LIETUVIŲ KALBOS SANDAROS TYRINĖJIMAI

LIETUVIŲ KALBOTYROS KLAUSIMAI, XXVI (1987)

MEILUTĖ RAMONIENĖ

EFTERNAMNSBILDNING AV ÖKNAMNSURSPRUNG I SLUTET AV 1700-TALET

Intresset för efternamn ur ett strukturellt och morfologiskt perspektiv väcktes först helt nyligen. Hittills har man främst ägnat uppmärksamhet åt semantiken och etymologin hos litauiska personnamn.

Efternamn utgör ett lexikalt slutet, begränsat system av språkliga tecken¹. Uppgiften vid undersökningen av deras bildning är att fastställa efternamnens strukturella typer och viktigaste strukturella drag, deras samband med andra namnlagar och appellativer samt att klassificera efternamnen utifrån strukturellt-grammatiska kriterier.

Bildningen av litauiska efternamn har redan undersökts. Z. Zinkevičius² har behandlat litauiska personnamn från 1600-talet (det är oklart hur många av dem som redan hade blivit efternamn), inklusive deras bildning, och V. Maciejauskienė³ har studerat personnamnsbildning under olika perioder. Det är viktigt att undersöka litauiska efternamn från olika perioder ur ett bildningsperspektiv, eftersom de förändrades mycket under sin långa tillkomsthistoria och påverkades av främmande språk.

1700-talet betraktas som den slutliga perioden för de litauiska efternamnens tillkomst och etablering⁴. Hur såg litauiska efternamn ut vid den tiden? En bild av dem kan fås utifrån de mer än 48 000 personnamn som finns antecknade i dopboken från 1795 för Samogitien stift⁵, vilken förvaras i Litauiska SSR:s centrala statliga historiska arkiv. Nästan 24 000 av dem är mansnamn, varav en stor del har bildats av appellativer (ord för husdjur, vilda djur, växter, olika föremål och företeelser samt abstrakta begrepp), med eller utan olika ordbildningselement, eller genom sammansättning av två ord. Detta är efternamn med öknamnsursprung, vilka oftast inte uppkom direkt från appellativer utan från öknamn, som litauerna sedan gammalt hade många av och i stor variation⁶ och fortfarande ofta hittar på⁷. Även andra folk har många efternamn av detta ursprung,

¹ Gala S. O metodzie analizy słowotwórczej antroponimów. — Rozprawy komisji języko-vej, 1977, t. 23, p. 63—77; Сталтмане В. Э. Латышская антропонимия. Фамилии. — М., 1981, с. 31—33.

² Zinkevičius Z. Lietuvių antroponimika. — V., 1977, p. 227—242.

³ Maciejauskienė V. Nya tvåstammiga litauiska efternamn med ett personnamnselement. — Litauiska SSR:s vetenskapsakademis arbeten. Serie A, 1973, vol. 1(42), s. 177—181; samt hennes. Spridningen av suffix i litauiska personnamn på 1600-talet. — I: Frågor inom litauisk areallingvistik (Frågor inom litauisk språkvetenskap). V., 1977, vol. 18, s. 159—168.

⁴ Мацеяускене В. В. Формирование литовских фамилий. Канд. дис. [машинопись]. — В., 1981; Vanagas A. Mūsų vardai ir pavardės. — V., 1982, p. 56—61.

⁵ F 669, ap. 1, b. 9.

⁶ Zinkevičius Z. Lietuvių antroponimika. — V., 1977, p. 230—235.

⁷ Butkus A. Pravardės ir jų kilmė. — Mūsų kalba, 1982, Nr. 3, p. 25—28.

135

t.ex. polacker, ryssar, ukrainare, vitryssar. I lettisk antroponymi utgör appellativa efternamn också en stor andel, men på grund av den särpräglade historien bakom lettiska efternamn kan endast få av dem betraktas som smeknamnsbaserade⁸. Smeknamnsbaserade efternamn hos andra folk är av olika slag; polacker och ryssar använder till exempel främst suffixformer av dem, medan vitryssar och ukrainare har många obildade former.

Alla smeknamnsbaserade efternamn kan först delas in i primära och sekundära. Primära är appellativ som har blivit efternamn utan att ha fått några formella ordbildningselement under antroponymiseringen. Som primära räknas inte bara efternamn som sammanfaller med enkla (primära) ord, utan också sådana som sammanfaller med avledningar utvidgade med ordbildningsformanter, vilka hör till dessa ords och inte efternamnens derivationsområde, t.ex.: Bitinas, Girininkas, Rekasius (: rėkašius ”gråterska”). I många fall är sådana efternamn problematiska, och det är svårt att avgöra om de är primära eller om själva efternamnen har bildats enligt ett appellativt ordbildningsmönster.

Det finns flest primära substantiviska efternamn. De kan delas in i flera ganska omfattande semantiska grupper; till exempel efternamn:

1) som har uppstått från djurbeteckningar (originalstavningen bevaras): Asylas, Awel, Balandis, Bite, Briedis, Gaidis, Gaygatas, Garnis, Giarwe, Gienis, Karpis, Karwel, Kiauwna, Kiela, Kiskis, Meleta, Meszka, Prusokas, Stumbras, Szapalas, Wabatas, Wanagas, Wiezys, Wilkas, Ziogas, Zyle, Zwirblis;

2) från växtbeteckningar: Alksnis, Apinis, Dagis, Dobilas, Kalendra, Kandnė, Kwietis, Liepa, Lubin, Miezis, Pupa, Ruta, Szaławija, Zylwitis;

3) från ord som betecknar yrke, näringsverksamhet eller samhällsställning: Dragunas, Girininkas, Galwonas (: galvōnas ”den äldre, chefen”), Melniks, Muylinik, Murnikas, Seniunas, Szaulis, Waywada;

4) från etnonymer: Gudas, Koraim, Latvís, Lenkas, Rusas, Turkas, Žemaytis;

5) från ord som beskriver människors utseende, beteende, karaktärsdrag och språkliga egenheter: Buksa (: buksà ”person utan fingrar”), Docius (: dõčius ”mycket givmild person”), Gawien (: gavėnas ”svart, ovårdad person”), Gikar (: gỹkaras ”smal, lång person”), Kleywa (: klėiva ”en som går kobent, klīšis, kereplà”), Klumbis (: klumbis ”halt person”), Kudzma (: kudžmà ”en som inte växer”), Lemezis (: lėmežis ”en kraftlös, slapp person, en slusk”), Lepkis (: lėpkis ”en dumbom, en fåne”), Mykis (: mikis ”en stammande person”) Pluszkis;

6) från diverse andra substantiv med konkret och abstrakt betydelse: Auszra, Boksz tas, Burna, Dawatka, Duda, Giedra, Gierbybe, Gincezas, Gira, Grdmas, Kablis, Kakta, Kamina s, Kaulas, Kipszas, Kurpalis, Ładas, Łaszas, Molis, Piktis, Plunksna, Ragayszis, Rojus, Skiedra, Sweykata, Szaltis, Szylkas, Tuzynas, Wiesulas, Žiedas, Žiup šnis.

Primära adjektiviska efternamn är adjektiv som substantiverats. De är bara några få: Girtas, Kitras, Piktasis.

Sekundära efternamn är olika avledningar (derivat och sammansättningar). En stor del av de smeknamnsbaserade efternamnen utgörs av avledningar från olika ordklasser.

⁸ Сталтмане В. Э. Латышская антропонимия. Фамилии, с. 106—107.

136

Många efternamn som har bildats ur patronymikon har suffixen -aitis, -onis, -ūnas, till exempel med -aitis: Bitinaitis, Gudadytis, Kalnaitis, Katwaytis, Katynaitis, Kazokaitis, Krauleydytis, Kreywaytis, Pisoraytis, Piworaytis, Preykszaytis, Purwaytis, Ragayszaytis, Uzkuraytis, Wanagaytis, Žemdaytytis; med -onis: Daylidonis, Kaukonis, Žydonis, Žwalonis; med -ūnas: Kaylunas, Kaktunas, Krauciunas, Meylunas, Meszkunas, Strelcziunas, Tylunas.

I dokument från 1700-talets slut är efternamnen starkt poloniserade. Det främsta sättet att polonisera var att lägga till polska suffix till litauiska efternamn eller ersätta litauiska suffix med polska. Många efternamn av öknamnsursprung har också slaviska suffix. Flest sådana efternamn har de slaviska suffixen -ovič och -evič, vilka redan hade varit populära under tidigare århundraden, till exempel: Auksutowicz, Barzdowicz, Dobilowicz, Drasutowicz, Gielzynowicz, Kaktowicz, Kubitowicz, Melnikowicz, Raudonowicz, Stumbrowicz, S zu dowicz, Tilwikowicz, Wowerowicz, Žemdaytowicz, Žydowicz, Žuwelowicz; Ausewicz, Baublewicz, Burnewicz, Dyglewicz, Dundulewicz, Kubilewicz, Kuysewicz, Lalewicz, Meylewicz, Szawklewicz, Szerkszniewicz, Oszkiewicz, Pluszkiewicz, Wilkiewicz.

De allra vanligaste polska suffixen i slutet av 1700-talet var -ski (-owski, -ewski, -duski, -inski, -ecki, -icki, -ucki). Sedan gammalt bildades personnamn med -ski i Polen av ortnamn, men senare blev detta suffix mycket modernt och i Litauen började patronymiska suffix — -ovič, -evič. — ersätta det. Det finns också efternamn med öknamnsstam som har -ski, till exempel: Bakanowski, Bumblowski, Burnecki, Ezerowski, Gabalewski, Grazbarzdowski, Gribowski, Gudowski, Yawłowski, Jowarowski, Kisielewski, Kupetowski, Meszkowski, Ragowski, Szerniewski, Wanagowski, Wilkowski.

Efternamn av öknamnsursprung med -elis, -ėlis var ganska vanliga i slutet av 1700-talet (på grund av den bristfälliga stavningen går de inte att skilja åt), till exempel: Auxelis, Dwarelis, Gienelis, Kunelis, Medelis, Nyksztel, Ozelis, Penelis, Ponialis, Pukielis, Szawk sztelis, Tewe lis, Uselis, Wanagielis, Warnelis, Žydelis. Samma suffix används också för att bilda diminutiva och kärleksfulla appellativ, och därför är det nästan omöjligt att avgöra vilka efternamn med dessa suffix som är obildade och har uppkommit ur diminutiva appellativ, och vilka som har bildats med dessa suffix från obildade personnamn. Litauer tycker mycket om diminutiva namnformer och använder dem flitigt. Material från den litauiska språkgeografiska atlasen visar att barns (pojkar, tonåringars och unga mäns) efternamn i våra dialekter ofta bildas av faderns efternamn med suffixen -elis, -ėlis. I dokument från 1600-talet finns exempel på att samma person skrivits på olika sätt: på ett ställe med ett personnamn som har ett diminutivt suffix, och på ett annat redan med ett patronymikon⁹. Kanske kan suffixen -elis, -ėlis i vissa fall också vara patronymiska i några av de nämnda efternamnen från slutet av 1700-talet.

I den nämnda källan förekommer också efternamn med andra diminutiva suffix, till exempel med -(i)ukas: Sprindžiukas, Pakalniukas, Piecziukas; -utis: Ahutis, Kalnutis, Kraujutis, Lėkutis, Laywutis, Starkutis.

Vissa efternamn – avledningar av substantiv – har suffix som används för att beteckna personer utifrån ursprung och tillhörighet, till exempel -inis: Galinis, Griki-

⁹ Zinkevičius Z. Lietuvių антропонимика, s. 238.

137

nis, Gubinis, Liepinis, Meszkinis, Pilwinis, Pupinis, Raginis, Ruginis, Szilinis; -iškis: Dwaryszkis, Galiszkis, Pakalniszkis.

Suffix för bildning av beteckningar på bärare av nominala egenskaper används också. Bland de efternamn vi samlat in finns sådana substantiviska efternamn med suffixen -eika, -eikis, till exempel: Burnevkis, Kiawlevkis, Kuneyko, Kuszleyko, Medeykis, Sauleyko, Sodeyko, Szyleyko, Szudeykis.

Avledningar av adjektiv förekommer också med dessa suffix, till exempel: Godeykis, Jodeykis, Mažeyko, Rudeyko, Žaleykis.

Suffixet -enis, som har en liknande betydelse, förekommer också i några adjektivavledningar, till exempel: Szaltenis, Szymenis.

Efternamn som bildats av adjektiv förekommer också med andra suffix, till exempel -okas: Baltoks, Jodokas, Szlapokas; -ulis: Didžiulis, Dorulis, Gierulis, Mažiulis, Rupulis, Senulis, Siurmulis; -utis: Baltutys, Mazutis, Drąsutis; -užis: Piktužis, Raybužis.

Suffix för beteckningar på aktörer och bärare av verbala egenskaper är karakteristiska för efternamn som uppkommit ur verb, till exempel -eika, -eikis: Bijeyko, Brazdeyko, Mileyko (: mylėti eller milenti ”älska, uppvakta”), Strypeyko (: stripinėti), Wedeykis; -lys: Bumblis, Bublys, Burblys, Kaulklis, Kwiklys (några av dem kan också vara primära); -ulis: Bumbulis, Puciulis (: pūcyti ”rengöra, skura” eller ”äta glupskt, glufsa i sig”), Skarul is (: skārti ”riva, sprätta, fransa sig”), Srebulis.

Vi betraktar som ändelseavledningar sådana avledda efternamn där det derivativa kännetecknet är avledningens ändelse. I dessa fall är det ganska svårt, och ibland omöjligt, att avgöra vilka efternamn som är ändelseavledningar och vilka som är primära och har uppkommit ur avledda appellativ. Som ändelseavledningar av substantiv skulle vi betrakta sådana efternamn med -is eller -ys (på grund av den bristfälliga stavningen och poloniseringen är de svåra att skilja åt): Dobilis, Gabalis, Karklis, Krutinis, Kuodis, Łaywis, Morkis, Nagis, Nugaris, Rakis, Rutys, Szalnis, Szarkis, Warsz kis, Woweris, Žiemis; -ius: Barzdzius, Blazdzius, Bruknius, Kulnius, Linius, Kalnius, Kaulus, Kašzius, Rublius, Szernius, Warnius; av adjektiv, till exempel: Lauka, Rayma (: raimas, -a ”fläckig”); -is eller -ys: Bayksztis, Klubis (: klūbas ”halt, lytt”), Plok sztis, Puykis, Raudonis, Si duris, Smaylis, Smulkis, Szwelnis; -ius: Baykszczius, Balczius, Budrius, Greicius, Jawnius, Płonius; av verb, till exempel -a: Auga, Bimba, Dunda, Kiurna (: kiurnėti ”muttra”); -as: Augas, Krypas, Skubas, R aukas, Roczds (: rōčyti ”behaga, ha vänligheten”); -is eller -ys: Dziaw gis, Gaylis, Girgzdis, Kław sis, Kiezyys (: keizotis ”sparka, fäkta med benen”), Rayzgis, Sprog is, Szaukis; -ius: Bildzius, Ciaduszkus, Gignius (: gigny ti ”arbeta hårt med något, släpa, bära”), Skirius (: skirti), Linkius, Ludzius, (: lūdz yti ”be”).

Prefixavledning är inte ett typiskt sätt att bilda litauiska efternamn. I vår källa finns endast följande prefixavledningar antecknade: pa-: Pabarzdis, Papiewis, Padaubis; už-: Uzbalis, Uzpurwis, Uzwitkis, Užgalis, Užm izskis, Užpalis. Efternamnen med prefixet be- Bedarbis, Berankis är sannolikt primära.

Litauer har många sammansatta personnamn. De gamla tvåstammiga personnamnen är väl undersökta. Sammansatta efternamn av öknamnsursprung är något nyare. Deras beståndsdelar är:

a) substantiv + substantiv, t.ex.: Gudgalis, Gudlenkis, Gumbakis, Jawtakis, Kaulakis, Kiaulakis, Laukzemys, Łaumakis, Miltakis, Ozakis, Udrakis, Warnakis,

138

Szylbioris. Ibland är den ena eller till och med båda leden dopnamn, t.ex.: Gudionis, Gudžiurgis, Jaspelkis, Jurionas, Wayciurgis; b) adjektiv + substantiv, t.ex.: Aukšztkalnis, Baltmyszkis, Baltaragis, Didzpet(r)is, Jodakis, Jodpalis, Lignugaris, Platakis, Rudasparnis; c) räkneord + substantiv, t.ex.: Dewendonis, Kiaturakis, Trijonis, Szeszplaukis; d) substantiv + verb, t.ex.: Gudsziepis, Žemgulis, Žemrieta.

Sammansatta efternamn är framför allt belagda i Samogitien; i Aukštaitija förekom de i mycket liten utsträckning.

Här har endast de mer populära bildningstyperna och de vanligare avledningarna med ordbildningsaffix gåtts igenom; många suffix som endast är belagda i ett eller två efternamn har inte nämnts.

Översikten över bildningen av efternamn med öknamnsursprung visar att litauerna i slutet av 1700-talet hade många appellativa efternamn av mycket varierande bildning. Flest var primära substantiviska efternamn, suffix- och ändelseavledningar samt sammansättningar; det fanns få prefixavledningar och allra minst primära adjektiviska efternamn.

EFTERNAMNSBILDNING AV ÖKNAMNSURSPRUNG I SLUTET AV 1700-TALET

Sammanfattning

I denna artikel behandlas litauiska efternamn med öknamnsursprung från slutet av 1700-talet ur ett ordbildningsperspektiv. Källan till det undersökta materialet är Žemaitijas stiftets samlade dopregister från 1795. På grundval av en strukturell och ordbildningsmässig analys av antroponymerna i registret urskiljs vissa ordbildningsgrupper, som fördelar sig kvantitativt på följande sätt: primära substantivavledda efternamn, suffix- och flexionsavledningar, sammansatta efternamn, prefixavledningar och primära adjektivavledda efternamn.