МОКСЛО КАЛБОС КУЛТУРОС ИР ТЕРМИНОЛОГИЈОС ПРОБЛЕМОС

LIETUVIŲ KALBOTYROS KLAUSIMAI, XXIV (1985)

ИГОРЬ ЕВТИХИАНОВИЧ ОЖИГОВ

DEN VETENSKAPLIGA OCH TEKNISKA REVOLUTIONEN OCH PROBLEMEN MED FYSIKENS TERMINOLOGI

Den vetenskapliga och tekniska revolutionen (VTR) är ett globalt, komplext, mångfasetterat och mångsidigt fenomen i mänsklighetens liv, som berör människors grundläggande intressen. VTR utvecklas under historiska förhållanden där två samhällspolitiska och ekonomiska system har vuxit fram. I nuläget har förhållandet mellan socialismens och kapitalismens värld i hög grad skärpts av kapitalismens ideologer, främst genom insatser från företrädare för USA:s militärindustriella komplex.

VTR:s grundläggande drag framträdde tydligt kring mitten av 1900-talet. Historiskt kännetecknas VTR av en allt snabbare utveckling av ekonomin, industrin, vetenskapen och tekniken. Nya kunskapsområden och delområden växer fram (rymdfart, halvledare, kvantkristaller, flytande kristaller, ultrarena ämnen, ämnen med ordnad magnetisk struktur, fiberoptik, integrerade tryckta kretsar, ytmaterial, supraledare, polymerer m.m.). Människans och samhällets arbetsmässiga och andliga verksamhet intensifieras. Förbindelserna mellan stater blir betydligt tätare. De internationella kontakterna växer på alla nivåer. Utbytet av idéer ökar. Samtidigt sker utvecklingen i stater och nationer ojämnt, och de uppnådda nivåerna skiljer sig åt. Industrin övergår till automatiserade produktionslinjer och flödeslinjer, och robotteknik utvecklas och införs. Styrningen av produktionen och samhällsverksamheten sker i allt högre grad med hjälp av elektronisk utrustning, datorer, automatiserade styrsystem och datorstödd konstruktion. Nya vetenskaps- och teknikområden växer fram i gränslandet mellan olika vetenskaper (bionik, biofysik, biokemi, molekylärbiologi, industriell mikrobiologi m.m.). Komplexa uppgifter och globala problem uppstår (utnyttjande av solenergi, miljöskydd, prognostisering).

Hela denna process åtföljs av ett stort antal översättningar av tekniska, vetenskapliga och andra texter. Samtidigt har varje språk sina egna regler, traditioner och metoder inom terminologin och terminologibildningen.

107

Under dessa förhållanden uppstår inom kommunikationens sfär och vetenskapsspråket särskilda uppgifter som rör den vetenskapliga och tekniska terminologin. Låt oss räkna upp några av dem.

1. Att utveckla ett enhetligt begreppsapparat och en terminologi för VTR:s problemområden, vilket skulle underlätta utvidgningen av det internationella samarbetet.

2. Att ytterligare förbättra begreppsapparaten och terminologin kring VTR:s filosofiska frågor, med utgångspunkt i konstruktiva insatser från progressiva forskare i alla länder och särskilt i frågor som rör produktions- och forskningsverksamheten i vårt land, samt beakta behovet av att kritisera den ”teknologiska determinismen”, som leder till den borgerliga filosofiska konvergensläran om samhället, liksom den ”teknologiska pessimismen”, som leder till en obefogad kritik av vetenskap och teknik ¹.

3. Att organisera ett produktivt, kontinuerligt och brett arbete vid terminologiorgan på alla nivåer, utifrån deras uppdrag (inom vetenskapsakademin, den statliga standardiseringsmyndigheten, forskningsinstitut för information, högskolor, översättningsorganisationer, redaktioner, förlag, bibliotek m.m.).

4. Att utbilda den vetenskapligt och tekniskt verksamma intellektuella eliten i terminologilära och att främja en medveten och aktiv inställning hos breda grupper till frågor om terminologilära, översättning från främmande språk osv.

5. Att ordna terminologin inom de grundläggande vetenskapsområdena och standardisera terminologin inom vetenskapens och teknikens tillämpade och produktionsinriktade områden. Terminologin bör normaliseras inom dessa områden med hänsyn till deras inbördes samband och beroendeförhållanden, i en bestämd ordningsföljd ².

Kommittén för vetenskaplig och teknisk terminologi vid Sovjetunionens vetenskapsakademi (nedan kallad KVTT), som inrättades för 50 år sedan, arbetar³ bland annat med att ordna terminologin inom fysikens grundläggande områden. Terminologin inom teoretisk mekanik och termodynamik har ordnats. Ett motsvarande arbete med kvantmekanik och kvantteorin för fasta kroppar håller på att slutföras. Det planeras att ordna terminologin inom fysikens övriga områden.

Utifrån erfarenheter från arbetet i KVTT:s vetenskapliga kommissioner och en analys av det nya terminologiska material som finns i vetenskapliga fysiktidskrifter och monografier kan man dra vissa slutsatser och formulera de problem som uppstår i samband med att terminologin ordnas.

¹ См.: Марксистско-ленинская теория НТР.— Вопросы философии, 1974, № 2, с. 3—14.

² Se: Ozhigov I. E. Om planering av arbetet med att ordna vetenskaplig och teknisk terminologi.— I: Problem med utveckling och ordnande av terminologi vid vetenskapsakademierna i unionsrepublikerna. Moskva, 1983, s. 122—126.

³ Se: Sidorov V. I., Kandelaki T. L. Metodologiska aspekter av terminologiarbetet vid Kommittén för vetenskaplig och teknisk terminologi vid Sovjetunionens vetenskapsakademi.— VJ, 1983, nr 2, s. 3—8.

108

Det är ändamålsenligt att ordna terminologin i första hand efter nyckelteman som omfattar begrepp och termer vilka utgör utgångspunkter för andra terminologiska system. Valet av nyckelteman underlättas genom att ett ”vetenskapernas träd” (med avseende på terminologin) upprättas. Med hjälp av ”trädet” blir det lättare att utarbeta en följd och en plan för arbetet med att ordna terminologin.

Många nya termer kännetecknas av att de inte är kortfattade. De är otympliga och mångordiga. Korta termformer och förkortningar används inte i tillräckligt stor utsträckning. Exempelvis: anomalt rödförskjutning hos kvasistellära objekt, modellen KREL i teorin om kemiska bindningar i kristallina fasta kroppar, den totala bindningsenergin i kovalenta kristaller med en betydande andel jonkaraktär.

Ett framträdande drag i den moderna terminologin är den ständigt ökande strömmen av omotiverade lån från främmande språk, särskilt anglicismer, exempelvis: bootstrap, drivrutin, decimering, pinning, skalning och liknande. Analysen visade att vissa fysiker-översättare okritiskt och i stor omfattning inför och använder lån från främmande språk. Lån från främmande språk som förekommer i vår press får därigenom stöd och sprids lättare, även när de är olämpliga.

Det förekommer också ett stort antal ”kentaurtermer”, exempelvis: grandförening, grova variabler, andningstillstånd i perovskiter, en modell av ett system med icke-diagonal långräckviddig ordning.

Inom kunskapsområden där åskådligheten är begränsad eller begreppen har en komplex struktur (elementarpartiklar, statistisk fysik) används termer med stark emotionell laddning, exempelvis: djävulstrappa, skönhet, förtrollning och liknande.

Som en åtgärd för att övervinna svårigheterna med att utveckla fysikens terminologi föreslås att man främjar övergången från passivt till aktivt termskapande. I detta syfte bör man utarbeta kortfattade handböcker med instruktioner och rekommendationer för termskapande och sprida dem brett bland den tekniska intelligentsian. Enligt vår uppfattning bör sådana handböcker med rekommendationer för termskapande inte enbart vara sammandrag av befintliga grundläggande metodologiska och metodiska arbeten. De bör också innehålla ett system av regler, generaliseringar och arbetsmetoder som tillämpas på konkret material, särskilt eftersom nya termer framför allt införs inom de kunskapsområden och terminologiska system som ännu inte har ordnats.

En annan aspekt av dagens terminologiproblem i samband med den vetenskapligt-tekniska revolutionen är att beakta och skickligt förena heuristiska och konserverande tendenser i terminologiska system⁴.

⁴ Se: Ozhigov I. E., Pakhomov A. S. Om några frågor rörande informationsförsörjningen av forskningsarbete och undervisningsverksamhet

109

Ett ordnat terminsystem bevarar (konserverar) kunskap på ett visst stadium och utgör en skattkammare för användning av kunskap. Det spelar också rollen av ett slags verktyg för att undersöka begreppssystemet och har heuristiska egenskaper inom sina ramar. Enskilda begrepp upptäcks, framträder, formas och ger upphov till nya termer, som logiskt intar sin plats i terminsystemet.

Följaktligen underlättar ett utarbetat (ordnat) system av termer, som är en motsägelsefri språklig återspegling av begreppssystemet, inte bara tänkandet och den praktiska användningen (inom industrin osv.) av kunskap på det aktuella stadiet, utan bidrar också till den fortsatta utvecklingen av vetenskap och teknik och övergången till ett nytt stadium i kunskapsprocessen.

Samtidigt kan de konserverande och heuristiska tendenserna i ett visst skede spela en negativ roll, eftersom de uttrycker ett traditionellt förhållningssätt till vetenskapliga problem. Detta sker exempelvis i ”återvändsgränder” i vetenskapens utveckling, när det krävs en översyn av grunderna för begreppssystemet och det motsvarande termsystemet.

Det bör också nämnas som ett oönskat fenomen i vetenskapens språk att exakta fysikaliska och matematiska termer utan grund används inom andra kunskapsområden, exempelvis: algoritm, dissipation, mängd, strikt bevis, tillståndsfunktion m.fl.

med utgångspunkt i terminologiarbetet inom fysiken.—I boken: Allunionskonferensen ”Problem med informationsförsörjningen av grundläggande och tillämpad vetenskaplig forskning mot bakgrund av besluten från SUKP:s XXVI kongress”: Sammandrag av föredrag och meddelanden. Moskva, 1982, del 1, s. 146—149.