktion i talakten. Den kan utvidgas när orsaken till tacksamheten anges. Ofta nämns mottagaren i uttrycksformler för tacksamhet. Andra deiktiska teman (tid och plats) är inte nödvändiga för att uttrycka tacksamhet och nämns sällan. Uttrycket för tacksamhet utvidgas vanligtvis med olika modifierare och värderande ord, som fyller en expressiv funktion.

Syftet med denna artikel är att diskutera orsakerna till en tacksamhetssituation och möjligheterna att uttrycka den på litauiska. Källorna är Dabartinės lietuvių kalbos tekstynas (hädanefter Textkorpusen) och material som författaren själv har samlat in från talspråket samt från brev av olika författare och kulturpersonligheter. Artikeln bygger i huvudsak på den semantiska analysmetoden; ordens betydelser förklaras med stöd av Lietuvių kalbos žodynu.

ORSAKER TILL TACKSAMHET

Behovet av att tacka är en vanlig situation i varje människas liv. Orsaken till att man tackar kan vara mottagarens fysiska, intellektuella eller andliga handlingar. De kan delas in i följande grupper:

• fysisk hjälp till avsändaren (tack för att ni hjälpte mig upp, jag hade inte klarat det ensam och liknande);

• information som mottagaren har gett avsändaren (tack för att ni meddelade; varnade och liknande); en positiv beskrivning av avsändaren eller stöd för dennes ståndpunkt, uttryckt muntligt eller skriftligt

BENDRINĖ KALBA | 87 (2014) www.bendrinekalba.lt ISSN 2351-7204

GIEDRĖ ČEPAITIENĖ. Padėkos raiškos galimybės | 2

(tack för de vänliga orden; tack för att ni höll med); gratulationer och lyckönskningar som framfördes till adressaten under talakten eller något tidigare (tack för..., tack för att du kom ihåg mig, inte glömde bort mig); förfrågan om adressantens eller dennes närståendes liv, hälsa och dylikt (tack, allt är bra; tack, alla mår bra); att ge en komplimang;

ett löfte om att adressaten ska utföra en fysisk eller intellektuell handling som adressanten behöver, till exempel komma till en arbetsdag eller skriva en rekommendation (tack för att du gick med på det...).

•

DIREKT UTTRYCK FÖR TACKSAMHET

I ordboken över det litauiska språket beskrivs ordet tacksamhet så här: ”ett uttryck för känslan av tacksamhet för något gott som gjorts, ett tack”. Tacksamhet är alltså ett uttryck för en viss känsla. Vanligast när man tackar är interjektionen ačiū. Korpusen (T) visar att denna interjektion förekommer tiotals gånger oftare än andra uttryck för tacksamhet: 10 208 exempel med ačiū hittades, med interjektionen dėkui – 1 042, liknande exempel med det performativa verbet dėkoju uppgår till 1 476 och formen padėkoti användes 452 gånger. Även om interjektionen dėkui således passar väl in i paradigmet för tacksamhetsord (dėkoju – padėka – dėkingumas – dėkingas), används den nästan tio gånger mer sällan än ačiū. En interjektion beskrivs som ”en oböjlig ordklass bestående av ord som direkt och uttrycksfullt förmedlar känslor, viljeakter och uppmaningar utan att benämna dem” (DLKG 1994: 462), men tackinterjektioner utför alltid en tackhandling och konkurrerar med det performativa verbet dėkoju; de kan ersätta varandra i varje situation, både i vardagligt språk och i officiella sammanhang. Förutom dessa interjektioner används även analytiska konstruktioner för att uttrycka tacksamhet; deras direkta betydelse är att ange adressantens aktuella (eller framtida förväntade) tillstånd. De består av adjektivet dėkingas (-a) tillsammans med första person singular av verbet būti i presens eller futurum esu¹ (būsiu) dėkingas (-a), mer sällan i första person konditionalis (būčiau dėkingas), det vill säga ett sammansatt predikat. Dessa konstruktioners direkta betydelse är att beskriva adressantens tillstånd, men i tackakten förverkligas inte denna yttrandebetydelse som beskriver adressantens tillstånd. Här aktualiseras en indirekt betydelse: yttrandet esu (būsiu) dėkingas används i stället för det performativa yttrandet dėkoju och är likvärdigt med det. Konstruktionen esu (būsiu; būčiau) dėkingas (–a) kan ersätta verbet dėkoju i alla positioner. När adjektivkonstruktionen används för att uttrycka tacksamhet kan den utvidgas med intensifierare som labai, didžiai, nepaprastai och så vidare. Följande exempel visar sådana möjliga uttryck för tacksamhet: Dėkinga esu M.G. för att ha idealiserat mig alltför mycket; jag vill bara inte att andra ska vilseledas Bit451; Esu dėkinga alla gamla vänner [...] Bit471; Goda du! Jag kan inte ens uttrycka hur esu dėkinga jag är er för att ni har tagit hand om mig Bit290; [...] Jag är också mycket dėkingas för de tjänster som har gjorts, görs och utlovats AVien654; Labai är jag er dėkinga för skrivmaskinen SNer391; Kära mamma, vi är tacksamma för din omtanke, dina mjuka händer, sömnlösa nätter och förståelse GyvK; Jag är er oändligt tacksam för att ni skjutsade mig GyvK; būsiu dėkingas om du trycker det i tidskriften Ir; och jag ber dig, skjut inte upp det T; Būsiu Tau dėkingas Din E. Mieželaitis T; Būsiu amžinai jam dėkingas, sade jag T; till min dödsdag būsiu tau dėkingas T; Būčiau nepaprastai dėkingas om alla soldater kom in en och en en mycket kort stund T; Būčiau dėkingas om ni ville gå med på det T; Herr premiärminister! Būčiau be galo dėkingas om ni förklarade T. När man tal-

¹ När adressanten är kollektiv används pluralformer (esame dėkingi).

BENDRINĖ KALBA | 87 (2014)

www.bendrinekalba.lt

ISSN 2351-7204

GIEDRĖ ČEPAITIENĖ. Padėkos raiškos galimybės | 3

lar i tredje persons namn används tredje person konditionalis, till exempel: Generalis Direktoratas būtų dėkingas om ministeriet godkände det T.

Förutom det sammansatta predikatet används även sammansatta predikatsformer för att uttrycka tacksamhet. De består av en finit verbform av turi, infinitiven būti och en böjd form – adjektivet dėkingas, till exempel: För att jag fann denna skatt turiu būti dėkingas min bror Mirčis Larsen T; turiu būti dėkingas för sådan tolerans T; för att jag räddades turiu būti dėkingas Johnson T. Detta uttryckssätt har också en nyans av förpliktelse, vilken tillkommer genom verbet turėti, som också betecknar en skyldighet eller plikt och betyder ”behöva, vara skyldig (att göra något)”.

Utöver former av verbet būti används även andra verb i sådana tackuttryck. Ibland framhäver de just adressantens känsla; ett sådant verb är jausti, ”förnimma yttre och inre sinnesintryck”. I tackuttryck används första person singular presens, till exempel: Jag kan inte ens beskriva hur jaučiuosi tacksam T; Jaučiuosi mycket tacksam över att jag hade turen att få använda T; Jaučiuosi dėkingas mot dem alla T. På så vis befästs det som adressanten känner i talakten. En något annorlunda nyans uppstår genom användningen av former av verbet likti. Verbets betydelse 7 är ”fortsätta att vara densamma, i samma tillstånd”. Tacksamhet uttryckt med ordkombinationen lieku (likau) dėkingas visar alltså inte bara adressantens nuvarande tillstånd, utan också att detta tillstånd kommer att bestå även i framtiden, till exempel: lieku djupt dėkingas alla T; Jag är redan en gammal man, jag lever i två yxors tidevarv... Lieku dėkingas, må Gud trösta er T; Efter intensiva undersökningar likau särskilt dėkingas en person T.

Formellt förhållande mellan adressant och adressat kännetecknar sådana tackuttryck där handlingen uttrycks med analytiska former bestående av substantivet padėka och vissa verb, nämligen: uttrycka (framföra; avge) tacksamhet; uttala sin tacksamhet; framföra tackord; skicka ett tack. Så tackar man när talaktsituationen inte bara är officiell utan också högtidlig. Detta tycks bekräfta tesen att litauiskan kännetecknas av verbala uttryck: substantiviska konstruktioner används normalt inte och uppfattas därför som exempel på ett annat, icke-vardagligt bruk. Substantivet padėka kan i dessa uttryck modifieras av adjektiv som stor, särskild, uppriktig, hjärtlig. Följande exempel visar sådant bruk: Än en gång framför min padėką T; Reiškiu stor respekt och padėką T; För grammatiken tariu didelės padėkos žodžius Bit231; Härmed framför jag ett stort tack T; För detta framför jag mitt uppriktiga tack T; Ett särskilt tack framför jag [...] T; Tariu dig padėką för den lott som skänkt välsignelse T; Jag framför mitt hjärtliga tack till er Bit284.

Ibland upprepas två ord med samma stam som tack, till exempel: (är) tacksam och tacka, tacksam och uttrycka tacksamhet: Kära du! Jag kan inte ens uttrycka hur tacksam jag är mot Er för att Ni har tagit hand om mig. Ni har redan varit alltför god mot mig. Jag vet inte ens hur jag ska tacka Bit290; Tacksam mot Er för att Ni har granskat de där texterna, men det förefaller mig som om det vore riktigare att uttrycka tacksamhet, om Ni ville avsätta någon andel av arvodet åt Er själv [...] Bit315.

DOLD TACKSAMHETSUTTRYCK

Förutom det vanliga, direkta uttrycket för tacksamhet finns också något mer indirekta uttryck². De har vanligtvis någon ytterligare semantisk nyans, som uttrycks med en böjd verbform. I uttryck för tacksamhet kan man urskilja så många som sex semantiska nyanser: önskan, möjlighet, begäran, privilegium—

² Plačiau žr. Čepaitienė 2007: 179–200.

BENDRINĖ KALBA | 87 (2014)

www.bendrinekalba.lt

ISSN 2351-7204

GIEDRĖ ČEPAITIENĖ. Padėkos raiškos galimybės | 4

—avslutning av talakten och uttryck för bristande uttrycksförmåga. Dessa semantiska nyanser bestäms av vilka modala verb som väljs; exempelvis uttrycks en önskenyans med former av verben norėti eller trokšti, nödvändighet med reikėti, och förpliktelse med verb som uttrycker tvång.

Tacksamhet uttryckt som en önskan

Ofta uttrycks tacksamhet som en önskan, till exempel: jag vill (vi vill) tacka, jag ville tacka, jag skulle vilja tacka. Som bekant riktas önskningar alltid mot framtiden; de speglar ännu inte någon verklig handling, medan formerna av verbet norėti i en tacksamhetssituation jag vill (vi vill; han/hon vill), jag ville, jag skulle vilja bara visar modalitet och tillför handlingen en önskansprägel. Utöver detta uttryck för tacksamhet används ibland formerna jag ville tacka, vill tacka. Tillsammans skiljer sig dessa sätt att uttrycka tacksamhet från det grundläggande uttrycket på flera sätt. För det första kan det modala verbet förekomma i flera former: 1) första person singular och plural samt tredje person singular i presens indikativ noriu, norime och nori; 2) första person singular i preteritum indikativ norėjau; 3) första eller tredje person singular i konditionalis norėčiau, norėtų. Grundbetydelserna hos dessa former skiljer sig åt. Första person singular i presens indikativ noriu visar att avsändaren avser att utföra begärandehandlingen just nu: Jag vill tacka dem som älskar vår teater, medan tredje person vanligtvis syftar på en kollektiv avsändare, till exempel: Rösträkningskommissionen vill tacka för arbetet. Användningen av preteritumformer (jag ville tacka) markerar vanligtvis att tackakten är långvarig: man har redan tackat någon annan och kommer, när akten avslutas, att tänka på ytterligare en mottagare av tack, till exempel: Jag ville tacka minister T. Första person singular i konditionalis norėčiau visar att avsändaren är tveksam till om begärandehandlingen ska utföras eller inte. När tredje person singular i konditionalis norėtų väljs för att uttrycka tacksamhet, tycks avsändaren träda i bakgrunden och betrakta sin egen handling utifrån, till exempel: Förlaget ”Quarto” skulle vilja tacka dessa organisationer. Naturligtvis realiseras dessa formers indirekta betydelser i etikettformler. Såväl konstruktionen jag vill tacka som konstruktionen jag skulle vilja tacka betyder alltså jag tackar och är synonym med detta performativ. De är dock inte helt synonyma, eftersom de skiljer sig stilistiskt. Det beror på användningen av konditionalisformer: denna modus uttrycker inte kategoriskhet och uppfattas därför vanligen som mildare och något artigare. Till semantiken hos önskan hör konstruktionen jag längtar efter att få tacka. I detta uttryck aktualiseras den andra, överförda betydelsen av ordet trokšti, ’att vilja mycket, att åtrå’. Ett sådant uttryck för tacksamhet är alltså mer expressivt, eftersom önskan här kompletteras med sememet ’mycket’, som anger dess intensitet.

Tacksamhet uttryckt som en begäran

En annan nyans uttrycks också i konstruktioner för att uttrycka tacksamhet med verbet leisti i andra person plural imperativ, leiskite padėkoti (’låt mig tacka’), till exempel: Först låt mig uppriktigt tacka för möjligheten att få lyssna på T; Ärade rådet! Först låt mig tacka ert presidium T; Jag vill också låta mig tacka å hela emigrationens vägnar för medborgarskapslagen T. Uttalandets direkta innebörd är en begäran: med ett verb i imperativ vänder sig avsändaren till mottagaren, som kan tillåta eller hindra avsändaren från att utföra den önskade handlingen. I en tackakt (och i hövlighetsformler i allmänhet) har formen leiskite emellertid avbleknat semantiskt. Den bara

BENDRINĖ KALBA | 87 (2014)

www.bendrinekalba.lt

ISSN 2351-7204

GIEDRĖ ČEPAITIENĖ. Padėkos raiškos galimybės | 5

markerar ett artigt tilltal till mottagaren och innebär vanligen att talakten sker med en distanserad hövlighetsstrategi mellan samtalspartner med hög hierarkisk ställning, det vill säga i en hög stilnivå. Formen används vanligen när kommunikationsakten inte äger rum mellan två deltagare i enrum, utan offentligt: det som sägs till mottagaren hörs av någon offentlig publik (deltagare vid högtidliga sammanträden, symposier och liknande). Ofta anges också avsändaren när tacksamhet uttrycks på detta sätt. Det framgår av följande exempel från korpusen, pressen och talspråket: Låt mig å alla frihetsälskande mäns och kvinnors vägnar tacka dem bland er som [...] T; Å alla församlades vägnar låt mig tacka sp.; Låt mig på rektorns vägnar tacka Er för ert uppriktiga arbete GyvK. Formalitet och ett tydligare uttryck för en distanserad hövlighetsstrategi kommer till uttryck i analytiska konstruktioner med substantivet padėka ’tacksamhet’ och verben prašau eller priimkite: prašau išreikšti / perduoti / pareikšti padėką; priimkite padėką. I detta uttryck tycks två situationer inom språketiketten mötas: en begäran (vilket framgår av verbet prašau eller imperativformen) och tacksamhet (vilket framgår av substantivet). När avsändaren väljer detta uttryckssätt etablerar hen alltså en särskild relation till mottagaren: hen ber mottagaren att ta emot hens tackord, till exempel: Tack för detta, ta också emot alla mina landsmäns uppriktiga tacksamhet T; Mina damer och herrar! Ta emot min uppriktiga tacksamhet för att ni kom ihåg mig, en gammal kvinna, och skickade hälsningar [...] Bit452; Ta emot min allra hjärtligaste tacksamhet för omtanken; jag är gammal och rädd att jag inte längre kommer att få möjlighet att göra er någon tjänst... Bit189; Ärade herr! Ta emot mina varma tacksamhetsord för den fina gåvan och även för löftet att rätta språket Bit371. Ibland uttrycks tacksamheten inte direkt till mottagaren utan förmedlas via en tredje deltagare i talakten – ett vittne, som på sätt och vis åläggs att framföra tacket. Följande användningsexempel visar detta: Be henne framföra min uppriktiga tacksamhet T; Jag ber er att framföra min uppriktiga tacksamhet T; Framför min tacksamhet och hälsningar T.

I brev från kulturpersonligheter i början av 1900-talet förekom ytterligare en variant av detta uttryckssätt – ta emot ett uttryck för tacksamhet, till exempel: Ta emot [...] och därtill (dvs. tillsammans, G. Č.) ett uttryck för tacksamhet för det goda hjärtelag som Ni visade så mycket av i Ert senaste brev Bit77.

Tacksamhet som möjlighetens uttryck

Det finns ett sådant uttryck för tacksamhet där avsändaren väljer att uttrycka sig i termer av möjlighet. Detta visas av olika former av verbet kunna: kan tacka, skulle kunna tacka, det går att tacka, medan man kan tacka. Som Lietuvių kalbos žodynas visar, definieras den andra betydelsen av detta verb som ”ha möjlighet”. Användningen av presens och konjunktivformer motsvarar nyanserna i uttrycket för en önskan: presens betecknar ett aktuellt tillstånd, medan konjunktiv uttrycker en indirekt handling, t.ex.: Så trevligt att jag kan tacka er ännu en gång T; hur skulle jag kunna tacka er? T. Å andra sidan har en tacksamhet som formuleras som en fråga med konjunktivform också en annan semantisk egenskap: avsändaren säger liksom att det är omöjligt att tacka, att hen inte finner ett lämpligt sätt att uttrycka sin tacksamhet. Att uttrycka möjlighet skiljer sig från andra dolda uttryck för tacksamhet genom att här används oböjda verbformer: det opersonliga participet galima eller gerundiumformen galėdamas. Tacksamhet uttryckt med det opersonliga participet tycks visa avsändarens inställning att mottagaren bara delvis förtjänar tacksamhet, eftersom uttrycket det går att tacka samtidigt antyder att det inte är nödvändigt, t.ex.: Dem kan man tacka för livets skönhet T. Annorlunda är det när tacksamhet uttrycks med gerundium. I dessa fall värderar avsändaren den möjlighet som har uppstått, t.ex.: jag är glad över att kunna offentligt tacka alla T.

BENDRINĖ KALBA | 87 (2014)

www.bendrinekalba.lt

ISSN 2351-7204

GIEDRĖ ČEPAITIENĖ. Padėkos raiškos galimybės | 6

Tacksamhet som nödvändighetens uttryck

Ibland uppfattar avsändaren tacksägelsesituationen som en nödvändighet. Detta markeras av olika former av verbet att behöva som används för att uttrycka tacksamhet: jag måste (vi måste), jag borde tacka. I Litauiska språkets ordbok är den 33:e betydelsen av detta verb ”behövas, vara tvungen (att göra något)”. Följande tackexempel visar denna nyans av tacksamhet: måste er alla för dem tacka T; Vi måste nu tacka Gud T; vi måste tacka för förklaringen av erfarenhet av medier i antikvariska sammanhang T; För deras bidrag och tålamod måste vi tacka många människor T; Jag borde tacka sonen för detta T. Det förekommer exempel där adjektivet nödvändig. Litauiska språkets ordbok beskriver dess första betydelse så här: ”som man inte kan klara sig utan, mycket behövlig”. Därför har även tack med detta adjektiv en nyans av nödvändighet, till exempel: Till en början är det nödvändigt att tacka för den visade äran T. Ibland uppfattar avsändare tacksamhet som en skyldighet. Detta substantiv I Litauiska språkets ordbok förklaras som ”det som är nödvändigt och obligatoriskt att utföra”. Sådana tack har alltså också en nyans av nödvändighet, till exempel: Författaren känner en angenäm skyldighet att tacka denna tidskrifts chefredaktör T.

Dessa tacksamhetsuttryck ligger nära sådana som har en nyans av att något behövs. Denna nyans markeras vanligtvis av olika former av verbet behövas. I Lietuvių kalbos žodynas beskrivs betydelsen som ”vara av behov, vara nödvändigt”. I Sinonimų žodynas återfinns ordet reikėti under uppslagsordet privalėti, där verbet turėti också anges. Det finns dock en, om än liten, semantisk skillnad mellan nödvändighet och att något behövs. Nödvändighetsnyansen visar att det inte finns något val: handlingen är nödvändig, obligatorisk. Verbet reikėti tycks sakna betydelsekomponenten nödvändighet; det ligger närmare betydelsen ”önskvärd”.

I tacksamhetsuttryck med en nyans av att något behövs används presensformer eller tredje personens konjunktivformer: behöver tacka, skulle behöva tacka. Detta visas av följande exempel ur korpusen: och för det behöver man tacka särskilt en klok ung man T; Egentligen behöver man tacka, inte säga att de arbetar dåligt T; man skulle behöva tacka dessa människor T; man skulle behöva tacka det här etablerade kulturforskningscentret T. Mycket sällan uttrycks att något behövs med tredje person singular presens av verbet tekti: Och det är redan ett gott tecken, och för det får ni tacka T.

Brist på uttrycksförmåga

Det förekommer situationer där avsändaren intar en slags ovisshetsposition, känner sig och säger sig vara antingen själv alltför obetydlig för att uttrycka tacksamhet eller ha ett alltför torftigt ordförråd. I själva verket är den aktuella betydelsen hos dessa yttranden tacksamhet. Då uttrycks tacksamheten indirekt. Avsändaren väljer vanligtvis presensformer i första person singular av verb med prefixet ne- (jag vet inte, jag hittar inte, jag kan inte, jag har inte), som tycks visa avsändarens förlägenhet och oförmåga att formulera sin tacksamhet, t.ex.: Inte ens vet jag hur jag skulle kunna uttrycka min tacksamhet GyvK; Jag är så tacksam att jag finner inga ord GyvK; Jag fick fotot jag väntat på från dig och var glad hela semestern. Nu kan jag bara inte tacka VMač351; Jag vet inte hur jag ska tacka, farbror. Vi blir inte skyldiga dig något!]Balt166; Jag har inte tillräckligt med fina ord för att tacka T; Jag finner inga ord för att på ett lämpligt sätt tacka T. Mer sällan väljs mer allmänt hållna former som beskriver situationen: passivt particip (omöjligt att tacka) eller tredje person (det finns inga ord). På så sätt distanserar sig avsändaren liksom från den konkreta situationen och beskriver inte bara sin egen känsla, utan också att vilken talare som helst skulle känna så i en liknande situation, t.ex.: [...] det är omöjligt att tacka för en sådan hjärtlig öppenhet Žem10; Det finns inga ord i världen som kan uttrycka min tacksamhet T; Orden räcker inte till för att jag ska kunna uttrycka min tacksamhet GyvK.

BENDRINĖ KALBA | 87 (2014)

www.bendrinekalba.lt

ISSN 2351-7204

GIEDRĖ ČEPAITIENĖ. Padėkos raiškos galimybės | 7

Det förekommer synnerligen individuella tack som uttrycks genom negation. Då intar avsändarna medvetet en position som om de inte kunde tacka, och understryker därigenom bara att de i själva verket är mycket tacksamma. Detta illustreras av följande exempel: Goda! Ert brev är en dröm eller en saga... Jag trodde inte att det fortfarande fanns sådana människor i vår tid!.. Så mycket godhet finns i det brevet att det ensamt borde kunna bota... Jag kan inte tacka. I går tog jag fram det där brevet, och i dag rinner tårarna fortfarande när jag tänker på det... Bit162; Man får bara lust att gråta över att jag aldrig någonsin kommer att kunna återgälda det... Jag är redan för gammal... Bit434. Sådana tack vittnar om en nära relation mellan avsändare och mottagare, eftersom avsändaren genom dessa okonventionella tack tycks öppna sin själ och talar om mycket intima upplevelser.

Avslutning av talakten

Tack avslutar sällan en talakt (endast två exempel har hittats i korpusen), och då betonar avsändaren detta särskilt. Situationen illustreras av presens- eller preteritumformer av verbet likti, till exempel: Det enda som återstår för mig är att tacka belieka padėkoti förordningens författare T; Det enda som återstod för mig var att tacka beliko padėkoti T. Användningen av de prefixförsedda formerna belieka, beliko när man uttrycker tack är inte välgrundad: prefixet be- motsvarar betydelserna hos partiklarna knappt, ännu, redan, bara, här och markerar vanligen att en handling fortsätter (LKG II: 295), inte att den avslutas, vilket avsändarna av tack däremot skulle vilja uttrycka. Formuleringarna återstår (bara) att tacka; återstod (bara) att tacka har inte belagts i korpusen.

SLUTSATSER

Tacksituationen kännetecknas av flera handlingar från mottagarens sida: fysisk hjälp, olika former av verbalt stöd (instämmande, förfrågan, komplimang) eller ett löfte om att ge hjälp i framtiden. Direkt tacksamhet uttrycks oftast med interjektionen ačiū, mer sällan med dėkui, det performativa verbet dėkoju och analytiska konstruktioner esu (būsiu, būčiau) dėkingas. Formellt präglade relationer mellan avsändare och mottagare framgår av tack där handlingen benämns med analytiska former som innehåller substantivet padėka och vissa verb: uttrycka (ge uttryck för; framföra) sin tacksamhet; rikta ett tack; rikta några tacksamhetsord; sända ett tack.

I uttryck för indirekt tacksamhet kan man urskilja sex semantiska nyanser: önskan, möjlighet, begäran, plikt, avslutning av talakten och uttryck för bristande förmåga att uttrycka sig. Dessa nyanser bestäms oftast av valet av modala verb; till exempel uttrycks önskan genom former av verben norėti eller trokšti, behov genom reikėti, och plikt genom verb som uttrycker nödvändighet. Nyanserna markeras också av de valda grammatiska formerna: imperativ förknippas främst med en begäran, konditionalis med handlingens osäkerhet. Att avsändaren samtycker (på riktigt eller endast skenbart) framgår av användningen av verb med prefixet ne- (jag hittar inte; det finns inga ord).

BENDRINĖ KALBA | 87 (2014)

www.bendrinekalba.lt

ISSN 2351-7204

GIEDRĖ ČEPAITIENĖ. Padėkos raiškos galimybės | 8

LITTERATUR OCH FÖRKORTNINGAR

AVien – Vienuolis A. Raštai 6, Vilnius: Vaga, 1988.

Čepaitienė G. 2007: Lietuvių kalbos etiketas: semantika ir pragmatika, Šiauliai: Šiaulių universiteto leidykla.

DLKG 1994 – Grammatik för modern litauiska, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla.

Bit – Bitė-Petkevičaitė G. Raštai 6, Vilnius: Vaga, 1968.

JBalt – Baltušis J. Sakmė apie Juzą, Vilnius: Vaga, 1989.

GyvK – levande språk.

LKG II – Lietuvių kalbos gramatika 2. Red. K. Ulvydas, Vilnius: Mintis, 1971.

LKŽ I–XX – Lietuvių kalbos žodynas, 1–2, 2:a uppl., Vilnius: Mintis, 1968–1969; 3–6, Vilnius: Valstybinė politinės ir mokslinės literatūros leidykla, 1956–1962; 7–9, Vilnius: Mintis, 1966–1973; 10–15, Vilnius: Mokslas, 1976–1991; 16–17, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla, 1995–1996; 18–19, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas, 1997–1999; 20, Vilnius: Lietuvių kalbos instituto leidykla, 2002.

SNėr – Nėris S. Raštai 3, Vilnius: Vaga, 1984.

sp. – press.

T – Dabartinės lietuvių kalbos tekstynas. Tillgänglig på internet: http://tekstynas.vdu.lt (hämtad 2014-02-20).

VMač – Mačernis V. Under okunnighetens dimmiga himmel: poesi, brev, prosa, Vilnius: Vaga, 1990.

Žem – Žemaitė. Samlade skrifter 6, Vilnius: Statliga förlaget för skönlitteratur, 1957.

Mottaget 2014 04 14

BENDRINĖ KALBA | 87 (2014) www.bendrinekalba.lt ISSN 2351-7204

GIEDRĖ ČEPAITIENĖ. Padėkos raiškos galimybės | 9

MÖJLIGHETER ATT UTTRYCKA TACKSAMHET

Sammanfattning

Genom tacksamhet visar man hänsyn till mottagaren och demonstrerar att avsändaren uppmärksammar mottagarens handlingar och uppskattar dem. Själva tacksamhetsorden fyller en referentiell funktion i talakten. Uttrycket kan byggas ut när orsaken till tacksamheten anges. Ganska ofta nämns mottagaren i tacksamhetsformler. Tacksamhetsuttrycket byggs vanligen ut med olika bestämningar och värderande ord, som fyller en expressiv funktion.

Artikeln behandlar orsakerna till tacksamhetssituationen och möjligheterna att uttrycka tacksamhet på litauiska. De källor som används är data från Dabartinės lietuvių kalbos tekstynas (Corpus of the Contemporary Lithuanian Language) samt från levande tal och brev från olika författare och kulturarbetare, insamlade av författaren själv. Artikeln bygger i huvudsak på semantisk analys.

Tacksamhetssituationen förutsätts av flera handlingar från mottagarens sida: fysisk hjälp, olika former av verbalt stöd (medhåll, förfrågan, komplimang) eller ett löfte om framtida hjälp. Direkt tacksamhet uttrycks vanligen med interjektionen ačiū, mer sällan – dėkui, ett performativt verb dėkoju och analytiska konstruktioner esu (būsiu, būčiau) dėkingas(–a). Den formella relationen mellan avsändaren och mottagaren framgår av tacksamhetsuttryck där en handling betecknas med analytiska former som innehåller substantivet padėka och vissa verb.

Så många som sex semantiska nyanser kan urskiljas i uttryck för implicit tacksamhet: en önskan, en möjlighet, en begäran, en förpliktelse, fullbordandet av en talakt och avsaknad av uttryck. Dessa semantiska nyanser bestäms vanligen av de valda modala verben; exempelvis antyds en önskan av verbformerna norėti eller trokšti, behov av reikėti, förpliktelse av verb som betecknar nödvändighet. Semantiska nyanser framgår också av de valda grammatiska formerna: imperativ bör först och främst kopplas till en begäran, konjunktiv till en handlings obestämdhet. Mottagarens förlägenhet (verklig eller endast skenbar) signaleras genom användning av verb med prefixet ne- (nerandu; nėra žodžių).

NYCKELORD: tacksamhet, avsändare, mottagare, språkligt uttryck.

GIEDRĖ ČEPAITIENĖ

Šiaulia universitet

P. Višinskio g. 38, LT-76352 Šiauliai

[email protected]

BENDRINĖ KALBA | 87 (2014)

www.bendrinekalba.lt

ISSN 2351-7204