LIETUVIŲ KALBOTYROS KLAUSIMAI, XXVIII (1989)

KALBŲ RYŠIAI IR SĄVEIKOS

ELENA IVANOVNA CHARIKOVA

SPRÅKKONTAKTER OCH ORDFÖRRÅD

Under levnadsförhållandena i vår multinationella stat, där mer än hundra nationer och folkgrupper lever på lika villkor och talar mer än etthundratrettio språk hos Sovjetunionens folk, har språkkontakterna sina särdrag. I den moderna sovjetiska språkvetenskapen står dessa frågor fortfarande i centrum för uppmärksamheten. Det måste dock konstateras att forskningen på detta område hittills har varit av begränsad karaktär. Vanligen sträcker den sig inte utanför de enskilda nationella republikernas ramar; studierna omfattar inte olika lingvistiska områden och landet som helhet, där vissa språkliga regelbundenheter kan iakttas och där kontakten mellan språk och deras talare är så påtaglig till följd av befolkningens migrationsprocesser i Sovjetunionen och republikernas varierande nationella sammansättning. Det råder en tydlig brist på övergripande vetenskapliga arbeten inom detta aktuella forskningsområde, och det saknas även språkprognoser för landet som helhet.

För att uppnå reella vetenskapliga resultat kan frågor om språkkontakter i dag inte lösas effektivt utan ett helhetsgrepp. Gemensamma insatser behövs från språkvetare, psykologer, sociologer, jurister, ekonomer, historiker och etnografer som direkt ägnar sig åt just denna sida av problemet. Den moderna studien av språkkontakter kräver undersökningar av många aspekter av vår verklighet, vilka är direkt förbundna med de sovjetiska republikernas historiska förflutna och de olika tidpunkterna för deras anslutning till Sovjetunionen, deras kulturella och ekonomiska utveckling förr och nu, deras geografiska läge i förhållande till andra republiker, befolkningstätheten i varje enskild republik, andelen stads- respektive landsbygdsbefolkning samt andelen olika nationaliteter som bor där (jfr: i Basjkirien bor mer än hundra nationaliteter).

I detta problem är dessa aspekter av verkligheten mycket viktiga, eftersom kontakterna mellan olika folk i Sovjetunionen inte förblir utan följder för deras språk.

Problemet med språkkontakt är mångfacetterat, och därför kommer en tydlig åtskillnad mellan de grundläggande (lingvistiska) problemen med språkkontakter och de gränsöverskridande (extralingvistiska) problemen på detta område att ha vetenskapligt och praktiskt värde för den fortsatta studien av det ur språklig synvinkel. De gränsöverskridande problemen kan huvudsakligen omfatta frågor,

158

som främjar språkkontakter: politiskt-ekonomiskt och sociokulturellt samarbete mellan folken inom Sovjetunionen. Från mer allmänna studier och slutsatser i detta avseende bör man gå vidare till konkreta kulturhistoriska och logisk-filosofiska forskningsfrågor; demografiska och sociologiska slutsatser om etnisk gemenskap och språk bör här spela en betydande roll.

Till de grundläggande lingvistiska problemen kan följande räknas: studiet av språkkontakter inom litterära språk och talspråk samt åtskillnaden mellan dem; språkens inre strukturella förändringar till följd av elementens samverkan vid kontakt; lån som resultat av språkkontakt; frågor om inlärning och tillägnande av lexem vid kontakt; språkkontakter på språkens strukturella nivå: på nivån för semantiska grupperingar, på lexemnivån, på sememnivån, på nivån för ett enskilt ordelement osv. Problemen inom den lingvistiska aspekten av studiet av språkkontakter bör behandlas mot bakgrund av de gränsöverskridande problemen, men inte sammanblandas med dem, vilket ofta leder till att den språkliga dimensionen utjämnas och att den extralingvistiska forskningsnivån förs fram i förgrunden, trots att syftet är lingvistiskt. Arbetet med att förfina den begreppsliga apparaten måste fortsätta, eftersom det saknas enighet om språkkontakternas natur. Man kan inte bortse från att uppslagsverket ”Ryska språket” (M., 1979) saknar termerna ”språkkontakter” och ”tvåspråkighet”, uppslagsartiklar om samspelet och det ömsesidiga inflytandet mellan Sovjetunionens folks språk m.m.

Frågorna om hur ord från det språk som lånar ut ord införlivas i det lånande språket vid kontakt – eller rättare sagt som ett resultat av kontakten mellan språken – väntar också på en särskild vetenskaplig behandling. I detta avseende är uppgifterna i det mottagande språkets ordböcker av stort intresse för oss. Vid en närmare granskning av frågan om orsakerna till lån och införlivandet av främmande lexem i det lånande språkets system visade det sig att denna forskningsaspekt är nära förbunden med frågor om kontakten mellan närbesläktade och icke närbesläktade språk och deras talare.

Det är känt att den mest frekvent använda delen av den inlånade lexiken förs in av ordboksredaktörerna i det lånande språkets definitionsordböcker, och att det främmande ordet i det mottagande språkets ordbok klassificeras som inlånat och assimilerat. I den lingvistiska litteraturen om lån görs följande terminologiska åtskillnader: allmänna problem med lån vid språkkontakt, lånade ord och lånade ordelement. Forskarna definierar termen ”lån” som ”en komplex språklig process, vars slutpunkt är skapandet av ett nytt ord i språket; dess kärna, som bestämmer hela processen och leder den till dess fullbordan, är den fonetiska förändringen av det språk som lånas in

159

främmande material och att ge det grammatisk form¹. Lån definieras också ”som processen att flytta ord från ett språk till ett annat”². Inom ramen för låneproblematiken omfattar denna process hur främmande lexik kommer in i mottagarspråket (skriftligt och muntligt), hur den inlånade lexiken tillägnas och assimileras, hur den införlivas i det lånande språkets ordförråd osv.

Lexikografiska data³ visar att lånord från de nationella republikerna i Sovjetunionens språk i ordböcker över modern ryska främst utgörs av lexik som betecknar föremål i hemmet och familjelivet, namn på djur- och växtvärldens representanter samt olika företeelser med anknytning till kultur, religiösa riter och annan mänsklig verksamhet (arbete, vila och högtider) osv. Den inlånade lexiken är etymologiskt heterogen, och orsakerna till och vägarna för dess inträde i ryskan varierar. Av de utgåvor vi har granskat framgår att endast ett fåtal främmande lexem från Sovjetunionens folks språk har fått en fast plats i ryska ordböcker. Men hur ska man förklara det fenomen som hänger samman med att vissa inlånade språkenheter saknas i ett verk som Sovjetunionens vetenskapsakademis ”Ordbok över det moderna ryska språket” (i 17 band), men finns med i andra, betydligt mindre verk, till exempel i S. I. Ozjegovs ”Ryska ordbok”? Orsaken bör sannolikt sökas i att viktiga problem inom den moderna lexikografins teori och praktik ännu inte har behandlats tillräckligt vetenskapligt, i synnerhet den del som rör det ömsesidiga berikandet och samspelet mellan Sovjetunionens folks språk samt återgivningen av inlånad lexik i ryska definitionsordböcker.

I de vetenskapliga redogörelser som finns om insamling, urval och systematisering av lexikaliskt material för ordböcker finner vi inga principer för urval av ord med avseende på internlån. Det är känt att ordlistans utformning beror på ordbokstypen, utgåvans syften och uppgifter samt dess omfång, vilket återspeglas i ordböckernas inledande artiklar och även i olika fristående vetenskapliga artiklar, instruktioner och ordboksprojekt. Men när det gäller lexik som lånats in i ryskan från de nationella republikerna i Sovjetunionen finner vi i de utgåvor som behandlas här inga uppgifter i den fråga som intresserar oss — detta viktiga problem har ännu inte fått vederbörlig uppmärksamhet, och just därför är de inledande ordboksartiklarna inte särskilt betydelsefulla i detta avseende. En analys av tidskriftsartiklar om lexikaliska lån från Sovjetunionens folks språk

¹ Efremov L. P. Det lexikaliska lånets väsen och de huvudsakliga kännetecknen hos lånord: Sammanfattning av diss. … kand. i filologi. Alma-Ata, 1959. S. 9.

² Крысин Л. П. Иноязычные слова в современном русском языке. М., 1968. С. 32—33.

³ Ordbok över det moderna ryska litteraturspråket: I 17 band. Moskva; Leningrad, 1948—1965; Rysk ordbok: I 4 band. Moskva, 1981—1984; Rysk definitionsordbok / Red. D. N. Usjakov. Moskva, 1935—1940; Rysk ordbok / Sammanställd av S. I. Ozjegov / Red. N. Ju. Svedova. 13:e uppl. Moskva, 1981.

160

tidskriftsartiklar knutna till utgivningen av ett visst band av en ordbok och som oftast redogör för erfarenheterna hos dess sammanställare leder till slutsatsen att frågorna inte heller tas upp eller behandlas där. Att sammanställa en nationell ordlista är ett svårt, allvarligt och ansvarsfullt arbete som kräver professionell kompetens hos ordboksförfattarna och ett medborgerligt engagemang. Lexik som har kommit in i ryskan från de språk som talas av ursprungsbefolkningen på unionsrepublikernas territorier bör samlas i ett separat kartotek, utarbetas enligt särskilt framtagna ordboksprinciper och riktlinjer och införlivas som en beståndsdel i ordbokens allmänna kartotek (en sorts ordbok i ordboken), samtidigt som den följer ordbokens allmänna regler (i fråga om dess syften och uppgifter) utan att stå i strid med dem. Om det fanns särskilt utarbetade regler och metoder för att sammanställa kartoteksmaterialet samt principer för att definiera lånorden, skulle deras kvantitativa och kvalitativa representation i moderna ryska definitionsordböcker otvivelaktigt öka. Endast på detta sätt kan vissa resultat uppnås i lexikografisk praxis när det gäller inlånade lexem i det nuvarande skedet av språkkontakternas utveckling.

11. 678